Emma Nohrén

Herr talman! Det var inte meningen att sätta dit Roland Utbult, men jag vet ju om ledamotens stora intresse för fiskefrågorna och tänkte att han kanske var informerad. Jag kanske kan få ge några medskick?

Det kom en klimatanpassningsstrategi häromdagen, och den var inte rolig. Det var väldigt mycket regeringen ville "verka för" och inga skarpa beslut, som kanske skulle behövas. När det ändrades från att det skulle bli en havsmiljöproposition till en marin strategi blir man ju som oppositionspolitiker lite misstänksam. Är det återigen någonting man ska "verka för", eller kommer det några skarpa förslag? Jag förstår att ledamoten inte kan svara på det i dag, men om det nu finns kontakter med staben kan det vara en önskan från vår sida - och jag tror också att det ligger i regeringens intresse - att man kommer fram med någonting på detta område. Har ledamoten något att tillägga?

Herr talman! Tack, Roland Utbult, för anförandet! Det är roligt att se ledamoten tillbaka i fiskedebatten.

Det finns jättemycket i anförandet som jag skulle vilja diskutera, men jag tryckte faktiskt på knappen för att ledamoten tillhör samma parti som landsbygdsministern. Vi väntar ju med spänning på vad den nya marina strategin ska innehålla. Vi har efterfrågat den under hela den här mandatperioden, och jag tänkte att Johanna Hornberger skulle få slippa mina frågor i dag och riktar mig till Kristdemokraterna i stället.

Min fråga är om den marina strategin kommer att innehålla förslag även på fiskeområdet och om den bygger på de överenskommelser vi gjort i andra sammanhang, till exempel Miljömålsberedningens betänkande. Det fanns en i princip färdig havsmiljöproposition på bordet när Miljöpartiet lämnade regeringen i december 2021, och sedan dess har det inte hänt något. Är det en fortsättning på det arbetet eller en helt ny produkt? Det är många som väntar med spänning, och var jag än är efterfrågas strategin. Otroligt många har ju varit inblandade i förarbetet. Vad innehåller den marina strategin?

Herr talman! Vi är här i dag för att prata om fiskeripolitik, och jag vill redan nu yrka bifall till Miljöpartiets reservation 2. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, även dem som vi har handlagt förenklat i år, men jag tänkte börja med att yrka bifall eftersom jag kommer att börja i det lite större - i hela havet.

Två tredjedelar av jordens yta består av hav. Medeldjupet i havet är nästan 4 kilometer. Om vi smetar ut bergen över hela jordklotet blir det bara en blå planet med ett medeldjup på kanske 2,6 kilometer. Om man tar Mount Everest och stoppar ned det i Marianergraven där det är som djupast kan man stå på toppen och ha 2 kilometer vatten ovanför sig.

Vi har 30 000 olika fiskarter i världen, från de minsta som är 8 millimeter långa till valhajen som kan bli 15 meter lång. Det är stort och ganska oförståeligt. Vattenytan gör att vi inte kan se det, men vi har påverkat hela detta hav, herr talman.

Om man åker ned till Marianergraven, vilket man kanske inte kan göra som människa men dock med små ubåtar, hittar man plastpartiklar, PFAS och föroreningar. Vi har missbrukat vårt hav enormt, och klimatförändringarna är också en stor del i detta. Förra året slog havet värmerekord varje dag, och så har det fortsatt i år.

Här uppe där vi bor, i norr, kommer klimatförändringarna att kännas mest. Östersjön är ett av de ställen på jorden som kommer att drabbas hårdast. Om vi får en och en halv grad högre temperatur på jorden, som vi redan varit över några gånger, är det 4-6 grader och kanske uppemot 8 grader i Östersjöns vatten. Det är förstås otroligt stressande för livsmiljöerna. Lägg därtill övergödning, främmande arter och överfiske så har vi ett mycket stressat hav som vi ska få ut vår resurs från, nämligen god fisk och skaldjur som vi alla vill äta. Vi har missbrukat havet så mycket att vår resurs inte riktigt funkar i dag. Vi har förvaltat den för dåligt, trots att vi har mer kunskap i dag än vi haft tidigare.

När jag började i Sveriges riksdag 2014 talade vi väldigt mycket om att vi skulle rädda torsken i Östersjön. Det har varit fiskeförbud på torsk sedan 2019, trots att vi hade kunskapen för att kunna hejda det i tid.

På västkusten, där jag bor, får vi inte fiska torsk längre. Det finns inga vuxna torskar. Koljan har minskat. Nordhavsräkan har ett bestånd som de senaste åren oftast legat under vad som ses som hållbart.

Detta är någonting som vi ändå haft en stor enighet om att vi vill göra någonting åt. Vi har haft den här kunskapen, också i EU där vi fått en gemensam fiskeripolitik. Ändå är vi där vi är i dag. Då har vi ju misslyckats.

