Tony Haddou

Fru talman! Det blev många frågor, men jag ska försöka besvara dem i den ordning Kristdemokraterna ställde dem.

Skulle vi inte bry oss om allas barn? Vet du vad - det är ju exakt det vi gör. Precis som jag sa i anförandet tycker vi att barnkonventionen ska gälla alla som söker asyl här, oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Det har ni bevisat nu inför att vi ska rösta att ni inte vill. Ni vill inte att de här barnen ska omfattas av barnkonventionen. Det var mitt svar på den första frågan.

För två år sedan ville Kristdemokraterna ha försörjningskrav även på barn. Jag undrar vilket barnarbete du tycker att barn ska ta. Det kan du få svara på i din replik.

När det kommer till tvångsäktenskap har Sverige en 18-årsgräns. Det är inte svårare än så. Den ska gälla. Konsekvensen av det ni lagt fram är helt enkelt att barn får vänta ytterligare tre år.

Det är bra att vi får en debatt om detta. Det är jättebra att Kristdemokraterna säger att de bryr sig om unga flickor - för det är ju exakt de som ryker. Det är dem man offrar genom att besluta om det förslag vi debatterar i dag. De som har rotat sig här i Sverige kommer troligtvis inte att få stanna kvar. De som är svårt sjuka kommer inte att få vara kvar.

Det är en logisk kullerbytta som Kristdemokraterna gör här. Det sista jag skulle prata om nu var barn. Ni undergräver barns rättigheter å det grövsta genom era beslut, men det enda ni hänger upp er på är tvångsäktenskap. Vi har 18-årsgräns i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Denna debatt hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka eller pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar. Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn får avsluta sin flykt här i Sverige, i trygghet och med sina syskon och familjer och att barn får fler, inte färre, rättigheter och möjligheter i Sverige. Den hade kunnat handla om att barn blir bättre lyssnade på under asylprocessen och att barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt. Men det gör den inte, fru talman. Det beklagar jag.

I stället har flera partier här i riksdagen tävlat om vem som kan behandla människor på flykt mest illa. Resultaten har vi sett de senaste åren. Politiken har svängt, och migrationslagstiftningen har genomgått stora, snabba och rättsosäkra förändringar, inte minst med korta, tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta krav för familjeåterförening, som innebär djupa försämringar och grova inskränkningar för barn på flykt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Fru talman! Det är bortom allt förstånd att den här regeringen fortsätter, den här gången med kirurgisk precision, att angripa, undergräva och kränka barns rättigheter med de förslag som de lagt fram här i dag och som vi ska rösta om om några timmar.

Vi i Vänsterpartiet reserverade oss mot dessa förslag när de var uppe i Migrationskommittén. Och vi reserverar oss mot samtliga förslag i dag. Vi anser att Sverige ska ha en mänsklig flyktingpolitik som grundar sig i trygghet, som är förutsägbar och som gör så att man får avsluta sin flykt här i Sverige. Den ska grundas i att barn får vara tillsammans med sin familj och ges det skydd de har rätt till och en plats att kalla hemma här i Sverige.

Vi reserverade oss mot regeringens politik eftersom vi anser att det måste finnas möjlighet att få uppehållstillstånd av humanitära skäl utan kraftiga begränsningar. Vi anser också att familjer måste kunna få återförenas i Sverige utan dessa näst intill omöjliga krav.

Nu är vi här. Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, de så kallade Liberalerna och Socialdemokraterna kränker barns rättigheter och rättigheten till återföring och familjeliv något fruktansvärt. Det är i strid med barns fundamentala rättigheter och barnkonventionen, som Sverige skrivit under och gjort till svensk lag. Vi vänder oss starkt emot den politik som har presenterats här i dag.

Fru talman! Krig och konflikter vänder upp och ned på hela barnets värld. Barn har väldigt sällan valt att lämna sitt land och kan i lägre grad än vuxna överblicka konsekvenserna av en flykt.

I debatterna här i riksdagen har man många gånger hört från högerpartierna, i deras raljanta ton, att människor bara flyr, inte har skyddsskäl, inte ska komma hit och så vidare. Men vet ni vad? Människor har aldrig valt flykten. Och rekordfå tar sig till Sverige. Vi lever inte i 2015. Faktum är att man väntar till sista sekunden. Man rycks från sina rötter som en sista utväg och flyr undan krig, konflikter och förföljelser runt om i världen.

De föräldrar som gör det har en enda uppgift när de är på flykt. Den är precis samma som alla andra föräldrar har. Man gör allt i sin makt för att skydda sina barn. Hur skräckslagna de än är, hur traumatiserade de än är, hur trötta barn på flykt än är gör man allt man kan och mer därtill för att de ska få något slags trygghet och för att de ska överleva.

Om man separeras från sin familj är man i en mycket mer utsatt, otrygg och osäker livssituation. Det påverkar både föräldrarnas och barnens mående, liv och framtidstro. Den viktigaste skyddsfaktorn för människor i sådana situationer är att få leva tillsammans med sin familj. Det är det mest centrala i det vi pratar om här i dag. Det handlar om barns möjligheter att ha en meningsfull tillvaro och att återhämta sig efter krig och flykt, men det handlar också om föräldrarnas möjligheter att vara nära sina barn i trygghet och att kunna etablera sig och planera för framtiden här i Sverige.

Besluten vi fattar i dag, om familjeåterföreningen stramas åt på det sätt som regeringen föreslår, kommer inte bara att försvåra eller fördröja möjligheten till familjeåterförening. Den kan också komma att bli omöjlig i många fall. Anknytningen ska stramas åt, och unga föräldrar ska hållas separerade.

De som har fått status som alternativt skyddsbehövande och som flytt undan krig och konflikt kommer att få det mycket svårt i detta system. Det är långt ifrån förenligt med barnkonventionen som svensk lag, och det kommer återigen, liksom med migrationslagstiftningen, att slå hårdast mot de mest utsatta: barn, kvinnor, äldre, analfabeter, långtidssjukskrivna och personer med funktionsvariationer. De kommer att få kämpa mycket mer, många gånger förgäves, i ett system av omöjligheter, krav och hinder för att få vara nära sin familj och sina barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Att få återförenas är dessutom ofta den enda säkra och lagliga möjligheten för barn på flykt att komma till ett tryggt land. Vi vet att fler barn kommer att tas med på illegala och farliga resor för att söka asyl. Redan i dag görs detta eftersom rätten att vara med sin familj många gånger är inskränkt, både genom lagstiftning och genom praktiska hinder.

Om fler barnfamiljer på flykt skulle tillåtas återförenas skulle det innebära att man slipper ta den livsfarliga vägen över Medelhavet. Ni vet redan hur situationen på Medelhavet ser ut för människor på flykt. Många gånger är det ett val mellan att riskera att dö på land eller längs flyktvägen. Men att medvetet förvärra situationen, att stänga av lagliga och säkra vägar, som den här regeringen gör nu, är oanständigt och oansvarigt med tanke på hur världen ser ut.

