Fru talman! Mäns våld mot kvinnor är en livsfarlig epidemi och det yttersta beviset på att samhället är ojämställt. Våldet orsakar ett stort lidande och ger livslånga konsekvenser. Den farligaste platsen för en kvinna i dag är hemmet. Där kontrolleras, plågas, våldtas och mördas kvinnor året om. Våldet kan ta sig många uttryck och omfattar fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, digitalt och sexuellt våld. En man är ofta som farligast just när kvinnan har samlat stöd och kraft att lämna relationen. Att stoppa mäns våld mot kvinnor är en fråga om trygghet, frihet, respekt och rättvisa.

Fru talman! Det här är mandatperiodens sista betänkandedebatt om brottsoffer. Det är bra att vi i utskottet har kunnat enas om några viktiga frågor. Varken kvinnor som plågas i hemmet, barn som växer upp under hedersförtryck eller barn som utsätts för sexuella övergrepp gynnas av politisk pajkastning eller politisk profitering på den utsattas bekostnad.

Under den här mandatperioden har vi bland annat enats om att förbjuda köp av sexuell handling på distans, att stärka det straffrättsliga skyddet för barn mellan 15 och 17 år som utsätts för våldtäkt eller sexuella övergrepp, att stärka och förbättra kontaktförbudslagstiftningen och att kriminalisera oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp. I samtliga fall har den socialdemokratiska regeringen tillsatt en utredning som legat till grund för en proposition som den nuvarande regeringen lagt på riksdagens bord. Det är bra.

Vi har gemensamt i justitieutskottet riktat ett utskottsinitiativ till regeringen om ett riktat uppdrag till polisen att uppdatera arbetet med de så kallade stoppsidorna för att säkerställa att man stoppar all internettrafik till sidor där det bedrivs handel med verkligt övergreppsmaterial, tecknade bilder eller så kallade pedofildockor. Snart kriminaliserar vi också psykiskt våld och stärker det straffrättsliga skyddet för vissa hedersbrott.

Men kvinnor och barn fortsätter att utsättas, och uppdragen och utredningarna räcker inte till. Samhället och lagen måste stå på den utsattas sida. Vi måste alltså fortsätta, för det är uppenbart att dagens regelverk inte räcker till.

Vi socialdemokrater vill att man utreder och kriminaliserar ekonomiskt våld och eftervåld. För att bättre kunna upptäcka det hänsynslösa våldet i hemmet och samla bevis som håller för lagföring utan att allt ansvar ligger på den utsatta vill vi att polisen i större utsträckning använder hemliga tvångsmedel. Vi vill också se ett omvänt kontaktförbud, så kallad områdesarrest. Det ska vara förövarens givna område som anges och begränsas. Skyddet för den våldsutsatta personen måste alltid väga tyngre än friheten för förövaren.

Fru talman! Våld föder våld. Inget barn i Sverige ska behöva utsättas för våld. Men när det ändå sker måste samhällets samlade resurser finnas där för att bevaka barnens rättigheter och säkerställa skydd, stöd och upprättelse. Konsekvenserna för våldsutsatta barn är ytterst allvarliga. Våldet kan innebära livslånga allvarliga känslomässiga och psykiska skador.

Ett problem som ofta lyfts gällande misstänkta brott mot barn är de långa utredningstiderna. Rädda Barnen har gjort granskningar som visar på stora brister och ojämlikhet över landet. Sveriges Radio granskade i januari 200 fall av barnfridsbrott och konstaterade att endast hälften av utredningarna genomförts inom föreskriven tid.

Vi socialdemokrater vill se en nationell strategi för att förebygga, upptäcka och stoppa våld mot barn. Vi vet att barnahus kan vara en otroligt bra verksamhet för våldsutsatta barn. Men det behövs jämlik tillgång över landet. Vi vill att man inför en speciell certifiering för barnahusen för att garantera kvaliteten på verksamheten och öka likvärdigheten mellan landets barnahus.