Under förra mandatperioden jobbade man över partigränserna med Miljömålsberedningen. Det ledde till ett betänkande med över hundra förslag som skulle hjälpa havsmiljön och som vi hoppas någon gång ska bli verklighet. Regeringen har sagt att de ska lägga fram en marin strategi, men om den bygger på detta eller inte vet jag inte.

Vi hörde också tidigare talare säga att man till och med var så otålig här i riksdagen att man gjorde ett tillkännagivande. Alla partier var överens om nio åtgärder för Östersjön. Det handlade om att flytta ut trålgränsen, att göra en översyn av förvaltningsplanerna, att vi aktivt skulle ta en roll i de olika samarbetsorganen och att vi skulle se till att det småskaliga fisket skulle kunna överleva, till exempel genom att sänka fiskekvoterna kraftigt men behålla det kustnära fisket. Det handlade också om säl, skarv, storspigg och annat. Det var nio förslag om vad vi behövde göra som vi var överens om och som man fått i uppdrag att göra. Men det händer ingenting.

Vi hörde tidigare här att för att få trålgränsutflyttningen måste man prata med Finland, som tillsammans med Danmark kanske är de som fiskar mest i svenska vatten. Det bilaterala avtalet ligger utanför den gemensamma fiskeripolitiken.

I dag var statssekreteraren i utskottet. Vi frågade om regeringen för några samtal och fick svaret att det är upp till HaV, alltså myndigheten, att göra. Menar regeringen allvar får man väl ta upp luren och ringa sin motsvarighet.

Vi hörde förut vilka kvoter vi har fått för strömming och skarpsill, trots att kommissionen föreslog ett totalt fiskestopp. Då kanske det skulle ligga i regeringens intresse att se till att kvoterna går till just småskaligt fiske och normalkonsumtion. Svaret var att det kanske blir så men att det är upp till HaV. Det var inget uppdrag, ingenting.

Använder regeringen, som säger att de tar det här på allvar, de redskap som de har? Vi hörde den moderata företrädaren nyss säga att regeringen och Moderaterna har tagit det på allvar länge. Jag anser inte det. Det är därför jag yrkar bifall till reservation 2, för den handlar just om de saker som vi nationellt kan göra och vilka regelverk vi kan införa för att skydda bestånden. Mycket är EU-politik, men vi kan också göra saker på hemmaplan.

Jag hoppas att den marina strategi som regeringen ska lägga fram tar vara på den kunskap och de gemensamma förslag vi har för att komma vidare i detta, att man fastslår att vi ska ha en ekosystembaserad förvaltning som rymmer hela havet och att man tar havet och klimatet och hur de hänger ihop på allvar i de åtgärder som man föreslår.

Herr talman! Torskens kollaps och strömmingens kritiska tillstånd är ett fruktansvärt underbetyg till hela vårt samhälle. Vi kan bättre. Regeringen kan bättre. Det är ni som företräder oss. Haven tillhör oss alla. Vi måste återta dem.

(Applåder)

Herr talman! Jag delar din bild, Johanna Hornberger. Vi måste göra både och. De regler som finns i dag är inte skrivna för det vattenbruk som vi ser. För bara 20 år sedan hade vi inte tankeföreställningen att vi skulle kunna odla dessa organismer i Sverige.

Förutom tillstånden och att få på plats bättre och förenklade regelverk är det handläggningstiden som tar tid. Ledamoten pratar om att det handlar om prioriteringar inom länsstyrelsen, men då måste det finnas en politisk riktning. När man har fått mindre medel måste man ju peka ut vad man ska ta bort i stället.

Vi ser i dag att också flera av de stora satsningarna i norr, såsom stålsatsningen, batterifabriker och sådant, och de nya metoderna har långa handläggningstider just därför att de sitter med tillståndsprocesser. Detta är alltså något som finns i flera olika branscher, och en av flaskhalsarna förutom regelverket är resurserna till länsstyrelser och våra olika domstolar.

Återigen: Kommer ni att peka ut för länsstyrelsen att detta är något som är viktigt och som ska gå före annat, eller kommer ni att tillföra resurser så att vi kan ta bort flaskhalsen?

Herr talman! Tack, ledamoten Johanna Hornberger, för anförandet! Vi håller med varandra ganska mycket i dessa frågor, men genomförandet sker kanske inte alltid så snabbt eller på det sätt som vi vill.

Jag fastnade för ditt engagerande tal om akvakultur och odling av organismer. Musslor var ett exempel, men det finns också stora algodlingar och annat på västkusten, där man framför allt kan göra sådant i svenska vatten.

