Gunnar Strömmer

Fru talman! Moderaterna som parti menar ganska precis det jag sa. Det här är rätt komplicerade frågor som rimligen bör hanteras just i ett parlamentariskt kommittésammanhang.

Om jag inte uttalar mig för Moderaterna som parti och knappt som företrädare för regeringen utan mer som Gunnar Strömmer har jag väldigt lätt att köpa intentionen till ett sådant initiativ.

För den som verkligen är seriöst intresserad av frågan om hur man ska skapa uthålliga spelregler kan jag säga att det finns många initierade personer som reagerade väldigt starkt och kraftfullt negativt på vårens avslöjanden men som samtidigt problematiserar i alla fall de praktiska konsekvenserna av lagstiftning. Det gäller exempelvis hur man ska autentisera, vad för slags kontrollordning detta leder till och annat som också kan ha sina demokratiska nedsidor.

Jag tror så här: Det är lätt att köpa intentionen. Hur man till äventyrs kan reglera detta är en rätt komplex fråga, och jag tycker därför att den hör hemma just i ett parlamentariskt sammanhang.

Fru talman! Insynskommittén är en parlamentarisk kommitté där alla partier i riksdagen finns med. Den har just att hantera ett antal frågor som handlar just om de politiska partierna som aktörer i vår demokrati och transparensfrågor av olika slag. Jag vet också att den här frågan har väckts inom ramen för den kommittén.

Om man tittar på hur de kommittédirektiv som regeringen har utformat lämnar de förstås ett utrymme för att, i synnerhet i ett parlamentariskt sammanhang, själv avgöra vilka närliggande frågor som bör tas upp eller lämpligen kan diskuteras där.

Jag vet att frågorna har lyfts i kommittén, och jag förstår att frågorna diskuteras och prövas där. Jag har inga närmare egna synpunkter på det, utan vi har kickat igång kommittén och i och med det också lämnat över detta till det parlamentariska sammanhanget och utredaren. Vi får helt enkelt se vad de kommer fram till i sin diskussion.

Fru talman! Det är mycket rimligt att vi fortsätter att diskutera de frågorna om vilka spelregler som gäller och hur de ska upprätthållas. Det finns parlamentariska format som är lämpliga för det.

Som jag sa inledningsvis finns det en demokratisk tradition i Sverige som har goda skäl för sig. Frågor som rör de politiska partierna som aktörer i vår demokrati är frågor som hanteras i riksdagen snarare än på Regeringskansliet.

Det är av demokratiska skäl. Det finns många historiska exempel på hur den exekutiva makten har riktat sin kraft mot olika aktörer i en demokrati, eller för den delen även i icke-demokratier, på ett sätt som är demokratiskadligt.

Om jag nu får tala för Moderaterna som ett parti i Sveriges riksdag vill Moderaterna delta i en sådan diskussion här i huset. Det är också här frågorna om lagstiftning ägs, eller för den delen annan slags självreglering.

Fru talman! Låt mig understryka att historiska referenser inte är ägnade att förminska allvaret i det som vi nu diskuterar och aktuella exempel. Däremot kan jag tycka att de historiska perspektiven ändå kan vara bra att ha med sig.

Det är inte ett nytt fenomen som vi diskuterar. Andra partier har också ertappats med fingrarna i syltburkarna tidigare, vilket möjligtvis skulle kunna tjäna till en viss ödmjukhet när man närmar sig de här frågorna.

Det finns pågående parlamentariska processer som handlar om vår demokrati, partiernas roll i demokratin, och vilka spelregler som ska gälla för de politiska partierna. Där finns alla åtta politiska partier i riksdagen med. Det tycker jag är ett utmärkt format för att fortsätta att diskutera de här viktiga frågorna.

Detta är en viktig aspekt. Det finns också många andra viktiga frågor som har en aktualitet när det gäller detta. Därför tycker jag att det är bra att vi har fått möjlighet att utbyta meningar i den här debatten i det ämnet.

Fru talman! Hur det ska åstadkommas att hitta sätt för att se till att anonyma konton hos politiska partier inte förekommer är vi verkligen beredda att diskutera.

Jag skulle för egen del ändå säga att man nog ska vara försiktig med att överväga lagstiftning på området. Det är av det enkla skälet att den typ av lagstiftning som riktar in sig på konkreta metoder när det gäller till exempel politisk opinionsbildning är demokratiskt vansklig.

Däremot välkomnar jag att det tas upp till diskussion i riksdagen i de här sammanhangen. Det finns alternativa vägar. Man kan tänka sig självreglering eller överenskommelser mellan partier om vilka spelregler som man vill ställa upp på. För den som till äventyrs inte vill ställa upp på det kommer det att komma med en kostnad i relation till medborgarna, till väljarna och annat.

