Gunnar Strömmer

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag svarar omedelbart på den raka frågan med ett ja. Det kommer riksdagen att få göra. Det arbetet pågår. Men jag vill återkomma till exakt vad vi ska lägga på riksdagens bord och tidpunkten för det när vi är klara. Men arbetet med detta pågår.

Jag vill också understryka att jag är positiv till en sådan kriminalisering. Jag tycker dock att problemet är så allvarligt och konsekvenserna för enskilda brottsoffer så omfattande att det är väldigt viktigt med en straffrättslig reglering som gör jobbet, alltså en reglering som är tillräckligt precis, praktisk och effektiv, så att den får de avsedda effekterna för enskilda människor och de konkreta fallen. Därför lägger vi nu stor omsorg på att få fram just en sådan reglering.

Mattias Vepsä frågar om regeringen gör fler saker utöver detta och om det finns fler åtgärder i verktygslådan. Ja, det gör det verkligen.

Jag har inget som helst problem med att arbeta vidare med underlag som initierats av andra. I en del sådana fall kan jag möjligtvis tycka att man inte har varit tillräckligt offensiv och kanske bara har nått 80 procent av vägen. Vi har ägnat mycket tid åt att spetsa till en lång rad sådana underlag, så att de lagstiftningsförslag som sedan läggs på riksdagens bord verkligen kan göra jobbet.

Låt mig nämna några delar. Tryggare hem är en otroligt viktig lagstiftning som riksdagen ställde sig bakom tidigare under året. Den skapar ett skydd för barn där den ena föräldern utsätter den andra föräldern för våld. Där hade vi ett gott underlag att jobba med men kunde flytta fram positionerna och spetsa till det ytterligare.

När det gäller kontaktförbudslagstiftningen ser jag mycket fram emot att få komma tillbaka till riksdagen med ett omfattande reformpaket, något som i högsta grad är viktigt när det handlar om psykiskt våld. Det utgår från den brottsutsatta eller psykiskt misshandlade kvinnan i mycket högre grad än i dag. Det kan användas i fler fall och omfatta större geografiska områden och tillskapa en verklig trygghet och frihet som utgår från den enskilda kvinnans behov. Det tar sikte på sådant som i högsta grad är just psykiskt våld, och som att man övervakar med appar, gps eller annat. Det är otroligt viktigt att få detta på plats, och det kommer under våren.

En sak som också är väldigt betydelsefull handlar om brottsoffers möjlighet att hävda sig i den rättsliga processen. Vi har en utredning igång som ser över förutsättningarna för inte minst kvinnor som utsatts för våld att också ha med sig målsägandebiträde upp i hovrätten. Det handlar om att man alltså ska orka stå upp när de straffrättsliga bestämmelser som vi nu talar om ska användas i praktiken.

Vi ser också på sådant som handlar om kränkningsersättningar. Ska domstolar verkligen kunna avskilja den frågan från brottmålet, så att den enskilde själv måste driva ersättningsfrågan mot sin förövare i en civilrättslig process? Utöver den psykiska belastning detta innebär kan det också vara förenat med ekonomiska risker när det gäller rättegångskostnader. Vi tycker att det är rimligt att staten i fler fall än i dag ska betala ut en ersättning direkt till brottsoffret i stället för att brottsoffret själv ska behöva driva in ersättningarna från sina förövare.

Sedan kommer vi till straffen, trots allt. Nu talar vi om vad som ska straffbeläggas. Det är viktigt, men det är också viktigt vilka straff och hur långa straff som kommer att mätas ut. För att ta en aktuell fråga kan jag nämna att vi just nu exempelvis ser på möjligheten att livstidsstraff ska kunna följa på upprepade våldtäkter även om livstid inte ingår i straffskalan för det enskilda brottet. Vi ser på förvaringsstraff för att kunna låsa in de riktigt samhällsfarliga brottslingarna och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det långa talets korta mening är detta: Eftersom de här frågorna är så betydelsefulla och konsekvenserna för enskilda så allvarliga måste ett åtgärdsprogram reflektera detta allvar, och det gör regeringens program.

Fru talman! Jag tackar alla som deltar i den här viktiga debatten i dag.

Låt mig börja med fallet på Arlanda, som Mattias Vepsä tar upp. Den raka frågan är om det är rimligt. Nej, det är verkligen inte rimligt. Jag följer gärna upp frågan om passhanteringen på ett lämpligt sätt - också i en vidare cirkel, så att säga. Vad får det för konsekvenser, och vem bär kostnaderna för den typen av konsekvenser?

Den här debatten är ett uttryck för att när man talar om mäns våld mot kvinnor, som det i de allra flesta fall handlar om, även om det förstås har sitt värde att lyfta fram att våld av olika slag kan förekomma i andra relationer än mellan män och kvinnor, men likafullt, är det viktigt att ha det bredare perspektivet. Det handlar naturligtvis om fysiskt våld, men det är välgörande att det blir en utveckling i lagstiftningen och på andra sätt som tar sikte på bredden av våldet. Det ekonomiska våldet är en del, och det psykiska våldet är en annan del. Vi ska ha med oss att dessa ofta hänger ihop på ett intrikat sätt.

Låt mig ta fasta på en sak som Sanna Backeskog nämnde, nämligen insikten att till exempel kunskaper om psykiskt våld eller information om förekomsten av psykiskt våld kan finnas hos olika aktörer men inte har kommit till brottsbekämpningens kännedom så att man kan vidta åtgärder för att förhindra och förebygga allvarligare brottslighet - ytterst mord. Det är dessvärre ett känt faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns en hög uppklaring av mord som drabbar kvinnor i nära relationer, men problemet är att morden äger rum i första läget. Då vill jag rikta ljuset på en proposition som regeringen nu lägger på riksdagens bord och som handlar om informationsdelning och en uppgiftsskyldighet hos olika aktörer. Denna proposition kan ha stor betydelse inte minst på det här området.

Brottsbekämpningen kan exempelvis inte veta vilken information om psykiskt våld som finns hos andra aktörer, men om de aktörerna proaktivt måste dela den informationen kommer också det samlade systemets förmåga att förhindra att exempelvis psykiskt våld - nog så allvarligt - också övergår till fysiskt våld och i värsta fall dödligt våld att förbättras. Då kan vi förhindra många fler sådana brott i framtiden. Det är oerhört angeläget, och jag hoppas på ett rungande ja från kammaren när den lagstiftningen väl ska bli föremål för omröstning här.

Även straffrätten bör fånga de olika dimensionerna av våldet. Då är det i varje fall två frågor som inställer sig. Den ena är förstås vad som ska vara straffbart. Där menar jag att även psykiskt våld på ett precist sätt måste träffas av den straffrättsliga regleringen. Jag kommer tillbaka till själva lagstiftningsarbetet, men jag vill bara säga att det finns ännu en dimension, nämligen hur långa straffen ska vara.

Jag har varit lite bekymrad när Socialdemokraterna har kritiserat mig och regeringen för att vara för ofokuserade i vår syn på straffrätten och framfört att vi bara borde fokusera på att bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Det är förvisso en mycket angelägen uppgift, men det är klart att de frågor vi diskuterar i dag understryker vikten av ett bredare perspektiv också på straffrätten. Vi måste förstås ha straff som på ett bättre sätt återspeglar brottens allvar också på det här området. Det handlar om både vad som ska vara straffbart och hur höga straffen ska vara. Psykiskt våld ska vara straffbart, och straffen ska vara avsevärt mer kännbara än vad som är fallet på området i dag.

Låt mig få säga något om utredningen. Den hyresrättsliga regleringen som vi talade om tidigare höll hög kvalitet, och det var enkelt att arbeta vidare med den skyndsamt. Dessvärre var just den lagstiftning om det psykiska våldet som vi talar om i dag mer problematisk.

