Benjamin Dousa

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig om regeringen har för avsikt att återinföra eller på annat sätt ersätta det avskaffade stödet till den svenska fredsrörelsen. Vidare har hon frågat mig om jag har för avsikt att säkerställa långsiktig finansiering till fredsorganisationer i syfte att upprätthålla ett starkt civilsamhälle som kan granska regeringens beslut och bidra till debatt och folkligt engagemang i försvars- och säkerhetspolitiska frågor – och om inte, varför.

Låt mig först slå fast att regeringen verkar för fred genom aktivt engagemang i FN, EU och Nato, genom våra bilaterala diplomatiska relationer med andra länder och genom vårt stöd till civilsamhällesorganisationer världen över. Det är centralt i regeringens utrikes- och säkerhetspolitik.

Sverige har en lång tradition av ett generöst och ambitiöst bistånd. En stor del av biståndet syftar till att skapa fredliga, demokratiska och inkluderande samhällen.

Vi bidrar med stöd till många viktiga FN-organ, till Världsbanken och till enskilda internationella organisationer som arbetar med medling, konfliktlösning och förebyggande i konfliktdrabbade länder. Sverige arbetar även förebyggande genom att fortsatt främja de mänskliga rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Den strategi som styr detta arbete har 2024 en budget som uppgår till 900 miljoner kronor.

Sverige har bland annat sedan länge varit bland de största givarna till FN:s fredsbyggande fond, PBF. De senaste fem åren har Sverige bidragit med 100 miljoner dollar. Jämte stödet till PBF och bistånd som stöder fredssträvanden i enskilda länder har Sverige en egen tematisk biståndsstrategi för fred, säkerhet och stabilisering.

Det är mycket positivt att det finns organisationer och personer i Sverige som engagerar sig i internationella fredsfrågor. De här organisationerna och krafterna i civilsamhället är viktiga.

För de svenska organisationer som bedriver fredsbyggande verksamhet i konfliktländer finns möjlighet att söka projektstöd från Sida genom strategin för Sveriges utvecklingssamarbete med det civila samhället.

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag instämmer helt i det som sades: Det är mycket välkommet att Libanon äntligen har fått en fungerande regering på plats. Det öppnar för ett mer långsiktigt svenskt stöd som kan hjälpa till att bygga upp institutioner och se till att landet i grund och botten kan fungera på ett mycket bättre sätt än tidigare.

Det finns flera olika strategier, både globala och regionala och i form av landfönster, som öppnar just för långsiktigt utvecklingsbistånd, även om fokus den senaste tiden framför allt har varit på det humanitära arbetet längs gränsen. Att man nu har en fungerade regering på plats öppnar för helt andra, långsiktiga utvecklingsbiståndsverktyg.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Anna af Sillén, för frågan!

Om jag ska förenkla det kan man dela upp min portfölj i tre delar.

Det handlar för det första delvis om att rulla tillbaka många av de regelverk som försvårar för både stora och små företag. Där det för stora företag är en kostnad kanske det för små företag gör det helt omöjligt att bedriva verksamhet.

Det handlar för det andra delvis om att förenkla för handeln på den inre marknaden i EU. Ofta säger vi att vi har fri rörlighet av tjänster, kapital och varor inom den europeiska inre marknaden. Det stämmer inte alltid i praktiken. Det gäller inte minst på tjänsteområdet, där vi har många reglerade yrken. I Sverige har vi ungefär 150 reglerade yrken. I EU finns det ungefär 5 700 reglerade yrken. Det är ett mycket stort problem.

Den tredje delen handlar såklart om att teckna nya frihandelsavtal. Det drar ned tullsatserna. Men i frihandelsavtal finns också ofta komponenter av andra handelshinder som skapar byråkrati. Det gäller framför allt för de små och medelstora företagen, där det är väldigt kostnadsdrivande. Man kanske måste anlita konsulter och experter bara för att förstå hur man bedriver handel utanför EU.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Jag instämmer helt och hållet i att det som långsiktigt kommer att bygga Ukrainas välstånd är just marknadsekonomi, fungerande institutioner och såklart ett EU-medlemskap.

Dagen efter kriget och en rättvis fred kommer självklart Sverige och många andra EU-länder att vara beredda att stötta den processen både i expertis och i reda pengar.