Fru talman! Besluten vi fattar i dag riskerar i praktiken att tvinga barnfamiljer att leva åtskilda. Men de innebär också att barn som etablerat sig i Sverige eller är svårt sjuka tvingas lämna landet. Det är vad knapptrycken här i dag innebär: svåra humanitära konsekvenser för många människor och framför allt barn. Det är ingenting annat än en restriktiv, avskyvärd och djupt cynisk förlängning av den utlänningslag vi röstade om för två år sedan.

Jag kommer aldrig att acceptera att rätten att leva med sin familj, med dem man älskar och med sina barn ska avgöras av hur mycket man tjänar, hur stor bostad man lyckas få tag på och så vidare. Vi kan inte fortsätta tvinga mammor eller pappor att välja vilket av deras barn de ska få återförenas med, om de ens får den möjligheten.

Den inslagna linjen med uppställda försörjningskrav som nu utökas är en motbjudande klassfråga. Det är inte värdigt ett land som sagt sig ha höga ambitioner vad gäller barns rättigheter.

Trots alla åtstramningar som redan finns ska man dessutom skruva åt den humanitära ventilen i svensk utlänningslag. Det drabbar uteslutande asylsökande barn, som kommer att få betala ett högt pris. Redan i dag är det otroligt svårt för barn att få uppehållstillstånd på grund av särskilt ömmande omständigheter. Djupt restriktivt tillämpas reglerna redan i dag. Men rent mänskligt behöver det finnas en ventil. Jag hade önskat fler ventiler för barn på flykt och att de skulle tillämpas bättre så att barns bästa någon gång får stå i centrum i en asylprocess. Men vi är inte där, och det finns inget som kan rättfärdiga att man aktivt skruvar åt den humanitära ventilen.

De barn som har etablerat sig i Sverige eller är svårt sjuka kommer att tvingas lämna landet i mycket högre utsträckning än som redan sker i dag. Det är ingenting annat än ren illvilja och orättfärdighet, och det ska rättas till så fort den här regeringen avgår.

Socialdemokraterna får fundera ordentligt på hur de vill ha det framöver. Att följa Sverigedemokraterna och högernationalisterna i migrationspolitiken är en nederlagsstrategi som för med sig fruktansvärda konsekvenser. Socialdemokraterna får fundera över hur de vill ha det i framtiden, för det här förslaget måste rullas tillbaka.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Vi ska ha en framtid i Sverige som rymmer barns rättigheter och deras rätt till trygghet och familjeliv. Det måste i framtiden värnas och respekteras.

Fru talman! När barnkonventionen blev svensk lag hoppades många barnfamiljer att de skulle bli hjälpta. I stället blev de besvikna när de insåg att utlänningslagen fortfarande hade prioritet över barnkonventionen och att Sveriges önskan att begränsa invandringen utestängde deras barn från de rättigheter Sverige skrivit under på och lagstiftat om.

Jag träffade Ahmed i Göteborg förra veckan. Han hade gång på gång fruktlöst försökt återförenas med sina två döttrar och sin fru som var i Gaza innan kriget bröt ut. När han väl uppfyllt de högt ställda kraven krävdes det att familjen skulle intervjuas vid konsulatet i Jerusalem. Jag behöver inte berätta om situationen i Gaza, för hela världen vet att det är omöjligt att lämna området - något svensk lagstiftning aldrig tar hänsyn till när familjer ska återförenas. Hindren har alltid funnits kvar. Sedan föll bomberna över Ahmeds familj, och han förlorade dem över en natt.

Jag träffade Leila som gjort allt för att få träffa sin mamma och sina syskon som befinner sig i Afghanistan. Jag tror inte att jag behöver berätta om situationen i Afghanistan heller. Redan i dag är det svårt att få möjlighet att återförenas. Om det skulle möjliggöras är den svenska ambassaden där borta ändå stängd, och då behöver man resa till Iran. Det finns redan så många hinder, inte minst för kvinnor och barn, i ett talibanstyre. Det är skamligt att vi inte undanröjer dessa hinder. Vi har en regering som ser till att det blir fler och fler hinder. Vi borde undanröja dessa.

Jag träffade Mahad i Tensta för några veckor sedan. Han har sin treåriga flicka i Somalia, som han inte får återförenas med. Han uppfyller alla krav, men varje gång han försöker är det långa väntetider och begränsade möjligheter till inresa. Han vet inte vad han ska göra. Han är i kontakt med Migrationsverket i stort sett varje dag. Som förälder förstår jag hans desperation.

Det är detta hela debatten handlar om: deras livsöden, deras förlorade barn och deras liv.

Det är svårt att se vad som är humant i en ordning där människor tvingas leva skilda från sina barn, syskon och familjer. Det är svårt att över huvud taget hitta det minsta lilla mänskliga i regeringens politik.

Denna proposition lever inte upp till några ambitioner alls om att göra Sverige till ett bättre land. Vänsterpartiet kommer att återkommande lägga fram förslag för att stärka familjeåterföreningen och barns rättigheter. Vi ska ha ett Sverige där deras liv och deras framtid också spelar roll. Vi kommer att kämpa för ett framtida Sverige som rymmer barns rättigheter, trygghet och familjeliv och där alla barn - oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte - får tillgång till detta. Barnkonventionen måste i framtiden värnas, respekteras och efterlevas. Det gör den inte med den regering Sverige har i dag, och det beklagar jag.

Jag yrkar avslag på hela propositionen och bifall till Vänsterpartiets reservation 1 och 2.

(Applåder)

Fru talman! Det här är lite uppochnedvända argument. Man stramar åt den humanitära skyddsgrunden när det är svårt sjuka barn som i större utsträckning kommer att riskera att utvisas ur Sverige. Det är framför allt också de barn som har levt här i väldigt många år, som har en stark anknytning och som har rotat sig som riskerar att utvisas med det förslag som vi beslutar om i dag.

Om man förstår integration för vad det är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om exempelvis inkomster, arbetsvillkor och bostadssituation, ser man att Moderaterna genomgående har en mycket stark politik för att öka det vi kallar för segregation och minska det vi kallar för integration.

Det är tydligt att vi har en regering som gör segregationen värre och gör integrationen mindre möjlig med sådana förslag som man lägger fram i dag. De människor som har kommit till Sverige kommer inte att närma sig majoritetsbefolkningen i fråga om arbete, ekonomiska villkor eller bostadssituation med er politik. Det är kärnan i er politik. Det blir ökade klyftor för människor som lever här, och det blir ökade klyftor för människor som kommer till Sverige. De kommer att få det mycket svårare. Hindren är glasklara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa skärpta villkor för anhöriginvandring och begränsade möjligheter till uppehållstillstånd av humanitära skäl

Otryggheten i att inte veta hur länge man får stanna i det nya landet och om man får återförenas med sin familj - om man ens vet var de är eller om de lever när man befinner sig på flykt - gör det självklart mycket svårare med integration. Det är svårt att lära sig det nya språket. Det är svårt att nå upp till försörjningskraven. Alla de här bitarna gör att man ställs utanför. Det är den politik ni driver. Ni håller människor längre utanför i stället för att låta dem komma in i samhället.

