Tony Haddou

Fru talman! I våras skrev Sverigedemokraterna en debattartikel i Svenska Dagbladet med rubriken "Med riksdagen bakom sig, vad väntar S på?". I artikeln argumenterar Sverigedemokraternas riksdagsledamöter för att återinföra arbetsmarknadsprövningen och ifrågasätter varför Socialdemokraterna aldrig levererar på sina löften om att återinföra denna kontroll. De beskriver arbetsmarknadsprövningen som "den viktigaste pusselbiten i framtidens regler för arbetskraftsinvandring".

I augusti, strax före valet, meddelade Jimmie Åkesson att partiet var berett att släppa kravet om arbetsmarknadsprövningen. I stället var partiet helt plötsligt berett att tänka sig ett lönegolv, vilket Moderaterna och Kristdemokraterna föreslog.

I förhandlingarna mellan M, KD, L och SD släppte SD sitt krav om att återinföra arbetsmarknadsprövningen trots att man tidigare alltså sagt att arbetsmarknadsprövningen är den viktigaste pusselbiten i framtidens regler för arbetskraftsinvandring.

Vad var det som fick er att ändra uppfattning om arbetsmarknadsprövningen? Vad fick ni i stället som gjorde att ni valde att släppa det som ni tidigare beskrivit som den viktigaste pusselbiten? Varför vill ni behålla ett system där arbetsgivarna och inte arbetsmarknadens behov avgör vem som kommer till Sverige och jobbar?

Och varför vill ni behålla ett system som sannolikt saknar stöd hos en stor del av er väljarbas, nämligen LO-medlemmar? LO vill att arbetsmarknadsprövningen ska återinföras och att arbetskraftsinvandringen ska begränsas till bristyrken. Sannolikt delas denna uppfattning av de LO-medlemmar som valt att lägga sin röst på Sverigedemokraterna i hopp om att ni ska återinföra arbetsmarknadsprövningen. Vad har ni att säga till alla de LO-medlemmar som röstade på er men blev blåsta?

Fru talman! Det är väldigt mycket att bemöta här. Det är lite absurt att M och KD ville ge tilläggsdirektiv till utredningen om arbetskraftsinvandringen under förra mandatperioden. Moderaterna och Kristdemokraterna ville göra mer än Socialdemokraterna. Det är fakta. Det är lite absurt att säga det nu i efterhand. Men ni haft åtta år på er, och ni har inte velat göra detta.

Att kroka arm med Socialdemokraterna är väldigt svårt. Socialdemokraterna har sitt politiska projekt att på alla möjliga sätt, precis som Sverigedemokraterna och regeringen vi har, minska invandringen till Sverige, och de människor som finns här ska få ett helvete.

Det är det politiska projekt som också Socialdemokraterna driver. Jag har svårt att ens hitta någonting i slottsavtalet om migration och asyl som Socialdemokraterna skulle gå emot. Jag tror att ni ska vara väldigt försiktiga med det.

Socialdemokraterna talar om facklig samverkan och så vidare. Det är bara att konstatera vad LO har sagt om förslaget och gett uttryck för i remiss, vad Saco har sagt och gett uttryck för och vad TCO har sagt och gett uttryck för. De har haft invändningar mot förslaget. Framför allt är deras politiska förslag i samklang med Vänsterpartiets politiska förslag. Det är inte Socialdemokraternas. Ni hade en egen majoritet i Sveriges riksdag med 189 mandat för att fixa arbetsmarknadsprövningen. Sedan vände några partier här i riksdagen i väntan på detta.

Ni gjorde ingenting under åtta år i regeringen. Det kan ni inte vara så glada över.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Fru talman! Om jag hade vetat att mitt anförande skulle få Socialdemokraterna att bli så kränkta på åtta minuter så hade jag talat i 16 minuter, det kan jag lova. Det ska jag tänka på nästa gång.

