Benjamin Dousa

Fru talman! Jag tycker att vi är väldigt noggranna och tydliga med varför vi principiellt försvarar UNRWA:s rätt att verka i Gaza och principiellt kritiserar Israels regering, oavsett vad vi tycker om kvaliteten på organisationens verksamhet. På samma sätt står både den svenska regeringen och, hoppas jag, Miljöpartiet principiellt upp för yttrandefriheten, även om partierna inte håller med varandra i sak. Det är därför vi står här i riksdagens kammare och debatterar.

Det är det principiella som gör att vi kritiserar Israel och att vi, alldeles oavsett vad vi tycker om organisationens kvalitet och inriktning, står upp för UNRWA:s rätt att obehindrat verka i Gaza. Sedan har vi synpunkter på UNRWA:s verksamhet, framför allt i relation till de andra organisationerna.

Det är precis så det är att vara biståndsminister – världens behov är närmast oändliga, men den svenska biståndsbudgeten är ändlig. Därför måste vi varje dag göra tuffa bedömningar. Det handlar om var vi tror att skattepengarna kan användas mest effektivt så att vi hjälper så många människor som möjligt.

Vår bedömning är att stöd till Unicef, World Food Programme, UNFPA, ICRC med flera är det som just nu är bäst lämpat för att få in så mycket stöd som möjligt till Gaza. Om man tittar på regionen i stort ser man att vi stöttar precis den typ av verksamheter som ledamoten Risberg nämnde – till exempel skolor och hälsocentraler – i Syrien, Libanon och flera andra länder i Mellanöstern.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Både riksdagsledamoten Risberg och riksdagsledamoten Fornarve har uppmuntrat regeringen och mig att lyssna på de internationella domstolarna. Regeringen har, som jag sagt flera gånger i den här debatten och i tidigare interpellationsdebatter, varit mycket skarp i kritiken mot de lagar om UNRWA som trädde i kraft i Israel i början av året. Vi har påmint om Israels särskilda ansvar, enligt den internationella humanitära rätten, för att civilbefolkningens behov tillgodoses i Gaza. UNRWA måste, i likhet med andra FN-organisationer, skyddas och respekteras i linje med internationella förpliktelser. Detta har regeringen varit mycket tydlig med, och jag har personligen tagit upp det med officiella israeliska företrädare.

Riksdagsledamoten Risberg frågade om vi inte ska vara helt eniga med Europeiska unionen. Jag tycker att det är intressant att just det argumentet anförs i denna debatt, givet att Sveriges politik i många frågor som gäller Mellanösternpolitiken har varit mycket tuffare än den EU-gemensamma politiken. Sanktioner mot våldsamma bosättare och extrema israeliska ministrar är inte något som EU driver på för med den officiella EU-politiken, men det är definitivt något som den svenska regeringen driver på för. Att vi ska hålla oss inom ramen för EU-samarbetet och försöka hitta likheter där betyder ju inte att vi slaviskt ska följa exakt allting som det fattas beslut om i Bryssel.

Båda riksdagsledamöterna använde argumentet att Unicef, World Food Programme, UNFPA, ICRC och andra skulle vara helt beroende av UNRWA:s logistik. Jag uppmuntrar ledamöterna att prata med Unicef, World Food Programme, UNFPA med flera. Så sent som för bara någon vecka sedan träffade jag Unicefs ledning, som berättade hur viktigt deras arbete i Gaza just nu är. Tycker riksdagsledamöterna från Vänsterpartiet och Miljöpartiet att vi ska skära ned på Unicefs viktiga arbete i Gaza? Ska vi skära ned på World Food Programme? Vilka tiotusentals barn, kvinnor och andra människor i Gaza ska nu inte få matpaket på grund av att Miljöpartiet och Vänsterpartiet i stället vill ge medel till en organisation som inte får in några lastbilar över huvud taget?

När det gäller hur vårt stöd till resten av regionen ser ut uppmuntrar jag Risberg att ta fram en karta och peka på valfritt land i Mellanöstern. Vi kan ta Syrien, Libanon, Jordanien eller egentligen vilket land som helst – jag kan lova att Sverige är en av de största givarna i hela världen till det humanitära arbetet och, ofta, det långsiktiga utvecklingssamarbetet i regionen.

Den svenska regeringen och det svenska folket tar sitt ansvar. Vi är som sagt Europas näst största givare till den humanitära responsen i Gaza. Nu behöver fler länder i Europa och i världen ta sitt ansvar för civilbefolkningen.

Fru talman! Sverige och regeringen är Europas näst största givare till den humanitära responsen i Gaza. Vårt stöd har kanaliserats genom organisationer som Unicef, World Food Programme och UNFPA, det vill säga tre olika FN-organisationer, och dessutom ICRC, alltså Internationella rödakorskommittén.

Det här är fyra organisationer som bedriver ett mycket viktigt arbete i Gaza. De har logistik på plats inne i Gaza och lyckas dessutom få in lastbilar i Gaza. Vad gör vårt stöd för nytta om stödet inte kan ta sig in i Gaza och hela vägen fram till den mycket djupt behövande civilbefolkningen i Gaza? Jag förstår faktiskt inte hur det kan vara viktigare att stötta en enskild FN-organisation i stället för att stötta andra FN-organisationer, som faktiskt får in lastbilar och når befolkningen.

Jag fick frågan vilka osäkerheter som fortfarande finns. Ja, bland annat vet vi inte vilken roll UNRWA kommer att ha det här året, nästa år och kommande år. Man hör tydliga rykten och inspel från FN-systemet om att organet kommer att behöva göras om därför att lagstiftningen från Israel kommer att förbli det den är. Detta har Sveriges regering varit mycket tydlig i sin kritik av, och vi fortsätter att kritisera det, men vi måste ju fatta våra beslut utifrån hur läget faktiskt ser ut just nu.