Utredningen är inte en hyllvärmare. När jag säger att vi bereder frågan betyder det att vi arbetar med utredningen och att vi kommer att återkomma till riksdagen med ett konkret lagförslag. Däremot tänker jag att jag inte säljer skinnet förrän björnen är skjuten, utan jag återkommer när vi är klara. Men vi arbetar mycket aktivt med frågan.

Fru talman! Mattias Vepsä har frågat mig vilka åtgärder jag kommer att vidta för att bekämpa även psykiskt våld mot kvinnor.

Låt mig börja med att betona vikten av att mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer bekämpas med full kraft, oavsett i vilken form sådant våld förekommer. Det är därför regeringen målmedvetet arbetar med en rad olika lagstiftningsförslag för att flytta fram positionerna i kampen mot olika former av våld i nära relationer.

En viktig del av detta handlar om kontaktförbuden. För närvarande bereder vi inom Regeringskansliet förslag som syftar till att kontaktförbud ska kunna meddelas i fler fall, att mer ingripande kontaktförbud ska kunna användas som en förstahandsåtgärd i större utsträckning än i dag och avse större geografiska områden samt att den elektroniska övervakningen av förbuden ska bli effektivare.

Förslagen innebär också att det ska införas en presumtion för kontaktförbud vid allvarliga brott i nära relationer. Det föreslås också att otillbörlig övervakning genom exempelvis gps-sändare eller appar, vilket utgör en ingripande form av psykiskt våld, ska kunna ligga till grund för ett kontaktförbud. Vidare föreslås att fler omständigheter ska beaktas vid riskbedömningen även om agerandet inte når upp till gränsen för vad som är straffbart. På så sätt ges stöd för en mer nyanserad riskbedömning med mindre fokus på tidigare brottslighet.

Detta ska också ses i ljuset av att regeringen genomför en historisk omläggning av kriminalpolitiken, där fokus flyttas från gärningsmannen till brottsoffret. Sommaren 2023 gav regeringen en särskild utredare i uppdrag att se över och föreslå skärpningar av straffskalorna för bland annat grova vålds- och sexualbrott och även att reformera påföljdssystemet. Regeringen har också remitterat betänkandet Ett ändamålsenligt samhällsskydd - remisstiden för den utredningen gick ut i mitten av november. Betänkandet innehåller ett stort antal förslag som bland annat bedöms kunna leda till ökad trygghet för brottsoffer, inte minst för den som utsätts för våld och andra kränkningar i en nära relation.

Vi diskuterade tidigare de hyresrättsliga frågorna. I de lagändringar som trädde i kraft i somras finns också förändringar som innebär ett stärkt hyresrättsligt skydd för våldsutsatta kvinnor - det är den våldsamma mannen som ska flytta, inte den våldsutsatta kvinnan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I juni beslutade regeringen också om ett åtgärdsprogram för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel. Med våld avses i det sammanhanget fysiskt, psykiskt, materiellt, ekonomiskt och sexuellt våld. Åtgärdsprogrammet innehåller bland annat flera åtgärder inom ramen för ett program för att lämna destruktiva relationer.

Därtill vill jag lyfta fram att regeringen nyligen gav en utredare i uppdrag att se över reglerna om bodelning och betänketid, i syfte att säkerställa en välfungerande, effektiv och rättssäker ordning för personer som vill separera och därigenom också stärka skyddet för den som är utsatt för ekonomiskt våld.

Som Mattias Vepsä nämner har en utredare tidigare lämnat förslag om ett utvidgat straffansvar för psykiskt våld. Vid remitteringen av förslaget kom relativt omfattande kritik från olika remissinstanser, framför allt från de aktörer inom rättsväsendet som ska använda lagstiftningen i praktiken. Förslagen ansågs vara så pass otydliga och oförutsebara att det ifrågasattes om de lever upp till legalitetsprincipens krav.

Det råder ingen tvekan om att psykiskt våld är ett omfattande problem och att det är mycket angeläget att komma åt det även straffrättsligt. Det är därför Justitiedepartementet fortsatt analyserar och arbetar med detta underlag.

Allt våld som drabbar kvinnor, något som förekommer i alltför många nära relationer, måste mötas med kraft och precision i lagstiftningen, oavsett om våldet är fysiskt, psykiskt, sexuellt eller ekonomiskt.

Fru talman! Än en gång tack till Markus Kallifatides för möjligheten att diskutera dessa frågor och också för viss hjälp på traven med att föra frågorna framåt!

Jag vill inte älta historien, men eftersom det ändå mellan och på raderna sägs att regeringen kanske till och med skulle ha något slags intresse av att peka ut hyresrätter framför bostadsrätter vill jag bara en gång till understryka att det alltså var den socialdemokratiska regeringen som tillsatte en utredning som enbart tog sikte på hyresrätter. Mycket kan man belasta Moderaterna för men inte det, eftersom det inte var vi som satt i regering. I den mån det skulle ha varit ett uttryck för något slags stigmatisering eller signal från statsmakterna får Socialdemokraterna helt och hållet ta på sig detta.

Däremot tar jag gärna på mig att vi när vi klev in tog oss an detta underlag, som ändå rymde en hel del löftesrikt, och så skyndsamt som möjligt har försökt föra det i mål.

Därutöver gör vi - om jag ändå ska älta historien lite till - det som Socialdemokraterna inte gjorde under åtta år: Vi tittar på hur vi kan bredda perspektivet till att också omfatta andra boendeformer, inklusive bostadsrätter. Jag har nämnt, vilket jag tycker är en helt hårresande insikt, att det inte finns något register - från myndigheternas sida kan man alltså inte ens överblicka Bostadsrättssverige. Vi har uppmanat myndigheterna att leverera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att många av de frågor som Markus Kallifatides har lyft i sin interpellation är angelägna och viktiga att arbeta vidare med, och det gör jag gärna. Jag ger också gärna Markus Kallifatides att jag tror att tempot i den processen möjligtvis dras upp en del genom våra återkommande utbyten i denna fråga. Detta tycker jag är en fin avslutning på en interpellationsdebatt som började väldigt glädjande med citat ur lagstiftning. I denna fina anda säger vi tack för i dag och på återhörande i denna angelägna fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Som jag sagt flera gånger ser vi över de här frågorna på Justitiedepartementet, och det gör vi i ljuset av att problem med brottslighet naturligtvis inte begränsar sig till hyresrätter.

Låt mig ändå säga varför det var bråttom. Det var därför att vi utgår från samhällsproblemen, och det är en realitet att både den faktiska och den upplevda otryggheten i samhället är avsevärt större bland människor som har hyresrätt än bland människor som har andra boendeformer.

Jag antar att det kanske också var en del av bakgrunden till att Socialdemokraterna i regeringsställning valde att tillsätta en utredning som tog sikte på just hyresrätterna. Sedan hade vi synpunkter på hur direktiven till den utredningen hade utformats, till exempel att den hade begränsats när det gällde ansvaret som redan fanns för brottslighet som begås i lägenheten, i trapphuset eller i entrén och som omfattar även barn som bor i lägenheten. Det ansvaret ville den dåvarande regeringen, enligt de direktiv som gavs till den utredningen, inte skulle utsträckas till att också gälla närområdet.