Jag vill gärna inom ramen för riksdagen diskutera vidare hur man kan komma åt det stora problem som jag menar att det utgör med politiska partier som ägnar sig åt anonym opinionsbildning. Exakt hur det ska ske är någonting som vi får återkomma till.

Fru talman! Tack än en gång för att i dag få möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna.

Detta är egentligen en fråga som har två svar. Det första är att anonyma konton i politiska partier inte är någonting som väljarna vill se och inte någonting som vi som är aktiva i politiken vill se. Det ligger i vars och ens intresse att se till att det inte förekommer. Det är det ena. Det är det viktiga beskedet givet dagens ämne.

Man ska fundera noga på detta med anonymitet i vår demokrati. Anonymitet är också ett viktigt värde i vår demokrati. Det är det till exempel för dem som tar väldigt stora risker med att föra fram politiska budskap. Vi har valhemligheten. Vi har möjligheten att skriva insändare under pseudonym och allt annat.

Jag säger det bara för att jag tycker att de nyanserna ska finnas med när vi ska ta oss an frågan. Men det är inte argument ägnade att ursäkta förekomsten av anonyma konton som drivs av politiska partier.

Fru talman! Nej, och av det skälet har vi också tagit mycket tydligt avstånd från anonyma konton när de har använts av Sverigedemokraterna på samma sätt som vi har tagit avstånd från dem när Vänsterpartiets samarbetsparti Socialdemokraterna ägnat sig åt detta och dessutom vid flera val också avslöjats med det - vad jag kan komma ihåg i varje fall utan att Vänsterpartiet kommit springande och sagt: Nu vill vi bilda regering med Moderaterna i stället!

Den viktiga basen för den här regeringen är att svenska folket i valet 2022 sa att det inte längre vill ha en regering som vilar på Vänsterpartiets mandat utan vill ha en annan kurs för det här landet, så att vi kan få ordning på kriminaliteten, trycka tillbaka inflationen, få människor i arbete, ta itu med segregationen och stärka integrationen. Det är mandatet för den här regeringen. Nästa gång vi ska mötas i en valrörelse är inför valet 2026. Då är jag alldeles övertygad om att belöningen från medborgarna kommer. Det stora och viktiga uppdraget för den här regeringen är att komma till rätta med samhällsproblemen, och det ägnar vi mycket kraft åt varje dag.

Fru talman! Regeringsmakten vilar ju på mandat i den här riksdagen, vilka i sin tur vilar på det valresultat som svenska folket levererade i valet 2022.

Det råder inga som helst tvivel om att den opinionsbildning som bedrivs av regeringens partier och den debatt som vi för utåt är både öppen och transparent. Det är möjligt för var och en att utkräva ansvar. Allting vi gör baserat på Tidöavtalet är transparent redovisat från dag ett och kan följas i samspelet mellan regering och riksdag, debatteras här i kammaren och granskas av medierna. I det avseendet känner jag mig utomordentligt trygg. Det demokratiska mandatet för den här regeringen är entydigt, och de demokratiska arbetsformerna är kristallklara.

Sverigedemokraternas anonyma konton tycker jag är en styggelse. Samma sak har jag tyckt varje gång andra partier avslöjats med samma sak. Detta bör också behandlas på samma sätt som tidigare.

Fru talman! Nej, jag tramsar inte. Jag redogör för att det finns en bakgrund till den här frågan och att den sträcker sig längre tillbaka än de sista veckorna inför EU-valet. Jag är tillräckligt gammal - och det tror jag att Anders Ygeman också är - för att komma ihåg hur det avslöjades att konton kopplade till SSU bedrev mycket allvarliga smutskampanjer mot Fredrik Reinfeldt inför valet 2006 med anklagelser om pedofili. Det finns också exempel på andra konton där det har spridits desinformation mot politiska motståndare från Socialdemokraternas kansli på Sveavägen. Det var uselt då. Jag tycker att det är lika uselt när det förekommer anonyma konton från andra partier i dag. Vi tar avstånd från detta. Vi gjorde det då, och vi gör det nu.

Däremot tycker jag att vi ska vara försiktiga med att rikta den exekutiva maktens kraft mot enskilda partier. Det är bra med medial granskning. Det är bra med den debatt vi har här. Det är utmärkt att riksdagens partier samspelar i riksdagen för att diskutera vilka spelregler som ska gälla framåt för den svenska politiska debatten.

Fru talman! Frågor om i vilken utsträckning Sverigedemokraterna även fortsättningsvis håller sig med anonyma konton ska naturligtvis i första hand riktas till Sverigedemokraterna. Detta har jag inte någon insyn i, och en regering ska nog vara försiktig med att skaffa sig insyn i hur enskilda politiska partier väljer att bedriva sin opinionsbildning.

För mig är det också en viktig sak att vi har understrukit allvaret i detta. Moderaterna ser allvarligt på frågan, och statsministern har gett uttryck för hur allvarligt han ser på frågan. Vi välkomnar att frågorna vårdas enligt den demokratiska tradition vi har i Sverige, nämligen i samspel mellan partierna här i riksdagen. Det finns forum för detta.