Vi vet dessutom att påståendet att det inte ska ha funnits några kopplingar mellan UNRWA och Hamas – eller andra terroristorganisationer och den typen av grupperingar – och att det inte ska ha förekommit antisemitiska uttryck och extremistiska uppfattningar inte stämmer. UNRWA har fått kritik för bristande neutralitet i decennier. Det har handlat om allt från antisemitiskt innehåll i skolböcker till att ledaren för UNRWA:s personalfack fick en ledande position i Hamas. Det här fortsätter, och det har funnits under väldigt många år.

Vi har alltså kanaliserat stödet till andra organisationer som vi vet dels inte har kopplingar till extremism, antisemitism eller i värsta fall terrorism, dels faktiskt får in lastbilar och når den djupt behövande befolkningen.

Fru talman! Jacob Risberg har frågat mig hur jag ser på ICJ:s konstaterande att Israel är skyldigt att tillåta UNRWA:s verksamhet i Gaza samt vilken bedömning jag gör av Europaparlamentets beslut att öka stödet till UNRWA och EU:s uttalade stöd för dess centrala roll i regionen. Jacob Risberg har också frågat mig om jag är beredd att återuppta det svenska biståndet till UNRWA i ljuset av ICJ:s rådgivande yttrande och EU:s linje i frågan.

Det är välkommet och helt nödvändigt att det under fredsplanens första fas har skett vissa förbättringar i det humanitära tillträdet. Fortfarande kvarstår dock hinder för att den hjälp som behövs ska nå fram, och även om volymerna har ökat bedöms de fortsatt vara otillräckliga för att möta de mycket omfattande behoven. Det är av yttersta vikt att införseln av humanitär nödhjälp fortsätter att öka och att fler gränsövergångar öppnas.

Regeringen har sedan krigets början drivit frågan om obehindrat humanitärt tillträde i Gaza. Vi har framfört dessa tydliga krav i Sveriges egna kontakter med den israeliska regeringen och tillsammans med andra EU-länder. Vi deltar även aktivt i det omfattande arbete som pågår i EU och i FN.

I december förra året röstade Sverige för en generalförsamlingsresolution som begärde ett rådgivande yttrande av Internationella domstolen, alltså ICJ. Sverige stöder ICJ, FN:s främsta rättsliga organ, och respekterar domstolens oberoende och dess roll enligt FN-stadgan.

I sitt rådgivande yttrande konstaterar domstolen bland annat att civilbefolkningen i Gaza har varit otillräckligt försörjd och att Israel som ockupationsmakt har en skyldighet att acceptera och underlätta för hjälpinsatser, inklusive från UNRWA, för att tillgodose civilbefolkningens behov. Israel får inte heller hindra sådana insatser. Domstolen konstaterar även att Israel har en skyldighet att samarbeta med FN, inklusive UNRWA.

Regeringen har varit tydlig i sin kritik mot de lagar om UNRWA som trädde i kraft i januari i Israel och har påmint om Israels ansvar enligt den internationella humanitära rätten för att civilbefolkningens behov tillgodoses i Gaza. Vi har i våra egna kontakter, tillsammans med övriga nordiska länder och som del av EU uppmanat Israel att säkerställa fortsatt humanitärt tillträde för UNRWA och andra FN-organisationer.

Sett till den samlade bilden och de osäkerheter som präglar UNRWA:s verksamhet har regeringen valt att kanalisera det kraftigt ökade stödet till regionen genom andra aktörer. Regeringen har tydligt visat sitt starka engagemang för fortsatt humanitärt stöd till Gazas hårt drabbade civilbefolkning. Sedan krigets början har Sverige bidragit med över en och en halv miljard svenska kronor för att möta de akuta behoven.

Sverige har en nära dialog med andra EU-länder och likasinnade om utvecklingen på marken, och vi fortsätter att agera för samlade, tydliga EU-budskap. Det är viktigt att samarbeta med andra givare för att stärka den samlade responsen till Gaza, men det är upp till varje enskild givare att välja hur stödet bäst utformas.

Det är nu av största vikt att omvärlden håller trycket uppe för ett fullt genomförande av överenskommelsen samt för att steg tas i syfte att nå ett varaktigt slut på kriget och för att bana väg för en tvåstatslösning.

Fru talman! Konflikten i Västsahara har pågått i ett halvt sekel, och de internationella ansträngningarna för att hitta en lösning har varit väldigt många. Regeringen har varit tydlig angående vikten av en förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsråds resolutioner.

Det är välkommet att säkerhetsrådet genom den resolution som antogs i oktober ger sitt uttryckliga stöd för förhandlingar. Resolutionen inger hopp om att en process mot en politisk lösning kan ta fart. Regeringen fortsätter att i linje med resolutionen stödja FN-sändebudet Staffan de Misturas arbete med att få till stånd en förhandlad lösning som accepteras av båda parter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I samband med det nya handelsavtalet kom man även överens om en gemensam deklaration. I deklarationen anges i huvudsak att produkter från Västsahara ska ha samma tullförmåner som övriga produkter i associeringsavtalet, att en utvärderingsmekanism ska inrättas och att parterna är överens om kraven för ursprungsmärkning. Också detta är välkommet. EU har även antagit en separat deklaration, enligt vilken finansiella bidrag ska ges till regionen Västsahara för vissa sektorer. EU har också tagit på sig att utöka sitt humanitära stöd till de västsahariska flyktingarna i södra Algeriet samt att utforma stöd till diasporan inom utbildning och kultur. En kontrollmekanism ska etableras för att säkerställa att det västsahariska folket verkligen kan tillgodogöra sig fördelarna.

Jag vill i sammanhanget också nämna att Sverige är en av de största givarna av kärnstöd till FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s livsmedelsorgan WFP. Dessa är de två största FN-organen med verksamhet i de västsahariska flyktinglägren i södra Algeriet.

