Helena Vilhelmsson

Fru talman! Jag kommer också i mitt anförande att uppehålla mig vid frågan om internmomsen eftersom det egentligen är det enda som skiljer oss åt i dagens debatt och proposition.

För exakt ett år sedan i dag fattades ett enigt beslut här i riksdagen om att frågan om internmoms skulle utredas. Det skulle göras snabbt, och syftet var att frågan en gång för alla skulle lösas, det vill säga att ideella föreningar inte först ska få bidrag av staten för att bedriva allmännyttig ideell verksamhet, för att sedan till stor del betala tillbaka de pengarna i form av moms - en ganska rimlig och logisk tanke, tyckte alla då. Men döm om vår förvåning och besvikelse när vi nu konstaterar att fem av åtta partier kanske inte riktigt tycker så längre.

Den här frågan är långlivad och har diskuterats mycket längre än ett år. Folkrörelsesverige, inklusive alla ideella föreningar, Riksidrottsförbundet, Svenska kyrkan och Svenskt Näringsliv har jobbat med frågan i decennier eftersom andra länder, som också är med i EU, inte har samma regler. Där behöver man inte alls betala internmoms i samma omfattning som här i Sverige. Men i Byråkratsverige fungerar det tyvärr så här.

Vi ska komma ihåg att EU:s mervärdesskattedirektiv anger ett slags miniminivå. Men i Sverige är vi duktiga på att överimplementera direktiv - det har vi sett många gånger tidigare. Det beror väl på att det fortfarande går att göra olika tolkningar i olika länder, och det är precis detta vi vill bort från.

Det vi behandlar och voterar om i dag är alltså en ny momslag i Sverige. Lagen behövde moderniseras och förenklas efter mycket lappande och lagande i många år. Anpassningar har gjorts till EU:s lagstiftning. Gott så - det behövdes verkligen.

Processen med den nya momslagen sammanföll med arbetet och opinionen mot den olycksaliga internmomsen, inte minst efter ett mycket välbesökt seminarium som Centerpartiet ordnade här i riksdagen för ett år sedan. Det ledde fram till att dessa två processer gifte sig, och alla partier enades så småningom om ett tillkännagivande.

Vad hände sedan, då? Jo, under arbetet med den nya momslagen ändrade man som sagt formuleringen om internmoms så att lydelsen är densamma som i EU:s lagstiftning. Klart, tänkte man.

Ingen särskild utredning har gjorts, enligt oss. Ingen tog reda på varför Danmark har annorlunda regler för föreningar än Sverige. Det här blir bara ännu konstigare när vi sedan i utskottet får reda på att Skatteverket inte kommer att göra någon som helst annan bedömning än tidigare. De har nämligen redan beaktat EU:s mervärdesskattedirektiv i alla beslut. Det konstiga är att de kriterier eller rekvisit som nämns förstås är desamma i Sverige och andra EU-länder, och ändå har exempelvis fackförbund och andra föreningar i Danmark ett undantag från att betala moms.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny mervärdesskattelag

Jag har, som ett ettårsjubileum, roat mig med att läsa lite citat från debatten för ett år sedan, när den dåvarande regeringen antydde att man inte skulle utreda frågan, trots riksdagens beslut.

"Det är häpnadsväckande om de här uppgifterna stämmer. Det var ett skarpt formulerat tillkännagivande från riksdagen och det kan regeringen inte ignorera. [.] Att de skulle vara så arroganta mot en folkvald riksdag låter otroligt nonchalant", sa Liberalernas ledamot Gulan Avci.

Malin Danielsson från Liberalerna sa: Jag är oerhört glad att regeringen hörsammade det tillkännagivande som gjordes utifrån min med fleras motioner. Det är ett steg i rätt riktning. Nu återstår att se om det är tillräckligt. Vi får följa praxis och kommer inte att släppa frågan.

Hampus Hagman från KD var angelägen om en separat utredning och ställde en fråga till finansministern: "Frågan är mycket viktig för många av Sveriges ideella organisationer. Dagens internmoms, det vill säga moms på interna tjänster . innebär såväl kostnader som administration för organisationen. Precis som utskottet påpekar i betänkandet hämmar detta den ideella sektorn, folkrörelsernas och civilsamhällets verksamhet. [.] När avser regeringen att tillsätta utredningen om internmomsen?"

Skatteverket informerade skatteutskottet om att undantaget inte ska vara så svårt att implementera att det aldrig kan användas. Det tycker uppenbarligen regeringen och Socialdemokraterna också, eftersom de överlåter till domstolar att döma om det blir tvister - precis som i dag alltså. Vad är det för syn? Vad är det för rättssäkerhet för den ideella sektorn? Är det inte bättre att gå på djupet så att det en gång för alla slås fast vad som får vara momsbefriat och inte?

Dessutom är det inte säkert att rättsfall, såvida de inte går ända upp till Högsta förvaltningsdomstolen, är generellt användbara. Svenskt Näringsliv till exempel menar att vi måste komma ned till vilka enskilda tjänster det gäller för att få en riktig vägledning. Lagtexten må räcka, men det är tolkningen som inte landar rätt.

Vi menar att det är just det här som en utredning ska titta på och besvara. Det handlar till exempel om hur de olika kanslierna ser ut, vilka tjänster det är som de olika föreningarna delar på och vilka tjänster mer konkret som kan omfattas utan internmoms - precis sådant som görs i alla utredningar. Det tycker jag att Socialdepartementet kunde kosta på sig.