Jag har möjligtvis svårt att ta den här typen av frågor eller instruktioner på allvar just när de kommer från Socialdemokraterna, eftersom Socialdemokraterna väl var det parti som introducerade anonyma konton i den svenska politiska debatten; man har avslöjats med detta inte bara en gång utan flera gånger. Vi har alltid varit konsekventa i vårt avståndstagande, oavsett om det är S eller andra partier som gjort sig skyldiga till den typen av övertramp.

Fru talman! Utöver det ansvar som vilar på oss som är förtroendevalda och det aktiva arbete som regeringen bedriver för att stärka det demokratiska samhällets motståndskraft här hemma skulle jag också vilja lyfta fram några viktiga aspekter om det arbete som vi bedriver tillsammans med andra länder på EU-nivå.

Inom EU har ett mycket aktivt arbete pågått de senaste åren för att såväl stärka vår motståndskraft mot olika typer av påverkan som öka transparensen. Det handlar förstås både om att skydda vårt demokratiska styrelseskick och om att värna grundläggande fri- och rättigheter.

Det finns en förordning om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen. Det finns numera en skyldighet för de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera i fråga om bland annat desinformation.

Sedan ett par år tillbaka finns också en europeisk uppförandekod när det gäller desinformation som många plattformstjänster online har anslutit sig till. Där finns 44 olika åtaganden och 128 särskilda åtgärder på ett antal områden för att bland annat minska de ekonomiska drivkrafterna för leverantörer av desinformation och förstärka insynen i politisk reklam.

Låt mig också få lyfta fram den nya EU-förordningen som handlar om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam som syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

För att komma tillbaka till det som jag inledde debatten med, nämligen det ansvar som åvilar oss som är politiskt aktiva och politiska aktörer, vill jag nämna och framhålla att vi i Moderaterna som parti har varit väldigt tydliga med hur vi ser på anonyma konton hos politiska partier. Dessvärre är det vi nu har upplevt under senare tid inte det första exemplet på detta, utan i samband med olika val bakåt i tiden och olika partier har det funnits exempel på detta.

I ljuset av den lite längre erfarenheten av det otyg som anonyma konton och anonyma inlägg dirigerade från partier innebär välkomnar jag att vi nu för en diskussion om de här frågorna mellan riksdagens partier. Det finns i Sverige en väldigt god tradition som innebär att de grundläggande spelreglerna för demokratin, inklusive spelreglerna för de politiska partierna, hanteras just av partierna i riksdagen. Jag vet att den diskussionen förs i olika sammanhang i riksdagen, och jag välkomnar det. Jag hoppas att den debatt som vi har här i dag kan lämna ytterligare bidrag till att samtliga partier sluter upp bakom betydelsen av transparens och öppenhet i den politiska debatten.

Fru talman! Jag vill inleda med att tacka Centerpartiet för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag.

Transparens och öppenhet i den politiska debatten är avgörande både för att vi som deltar i opinionsbildningen ska kunna bemöta det som sägs och för att väljarna ska kunna bilda sig en uppfattning och utkräva ansvar i efterhand. Det är också avgörande för trovärdigheten i den politiska debatten att vi som deltar i denna står för en rak och öppen opinionsbildning, och det gäller förstås särskilt politiska partier. Vi har alla ett stort ansvar för att bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare, detta förstås oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

Den fråga vi ska debattera här i dag har fler bottnar än just vilket ansvar vi som politiker har för att värna, vårda och vidmakthålla vår demokrati. Vårt styrelseskick och vårt sätt att leva är utsatta för press från såväl inhemska som utländska aktörer som motsätter sig vårt demokratiska beslutsfattande.

Det är känt att det från flera olika aktörer finns ett brett så kallat författningshot som syftar till att försvaga det demokratiska samhället. En del av det hotet består i att utländska aktörer och auktoritära stater agerar offensivt mot svenska intressen, inte minst genom attentatshot från våldsbejakande extremism. En annan del av hotet består av spridning av vilseledande information, rykten, desinformation och våldsförhärligande propaganda. Det senare bidrar till att öka motsättningarna i samhället och till att urholka förtroendet för samhällets centrala institutioner. Det kan även bidra till ett ökat hot mot olika företrädare för vårt samhälle.

Regeringen tar detta hot på mycket stort allvar. Vårt samhälle ska präglas av öppenhet, demokrati och respekt för grundläggande fri- och rättigheter. Människor ska kunna röra sig tryggt och fritt, delta i sammankomster och uttrycka sina åsikter utan rädsla. Digitala verktyg som kan användas anonymt eller under falsk identitet skapar däremot många och varierade möjligheter att till exempel utsätta förtroendevalda och andra som deltar i den offentliga debatten för desinformation, cyberangrepp, förtal och annat näthat.