I ärligheten namn, som svar på frågan som ställdes, fanns det en majoritet i våras. Jag är ganska ointresserad av Moderaterna. De hade redan bestämt sig om vad de ville med arbetskraftsinvandringen.

Vad jag kan få ihop, och så som det fungerar i en regering, är att regeringen lägger fram sitt förslag om den politik man vill genomföra på riksdagens bord. Om man gjort det hade man haft en majoritet för den myndighetsbaserade arbetskraftprövningen. Det hade funnits 189 mandat i Sveriges riksdag.

Ledamoten vill här gömma sig bakom att man var oenig i regeringen. Det är lite märkligt. Det var en S-regering. Ni var ensamma i regeringen. Ändå ville inte Socialdemokraterna lägga fram förslaget.

Att det fanns ett krig vill man såklart gömma sig bakom. Riksdagen stannar inte för att det finns ett krig. Det är ett lite märkligt uttalande. Det har gjorts väldigt mycket politik trots pandemi och krig. Det har funnits ett riksdagsarbete. Det är inte så att det tar stopp på departementen, helt enkelt.

Ni valde trots det att inte lägga fram förslaget och att göra det ännu mer rättvist för arbetskraftsinvandringen. Det är inget som jag kan göra någonting åt. Jag förstår att Socialdemokraterna blir kränkta av det. De har haft åtta år på sig och har även haft majoritet under våren, och de har ändå inte gjort det.

Fru talman! Arbetskraftsinvandringen har historiskt varit positiv för Sverige och bidragit till vårt lands utveckling. Människor från andra delar av världen fyller luckor på svensk arbetsmarknad och utvecklar vår ekonomi och kunskap. Råder det arbetskraftsbrist inom branscher och yrken vet vi i Sverige att de kan hanteras. Men för att arbetskraftsinvandringen ska bidra positivt för arbetstagaren, arbetsgivaren och hela samhället måste det finnas garantier för att utländska arbetstagare inte utnyttjas på arbetsmarknaden och inte heller används för att dumpa lönerna och arbetsvillkoren på den svenska arbetsmarknaden.

Det regelverk och system vi har i dag är totalt snedvridet och sätter arbetstagaren i underläge gentemot arbetsgivaren. Det har lett till en situation där städare tvingas jobba långa dagar och nätter utan vila, byggnadsarbetare tvingas arbeta i usla arbetsmiljöer med risk för liv och hälsa, diskare tvingas betala en del av lönen till arbetsgivaren för att kunna behålla jobbet och restaurangpersonal tvingas sova på madrasser på lagret och ibland till och med utnyttjas sexuellt och tystas.

Vi har länge känt till det här cyniska utnyttjandet av arbetskraftsinvandrare på svensk arbetsmarknad. Och det värsta av allt: När myndigheter väl kommer på vad som sker blir det ofta så att enskilda arbetstagare sätts i Migrationsverkets förvar medan arbetsgivaren kan fortsätta utnyttjandet av utländsk arbetskraft.

Fru talman! Denna situation har inte vuxit fram ur ett vakuum utan är ett resultat av politiska beslut i den här kammaren - precis som skuggsamhället, som många politiker i den här kammaren brukar referera till och som de själva har skapat. Det nuvarande system för arbetskraftsinvandring som infördes av alliansregeringen och Miljöpartiet 2008 är riggat för att arbetsgivare ska kunna ta hit lågbetald arbetskraft utan något starkare skydd för arbetstagaren. Det har inneburit grovt utnyttjande av arbetare, exploatering, lönedumpning, osund konkurrens och brottslighet. Arbetsgivarnas efterfrågan på billig arbetskraft styr. Det har lett till att människor luras hit från andra länder, utnyttjas under slavliknande arbetsförhållanden och riskerar att straffas om de anmäler arbetsgivaren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Vänsterpartiet och fackföreningsrörelsen förutsåg det här redan när systemet infördes. Vi konstaterade då att det förstärker den ojämlika maktbalansen på arbetsmarknaden och försämrar villkoren för landets löntagare och dem som utnyttjas. Vi har också sedan dess krävt - och länge drivit på för - ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen.