Med anledning av de frågor som riksdagsledamoten Jacob Risberg har ställt kopplade till om allt det här är förenligt med EU-domstolens krav: Det är upp till EU-domstolen att fatta beslut om det. Vi har ju oberoende domstolar här i Europa. Det gäller till exempel om ursprungsmärkningen är förenlig med de krav EU-domstolen ställer liksom om domstolen tycker att det underförstådda och indirekta samtycket från Västsaharas folk under vissa villkor är tillgodosett med avtalet. Det är alltså upp till domstolen att fatta den typen av beslut.

Fru talman! Regeringen välkomnar att EU och Marocko förra månaden kunde enas om handelsdelarna inom ramen för ett uppdaterat associeringsavtal. Sverige röstade ja till avtalet.

Marocko är en viktig partner för EU, och Sverige värdesätter EU:s breda och djupgående strategiska partnerskap med landet. I detta partnerskap ingår, utöver handelsområdet, samarbete inom bland annat rättssektorn, grön omställning, energi, miljö och klimat, säkerhet och migration. Associeringsavtalet mellan EU och Marocko utgör ramverket för denna relation.

EU är den största exportmarknaden för västsahariska jordbruks- och fiskeprodukter. Export från Västsahara är beroende av tullförmåner för att vara konkurrenskraftiga på EU:s marknad, något som det nya avtalet också stipulerar.

Det är regeringens tydliga politik att folkrätten måste värnas i alla lägen. Här ingår stöd till de internationella domstolarna liksom vikten av att deras domar respekteras.

Regeringen har därför stött EU:s arbete med att få till stånd ett handelsavtal med Marocko som respekterar EU-domstolens krav samtidigt som man värnar handelsrelationen med landet.

Det är EU-domstolen som har att avgöra om avtalet är förenligt med de krav som EU-domstolen ställer. Polisario har möjlighet att få frågan prövad. Enligt domstolen kan ett samtycke från Västsaharas folk också ges underförstått under vissa villkor. Bland annat måste fördelar med avtalet komma det västsahariska folket till godo.

Fru talman! Jacob Risberg har frågat mig hur jag och regeringen ser på det interimsavtal som EU-kommissionen har undertecknat med Marocko och som omfattar Västsahara, om jag och regeringen anser att avtalet är förenligt med EU-domstolens praxis gällande Västsahara och principen om folkens självbestämmande, på vilket sätt jag avser att inom EU verka för att ett eventuellt slutgiltigt avtal mellan EU och Marocko inte ska omfatta Västsahara utan uttryckligt och dokumenterat samtycke från Polisario och vad jag och regeringen anser om risken att EU:s agerande kan bidra till att legitimera ett ockupationsstyre och därigenom urholka internationell rätt.

EU-domstolen slog i sin dom den 4 oktober 2024 fast att unionens åtgärder i internationella sammanhang måste vara förenliga med folkrätten, inklusive FN-stadgan. Som en följd av domen beslutade EU under hösten om ändringar i associeringsavtalet med Marocko. Ändringarna har bland annat handlat om att krav på ursprungsmärkning införs för vissa produkter och att en kontrollmekanism ska etableras för att säkerställa att fördelarna från avtalet kommer även det västsahariska folket till gagn.

Från EU:s sida har syftet med ändringarna av handelsdelarna i associeringsrådet mellan EU och Marocko således varit att EU-domstolens domslut respekteras och att handelsrelationen med Marocko värnas. Detta har även varit regeringens linje.

Det är för EU-domstolen att avgöra om avtal är förenliga med de krav som domstolen ställer. EU-kommissionen har ansvarat för förhandlingarna och avgjort vilka parter som har ingått i dessa.

Regeringen har återkommande påpekat vikten av en rättvis, hållbar och ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning i enlighet med folkrätten, inklusive FN:s säkerhetsrådsresolutioner. Regeringen stöder de ansträngningar som Staffan de Mistura, FN:s sändebud för Västsahara, gör för att få till stånd en politisk lösning på Västsaharafrågan inom ramen för den FN-ledda processen.

Fru talman! Miljöpartiet är alltid besviket på mig. Man kräver min avgång och anmäler mig till konstitutionsutskottet. Det var ingen ny information i den här kammaren.

Låt oss titta på stödet till Ukraina, som är den viktigaste förklaringen till att det på papperet ser ut som att vi minskar vårt mycket omfattande engagemang. Det kvinnorna i Ukraina behöver allra mest, och det de själva säger att de behöver, är vapen och pengar för att kunna försvara sig mot Ryssland. Det är precis det Sverige också ger kvinnorna i Ukraina. Vi ger dem vapen och pengar samtidigt som vi har ett mycket omfattande stöd till kvinnorättsorganisationer och många andra, som MR-aktivister och demokratiorganisationer som arbetar mycket konstruktivt i Ukraina.

Vi stöttar också Ukrainas EU-närmandeprocess. Det bästa för Ukrainas kvinnor är såklart delvis att få leva i ett självständigt land, men det handlar också om att få vara medlem i vår fina europeiska familj och att få tillgång till allt det vi tar för givet. Nej, det kommer inte upp som ett jämställdhetsarbete på papperet, men det är mycket viktigt för både kvinnor och män i Ukraina.

Om man tittar i regeringens utvecklingsstrategier ser man att det i 32 av de 46 strategierna finns mål som bidrar till jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt. Efter den mycket stökiga vår och sommar vi har bakom oss som ett resultat av USA:s drastiska neddragningar av landets biståndspolitik har vi sagt att vi inte kan täppa till alla hål men att vi särskilt prioriterar Ukraina, humanitära insatser och SRHR. Vi vet, och vi visste det redan tidigare, att Mexico City policy eller global gag rule kommer att införas om en republikan vinner valet. Vi ser nu också resultatet av det.