Det tycker jag var en felaktig bedömning. Om vi nu ska roa oss med hyresrättslig eller för den delen bostadsrättslig juridik skulle det ha skapat en asymmetri i lagstiftningen som hade varit väldigt olycklig. Men framför allt handlar det om att det inte återspeglade samhällsproblemens storlek och art. Det var väldigt viktigt att det ansvar som fanns i lägenheten, också för de egna barnen, utsträcktes till ett större geografiskt område. Det finns ingen logik i att man har ett stort hyresrättsligt ansvar för en 17-åring som är inneboende men inte har motsvarande ansvar för sin egen son eller dotter som är 17 år gammal. Det korrigerade vi, men på ett underlag som för all del hade sin bakgrund i en utredning som tillsattes av socialdemokratin.

I den mån någon känner sig utpekad tror jag att vi får dela på den bördan, för det var som sagt Socialdemokraterna i regeringsställning som drog igång den lagstiftningsprocess som vi sedan slutförde skyndsamt i ljuset av de stora samhälleliga behov som finns för att öka tryggheten och friheten och värna integriteten för människor som bor i hyresrätter.

Med det sagt understryker jag igen att det såklart också finns otrygghet kopplad till bostadsrätter - kanske i ännu högre grad, vilket inte minst brottsbekämpande myndigheter har påtalat, då bostadsrätter används som ett verktyg för brottslighet, exempelvis för att tvätta pengar. De brottsbekämpande myndigheterna har bland annat sagt att detta är svårt att följa upp och kontrollera eftersom det inte finns register som överblickar bostadsrättsföreningar och vilka som har bostadsrätter här i landet. Detta har vi alltså korrigerat eller är på väg att korrigera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag är också beredd att titta närmare på den fråga som har aktualiserats i dag, i konstruktiv anda och i linje med vad Markus Kallifatides har anfört i sin interpellation.

Fru talman! Jag tackar Markus Kallifatides, inte bara för möjligheten att diskutera denna angelägna fråga här i riksdagen i dag utan också för den finstämda och informativa starten på diskussionen som var att helt enkelt läsa högt ur lagtexten i bostadsrättslagen. Det är svårt att tänka sig en finare start på en arbetsvecka än just den.

Det gläder mig också att Markus Kallifatides har gjort en analys av de här frågorna som i hög grad överensstämmer med både min och Justitiedepartementets. Det vill säga att på det här området finns det ett behov av att flytta fram positionerna på motsvarande sätt som vi gjort när det gäller den hyresrättsliga regleringen.

Bakgrunden, bara för att säga det, är att syftet är att skapa tryggare bostadsområden. Jag kommer tillbaka till skälet till att vi fokuserade på hyresrätterna initialt. Som jag sa är skälet att vi vet att otryggheten, både den upplevda och den faktiska, är avsevärt högre bland människor som bor i hyresrätt.

Ett annat viktigt skäl var förstås att den tidigare regeringen hade initierat ett arbete som rörde just hyresrätterna. Det var då naturligt att ta fasta på det arbete som gjorts och gå vidare med frågorna på det området. Det var inte helt okomplicerat att göra, ska sägas, det vill säga att det krävde en hel del arbete. Vi gjorde allt vi kunde för att kunna föra fram de här frågorna så snabbt som det bara gick, och det gick också mer skyndsamt än underlaget initialt gav vid handen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Med det sagt är jag förstås öppen för att göra andra ytterligare justeringar i den lagstiftning som gäller bostadsrätter.

Vi har börjat med något som varit väldigt efterfrågat av de brottsbekämpande myndigheterna - att upprätta ett fungerande register över bostadsrätter. Det har varit en enorm nackdel för brottskämpningen att det inte finns sammanställt på ett enkelt sätt vilka bostadsrättsföreningar som finns och vilka som innehar bostadsrätter. Det har gjort det väldigt komplicerat, inte minst för Kronofogdemyndigheten och andra myndigheter som arbetar med penningtvätt och andra frågor, att motverka brottslighet som sker med bostadsrätter som bas eller som verktyg. Det arbetet är inte bara igång utan har kommit mycket långt.

Som jag också sa analyserar vi nu närmare inom Justitiedepartementet möjligheten att göra den typ av övningar som Markus Kallifatides lyfter fram. Det finns möjligtvis ett eget värde i att den här typen av frågor behandlas så lika som det bara går i olika boendeformer. Samtidigt råder det inget tvivel om att det finns omständigheter som rör bostadsrätter som skiljer sig i hög grad från dem som rör hyresrätter, vilket också gör förverkandet mer komplicerat eller i varje fall inte lika givet som när det gäller hyresrätter.

Men det sagt landar jag där jag började. Den här frågan analyseras närmare inom Justitiedepartementet, i hög grad enligt de linjer som Markus Kallifatides håller sig till i sin interpellation.

Fru talman! Markus Kallifatides har frågat mig vad det är som förhindrar att jag och regeringen tar initiativ till åtgärder för att likställa lagregleringen av bostadsrättsinnehavarens och hyresgästens ansvar vad gäller trygghet i boendet och närmiljön.

Jag vill börja med att konstatera att regeringen arbetar på mycket bred front mot den organiserade brottsligheten och för att öka tryggheten i samhället. Ett led i det arbetet är också de lagändringar som Markus Kallifatides lyfter i sin interpellation, det vill säga de lagändringar som ger fastighetsägare utökade möjligheter att säga upp hyresgäster som begår brott och som syftar till att skapa bättre förutsättningar för trygga bostadsområden. Dessa lagändringar har trätt i kraft under året.

Vi vet att andelen som känner sig otrygga i sitt bostadsområde är större bland dem som bor i hyreslägenheter än i andra boendeformer. Därför har regeringen också ansett att det är särskilt angeläget att vidta åtgärder när det gäller hyreslägenheter. För att få till dessa trygghetsskapande lagändringar har arbetet bedrivits skyndsamt och fokuserat på var det kan göra mest nytta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är givetvis angeläget att det också vidtas åtgärder för att stärka tryggheten och motverka brottslighet i eller i närheten av bostäder, oavsett boendeform. Det är samtidigt värt att notera att de nya reglerna gäller också det fallet då det finns en eller flera hyreslägenheter i en bostadsrättsförenings hus.

Även om det finns likheter mellan bostadsrätter och hyresrätter finns det också skillnader som behöver beaktas när man funderar på om samma regler om förverkande ska gälla. Till exempel är bostadsrättshavaren medlem i bostadsrättsföreningen, som i sin tur äger fastigheten. En bostadsrätt gäller utan begränsning i tiden och har ett ekonomiskt värde. Bostadsrättshavaren kan också pantsätta sin bostadsrätt. Att förverka en nyttjanderätt till en bostadsrätt aktualiserar alltså flera andra frågor och intressen jämfört med när det är fråga om förverkande av en hyresrätt.

Med det här sagt är det också uppenbart att problemet med brottslighet som kan kopplas till bostäder förekommer även i fråga om bostadsrätter. Det är också därför som regeringen vidtar åtgärder även på det området, exempelvis framtagande av ett bostadsrättsregister, något som länge efterfrågats av brottsbekämpande myndigheter.

Det är heller inte givet att de skillnader som finns mellan bostadsrätter och hyresrätter när det gäller förverkande ska finnas kvar, även om flera andra frågor och intressen alltså gör sig gällande. Därför analyserar vi också den här frågan närmare inom Justitiedepartementet.

Fru talman! Än en gång tack till Teresa Carvalho för möjligheten att få diskutera dessa viktiga frågor!

Att Sverige befinner sig i en kris när det gäller brottsligheten och en rad andra samhällsproblem kopplade till brottsligheten är något som vi har påpekat under ett decennium. Det var i själva verket denna insikt hos medborgarna som gjorde att Socialdemokraterna fick lämna regeringsmakten efter åtta år och gav möjligheten för ett nytt alternativ att på medborgarnas mandat få ordning på Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man kan säga mycket om kritiken mot regeringen, men den lyder ofta som att vi gör för mycket och bryter mönster, att det går för fort och att vi gör saker som vi inte har gjort tidigare. Men detta återspeglar problemens allvar, och åtgärderna måste vara därefter.