För det första måste vi återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen. Frågan om brist och behov ska prövas av Arbetsförmedlingen i samråd med arbetsmarknadens parter. För det andra ska heltidsanställning vara krav för arbetstillstånd. För det tredje ska en vandelsprövning göras av arbetsgivare som söker arbetstillstånd för utländska arbetstagare. För det fjärde måste arbetare som träder fram och berättar om missförhållanden hos arbetsgivaren få stanna i Sverige tillståndstiden ut och ges möjlighet att söka ny anställning samt få rättslig hjälp. För det femte ska arbetsgivare som utnyttjar anställda inte komma undan. Här behövs straff för arbetsgivaren och skadestånd till arbetstagaren som drabbas.

För att man ska komma åt de verkliga problemen med arbetskraftsinvandringen behöver dessa förslag genomföras. Den förra regeringen gick oss till mötes gällande kraven om anställningsavtal och om att arbetsgivare ska vara skyldiga att rapportera om anställningsvillkoren försämras. Det är naturligtvis bra och viktigt för att stävja utnyttjande och fusk. Men det är inte tillräckligt, framför allt inte när man haft åtta år på sig att ordna så att vi får ett rättvist system.

Fru talman! Det som föreslås här och nu och som bygger på en proposition från den förra regeringen är att man ska ha en anställning som möjliggör en god försörjning för att kunna beviljas ett arbetstillstånd. Vad "god försörjning" betyder ska regleras i förordning, vilket gör förslaget otydligt och svårbedömt.

Jag konstaterar att LO, TCO och Saco har invändningar mot förslaget och framhåller att lön i första hand ska ges i enlighet med kollektivavtal och i enlighet med den svenska modellen. TCO och Saco framför också att förslaget inte har förutsättningar att motverka det missbruk som finns och som jag tidigare refererade till. Enligt LO bör i första hand heltid göras till norm för arbetskraftsinvandrare. Inte ens det ville den förra regeringen fixa.

Vänsterpartiet delar de fackliga centralorganisationernas uppfattning. Vi anser exempelvis att ett krav på heltid för arbetstillstånd är en bättre väg att gå än en höjning av försörjningskravet. Ni löser inte problemen med försörjningskravet och tillgodoser inte de behov som finns. Så ser verkligheten inte ut på arbetsmarknaden. Behovet bör styra vem som får uppehållstillstånd för arbete.

Därför ställer jag mig också kritisk till att införa ett nytt skarpt inkomstkrav för arbetskraftsinvandringen. Att lösa problemet genom en inkomstgräns signalerar att det alltid är högre löner för viktiga arbeten och för arbeten där det råder arbetskraftsbrist. Det är en verklighetsbeskrivning som vi i Vänsterpartiet inte ställer upp på. Men att vi är där nu visar på vilket misstag det var av Socialdemokraterna att inte återinföra arbetsmarknadsprövningen när de hade möjlighet utan i stället förlita sig på en högre inkomstgräns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Högernationalisternas stöd till en högre inkomstgräns handlar i grund och botten om att de till varje pris vill minska invandringen till Sverige. Tyvärr köper även Socialdemokraterna den historien. Men det är också en av de bärande principerna i den här regeringens politiska projekt. Att det dessutom i första hand handlar om att stänga dörren för människor med relativt låga löner passar väl in i strategin att konsekvent rikta udden mot arbetarklassen i Sverige.

Vänsterpartiets politik avseende arbetskraftsinvandring handlar om att minska utnyttjandet på arbetsmarknaden, om sammanhållning och om att ta till vara den kompetens som vill söka sig till Sverige och som behövs här. Vi kommer aldrig att gå med på att man gör fler människor utvisbara och att de förlorar arbetstillståndet för de arbeten de uppbär.