Regeringen arbetar aktivt för att öka motståndskraften mot sådana påverkansförsök. Det arbetet är också en central del i den nya strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som regeringen beslutade om i januari i år. Enligt strategin är det viktigt att identifiera desinformation och falska rykten som sprids av aktörer i Sverige, bland annat eftersom de plockas upp och utnyttjas av våldbejakande extremistmiljöer i deras propaganda.

Regeringen har även vidtagit andra åtgärder. Medborgarnas kunskap och förmåga att förstå informationsflödet är en förutsättning för en motståndskraftig demokrati. Mediemyndigheten har därför nyligen fått i uppdrag att arbeta långsiktigt för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet. Uppdraget innebär ett proaktivt arbete för att stärka allmänhetens förmåga att identifiera och värdera olika typer av budskap, inklusive sådana som manipulerats, till exempel genom användning av artificiell intelligens.

Arbetet för att skydda vår demokrati, vår yttrandefrihet och vårt sätt att leva fortgår. Som framgår bedriver regeringen detta arbete genom en bred uppsättning av åtgärder.

Låt mig avslutningsvis återigen framhålla att det är vi som har och söker väljarnas förtroende som måste agera med gott exempel. Det behövs en partipolitisk diskussion om hur vi kan stärka arbetet för att sprida korrekt och saklig information. Ett särskilt ansvar vilar som sagt också på oss som deltar i den offentliga debatten.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig inleda med att återigen tacka Eva Lindh för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor. De är viktiga i sig men också i ett mycket bredare perspektiv, som en väsentlig del i att kunna värna vårt fria och öppna samhälle.

Det första gäller de processer som nu kommer att mynna ut i en ny konkret handlingsplan mot korruption och otillbörlig påverkan och så vidare som kommer att presenteras i höst. Jag känner mig mycket trygg med att den baserar sig på gedigen erfarenhet och kunskap om de problem som en sådan handlingsplan är ägnad att ta sig an - en handlingsplan ägnad att reducera sårbarheter och risker och öka robustheten mot den här typen av korruption och otillbörlig påverkan.

Jag känner mig också trygg med att flera av de myndighetsuppdrag som är igång, inte minst de som Brottsförebyggande rådet har haft och fortfarande har, kommer att ge oss ytterligare kunskap som kommer att vara väsentlig för oss framåt. Detsamma gäller pågående utredningar på det straffrättsliga området.

Med det sagt tror jag dock att vi har ett mycket stort behov av att genom fri forskning, statliga utredningar och andra processer fortsätta bygga upp vår kunskap kring hur olika delar av de här hoten mot den offentliga förvaltningens och det politiska systemets integritet de facto ser ut, för att vi ska kunna fortsätta utveckla och vässa vårt arbete framöver.

Kort sagt: Gott underlag, men vi kommer att behöva ännu mer framöver.

Det andra gäller löftet, och på den frågan kan jag svara obetingat ja. Jag kan verkligen lova att jag personligen och den här regeringen ska fortsätta det här arbetet eftersom det i grund och botten handlar om att värna det offentligas integritet och vårt fria och öppna samhälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig ta utgångspunkt i vad vi vet och lyfta fram två gedigna underlag framtagna av en myndighet under Justitiedepartementet. Det handlar om två uppdrag till Brottsförebyggande rådet.

Det första handlar om så kallade möjliggörares roll och funktion för brottslig verksamhet. Detta uppdrag är avslutat, och vi har fått både ett gediget kunskapsunderlag och förslag på åtgärder.

Det andra uppdraget handlar om just otillåten påverkan som bedrivs av kriminella aktörer i snittet mellan näringsverksamhet och det offentliga och som riktar sig mot antingen politiska beslutsfattare eller myndighetspersoner.

Det första uppdraget redovisades i mars i år, och här pekar Brå på att kriminella aktörer ser till att ha möjliggörare inne i systemen. Det handlar om allt från att underlätta logistik och skapa legitima fasader för kriminell verksamhet till att få gynnsamma tillstånd och beslut samt tillgång till sekretessbelagd information om familjemedlemmar, andra personer i kriminella nätverk, barndomsvänner, kunder etcetera.

Brå pekar på att en möjliggörare kan ha olika karaktär: manipulerande, upparbetande, affärsmässiga eller placerade. Även om de upptäckta fallen är få pekar man på, apropå det mörkertal Eva Lindh nämnde, att dessa sårbarheter sannolikt är betydande.

Jag håller med om att straffen är ett slags yttersta konsekvens, och vi har givetvis ett starkt intresse av att jobba preventivt för att reducera sårbarheterna och se till att denna typ av brottslighet inte äger rum över huvud taget. Dessutom visar Brås underlag att i de fall som kommer till rättsväsendets kännedom är detta sårbarheter som i praktiken hanteras i verksamheter. Brå kommer med många förslag om både det preventiva arbetet för att reducera sårbarheterna och den konkreta hanteringen, såsom rutiner och annat. Det handlar bland annat om att olika funktioner i olika verksamheter måste samspela på ett bättre sätt för att kunna motverka denna typ av korruption och liknande.