Återigen: På vilket sätt blir integrationen bättre genom att hålla barn och föräldrar separerade? Det är ju det ni gör. Dels kränker ni barns rättigheter när ni stramar åt den humanitära grunden för dem, dels håller ni barn och föräldrar separerade.

Fru talman! Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna har lagt fram en proposition som med en rad förslag kommer att undergräva och kränka barns rättigheter något oerhört. Det är försämringar för barn men också försämringar för jämställdheten, försämringar för nyanländas hälsa och försämringar för integrationen.

Vi ser ett oroväckande mönster hos regeringen. Det är alltid inskränkningar och försämringar för dem som söker skydd och trygghet i Sverige. Men det är också försämringar i samhället i övrigt vad gäller välfärd, skola, sjukvård, bostadsbyggande och så vidare.

Samtidigt vill regeringen att färre ska söka skydd i Sverige för att förbättra integrationen genom att införa en rad åtgärder som vi med absolut säkerhet vet leder till sämre integration. Det är en mycket svår och hopplös konflikt som är omöjlig att lösa.

Det är svårt att föreställa sig på vilket sätt de åtstramningar vi ska rösta om i dag skulle förbättra integrationen. Att göra det svårare för barn och föräldrar att återförenas eller att försvåra för barn som har levt större delen av sina liv i Sverige att stanna kvar innebär snarare en försämring av möjligheterna till en trygg och långsiktig integration.

All kunskap visar att tillfälliga uppehållstillstånd, försörjningskrav och familjesplittring - alltså det som denna regering vill se mer av - leder till försämrad integration.

Därför måste jag fråga Moderaterna: På vilket sätt blir integrationen bättre av att kränka barns rättigheter, som man gör med propositionen? På vilket sätt blir integrationen bättre av att hålla barn och föräldrar separerade?

Herr talman! Det står tydligt i Tidöavtalet, som ni har skrivit under, att det handlar om angiveri, och detta är ett förslag som kommer att hamna på riksdagens bord.

Alla som har kunskap om och erfarenhet av papperslösa vet att undantag som man ska titta på inte är något som fungerar. Redan i dag är väldigt många rädda att söka vård, även gravida och människor med livshotande sjukdomar. Man kan som papperslös omöjligt ha koll på exempelvis vilka undantagen är. I grunden ligger en rädsla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Ministern säger att man inte ska spä på polariseringen. Det är det ni gör när ni går fram med ett sådant här förslag. Dra tillbaka det!

Herr talman! Min fråga går till sjukvårdsministern och gäller förslaget om en angiverilag som skulle lägga grunden för ett angiverisamhälle som motsätter sig frihet, trygghet, rättssäkerhet och demokratiska grundprinciper.

Vänsterpartiet har tidigare krävt att regeringen drar tillbaka förslaget om en angiverilag. Det står vi fast vid.

Vi ser också tusentals i nya protester runt om i landet. Kraven på att dra tillbaka förslaget kommer från samtliga av Sveriges fackliga företrädare. Kommun efter kommun i landet säger nej. Regioner har uppmanat sina anställda att inte ange.

Detta fortsätter. Hur kan då sjukvårdsministern lyssna mer på Sverigedemokraterna än på Sveriges enade välfärdsprofessioner och vårdpersonal, som säger nej till detta och som håller uppe det här landet?

Fru talman! Jag tror att vi behöver klara ut en fråga här. Man hör ju Moderaterna återkommande säga att "ett ja är ett ja, och ett nej är ett nej". Det verkar som att ni inte vet vad ni pratar om, för så är det ju inte i dag.

Alla flickor och kvinnor från Afghanistan som fick ett nej och som ni ville utvisa till talibanerna i Afghanistan ville såklart inte bli utvisade. De pressades ut i skuggsamhället, år efter år, för att de inte ville till talibanerna och ni ville skicka dem till talibanerna. Det var helt självklart att de gömde sig. Sedan kom bedömningen att kvinnor och flickor från Afghanistan inte kan skickas till talibanerna. Det nej som de fick blev ett ja. De får vara kvar i Sverige.

Ärligt talat är det helt ovärdigt att ni i Moderaterna, som har en migrationsminister, inte ens vet vad ni pratar om. Så ser migrationslagstiftningen ut - man gör återkommande bedömningar. Vi ska inte skicka kvinnor till Afghanistan. Vi ska inte skicka någon till Afghanistan. Man har skyddsskäl från det landet. Den ändringen bör ni kika på i stället.

Jag måste också bemöta detta med att angiverilagen inte är angiveri och att utvisning är för barnets bästa. Om det vore för barnets bästa finns exempelvis orosanmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Att ange barn är något helt annat. En orosanmälan är till för att ge barn den hjälp de har rätt till. Angiveri kan i värsta fall innebära att man skickar ett barn i döden. Det är den skillnaden vi pratar om i dag. Antingen hjälper vi barn i utsatta situationer eller så tar vi risken att skicka dem i döden. Ni har tydligt tagit ställning för vad ni vill. Men det samhället vill vi inte ha, så därför har vi denna debatt i dag eftersom vi vill ge dem skydd.

Fru talman! Vi fick höra ett mycket innehållslöst svar från migrationsministern. Jag noterade dock slutklämmen, där ministern på ett innovativt sätt säger att hon ser fram emot utredarens förslag, som ska väga in för och nackdelar.

Men framför allt är det sådant som ministern inte säger som lyser starkast i inlägget, nämligen att förslaget handlar om att Sverige ska bli ett angiverisamhälle. Den högernationalistiska regeringen driver en hänsynslös politik mot samhällets mest utsatta, och detta hör inte hemma i ett fritt och öppet demokratiskt samhälle.

Jag vet inte hur många gånger jag har debatterat papperslösas situation här i kammaren, fru talman, men jag vet att för många som får avslag på sin asylansökan är utvisning inte praktiskt möjligt. Det kan bero på att vi inte utvisar till vissa länder, att länder av politiska skäl inte tar emot sina medborgare, att personerna är statslösa eller att den asylsökande löper allvarlig risk att utsättas för dödsstraff vid återvändande.

Med regeringens åtstramade migrationspolitik kommer fler att pressas ut i en situation som papperslösa där de inte kan utvisas men heller inte får stanna. Man kan fråga sig om det är legitimt och rättssäkert att fortsätta att ge utvisningsbeslut som man redan från början vet inte går att verkställa.

Förslag om angiveri gör inte utvisningsbesluten mer verkställbara. Ett angiverisamhälle kommer endast att förvärra och fördjupa den här situationen. Redan i dag lever papperslösa under olidliga levnadsvillkor utan rätt eller stöd att försörja sig. Fler skulle tvingas att gå under jorden, och barn kommer att hållas undan rätten till skolgång. För den som behöver livsnödvändig vård men inte vågar söka hjälp av rädsla att bli angiven skulle situationen kraftigt försämras till den grad att man riskerar sitt liv.