Jag välkomnar att Socialdemokraterna stämmer in i denna kör, men just för att vi befinner oss i ett sådant allvarligt läge kan svaret inte vara, om uttrycket tillåts, en ganska svulstig retorik och varmluft när det gäller de konkreta förslagen. Teresa Carvalho sa att alla kan se att regeringen inte genomför en ny maffialagstiftning. Nja, det är nog snarare så att alla kan se att det som finns när det gäller en maffialagstiftning från Socialdemokraterna är fyra rätt luftiga punkter på en knapp A4-sida som inte ens ert eget regeringsunderlag tyckte att det kunde rösta på. Det är vad alla ser.

Jag är verkligen beredd att lyssna på substans och genomförbara reformer som är trovärdiga och kommer att ha effekt och som inte upptar rättsordningen eller socialrättsstaten med sådant som inte är avpassat för att få en verklig effekt som kan trycka tillbaka våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga.

Det är toppen att vi diskuterar dessa frågor, och det är fint att vi kan få breda majoriteter för en offensiv politik. Men dagens slutsats är att Socialdemokraternas enda chans att rösta för en sådan är att Moderaterna styr och med sin majoritet lägger fram den i riksdagen.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Också jag vill uppmuntra till en genomläsning av Tidöavtalet, eftersom dessa punkter i hög grad är en efterfrågan på den politik som finns där.

Låt mig dock hålla mig till de konkreta punkter som lyfts fram. En gång i tiden var det en socialdemokrat som talade om en servettskiss. Jag tror att det handlade om en budget den gången, men det är en ganska träffande beskrivning också av detta utskottsinitiativ. Det är fyra punkter på en knapp A4-sida.

Den första punkten är att samtliga ska kunna dömas till ansvar. Ja, det är en kombination av kriminalisering av deltagande i kriminella nätverk och en reform som moderniserar vår lagstiftning vad gäller de så kallade osjälvständiga brottsformerna, det vill säga förberedelse, stämpling, försök och så vidare. Det är den delen som ger en sådan effekt.

Med en mycket bredare kriminalisering träffar man väldigt många fler runt det huvudsakliga brottet. Med de verktygen ger det också en möjlighet att leta sig uppåt i systemet när någon begår det allvarliga brottet på ett behörigt och bekvämt avstånd från ledarskiktet. Då kan man så att säga bakvägen komma åt dem som ligger bakom och orkestrerar den allvarliga brottsligheten.

Låt mig säga något om kronvittnen, som just har behandlats i utredningen om anonyma vittnen. Utredningen pekar på kombinationen av kronvittnessystemet, där det finns mycket mer att ge i fråga om tillämpningen av det befintliga systemet, anonyma vittnen och riktade straffskärpningar mot de kriminella gängens kriminalitet. Genom en sådan kombination får man en utväxling på dagens system med kronvittnen på ett annat sätt.

Företagandet var också en punkt. Jag vill bara påminna om att frågan om straffansvar för juridiska personer utreddes av den socialdemokratiska regeringen. Utredningen kom fram till att det i så fall handlar om böter. Det är svårt att slänga ett organisationsnummer i fängelse, utan det får handla om ekonomiska sanktioner. Utredningen kom också fram till att vårt system med företagsböter är effektivare än att i den svenska modellen försöka implementera ett straffansvar i form av böter, det vill säga samma slags sanktion. Den socialdemokratiska regeringen valde att hålla fast vid systemet med företagsböter. Det får jag väl ändå ge er en komplimang för - på goda grunder.

Visst kan man importera idégods från andra länder. Det har vi ändå varit mycket öppna med att göra, inte minst från våra nordiska grannländer. Anonyma vittnen, säkerhetszoner, vistelseförbud och dubbla straff för gängkriminalitet är i hög grad import från andra nordiska länder. Men man kan inte importera det rakt av. Om det ska få effekt i vår rättsordning måste det också passa in i vår rättsordning. Det måste vara en svensk modell för anonyma vittnen eller säkerhetszoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller kriminalisering av juridiska personer är den svenska modellen att utveckla och stärka systemet med företagsböter, det vill säga den ståndpunkt som S hade så sent som för några år sedan och som jag ändå ger rätt - man får möjligtvis betrakta det som ett olycksfall i arbetet. Det var en riktig bedömning. Det är det effektiva sättet att hantera frågan i vår rättsordning.

Summan av kardemumman är att förverkandelagstiftningen inte är det enda i en RICO-lagstiftning. Men det tillsammans med alla de andra sakerna, till exempel kriminalisering av deltagande, systemet med kronvittnen och anonyma vittnen, mobiliseringen i form av företagsböter, näringsförbud och annat, kommer att skapa en effekt motsvarande den vi har sett i andra länder med liknande lagstiftning. Det är effekten vi är ute efter. Vill S återkomma med spetsigare och ännu mer relevanta och genomarbetade förslag i den delen välkomnar jag förstås det.

Fru talman! Jag vill tacka för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna i kammaren i dag.

Jag vill upprepa att jag förstås välkomnar att Socialdemokraterna nu har vaknat och inser det allvarliga i den situation vi befinner oss i. Som jag har sagt flera gånger är jag utan tvekan beredd att lyssna på alla konkreta förslag och åtgärder som kan vara användbara i kampen mot de kriminella gängen.

Tyvärr tvingas jag ändå konstatera att de nya förslag som hittills har kommit från Socialdemokraterna i opposition har varit rätt grunda, rätt illa genomarbetade och svåra att göra något konkret av, till exempel det här med RICO. Det var ett förslag till ett utskottsinitiativ med fyra punkter på en knapp A4-sida. Inte ens de egna stödpartierna kunde ju rösta för det när det behandlades i utskottet.

Faktum är att Socialdemokraternas enda chans att rösta för en offensiv politik på det här området nog är att stödja att Moderaterna leder regeringen och att vi med stöd av vår majoritet i riksdagen - sverigedemokrater, liberaler och kristdemokrater - kan lägga fram offensiva förslag här i riksdagen.

Vi har inte ens kommit till Socialdemokraternas regeringsunderlag. I september granskade Dagens Nyheter hur oppositionen har ställt sig här i riksdagen till regeringens förslag när det kommer till brottsligheten och migrationen. Glädjande nog har Socialdemokraterna i hög grad röstat för regeringens förslag. Men det har inte era stödpartier gjort. Miljöpartiet har röstat nej i 60 procent av fallen. Vänsterpartiet har röstat nej i mer än 70 procent av fallen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är en realitet att ni under er tid med regeringsmakten stoppade förslag om anonyma vittnen. Ni stoppade förslag om kriminalisering av deltagande i gäng, det vill säga kärnan i RICO-lagstiftningen. Jag välkomnar att ni har bytt fot. Men vi har tappat minst fyra år i kampen mot gängtopparna på grund av det.

Då kommer vi dessutom till den realitet som handlar om just ert regeringsunderlag, om ni får chansen att komma tillbaka. Vi ser att ni saknar en egen seriös, genomarbetad politik och att regeringsunderlaget av allt att döma kommer att stoppa allt det som verkligen kan få en tydlig effekt mot de kriminella nätverken.

Jag välkomnar en bra dialog. Den ska vi verkligen fortsätta. Jag välkomnar också breda majoriteter för de förslag som vi lägger fram här i riksdagen. Läget är utan tvekan fortfarande mycket allvarligt.

Jag vill påminna om att Moderaterna redan före valet, inte minst Ulf Kristersson själv i en intervju i Svenska Dagbladet, påpekade att det kanske kommer att ta 15-20 år innan vi har lyckats vända den här utvecklingen, givet problemens djup, vidd och allvar.