Sverige står upp för jämställdheten både i direkta pengar och i de politiska processer där vi är aktiva.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det gör vi definitivt inte. Sverige är ett av de länder i hela världen som är absolut störst på SRHR. Vi är inte bara stora monetära givare. Det är en sak att bara skicka en check och hoppas på det bästa. Vi är politiskt engagerade bilateralt gentemot enskilda länder och i de organisationer vi är med i. Vi har till och med ordförandeskapet i UN Women.

Det handlar inte bara om pengar, där vi är en av de största i hela världen. Vi har dessutom politiskt ett mycket omfattande engagemang från regeringens sida. Det spänner över flera ministerportföljer. Jag vet att många av mina kollegor tycker att det är otroligt viktiga frågor.

Jag förklarade det bara rent tekniskt. Vi ökade kraftigt Ukrainabiståndet först upp till 10 procent av den totala biståndsbudgeten. Det gläder mig att även Miljöpartiet står bakom det. Nästa år närmar vi oss nästan 20 procent. Jag hoppas att även Miljöpartiet kan stå bakom att vi lägger 10 miljarder till Ukraina.

Ukrainas statsbudget är slut efter februari, mars. Den går inte ihop. Det finns inga pengar. Allt de själva samlar in till statsbudgeten går till försvaret av sitt eget land, som gynnar både män och kvinnor och pojkar och flickor. Andra biståndsgivare måste stötta upp för att statsbudgeten ska gå ihop.

När USA har dragit sig tillbaka och vi inte ännu har fått tillgång till de frysta ryska tillgångarna går inte budgeten ihop. Det är därför vi nu i större utsträckning går in med direkt budgetstöd i Ukraina. Varför säger jag allt detta, och vad har det över huvud taget med jämställdhet att göra? Jo, därför att det i matrisen och i strategin inte kommer upp som ett jämställdhetsmål som kan checkas av. Men det hjälper i största grad kvinnor i Ukraina.

En gasturbin uppfyller inte något jämställdhetsmål på papperet, men vi måste blicka bortom papperet. Den hjälper i högsta grad alla de kvinnor som kan gå till jobbet för att det finns elektricitet. Det hjälper i högsta grad alla de kvinnor som är vid fronten och försvarar sitt eget land om de har system som de kan kommunicera med för att det finns el. De vägar och järnvägar som byggs hjälper i högsta grad de kvinnor som ska till fronten och de kvinnor som ska evakueras från fronten.

Blicka bortom strategierna! Jämställdhet är ett mycket prioriterat område, men anledningen till att det på papperet ser ut som att vi minskar den andel som är direkt jämställdhetsmärkt är att vårt stöd till Ukraina framför allt handlar om statens mest grundläggande funktioner: infrastruktur och direkt budgetstöd. Det kommer inte upp som jämställdhetsmärkt i våra papper, men det är i högsta grad till gagn för kvinnorna.

Skulle man fråga kvinnor i Ukraina vad de prioriterar skulle alla svara: att statens grundläggande funktioner säkerställs och att vi har kapacitet att försvara oss mot Ryssland. Det är det absolut viktigaste, och det är precis det Sverige hjälper till med.

Med det sagt: Detta betyder inte att vi inte hjälper till med andra saker. Vi hjälper till med hälsovård och sjukvård. Vi hjälper till med kvinnorättsorganisationer på plats i Ukraina. Vi hjälper till med att samla bevis på de kidnappade barn som Ryssland har fört ut från Ukraina. Vi hjälper till i Ukraina på bred front.

Anledningen till att det på papperet ser ut som att vi minskar det jämställdhetsmärkta stödet är att vi kraftigt har ökat stödet till de grundläggande funktionerna i staten, vilket är precis vad Ukraina självt efterfrågar.

Fru talman! Det är ingen ambitionssänkning. Vi lever i en mycket orolig omvärld med ett rekordantal konflikter i modern tid där vi vet att kvinnor och framför allt flickor och barn drabbas allra hårdast.

Vi har haft exakt den här diskussionen med flera kvinnorättsorganisationer som pekar på att vårt jämställdhetsbistånd har minskat. Men då ska man ha klart för sig var ökningen har skett.

Vi kan till exempel titta på årets budget. Vi har sett de dramatiska neddragningar som USAID har gjort. Det har fått enorma konsekvenser för hela biståndet. Det har stått för 30 procent av allt utvecklingsbistånd och 40 procent av alla livräddande humanitära insatser runt om i världen.

Vi har ökat och gjort särskilda insatser på tre områden: Ukraina, humanitära och livräddande insatser och SRHR med det särskilda abortpaketet. Vi vet att osäkra aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna bland framför allt unga kvinnor och flickor.

Tar vi många av de insatser som vi gör i Ukraina kommer de inte i vår matris in som jämställdhetsbistånd. Men om vi frågar den ukrainska befolkningen och kvinnor i Ukraina om de tycker att de järnvägs- och vägsatsningar som vi har gjort, de energipaket som vi har gett till Ukraina, det direkta budgetstöd vi har gett och de mycket omfattande hälsoinsatser vi har gjort har gynnat dem själva tror jag att de allra flesta tycker det.

Jag tror att de allra flesta kvinnorna i Ukraina tycker att det är bra att Ukraina kan försvara sig självt. Det hade varit mycket värre för kvinnors roll i Ukraina ifall Ryssland hade ockuperat mer av landet. I vår matris kommer det inte upp som jämställdhetsbistånd, men det är det de facto. Det gynnar både män och kvinnor, pojkar och flickor, i Ukraina.

Det gäller även många av de humanitära och livräddande insatser. Jag var i Uganda tidigare i år och besökte ett flyktingläger i nordvästra landet, Rhino Camp. Där fanns 10 000 flyktingar från Kongo, Sudan och Sydsudan. Det här var länge sedan, men redan då hade man börjat dra ned på matransonerna. Det var ingen lyxig trerättersmeny, kan jag berätta. Det handlade om bönor och ris. Där har Sverige nu gjort extrainsatser på över 1 miljard kronor just för livräddande insatser.