Föreställningen att en högre inkomstgräns skulle resultera i minskat utnyttjande av arbetskraftsinvandring får helt enkelt ses som naiv. Och handen på hjärtat, ni som sitter här - tror ni själva på det? Det enda ni vill är ju att göra fler arbetare utvisbara. Det är inte så att det här löser problemen vi har på arbetsmarknaden med arbetskraftsinvandringen. Så länge kontrollerna är otillräckliga och maktbalansen mellan parterna så ojämn som den är med nuvarande regelverk kommer utnyttjandet att fortsätta.

Vi anser att fokus ska ligga på att motverka utnyttjandet och exploateringen med de krav vi föreslår, inte på att begränsa invandringen till Sverige och göra det svårare för dem som har sökt sig till vårt land. Vi avser att återkomma när högernationalisterna lägger fram sina konkreta förslag i riksdagen. Till dess vill jag yrka bifall till reservationerna 1 och 2 i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! Anledningen till att jag ställde frågan är att en majoritet i riksdagen var för att återgå till den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen. Jag talar till alla socialdemokrater som sitter här i kammaren. Det är synd att ni inte tog den chansen. Det fanns en majoritet här i riksdagen för att få detta tillbaka. En stor del av det som Socialdemokraterna talade om här, i fråga om att se till att människor inte utnyttjas på arbetsmarknaden, hade kunnat lösas. Men ni tog inte den chansen.

Jag förstår att ni i det här läget vill gadda ihop er med slottspartierna om att höja inkomstkraven och alla de bitarna och kalla det en god försörjning. Men det här innebär också att människor som bygger Sverige kommer att utvisas. Vi delar inte åsikten att man bara ska göra fler människor utvisbara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett höjt försörjnings-krav för arbetskrafts-invandrare

Ni hade kunnat se till att vi hade fått ett mer rättvist system. Det är jättetråkigt att ni inte tog den chansen. Det är också jättetråkigt att ni inte röstar för att vi ska återgå till att göra heltid som krav för arbetskraftsinvandrare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

Min första fråga till Socialdemokraterna gäller att ni har haft åtta år på er att fixa ett rättvist system för arbetskraftsinvandringen. Vad var det som hände? Varför gjorde ni inget före våren eller sommaren 2022?

Den andra frågan gäller att Socialdemokraterna hade en unik möjlighet att återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen, alltså att man utgår från behov och brist på arbetskraft, som ledamoten precis talade om. För det första hade förslaget stöd av en majoritet här i riksdagen. För det andra fanns ett färdigt remissbehandlat förslag från Jämlikhetskommissionen om att återgå till den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen.

Socialdemokraterna valde dock att inte lägga fram något förslag till riksdagen. I stället tillsattes ännu en utredning. Varför lade Socialdemokraterna inte fram ett förslag om att återinföra den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen när man hade chansen och en majoritet här i riksdagen var för det?

Fru talman! Självfallet förvärrar ni i Moderaterna skuggsamhället sedan tidigare. När ni var i opposition röstade ni ju för exempelvis ändringarna i LMA och gjorde så att människor fråntogs sina bostäder, sin försörjning och sin möjlighet att jobba och studera. De blev av med alla sina rättigheter, och så ser systemet ut i dag. Det är detta skuggsamhälle som ni förvärrar.

När det gäller rättssäkerheten, som statsrådet var inne på, fattas utvisningsbeslut till Afghanistan i dag. Detta kan inte vara rättssäkert över huvud taget. Kvinnor får utvisningsbeslut till Afghanistan, där det råder sharialagar. Man vet också att det inte går att utvisa dem till Afghanistan, och ändå fattas beslut om utvisning dit.