Du pratade om regelförenklingar, och det är jag absolut för. Det har redan gjorts två utredningar om regelförenklingar, och jag hoppas på flera av de delar som finns där. Du sa också att strandskyddet kanske skulle undantas helt och hållet, men då blev jag lite rädd. En del av dessa saker, till exempel sjöpungsodlingar, får en ganska stor lokal påverkan, så det borde tillståndsprövas på något sätt.

Jag har en fråga. Jag var på en vattenbrukskonferens i Strömstad för två veckor sedan. Nu skulle vi ju inte prata om tillstånd, men det kommer upp ändå eftersom det ofta är det som är top of mind. Det som de flesta var sura på var inte regelverket utan att det tar så lång tid för länsstyrelserna och domstolsförhandlingarna. Man har inte tid.

Det som fattas är resurser. Regeringen och Tidölaget har tagit bort resurser från länsstyrelserna, vilket har förlängt handläggningstiderna. Min fråga, om man nu vill öka vattenbruket i Sverige, är: Kommer man att tillskjuta pengar så att tillståndsprocesserna och handläggningen går fortare?

Fru talman! Vi har ju en klimatlag på EU-nivå som vi har förbundit oss att följa. Där finns det ett beting där skogen spelar en stor roll. Det är också detta som till exempel Miljömålsberedningen jobbar med.

Visst finns det stora delar där vi har ett gemensamt ansvar för hela Europas skogar för att de ska göra Europas klimatarbete och bidra till biologisk mångfald.

Du sa, Kjell-Arne Ottosson, att ni står bakom målen. Samtidigt sa du att miljömålen inte går att nå. Men oavsett om man anser att målet är ouppnåeligt kan man se att trenden sedan 1993 har varit att det går utför. Det råder brist på viktiga livsmiljöer. Flera livsmiljöer minskar - de blir mindre och mer fragmenterade. Vi ser en ogynnsam status och en negativ utveckling för många skogslevande arter. Populationerna av många hotade och känsliga arter blir mindre. Ekosystemtjänsterna har otillräcklig status. Vi har en negativ påverkan på vattendragen i skogslandskapet.

Det är inte så att vi har ett bra läge och ska ännu högre, utan det vi har minskar, trots åtgärderna. När vi ser nedåtgående trender, minskande antal, minskande utrymmen och livsmiljöer för dessa arter och att arterna minskar kan vi inte, oavsett vilka mål vi har, säga att vi ska vara nöjda. Därför undrar jag vad ni ska göra för att vi ska nå miljömålen eller åtminstone se till att det inte går åt motsatt håll, om ni nu inte vill ha miljömål som faktiskt motsvarar det som krävs.

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Jag får erkänna att jag höll mig ända till slutet - sedan tryckte jag på knappen.

Ledamoten pratade mycket om frihet under ansvar och att det är vi skogsägare som vet bäst. Det står att den svenska skogspolitiken till stor del bygger på frihet under ansvar, med begränsade sanktionsmöjligheter. Men skogsvårdslagen är en så kallad minimilag - för att de skogspolitiska målen ska nås förväntas skogsägare göra insatser utöver vad lagen kräver. Detta är en del av skogsbrukets så kallade sektorsansvar, vilket innebär att åtgärder som krävs för att bevara skogslandskapets natur- och kulturmiljövärden är ett gemensamt ansvar för myndigheterna och skogsbruket.

Man ska alltså göra det som krävs för att man ska uppnå det som står i lagen. Som vi har varit inne på har lagen två jämställda mål: produktionsmålet och miljömålet. I slutet av ledamotens anförande sa han att det inte går att nå dessa mål. Tidigare i dag, under frågestunden, stod landsbygdsministern här och sa att han står bakom båda målen. Min fråga blir därför: Står Kristdemokraterna bakom båda målen?

Fru talman! Hyggesfritt har blivit namnet på en viss typ av skogsbruk, men vi börjar mer och mer prata om naturnära brukningsmetoder.

Det är helt rätt att vi inte tycker om kalhyggen - speciellt inte stora. Däremot kan det göras när det blir motsvarande en naturlig lucka. Vi ser ju i andra länder, till exempel Tyskland, att det görs kalhyggen på mindre ytor. Jag tror att det handlar om upp till 2 hektar i vissa delar. Det kan släppa in ljus och ge andra fördelar.

Vi skulle behöva ha ett mer naturnära bruk. Kalhyggesförfarande funkar jättebra på vissa marker, men inte på alla. Skulle det göras överallt blir det en förgraning, som ledamoten säger. Det behövs skötsel även om man arbetar hyggesfritt, och man är oftare ute i skogen på det viset. Men att ha trakthyggesbruk som i dag anser vi inte är förenligt med miljömålen, och det gör också att man inte klarar av att nå dem.

Miljöpartiet vill ha hyggesfritt, naturnära metoder och mindre kalhyggen - om vi alls ska ha några kalhyggen.