Vi har konsekvent pekat på erfarenheterna i New York och i Danmark där det tog ungefär tio år att trycka tillbaka och få kontroll över gängen. Nu är vi två år in i den tioårsresan. Ett är säkert: Vi kan lyckas, men det förutsätter att vi gör rätt saker. Moderaterna och den här regeringen och våra samarbeten här i riksdagen är en garant för att det blir på det sättet.

Läget är utan tvekan utomordentligt allvarligt. Vi måste slå mot våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga. Nu levererar vi de lagar, verktyg och resurser som krävs för att göra det jobbet. Det arbetet har bara börjat, och vi kommer inte att slå av på takten förrän vi på allvar kan se medborgarna i ögonen och säga: Nu är friheten och tryggheten återupprättad. Nu har vi fått ordning på Sverige.

Fru talman! Teresa Carvalho har frågat mig om jag och regeringen avser eller utesluter att utreda införandet av en svensk maffialag.

Låt mig börja med att konstatera det självklara: Den organiserade brottsligheten är ett av vår tids allra största samhällsproblem. Under alldeles för lång tid gjordes alldeles för lite - för lite för att stoppa våldet, för lite för att strypa den kriminella ekonomin och för lite för att bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen.

Det mörka resultatet talar för sig självt. Det dödliga skjutvapenvåldet mer än tredubblades i Sverige mellan 2012 och 2022. Den kriminella ekonomin beräknas i dag omsätta 100-150 miljarder kronor. Det kapitala misslyckandet när det gäller barn och unga kan beskrivas på olika sätt; ett exempel är att 90 procent av de minderåriga som döms till sluten ungdomsvård och har kopplingar till gängen uppskattas återfalla i brott.

Detta är den verklighet som Socialdemokraterna lämnade efter sig. I valet 2022 fick vi väljarnas mandat att på allvar ta itu med brottsligheten och få ordning på Sverige. Vi var tydliga med att det kommer att ta tid att vända utvecklingen men att det kommer att gå om såväl politiken som andra relevanta aktörer i samhället är beredda att göra det som krävs.

Regeringen har också satt högsta fart i omläggningen av politiken. Under 2023 tillsattes eller justerades uppdragen för över 50 utredningar bara på Justitiedepartementet, och flera av de mest tidskritiska åtgärderna har utretts i ett nyinrättat snabbspår. Steg för steg, månad för månad, genomförs nu regeringens plan för att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser redan nu att nya verktyg och arbetssätt börjar bita. Antalet skjutningar har gått ned sedan 2022. Allt fler grova våldsbrott förebyggs och förhindras. Ytor i offentligheten som tidigare dominerades av kriminella börjar nu tas tillbaka. Samtidigt bubblar risken för nya våldsdåd och våldsspiraler ständigt under ytan.

Jag välkomnar att Socialdemokraterna nu ser behovet av att komma åt de maffialiknande strukturerna och deras ledarskikt. Jag är förstås också beredd att lyssna på alla goda förslag, oavsett från vilka partier de kommer. Men när Socialdemokraterna nu säger sig vilja se en amerikansk RICO-lagstiftning i Sverige är det i själva verket Tidöavtalets program mot den organiserade brottsligheten som de efterfrågar.

Kärnan i RICO är långa straff för gängkriminella och verktyg som kommer åt både gängtoppar och så kallade möjliggörare såsom advokater, mäklare och revisorer. Det är också helt centralt att angripa företag som används som redskap för brottsligheten.

Nu genomför regeringen vad som kan beskrivas som en svensk modell av RICO:

Vi utreder både möjligheten att kriminalisera deltagandet i kriminella gäng och dubbla straff för gängkriminella, detta för att komma åt både topparna och de så kallade möjliggörarna.

Vi remitterar just nu förslag om att modernisera reglerna om försök, förberedelse och stämpling för att kunna komma åt och döma fler.

Vi möjliggör att hemliga tvångsmedel används preventivt mot de kriminella nätverken, och vi utformar verktygen så att vi även kommer åt den kriminella ekonomin.

Vi inför anonyma vittnen och ser över kronvittnessystemet för att fler ska våga vittna, inte minst mot gängtopparna.

Vi mobiliserar mot de kriminella företagen med bland annat ökad kontroll av företag och en utredning i snabbspår om utökat näringsförbud på grund av brott.

Vi genomför också den nya lagstiftningen om förverkande, som går rakt efter maffiatopparnas pengar, lyxprylar och andra tillgångar.

Regeringen har fått väljarnas mandat att trycka tillbaka den organiserade brottsligheten. För att lyckas måste hela vårt samhälle mobilisera på flera fronter samtidigt: slå mot det grova våldet, strypa den kriminella ekonomin och bryta rekryteringen av barn och unga in i gängen.

Den nödvändiga omläggningen av politiken har inletts med full kraft men är ännu bara i sin början. Jag hoppas förstås på ett brett stöd för alla de reformer som regeringen nu och framöver lägger på riksdagens bord.

Fru talman! Än en gång tack till Rasmus Ling för möjligheten att diskutera de här angelägna frågorna i dag!

För den här regeringen är det en övergripande prioritet att värna Sveriges inre säkerhet. Vi har ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Vi har fortfarande en fyra på den femgradiga skalan när det gäller terrorhotet och terrorhotnivån som rör Sverige.

Vi ska dessutom i en komplex värld möta hotet från terrorismen och den våldsbejakande extremismen från olika statliga aktörer och från den organiserade brottsligheten. Vi har också, inte minst under det senaste året, sett hur dessa olika hot interagerar med varandra på ett sätt som är väldigt utmanande för vårt land.

Det är också så att en hel del av de här hoten är gränsöverskridande till sin karaktär. Det är därför naturligt att vi också säkerställer att brottsbekämpningen och olika aktörer som bidrar till den har särskilt effektiva verktyg just när det gäller att bevaka våra gränser.

Gränskontrollerna är ett av de verktygen. Det är också så, och det är viktigt att betona, att det finns andra verktyg - och det finns stor potential i andra verktyg. Jag tror inte minst på den nya lagstiftningen om utökade befogenheter i gränsnära områden. När systemet är så pass utbyggt att hela potentialen i den lagstiftningen kan användas kan säkerligen också gränskontroller komma delvis i ett nytt ljus. Men i nuläget är det alltså inte aktuellt att rulla tillbaka gränskontrollerna, utan vi vill få dem att verka tillsammans med andra verktyg för att motverka de här hoten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Låt mig avslutningsvis understryka att jag har mycket stor respekt för att det här kommer med en kostnad. Jag är väldigt angelägen om att ha fortsatt god dialog med den lokala arbetsmarknaden och med näringslivet i både Skåne och Danmark om det här kan göras på ett ur praktiska synvinklar ännu bättre sätt, och jag vet att Polismyndigheten delar den ambitionen.

Jag är också väldigt glad att höra att det finns bred enighet om behovet av nya fasta förbindelser mellan Sverige och Danmark. För att kosta på sig en liten historisk referens så här på fredagen kan man säga att den här bron nog inte hade varit byggd om inte moderater hade drivit på när det begav sig. Det är glädjande att vi kan göra sådant här i bredare enighet i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Låt mig först försäkra Rasmus Ling om att den här regeringen i högsta grad flyttar fram positionerna mot den organiserade brottsligheten över hela landet, inte bara vid gränsen. Vi har också tillfört många nya verktyg till brottsbekämpningen för att göra det arbetet, det vill säga allt från säkerhetszoner och vistelseförbud till anonyma vittnen. Det är också fråga om andra viktiga förändringar, till exempel att riva sekretesshinder för utökat informationsutbyte. Vidare trädde ny förverkandelagstiftning i kraft så sent som i fredags, som ger helt nya möjligheter att över hela ytan försöka strypa den kriminella ekonomin.