Här finns alltså ett kunskapsunderlag och rekommendationer om åtgärder, och det är en viktig del i det arbete som pågår med den handlingsplan jag nämnde.

Vi har byggt på med ytterligare ett uppdrag. I december förra året fick vi ett kunskapsunderlag om påverkan på enskilda förtroendevalda, partier och beslutande församlingar på olika nivåer. Vi väntar nu på Brås förslag baserade på detta underlag.

Låt mig nämna något av det som finns i detta kunskapsunderlag. Aktörerna uppfattas vara väldigt strategiska i sina handlingar, och de använder ofta metoder som kan vara lagliga men väldigt obehagliga för dem som utsätts. Detta kan få konsekvenser för bland annat förtroendevalda, till exempel att de begränsar sina levnadsvanor och undviker att driva vissa politiska frågor. Inte minst pekar man på riskerna att yngre som drabbas av detta har sämre möjlighet att stå emot och därför lämnar politiken.

Men nu väntar vi som sagt på åtgärderna.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor i dag!

Det är helt riktigt att vi lade ned denna utredning. Vi hade helt enkelt en högre ambitionsnivå. Jag menar att en stor brist med den tidigare utredningen och dess upplägg var att man inte hade något lagstiftningsuppdrag. Vi behövde mobilisera utredningsresurser gällande hårdvaran i detta, nämligen vilka konsekvenser det ytterst ska få för den straffrättsliga lagstiftningen. Det gäller att ta in den utveckling som har skett under senare år, inte minst på det EU-rättsliga området.

Som en grund för de förslag som denna utredning ska lämna gäller det naturligtvis också att se till att ha en gedigen kunskap om problemens karaktär och utsträckning. Det är därför självklart så att det kunskapshöjande uppdraget finns med även i detta utredningsupplägg.

Jag skulle också vilja säga att det kunskapshöjande uppdraget tillsammans med riskanalys och inte minst åtgärdsdelen är själva basen för arbetet med den nya handlingsplan som Finansdepartementet är huvudman för och som ska presenteras senare i år. Detta kommer dessutom att ge den operativa kraften för olika aktörer i hela samhället att arbeta på ett offensivt sätt för att på ett kunskapsbaserat sätt reducera risker och sårbarheter och vidta en uppsjö av konkreta åtgärder, som kommer att framgå av handlingsplanen.

När det gäller rankningen är det egentligen inte jag som säger att man ska vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av en enskild mätning, utan jag vågar påstå att detta är en ganska beprövad uppfattning. Det intressanta är naturligtvis att försöka utläsa ett mönster över tid. Det är dessvärre så att vi gradvis har tappat sedan denna rankning infördes 2012, även om vi fortfarande ligger bra till i ett internationellt, europeiskt eller nordiskt perspektiv. Framför allt är det svårt att av rankningen utläsa exakt vad det är som gör att vi eventuellt har tappat över tid.

Jag tycker att vi ändå kan kosta på oss en erfarenhetsmässigt ganska välgrundad hypotes om att detta rör en rad olika saker i vårt samhälle. Jag tror att det är väldigt viktigt att ha bredd och inse att detta är åtgärder som nu måste riktas mot det offentliga i alla dess former, inte minst därför att det offentliga beslutsfattandet av naturliga orsaker finns i kommuner och regioner och på den statliga nivån, men som också måste omfatta det privata. I synnerhet gäller detta det privata näringslivet, som väldigt tunga ekonomiska aktörer och aktörer som har ett nära samspel med offentliga aktörer, inte minst inom upphandlingsområdet.

Till detta kommer en utveckling som jag inte kan säga om indexet fångar, men det är i alla fall en utveckling som vi ser och som jag tror att alla är utomordentligt bekymrade över. Det gäller det starka och systemhotande inslag som finns i den organiserade brottsligheten. Det handlar om otillbörlig påverkan, påtryckningar, infiltration och annat som är väldigt närbesläktat med korruption eller i varje fall har samma syfte, exempelvis att påverka det offentliga beslutsfattandet, skaffa sig själv fördelar på skattebetalarnas bekostnad eller underminera demokratiska strukturer.

Flera av de åtgärder jag nämnde riktas inte minst mot just denna del av korruptionshotet för att skapa mer robusta villkor för exempelvis kommuner, offentliga beslutsfattare och enskilda personalkategorier som är särskilt utsatta för denna typ av otillbörlig påverkan.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig vad jag anser om att Sverige nu är alltmer korrupt samt vilka insatser jag avser att vidta för att motverka korruption och otillåten påverkan.