Det är glädjande att regeringen fattade beslut om att förbättra löptiderna och villkoren för de exportkreditgarantier som gäller för svenska företag som gör affärer i Ukraina.

Det är viktigt att få dit svenska företag. Vi har ungefär 60 företag i Ukraina just nu. Det är delvis av rent kommersiella skäl men också så att svenska företag kan vara med och hjälpa till att bygga upp det ukrainska näringslivet och skapa välstånd och förutsättningar på arbetsmarknaden även i Ukraina.

Sverige kommer självklart att hjälpa till att bygga upp den ukrainska ekonomin.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Ukraina är regeringens enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering. När jag går till jobbet varje dag funderar jag på hur vi kan se till att vi får ytterligare medel till Ukraina.

Det var bland annat därför som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna för bara drygt en vecka sedan presenterade det enskilt största civila stödpaketet i Sveriges historia till ett enskilt land. Det paketet gick just till Ukraina.

Vi stöder Ukraina på bred front. Det är allt ifrån grundläggande infrastruktur, så att järnvägarna både kan exportera varor och produkter som finansierar statskassan och kan få trupper till fronten, till energiinfrastruktur och minröjning, så att barn kan gå till skolan och gå till ett sjukhus.

Vi stöder på en bred front. Det gör vi såklart av solidariska skäl. Men precis som också sagts tidigare gör vi det av svenska skäl. Ett Ukraina som är fritt, demokratiskt och starkt är också bra för Sverige på kort och på lång sikt.

(Applåder)

Fru talman! Jag har själv på nära håll sett de israeliska extrema bosättarnas fruktansvärda våld mot civila på Västbanken. Barn blir utsatta för övergrepp genom att få stenar kastade på sig, och hus bränns upp av extremister. Den israeliska statsmakten tar inte heller sitt ansvar och lagför de människor som begår dessa vidriga brott. Detta sätter även käppar i hjulet för ett fritt palestinskt land att bedriva skolverksamhet och annat viktigt.

Problemet för regeringen och Sveriges riksdag är att resurserna är begränsade. Regeringen har beslutat att formulera om det palestinska biståndet. Det handlar om att bygga institutioner och bekämpa korruption för att på lång sikt och på institutionell nivå kunna hjälpa den civila befolkningen i Palestina att kunna leva i ett land i frihet, med demokrati och utan korruption.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för den viktiga frågan.

Jag instämmer helt och hållet. Det kan bokstavligt talat vara så att många unga flickor och kvinnor riskerar att dö som ett direkt resultat av det som just nu händer. Vi vet att osäkra aborter är en av de vanligaste dödsorsakerna bland flickor och kvinnor i den fattiga delen av världen.

Detta är en prioriterad fråga för Sverige, men det är helt omöjligt för oss att täcka hela det gap som uppstår i och med att USA drar sig tillbaka. USA står för ungefär 40 procent av det totala humanitära biståndet och ungefär 30 procent av biståndet i stort. Det finns dock några områden där regeringen ser över och prioriterar biståndet för att kunna täcka upp delar av detta. Det handlar om Ukraina, humanitärt arbete och givetvis flickors och kvinnors rättigheter. Om Sverige inte prioriterar detta kommer få andra länder att göra det, vilket kan resultera i att tusentals flickor och kvinnor faktiskt dör.

Fru talman! Det finns mycket vi kan göra på både europeisk och svensk nivå. På europeisk nivå handlar det om de regleringar som har nämnts innan och som på olika sätt hindrar den innovationsförmåga som finns hos svenska och europeiska företag. Många av dessa regleringar kom under den tidigare EU-kommissionen, vilket har gett väldigt höga kostnader för svenska och europeiska företag. Det positiva nu är att det finns ett slags sense of urgency hos många av medlemsstaterna så att vi kan gå fram med reformer som drar tillbaka mycket av detta.

Dessutom agerar regeringen för att det ska tecknas nya frihandelsavtal, inte minst för att det stormar på andra sidan Atlanten. Här ligger nu flera på bordet, bland andra Mercosur, Indien och Mexiko.