Insatser som görs över våra gränsnära områden, om vi ska tala om intellektuell heder, kan inte gärna ställas i motsatsförhållande till de omfattande insatser som görs för att bekämpa organiserad brottslighet och för den delen annan brottslighet i hela landet.

Däremot är det en realitet att gränsöverskridande brottslighet så att säga rör sig över gränsen. Hela Schengensamarbetet tar sikte på gräns. Det handlar också om yttre gränskontroller, att hålla EU:s yttre gräns. Allt fokuserar på gräns. Låt oss sätta in gränskontrollerna i ett vidare perspektiv. Lagstiftningen om utökade befogenheter - som det mycket riktigt fanns stor enighet om - tar sikte på gränsnära områden.

Låt oss titta på andra insatser. Vi har just ingått ett avtal med Finland angående hanteringen av den gränsöverskridande brottsligheten i Tornedalen. Vi bygger en gemensam polisstation med Norge på gränsen mellan Värmland och den delen av Norge. Allt är ett uttryck för att gränsöverskridande brottslighet också behöver hanteras i särskild ordning vid gränsen.

Det ligger i sakens natur att man också gör särskilda insatser runt ett lands gränser. Det kan naturligtvis ha olika syften. I de beslut vi har fattat om gränskontrollerna betonas det allvarliga säkerhetsläget och att hoten i hög grad rör sig in i Sverige från andra länder. Det är förstås därför det är befogat att överväga vilka extra verktyg som behövs för att möta de hoten just vid gränsen eller i våra gränsnära områden.

Sverige är inte heller ensamt om att göra detta i rådande säkerhetsläge. Det förekommer i våra nordiska grannländer, och det förekommer i Tyskland, Frankrike och Österrike. Det är inte så att vi nödvändigtvis av detta kan dra slutsatser att vi också måste göra det i Sverige, men det är inte unikt att en analys av samtidens säkerhetsproblem också leder fram till slutsatsen att vi måste ha kraftfulla verktyg och agera i våra gränsnära områden.

Jag säger igen att den nya lagstiftningen när det gäller de utökade befogenheterna naturligtvis är en rättslig ram som nu måste fyllas med ett konkret verksamhetsinnehåll från brottsbekämpningens sida men även andra myndigheters sida. Det är där jag ser att vi kan bygga en robust ordning som gör att betydelsen av en gränskontroll kan minska och i förlängningen tas bort. Men där är vi inte i dag. I dag skulle det i högsta grad få negativa konsekvenser för vår inre säkerhet, om vi utan att ha full utbyggnad av systemet när det gäller de gränsnära områdena skulle ta bort verktyget gränskontroller.

Låt mig avsluta med att Rasmus Ling tog upp ett antal andra frågor som handlar om hur detta praktiskt sett ska genomföras på ett sätt som innebär mindre negativa konsekvenser för pendlare och andra. Det är förstås en diskussion värd att ta, men det är i sådana fall inom ramen för en kvarvarande gränskontroll. Det handlar mer om hur de ska genomföras på ett bra sätt.

Fru talman! Tack, Rasmus Ling, för möjligheten att få diskutera de här viktiga frågorna i dag!

Bakgrunden till att gränskontroller används är ju det allvarliga säkerhetsläget. Vi får väl ändå konstatera, om vi ser på den tid som har förflutit sedan 2015 fram till i dag, att hoten mot Sveriges inre säkerhet har fortsatt att vara höga även om de över tid har skiftat karaktär och vid vissa tidpunkter har varit större än vid andra.

Vad gäller ansvaret för gränskontrollerna under den period som förflöt från 2015 till oktober 2022, när vi hade en socialdemokratisk regering i landet som nästan ända till slutet bestod av Socialdemokraterna och Miljöpartiet, kan jag inte gärna lastas för det. De frågorna måste riktas till Socialdemokraterna och Miljöpartiet, som ansvarade för regeringsmakten under lejonparten av den period som vi nu talar om.

Under den tid som jag kan överblicka och som jag har varit ansvarig för de här frågorna har säkerhetsläget dessvärre förvärrats i en rad olika avseenden. Det gäller förstås hotet från våldsbejakande extremism och terrorism. Vi har sett hur statliga aktörer använder kriminella nätverk i Sverige som verktyg för att begå allvarliga våldsbrott i Sverige och möjligtvis också, med Sverige som utgångspunkt, i andra nordiska länder. Vi har dessutom den organiserade brottsligheten som sådan, som är systemhotande och som till sin karaktär också är gränsöverskridande.

Jag delar inte alls uppfattningen att vi är ointresserade av det praktiska utfallet eller att vi inte genomför utvärderingar. Det görs löpande och vid varje givet tillfälle när gränskontrollerna håller på att löpa ut och inför att vi ska ta ställning till huruvida de ska återinföras, förlängas eller tas bort.

Jag vill också säga att vi gör det i ett bredare sammanhang, för jag tycker att man måste se gränskontrollerna i kombination med den nya lagstiftning som trädde i kraft förra sommaren och som ger polisen utökade befogenheter i de gränsnära områdena. I den lagstiftningen ligger också potentialen för att i framtiden kunna hantera gränsövervakning på ett delvis annorlunda sätt.

Däremot är det en realitet att polisens arbete enligt den nya lagstiftningen inte är fullt utbyggt. I vissa avseenden, till exempel när det gäller användningen av kameraövervakning i ökad utsträckning, finns det mycket arbete kvar att göra innan vi kan se att hela potentialen i den nya lagstiftningen är möjlig att utvinna. Det är i det sammanhanget som jag menar att det är naturligt att ha kvar möjligheten att också utföra gränskontroller som ett bland flera verktyg för att hantera den här situationen.

Varför sker de här kontrollerna på en järnvägsstation i Malmö och inte på pendeltåget mellan Uppsala och Stockholm? Det ligger i sakens natur: Gränskontrollerna hanterar man vid landets yttre gräns, inte inne i landet. De nya befogenheterna när det gäller gränsnära områden rör sig just om järnvägsstationer, flygplatser och gränsövergångar av det enkla skälet att det handlar just om gränskontroll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom är de hot som vi avser att hantera med de här verktygen till sin natur gränsöverskridande. Det ligger därför i sakens natur att de här verktygen just riktas mot gränsen och inte mot vilken pendeltrafik som helst i vårt land.

Fru talman! Rasmus Ling har frågat mig om jag och regeringen är för den fria rörligheten inom EU, om min och regeringens långsiktiga målsättning är att de inre gränskontrollerna mot Danmark ska upphöra och om jag och regeringen har satt upp några kriterier för när de kan upphöra och i så fall vilka kriterier det är. Slutligen har han också frågat om jag och regeringen kommer att göra någon utredning av hur effektiva de inre gränskontrollerna har varit i förhållande till de kostnader som finns.

Fri rörlighet för personer är, som bekant, en av EU:s fyra friheter och därmed också en av de mest grundläggande och viktiga principer som unionen bygger på. Att värna och verka för den fria rörligheten är därför en självklarhet för mig och för regeringen.

Den fria rörligheten kommer bland annat till uttryck genom Schengensamarbetet. Jag ska därför ge Rasmus Ling samma svar som det jag gav till bland annat EU-kommissionen när vi i oktober underrättade dem inför det beslut om gränskontroll vid inre gräns som regeringen fattade den 7 november.