Jag vill först slå fast att det är utomordentligt viktigt att motverka alla former av otillåten påverkan och korruption. För att upprätthålla ett högt förtroende för den offentliga förvaltningen är medborgarnas tilltro till att verksamheten bedrivs korrekt och att offentliga medel inte används på felaktiga grunder helt avgörande.

Historiskt sett har Sverige presterat bra i internationella korruptionsindex. Det är i grunden någonting att vara stolt över och någonting som vi ska värna. Sedan vet vi alla att man bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser av en förändring i poäng och rankning under något enstaka år. Däremot finns det förstås anledning att analysera eventuella trender.

Även om Sverige fortsätter att ligga i topp har vi tappat både poäng och placeringar i Transparency Internationals korruptionsindex sedan 2012 då den första mätningen med nuvarande metod gjordes. Det är förstås ett resultat, sett över en längre tid, som bör tas på allvar. Vårt samhälle är inte immunt mot aktörer som på olika sätt försöker utnyttja sitt inflytande på ett otillbörligt sätt. Därför har regeringen också vidtagit en lång rad åtgärder på olika områden för att motverka korruption och otillåten påverkan.

Låt mig först nämna den nationella strategi mot organiserad brottslighet (skr. 2023/24:67) som regeringen beslutade om i februari i år. I den är ett av fem mål just behovet av att bygga robusthet mot otillåten och otillbörlig påverkan. Inriktningen är också mycket tydlig: Otillåten påverkan ska inte få fäste i det svenska samhället, vare sig i offentlig eller privat verksamhet.

I januari överlämnades betänkandet Ett starkare skydd för offentliganställda mot våld, hot och trakasserier (SOU 2024:1). Där lämnas bland annat förslag om ett förstärkt straffrättsligt skydd för tjänstemän mot våld, hot och trakasserier. Betänkandet har remitterats, och förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

Parallellt med detta arbete har regeringen i snabbspår tagit fram en proposition om stärkt skydd för vissa polisanställda (prop. 2023/24:102). De förslagen trädde i kraft redan i slutet av april i år. Dessutom har en parlamentarisk kommitté fått i uppdrag att se över vissa frågor om insyn i finansieringen av politiska partier och överväga om det bör införas regler som ställer krav på transparens och insyn i kontakter mellan politiska beslutsfattare och lobbyister (dir. 2023:88).

Den 1 februari i år beslutade regeringen också att tillsätta en utredning för att se över den straffrättsliga lagstiftningen om korruption och tjänstefel (dir. 2024:14). Utredningen ska redovisa sina förslag i mitten av nästa år. Ingen genomgripande översyn av korruptionsbrotten har gjorts sedan 2012, och därför menar jag att det är hög tid att se över lagstiftningen i syfte att säkerställa att regleringen erbjuder effektiva verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna.

I februari fick en utredare i uppdrag att överväga om det bör införas utökade möjligheter för kommunerna att ta del av uppgifter i belastningsregistret och misstankeregistret under pågående anställning och i samband med ett erbjudande om anställning eller uppdrag (Ju 2024:A). Vi har även gett Brottsförebyggande rådet uppdrag inom området som kommer att ge oss ytterligare värdefulla kunskaper.

Två utredningar som är klara har lämnat förslag på områden där riskerna för intressekonflikter och korruption är kända. Det gäller dels utredningen om övergångsrestriktioner i offentlig verksamhet (SOU 2023:45), dels utredningen om leverantörskontroll i offentlig upphandling (SOU 2023:43). Båda har remitterats, och även dessa förslag bereds nu i Regeringskansliet.

Till detta kommer att regeringen håller på att ta fram en ny handlingsplan mot korruption och otillåten påverkan som tar ett brett grepp om dessa frågor. I februari genomförde civilminister Erik Slottner och jag ett rundabordssamtal med företrädare för statliga myndigheter, kommuner, regioner, näringsliv och civilsamhälle som en del av processen med att ta fram den nya handlingsplanen.

Jag avslutar med att konstatera att arbetet för att motverka otillåten påverkan och korruption är ständigt aktuellt och berör oss alla. Jag tror att det finns väldigt goda möjligheter till bred politisk enighet och ser fram emot ett fortsatt gott samarbete i dessa viktiga frågor.

Fru talman! Vad jag sa var att jag inte har något behov av att nivellera eller förminska någonting genom att göra den typen av jämförelser, och det är någonting helt annat än det Mattias Vepsä nu säger. Jag konstaterar bara att den som har ett seriöst intresse av de här frågorna inte ska göra det till en partipolitisk knorr som i slutändan ändå handlar om att Socialdemokraterna vill ha regeringsmakten och har svårt att leva med att exempelvis Moderaterna nu leder regeringen.