Skatteverket menar dessutom att ekonomi och it-tjänster i förarbete och domar inte är kopplade till den unika verksamhet som de ideella organisationerna driver och att de därför inte kan vara undantagna. Det är jättekonstigt, för oavsett om du håller på med drejning, barnidrott eller någon annan verksamhet måste du ha ekonomi och it-stöd för att driva den. För de ideella organisationerna på nationell nivå är det effektivare och billigare att dela dessa tjänster än att gå ut och upphandla dem.

Men nej - frågan behöver inte utredas i Sverige. Socialminister Jakob Forssmed menar i stället att regeringen svarar upp mot det som riksdagen begärde och sa tidigare i år: "Vi vill att föreningar och organisationer ska kunna ägna sig åt sitt viktiga arbete och inte i onödan drabbas av moms när man delar på vissa typer av tjänster."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ny mervärdesskattelag

Ändå är det precis det som blir följden av den proposition som vi behandlar i dag. Det tycks som om regeringen och Socialdemokraterna i den här frågan tycker att all offentlig makt utgår från Skatteverket. Tycker inte Skatteverket att propositionen ska tolkas som riksdagen vill, ja, då är det så.

Jag tycker att all makt ska utgå just precis från den här kammaren och att regeringen ska göra vad riksdagen beslutar, nämligen utreda frågan om internmoms. Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr talman! Frågor om vapen och jakt har i många år och i många debatter rönt stort engagemang och mycket uppmärksamhet här i kammaren, kanske för att det är så många människor i Sverige som har jakt som sitt största fritidsintresse - ja, inte bara som fritidsintresse utan som livsstil.

Det råder ingen som helst tvekan om att jägarkåren är viktig för landets faunavård - inte minst när det gäller eftersök av trafikskadat vilt, något som faktiskt utförs mer eller mindre ideellt av jägarkåren i dag.

Därför är det oerhört problematiskt att jägarkåren hamnar i kläm när vapenlagen skärps i syfte att försvåra för illegala vapen - vapen som vapen, verkar man tro, eftersom legala vapeninnehavare omfattas av samma lagstiftning som de som använder illegala vapen i kriminell verksamhet.

Därför har det skrivits en mängd motioner genom åren i dessa ärenden, och tillkännagivanden har beslutats. Årets motionsflod är som sagt markant mindre. Skälet är, som vi har hört och som jag tillstår, att regeringen har tagit tag i många av de frågor som har varit på agendan tidigare. Det handlar om en översyn av vapenlagen för att skilja mellan legala vapeninnehavare och kriminellas användning av vapen. Det handlar om femårslicenser.

Men som jag sa i min fråga är förslaget om en jakt- och viltvårdsmyndighet inget som man i regeringen fullt ut har omfamnat än. Det finns som sagt en klar utredning om detta från allianstiden. Frågan om tillsyn av skjutbanor får vi definitivt fortsätta att bevaka och återkomma till.

Med detta lilla inlägg tackar jag för mig för den här gången - detta inhopp i debatten vapenfrågor. Men jag säger på återseende, för vi kommer ju under våren att debattera just vapendirektivet, som är nästa långkörare här i kammaren. Det är lite intressant att notera föregående talares kritik av beslutet i EU, för Moderaterna röstade ju faktiskt för detta i EU-parlamentet. Jag har mycket svårt att tro att detta ska gå smidigt genom den här kammaren, som det lät på tidigare talare här. Jag tycker fortfarande att detta har brister, även om man har kommit långt.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 1.

(Applåder)

Herr talman! Då får jag nog fortsätta vara lite vaksam på och orolig för detta, för det är en oerhört viktig fråga. Det handlar inte heller bara om tre tillkännagivanden från riksdagen, eller kanske fler, utan det är också en fråga som utreddes redan under den tidigare alliansregeringen. Det finns alltså en utredning som i princip var ganska färdig att göra en proposition av. Nu är det några år sedan så den behöver säkert fräschas upp, men det finns en utredning gjord.

Jag är helt överens med ledamoten om de fördelar som detta kan komma att föra med sig - inte minst när det gäller frågan om skjutbanor, som vi också har hört berättas om här tidigare. Den står det faktiskt ingenting om i utredningsdirektiven, i alla fall inget som jag har hittat. Det står heller ingenting i Tidöavtalet eller i regeringsförklaringen.

Nu nämnde ledamoten Marttinen att diskussionen förs. Men jag tänkte ändå ställa frågan till Sten Bergheden, som företräder ett regeringsparti, var den frågan ligger. Återigen borde ju ledamoten vara väldigt nöjd när det gäller den frågan, annars skulle den väl drivas här i kammaren.

Jag är som sagt helt med på beskrivningen att polisen ska göra andra saker. Tillsynen av skjutbanor borde verkligen inte behöva ligga på polisen. Men vad har ledamoten att säga om just den frågan?

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet! Det är inte tu tal om saken - Sten Bergheden har många och långa anföranden om jakt- och vapenfrågor här i kammaren på sitt cv. Denna gång var det lite kortare, vilket också beror på att omfånget av betänkandet, som vi har hört, var betydligt mindre i år än andra år - av delvis förklarliga skäl.

Regeringen har tagit tag i många frågor som har beslutats om här genom åren, men det är några som kvarstår. Tidigare talare har förvisso varit inne på det, men jag har ändå några särskilda frågor om bland annat det som ledamoten nämnde om en ny jakt- och viltmyndighet. I det tilläggsdirektiv som ledamoten nämnde står det någonting i stil med att regeringen ska återkomma om att se över om och hur vi ska införa en ny jakt- och viltmyndighet. Jag blir lite orolig när jag ser sådant.