Fru talman! Som Kjell-Arne Ottosson sa var artikeln underskriven av en enskild ledamot och innehöll ordval som jag själv kanske inte hade gjort. Däremot ser vi ju att utredningen har fokus på ökad produktion och inte nämner någonting om miljöhänsyn. Vi ser över huvud taget väldigt få åtgärder på det området. Det är klart att det finns frustration i den här debattartikeln.

Vi anser att regeringen har chansen nu när de ska lägga fram en ny skogsutredning - trots att så många andra pågår samtidigt, som vi hörde i replikskiftet mellan Moderaterna och Socialdemokraterna. Det är förvånande att det bara handlar om ökad produktion och att inga andra delar finns med.

Jag skulle personligen inte använda samma ord som i debattartikeln, men vi ser ju vartåt det barkar.

Fru talman! Vi har precis haft ett replikskifte som berörde ganska mycket av mitt anförande. Man kan se stora skillnader i fråga om hur vi ser på skogen, vad som är viktigt och vad man kan tumma på och inte.

Jag tror att vi alla här i kammaren kan säga att Sveriges natur är fantastisk. Jag tror att de flesta svenskar känner stor stolthet och varm glädje över den natur vi har, och vårt land har fått natur i överflöd. Vi har milsvida skogar, storslagna fjäll, myllrande våtmarker och artrikedom i skog och mark. Men vi ser att förlusten av särskilt värdefulla och artrika skogar är mycket omfattande, och den sker just nu i väldigt hög takt.

De svenska avverkningsnivåerna har de senaste åren varit exceptionellt höga och legat på över 90 miljoner kubikmeter varje år. Det är historiskt unikt, fru talman, och vi ser att effekterna är mycket påtagliga i skogslandskapet. Det är inte det här som lagen föreskriver. Som jag sa i replikskiftet har den svenska skogspolitiken två jämställda mål: ett produktionsmål och ett miljömål. Båda ska uppnås.

Som jag sa tidigare skriver Skogsstyrelsen så här i sin senaste utvärdering av miljötillståndet i skogen: "Förlust av naturvärden som inte går att återskapa under överskådlig tid har i analysen identifierats som ett problem av särskilt brådskande karaktär. - Att säkerställa att kvarvarande skogar med mycket höga naturvärden bevaras är avgörande och behöver hanteras skyndsamt."

Den förra S-MP-regeringen tillsatte en skogsutredning. Det blev en skogsproposition, och det blev förslag på hur vi skulle skydda en stor del av naturen när det gäller fjällnära skog. Men själva skyddsdelen gick om intet, för när den skulle implementeras vann oppositionens budget och pengarna försvann. Därefter blev det en ny regering, och än mer pengar försvann.

Det är ledsamt, för i den fördjupade utvärderingen av Levande skogar tar man upp flera problem att lösa för att faktiskt uppnå miljömålet.

Det handlar om brist på livsmiljöer i skogslandskapet. "Flera typer av livsmiljöer minskar och blir alltmer fragmenterade."

Vi ser en ogynnsam status eller en negativ utveckling för många skogslevande arter. "Många hotade och känsliga arter minskar och populationerna blir alltmer fragmenterade." Populationerna kan helt enkelt inte mötas utan blir fragmenterade, och skogslandskapet löses upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

"Flera av skogens ekosystemtjänster har otillräcklig status", står det vidare. Vi ser att kulturmiljöer förstörs i skogslandskapet i samband med skogsbruksåtgärder, och vi ser negativ påverkan på skogslandskapets vattendrag.

En del i hur man ska åtgärda de här sakerna är att ha ett mer naturnära brukande. Skogsstyrelsens utvärdering tar till exempel upp hyggesfritt skogsbruk och andra naturnära brukningsformer och hur man ska återställa vattenbalansen i skogen.

Före jul fick vi en rapport presenterad av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen om hur man skulle kunna öka förutsättningarna för hyggesfritt skogsbruk och naturnära skogsbruk. Där nämns flera olika delar som skulle kunna öka den biologiska mångfalden och ge mer kontinuerliga skogar, bland annat genom att man ger Sveaskog och Fastighetsverket i uppdrag att jobba med dessa saker. Man kan också ta fram utbildning och ge ekonomiska bidrag till entreprenörer och kompetensutveckling inom hyggesfritt, för i dag finns inte alltid kunskapen. Vad är bäst? Alla metoder funkar inte på alla marker. Vissa metoder funkar bättre. Sverige är ett stort, avlångt land. Vi behöver mer forskning.

Vi behöver också forskning på skogsskötsel, skogsteknik, skoglig plantering, nya maskiner och nya maskinparker som funkar. Där ser vi just nu att Sveaskog har ett fantastiskt samarbete med några som gallrar med drönare och annat. Det gör att vi får mer skog kvar, för vi behöver inte ha skogsbilvägar. Vi får också mindre påverkan på marken. Just det här ska vi använda våra gemensamma skogar till, och det är sådana här initiativ som staten ska ta lead på.