Hur kan statsrådet stå här och säga att det är en rättssäker asylpolitik? Det är det naturligtvis inte när man fattar beslut om att utvisa kvinnor och barn till Afghanistan, vilket är bland det värsta man kan göra. Många europeiska länder har satt stopp för detta men inte Sverige. Här lever man på något slags signalpolitik om att vi ska göra fler och fler utvisbara när vi vet att det inte går att verkställa. Då fungerar inte den legitimitet i asylsystemet som statsrådet pratar om. Det är klart att den inte kan göra det när man inte kan följa dessa beslut. Man fattar juridiska beslut som ändå inte går att följa. Då ryker denna legitimitet och rättssäkerheten i asylprocessen.

Fru talman! Jag tror att vi behöver klara ut om det stämmer eller inte. Man kan inte utvisas till världens alla hörn. Så fungerar inte lagstiftningen, och så fungerar inte asylprocessen heller för den delen. Jag tror att migrationsministern vet detta men att hon vill signalera att vi nu ska utvisa så mycket vi kan.

Att statsrådet vill att fler ska utvisas gör dock inte människor mer utvisbara eller besluten mer verkställbara. Oavsett om regeringen förstärker polisen eller andra myndigheter och fyller gatorna med poliser, Migrationsverket med personal och domstolarna med jurister kvarstår faktumet att vissa människor inte går att utvisa.

Man ska ha med sig att ett legitimt återvändandesystem bygger på ett legitimt asylsystem. Statsrådet sa tidigare att ett ja ska vara ett ja och att ett nej ska vara ett nej. En sådan signalpolitik som visar på hårdare tag är återkommande hos statsrådet och regeringen för att de ska visa sig handlingskraftiga, men legitimiteten hos utvisningar ligger i rättssäkerheten hos asylbesluten.

Statsrådet tillåter att juridiska beslut som inte ens går att genomföra fattas. Detta riskerar att underminera rättssäkerheten ännu mer i asylprocessen. Det är inte så att alla utvisningsbeslut fattas på rättssäkra grunder, och uppenbarligen kan inte alla beslut verkställas. Jurister och människorättsorganisationer har återkommande lyft fram dessa brister, men regeringen gör ingenting. De enda som drabbas av detta är de asylsökande, som pressas ut i papperslöshet och utsatthet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Och hur ska man följa den rådande ordning som statsrådet hänvisar till? Den används ju knappt i dag. Många så kallade nya asylsökande är inne i sin andra eller tredje asylprocess från tidigare ärenden som preskriberats, många gånger därför att de inte har kunnat verkställas. Detta är något som Migrationsverket har påvisat. Det är den här verkligheten som migrationsministern måste möta, eller som hennes samarbetsparti uttryckte det: Verkligheten kommer och spökar. Människor i sådana situationer kan inte utvisas.

I stället för att på olika sätt utsätta människor för limbo och i stället för att agera kontraproduktivt är den enda lösningen att ge den grupp jag pratar om uppehållstillstånd. I flera europeiska länder har man gjort det. Det är faktiskt en vanlig lösning när man inte kan utvisa, och Sverige har gjort det tidigare i vår lagstiftning. Men här vill man nu förvärra problemet, och ännu fler avslag till länder som man inte kan utvisa till bidrar till skuggsamhället.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Statsrådets sista mening är precis kärnan i den debatt som jag lyfter. Jag citerar det statsrådet precis sa: "Den svenska rättsordningen får inte sättas ur spel av att enskilda individer inte följer beslut fattade av våra myndigheter och domstolar."

Så bra att vi kan börja där, tänker jag. Hur ska dessa individer, som faktiskt är väldigt många fler än vad statsrådet vill kännas vid, kunna följa utvisningsbeslut om de inte går att verkställa?

Jag träffar statslösa palestinier som levt i Sverige under halva mitt liv och som inte kan utvisas men inte heller får stanna. Det finns flera exempel där palestinier medverkar kring sin utvisning, som gränspolisen försöker verkställa utan att lyckas. Även polisen gör då bedömningen att det är omöjligt att verkställa utvisningsbeslutet och skickar tillbaka ärendet till Migrationsverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ändå fortsätter livet så här för familjer, år efter år. En del av dem som drabbas av dessa brister i den svenska lagstiftningen är palestinier från Gaza - jag behöver nog inte påminna statsrådet om hur situationen är i Gaza.