Fru talman! Känslan av att ha lämnats ensam efter att ha utsatts för brott är alltför vanlig. Brottsoffers rättigheter måste stärkas. Vi socialdemokrater vill se en brottsofferlag som samlar och stärker brottsoffers rättigheter men också tydliggör vem som ansvarar för vad och när i processen.

När vi pratar om stöd till brottsoffer måste vi också nämna civilsamhället. Det finns en särskild kraft i och en särskild plats för våra kvinnojourer och brottsofferjourer. De behövs som komplement till statens, regionens och kommunens verksamheter. De behövs för stöd till den enskilda men också för sina opinionsbildande och folkbildande insatser. Stödet till våra kvinnojourer och brottsofferjourer måste vara långsiktigt. Vi socialdemokrater vill också att kommunens upphandlingar av skyddade boenden ska reserveras för idéburna organisationer.

Fru talman! När samhället drabbas av svår kriminalitet skapas också indirekta brottsoffer. I spåren av den fruktansvärda gängkriminaliteten, som skördar liv, är systemhotande för demokratin och förstör ungas liv genom hänsynslös gromning, drabbas hela bostadsområden och alla som bor där av otrygghet, oro och frustration.

I Gävle och min stadsdel Andersberg tar vi vår del av ansvaret. Vi gör allt som står i vår makt för att hålla kriminalitet och nyrekrytering stången. Vi gör det genom familjecentral, fältare, social insatsgrupp, föräldrautbildningar, mötesplatser och satsningar på skolan och på det otroligt viktiga föreningslivet, till exempel Rädda Barnen, Scouterna och Helges IF, som är en naturlig del av Andersberg och bidrar till mycket gott hos oss. Självklart har vi också ett gediget samarbete med polisen.

För att stävja segregation och känslan av utanförskap och av att vara bortprioriterad satsar vi också stort på de fysiska och sociala miljöerna i Andersberg. Genom Stadsdelslyftet rustar vi trapphus, gör grönområdena tryggare och trevligare, bygger mötesplatser, bygger säkrare trafiklösningar, investerar i totalrust av skola och idrottshall och bygger en ny aktivitetsyta.

Men vi i Gävle kommun känner oss ensamma i det här arbetet. Kriminalitet och segregation är ett nationellt problem, och staten måste ta sin del av ansvaret. Det är dags för en ny förverkandefond. Förverkandelagstiftningen ger polisen möjlighet att beslagta brottsvinster i form av såväl pengar som tillgångar såsom lyxprylar och bilar. Vi vill att de här brottsvinsterna ska fonderas för att sedan kunna användas till civilsamhället eller till upprustning av de fysiska miljöerna i de bostadsområden där gängkriminaliteten satt skräck i samhället. Det är dags att ge tillbaka till dem som drabbas.

Fru talman! Jag vill också säga några ord om köp av sexuell handling. Sexköp är inte en fråga om frivilliga överenskommelser mellan jämlika parter. Det hänger tätt ihop med människohandel och är exploatering och utnyttjande av kvinnor och ett tecken på en unken kvinnosyn. Sexköp är ett brutalt uttryck för ojämställdhet där makt, pengar och utsatthet möts.

Vi socialdemokrater drev en gång i tiden igenom den svenska sexköpslagen. Den har haft stor betydelse för att minska efterfrågan. Den markerar också på ett normerande sätt att flickors och kvinnors kroppar inte är till salu.

Nu har vi också här tillsammans beslutat att det är straffbart att köpa sexuell handling över nätet via sidor som Onlyfans, och det är bra. Men lagen måste följas upp så att vi kan säkerställa att de digitala bordellerna också stängs ned.

Fru talman! Polismyndigheten bedömer att omfattningen av människohandel för sexuella ändamål och prostitution i Sverige fortfarande är mycket oroande ur både ett brottsbekämpande perspektiv och ett brottsofferperspektiv. De prostituerade kvinnorna utnyttjas inte bara av den som köper sex utan också av människohandlare och kopplare som gör ekonomisk vinning på utsattheten oavsett om det sker digitalt eller fysiskt.