Jag menar att vi, om vi på allvar vill ta ansvar för vårt öppna, fria samhälle och säkerställa goda villkor för den demokratiska debatten, har goda skäl att verka för ett politiskt samtal utan anonyma konton. Vi har goda skäl att verka för politiska möten som inte avbryts, oavsett vilka goda skäl man som aktivist tycker att man har för att göra det. Det är förvisso ett helt öppet och transparent format, men det har väldigt negativa konsekvenser för det öppna politiska samtalet i vår demokrati.

Vi ska naturligtvis med hela statens kraft, gemensamt, trycka tillbaka mot dem som använder våld för att tysta andra, oavsett om våldet kommer från det högerextrema hållet, det vänsterautonoma hållet eller det våldsbejakande islamistiska hållet. Jag har inget som helst intresse av att i det avseendet göra regeringsmakten till en smal sak för en viss del av det politiska fältet i Sverige - tvärtom. Det finns verkligen genuina allmänintressen här, och dem vårdar regeringen mycket ömt.

Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att riksdagen är den viktigaste arenan när det gäller spelreglerna för vår demokrati, speciellt när det gäller våra partier. Det finns många exempel, som vi inte vill ta efter, där man så att säga mobiliserar hela den exekutiva regeringsmakten mot enskilda partier. Det är inget vi ska ägna oss åt i Sverige. Men låt oss gärna i riksdagssammanhang fortsätta ett konstruktivt samtal om hur vi kan vårda goda villkor för den öppna och fria politiska debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Både jag och Moderaterna har varit väldigt tydliga med hur vi ser på förekomsten av anonyma konton. Sådant är heller inte något som Moderaterna arbetar med.

Jag är så pass gammal att jag ändå har ett visst historiskt perspektiv på frågorna, och därför tycker jag möjligen att brösttonerna från just Socialdemokraterna klingar lite falskt.

Ett av de mest uppmärksammade fallen när detta elände kom till svensk demokrati var när en SSU-ombudsman 2006 hade en internetdagbok under pseudonym som bland annat spred falska påståenden om att Fredrik Reinfeldt var pedofil.

Ett annat exempel inträffade vid valet 2018. Det visade sig då att det fanns personer som arbetade hos Socialdemokraterna och som hade så kallade trollkonton i sociala medier. De blev i och för sig omplacerade men fick ändå jobba kvar när detta avslöjades.

Det har också framkommit att lokala S-företrädare spridit falsk information om politiska motståndare på arabiska och företrädesvis i sociala medier. Det handlade då om desinformation som genom externa granskningar kunde kopplas till Kuwait.

Jag har inget behov av att jämföra det ena med det andra, men jag tror att den som är intresserad av att föra en saklig debatt om dessa frågor och att verkligen vårda det demokratiska samtalet också möjligtvis borde kunna överväga ett eget ansvar när det gäller förekomsten av den här typen av, vad jag tycker, otyg i det svenska demokratiska samtalet.

Jag kan försäkra Mattias Vepsä om att det förs raka samtal om både det ena och det andra partier emellan också i ett regeringsunderlag. Det jag just beskrev var inget regeringsunderlag, utan det var det tidigare regeringspartiet som ägnade sig åt detta.

När dammet efter valrörelsen nu lägger sig tror jag att det finns flera frågor som vi gemensamt har ett intresse av att diskutera och som handlar om vårt öppna, fria samhälle och om det demokratiska samtalet. Det finns det utan tvekan, och jag har lyft flera av dem. Bland annat handlar det om det vi nu talar om, det vill säga vikten av en rak och öppen opinionsbildning, i synnerhet från politiska partier, så att man som medborgare vet vem som står för budskapet och kan värdera det på ett korrekt sätt - och även utkräva ansvar om det är ett budskap man inte håller med om.

Vi har också den bredare bilden, som de avbrutna och saboterade möten som - i och för sig på ett öppet sätt, kan man säga - har lett till en försurning av förutsättningarna för att föra ett demokratiskt öppet samtal i vårt land. Sedan har vi förstås det ytterst allvarliga, nämligen det våld som har riktats mot vissa politiska möten under april och maj månad.

Där har vi naturligtvis ett utomordentligt stort, gemensamt ansvar. Till att börja med har myndigheterna ett ansvar för att hitta dem som är skyldiga och lagföra dem så att de som har begått brotten kan få sina rättmätiga straff, men vi behöver naturligtvis också, i ett nära samspel mellan myndigheter och politiska partier, arbeta med säkerheten kring exempelvis offentliga sammankomster.

Jag tycker dock även att vi behöver diskutera förutsättningarna för våra samlade möjligheter att verkligen trycka tillbaka den våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot mot vårt land.

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag!

Om vi breddar perspektivet till det senaste årets händelser håller jag med om att det har handlat om ett latent hot från våldsbejakande extremism. Det är detta jag tar sikte på när jag talar om författningshotande verksamhet. Här finns förstås högerextremismen och den våldsbejakande islamismen men även den autonoma vänstern, som under senare år varit mindre framträdande än de två andra men sett över tid också har varit ett potentiellt hot i fråga om våldsbejakande extremism. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi när vi riktar statens samlade kraft mot den typen av hot också säger att det är en våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot.