Bland dem som drabbas finns även många från Afghanistan. I veckan infördes sharialagar där. Jag behöver inte heller påminna statsrådet om hur läget är i världens farligaste land, där talibanerna styr och där folkmord på hazarerna pågår.

I filmen Limbolandet, som gjorts av Marit Israelsson, kan man följa Ousama. Han har levt i Sverige i tio år och ska utvisas eftersom asylskälen inte räckte. Hela bevisbördan läggs på den enskilda individen. Han har samarbetat hela vägen, trots orimligt höga krav, men hans hemland tar inte emot honom.

Detta är några exempel som visar på att den lag vi har - och Migrationsverkets bedömningar - gör att människor som de facto inte kan utvisas ändå får utvisningsbeslut och hamnar i limbo.

Jag träffar människor i den här situationen ganska ofta, och jag undrar: Vad ska de göra i denna situation? Ska de leva hela sina liv i limbo? Vad är det de ska göra? Statsrådet verkar inte ha några planer alls för den här gruppen.

När man får ett utvisningsbeslut och inte kan utvisas blir man av med alla sina rättigheter. Man blir av med sitt hem. Man blir av med sin försörjning. Man kan inte jobba eller studera. Man kan inte heller återvända. Vad ska dessa människor göra? De blir ju kvar, men utan en enda rättighet.

De pressas ut i en papperslöshet och i det skuggsamhälle som regeringen förvärrar och fördjupar. Och detta riskerar att öka ännu mer med anledning av ökade avslag när det gäller länder som man inte kan utvisas till. Många personer som fått avslag på sin ansökan om asyl kan helt enkelt inte återvända. Det är faktumet. Och i stället för att hantera detta faktum och föreslå möjligheter till uppehållstillstånd - det finns ju inga andra alternativ - kommer regeringen med repressiva åtgärder till ett skuggsamhälle som de själva skapat.

Detta har inte fungerat. Den förra regeringen försökte också med det. Människor lever fortfarande i den här situationen men under svårare förhållanden. Denna regering förstärker samma politik, och den uppenbara konsekvensen är en större grupp papperslösa som lever under ännu svårare villkor utan någon möjlighet att påverka sin situation.

Jag får återigen ställa frågan: Hur avser statsrådet att agera för att se till att människor med praktiska verkställighetshinder, som inte kan utvisas, inte fastnar i limbo? Utvisning är inget alternativ för dem, och ett ökat skuggsamhälle är kontraproduktivt. Det enda alternativ som finns kvar för den grupp jag pratar om är uppehållstillstånd.

Det är väl bättre att människor får komma in än att man låter dem pressas utanför systemet? De flesta har byggt upp hela sina liv här, och då borde de kunna få vara kvar.

Herr talman! Den logiken förstår jag inte riktigt. Minskningen leder ju till att även andra länder kommer att sluta sig.

Det som händer när man drar ned i kvotflyktingsystemet är att människor hamnar i händerna på människosmugglare och tvingas göra de här livsfarliga resorna genom Sahara eller över Medelhavet med sina barn. Det är ingen som sätter sitt barn på en båt om det vore tryggt på land. Det är ju därför vi har kvotflyktingsystemet.

Nu går ni ifrån det, Hans Eklind, rakt i händerna på människosmugglarna.

Herr talman! Tack, Hans Eklind, för anförandet! Jag är glad att ledamoten tar upp situationen för konvertiter och hbtqi-personer - naturligtvis tråkigt i en tid när Sverige sluter och stänger sig.