Regeringen behöver också göra sin hemläxa i en svensk kontext, och här tror jag att vi har en samsyn i fråga om kärnkraft och mycket annat.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det humanitära läget i Ukraina är akut, särskilt nära fronten. Finansieringssituationen är också akut. Jag har träffat flera av de organisationer som har verksamhet för barn och unga. Graden varierar, men de kanske har finansiering för 20–30 procent av året. Finansieringsläget är alltså mycket utsatt.

Från svensk sida är det samlade biståndet till Ukraina såklart högt prioriterat. Vi hjälper till på skolsidan och på barnsjukhussidan. Vi hjälper brett för att stötta barn och unga i denna situation, både på kort sikt – till exempel med skolgång – och på lång sikt. Extremt många barn har varit med om ofattbart hemska trauman och behöver psykosocialt stöd. Det svenska stödet är verkligen brett när det gäller barn och unga.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan, som inte minst de senaste dagarna har blivit väldigt aktuell när vi har sett fruktansvärt hemska scener från bland annat Syrien.

Att skydda de mest utsatta människorna på hela jordklotet är såklart en grundsten i den svenska biståndspolitiken. Där är flera religiösa minoriteter med i bilden, även om detta är absolut mest aktuellt just nu i Mellanöstern. Detta finns med i reformagendan, och det är prioriterat från regeringens sida. I de kommande strategierna – både geografiska och tematiska – kommer vi att ta särskild hänsyn till just minoriteter för att kunna leverera på löftet att stötta de mest utsatta människorna.

(Applåder)

Fru talman! Som politiker måste man ju varje dag göra tuffa prioriteringar. Varken vi på Utrikesdepartementet eller något av de andra statsråden här har ett hemligt pengaträd där man kan hämta tusenlappar och fördela ut i verksamheten.

Nej, 155 miljoner kronor är kanske inte så mycket i procent, men det är fortfarande väldigt mycket pengar som kan gå till nya matpaket, till gasturbiner och till minröjning på andra platser på jordklotet.

Vi har ett mycket omfattande stöd till civilsamhällesorganisationerna – 1,8 miljarder kronor per år.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Det enkla svaret är nej. Vi kommer inte att ta 155 miljoner kronor årligen av skattebetalarnas pengar för kommunikationsinsatser i Sverige om bistånd.

Jag vill mycket hellre att de pengarna går till gasturbiner i Ukraina eller till livsmedelspaket i Gaza – eller till Uganda, som jag nyligen kom hem från, där det just nu är brist på mat på grund av de beslut som har fattats i USA. Jag vill mycket hellre att pengarna går dit än att de går till kommunikationsinsatser i Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Först och främst är det inte bara Sverige som har beslutat att dra tillbaka stödet till UNRWA. Även Nederländerna har beslutat att fasa ut stödet till UNRWA.

Det stämmer att UNRWA är en av flera organisationer som har viktiga logistikmöjligheter i Gaza, men det finns andra organisationer också. Innan vapenvilan bröts levererade WFP dagligen mat in till Gaza. Det vinterpaket regeringen beslutade om levererade skolmaterial och byggde upp skollokaler till tusentals barn i Gaza. Det finns alltså andra organisationer.

(Applåder)

Fru talman! Jag instämmer i att situationen för civila palestinier i Gaza men även på Västbanken är mycket, mycket utsatt.

Vi beklagar såklart att vapenvilan har brutits. Vapenvilan gav åtminstone en tillfällig paus och ett andrum för de civila familjer som varje dag sliter med att hitta mat för dagen och få skydd och tak över huvudet.

Sverige är en mycket stor givare till flera FN-organisationer som också bedriver viktigt humanitärt arbete, både i Gaza och på Västbanken. Anledningen till att vi valde att avsluta stödet till UNRWA var att vi vill att pengarna inte ska vara fast på ett bankkonto utan att de ska göra skillnad i Gaza. Det var också huvudskälet till att det tidigare stödet till UNRWA på 400 miljoner kronor nu är på 800 miljoner kronor.

Regeringen tar alltså ett mycket stort ansvar när det gäller att stötta civilbefolkningen i Gaza.

(Applåder)

Herr talman! Det är jag som är ansvarigt statsråd. Det här ligger helt i min portfölj. Det är jag som berett ärendet, och det är jag som tillsammans med regeringen också har fattat beslut om exakt dessa saker.