Därför skulle jag vilja ställa en fråga. Jag utgår från att ledamoten har koll på denna diskussion. Vi hörde Adam Marttinen tidigare redogöra för det här också, men berätta gärna lite om var frågan ligger! Om ledamoten inte vore nöjd med frågan borde han kanske bifalla vår reservation eller jobba för frågan här i kammaren. Min fråga är helt enkelt: Varför tittar inte den sittande utredningen på frågan om en ny jakt- och viltvårdsmyndighet?

Herr talman! När det gäller det sistnämnda håller jag helt med ledamoten. Återigen: Ekonomisk frihet är det absolut viktigaste för ett självständigt och demokratiskt liv. Jag är också företagare, så jag vet vad det innebär. Jag vet vad som behöver göras, och jag vet vad som kan göras.

När det gäller frågan om definitionen av och reservationen om nollvisionen kan jag för er som har kommit till upprepa att en stor del av debatten har handlat om det.

Jag kan upprepa det jag har sagt tidigare. För att åtgärda ett problem måste man definiera det. Jag var väldigt tydlig i mitt anförande med vad som är problemet. Problemet är att kvinnor dör. Det är jättemånga dödsfall. Det är extremt stora siffror i dag jämfört med tidigare.

Alltså är det ett problem. Kvinnor dör i relationer där män utövar våld. Genom att inte vara väldigt tydlig och definiera just det problemet lindar man in det och gömmer undan det.

Jag är lite fascinerad av de argument jag har hört här. Det är skamfyllt för män som lever i våldsamma relationer eller utsätts för psykiskt våld, precis som att det inte är det för kvinnor.

Det är precis som att kvinnor blir trodda och har en enkel väg till åtgärder. Så är det naturligtvis inte. Det är lika problematiskt och lika skamfyllt oavsett vilken parrelation man lever i. Men det är kvinnor som dör.

Mitt svar är: Ja, jag tycker att det är bättre att adressera problemet på riktigt. Det gör man genom att tala om mäns våld mot kvinnor. Alla åtgärder som vi tar till för att stoppa mäns våld mot kvinnor är också bra för all annan form av parrelation.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för uppdateringen. En del saker var väl inte helt obekanta för mig.

Jag är helt inne på att en av de viktigaste frågorna är självständighet och ekonomisk frihet - att stå på egna ben ekonomiskt. Detta har också nämnts här i kammaren av andra ledamöter. Det är den absolut viktigaste åtgärden för att stoppa mäns våld mot kvinnor.

Jag tycker att det är förfärligt att kvinnors företagande minskar. När Alliansen satt i regeringsställning var det tvärtom så att det ökade. Jag tycker också att det är förfärligt att riskkapitalet till kvinnors företagande är så försvinnande litet.

Jag gläds åt att ledamoten säger att man tittar på att införa ett lämnaprogram. Det var faktiskt nytt för mig. Ledamoten får gärna berätta mer om tankarna kring det och var i regeringen man jobbar med det.

De förslag som ledamoten nämnde i övrigt är bra, men de kanske inte har effekt på kort sikt. Jag tycker att vi måste ta till alla krafter vi kan för att ta fram åtgärder som kan sättas i sjön snabbt och på en gång. Dessutom handlar det som ledamoten nämnde, förutom det här med kvinnors företagande, mycket om repressiva åtgärder. Jag tog även upp detta i mitt huvudanförande. Det är inte så mycket förebyggande åtgärder.

Jag tycker att det allra bästa vore om vi kunde ha en gemensam diskussion om detta. Det skulle också underlätta arbetet här. På så sätt skulle vi kanske slippa dessa förvirrande diskussioner om att det ska heta det ena eller det andra. En samling med alla partier för att åtgärda det här vore det absolut bästa.

Ledamoten får ursäkta - jag uppfattade faktiskt inte riktigt den fråga som kom på slutet.

Herr talman! Mitt anförande kommer mestadels att handla om mäns våld mot kvinnor, även om det betänkande vi behandlar i dag också innehåller många andra viktiga frågor.

Jag tänker börja med att läsa upp en del tidningsrubriker från året hittills:

Kvinna hittad död i frysbox - man häktad

Misstänkt dubbelmord i Luleå - man gripen

Kvinna i Halmstad avliden - polisen utreder misstänkt mord

Gravida Soliana död efter fall från balkong

Kvinna död i Örebro - man anhållen för mord

Kvinna hittad död i Luleå - man anhållen misstänkt för mord

Man anhållen för mord och mordförsök på mor och dotter

Joullnar hittades död i skogsområde - dottern berättar

Kvinna hittad död i bostad i västra Värmland

Man misstänks ha mördat sin mamma

Med några till som jag inte nämnde blev det tolv mördade kvinnor på tolv veckor. Samtliga var misstänkta relationsbrott, alltså kvinnor mördade av män de hade eller hade haft en relation med.

Herr talman! Jag undrar var de stora rubrikerna om frågan är i medierna och på nätet. Jag undrar också var regeringens krisplan för detta är, för det här är en kris.

För några år sedan mördades också ett antal kvinnor på kort tid. Då krävde Centerpartiets dåvarande ledare Annie Lööf att regeringen skulle kalla partiledarna till krissamtal för att tillsammans försöka få stopp på våldet. Vissa saker förändrades, men det räckte uppenbarligen inte. Det är kanske dags för ett nytt gemensamt krissamtal för riksdagens samtliga partier.