Men tar regeringen det här på allvar? Nej. Trots åratal av nödrop från forskare och myndigheter gör man nu tvärtom när man tillsätter den nya skogsutredningen.

Den här utredningen ska fokusera på att öka tillväxten i skogen - trots att vi inte en enda gång har missat produktionsmålet. Men varje år har vi som sagt misslyckats med att nå miljömålet. Ändå finns inte det med i utredningen. Det allvarliga hotet mot de sista resterna av skog med riktigt höga naturvärden nämns inte med ett enda ord.

Man säger att det är klimatåtgärder att ta ut mer biomassa, men man visar inte förståelse för att levande skogar också är ett skydd mot klimatförändringar och att klimatanpassningsåtgärder i skogsbruket är en nödvändighet.

Man vill heller inte veta vad som finns i skogen. Vi avverkar redan nu i blindo. Nu vill man öka ytan som enskilda får avverka utan granskning från 0,5 till 5 hektar. Det är alltså en yta stor som fem fotbollsplaner. Gör grannen likadant är det snart ett ganska stort område, och gör fler grannar likadant blir det ett enormt kalhygge utan någon granskning. Det kan komma att få förödande konsekvenser för naturen som sådan men också för till exempel rennäringen och för fragmenteringen av skogslandskapet.

Det här är några av förslagen i skogsutredningen som gör oss djupt oroade. Det finns fler.

John Widegren försökte sig på att tolka Miljöpartiets politik tidigare. Jag skulle säga att det var en vantolkning. Vi vill se en omläggning av skogspolitiken, ja. Men vi vill att Sverige ska vara ett grönt föregångsland inom hållbart och skogsnära skogsbruk. Vi ser att vi behöver en bredd av olika metoder för att bruka skogen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skogspolitik

John Widegren pratar om ett museum. Nej, det vill vi inte ha. Men vi ska skydda det som behöver skyddas, och det som ska brukas ska brukas hållbart. Vi vill att storleken på hyggen och den sammanlagda storleken på tidsmässigt och rumsligt närliggande hyggen ska begränsas så att vi får en landskapsbild och kan titta på skogen på ett sådant sätt.

Vi vill se ett ersättningssystem för att främja ekosystemtjänster, ökad naturhänsyn och andra miljöåtgärder i skogsbruket. Vi vill främja hållbara skogsbruksmetoder och minimera gödsling av våtmarker och skogsmarker, för det är ju så att det vi gör i skogen kommer ut på andra ställen. Om vi har avverkning lakar vi ut mineral, grundämnen, gifter och gödning. Det hamnar i våra vattendrag och till exempel i havet, så det vi gör i skogen påverkar hela vårt ekosystem.

Fru talman! Jag ska sluta nu. Vi kommer säkert att fortsätta med denna debatt under hela kvällen.

Vi har en förenklad motionsbehandling det här året, vilket gör att vi inte kommer att kunna yrka på flera av de motioner som vi lämnat in. Jag står förstås bakom dem även i år, men jag yrkar bifall till reservation 10 och tackar därmed för i dag.

(Applåder)

Fru talman! Likt John Widegren är jag skogsägare, och jag vill väldigt gärna göra rätt i min skog. Jag vill kunna få rådgivning för att veta hur det ska gå till och ha möjlighet att vidta bra miljöåtgärder. Jag vill kunna leverera bra biomassa och framför allt bra träprodukter, och för att göra det behöver man se hur skogen mår i sitt ekosystem. Det finns alltså många olika sätt att se på detta.

Jag tycker inte att ledamoten svarar på min fråga. Målet Levande skogar är felställt, säger han, men det är ju det mål vi har och som vi har antagit i denna kammare.

När Skogsstyrelsen tittar på detta ser man att vi har brist på viktiga livsmiljöer i skogslandskapet och att flera typer av livsmiljöer minskar och blir mer fragmenterade. Det är en ogynnsam status och en negativ utveckling för många skogslevande arter. Många hotade och känsliga arter minskar, och populationer blir fragmenterade. Flera av skogens ekosystemtjänster har otillräcklig status. Kulturmiljöer förstörs i skogslandskapet i samband med skogsbruksåtgärder. Vi har en negativ påverkan på skogslandskapets vattendrag.

Detta är sådant som man ser inte har blivit bättre över tid. Man ser i stället att det har försämrats sedan man började utvärdera de här sakerna. Det står: "Sveriges möjligheter att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet kräver kraftfulla åtgärder. För arter knutna till lång kontinuitet och arter som behöver livsmiljöer som idag är ovanliga i skogslandskapet är situationen allvarlig."

Tycker inte ledamoten att detta är någonting att ta på allvar, snarare än att ställa om målen? Vad ska ni göra för att detta ska bli bra, John Widegren? Kommer produktionsmålet och miljömålen fortfarande att vara likställda under en moderatledd regering? Jag ser det inte så.