När jag – för väldigt många år sedan, har det tyvärr blivit nu – gick med i Moderata Ungdomsförbundet var det för att jag var besjälad av att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Det är i grund och botten inte politikens pengar, Socialdemokraternas pengar eller Moderaternas pengar. Vi är satta här för att ta ansvar för undersköterskornas, bussförarnas och taxiförarnas pengar – de som varje dag år ut och år in sliter ihop pengarna.

Jag vet att det inte är det engagemanget, kanske inte ens det synsättet, som finns i Socialdemokraterna. Det är en känsla av att det kanske är era egna pengar, som ni i grund och botten får göra precis vad ni vill med. Här finns en viktig ideologisk skillnad mellan höger och vänster, mellan regeringen och oppositionen och mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Samma engagemang som när jag blev medlem i Moderata Ungdomsförbundet har jag än i dag: att värna om skattebetalarnas pengar och säkerställa att de används på ett så effektivt sätt som möjligt. I biståndsportföljen handlar detta såklart om att mer pengar ska gå ut i fält och mindre pengar ska användas till fasta kostnader här på hemmaplan. Framför allt gäller det tomma lokaler.

Jag har redogjort för detta flera gånger. Det här kommer att innebära besparingar i miljonklassen. Det är pengar som nu kommer att kunna användas till barnsjukhus, vaccinsprutor och annat viktigt biståndsarbete inom framför allt Sidas och FBA:s verksamheter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Den här debatten inleddes med att Socialdemokraterna menade att jag använder pseudoargument när vi debatterar den här typen av frågor.

Jag skulle inte säga att ett barnsjukhus i Lviv, vaccinsprutor i DRK eller barnböcker i Gaza handlar om något slags sidodebatt. Det här är på riktigt, i högsta grad, och jag uppmuntrar alla att fokusera på vad biståndet i grund och botten handlar om: att ha en effektiv myndighetsstyrning där så lite som möjligt går till fasta kostnader och så mycket som möjligt kan gå ut i fält. Det borde vara även en socialdemokratisk kärnfråga. Man kan fråga sig vilka sjukhus Socialdemokraterna inte vill vara med och finansiera för att i stället finansiera tomma lokaler i Kramfors. Den frågan tycker jag att man ska ställa sig.

Jag menar inte att medarbetarna på FBA och Sida inte bedriver ett mycket viktigt arbete. Det gör de, inte bara för den lokala kommunen utan för världen i stort. Många av dem har dessutom gjort det i tiotals år och slitit år ut och år in för att göra världen till en bättre plats. Det är inte det jag säger.

Jag vet att Ardalan Shekarabi inte heller syftar på det, men det blir ett slags politisk debatt i detta. Min poäng är att Socialdemokraterna generellt sett använder den statliga förvaltningen som arbetsmarknadsprojekt och inte utifrån vad som ger störst nytta för de svenska skattepengarna.

I grund och botten ska vi också komma ihåg att det alltså är privat sektor som finansierar den offentliga sektorn. När det gäller sänkt skatt på arbete, sänkt skatt på drivmedel, regelförenklingar för byggsektorn och den största infrastrukturbudgeten har Socialdemokraterna röstat emot mycket av detta. De fortsätter också att vara emot, samtidigt som vi vet att det är just den här typen av politik som kan få den privata sektorn – företagen – att också växa i Västernorrland.

Försvarsmakten, Polisen och Kriminalvården växer i hela landet, inklusive i Västernorrland. Anstalten Viskan i Ånge ska återöppnas 2025. Det är viktigt att det finns statlig närvaro i hela landet, men den statliga närvaron måste ju vara ett resultat av att det är så effektivt som möjligt. MSB ser just nu, när vi står här och debatterar, över att öka verksamheten på befintliga platser. Det innefattar såklart även Kramfors.

För mig är barnsjukhus i Lviv, vaccinsprutor i DRK och barnböcker i Gaza inte något sidouppdrag. Det är mitt kärnuppdrag att säkerställa att så mycket som möjligt av det svenska stödet kan gå ut i fält och inte fastnar i tomma lokaler här hemma i Sverige.

Herr talman! Att Socialdemokraterna inte använder skattepengar på ett ansvarsfullt sätt vet vi sedan tidigare. Socialdemokraternas själva syn på skattepengar skiljer sig väsentligt från regeringens. Det är i grund och botten andras pengar som vi tar ansvar för. Det är inte politikens pengar eller ett hemligt pengaträd som Sida, FBA eller regeringen kan gå och hämta pengar från.

