Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen vidtar för att stoppa hemliga konton, så kallade trollfabriker, på sociala medier.

Inledningsvis vill jag framhålla att alla vi som deltar i den offentliga debatten, särskilt vi som arbetar politiskt, har ett stort ansvar för att med utgångspunkt i vår vidsträckta och grundlagsskyddade yttrande- och informationsfrihet bidra till saklighet och tydlighet vad gäller budskap och avsändare. Detta gäller oavsett i vilka forum debatten förs, inklusive sociala medier.

När det sedan gäller det som Mattias Vepsä tar upp om att demokratin är utsatt för press från såväl inhemska som utländska påverkansoperationer kan jag konstatera att det är känt att det från olika aktörer finns ett bredare författningshot som syftar till att försvaga det demokratiska samhället.

Ett sådant hot består av spridningen av falska uppgifter, rykten, desinformation och våldsförhärligande propaganda. Det bidrar till att öka motsättningarna i samhället och till att urholka förtroendet för samhällets centrala institutioner. Det kan även bidra till ett ökat hot mot olika företrädare för samhället.

Regeringen tar detta hot på mycket stort allvar och har vidtagit en rad åtgärder. Att öka motståndskraften mot desinformation är en central del i den nya strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism som regeringen beslutade om i januari i år.

Mediemyndigheten har nyligen fått i uppdrag att arbeta långsiktigt för att stärka allmänhetens medie- och informationskunnighet, och en nationell kampanj kommer att utformas i nära samverkan med ett stort antal aktörer i nätverket MIK Sverige.

Myndigheten för psykologiskt försvar inrättades 2022 för att särskilt identifiera, analysera och kunna lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller, för den delen, svenska intressen. Under 2023 hade myndigheten exempelvis i uppdrag att stärka förmågan att motstå otillbörlig informationspåverkan mot svensk socialtjänst samt otillbörlig informationspåverkan riktad mot Sverige i samband med bränningar av religiösa skrifter.

Även inom EU har olika initiativ tagits på området. Sedan flera år finns en europeisk uppförandekod när det gäller desinformation som många plattformstjänster online har anslutit sig till. Genom förordningen om en inre marknad för digitala tjänster, den så kallade DSA-förordningen, finns en skyldighet för de största plattformstjänsterna att riskvärdera och riskhantera vad gäller bland annat desinformation. I maj månad antogs rådsslutsatser om demokratins motståndskraft för att skydda valprocesserna mot utländsk påverkan.

Nyligen beslutades också om en förordning om transparens och inriktning när det gäller politisk reklam, som syftar till att underlätta för väljare att känna igen politisk reklam, förstå vem som ligger bakom och veta om de har fått ett riktat reklammeddelande från en politisk aktör.

Slutligen genomförs arbetet mot desinformation mest effektivt genom att sprida korrekt och saklig information. Det innebär att vi som deltar i den offentliga debatten bör föregå med gott exempel. Vi som är politiskt aktiva behöver alla bidra till att upprätthålla saklighet och transparens i opinionsbildningen.

Fru talman! Tack, Mattias Vepsä, för möjligheten att diskutera dessa frågor i dag!

Om vi breddar perspektivet till det senaste årets händelser håller jag med om att det har handlat om ett latent hot från våldsbejakande extremism. Det är detta jag tar sikte på när jag talar om författningshotande verksamhet. Här finns förstås högerextremismen och den våldsbejakande islamismen men även den autonoma vänstern, som under senare år varit mindre framträdande än de två andra men sett över tid också har varit ett potentiellt hot i fråga om våldsbejakande extremism. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi när vi riktar statens samlade kraft mot den typen av hot också säger att det är en våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot.

Vi har också haft en bredare diskussion under våren om villkoren för att delta i politiska möten. Det kan även ses mot bakgrund av den EU-valrörelse som vi just har lämnat bakom oss. Det gäller dels de våldsamma attacker som skedde mot ett politiskt möte här i Stockholmsområdet under april, dels vid ett par tillfällen i samband med förstamajfirandet där personer som vad det verkar - det pågår förundersökningar - finns i den extrema högern ska ha brukat våld i samband med politiska möten.

Dessutom har det förekommit en rad incidenter där offentliga möten har avbrutits av aktivister och på det sättet inte bara tystat politiska företrädare utan också omöjliggjort det utbyte som vi vill ska prägla vår demokrati. Medborgare ska ha möjlighet att ställa frågor och komma med synpunkter och kritik och rikta avgångskrav men trots allt göra det under ett någorlunda ordnat utbyte.

När det gäller förekomsten av anonyma konton har vi varit väldigt tydliga i vår kritik och om hur vi ser på detta. Det var vi den här gången när det som är kopplat till Sverigedemokraterna uppdagades, och det har vi också varit tidigare år när det har handlat om anonyma konton som på olika sätt har varit kopplade till Socialdemokraterna. Jag ser för egen del inget utrymme alls för den typen av konton eller andra anonymiserade sätt att bilda opinion från politiska partier.

Jag välkomnar att det förs en diskussion om dessa frågor mellan riksdagens partier. Jag tror att det över tid är avgörande för trovärdigheten i den politiska debatten att människor vet vem som står bakom ett visst budskap, också för att kunna bemöta det och utkräva ansvar i efterhand.

När det gäller arbetsfördelningen på detta område mellan regering och riksdag utesluter jag i och för sig inte att en regering kan bidra i sitt beslutsfattande. Däremot har vi en demokratisk tradition i Sverige som är väldigt god, nämligen att de grundläggande spelreglerna för vår demokrati hanteras av partierna i riksdagen.