Vi har också haft en bredare diskussion under våren om villkoren för att delta i politiska möten. Det kan även ses mot bakgrund av den EU-valrörelse som vi just har lämnat bakom oss. Det gäller dels de våldsamma attacker som skedde mot ett politiskt möte här i Stockholmsområdet under april, dels vid ett par tillfällen i samband med förstamajfirandet där personer som vad det verkar - det pågår förundersökningar - finns i den extrema högern ska ha brukat våld i samband med politiska möten.

Dessutom har det förekommit en rad incidenter där offentliga möten har avbrutits av aktivister och på det sättet inte bara tystat politiska företrädare utan också omöjliggjort det utbyte som vi vill ska prägla vår demokrati. Medborgare ska ha möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter och kritik och rikta avgångskrav men trots allt göra det under ett någorlunda ordnat utbyte.

När det gäller förekomsten av anonyma konton har vi varit väldigt tydliga i vår kritik och om hur vi ser på detta. Det var vi den här gången när det som är kopplat till Sverigedemokraterna uppdagades, och det har vi också varit tidigare år när det har handlat om anonyma konton som på olika sätt har varit kopplade till Socialdemokraterna. Jag ser för egen del inget utrymme alls för den typen av konton eller andra anonymiserade sätt att bilda opinion från politiska partier.

Jag välkomnar att det förs en diskussion om dessa frågor mellan riksdagens partier. Jag tror att det över tid är avgörande för trovärdigheten i den politiska debatten att människor vet vem som står bakom ett visst budskap, också för att kunna bemöta det och utkräva ansvar i efterhand.

När det gäller arbetsfördelningen på detta område mellan regering och riksdag utesluter jag i och för sig inte att en regering kan bidra i sitt beslutsfattande. Däremot har vi en demokratisk tradition i Sverige som är väldigt god, nämligen att de grundläggande spelreglerna för vår demokrati hanteras av partierna i riksdagen.

Det finns också risker, om jag får uttrycka mig så, med att man använder den exekutiva maktens kraft mot exempelvis enskilda partier. Det har vi i Sverige av rätt goda skäl försökt undvika genom att låta grundläggande frågor som rör alltifrån villkoren för partiers finansiering till andra villkor för partiernas arbete hanteras just av partierna i riksdagen, antingen i breda parlamentariska utredningsprocesser eller i utskottsarbetet.

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att stoppa hemliga konton, så kallade trollfabriker, på sociala medier.

Inledningsvis vill jag framhålla att alla vi som deltar i den offentliga debatten, särskilt vi som arbetar politiskt, har ett stort ansvar för att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare. Detta gäller oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

När det sedan gäller det som Mattias Vepsä tar upp om att demokratin är utsatt för press från såväl inhemska som utländska påverkansoperationer kan jag konstatera att det är känt att det från olika aktörer finns ett bredare författningshot som syftar till att försvaga det demokratiska samhället.

Ett sådant hot består av spridningen av falska uppgifter, rykten, desinformation och våldsförhärligande propaganda. Det bidrar till att öka motsättningarna i samhället och till att urholka förtroendet för samhällets centrala institutioner. Det kan även bidra till ett ökat hot mot olika företrädare för samhället.

Regeringen tar detta hot på mycket stort allvar och har vidtagit en rad åtgärder. Att öka motståndskraften mot desinformation är en central del i den nya strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som regeringen beslutade om i januari i år.

Mediemyndigheten har nyligen fått i uppdrag att arbeta långsiktigt för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet, och en nationell kampanj kommer att utformas i nära samverkan med ett stort antal aktörer i nätverket MIK Sverige.

Myndigheten för psykologiskt försvar inrättades 2022 för att särskilt identifiera, analysera och kunna lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller, för den delen, svenska intressen. Under 2023 hade myndigheten exempelvis i uppdrag att stärka förmågan att motstå otillbörlig informationspåverkan mot svensk socialtjänst samt otillbörlig informationspåverkan riktad mot Sverige i samband med bränningar av religiösa skrifter.

Även inom EU har olika initiativ tagits på området. Sedan flera år finns en europeisk uppförandekod när det gäller desinformation som många plattformstjänster online har anslutit sig till. Genom förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, finns en skyldighet för de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera vad gäller bland annat desinformation. I maj månad antogs rådsslutsatser om demokratins motståndskraft för att skydda valprocesserna mot utländsk påverkan.

Nyligen beslutades också om en förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, som syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de har fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

Slutligen genomförs arbetet mot desinformation mest effektivt genom att sprida korrekt och saklig information. Det innebär att vi som deltar i den offentliga debatten bör föregå med gott exempel. Vi som är politiskt aktiva behöver alla bidra till att upprätthålla saklighet och transparens i opinionsbildningen.