Vi kan inte ha ett system, fru talman, där lågstadieläraren ska ange sin elev som precis har börjat skolan eller där läkaren ska ange den gamla kvinnan som söker akutvård för att överleva. Ett sådant system kan vi inte ha. Vårdpersonal ska tillhandahålla vård oavsett patientens rättsliga status. Lärare ska ta särskild hänsyn till barnets bästa. Socialtjänsten ska inte bryta sekretessen. Biblioteksverksamhet är lagstadgad att vara tillgänglig för alla.

Låt mig därför vara glasklar: Det här förslaget måste omedelbart dras tillbaka. De som arbetar i välfärden och håller uppe Sverige har själva sagt att de inte tänker ställa upp på regeringens jakt på papperslösa. Lärarna säger nej, vårdpersonalen säger nej, facken säger nej, civilsamhället säger nej, en klar majoritet av Sveriges regioner säger nej och kommun efter kommun säger nej. Samtliga berörda verksamheter säger nej.

Vi kräver här i dag att regeringen lyssnar på den förkrossande majoritet i Sverige som säger nej till angiverisamhället. Om minsta lilla av förslaget skulle förverkligas uppmanar jag Sveriges offentligt anställda till civil olydnad - till att inte ange. Det finns exempel på angiverisamhällen genom historien där människan har visat sina värsta sidor. Vi ska inte dit!

Alla ni som håller uppe Sverige ska veta att ni har politiker på er sida. Ni ska veta att ni har rätten på er sida att följa den yrkesmässiga etiken och respekten för våra fri- och rättigheter. Det är både rätt och riktigt. Ni förtjänar en regering som underlättar era jobb, som lyfter era arbetsvillkor och som sätter er och välfärden först.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Fru talman! Någon säkerhetsventil ser vi inte. Vi vill ha en säkerhetsventil genom hela asylprocessen. Vi tycker att det ska vara säkert att söka asyl i Sverige och arbetstillstånd i Sverige. Man kan säga att det är mer som en laglig väg, absolut. Det finns ju knappt några lagliga vägar kvar, och ni vill ta bort de sista.

Det blir lite samma argumentation som från Moderaterna att Ludvig Aspling låtsas bry sig om människor. Det största problemet, oavsett om de är från Mongoliet eller från något annat land, är att människor kan utnyttjas på arbetsmarknaden. Städare tvingas arbeta arbetspass som är tio timmar eller jobba sju dagar i veckan till svältlöner. Restaurangpersonal tvingas betala tillbaka lönen för att få vara kvar i landet. Människor utnyttjas sexuellt och så vidare. Vi har otroligt mycket exploatering på arbetsmarknaden.

Det är också det största sveket Sverigedemokraterna gör. De går ifrån arbetsmarknadsprövningen och lägger ett lönegolv för att få hänga med den här regeringen. Hade vi haft en arbetsmarknadsprövning i Sverige där vi låter behoven styra vilken arbetskraft vi har i Sverige, då hade vi löst problemen som tas upp här.

Mitt problem är inte att människor kommer från Mongoliet och gör ett spårbyte. Mitt problem är att människor utnyttjas på arbetsmarknaden. Och Sverigedemokraterna, som styr den här regeringen, låter det pågå och har inte en enda lösning på det problemet mer än ett lönegolv. Det är det enda de har att komma med, och alla som vet hur arbetsmarknaden ser ut vet att det inte löser problemen vi har på arbetsmarknaden och att det inte löser arbetskraftsinvandringen. Det är exploateringen som ni inte vill göra någonting åt. Det kanske är den du ska sätta dig ned och fundera på, Ludvig Aspling.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Herr talman! Man är inte självförsörjande på 13 000, säger ledamoten. Höj pensionerna då! Exempelvis. Herregud! Eller sjukförsäkringen eller något annat. Ni sitter ju vid makten. Herregud, vilka argument man ska behöva möta i den här kammaren! Det är verkligen långt mellan slottsmurarna och vanligt folk och arbetsmarknaden och vad människor upplever som ett problem.

Säg att man söker asyl eller gör ett spårbyte om man är från exempelvis Mongoliet. Man arbetar ju fortfarande i Sverige, och man är självförsörjande. Man är ju det, så jag förstår inte riktigt vad det stora problemet är.

Jag vet pensionärer som får mindre än 13 000. Varför höjer ni inte deras pensioner? Ledamoten säger att det inte går att leva på 13 000. Höj sjukförsäkringen! Höj pensionerna! Om det är det största problemet i den här debatten, höj för dem som lever på under 13 000 i dag! Ni sitter ju vid makten.

(Applåder)

Herr talman! Nu kommer dessa argument igen, som om ledamoten bryr sig om dem som flyr bomber eller söker skydd i Sverige på grund av att de utsätts för terror eller annat. Ni vill inte ha hit dem. På alla sätt försöker ni stänga EU:s gränser så att människor dör på Medelhavet, möter våld vid gränsen, utvisas direkt eller sätts i fängelse. Den politiken stöder ni i EU.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Det är inte så att ledamoten på något sätt bryr sig om att människor söker skydd i Sverige. De som flyr från terror kan inte med er politik ta sig till Sverige. Herregud! Moderaterna ska till och med stå vid gränsen och kampanja om att inte komma till Sverige.

Enligt Moderaterna finns det människor som utnyttjar systemet, det vill säga kommer från ett land där det inte finns grund för asylskäl. De är självförsörjande och har arbete. Jag förstår inte varför de inte ska få fortsätta att arbeta i Sverige. De är ju redan inne i systemet. Då är vi inne på det jag tog upp tidigare, nämligen att ni vill dra ut dem ur systemet. Det är inte så att människor kommer att lämna landet, utan de är kvar i ett skuggsamhälle där de utnyttjas som svart arbetskraft och möter en exploatering på arbetsmarknaden.

Jag vet inte hur många minuter jag nu har pratat om lösningar på problemet. Då måste det ske en behovsbaserad arbetsmarknadsprövning i Sverige. Människor måste vara inne i systemen med kontroller och så vidare. Ni har aldrig velat ge resurser till Migrationsverket för allt detta. I stället ställer ni dem som söker arbetstillstånd mot dem som söker skydd, som om ni någonsin skulle bry er om människor som söker skydd. De mest ömmande fallen var kvotflyktingar, och redan där har ni stängt dörren. Stå inte här och låtsas som att ni bryr er om människor som söker skydd!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Herr talman! Vilken konstig fråga. Nu ställer ledamoten människor som söker skydd mot människor som söker arbetstillstånd i Sverige, det vill säga att de skulle ta deras platser. Problemet är att ni inte vill ha människor som söker skydd i Sverige eller att människor ska söka dessa arbeten heller. Det enda ni som regering vill ha är utvisning, utvisning och utvisning. Det är också för att ni inte har någon annan politik på något annat område, och ni täcker över alla era misslyckanden med att prata utvisning.