I alla matriser kommer det inte upp som jämställdhetsbistånd. Men jag kan lova att de flickor och kvinnor som får ta del av den maten är mycket tacksamma för att de får mat på bordet och tak över huvudet.

Det handlar om Ukraina, humanitära och livräddande insatser och SRHR-området. Där gör vi allt vad vi kan för att täppa till de hål som uppstår av att USA drar sig tillbaka.

Det är en genuint viktig fråga givet att vi vet att det som alltid är kvinnor och flickor som ofta drabbas allra hårdast i diktaturer och i konflikter.

Fru talman! Janine Alm Ericson har ställt frågor till mig om hur regeringens strategi för jämställdhet står sig i jämförelse med den tidigare jämställdhetsstrategin. Hon frågar hur jag motiverar förändringen vad gäller den globala dimensionen av jämställdhetsarbetet i strategin, vilka överväganden jag har gjort när det gäller kvinnorättsorganisationers roll som förändringsaktörer i den nya strategin, på vilket sätt jag och regeringen säkerställer att Sverige fortsatt bidrar till att genomföra och försvara internationella ramverk som kvinnokonventionen, kvinnokommissionen och agendan för kvinnor, fred och säkerhet samt hur jag och regeringen avser att följa upp och lära av resultaten av det nya jämställdhetsarbetet givet att analys, forskning och lärande tagits bort ur strategin.

Jämställdhet är en frihetsfråga. Det handlar om kvinnors och flickors rätt att själva bestämma över sina liv. Det är en frihet som hotas på många platser i världen. En oroligare värld med krig och konflikter är en värld som är farligare, inte minst för kvinnor och flickor. Regeringens nya strategi för jämställdhet, kvinnors och flickors frihet och egenmakt stärker arbetet mot sexuellt och könsrelaterat våld och ökar den ekonomiska egenmakten. I en tid när motståndet mot jämställdhetsarbetet ökar i världen står Sverige upp för kvinnors och flickors rättigheter.

Den här strategin fokuserar även på resultat på landsnivå. Stödet ska nå ut i fält. Regeringen vill undvika mellanhänder som motverkar transparens och underlätta att stödet får genomslag där det behövs.

Detta innebär att stödet till organisationer som verkar för kvinnors och flickors mänskliga rättigheter på marken ökar. År 2024 gick cirka 770 miljoner kronor av svenskt bilateralt bistånd via Sida till kvinnorättsorganisationer, och cirka 1,7 miljarder kronor gick till MR-försvarare i insatser på landsnivå.

Sverige är ledande i det globala jämställdhetsarbetet. Vi är en av UN Womens största bilaterala givare. I år bidrar vi med 112,5 miljoner kronor i kärnstöd och innehar också ordförandeskapet för UN Womens styrelse, där vi har stöttat arbetet med att ta fram organisationens strategiska plan för åren 2026–2029. Utöver det utgår ett omfattande stöd från Sida, som för 2024 uppgick till 370 miljoner svenska kronor.

År 2024 uppgick Sveriges totala stöd till FN:s befolkningsfond UNFPA till drygt 1,2 miljarder kronor, vilket gjorde oss till organisationens femte största bilaterala givare. Under 2025 har vi gett särskilt kärnstöd om 75 miljoner kronor för att UNFPA ska kunna upprätthålla arbetet med säker abort. Vi har också gett 247,5 miljoner kronor till UNFPA:s humanitära verksamhet i Gaza, Sudan och Ukraina.

Sverige är en stark röst för jämställdhet i bilaterala dialoger, i multilaterala förhandlingar, i FN, i Världsbanken, i regionala utvecklingsbanker, i EU, i Nato och i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa. Till exempel deltog Sverige i EU:s förhandlingsteam under FN:s kvinnokommission i år. Vi samarbetar vidare aktivt med Granskningskommittén för kvinnokonventionen och har i enlighet med våra åtaganden lämnat skriftlig information om de åtgärder Sverige har vidtagit för att leva upp till konventionen.

Vi är en viktig givare till att motverka könsrelaterat och sexuellt våld i konflikt. Särskilt öronmärkt stöd har gått till UN Womens verksamhet i Ukraina och till UNFPA:s verksamhet i Gaza, Sudan, Ukraina och Moldavien. Under jämställdhetsstrategin kommer även arbetet mot människohandel att stärkas.

I implementeringen av den nationella handlingsplanen för kvinnor, fred och säkerhet ingår tolv svenska myndigheter och flera civilsamhällesorganisationer. Arbetet bidrar till att stärka analys och forskning. Detsamma gäller i det internationella arbetet i EU och Nato.

Ett effektivt jämställdhetsarbete behöver en ökad tillgång på köns- och åldersuppdelad statistik baserad på analys, forskning och empiriskt lärande. Jämställdhetsstrategin finansierar UN Womens insamling och användning av jämställdhetsstatistik på lokal, regional och global nivå. Det gör att vi kan följa hur jämställdhetsmålen genomförs i de hållbara utvecklingsmålen världen över.

Fru talman! Jag tycker också att det är fantastiskt att kyrkor och församlingar själva samlar in pengar och själva använder sitt eget kapital för att göra viktiga insatser runt om i världen. Det är fantastiskt. Det borde vi göra mer av i Sverige. Det här visar på ett mycket tydligt sätt att civilsamhället, biståndet och behjärtansvärda insatser tillsammans är mycket större än bara det staten gör. Om vi kraftsamlar går det att bedriva verksamhet runt om i hela världen för att hjälpa de mest utsatta människorna på jordklotet.

Vi stöttar internationell närvaro på Västbanken genom flera olika kapaciteter, som har nämnts tidigare här i debatten. Vad gäller Palestina i stort är vi Europas största givare till den humanitära krisen i Gaza. Vi har dessutom ett mycket omfattande utvecklingsbistånd i Palestina på Västbanken. Det här handlar som sagt om att vi smalar av det utvecklingsbiståndet till att mer rikta sig mot att främja ekonomisk utveckling och mycket viktiga hälsoinsatser. Jag tycker inte på något sätt att jag har gömt mig bakom Sida. Jag har varit mycket tydlig med att det är vi som har ändrat strategin, men det är Sida som fattar beslut om vilka insatser som görs. Det här är ett uppenbart resultat av att vi har smalat av strategin.