Fru talman! Tack för ditt anförande, ledamot John Widegren! Jag kunde inte låta bli att begära replik med tanke på att du tillskriver mitt parti så stor makt i dessa frågor. Det är alltid spännande att se.

I mitt anförande kommer jag att ta upp ungefär samma sak som ledamoten gjorde men - som vanligt, kanske - tvärtom.

I Sverige har vi ju en skogsvårdslag med två jämställda mål: Vi har ett produktionsmål, och vi har ett miljömål. Produktionsmålet har vi nått varje år sedan vi antog dessa lagar, men miljömålet har vi aldrig nått. Borde därför inte regeringen lägga större vikt vid detta när den tillsätter en ny skogsutredning?

I Skogsstyrelsens fördjupade utvärdering av miljömålet Levande skogar står det: "Miljökvalitetsmålet är inte uppnått och kommer inte kunna nås med befintliga och beslutade styrmedel och åtgärder." Det står också: "Utvecklingen i miljön är negativ." Det har utvärderats fram till år 2030.

Som regeringsparti och, vilket vi hörde nyss, ledare av regeringen borde väl detta vara någonting man vill åtgärda och se till att man faktiskt får verktyg för att hantera. Jag märker inget av det när jag hör John Widegrens anförande, utan snarare hör jag att man vill öka produktionsmålet och köra över miljömålet. Frågan är därför: Anser Moderaterna att miljömålet fyller sin funktion?

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren som gäller svinpesten. För ett och ett halvt år sedan var miljö och jordbruksutskottet på besök i Lettland. Vi satt i ett möte och diskuterade erfarenheterna därifrån och vad man gör när svinpesten kommer. När vi gick därifrån fick vi flashar i våra mobiler om att vi hade svinpest i Sverige.

För två veckor sedan var utskottet i Fagersta med omnejd och tittade på effekterna. Det vi såg var att allting har fungerat fantastiskt när det gäller bekämpningen av svinpesten. Samhället har verkligen ställt upp, och jägarna har ställt upp. Man har också byggt staket. Det har fungerat som det var tänkt.

Problemet är alla andra verksamheter runt omkring som nu blir drabbade. Föreningslivet kan inte utöva sin verksamhet. Näringsidkare, restauranger och andra går helt enkelt på knäna, och de har ingen möjlighet att få ersättning. Det är i epizootilagen som det anges att man får ersättning för till exempel slaktvikt. Men hur är det med allt annat? Frågan är därför: Har regeringen någonting annat? Kommer man att ge Tillväxtverket ett uppdrag så att de drabbade får ut sina medel?

Herr talman! Vi debatterar i dag EU:s nya vattendirektiv. Och jag måste börja med att säga att jag är otroligt glad över att vi äntligen har detta direktiv på plats, åtminstone efter dagens votering. Men det kommer också att krävas insatser för att få detta på plats.

Vattenförvaltningen har i dag många djupgående brister. Det är mycket som faktiskt behöver åtgärdas även i Sverige för att vi ska få en säker kvalitet och kvantitet på dricksvatten i Sverige.

När vi inför detta nya dricksvattendirektiv krävs det en nivåhöjning av det svenska arbetet. Precis som ledamoten före mig räknade upp innefattar det nya direktivet att vi ska ha ett rent och hälsosamt dricksvatten i hela EU. Det ska vara fritt från skadliga föroreningar, fritt från mikroorganismer, fritt från parasiter och hälsoskadliga ämnen. Det kan låta självklart, men så är det inte överallt i dag.

Det är också nytt att det omfattar dricksvattnets hela väg från en dricksvattentäkt, genom ledningar, genom rening och ända ut i kranen och fram till ett glas vatten.

Man ska också ta hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar vattenresurser, och man ska använda kunskapen om de åtgärder som har genomförts inom ramdirektivet för vatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Det är stora saker som ska göras, och det är hela kedjan. Och många intressenter är inblandade, ofta från kommunens va-bolag som ska se till att man har dricksvatten där till reningsverk, Livsmedelsverket, Kemikalieinspektionen och andra som ska övervaka detta. De ska till och med se till att det inte finns läckage i kedjan, och de bestämmer också vilka material som ska finnas i kedjan för vattnet. Detta är, som sagt, väldigt bra saker. Dricksvatten är kanske det viktigaste livsmedlet som vi har och grunden för allting.

Men jag tycker att regeringen missar flera saker som borde ha tagits med när detta nu genomförs.

Herr talman! Ett välfungerande va-system för dricksvatten och avloppsrening är också grunden för ett fungerande och hälsosamt samhälle. En stor del av det system som vi har i Sverige i dag kom till på 50- och 60-talen, och nu ser vi att vi har ett brådskande behov av att förnya, underhålla och förbättra dessa system. Vi ser att många städer växer. Och i takt med att fler människor flyttar in får vi också större belastningar på systemen, men de är inte utbyggda för detta.