Om tolv kvinnor på tolv veckor inte var nog kan vi fortsätta in i den trettonde veckan:

Kvinna hittad död i lägenhet i Falkenberg - förundersökning om mord alternativt dråp

Kvinna hittad död i husvagn i Dalsland - misstänkt mord

Misstänkt mord i Fagersta

Man misstänks ha mördat sin fru i Falkenberg

Misstänkt mord - kvinna hittad död i skogen utanför Filipstad

Äldre man misstänks för mord på kvinna i Ljusdal

Det här är en dokumentation över sex mördade kvinnor på sju dagar. Vi är nu uppe i nästan tjugo kvinnor, det vill säga de senaste årens snittsiffra för antalet mord i parrelation, och det har inte ens gått fyra månader av 2023.

Var är rubrikerna om detta? Var är regeringens reaktion på kort sikt och var är åtgärdsplanen? Betänk att det hade varit sex mord i gängkriminella kretsar på sju dagar! Hur tror ni att det hade sett ut då?

Att prioriteringarna är olika vet vi. När en rymning sker från Kriminalvårdens transporter kommer det åtgärdsförslag från regeringen på en gång. Men jag har inte sett några akuta åtgärder från regeringen med anledning av att kvinnor mördas.

Herr talman! Jag vet att en del av dessa fall avskrivs från att vara misstänkta brott i parrelation, men det är ingen ursäkt för att inte lyfta upp frågan. Resultaten avskräcker oavsett.

Centerpartiet kallade jämställdhetsministern till utskottet för en tid sedan för att få information om regeringens arbete mot mäns våld mot kvinnor. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare. En hel del pågår och är på gång. Det är utredningar som levererar resultat på lång sikt. I första hand handlar det om repressiva åtgärder, vilket är symtomatiskt för hela Tidöavtalet.

Det är visserligen bra eftersom straffen behöver skärpas, men det görs inte i en handvändning. Och de straffrättsliga åtgärderna når långt ifrån alla våldsutövare. En stor del av alla brott anmäls inte och kommer inte till domstol. För dessa våldsverkare spelar det ingen roll hur mycket vi höjer straffen.

Förebyggande arbete är avgörande för all form av våld i nära relation, både på kort och lång sikt. Våldet startar ju som sagt inte helt plötsligt när man är vuxen och har en relation, utan det startar tidigare.

Jag har tidigare nämnt att stödet till Ungarelationer.se är kraftigt i fara. Jag hoppas verkligen att regeringen kan ändra sig i frågan.

Herr talman! Lika viktigt som det är med förebyggande åtgärder är det att stödja kvinnor som vill lämna en våldsam relation. Det är inget man gör lättvindigt. Barn, husdjur, boende, skola och arbete - det finns många faktorer som kan hålla kvar kvinnan i ett våldsamt förhållande. Därför måste det finnas ett samlat stöd så att hon vågar ta steget.

Den farligaste perioden är just den när en kvinna säger att hon ska lämna sin partner. Det är då morden sker. Ändå finns inget samlat lämnaprogram och inget strukturerat stöd för kvinnor i dag.

Herr talman! Är inte det här lite konstigt, särskilt med tanke på att det finns program för män som hoppar av kriminell gängverksamhet? Faktum är att Jämställdhetsmyndigheten i sin nyligen avlämnade rapport slår fast följande:

"En person som vill hoppa av det kriminella livet erbjuds ett 18 månader långt behandlingsprogram ., på uppdrag och finansierat av socialtjänsten. Därefter följer två års eftervård och uppföljning, som är kostnadsfri för kommunen. Första året finns stöd dygnet runt och innefattar insatser avseende bostad, terapi, drogberoende, sysselsättning, skuldsanering och fritidssysselsättning. Därefter följer ett sex månader långt utslussningsprogram för att klienten ska bli mer självgående.

Jämställdhetsmyndigheten kan konstatera att skillnaden i insatser och resurser jämfört med våldsutsatta kvinnor och barn som lever med skyddade personuppgifter är påtaglig. Inte minst vikten av en samordnande aktör blir tydlig, för att personer som lever med skyddade personuppgifter ska få ett så bra stöd och skydd som möjligt."

En kvinna som lyckas lämna en våldsam relation får i bästa fall erbjudande om skyddat boende på en kvinnojour en tid, i värsta fall skyddad identitet. Hon lämnas sedan ensam med ansvar för flytt, bostad, skolbyte, hyra samt alla övriga kostnader.

Centerpartiet har tidigare i år föreslagit ett nationellt lämnaprogram innehållande ett strukturerat stöd inklusive ett månatligt ekonomiskt stöd, i dagligt tal kallat fuck off-kapital - jag ber om ursäkt för ordvalet - samt en nationell bostadskö. Det är förslag som går att sjösätta på relativt kort sikt. Min fråga är: Vad har regeringen för förslag för att stödja kvinnor som vill ta sig ur och lämna en relation tidigt? Här vill jag yrka bifall till reservation 5, som delvis handlar om ett lämnaprogram.

Jag ser fram emot de andra satsningar på att motverka eftervåld och ekonomiskt våld som har nämnts av andra i talarstolen. Det mest bidragande när det gäller eftervåldet är de eviga tvisterna om vårdnad, boende och umgänge med gemensamma barn. Här har Jämställdhetsmyndigheten kommit med en rapport som slår fast att domstolar när de dömer i mål gällande vårdnad, boende och umgänge inte tar hänsyn till att våld har förekommit i relationen eller att risk för våld kan förekomma.

Eftersom det numera är ett brott när en förälder misshandlar den andra föräldern i barns närvaro dömer alltså domstolarna brottsoffer att tvingas umgås med sina förövare. Kvinnor döms att lämna barnen hos förövaren, och barnen tvingas till umgänge med en våldsam pappa. Vilka andra brottsoffer tvingar vi till något sådant?