Då måste man också ha svar på vilka hälsoinsatser som ska falla bort för att det här ska finansieras. Som sagt är det också mycket viktiga insatser. Vi kan gärna ha en diskussion om hur stor biståndsbudgeten ska vara på totalen och hur mycket som ska gå till Sverige. En sådan debatt välkomnar jag. Men detta handlar om att vi har ändliga resurser både i biståndsbudgeten i stort och i Palestinabiståndet, framför allt på Västbanken. Då har regeringen valt att särskilt prioritera ekonomisk utveckling, så att fler barn kan se sina föräldrar gå till jobbet och så att vi kan se fler palestinska företag bli livskraftiga. Dessutom görs det mycket viktiga hälsoinsatser. Jag tycker att kriget i Gaza med all tydlighet har visat att det är precis det som behövs.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag och Linnéa Wickman är som sagt helt eniga om att det brutala våldet måste få ett slut. Det blir bara värre och värre. Den senaste E1-planen som har lagts fram kommer dessutom att på ett illegalt sätt tvångsfördriva många palestinska familjer. Vi ser en tydlig radikalisering av den israeliska regeringens politik, och har sett det i många månader.

Jag tror att det mest verkningsfulla verktyget vi kan använda oss av här, om vi ändå ska vara lite ärliga, är att gå fram med mycket tuffare sanktioner mot både de mest extrema ministrarna i den israeliska regeringen och fler våldsamma bosättare. Det är personer som är direkt farliga och som verkligen borde sanktionslistas av EU. Jag samarbetar gärna med Linnéa Wickman och resten av kammarens riksdagsledamöter om hur vi kan få med oss fler EU-länder på den mycket tuffa linje som Sverige har.

Av det jag har sett och hört – jag har också pratat med många följeslagare – är initiativet beundransvärt och mycket konstruktivt. Men det handlar som sagt om prioriteringar. Nu väljer vi, särskilt med anledning av det vi har sett i Gaza, att prioritera till exempel hälsosektorn.

Vi vet att det kommer att ta år, kanske till och med decennier, att få en fungerande hälsosektor på plats i Gaza. Vi ska se till att stötta både Egyptens förmåga att ta emot palestinska familjer med vårdbehov och den jordanska sjukvårdskapaciteten men också på Västbanken. Det tror jag är otroligt viktigt för att minska mänskligt lidande.

Det här handlar om var vi, med den begränsade budget vi har, kan göra allra störst nytta. Jag tror att vi, där vi är just nu, kan göra störst nytta delvis i hälsosektorn och delvis genom att som sagt främja institutionernas kvalitet och att se till att Västbanken får ett mer levande näringsliv som kan blomstra, som kan exportera och som kan anställa. På så sätt kan vi förbättra levnadsvillkoren för inte bara några hundratals familjer utan för tiotusentals, hundratusentals, miljoner människor som lever på Västbanken.

Om det sedan skulle visa sig inte fungera i längden omprövar vi hela tiden allt bistånd i den bemärkelsen. Men det är det vi vill åt. Vi vill hjälpa i volym, så många på Västbanken som det bara är möjligt, och förbättra levnadsvillkoren, göra livet mer demokratiskt, skapa sysselsättning och jobb och se till att fler mammor och pappor på Västbanken kan gå till jobbet.

Fru talman! Linnéa Wickman och jag är helt överens om att den expansiva bosättarpolitiken och det grymma bosättarvåldet måste få ett omedelbart slut.

Jag besökte Västbanken i slutet av förra året, och jag besökte en förort till Ramallah. Där såg jag med egna ögon den brutalitet ungdomar från bosättningar utövade mot civila palestinier. De brände bilar, slängde stenar och tuttade eld på ett helt bostadshus där det också fanns barn. Jag har sett det med egna ögon. Det här tycks inte få något slut, utan det bara fortsätter i ännu större omfattning. Det känns som att när världens blickar med rätta har varit på Gaza är Västbanken delvis bortglömd. Det är därför det är otroligt viktigt att ha den här typen av debatter och bidra till att ha en sansad diskussion om vad vi ska göra med Palestinabiståndet.

Problemet är att våra resurser är ändliga. Jag tycker att programmet i grund och botten är mycket konstruktivt, och jag har träffat många av dem som har deltagit. Några av dem är folkvalda i den här kammaren, och de har gjort stora insatser för den palestinska befolkningen. Men med ändliga resurser måste man också prioritera. Omläggningen av Palestinabiståndet fokuserar just nu mer koncentrerat på ekonomisk utveckling, på att stödja verksamheter att hantera de mycket omfattande hälsoutmaningar som följt av kriget och på att främja reformer som behövs för demokrati och god samhällsstyrning i Palestina. Jag tror att vi är helt överens om att det är saker som behövs.

Våra resurser är som sagt ändliga, och vi vill nu fokusera lite mer långsiktigt på att bygga den typen av institutioner som på medellång och lång sikt främjar demokrati, på att institutionernas kvalitet ska öka och på att människorna på Västbanken ska kunna känna lite framtidshopp.

Fru talman! Linnéa Wickman har frågat mig om regeringen avser att ompröva beslutet att avsluta det svenska stödet till följeslagarprogrammet, mot bakgrund av den kraftigt försämrade situationen för civilbefolkningen på Västbanken. Linnéa Wickman frågar vidare hur jag bedömer att bortfallet av svensk finansiering till en insats som internationellt erkänts som en av få skyddsfaktorer mot våld, trakasserier och övergrepp från bosättare påverkar möjligheterna att skydda civilbefolkningen och bevaka mänskliga rättigheter i området.