Branschorganisationen Svenskt Vatten säger att investeringstakten i Sverige för va-strukturen är omkring 20 miljarder kronor per år. Det är mycket pengar. Men enligt samma organisation skulle det krävas 31 miljarder kronor för att modernisera den. Det fattas alltså mer än 50 procent. Skulle man förnya i den takt som görs i dag skulle det ta 200 år innan systemet har byggts ut och förnyats till den standard som behövs. Det säger sig självt att det inte är tillräckligt. Att skjuta på underhåll av vatten- och avloppsledningar är dyrt ekonomiskt, och det kan också bli allvarliga konsekvenser för både miljö och människors hälsa.

Om vi ska klara att leva upp till det nya dricksvattendirektivet anser Miljöpartiet att kommunerna och andra huvudmän behöver tydligare ramar.

Till skillnad från regeringen anser vi att det är huvudmännens, oftast kommunernas, underhållsansvar. Det behöver förtydligas i lagen om allmänna vattentjänster. Vi tycker också att det behövs en kontrollstation tre år efter införandet för att man ska se hur direktivet har trätt i kraft och om resultat har uppnåtts.

En annan del av genomförandet av direktivet där vi vill annorlunda gäller bestämmelserna om vissa ämnen, till exempel när det gäller riskbedömningar och gränsvärden för vissa ämnen. En sak som vi ser att regeringen har missat, och som har påtalats av flera remissinstanser, är att det saknas gränsvärden i fråga om hormonstörande ämnen som bisfenol A. Det används ofta i så kallad relining i olika ledningssystem och är ett hormonstörande ämne som vi ska fasa ut. Men det finns inte med som ett av de ämnen man ska övervaka. Det här tycker vi är fel - man borde införa det.

En annan sak som vi också tycker att man borde ha med är hur dricksvattentäkter övervakas och vilka ämnen som får finnas där. Bara den senaste hösten har ämnen som PFAS kanske blivit allmängods i människors vetande. I våra dricksvattentäkter finns det otroligt många främmande ämnen som sedan hamnar i vårt dricksvatten men inte finns med på listan över det som ska övervakas. Vi tycker att man borde ta fram en nationell lista och ge både Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen i uppdrag att se till att det alltid finns en lista på det som ska övervakas, med gränsvärden utifrån rådande kunskapsläge och rekommendationer från Efsa, som man kan kalla vår europeiska kemikalieinspektion. Detta finns inte i dag, men vi vet att vi hela tiden får nya ämnen. Det som hänt i till exempel Kallinge, med PFAS i dricksvattentäkter, får aldrig hända igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Herr talman! Då man någon gång 2013-2014 insåg att det fanns PFAS i dricksvattnet i Kallinge var det inte många som visste vad PFAS var. Nu ser vi att det är ett ämne som vi använder högt och lågt, så att säga. Det finns i våra läkemedel. Det finns förmodligen i massor i en telefon. Och det är cancerframkallande.

Det finns över 10 000 olika sorters PFAS. Det kommer framför allt ut i naturen nära brandövningsplatser, försvarsverksamhet och andra övningsplatser - vad vi har sett i Sverige i alla fall. Nu kommer det också ut på andra ställen. Halterna kan vara enorma. Människorna i Kallinge har alltså fått i sig det här cancerframkallande ämnet ovetande genom att dricka kranvatten.

Herr talman! Högsta domstolen fastslog i höstas att de 150 boende i Kallinge som väckt talan har rätt till skadestånd. Det är det kommunala bolaget som hålls ansvarigt för att kompensera dessa personer för den skada som skett. Det här ska inte behöva ske igen. Vi tycker att det är bra att de har fått rätt, men vi måste se till att göra allt vi kan för att det inte ska ske igen. Vi behöver förhindra spridningen av PFAS. Vi behöver stoppa spridningen av ytterligare PFAS. Vi behöver ha regler som utformar hur en enskild medborgare ska kompenseras om den drabbas och vad som händer om den får PFAS i sin brunn. Vi anser också att kommunerna, som kanske inte har de ekonomiska möjligheterna att få till rening, ska få hjälp av staten för att kunna rena vattnet. Där skiljer vi oss från regeringen.

Herr talman! Sist men inte minst måste vi ha fungerande miljöövervakning. Tyvärr är det här ett område som jag ser att regeringen på många ställen har skurit ned på. Vi har tagit upp detta i många debatter med miljö och jordbruksutskottet. I det här fallet är det samma sak. Om vi ska veta vad som finns där ute och vilka åtgärder som hjälper måste vi ha fungerande miljöövervakning. Detta har vi också en reservation om.