Vi behöver städa upp i biståndspolitiken efter decennier av socialdemokratisk misskötsel. Regeringen genomför nu den största omläggningen av svensk biståndspolitik sedan 70-talet. Mer pengar ska gå till minröjning, barnsjukhus och gasturbiner i Ukraina och på andra platser runt om i världen. I ett läge där de humanitära behoven just nu är enorma, med ett krig i vårt närområde och ett rekordstort antal konflikter, vill Socialdemokraterna ta pengar från dessa biståndsprojekt för att finansiera delvis tomma lokaler här i Sverige.

Jag kan berätta för Socialdemokraterna att Sida och FBA inte är några arbetsmarknadsprojekt, utan det är viktiga myndigheter som jobbar med att bedriva stora delar av Sveriges biståndsarbete runt om i världen. FBA bidrar till att lösa och hantera konflikter i komplexa miljöer. Sida har delvis liknande projekt och bidrar just nu på ett mycket handgripligt sätt till att stabilisera världen och göra den marginellt bättre i en mycket orolig omvärld.

Vi vet att mycket av utbildningsverksamheten inom Sida har lagts om till digitala verktyg, och det är fantastiskt att vi kan använda innovation för att utbilda medarbetare och andra. Varför ska då miljontals kronor i skattepengar läggas på delvis tomma lokaler i stället för att komma ut i fält – till Ukraina, till Syrien, till Demokratiska republiken Kongo, till Sudan och till alla andra platser runt om i världen som verkligen behöver det svenska stödet?

Den här regeringen kommer att ha koll på vad skattepengar används till och vad biståndspengar går till. Vi kommer att säkerställa att så mycket som möjligt av våra skattemedel faktiskt når ut i fält. Svenska folket förväntar sig att pengarna i biståndsbudgeten ska användas ute i fält, och där är Ukraina vår enskilt viktigaste utrikespolitiska prioritering. Vi kommer alltid att hålla hårt i skattepengarna.

Med detta sagt tycker vi, precis som Socialdemokraterna, att det är viktigt att det finns statlig närvaro i hela landet, men det hela ska bedrivas på ett effektivt sätt, där vi vet att det faktiskt gör nytta och där det finns poänger med att finnas runt om i världen. Tro mig, vi gör den typen av bedömningar även när det kommer till Stockholm.

Det finns inget självändamål med att saker och ting ska ligga i Stockholm, men det hade varit betydligt mer problematiskt att flytta över ungefär 90 procent av FBA:s verksamhet från det som kommer att bli det nya huvudkontoret. Det ligger i direkt anslutning till Försvarshögskolan, vilket FBA säger är viktigt och till mycket stor nytta för verksamheten. Att flytta hela verksamheten till Kramfors är inte en framkomlig väg.

Herr talman! Peter Hedberg har frågat mig vilka faktorer regeringen tog i beaktande när man fattade beslutet om avveckling av huvudkontoret för Folke Bernadotteakademin i Kramfors och Sidas verksamhet i Härnösand. Han har också frågat om regeringen övervägt alternativa lösningar som skulle kunna upprätthålla verksamheterna i nuvarande form och samtidigt ta hänsyn till eventuella ekonomiska eller organisatoriska krav.

Peder Björk har ställt tre frågor till civilministern.

För det första: Hur motiverar regeringen besluten att flytta statlig verksamhet från Kramfors och Härnösand till Stockholm, och hur harmonierar besluten med regeringens ansvar för att skapa tillit och sammanhållning i hela landet?

För det andra: Hur ser statsrådet och regeringen på vikten av att statliga verksamheter bidrar till statlig närvaro och service i hela landet?

För det tredje: Avser statsrådet och regeringen att vidta några särskilda åtgärder för att kompensera för de förlorade statliga jobben i de berörda kommunerna?

Interpellationen har överlämnats till mig.

Besluten att omlokalisera Folke Bernadotteakademins säte från Sandö till Stockholm samt att avveckla Sidas utbildningscenter i Härnösand och flytta prioriterade delar av verksamheten till huvudkontoret i Rissne är resultatet av en samlad bedömning av dessa verksamheter. Besluten är ett led i regeringens reformering av det svenska biståndet och strävan mot en mer ändamålsenlig och kostnadseffektiv statsförvaltning. Vi måste kontinuerligt se över det svenska biståndet i förhållande till förändringar i omvärlden, förändrade svenska prioriteringar samt budgetläget.