Jag tycker inte att den asylsökande som byter spår har någon skyldighet att göra det rätta i systemet. Det är ju vad som sker, det vill säga de prövas för sin asylansökan. Under den långa handläggningstiden skaffar de sig ett jobb, som människor gör, jobbar och sedan byter spår så att de är här med arbetstillstånd. Vi har ju ett totalt rättsosäkert asylsystem i Sverige. Då får man jobba här, är inne i samhället och inne i systemen. Det ledamoten vill göra är att sätta dem utanför hela systemet, öka skuggsamhället och tvinga människor att arbeta svart.

Jag får en fråga om att reformera systemet. Jag sa i mitt anförande att det är klart att vi vill ha kontroller, men Moderaterna var inte heller så sugna under förra mandatperioden på att ge pengar till Migrationsverket för att öka kontrollerna.

Ni har aldrig brytt er om att människor utnyttjas på arbetsmarknaden. Men nu har ni i regering en chans att se till att människor inte utnyttjas på arbetsmarknaden. Det enda ni går fram med är ett lönekrav. Det löser över huvud taget inte problemen med att människor exploateras på arbetsmarknaden.

Jag vet inte vad regeringen vill annat än att utvisa, utvisa och utvisa, men ni har inga lösningar på de reella problem vi debatterar i dag.

Herr talman! Det Moderaterna inte ville säga nu var att över hälften inte beviljas spårbyte. Det är inte så att alla beviljas att byta spår när de söker asyl.

Riksrevisionen riktar en rad rekommendationer till regeringen och Migrationsverket för att åtgärda de brister som finns i systemet med spårbyte. Jag vill ändå vara tydlig med att ingen av dessa rekommendationer går ut på att avskaffa möjligheten till spårbyte. Det är ingen slutsats som Riksrevisionen drar, utan det är regeringen och Sverigedemokraterna som vill gå vidare med att avskaffa systemet med spårbyte. Den bedömningen delar jag naturligtvis inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

En mer rimlig bedömning vore att följa Riksrevisionens rekommendationer och åtgärda de brister som finns i systemet med spårbyte - inte att vilja avskaffa systemet i sig. Själva systemet och möjligheten till spårbyte för den som fått avslag på sin asylansökan bör finnas kvar så att man i stället kan ansöka om uppehållstillstånd för arbete, detta inte minst för att människor behövs här i Sverige och för att den strama asylpolitiken som vi har i dag inte är rättssäker utan skapar många enskilda felbedömningar.

Att, som regeringen vill, helt avskaffa möjligheten till spårbyte är helt fel väg att gå. Det innebär att den som tvingats vänta länge på att få sin asylansökan avgjord och under tiden skaffat sig ett arbete och kommit in i samhället inte kommer att få möjlighet att stanna kvar i landet.

Att få stanna kvar i Sverige genom spårbyte gynnar den asylsökande och samhället. Man har redan ett jobb och är oftast etablerad. Man är självförsörjande och behöver inte jobba svart eller gömma sig vid avslag. Det gynnar ingen om en asylsökande som redan har ett jobb får avslag och blir av med allt den har. Det systemet har vi redan prövat - ett system med väldigt långa handläggningstider, åtstramningar av bland annat LMA-lagstiftningen och rättsosäkra utvisningsbeslut som inte ens går att verkställa.

Detta har endast utökat det skuggsamhälle som partierna här i riksdagens kammare säger sig vilja bekämpa. Människor lever papperslösa, tillåts inte arbeta och kan inte heller utvisas. Det är ett onödigt lidande som riskerar att öka ännu mer med den här regeringens politik, och det drabbar såväl individen som samhället.

De punkter som Riksrevisionen identifierar går att åtgärda på andra sätt. Men då får man titta på vad som brister i systemet. Som tidigare talare var inne på handlar det exempelvis om bristande kontroll från Migrationsverket, något som delvis har sin grund i bristande resurser till Migrationsverket.

Dessa brister känner nog den förra regeringen till mycket väl, eftersom man slaktade Migrationsverket och lät det gå igenom den största nedmonteringen av en statlig myndighet i modern tid. Detta har orsakat att rutiner och kontrollverksamhet på Migrationsverket brister i flera delar. Det gäller framför allt att myndigheten inte alltid genom en avstämning mot Skatteverkets uppgifter kontrollerar om den sökande har arbetat före asylansökan.

Riksrevisionen konstaterar även att Migrationsverket på grund av resursbrist under de senaste åren inte ens har genomfört efterkontroller av beviljade spårbyten, vilket innebär att det finns risk för att fel eller missbruk av regelverket inte upptäcks förrän personen eventuellt ansöker om att förlänga arbetstillståndet. Konsekvenserna av bristande kontrollverksamhet är naturligtvis risk för lönedumpning, att skenanställningar inte upptäcks, att utsatta människor utnyttjas på arbetsmarknaden och att personer som inte uppfyller villkoren för spårbyte ändå beviljas uppehålls och arbetstillstånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Jag anser, precis som Riksrevisionen, att Migrationsverket bör prioritera och stärka arbetet med kontroller av beviljade spårbyten, vilket förutsätter att Migrationsverket får dessa uppgifter och resurser att utföra arbetet.

Vänsterpartiet har återkommande lyft problemet med den alltför hastiga neddragningen av Migrationsverkets resurser från 2017 och framåt, de konsekvenser det har gett och det lidande som det har skapat. Det ser vi också i den rapport som vi debatterar i dag.

Att människor från andra länder utnyttjas på arbetsmarknaden får man ändå säga att politiker i den här kammaren har orsakat, inte minst på grund av den förra utlänningslagen som sätter den asylsökande i ett underläge och en utsatt position på arbetsmarknaden. Det handlar också om ett djupt orättvist system för arbetskraftsinvandringen som den förra regeringen inte åtgärdade, trots att de hade åtta år på sig att fixa detta.

Det enda som denna regering går fram med nu och som Socialdemokraterna såklart köper efter åtta års misslyckande i frågan är ett lönekrav som inte löser problemet eller åtgärdar de problem som vi har med arbetskraftsinvandringen.

Det ska vara arbetsmarknadens behov som ska styra arbetskraftsinvandringen, inte högernationalisternas eller Socialdemokraternas önskan om att minska invandringen till Sverige. Om regeringen på allvar menar sig vilja komma till rätta med dessa problem krävs helt andra åtgärder. Ett första steg vore att införa ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen, ett system där de som kommer till Sverige för att jobba inte utnyttjas av hänsynslösa arbetsgivare och inte heller används för att dumpa löne- och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden. Ett sådant system förutsätter återinförd arbetsmarknadsprövning, vandelsprövning av arbetsgivare, stärkta rättigheter för arbetskraftsinvandrare som träder fram och berättar om missförhållanden hos en arbetsgivare, hårda straff för arbetsgivare som utnyttjar arbetskraftsinvandrare, skadestånd till den som drabbas samt möjligheten till det vi debatterar i dag, nämligen spårbyte.