Lagstiftningen om människohandel och människoexploatering är svår att tolka och tillämpa. Oklarheter i domstolarna som ska tolka lagarna gör att nästan ingen blir dömd för människohandel eller människoexploatering. Riskerna för förövarna är mycket låga.

Lagstiftningen måste ses över. Regeringen behöver agera för att komma åt dessa hänsynslösa personer. Samtidigt behöver vi säkerställa att de som utsätts för sexköp får sina rättigheter tillvaratagna. Det är några av samhällets mest utsatta.

Vi kan inte ha en sådan ordning att det avgörs från fall till fall om sexköpet ska klassas som brott mot staten eller brott mot person. Dessutom vet vi att bara en av tio personer som utsatts för fullbordade brott och försöksbrott har fått målsägandestatus. Så kan vi inte ha det.

Regeringen måste tillsätta en utredning om möjligheterna att ge personer som säljer sexuella handlingar målsägandestatus så att de klassas som brottsoffer under förundersökningen och rättegången mot sexköpare.

Fru talman! Samtycke kan aldrig köpas för pengar. Jag står bakom alla våra reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 11 om kontaktförbudslagstiftningen.

(Applåder)

Fru talman! Tidöpartierna berömmer sig ofta för att stå för perspektivskiften. Ett ofta markerat sådant är att brottsoffer ska prioriteras. Det handlar då ofta om tron på att högre straff gynnar brottsoffren. Att prioritera reformer som stärker brottsoffer i sig och i sin egen rätt är mer sällsynt. Här finns verkligen mycket kvar att göra.

Skörden av motionsyrkanden från allmänna motionstiden, som vi nu diskuterar, visar detta tydligt. Det är ett perspektivskifte också från regeringens fokus på gäng, som främst handlar om mäns brott mot män, till mer fokus på mäns övergrepp mot kvinnor och barn.

Jag står bakom samtliga reservationer som Vänsterpartiet har, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation 2. Den reservationen känns mest allvarlig. Den berör ett mycket eftersatt område. Det handlar om prostitution och människohandel för främst sexuella ändamål. Det är ett av de allvarligaste brotten mot kvinnors mänskliga rättigheter. Det är snäppet efter kvinnors död, som dessvärre också inträffar i samband med människohandel och prostitution.

Människohandel och exploatering sker allt oftare på subtila sätt. I början kan det framstå som en affärsmässig uppgörelse, där den utsatta lockas in i till synes vanliga, riktiga, affärsavtal. Men det finns också – nu kanske några av er får en flashback till filmen Lilja 4-ever – det man kallar för loverboys. Det är män som med tal om kärlek och relationer i ett annat land lockar med sig kvinnor och unga flickor till bland annat Sverige för att låta dem exploateras i prostitution och människohandel.

Det här genererar stora summor. Men det är också så att de som blir utsatta ska betala tillbaka en del omkostnader, som man kallar det. Det kan handla om kostnader för resan hit och för boende och uppehälle, som de då ska betala genom så kallat arbete, vilket då är att bli en sexslav.

Tillvägagångssätten genererar stora summor pengar, ofta till organiserad brottslighet. Vi är kanske vana vid att se narkotikan som den stora inkomstkällan i de här grupperingarna. Men narkotika säljs en gång. Kvinnor och barn kan exploateras sexuellt gång på gång, inte sällan många gånger per dag. Jag har träffat dem som har fått ställa upp på sexuella tjänster fler än tio gånger på en dag. Det här genererar då brottsvinster, och det skapar naturligtvis oerhörda skador för offren.

Det finns mycket dokumentation om människohandel och prostitution, men det är som att vi ändå inte tar det på fullt allvar. Det kommer enstaka initiativ då man försöker lyfta vissa frågor här, men det finns sällan något totalt grepp om detta. Det handlar inte enbart om kvinnor. Jag tror att jag också har markerat att det också är stor risk för sexuell exploatering av barn.

Här ligger man generellt långt efter med arbetet. Det gäller inte enbart inom rättsväsendet. Det gäller också i det kommunala arbetet, där man försöker hantera brottsförebyggande åtgärder. Antalet fällande domar är försvinnande litet, men det kommer larm om att det här är ganska frekvent.