Det finns också risker, om jag får uttrycka mig så, med att man använder den exekutiva maktens kraft mot exempelvis enskilda partier. Det har vi i Sverige av rätt goda skäl försökt undvika genom att låta grundläggande frågor som rör alltifrån villkoren för partiers finansiering till andra villkor för partiernas arbete hanteras just av partierna i riksdagen, antingen i breda parlamentariska utredningsprocesser eller i utskottsarbetet.

Fru talman! Både jag och Moderaterna har varit väldigt tydliga med hur vi ser på förekomsten av anonyma konton. Sådant är heller inte något som Moderaterna arbetar med.

Jag är så pass gammal att jag ändå har ett visst historiskt perspektiv på frågorna, och därför tycker jag möjligen att brösttonerna från just Socialdemokraterna klingar lite falskt.

Ett av de mest uppmärksammade fallen när detta elände kom till svensk demokrati var när en SSU-ombudsman 2006 hade en internetdagbok under pseudonym som bland annat spred falska påståenden om att Fredrik Reinfeldt var pedofil.

Ett annat exempel inträffade vid valet 2018. Det visade sig då att det fanns personer som arbetade hos Socialdemokraterna och som hade så kallade trollkonton i sociala medier. De blev i och för sig omplacerade men fick ändå jobba kvar när detta avslöjades.

Det har också framkommit att lokala S-företrädare spridit falsk information om politiska motståndare på arabiska och företrädesvis i sociala medier. Det handlade då om desinformation som genom externa granskningar kunde kopplas till Kuwait.

Jag har inget behov av att jämföra det ena med det andra, men jag tror att den som är intresserad av att föra en saklig debatt om dessa frågor och att verkligen vårda det demokratiska samtalet också möjligtvis borde kunna överväga ett eget ansvar när det gäller förekomsten av den här typen av, vad jag tycker, otyg i det svenska demokratiska samtalet.

Jag kan försäkra Mattias Vepsä om att det förs raka samtal om både det ena och det andra partier emellan också i ett regeringsunderlag. Det jag just beskrev var inget regeringsunderlag, utan det var det tidigare regeringspartiet som ägnade sig åt detta.

När dammet efter valrörelsen nu lägger sig tror jag att det finns flera frågor som vi gemensamt har ett intresse av att diskutera och som handlar om vårt öppna, fria samhälle och om det demokratiska samtalet. Det finns det utan tvekan, och jag har lyft flera av dem. Bland annat handlar det om det vi nu talar om, det vill säga vikten av en rak och öppen opinionsbildning, i synnerhet från politiska partier, så att man som medborgare vet vem som står för budskapet och kan värdera det på ett korrekt sätt - och även utkräva ansvar om det är ett budskap man inte håller med om.

Vi har också den bredare bilden, som de avbrutna och saboterade möten som - i och för sig på ett öppet sätt, kan man säga - har lett till en försurning av förutsättningarna för att föra ett demokratiskt öppet samtal i vårt land. Sedan har vi förstås det ytterst allvarliga, nämligen det våld som har riktats mot vissa politiska möten under april och maj månad.

Där har vi naturligtvis ett utomordentligt stort, gemensamt ansvar. Till att börja med har myndigheterna ett ansvar för att hitta dem som är skyldiga och lagföra dem så att de som har begått brotten kan få sina rättmätiga straff, men vi behöver naturligtvis också, i ett nära samspel mellan myndigheter och politiska partier, arbeta med säkerheten kring exempelvis offentliga sammankomster.

Jag tycker dock även att vi behöver diskutera förutsättningarna för våra samlade möjligheter att verkligen trycka tillbaka den våldsbejakande extremism som på allvar utgör ett författningshot mot vårt land.

Fru talman! Vad jag sa var att jag inte har något behov av att nivellera eller förminska någonting genom att göra den typen av jämförelser, och det är någonting helt annat än det Mattias Vepsä nu säger. Jag konstaterar bara att den som har ett seriöst intresse av de här frågorna inte ska göra det till en partipolitisk knorr som i slutändan ändå handlar om att Socialdemokraterna vill ha regeringsmakten och har svårt att leva med att exempelvis Moderaterna nu leder regeringen.

Jag menar att vi, om vi på allvar vill ta ansvar för vårt öppna, fria samhälle och säkerställa goda villkor för den demokratiska debatten, har goda skäl att verka för ett politiskt samtal utan anonyma konton. Vi har goda skäl att verka för politiska möten som inte avbryts, oavsett vilka goda skäl man som aktivist tycker att man har för att göra det. Det är förvisso ett helt öppet och transparent format, men det har väldigt negativa konsekvenser för det öppna politiska samtalet i vår demokrati.

Vi ska naturligtvis med hela statens kraft, gemensamt, trycka tillbaka mot dem som använder våld för att tysta andra, oavsett om våldet kommer från det högerextrema hållet, det vänsterautonoma hållet eller det våldsbejakande islamistiska hållet. Jag har inget som helst intresse av att i det avseendet göra regeringsmakten till en smal sak för en viss del av det politiska fältet i Sverige - tvärtom. Det finns verkligen genuina allmänintressen här, och dem vårdar regeringen mycket ömt.

Sedan tror jag att det är oerhört viktigt att riksdagen är den viktigaste arenan när det gäller spelreglerna för vår demokrati, speciellt när det gäller våra partier. Det finns många exempel, som vi inte vill ta efter, där man så att säga mobiliserar hela den exekutiva regeringsmakten mot enskilda partier. Det är inget vi ska ägna oss åt i Sverige. Men låt oss gärna i riksdagssammanhang fortsätta ett konstruktivt samtal om hur vi kan vårda goda villkor för den öppna och fria politiska debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.