Herr talman! De värsta konsekvenserna av detta har vi sett, nämligen att barn mördats av en förälder samt att barn tvingats till umgänge med en förälder som mördat den andra föräldern. Jag frågar igen: Vad gör regeringen i den här frågan? Jag har inte fått några tydliga svar från företrädare för regeringspartierna. Om jag har förstått det hela rätt finns det inga förslag från regeringspartierna som omfamnar den här frågan.

I kväll beslutar vi som sagt här i kammaren om ett förslag som innebär att man automatiskt ska förlora vårdnaden om man mördar den andra föräldern. Röstar ni på det förslaget, Tidöpartierna, eller kommer ni med andra förslag? Ett första steg skulle kunna vara att regeringen kallar till ett samtal med alla partier för att med gemensamma krafter stoppa mäns våld mot kvinnor. Det är dags nu.

Fru talman! Jag nämnde i min förra replik att man kan göra saker även om de inte står i Tidöavtalet. Och mycket riktigt står det om detta i regeringsförklaringen, så där har ledamoten rätt.

När det gäller Ungarelationer.se är det en fantastisk verksamhet. De har miljoner samtal från unga människor. De har en webbsida som är helt otrolig och som har mängder av besök. De framställer otroligt mycket material. Jag kommer aldrig att glömma när jag första gången fick höra vad den vanligaste frågan till dem var. Det var unga kvinnor som frågade: Måste man gå med på strypsex? Den tog. Den slog i magen.

Det är då jättetråkigt att bidraget faktiskt minskas rejält - från 10 miljoner till typ 2 miljoner som Jämställdhetsmyndigheten har att fördela på det här området, om jag har läst rätt. Jag hoppas verkligen att ledamoten kan hjälpa till att undersöka frågan och innan vi fattar beslut om vårändringsbudgeten se till att detta förändras, för det är ett allvarligt problem för framtiden för Ungarelationer.se.

Fru talman! Jag tackar Camilla Mårtensen för ett jättebra anförande! Jag är särskilt glad över alla inspel kring kvinnors ekonomi och kvinnors företagande. Jag hoppas att vi verkligen kan göra skillnad under den mandatperiod som kommer, trots att jag faktiskt tycker att satsningar på kvinnors ekonomi och kvinnors företagande lyser med sin frånvaro i Tidöavtalet. Men det betyder ju inte att man inte kan jobba med det i alla fall.

Jag vill återkomma till frågan om mäns våld mot kvinnor - den eviga pandemin. Vi har pratat mycket om det förebyggande arbetet, vilket är mycket viktigt. Även det sträcker sig förstås över många politikområden och många utskott här i kammaren. En fråga som faktiskt ligger hos oss i arbetsmarknadsutskottet är stödet till Ungarelationer.se, som ledamoten också har nämnt flera gånger. För våldet startar inte helt plötsligt när man är i en relation, utan det kommer någonstans ifrån. Det kommer från normer och värderingar, från filmer och från pornografin, den våldsamma pornografin. Detta har Ungarelationer.se arbetat med på ett helt fantastiskt sätt under de cirka fyra år som de har funnits.

Men faktum är att jag inte minns ett lika tydligt svar från jämställdhetsministern vid besöket i utskottet som ledamoten eventuellt gör. Jag tyckte att ministern svävade på målet när det gällde finansieringen till Ungarelationer.se. De fick ett utökat och stadigvarande bidrag som en del i januariavtalet, där både Liberalerna och Centerpartiet var med, men nu är deras ekonomi faktiskt hotad. Därför undrar jag hur ledamoten ser på verksamheten i Ungarelationer.se och om ledamoten, regeringen och Liberalerna är på tå för att verkligen säkra deras framtid.

Fru talman! Sanningen är att det egentligen inte fanns någon att-sats över huvud taget om våld i nära relation, utan det var ett slags förhandlingslösning. Det som fanns var att-satser om en nollvision mot mäns våld mot kvinnor, och där hade även Sverigedemokraterna ett liknande yrkande. Det var en förhandlingslösning som Tidöpartierna eller regeringspartierna uppenbarligen tyckte var viktig.

Generellt måste man först definiera ett problem för att åtgärda det. Sedan måste man prata och prata om problemet så att alla är någorlunda överens om det, och därefter kan man komma med förslag till åtgärder. Det är ingen idé att komma med förslag om folk inte vet vad det är för nytta med dem. Då kommer förslagen inte att implementeras.

I dag är det kvinnor som dör i förhållanden med en man. Problemformuleringen för mig blir då mäns våld mot kvinnor, inte att gömma det i en annan formulering. Vem är det egentligen som sysslar med identitetspolitik? Är det den som vågar definiera ett problem eller den som bäddar in det i något annat?

Fru talman! Tack, ledamoten för anförandet! Det var många intressanta saker som jag skulle vilja diskutera mer, till exempel föräldraförsäkringen, där jag inte alls håller med om ledamotens ingångar.

Frågan om ekonomisk jämställdhet, som nyligen har diskuterats, är intressant och oerhört viktig. Jag är mycket intresserad av vilka förslag som kommer från regeringen. Där behöver vi verkligen jobba tillsammans.

Jag kan inte låta bli att uppehålla mig vid det som för en utomstående kanske ter sig fånigt, nämligen definitionen av mäns våld mot kvinnor eller av våld i nära relation. Det var en intressant jämförelse som ledamoten hade i sitt förra replikskifte, om nollvision i trafiken och så vidare. När det tenderar att bli en inte-alla-män-diskussion, vilket kanske inte riktigt var ledamotens tanke, reagerar jag med taggarna utåt.