Över 100 miljoner människor är på flykt, herr talman. Regeringsföreträdare konstaterar själva att man säger en sak före valet och en annan efter valet. Kristdemokraterna ville före valet motverka människosmuggling och skydda de mest utsatta flyktingarna. Jag är väldigt glad för att man vill skydda de mest utsatta flyktingarna, och den bästa metoden för det är ju kvotflyktingsystemet. Men det har ni gått ifrån nu, trots att vi båda tycker att det var bra. Jag tror ju att Hans Eklind tyckte att det var bra före valet.

Men nu gör man inte det. Nu vill man ha ett system där man går ifrån att ta hand om dem med störst behov, de mest ömmande fallen i världen, de som skulle få skydd med lagliga vägar. Man slår sönder det här systemet genom att gå så lågt ned som Kristdemokraterna har gått med på. Varför?

Herr talman! Det är just den rasistiska och råa ton som vi har hört under en lång tid i Sverige som har förvridit debatten och det som den egentligen bör handla om. Sedan stämmer det inte när det gäller förankringen hos den svenska befolkningen i den här frågan. Röda Korset tog fram en undersökning - jag tror att det var Novus som gjorde den åt dem. Sju av tio svenskar vill att familjer återförenas - svenskar vill det. Det är en majoritet, eller hur?

Det är inte så att ni har en förankring när ni kommer med dessa förslag, Oliver Rosengren. Jag tror inte heller att människor som har röstat på er var beredda på att Sverigedemokraternas politik helt och hållet skulle gå igenom. De håller ledamoten här i ett koppel, herr talman. Det är Sverigedemokraternas politik vi pratar om. Det är inte Moderaternas, Kristdemokraternas eller Liberalernas. De har sagt ja till detta och gått med på detta, men de kommer att vara i ett koppel.

Herr talman! Jag konstaterar att det paradigmskifte vi står inför i migrationspolitiken kommer mot bakgrund av det faktum att om man under lång tid säger vad som helst om människor kan man också göra vad som helst med dem. Vi vet vad det historiskt har lett till, och vi ser konsekvenser här och nu, i första hand för dem som berövas det skydd de har rätt till men också för dem som fått skydd.

Vi har sett konsekvenser i form av brinnande asylboenden, dagliga hatbrott och diskriminering och en alltmer rå och rasistisk ton i samhällsdebatten. Så skapas skillnader i samhället. Det brutala klassamhället upprätthålls och rasismen förstärks.

Jag konstaterar att det är just i slottsavtalet som den bruna och den blåa nationalistiska högern möts, i skärningspunkten mellan nedskärningar och rasism. Det är där de sämst ställda angrips och ställs mot varandra.

Herr talman! Vi kommer att möta en ny utförsäkringsvåg, urholkade trygghetssystem, en välfärd på svältkost och löner och ersättningar som inte räcker till. De rika kommer att kunna dra ifrån, och de fattiga lämnas efter. I den skärningspunkten behöver den nya regeringen rasismen. Oavsett om det handlar om arbetslöshet, bostadskris eller den eftersatta välfärden är regeringen som besatt av att peka på invandringen för att själv kunna smita ifrån ansvar.

Genom att utmåla de människor som söker skydd här som ett hot och en belastning blir det lättare att villkora välfärden och neka dem rättigheter. Högern vill ju skära ned trygghetssystemen för alla, men det är alltid lättast att peka på dessa grupper. Och det har högern gjort, med ett tonläge som fullständigt förvrider vad allt borde handla om, nämligen att människor är på flykt undan krig, förföljelse, terror och förtryck.

Det borde handla om hur vi skapar bästa möjliga förutsättningar för dem som kommer hit att bli en del av vårt samhälle och om hur vi skapar en mänsklig, värdig och välkomnande flyktingpolitik där man får sina asylskäl prövade på ett rättssäkert sätt. Det borde handla om hur vi gör Sverige till en bättre och rymligare plats - en plats med fler rättigheter och möjligheter i stället för färre. Det är hur vi investerar i samhället och människorna i det som avgör hur väl vi lyckas.