(Applåder)

Herr talman! Jag får nog inleda med att rikta ett tack till moderaten Viktor Wärnick som här i debatten lyfte fram Vänsterpartiets förslag om amnesti för de ensamkommande. Det gör mig väldigt glad.

Låt mig sätta det i perspektiv: För två veckor sedan fick kvinnor och flickor från Afghanistan rätt till uppehållstillstånd i Sverige efter många, många år i ovisshet fastän man hade vetskapen om att de ändå inte kan utvisas till Afghanistan. Många av dem fick inte möjlighet att jobba eller att ha någonstans att bo, och man tog ifrån dem deras ersättningar.

Herr talman! Detta är en bra punkt, tänker jag, att fundera över det här. För detta nej i så många år blev ju till slut ett ja. Det finns såklart en anledning till detta: De kan inte utvisas. Om man sätter det i relation till den politik som den här regeringen vill driva kan man ju säga att dessa kvinnor och flickor för två veckor sedan var det skuggsamhälle som Moderaterna skulle utrota.

Så ser svensk migrationspolitik ut i dag. I flera år attackerar man dem, ger sig på dem och tar ifrån dem deras fri- och rättigheter. Men sedan får de stanna. Förslaget vi lägger fram om amnesti för de ensamkommande är: Låt dem få stanna. Låt dem inte möta samma öde. Det är helt ovärdigt. Det är onödigt, och det är ett sådant slöseri. Låt dem få stanna i Sverige, låt dem få jobba och låt dem få bo någonstans. Låt dem få de ersättningar de har rätt till. De är redan en del av samhället i dag. Jag förstår inte varför man drar det så långt med människor som ändå inte kan utvisas.

Herr talman! Det viktigaste för en integration, visar forskning, kunskap och erfarenhet - nu får regeringspartierna, Moderaterna och så vidare, hålla för öronen - är ett välkomnande. Det är trygghet och att man får avsluta sin flykt. Det är att kunna blicka framåt och börja ett nytt liv. Svårare än så är det inte.

För att göra det, herr talman, behövs permanenta och trygga uppehållstillstånd som det går att bygga en framtid på och en välfärd och ett skyddsnät som finns där för en när det behövs.

Men innanför slottsmurarna, långt ifrån vanliga människors verklighet, har det formats en politik som är närmast perfekt för att göra integration omöjlig i Sverige. Från det ena hållet har vi de traditionella högerpartierna som är ute efter att begränsa den svenska välfärden och som ser det här som en bra början. Från det andra hållet har vi Sverigedemokraterna, som tar varje chans att ge sig på människor med utländsk bakgrund. Vi hörde det tydligt i debatten tidigare här i dag.

Genom att utmåla människor som söker skydd här som hot och belastning blir det lättare att neka dem deras mest grundläggande rättigheter och tillgång till välfärd.

Högern vill skära ned trygghetssystemen för alla, och Sverigedemokraterna erbjuder dem en syndabock för att påbörja det projekt där välfärden ska villkoras och demokratin och rättsstatens principer som vi känner dem urholkas.

Herr talman! Sverige behöver en politik som möjliggör integration - inte motverkar den, som den här regeringen gör. För att komma undan med detta använder den alla sina uppochnedvända kullerbyttor om integration. Regeringen vill att färre ska söka skydd här för att förbättra integrationen genom åtgärder som vi med all kunskap vet leder till sämre integration.

Det är också detta som gör slottspolitiken totalt obegriplig på området. Om man fortfarande tror att regeringen löser arbetslösheten, bostadskrisen, problemen i skolan eller den eftersatta välfärden genom att ge sig på de mest utsatta tror jag man får tänka ett varv till.

Jag ser över huvud taget inga ambitioner från regeringens sida att göra de satsningar och investeringar som krävs för att rusta upp landet. Tvärtom är det samma partier som prioriterar skattesänkningar till sig själva och till de rika. Det är samma partier som låter sina kompisar doppa sugröret i välfärden för att suga ut våra gemensamma skattepengar, som skulle gå till skola, vård och omsorg, samtidigt som nyanlända, sjuka, barnfamiljer och pensionärer lämnas efter. Det, herr talman, är ett praktexempel på hur man skyller på invandrare för att själva smita från ansvar.

Vi behöver helt enkelt bygga ett rymligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är den viktigaste och effektivaste integrationsmotorn. Vi har historiskt bevisat att det är fullt möjligt att investera i den generella välfärden, att minska de ekonomiska klyftorna och att samtidigt erbjuda trygga jobb och ett starkt mottagande.

Vi är övertygade om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas. Och just under dessa punkter hade den här regeringen - innanför slottsmurarna och långt ifrån människors verklighet - helt enkelt gått och lagt sig.

(Applåder)

Fru talman! Jag vet inte om den djupa rasismen har förvrängt all kunskap hos Sverigedemokraterna eller om man ens uppfattar rättsstatens principer och demokrati. Det gör mig väldigt chockad - här får vi faktiskt svaret att man vill rucka på rättsstatens principer och göra Sverige till mindre av en demokrati. Man vill låsa fast en grupp i permanent otrygghet. Man sätter skräck i en väldigt stor del av landets befolkning.

Sverigedemokraterna har ju Tourettes när det gäller invandring och kriminalitet; man kan inte prata utan att hålla dessa saker som synonymer. Men det här handlar om 300 000 människor som riskerar att drabbas av detta förslag. Sverigedemokraterna sätter skräck och oro i en stor del av landets befolkning.

Detta är utan tvekan det mest oansvariga och oanständiga jag har varit med om under mina år i riksdagen. Man säger att de med permanent uppehållstillstånd inte ska vara här. Det är ju helt vansinnigt. Man gör det dessutom på ett sätt som ruckar på rättsstatens principer och gör Sverige mindre demokratiskt.

Fru talman! Jag skäms över det här. Detta är utan tvekan det mest oansvariga ledarskap Sverige någonsin har haft. Men det behöver kanske inte ledamoten här ta ansvar för - hon är ju i opposition när hon känner för det och i regeringsställning när hon känner för det, så kritiken kan ju rinna av.

Kan ledamoten förtydliga hur arbetsfördelningen ser ut? Du vill smita ifrån ansvar när du får kritik och frågor, Ann-Christine From Utterstedt, men när du känner för att stå i en talarstol och slänga ur dig all rasism i världen är det helt okej. Berätta gärna om arbetsfördelningen inom regeringen och samarbetspartiet!

Fru talman! Det viktigaste för integrationen är tryggheten att få stanna, rota sig och bygga sin framtid här i Sverige. Sverigedemokraterna vill inte ha integration - de vill ha deportation, och metoderna för det är minst sagt anmärkningsvärda i en demokrati.

I slottsavtalet vill Sverigedemokraterna och regeringen utreda under vilka förutsättningar befintliga permanenta uppehållstillstånd ska kunna omvandlas. Sverige är en demokrati, och jag förstår att Sverigedemokraterna har lite problem med det, men det finns ju grundläggande rättsprinciper. Det är exempelvis så att rättsbeslut ska gälla. Vi har en positiv rättskraft som innebär att en myndighet som huvudregel inte tar tillbaka gynnande förvaltningsbeslut och så vidare.