Jag skulle också kunna använda trafiken som exempel. Om vi bestämmer oss för att jobba för en nollvision för rattonykterhet i trafiken, kan vi verkligen säga det? Det är ju inte alla förare som kör onyktra utan bara en del. Och kan vi verkligen jobba för en nollvision för skattefusk? Det är ju inte alla företagare som fuskar utan bara en del.

Jag förstår inte varför någon tror att åtgärder mot mäns våld mot kvinnor inte också är utmärkta åtgärder mot alla brott i parrelationer. Det är kvinnor som dör i relationer där män utövar våld mot kvinnor. Det är givetvis lika illa i alla nära relationer, men det är kvinnor som dör. Varför är det så viktigt att säga våld i nära relation i stället för mäns våld mot kvinnor?

Fru talman! Jag skulle vilja sätta ytterligare tryck på frågan, för den är oändligt allvarlig.

När domstolarna i dag dömer till vårdnad, boende och umgänge med en förälder som har utövat våld tar de inte hänsyn till om det finns risk för våld eller ens om det förekommer våld, vilket de ska göra enligt lagstiftningen.

När man tvingar barn till umgänge med en våldsam förälder och när man tvingar i det här fallet en mamma att lämna över barnen till en våldsam pappa tvingar man faktiskt brottsoffer att umgås med sin förövare. Vilka andra brottsoffer tvingar vi till det i svensk lagstiftning? Det är helt horribelt.

Jag hoppas verkligen att utredningen En uppväxt fri från våld faktiskt levererar, och det väldigt snart. Problemet med den utredningen är att den inte omfattar problemet som jag nämnde - att vårdnaden fortfarande i dag kan finnas kvar hos en förälder som har mördat den andra föräldern.

Jag vet att ledamoten inte sitter i regeringen, men jag skulle vilja veta lite om tidsplanen för det här arbetet.

Dessutom röstar vi i kväll här i kammaren om en motion från Centerpartiet som har just den lydelsen att i fall där en förälder dödar den andra föräldern ska vårdnaden förloras automatiskt och på en gång - inte efter fyra år, som vi har läst om i medierna nu på sistone.

Min undran är om det kanske rent av är så att Moderaterna och andra partier kan tänka sig att rösta för detta förslag i kväll för att sätta ytterligare press på regeringen. Om inte, när kommer det att hända något i den här oerhört viktiga frågan?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Mäns våld mot kvinnor tar sig oändligt många uttryck. Förutom det rent fysiska våldet förekommer också psykiskt våld, ekonomiskt våld och inte minst det vi gemensamt kallar eftervåldet.

Jämställdhet är ett område som täcker flera politikområden. Det är ett horisontellt tema, bland annat socialtjänst, rättspolitik, ekonomiska frågor och självförsörjning.

Jag tänkte styra in lite på frågan om våld och vårdnad. Eftervåldet är ett stort problem. För några år sedan beslutades om en ny lag om barnfrid - jag kommer inte exakt ihåg vad lagen kallas - som innebär att barn blir brottsoffer när den ena föräldern misshandlar den andra inför barnens ögon.

Moderaterna har ansvar för både rättspolitik och socialtjänst i regeringen. Jag skulle vilja veta vad man gör på den fronten för att förhindra våldet. Hur går arbetet till i Regeringskansliet? Det gäller framför allt när det går så långt som det inte får gå, att den ena föräldern dödar den andra föräldern och frågan om vårdnad. Hur jobbar regeringen med den frågan?

Herr talman! Mäns våld mot kvinnor är en evig pandemi mot tusen och åter tusen kvinnor och barn. Årets statistik över kvinnor som har blivit mördade av en man som de har eller har haft ett förhållande med är helt obegriplig, förfärande och oacceptabel. Fram till 2020 dödades cirka 15 kvinnor årligen, men första veckan i april i år dödades sex kvinnor på sju dagar, i samtliga fall misstänkta relationsmord. Betänk om detta hade varit mord kopplat till gängkriminella kretsar, hur hade mediebilden sett ut då?

Det bästa vore om en kvinna i en våldsam relation fick stöd och hjälp att lämna mannen tidigt i relationen. Därför har Centerpartiet föreslagit att ett nationellt lämnaprogram införs med långsiktigt ekonomiskt stöd, en lämnapenning, och bostad via en nationellt samordnad bostadskö, det vill säga väldigt likt det stöd som ges avhoppare från kriminella kretsar.

Hur ställer sig regeringen till att införa ett sådant stöd? Eller finns det andra förslag från regeringen i denna fråga?

Herr talman! Här står vi igen och diskuterar folkbokföring, den här gången ett förslag från regeringen om att Skatteverket ska få göra urval och dataanalyser för att förhindra fusk. Detta har vi som sagt diskuterat många gånger sedan 2018, då jag kom in i den här kammaren.

Betänkandet, som också är ett motionsbetänkande, innehåller många viktiga frågor. Jag tänkte börja med att tala om en av Centerpartiets viktigaste ingångar i detta, nämligen att folkbokföring riskerar att röja personer som lever med någon form av skyddad identitet - läs kvinnor.

Jag brukar ta exemplet med hur vi under coronapandemin var isolerade och begränsade i vardagen. Det diskuterades flitigt och ifrågasattes till och med i den här kammaren om det ens var lagligt och i enlighet med våra grundlagar att fatta beslut om de restriktioner som vi levde under. Och när restriktionerna lättade blev vi lyckliga: Äntligen får vi resa nästan vart vi vill och träffa vilka vi vill!