Det är regeringens absoluta målsättning att återgå till ett fullt fungerande Schengensamarbete så snart som situationen medger det. Ett fullt fungerande Schengensamarbete innebär däremot inte bara upprätthållandet av den fria rörligheten. Det innebär också att en säker kontroll över Schengenområdets yttre gräns upprätthålls på ett sätt som inte alltid sker i dag. Utöver de brister som finns i kontrollen av vilka som reser in i Schengenområdet råder det fortfarande ett mycket allvarligt säkerhetsläge. Händelser i omvärlden får konsekvenser även i Sverige, och väpnade gängkonflikter har blivit gränsöverskridande. Hotbilden är alltså allvarlig. Som vi har sett exempel på, med flera våldsdåd mot olika mål och med olika motiv, är den också bred. En återinförd gränskontroll vid den inre gränsen är därför ett av flera verktyg som Polismyndigheten använder för att kunna möta det hot som finns. Det verktyget måste kunna användas så länge som den allvarliga hotbilden föreligger och så länge som verktyget behövs.

Genom den återinförda gränskontrollen har Polismyndigheten också bättre möjligheter att kontrollera vilka som försöker resa in i landet, och kontrollerna leder regelbundet till upptäckter och beslag kopplade till grov organiserad brottslighet. Arbetet sker självklart inte bara genom gränskontroller utan också med stöd i olika typer av lagstiftning och i samarbete med såväl svenska som danska myndigheter.

Från den 1 augusti 2023 har polisen också utökade befogenheter i gränsnära områden - för att med större kraft kunna komma åt både gränsöverskridande brottslighet och olovlig vistelse i Sverige. Men i det allvarliga säkerhetsläge som råder behöver Polismyndigheten så många verktyg i verktygslådan som möjligt, inte färre. Genom fortlöpande och regelbunden dialog och avstämningar med Polismyndigheten vet vi att gränskontrollen ger resultat och att den behövs. När en gränskontroll vid inre gräns upphör är en medlemsstat också skyldig att rapportera till EU-kommissionen om bland annat resultaten av den återinförda kontrollen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen och jag följer noga Polismyndighetens arbete och omvärldens och säkerhetslägets utveckling. Ett avskaffande av den inre gränskontrollen eller en utredning av den är av de skäl som jag nu har redogjort för inte aktuellt i nuläget.

Fru talman! Vad som är kännetecknande för denna regering är att vi får saker och ting gjorda. Det gäller även den lagstiftning som Daniel Vencu Velasquez Castro refererar till och som, om vi nu ska ge en rättvisande beskrivning av hanteringen av den frågan, uppenbarligen också skapade rätt stora konvulsioner i socialdemokratin. Vi hittade en väg att föra den frågan genom riksdagen. Det är ett uttryck för ett pragmatiskt förhållningssätt i parlamentariska realiteter, där vi ser till att få saker och ting gjorda. Detta är inte ett undantag.

Som sagt: Hade vi fått ett underlag som hade gett oss möjlighet att gå vidare med lagstiftning hade detta varit på plats redan i dag. Nu fick vi inte ett sådant underlag, utan vi fick ett ofullständigt underlag i dessa delar. Det kan inte gärna den här regeringen lastas för. Vi varken tillsatte utredningen eller formulerade tilläggsdirektiven. Vi tog däremot fram, så att säga, förslag som saknades på just detta område. Det är den realitet som jag har att hantera också på det här området, om vi nu ska tala om arvegodset.

Nu hittar vi en väg för att komma åt det problem som bland annat statsministern upprepade gånger har beskrivit. Vi har understrukit allvaret i problematiken. Vår lojalitet gentemot processen är ägnad att komma åt problemen. Däremot tänker jag inte ta på mitt ansvar att ta fram hastverk, när det gäller en reglering, som inte kommer att göra jobbet.

Vi tittar nu på den specifika frågan om omvändelseförsöken. Vi ser på detta också ur andra synvinklar. Exempelvis tar vi nu itu med den halvfärdiga produkten rörande psykiskt våld, som också låg och väntade på oss när vi kom in.

När det gäller frågan om huruvida saker och ting blir levererade eller inte säger jag: Låt oss se tiden an! Jag kan försäkra Daniel Vencu Velasquez Castro om att engagemanget i denna fråga är genuint. Just därför är det väldigt viktigt att de lösningar som kommer fram kommer att göra jobbet. Det ansvaret tänker jag ta i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har utomordentligt stor respekt för alla som ser det här problemets djup, vidd och allvar - vi är väldigt många som gör det. Om man ska komma åt detta problem är det också väldigt viktigt att man gör detta effektivt och med stor precision.

Det hade varit mycket enklare att agera snabbt om det underlag som den förra regeringen lämnade efter sig på Regeringskansliet hade varit tillräckligt. Nu var det inte det. Dessvärre gäller det inte bara denna lagstiftningsprodukt. Det gäller även andra lagstiftningsprodukter som skulle kunna vara verkningsfulla mot denna problematik, exempelvis när det gäller det psykiska våldet.

Efter att ha remitterat utredningen och tagit del av remissvaren arbetar vi på bred front med alla de verktyg som på olika sätt kan komma åt dem som ägnar sig åt denna typ av väldigt allvarliga övergrepp i form av omvändelseförsök.

Vi analyserar frågan vidare för att, förstås, få precision. Det är en precision som hittills alltså inte har funnits i någon lagstiftningsprodukt ägnad att ta itu med detta problem. Det handlar om att få en sådan precision i alla frågor, så att vi vet att en kriminalisering, om vi nu ska ta ytterligare steg på detta område genom en kriminalisering, verkligen gör jobbet.

Jag har en väldig respekt för otåligheten. Viktiga frågor borde helst ha varit lösta för länge sedan. Jag tar gärna emot detta som, så att säga, en blåslampa för att vi ska föra processerna framåt. Men det är inte berättigat att misstänkliggöra vare sig syftet med processen eller processen som sådan - tvärtom. I ljuset av tidigare processer som inte har gjort jobbet vill vi ha en process som kommer att göra jobbet. Det är det vi arbetar med. Jag lovar att återkomma med ytterligare besked när den processen är klar och tydlig, inklusive frågan om en utredning som tar dessa frågor vidare.

Fru talman! Ingenting behöver bli tydligare när det gäller problemet som sådant. När vi säger att det krävs mer analys handlar det alltså inte om allvaret i den situation alltför många unga människor befinner sig i, som Daniel Vencu Velasquez Castro refererar till. Jag håller helt med om att i den mån det har tillförts nytt underlag när det gäller problembeskrivningen har det bara understrukit omfattningen av problemet och allvaret i konsekvenserna för enskilda. I den delen finns det inget behov alls av ytterligare analys.

Vi har från första början sagt att detta är ett så stort och allvarligt problem att dagens rättsliga reglering inte räcker till för att komma åt problemet. Men utgångspunkten är problemets allvar, och det är inte det som är föremål för ytterligare analys.

Det som däremot är föremål för ytterligare analys är hur man ska angripa problemet rättsligt. Det är detta som är frågeställningen.

Vår utgångspunkt har hela tiden varit att omvändelseförsök bör kriminaliseras. Det är fler som har haft den utgångspunkten. Det fanns en utredning som var tillsatt av den förra regeringen som hade till uppgift att se på den frågan och lämna förslag i den delen. Men jag kan konstatera att det inte kom några förslag från den utredningen. Det var där vi påbörjade vårt arbete.

När vi säger att detta behöver analyseras är det alltså inte ett uttryck för att det skulle finnas oklarheter när det gäller problemets djup eller vidd, dess konsekvenser för enskilda eller för den delen konsekvenserna för vårt fria, öppna samhälle. Det som frågan gäller är hur vi på ett så effektivt sätt som möjligt ska se till att den här typen av övergrepp förhindras och motverkas och att, när övergrepp ändå sker, de som är ansvariga för dem träffas av träffsäker och effektiv sanktion.