Det här handlar om väldigt många människor som flytt för sina liv, fått skyddsstatus och beviljats permanenta uppehållstillstånd. De är här i dag på precis samma villkor som vi och alla andra. Men de riskerar nu utvisning. Vilka är det som ska utvisas, och hur ska det gå till?

Jag hörde också ledamoten säga "Gör din plikt, kräv din rätt". Men detta handlar om människor som har gjort allt rätt och som har gjort allt i sin makt. De har fått permanent uppehållstillstånd. Då gäller inte det här med att göra sin plikt och kräva sin rätt. Detta gäller ju i en demokrati, men det vill Sverigedemokraterna uppenbarligen nedmontera.

Ledamoten får gärna svara på vilka det är som ska utvisas och hur det ska gå till.

Herr talman! I går fick kvinnor och flickor från Afghanistan avslag på sin asylansökan med motiveringen att det går att återvända. I dag beviljas kvinnor och flickor från Afghanistan uppehållstillstånd med exakt samma underlag som i går men med motsatt slutsats - från den ena dagen till den andra.

Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan det skuggsamhälle som regeringen, som talar så cyniskt om människor, skulle utrota. Den andra dagen var de inte det.

Den ena dagen var kvinnor och flickor från Afghanistan utvisningsbara, trots skäl att stanna, trots pågående folkmord och trots brutala sharialagar. Andra dagen var de inte utvisningsbara.

Den ena dagen skulle kvinnor och flickor från Afghanistan helt enkelt acceptera regeringens "Ett nej är ett nej" och kastas i händerna på talibanerna. Den andra dagen blev ett nej till ett ja.

Herr talman! Det är ett bra tillfälle, tycker jag, att fundera över svensk flyktingpolitik. Det är ett bra tillfälle att fundera över kvinnors och flickors fri- och rättigheter och hur en majoritet i denna kammare behandlar dessa samt över vad "strama åt" kan innebära. Vi kan väl nu konstatera att Sverigedemokraternas och regeringens signalpolitik om att ett nej är ett nej i asylprocessen inte alltid stämmer överens med verkligheten. Ett nej kan naturligtvis bli ett ja, och många gånger borde det ha varit ett ja från första början.

Men att det ska behöva gå så långt mellan otrygghet, avslagsbeslut och limbo för att Sverige ska erkänna kvinnors och flickors mänskliga rättigheter - att de är på flykt och behöver trygghet och skydd - är ovärdigt och rättsosäkert. Det är ju samma talibaner där nu som för ett och ett halvt år sedan, och landet kan mer eller mindre beskrivas som helvetet på jorden. Det kommer inte heller att vara möjligt att utvisa människor dit under överskådlig tid.

Låt asylsökande därifrån få stanna! Det är en grupp som har rotat sig i Sverige under lång tid. Detta behöver ses över. Att man fortsätter att lämna avslagsbeslut till en grupp som inte kan utvisas gör inte människorna i gruppen mer utvisningsbara eller besluten mer verkställbara. Man låter juridiska beslut som inte går att genomföra fattas. Detta riskerar att underminera den redan bristande rättssäkerheten och legitimiteten i asylprocessen.

Det enda som detta leder till, herr talman, är att fler pressas ut i limbo - ut i det skuggsamhälle som partierna här inne har talat om och säger sig vilja bekämpa. Det är en politik som har prövats i flera steg och alltid fått samma resultat, nämligen att utsattheten och rättslösheten hos denna grupp ökar. Sedan görs de till syndabockar för politikernas misslyckanden.

Herr talman! Sammantaget innebär detta tillsammans med Sverigedemokraternas och regeringens ambitioner för migrationspolitiken en politik som är närmast perfekt utformad för att göra integration omöjlig och för att skapa en rättslös grupp som i högre grad än i dag kommer att tvingas till otrygghet och svartarbete för att försörja sig. På så vis blir angreppen på asylsökande och flyktingar också ett direkt angrepp mot den svenska modellen och trygga jobb, mot välfärden och mot de principer om gemenskap och sammanhållning som vi har byggt upp i Sverige.

Det är här de fyra partier som står bakom denna regering möts, säkert avskärmade inom slottsmurarna, långt ifrån vanliga människors verklighet. Från ena hållet kommer de traditionella högerpartierna, som är ute efter att begränsa den svenska välfärden och ser detta som en bra början. Från andra hållet kommer Sverigedemokraterna, som tar sin chans att ge sig på människor med utländsk bakgrund.

Genom att människor som söker skydd här utmålas som ett hot och en belastning blir det möjligt att neka människor grundläggande rättigheter och tillgång till välfärd. Högern vill ju skära ned trygghetssystemen för alla. Sverigedemokraterna erbjuder dem en syndabock för att påbörja det projektet, där välfärd och mänskliga rättigheter villkoras.

Resultatet av slottsavtalet blir alltså ett samhälle där högerns gamla vanliga nedskärningar och urholkningar av trygghetssystem rättfärdigas med etniska förtecken. I förlängningen kommer den här nedmonteringen av välfärden naturligtvis att drabba oss alla.

Samhällsbygge i form av investeringar i bostäder och infrastruktur samt satsningar på jobb, skola och välfärd lyser helt med sin frånvaro i det framtidens Sverige som högernationalisterna har suttit på slottet och skissat på. När människor sedan drabbas av bostadsbrist eller det saknas personal i välfärden är det, återigen, en viss grupp som ska göras till syndabock.

Vänsterpartiets politiska projekt är i grunden något annat. Vi vet att materiell trygghet och mänskliga rättigheter går hand i hand. Vi kommer aldrig att acceptera lögner och uppochnedvända argument om att man bäst bekämpar trångboddhet eller barnfattigdom eller fixar arbetsmarknaden genom att splittra familjer eller låta barn vänta i överfulla flyktingläger för att sedan neka dem att återförenas med sina föräldrar.

I stället vill Vänsterpartiet investera i vårt samhälle och i människorna som lever här. Vänsterpartiet ser asylrätten som en internationell försäkring för den av oss som måste fly. Dessa två idéer står inte i konflikt med varandra. Vi kommer alltid att försvara en framtid som rymmer båda delarna, för en stark och robust välfärd som ger alla invånare goda förutsättningar att lyckas i samhället är helt nödvändig för att skapa en fungerande integration.

Den som söker skydd i Sverige ska få sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. Den som söker skydd ska få det och ha rätt att återförenas med sin familj och ges trygga uppehållstillstånd som det går att bygga en framtid på i Sverige.

Vi är övertygade om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.

Herr talman! Asylrätten, som vi hörde Ludvig Aspling tala om tidigare, skapades inte för dagar av fred och frihet utan för svåra tider då mänskligheten visar upp sina värsta sidor. I ruinerna av andra världskrigets förintelse och faror, som då hade drivit 60 miljoner människor på flykt, kom insikten att det krävs ett löfte mellan stater för att i framtiden kunna garantera människor en fristad undan krig, förföljelse och tortyr.