Herr talman! Detta gäller inte alla medborgare i Sverige. Jag talar om de kvinnor som tvingas leva gömda för att deras liv och hälsa hotas av en man som de har eller har haft en relation med och som lever med dessa restriktioner varje dag, varje timme och varje minut. Dessa kvinnors fundamentala rättigheter åsidosätts medan våldsamma mäns rörelsefrihet ofta väger tyngre än kvinnors och barns trygghet och säkerhet. Det är kvinnorna som måste fly och gömma sig medan män fortfarande har friheten att söka upp eller på annat sätt kontakta kvinnan och därmed fortsätta hoten och trakasserierna.

Vad har då det här med folkbokföring att göra? Jo, det finns exempel där kommuner har tvingats lämna information om huruvida en kvinna arbetar inom kommunen eller inte, trots att kvinnan har haft en form av skyddad identitet. Offentlighetsprincipen visar sig väga tyngre än kvinnans rättssäkerhet. Detta är brister som finns i dag och som omnämns i betänkandet, där det faktiskt påstås att det motsatta kommer att råda, nämligen att tystnadsplikten som följer av de nya sekretessbestämmelserna ska ha företräde framför meddelarfriheten. Vi får väl se hur det blir.

Jämställdhetsmyndigheten jobbar med den här frågan och har lämnat en rapport där man diskuterar hur detta har kunnat ske och hur man ska komma åt det, det vill säga att skyddade identiteter har röjts och att kvinnor därmed har utsatts för livsfara. Tills det är löst kommer Centerpartiet att stå på de utsatta kvinnornas sida, och jag yrkar bifall till reservation 8 som handlar om just detta.

Jag skulle också vilja nämna reservation 5 i betänkandet, och det gäller folkbokföring av barn på två adresser. Det är en fråga som Centerpartiet har drivit länge. Det handlar inte nödvändigtvis om att barn ska ha dubbla folkbokföringsadresser. Poängen med reservationen är att myndighetspost per automatik ska skickas till barnets båda vårdnadshavare, som alltså kan vara folkbokförda på olika adresser. I dag skickas sådan post bara till barnets boendeförälder, även om båda föräldrarna är vårdnadshavare. Att myndighetspost - post om hälso- och sjukvård, förskola, skola, med mera - kommer båda föräldrarna till del kan också främja en bättre dialog mellan föräldrarna kring barnet.

Ska det här vara nödvändigt? Ja, om det löser konflikter. Vi vet att det i dag utövas eftervåld, oftast av män gentemot kvinnorna. Om detta kan vara ett sätt att lösa det är det bra. Då är det en viktig åtgärd. De regler som i dag ställs upp inom Skatteverket för hur man ska hantera detta i de fall då föräldrarna inte är överens låter nästan fåniga. Det vore enklare att bara skriva två adresser, eller åtminstone skriva att myndighetspost ska skickas till två adresser.

Ja, jag vet att detta inte rör många exempel, men om det så bara är en enda kvinna som kan slippa det eftervåld som kan bli följden vinner vi på detta, och då är vi beredda att jobba för det. Jag tar mig alltså friheten att även yrka bifall till reservation 5.

Åter till folkbokföringen generellt. Att ha korrekta uppgifter om vilka som bor och befinner sig i Sverige är förstås viktigt ur många aspekter. Och vi vet att det de senaste åren, under många år, har förekommit en ökande kriminalitet kopplad till brister i folkbokföringen. Vi vet att det kan handla om penningtvätt, svartjobb, skattebrott, bedrägerier, fusk med uppehållsrätt i landet och identitetsrelaterade brott. Vi kan nog konstatera att Sverige har varit lite naivt i det här och dåligt rustat för det vi kallar välfärdsbrott, och det är klart att det är jätteviktigt att detta åtgärdas.

Den förra mandatperioden genomfördes flera utredningar och försöksverksamheter för att komma till rätta med dessa brister. Riksrevisionens rapport från 2017 pekade på många brister men också på många erfarenheter inom Skatteverket, inom myndigheterna, som kunde förbättra det här. Det ledde bland annat till ett pilotprojekt, lett av Skatteverket, för att förhindra felaktig folkbokföring som är kopplad till organiserad brottslighet. Detta var en åtgärd inom januariavtalet under den förra mandatperioden. När Skatteverket lämnade en rapport om det här pilotprojektet framkom också många förslag till förbättringar som bland annat ligger till grund för den proposition som vi behandlar i dag.

Dock låg inte folkräkning med som en åtgärd. Jag tycker att regeringen behöver stå upp och svara på de frågor som faktiskt många fler än vi har. Det kanske inte är något som gemene man pratar om på gatan eller på Ica varje dag, men det är en viktig fråga vad man faktiskt vill med en nationell folkräkning. Vad kommer det att kosta? Hur ska den göras? Frågan är om det verkligen är rätt sätt att komma till rätta med de här problemen. Vi har ju redan fattat många beslut, såsom skärpta regler för samordningsnummer och stärkt kvalitet i folkbokföringen, vilket innebär att Skatteverket redan i dag har, eller snart kommer att ha, rätt att göra fältbesök. Vi har också fattat beslut om obligatoriska besök för utfärdande av samordningsnummer, avfärdande av falska adresser, användande av biometriska data och mycket mer. Jag tycker att regeringen får återkomma snarast med vad man menar med en folkräkning, särskilt som det genomdrevs med endast en rösts övervikt. Det var inte direkt en stor majoritet.