Nationella samordningen mot prostitution och människohandel ger ut årliga rapporter. I sin senaste rapport visar de att barn gromas till att begå brott inom de kriminella nätverken men att man sällan kopplar det till människohandel, vilket man rimligen borde göra. De konstaterar också att kunskapen om kopplingarna mellan rekrytering till kriminella nätverk och barns och ungas egna utsattheter i olika kontexter, inklusive i de egna familjerna, behöver fördjupas.

Vi anser att de problem som framkommer behöver åtgärdas och att man måste samla sig för att ta krafttag mot denna exploatering.

Här handlar det också om att vi måste bredda perspektiven. Justitieutskottet tog för inte så länge sedan initiativ till en utredning via RUFS, riksdagens utvärderings- och forskningssekretariat, för att belysa människohandel och prostitution på ett skarpare sätt. Det som bland annat har kommit fram i ett utkast till en rapport handlar om samarbete med socialtjänst, inte minst via regionkoordinatorerna, som finns i våra olika länsstyrelser.

Här vill vi att regeringen agerar på ett skarpare sätt och gör mer för att bekämpa människohandeln.

Frågan om målsägandestatus har redan berörts här i talarstolen. Med målsägande menar vi på juridiska att man får en position som ett juridiskt erkänt brottsoffer i processen. Här är praxis sedan länge, tragiskt nog, att den som har varit involverad i prostitution och sålt sexuella handlingar hanteras som ett vittne. Det är en skymf mot den personen. Om offret för brottet skulle tillerkännas brottsofferstatus skulle offret kunna få rätt till skadestånd, brottsskadeersättning och målsägandebiträde under processen samt tillgång till andra stödinsatser som är givna för flera grupper av brottsoffer.

Sådana här åtgärder kan naturligtvis bli avgörande för kvinnor som är involverade i en allvarlig verksamhet. Det skulle kunna öka deras möjligheter att satsa på ett liv med andra förtecken än prostitution.

Jag vill också nämna kontaktförbuden. Där har det ganska nyligen skett en del viktiga förändringar, där man har utvidgat skyddsområdena för de kvinnor som kan få ett kontaktförbud. Frågan är ändå om vi är på rätt väg. Delvis är vi det, men frågan är om vi inte skulle behöva skifta perspektiv på allvar. Här vill jag gärna utmana partierna inom Tidöregimen.

Frågan är vems frihet vi behöver värna. En kvinna som har lämnat en våldsam man eller blivit utsatt för allvarliga övergrepp på annat sätt borde garanteras sin rörelsefrihet och kunna tillåtas den medan vi i stället borde fokusera på gärningsmannen som borde få en geografisk zon anvisad. Om han ska vistas utanför den zonen borde det anmälas så att kvinnan får vetskap om förändringen. Det är en uppgift som vi också tycker att man borde beakta mer.

Det finns ytterligare en punkt som jag vill beröra. Det finns ett uttryck för det perspektivskifte som jag efterlyser för att fokusera mer på brottsoffer, och det är uttrycket reparativ rättvisa. Det skulle innebära att vi tänker oss för i hur vi lanserar hela rättssystemet och rättsprocessen så att vi gör det möjligt för den som är utsatt att snabbt få tillgång till både stödresurser och välfärdssamhällets övriga insatser, något som skulle kunna leda till en snabbare känslomässig återhämtning och en upplevelse av både rättvisa och tilltro till rättssystemet.

I dag är brottsoffrets berättelse i en process främst ett bevismedel, medan brottsoffrets behov av stöd, upprättelse och återhämtning i princip inte har någon plats i processen. Genom erkännande, ansvarstagande och åtgärder som främjar återuppbyggnaden av förtroende och relationer skulle vi kunna komma mycket långt i rättsväsendet. Det skulle också kunna innebära möjligheter att begränsa återfallsriskerna. En snabb samordning och tillgång till psykologiskt, juridiskt och socialt stöd och därmed en reell möjlighet till läkning och verklig upprättelse skulle vara ett sant brottsofferperspektiv.

(forts. § 14)