Låt mig inledningsvis konstatera att det inte är regeringen som fattar beslut om enskilda insatser inom ramen för den regionala biståndsstrategin för Mellanöstern, inklusive Palestina. Operationaliseringen av strategin och beslut om stöd sker på myndighetsnivå.

Den nya strategin innehåller delvis nya mål för utvecklingssamarbetet med Palestina. Palestinabiståndets övergripande inriktning är att bidra till en fredlig utveckling genom att främja de långsiktiga förutsättningarna för en framförhandlad tvåstatslösning i enlighet med folkrätten. Utfasning av vissa existerande insatser är nödvändig för att skapa utrymme för andra, nya insatser i enlighet med de nya strategimålen. Detta är ett arbete som Sida genomför löpande, i den här strategin liksom i andra.

Regeringen ser med fortsatt stor oro på den mycket allvarliga utvecklingen på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, med ökat bosättarvåld och fortsatt bosättningsexpansion. Bosättningarna och bosättningspolitiken strider mot folkrätten, undergräver tvåstatslösningen och bidrar till en förhöjd konfliktnivå. Regeringen har tagit initiativ till att införa EU-sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar och agerat för beslut om ytterligare sanktionslistningar av extremistiska bosättare. Regeringen kommer att fortsätta att stå upp för folkrätten.

Sverige kommer att fortsätta att stödja program, organisationer och verksamhet som bidrar till en internationell, civil närvaro på Västbanken. Sverige är en stor kärnstödsgivare till flera internationella organisationer, exempelvis FN:s organ för mänskliga rättigheter (OHCHR), som har närvaro på Västbanken och regelbundet rapporterar om situationen för de mänskliga rättigheterna. Genom biståndet finansieras även svenska personalbidrag till EU:s civila krishanteringsinsats Eupol Copps, där Sverige bidrar med den största medverkan.

Fru talman! Jag skulle vilja inleda med att snabbt förtydliga två saker där jag tycker att Anna Lasses lade ord i min mun, inte helt fint tolkade.

Jag har aldrig sagt att UNRWA är en terroristorganisation. Det jag sa var att vi har sett bekräftade fall av Hamashyllningar och terrorromantik hos UNRWA:s medarbetare. Det betyder inte att hela UNRWA skulle vara en terroristorganisation.

Sedan var det frågan om SRHR och klimatarbetet; har vi ingen planet finns heller ingen demokrati. Det jag menar är att vi med hjälp av biståndet ska se till att flickor och unga kvinnor kan få tillgång till säkra aborter. Det handlar i första hand om hälsa. Om man mår bra kan man också engagera sig i demokratin och rösta. Om man är död kan man inte rösta. Visst kan vi tolka det så, men i de frågorna finns inte någon konflikt mellan oss. Det om det.

Allt finns publikt på Openaid, och allt finns hos UNDP och Världsbanken. Multi-Partner Trust Fund, som Sverige tidigare har stött, och stödet till Somalias nationella utvecklingsplan handlar om att främja reformer i offentlig sektor, bygga institutionell kapacitet och stödja ledarskap och digital omvandling för en förbättrad samhällsstyrning och hållbar ekonomisk utveckling. Det är precis vad vi gör i många andra länder som också präglas av hög grad av korruption, som också har ledarskap som hyllar rörelser som står långtifrån svenska värderingar, men det är så vi får till riktig förändring. Det här är inte ett biståndsarbete som är mer annorlunda än vad vi gör i många andra kontexter. Det nya är att vi också villkorar stödet med att man tar emot sina egna medborgare, och det tycker jag är en självklarhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Nu ska vi inte göra det här till en lång UNRWA-debatt. Jag tar gärna sådana i andra interpellationsdebatter.

Vi har finansierat mycket viktig verksamhet i Gaza trots de facto-styret och terroristorganisationen Hamas mycket antisemitiska hållning, och jag vill tydliggöra skillnaden mellan UNRWA och till exempel systerorganisationen UNDP – som för övrigt också bedriver viktigt arbete i Gaza och som vi fortsatt stöttar – och Världsbanken. Man måste skilja på organisation och geografisk kontext. Hade vi sett antisemitiska och terrorhyllande kommentarer från Världsbanken eller UNDP i Somalia hade det varit en helt annan sak än om landets styre kommit med sådant. Om man ska likställa de två geografiska kontexterna, vilket jag inte gör, borde vi ju med den retoriken inte ha något bistånd till Gaza över huvud taget.

När det handlar om att närma sig korruption har landet som sagt var stora problem med korruption, precis som många länder som vi bedriver biståndsarbete i, inklusive medelinkomstländer. Vi har dock inte fått några rapporter om att UNDP eller Världsbanken i Somalia skulle ha stora problem med korruption. Skulle vi få den typen av rapporter skulle vi självklart agera på en gång, och det skulle även Sida och vår ambassad göra.

När det gäller den stora makrofrågan, alltså demokrati och fattigdomsbekämpning, handlar det om att ha flera tankar i huvudet samtidigt. För att få lite perspektiv på det står vi nu och debatterar 100 miljoner i en budget på 56 miljarder. Väldigt mycket pengar går till fattigdomsbekämpning, demokrati och MR-aktivister runt om i hela världen, och mycket går till saker som inte direkt har med detta att göra. Vårt stora kärnstöd när det kommer till SRHR och till exempel till klimatfonderna kanske inte har direkt med demokrati att göra, men det bidrar till en bättre planet att leva på. Man måste alltså kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt.

Här handlar det om en debatt om 100 miljoner i en budget på totalt sett 56 miljarder.

Fru talman! Jag ska ta mitt konstitutionella ansvar och försöka svara så ingående på alla de här frågorna som det bara är möjligt. Jag försöker förstå Anna Lasses frågeställningar och försöker sortera dem.