Men dessa ambitioner har inte regeringen. Regeringen vill kasta ut människor i otrygghet och osäkerhet och se till att ännu färre lyckas ta sig hit. Och för detta använder man en splittringspolitik som gör Sverige till ett mindre och sämre land att leva i för oss alla. Det är en politik som jag vänder mig starkt emot.

Innan jag avslutar, herr talman, vill jag vända mig till alla föräldrar och barn i splittrade familjer som redan i dag möter konsekvenserna av en omänsklig migrationspolitik. Vi vet vi hur fruktansvärt illa ni har behandlats. Och till alla er som är rädda inför framtiden vill jag säga: Era barn har också rätt till frihet, trygghet och familj. Era liv och era barns framtid spelar roll och räknas.

Vi kommer solidariskt att finnas och kämpa för varenda familj som lever i otrygghet och osäkerhet och vill återförenas.

(Applåder)

Fru talman! Ursäkta min bristande vandel, men det där stämmer ju inte!

Ledamoten slänger ur sig att vi vill krama bort arbetslösheten. Jag har precis pratat i en minut om att vi vill investera. Vi vill göra investeringar i skola, välfärd och bostadsbyggande och se till att människor kommer in i arbete och att vi får en klimatomställning som också skapar jobb. Allt detta friskriver sig Moderaterna ifrån. När människor sedan ser att samhället raseras pekar Moderaterna finger och skyller på invandrare.

Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det går alltid bra att säga att man ska kunna leva på sin pension, men ni röstade emot en sådan höjning i våras. Det är inte särskilt många jobbsatsningar hos Moderaterna.

Det är jättebra med matchning och så vidare om det finns något att matchas mot. Men vi har ju redan prövat denna arbetsmarknadspolitik, den så kallade arbetslinjen. Hur bra tycker ni att det gick? Människor kastades ut ur sjukförsäkringen. Sjuka och arbetslösa fick betala de rikas skattesänkningar. Detta ökade klyftorna i samhället ännu mer.

Nu är ni där igen och vill friskriva er från ansvar. Vill man skapa jobb investerar man i välfärden, sjukvården, skolan och bostäder. Det är en aktiv arbetsmarknadspolitik som skapar jobb, men de investeringarna ser vi inte. Sedan skyller ni på invandrare. Varför?

Fru talman! Ledamoten svarar inte på min fråga om han vill göra Sverige till världens farligaste land, som Afghanistan.

Det går ju inte att verkställa de här utvisningarna. Sverige är en demokrati. Vi följer internationella konventioner. Människor kan vara statslösa; de går inte att utvisa och hamnar i limbo. Man kan riskera tortyr och får inte utvisas.

Så min fråga till dig, Nima Gholam Ali Pour, är: Ska den här regeringen skriva avtal med exempelvis talibanerna, världens främsta folkmördare? Är det dem ni vill skriva avtal med för att kunna utvisa människor till Afghanistan? Svara gärna på det, tack!

Fru talman! Jag förstår inte riktigt logiken hos Sverigedemokraterna. Först och främst är ingen människa illegal. Det får jag klargöra för ledamoten här.

Man vill alltså göra livet mycket svårare för dem som är här än det som de har flytt ifrån, helt enkelt. Man måste nog göra väldigt mycket med Sverige om man ska göra det som det är i världens farligaste land Afghanistan, det krigsdrabbade Syrien eller förtryckarregimens Eritrea. Det är vad människor har flytt ifrån.

Min fråga är: Ska du göra Sverige lika dåligt, Nima Gholam Ali Pour? Det är den logiken som kommer fram här. Det som kommer fram här är en politik som har prövats i flera steg och alltid med samma resultat, nämligen att utsattheten ökar. Det går inte heller att utvisa människor hur som helst. Vi följer internationella konventioner. Då är det helt självklart att barn måste kunna få tak över huvudet och något slags försörjning när de är här. De går inte heller att utvisa. Det ansvaret ska vi ta.