Historiskt har vi sett - från misslyckade internationella försök att enas om att rädda judar undan den då kommande Förintelsen till nutidens misslyckade försök att hitta gemensamma ansvarstaganden - att det är mycket lättare för stater att enas om att stänga gränser, militarisera och skärpa lagstiftningar än att besluta om system som räddar liv.

Varje gång löftet prövas hörs samma sak; jag har hört det i många år i denna kammare: "Vi kan inte ta emot dem." "De är för många." "Det leder till integrationsproblem." "Det är någon annans ansvar - vi har redan tagit ett stort ansvar."

Vi vet vad det har inneburit historiskt, herr talman. Därför är asylrätten - flyktingskapets särskilda status - och därav följande rättigheter i samhället grundläggande rättigheter som måste försvaras både i vårt samhälle och internationellt i dag och i morgon.

Fru talman! Klimatomställningen är ett gemensamt projekt. Vi måste alltså satsa på det gemensamma, omfördela och göra det som krävs. Sverige behöver bli en föregångare i en omställning där alla är med. Tyvärr verkar statsrådet inte ha dessa ambitioner utan sitter i ett regeringsunderlag av klimatförnekare och ministrar som rycker på axlarna. Då blir det inte mycket till handling annat än att aktivt bidra till ökade utsläpp.

Vi som står här och debatterar är oroade över att ni har abdikerat från klimatmålen, och då förstår jag att statsrådet inte vill svara på frågor om sitt regeringsunderlag. Hon har inte sagt ett enda ord om det, för då skulle hon kanske riskera att behöva be om ursäkt till Sverigedemokraterna efter den här interpellationsdebatten. Men nu har ju statsrådet en chans till i nästa inlägg att svara på frågor om det som har upprepats av flera här: Hur ser det ut i regeringsunderlaget?

Fru talman! Jag försökte få grepp om statsrådets svar till interpellanterna, och jag måste säga att det statsrådet sa var väldigt motsägelsefullt och i stora drag ologiskt. Är det så att fina ord ska täcka över det faktum att regeringen försvagar klimatarbetet?

Det står ju klart att Sverige med största sannolikhet inte kommer att nå sina klimatmål. Klimatpolitiska rådet, Naturvårdsverket och regeringen själv pekar på att de föreslagna åtgärderna ökar Sveriges utsläpp. Varför vi ska abdikera från klimatpolitiken, försätta oss i en dålig position och skämma ut Sverige internationellt med sänkta klimatambitioner är för mig väldigt svårt att förstå.

Jag tänkte lägga ytterligare en frågeställning till den här debatten. Det är något jag skulle vilja ha något slags klarhet i och som har tagits upp lite grann här tidigare. Det har att göra med hur arbetsfördelningen ser ut hos regeringen och samarbetspartierna när det gäller klimatfrågorna. Jag upplever nämligen att det ekar lite tomt när jag hör statsrådet berätta om den så kallade ambitiösa klimatpolitiken.

Detta är politik som redan har underminerats i första hand av regeringen själv och av andra organisationer och myndigheter, och i andra hand av partier i regeringsunderlaget. Statsrådet säger själv i sitt svar att det finns de som vill överge klimatmålen. Ja, sverigedemokrater är ju rena klimatförnekare. De står inte ens bakom klimatmålen och tycker inte att vi ska uppnå dem. De går så långt som att hävda att det saknas vetenskapligt stöd för klimatkrisen - och ännu längre när de hävdar att FN:s klimatrapport har en politisk agenda.

Det är alltså till det största partiet i underlaget som Liberalerna ber om ursäkt ifall någonting blir fel. Den moderata finansministern rycker på axlarna; det gör inte så mycket om Sverige missar klimatmålen, tycker hon. Kristdemokraterna har mest varit glada över att flytta pengar från järnväg till väg och befinner sig antagligen i något slags tillstånd av kärnkraftstourette de kommande åren.

Det vore alltså bra att få något slags klarhet i vem det är som bestämmer kring miljö- och klimatpolitiken. Det vore väldigt bra att få en tydlighet i detta eftersom statsrådet i dag har poängterat att ytterligare åtgärder behövs för att vi ska nå klimatmålen. Är det Sverigedemokraterna, som inte tror på det vi debatterar i dag, som ska bistå med ytterligare åtgärder? Är det Moderaterna, som rycker på axlarna och inte verkar bry sig alls? Eller är det Kristdemokraterna, som inte heller verkar ha något emot att aktivt bidra till ökade utsläpp? Hur ska det liberala statsrådet förhålla sig till detta när så kallade ytterligare åtgärder för att nå klimatmålen ska presenteras?

Fru talman! Regeringen kan inte behandla den här frågan som den behandlar exempelvis välfärden, det vill säga med inställningen: Om vi gör mindre blir det bättre. Jag tror inte att man kommer så långt med det, helt ärligt, och jag tror inte att man kan behandla den här frågan på det sättet. Gör man mindre tror jag nämligen att det just blir mindre. Klimatomställningsarbetet måste accelereras betydligt för att vi ska nå våra klimatmål.

Vi vill se en rättvis klimatomställning, och tiden att agera för detta är nu. Alla ska ha trygghet i omställningen, oavsett vem man är, var man arbetar eller var man bor, och då krävs det en aktiv politik för det. Jag är övertygad om att den samlade politiken måste bidra till att minska utsläppen och gå hand i hand med en rättvis ekonomisk politik. De ambitionerna verkar dock inte den här regeringen ha. Den bidrar aktivt till ökade klimatutsläpp och skämmer ut sig internationellt.

Därför vill jag veta följande: Nu när vi riskerar att driva på utsläppen, vad har vi att förvänta oss av regeringen och det här underlaget framöver?

Fru talman! Jag upplever inte att det riktigt var ett svar på min fråga.

Mitt syfte är inte att strama åt invandringen eller arbetskraftsinvandringen utan att ha ett rättvist system för det. Men att SD inte har någon ryggrad och är berett att ändra sig i frågor som stärker löntagarnas position på arbetsmarknaden är inget nytt. SD har ändrat uppfattning i en mängd frågor för att anpassa sig till övriga högerpartier och till näringslivet.

SD röstade nej till krav på villkor i nivå med kollektivavtalet vid offentliga upphandlingar och ville efter några bjudmiddagar på Svenskt Näringsliv inte längre se några begränsningar av vinster i välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

SD:s svängning om arbetsmarknadsprövning för arbetskraftsinvandrare är bara ett av många exempel där partiet kastat löntagarna under bussen för att anpassa sig till övriga högerpartier och näringslivet.

Samtidigt hävdar SD att man tagit rollen som Sveriges mest löntagarvänliga parti. Det går inte ihop. Det är lågt och oseriöst att blåsa en så stor del av befolkningen och arbetarna i Sverige.