Vi kan börja med korruption. Om vi inte kan bedriva biståndsinsatser i korrupta länder kan vi inte ha något biståndsarbete över huvud taget. Alla länder som vi bedriver biståndsinsatser i just nu är mer korrupta än Sverige. Och mycket av vårt biståndsarbete går ju ut just på att minska korruptionen.

När det gäller svenska skattepengar och att säkerställa att detta är transparent och synligt och kan granskas av riksdagen, av journalister och av skattebetalare kan jag säga att vi vidareutvecklar Openaid. Alla de här insatserna kommer att vara fullt transparenta. Man kan rösta som man vill och göra sin egen bedömning, huruvida man tycker att det här är vettigt spenderade pengar eller inte.

Det är den första delen.

Den andra delen gäller Världsbanken och UNDP. Vi kan börja med Världsbanksfonden. Sverige har alltså stöttat samma fond tidigare. Det är ingenting nytt. Det är en bra fond. Vi hade gärna gått in med alla de 100 miljoner kronorna i just den Världsbanksfonden. Problemet var att det inte var möjligt. Vi hann bara utbetala 40 miljoner innan det inte längre var möjligt att fylla på. Då hade vi självklart en dialog med Somalia om vilka andra lösningar som fanns. Ambassaden och Sida kom då fram till UNDP. Som sagt: UNDP är en FN-organisation. Det finns ingenting konstigt med UNDP. Vi har finansierat dem med miljarder i många komplexa och korrupta miljöer runt om i hela världen. Vi har stort förtroende för UNDP och deras verksamhet och förutsätter att de också levererar på sina egna löften om nolltolerans mot korruption, precis som Världsbanken.

Sedan kommer det till dialog med landet. Jag menar att det är en självklarhet att man har en dialog även i mycket komplexa miljöer. Det har vi inte bara med Somalia. Det har vi med stora delar av den afrikanska kontinenten och, för den delen, i andra geografiska kontexter där vi bedriver biståndsarbete.

Att man har en dialog betyder inte att vi gör som den regeringen säger åt oss, utan vi har en dialog kring vilka prioriteringsområden de ser från sin sida. Vi har självklart också kontakt med civilsamhällesorganisationer, EU och andra länder som även de bedriver ett biståndsarbete på plats. För mig är det en självklarhet att ha kontakt med andra länder om hur de ser på sitt eget lands utveckling och vad de ser som stora behov.

När det kommer till att bygga samman migrationspolitiken och biståndspolitiken stod detta mycket tydligt i Tidöavtalet. Vi har en ny migrationsstrategi. Man kan tycka att det är bra eller dåligt, det har jag full respekt för, men det är en viktig del av regeringens utrikespolitik att biståndspolitiken inte ska vara en egen satellit som lever sitt eget lilla liv utan att den ska vara tätt sammankopplad med betydligt fler politikområden.

Det finns andra exempel. Varför prioriterar vi Ukraina så mycket som vi gör? Nästa år kommer vi att närma oss 20 procent av den totala biståndsbudgeten. Det är klart att vi solidariskt känner väldigt starkt med Ukraina, men det har ju minst lika mycket att göra med nationella svenska säkerhetsintressen, det vill säga att Ukraina försvarar även oss här hemma i Sverige. Det har vi varit transparenta med från första början.

När det kommer till antisemitiska och Hamashyllande kommentarer tar vi kraftfullt avstånd från alla typer av terrorromantik både här hemma i Sverige och i andra länder. Det är inte helt ovanligt med den typen av sympatier i delar av den här regionen, och det är därför inte en enda krona av biståndsbudgeten har gått till premiärministern eller en annan politiker utan, som sagt, via Världsbanken och UNDP.

Fru talman! Anna Lasses har frågat mig hur överenskommelsen ser ut mellan Sverige och Somalia och när den slöts, om det finns liknande överenskommelser med andra länder som innefattar länders möjlighet att styra bistånd mot att de tar emot personer som är oönskade i Sverige, och i så fall vilka, om det kommer att göras en samlad redovisning av detta stöd för återvandring via biståndet och om det har redogjorts för detta till OECD-Dac, om de uttalanden som Somalias premiärminister gjort har någon påverkan på det svenska biståndet till offentlig förvaltning i Somalia och om ministrarna fört en dialog med Sida om processen gällande de 60 miljoner kronorna till UNDP:s projekt i den somaliska offentliga förvaltningen och vad dialogen i så fall innehöll.

Regeringen har varit tydlig med att svenskt utvecklingsbistånd kan villkoras i syfte att mottagarlandet ska följa folkrättsliga principer och samarbeta med Sverige i frågor om återtagande av sina egna medborgare. Det handlar inte om huruvida någon är önskad eller oönskad utan om personer som enligt myndighetsbeslut inte har rätt att vistas i Sverige. I Sveriges breda partnerskap med Somalia ingår därför, liksom för flera andra länder, även dialog på migrationsområdet. Syftet är att nå en samsyn om gemensamma åtaganden, där återtagande av somaliska medborgare som saknar rätt att vistas i Sverige är en viktig del.

Alla biståndsfinansierade verksamheter ska rapporteras till OECD-Dac, så även de aktuella Världsbanks- och UNDP-insatserna, som bland annat handlar om stöd till genomförandet av Somalias nationella utvecklingsplan. De redovisas också på openaid.se. En samlad resultatredovisning av regeringens politik lämnas årligen i budgetpropositionen.

Det är Sida och ambassaderna som bereder och beslutar om enskilda insatser i genomförandet av regeringens strategier för utvecklingssamarbetet. Regeringen och UD har en regelbunden dialog med Sida om genomförandet av regeringens strategier. Vidare är partnerländernas ägarskap centralt för ett effektivt utvecklingssamarbete. Att flera aktörer från Somalia involveras i diskussioner om olika insatser är därför en självklarhet.

Regeringen tar starkt avstånd från alla former av antisemitism och alla typer av Hamashyllningar.