Bättre möjligheter för Skatteverket att göra dataanalyser och urval i folkbokförings-verksamheten

Men nu är det dags att ge Skatteverket ännu bättre möjligheter att göra sökningar och urval för att kunna inrikta sin kontroll mot områden med hög risk för fusk och där man kan uppnå bästa möjliga effekt - att göra mer granskning på färre men mer relevanta ärenden. Genom myndighetssamverkan och bra instrument kan man fokusera på de områden där man vet att kriminaliteten är som störst.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 23.)

Herr talman! Sedan 1990 har det inte genomförts en traditionell folkräkning med enkätbrev på det sätt som ledamoten beskrev. I stället har det efter vissa lagändringar gjorts fördjupade registerbaserade kontroller enligt en modell som används i stora delar av Europa.

Jag ska inte fråga hur en nationell folkräkning ska gå till, för ledamoten säger att regeringen ska återkomma. Men jag dristar mig ändå till att fråga vad det är för uppgifter som Moderaterna och övriga Tidöpartier tycker saknas - med tanke på alla de beslut som fattats i kammaren? Vad är det för ytterligare uppgifter Moderaterna vill ska tas fram för att komma till rätta med de problem som ledamoten helt riktigt beskriver? Vad är det för uppgifter som saknas?

Herr talman! Jag tackar Boriana för anförandet.

Den bild av problemen med folkbokföringen som Boriana Åberg delger oss stämmer mycket väl, och här är vi fullständigt eniga. Sverige har nog varit aningen naivt när det gäller välfärdsbrott. Riksdagen har diskuterat denna fråga många gånger och också fattat relativt många beslut för att komma till rätta med problemen. Det handlar om skärpta regler för samordningsnummer, stärkt kvalitet i folkbokföringen, vilket numera innebär obligatoriskt besök till skattekontoret för utfärdande av samordningsnummer, möjlighet för Skatteverket att göra hembesök, avfärda falska adresser och använda sig av biometriska data. Nu föreslås att Skatteverket ska få göra riktade urval och analyser, vilket är mycket bra, och detta förslag har tagits fram föredömligt fort av regeringen.

För snart ett år sedan fattade riksdagen med en rösts övervikt beslut om ett tillkännagivande till regeringen om en folkräkning. Jag tror att det skulle ha varit tre rösters övervikt nu om samma partier stod bakom det i dag.

Min fråga till Boriana Åberg är: Med tanke på de beslut som redan har fattats i kammaren, är det Moderaternas mening att det fortfarande behövs en nationell folkräkning i enlighet med förra årets tillkännagivande?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Fru talman! Jag stämmer in i det faktum att detta är en komplex fråga. Det är en nationell fråga, men det är också därför som den är så viktig att diskutera. Det är också därför som min kollega ställde frågan innan statsministern reste iväg.

Ska EU:s medel gå till detta, via stöd som statsministern säger? Faktum är att Ursula von der Leyen har varit ganska tydlig med detta tidigare, nämligen att enligt EU-fördraget är inte tanken att EU:s medel ska gå till fysiska barriärer, hur de än må se ut.

Det allra effektivaste är ju, precis som statsministern har redogjort för, en ordnad mottagning, en ordnad och snabb process, där de som ska stanna får stanna och de som inte ska stanna får åka hem. Det är detta pengarna måste gå till, i stället för att migranter i värsta fall ska mötas av stängsel.

Jag vill klargöra detta och hoppas att statsministern kan förtydliga lite mer att det är vad pengarna ska gå till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Återrapportering från Europeiska rådets möte den 9-10 februari

Fru talman! Jag vill också börja med att tacka statsministern för en fyllig återrapport, och jag vill rikta ett särskilt stöd till den initierade berättelse som statsministern höll angående Ukrainafrågan och Zelenskyjs besök. Vi som följde mötet IRL på nätet är tagna. Vi är djupt tacksamma över det bemötande som Ukraina och presidenten får i EU:s familj.

Det är ett obeskrivligt scenario som spelas upp inför våra ögon. Inte minst hanterar många kommuner i Sverige flyktingar från Ukraina.

Vi hanterar också sedan lång tid tillbaka flyktingar från andra länder i Europa. Jag vet att innan statsministern åkte diskuterades på utfrågningen frågan huruvida EU:s medel ska användas till att bygga upp fysiska barriärer när det kommer till migrantsituationen och lämpligheten i detta. Statsministern nämnde infrastruktur, och han nämnde att man är mer pragmatisk i frågan. Jag skulle gärna vilja veta hur diskussionerna gick på mötet och få lite mer innehåll i det som statsministern sa. Hur ser man på möjligheten att från EU:s budget använda pengar för att fysiskt stänga ute migranter från EU?

Herr talman! Till slut kom faktiskt svaret på min fråga: Nej, för kvinnan som blev nedknuffad i gruvhålet har efternamnet ingen betydelse.

Jag tackar för det svaret, för det är trots allt det det handlar om. Kriminella ska straffas. Oavsett om det handlar om mäns våld mot kvinnor eller om vad som helst i övrigt ska kriminella straffas, oavsett vad de har för efternamn.

Centerpartiet står upp alla dagar i veckan för brottsoffer. Vi jobbar mot mäns våld mot kvinnor. Vi jobbar mot prostitution. Vi lyfter fram det i varje anförande, i varje förslag och i varje debatt. Men det gäller alla. Det gäller alla kriminella. De ska ha sitt rättmätiga straff, och för brottsoffren spelar det ingen roll vad de har för efternamn.