Folke Bernadotteakademins kursverksamhet på Sandö har minskat betydligt, och myndigheten har inte längre samma behov av de utbildnings och övernattningslokaler som finns där. Därmed har myndighetens lokalisering på Sandö kommit i ett annat ljus, eftersom tillgången till övningsområden och kurslokaler tidigare har varit en av de främsta fördelarna med att ha kontor där.

Sida inkom den 30 september 2023 med en redovisning där myndigheten genomlyste och analyserade möjligheter till effektivisering av myndighetens utbildningsverksamhet. Regeringen har tagit denna redovisning i beaktande.

I rapporten presenterade Sida två alternativ. Regeringen har beaktat båda alternativen och valt att gå vidare med det som innebär att myndighetens utbildningscenter i Härnösand avvecklas, eftersom Sida bedömde att fortsatt verksamhet skulle kräva att myndigheten gör omprioriteringar som inte är ändamålsenliga ur ett resultat- och kostnadseffektivitetsperspektiv.

Sida har även genomfört en snabb omställning till digitala metoder sedan pandemin 2020. Detta inkluderar utbildningsverksamheten i Härnösand. Många utbildningar och kurser sker numera digitalt, vilket medför ett minskat behov av fysiska utbildningslokaler även för Sida.

Regeringen anser att en utvecklad statlig närvaro och service i hela landet är viktig. Samtidigt är det viktigt att myndigheterna bedriver sin verksamhet på ett effektivt sätt, oavsett var i landet de är lokaliserade. Det kan konstateras att Försvarsmaktens organisation utökas i hela landet, bland annat i Sollefteå och i Härnösand. Därutöver växer Kriminalvården i hela Sverige med fler platser på häkten och anstalter, inklusive i Västernorrlands län, vilket innebär fler statliga arbetstillfällen. Även Polismyndigheten växer och ska finnas närvarande i hela landet. På sikt innebär det fler anställda poliser och att Polismyndigheten framför allt ska växa lokalt.

Inom ramen för ett uppdrag till MSB om förberedande åtgärder för att införa civilplikt efter mönstring ska myndigheten redovisa konsekvenser för bland annat anläggningen på Sandö och i vilken mån verksamheten kan utökas på befintliga platser.

Regeringens samlade bedömning är att det är ändamålsenligt och kostnadseffektivt att omlokalisera Folke Bernadotteakademins säte från Sandö till Stockholm och att avveckla Sidas utbildningscenter i Härnösand. Vi måste värna om skattebetalarnas pengar.

Dessa två beslut kommer att innebära att mer pengar kan gå till de mest behövande i Gaza, att mer pengar kan gå till barnsjukhus i Lviv och att mindre pengar blir fast här hemma i Sverige i fasta kostnader för lokaler som används i alltför liten utsträckning.

Fru talman! Det är väldigt glädjande att vi äntligen har en efterlängtad vapenvila på plats, så att färre barn i Gaza ska behöva mista sina föräldrar eller i värsta fall sina egna liv. Den här regeringen har varit tydlig med att vi vill se en deeskalering av situationen och minskat våld. Samtidigt har regeringen också varit tydlig med att Israel har rätt att försvara sig och att det var Hamas som begick brutala terrorattacker mot civila i Israel. Det hör jag väldigt sällan Vänsterpartiet prata om. Det finns till och med vänsterpartister som tycker att Israel inte har rätt att existera.

Det viktigaste är att uppmuntra till fortsatt vapenvila och att det svenska stödet når fram. Det svenska stödet har dessutom utökats radikalt i kronor och ören för att det ska kunna gå till fler matpaket, vaccinsprutor, tältsängar och skydd.

På lång sikt står den svenska regeringen definitivt bakom en tvåstatslösning men också att hjälpa till med det långsiktiga utvecklingsarbetet för att återuppbygga Gaza. Det kan inte bara handla om mat, vaccinsprutor och sängplatser. Gaza måste ju långsiktigt byggas upp. Därför hoppas vi att vapenvilans kommande steg också efterlevs av alla parter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.