Utredaren pekar, i och för sig inte utan grund, på att det finns andra straffrättsliga bestämmelser som träffar också den här situationen. En fråga är då om de på något sätt kan spetsas till så att de blir mer verkningsfulla mot just den här situationen.

Jag nämnde även den utredning rörande psykiskt våld som också tillsattes under förra mandatperioden. Där fick utredarens förslag dessvärre rätt omfattande och nog rätt berättigad kritik för att vara svårtillämpade i praktiken. Jag vill dock verkligen understryka att det problem som utredningen riktade sig mot, alltså förekomsten av psykiskt våld, är reellt.

När jag säger att vi analyserar innebär det också att vi i det fallet arbetar med att arbeta om dessa förslag, så att vi kan återkomma till riksdagen med ett väl genomarbetat lagförslag som tar sikte på psykiskt våld och också kommer att kunna användas för att hantera den situation och de problem som vi nu talar om vad gäller olika försök till omvändelse, inte minst av utsatta unga människor.

Med detta sagt har jag inte uteslutit att vi behöver göra mer, i linje med vad som uttrycktes i tilläggsdirektiven till den utredning som sedan inte kom med några förslag, det vill säga en kriminalisering som riktar in sig just på omvändelseförsöken. Men hur detta i så fall ska utformas, avgränsas och samspela med andra straffskärpningar liksom med nya straffbestämmelser som inte har funnits tidigare, exempelvis rörande psykiskt våld, och hur en sådan reglering ska fungera på ett praktiskt och effektivt sätt och göra den nytta vi vill att den ska göra är fortfarande föremål för analys. Det betyder inte att ingenting sker. Tvärtom är det ett mycket seriöst arbete, och jag hoppas kunna återkomma med mer konkreta svar om inte alltför lång tid.

Fru talman! Daniel Vencu Velasquez Castro har frågat jämställdhets och arbetslivsministern om statsrådet och regeringen kommer att tillsätta en ny utredning med kommittédirektiv om att förbjuda omvändelseförsök i Sverige och när riksdagen kan förvänta sig att få information om regeringens arbete i frågan om förbud mot omvändelseförsök. Arbetet inom regeringen är fördelat på det viset att det är jag som ska svara på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellanten ställde tidigare i år en liknande fråga. Mitt svar är nu som då att min och regeringens ståndpunkt är glasklar: Sverige ska vara ett land där alla kan leva sitt liv i frihet och trygghet oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck - och detta utan att riskera att utsättas för hat, hot, våld, trakasserier eller diskriminering. Men det är också en realitet att verkligheten för alltför många inte ser ut på det sättet i dag.

Vi kommer aldrig att acceptera att hbtqi-personer tvingas förändra, dölja eller avstå från att leva i enlighet med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Sådana påverkansförsök kan i dag träffas av flera olika brottsrubriceringar, som misshandel, olaga tvång eller ofredande.

Vi arbetar på bred front för att hbtqi-personer ska få det stöd och det skydd de behöver. Jämställdhetsmyndigheten har bland annat fått i uppdrag att kartlägga hbtqi-personers utsatthet och risk för våld i nära relationer samt att föreslå konkreta insatser. Regeringen har också gett Nationellt centrum för kvinnofrid ett särskilt uppdrag att driva en stödtelefon för transpersoner och icke-binära personer som utsätts för våld. Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har fått i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av behovet av stödinsatser mot hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatthet för omvändelseförsök mot unga hbtqi-personer. Vid sidan av detta pågår även ett arbete med att ta fram en ny och uppdaterad handlingsplan för hbtqi-personers lika rättigheter och möjligheter.

Vi vet att hbtqi-personer kan vara särskilt utsatta i hederssammanhang. När det gäller att skärpa samhällets reaktioner mot dem som utövar hedersrelaterat våld och förtryck har regeringen vidtagit flera åtgärder. I januari gav vi en särskild utredare i uppdrag att se över ett antal straff- och civilrättsliga frågor i syfte att skärpa synen på hedersrelaterat våld och förtryck, bland annat genom att ta ställning till om straffskalorna för vissa hedersrelaterade brott bör skärpas. Regeringen har också förstärkt det våldsförebyggande arbetet genom en permanent förstärkning på 50 miljoner kronor årligen för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.

Utöver detta analyserar vi nu på Justitiedepartementet ett förstärkt straffrättsligt skydd för det som ofta kallas för psykiskt våld, mot bakgrund av en utredning som lämnades för en tid sedan (Ds 2022:18 Straffansvar för psykiskt våld). Vi ser att olika studier visar att psykiskt våld kan förekomma bland annat inom en hederskontext och omfatta såväl verbala kränkningar som olika former av kontrollerande eller tvångsmässiga beteenden.

Den utredning som Daniel Vencu Velasquez Castro hänvisar till hade i uppdrag att analysera vilket straffansvar som i dag finns när det gäller omvändelseförsök och ta ställning till om det straffrättsliga skyddet bör förstärkas. Som vi nu känner till gjorde utredningen utifrån sina iakttagelser bedömningen att det inte bör införas en särskild reglering som kriminaliserar omvändelseförsök, och utredningen lämnar inte heller något sådant förslag. Detta var det underlag som jag ärvde - om jag får uttrycka mig så - från den tidigare regeringen.

Frågan om hur vi på ett effektivt och ändamålsenligt sätt kan motverka omvändelseförsök är föremål för fortsatt analys på Justitiedepartementet men också i andra delar av Regeringskansliet. Jag delar verkligen interpellantens engagemang i dessa frågor och ser fram emot att diskutera hur vi kan säkerställa att Sverige är och förblir ett land där alla har rätt att vara den man är och älska vem man vill.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för möjligheten att diskutera de här väldigt angelägna frågorna i dag! Tack också, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Martina Johansson, som var tvungen att gå lite tidigare, och alla andra som under lång tid varit engagerade i frågan här i riksdagen och förstås utanför politiken!

Det är i alla fall 20 år sedan frågan aktualiserades på ett mer systematiskt sätt i en annan utredning, men den fick då inte en hantering. Nu kan vi vara glada för att en utredning är på plats, och den kommer att vara navet för att föra frågorna framåt.

Jag vill också uttrycka uppskattning för ert sätt att hela tiden påminna om att det här är lagstiftning som verkligen påverkar enskilda människor och att det kan få förödande konsekvenser när den inte fungerar. Det är en påminnelse om att våld inte bara är fysiskt våld. Det kan också vara psykiskt våld och ekonomiskt våld.

Våld kan utövas i väldigt olika skeden av en relation. Det vi nu talar om är en sorts eftervåld, något som händer när man kanske tagit sig ur relationen på ett sätt men ändå är kvar i den juridiskt, regelmässigt och ekonomiskt. Det finns väldigt stora möjligheter för den som är destruktiv och våldsam att utöva mycket våld också i efterhand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Allt det här har aktualiserats av många under lång tid. Det är helt riktigt att detta inte är en universallösning när det gäller mäns våld mot kvinnor eller för den delen våldsamheter och kränkningar i andra nära relationer. Men det är en viktig del i helheten.

Jag ser fram emot både att följa utredningen och att själv vara del i ett fortsatt utbyte med alla engagerade krafter här i riksdagen och med olika aktörer utanför politiken som alla har ett starkt engagemang och starka intressen i de här frågorna. Jag har stora förhoppningar om att vi ska kunna föra detta framåt på ett väldigt bra sätt. Låt oss hålla linan öppen under processens gång och med gemensamma krafter landa det här på ett fint sätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.