Herr talman! Jag står förstås bakom alla våra reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4 under punkt 5. Det är en reservation som handlar om statligt stöd för att rena dricksvatten från PFAS.

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Det hade kanske varit omöjligt att komma ned till en nollkvot. Anledningen till att kommissionen valde att gå fram med att inte ha något fiske alls på sill var att man såg att bestånden har över 5 procents risk att krascha även utan fiske. Beståndet är alltså i så dåligt skick nu att man även utan fiske faktiskt inte är säker på att det finns en tillräckligt stor lekbiomassa, alltså tillräckligt många som kan föröka sig.

Den regel som kommissionen hängde upp detta på heter artikel 4.6. Det är väldigt allvarligt. Det är en broms. Om det visar sig att man med de fleråriga fiskeplaner som finns inte uppnår målen kommer man kanske att behöva dra i nödbromsen därför att bestånden är i så dåligt skick. Men i stället för att dra lärdom av detta vill kommissionen och fiskerådet nu i stället ta bort artikeln. Det verkar snabbehandlas just nu. Vi fick reda på i dag att detta kommer upp i Coreper på onsdag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Jag har två frågor. Kommer regeringen att arbeta för att artikeln inte ska tas bort på detta snabba vis, utan några som helst överläggningar med andra, och kämpa för att den ska finnas kvar som den säkerhetsventil den är? Och återigen: Hur kommer regeringen att säkerställa att de kvoter vi har förhandlat fram faktiskt går till det småskaliga fisket och inte till industritrålarna?

Fru talman! Tack, Johanna Hornberger, för anförandet! Detta är ett ämne som vi båda delar intresset för, så jag kunde inte låta bli att ta replik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Det är bra att regeringen satsar på dessa saker. Samtidigt tog man bort över 300 miljoner från anslaget förra gången. Nu har det återställts lite, men det fattas fortfarande nästan 200 miljoner jämfört med 2022. Men de åtgärder som kan göras ska göras. Det är bra.

Vi behöver ha åtgärder på land och i kustområden där vi ska få bukt med övergödning och andra miljögifter. Det enda jag har sett annars på detta område från regeringen är att man ska reformera eller i många fall ta bort strandskyddet, som är en av våra absolut bästa miljölagar och som säkerställer att vi har ett skydd runt stränderna, som är uppväxtmiljö och som buffrar när det gäller dessa saker.

Inom biologin pratar vi om bottom-up-effekter och top-down-effekter. Det handlar om utsläppen i en del. Vi har algerna som kan ta upp övergödningen, men i andra änden har vi toppredatorerna och stor fisk. Ett friskt ekosystem har bättre resiliens mot detta, och om vi har stor fisk i havet har vi också bättre motståndskraft mot till exempel övergödning.

Detta är en bristvara i Östersjön i dag. Vi har sett att sillbestånden är så små och i så dåligt skick att kommissionen föreslog nollfiske. Trots detta kom ministern hem med vad han tyckte var glada besked om att vi ska fortsätta fiska, om än inte lika mycket. Han sa att det var för att rädda det småskaliga fisket. Dock kommer den allra största delen att dras upp av de stora industritrålarna.

Min fråga till ledamoten är därför: Hur säkerställer regeringen att de fiskekvoter som nu kommer går till just småskaligt fiske för humankonsumtion?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Fru talman! Jag tittar gärna på andra siffror. Siffrorna jag har är från Naturvårdsverket 2021 och säger att 75 procent blir kortlivade produkter, alltså med en kortare livslängd än två år. Jag tar gärna del av andra siffror, men det är den officiella statistiken.

Jag fick inte svar på min fråga om hur vi ska uppnå det 10 procent högre koldioxidupptag som vi behöver ha i våra skogar för att vi ska leva upp till EU:s förordning. Frihet under ansvar har tjänat oss väl, men vi ser också en nedåtgående trend när det gäller biologisk mångfald. Vi ser mindre och mindre sammanhängande skogar med skogskärnor, och vi ser att vi brukar skogen mer än vad vi faktiskt kan göra. På de två senaste riksskogstaxeringarna ser vi helt enkelt att uttaget är större än tillväxten. Vi har regler för återplantering, men det tar ju tid innan dessa träd tar upp lika mycket.

Återigen: Hur ska vi få skogen att göra det som vi faktiskt har åtagit oss att den ska göra? Hur vill ledamoten att vi ska uppnå EU-förordningen om ett 10 procent högre koldioxidupptag i skogen? Kommer det i så fall att inverka på hur man brukar skogen, på vilket sätt man brukar skogen, eller kommer det att lösa sig med business as usual?

Fru talman! Jag tackar Helena Storckenfeldt för hennes anförande. Ledamoten började med skogen, och jag tänkte att vi skulle uppehålla oss vid den i detta replikskifte.

Vi har internationella åtaganden som innebär att 30 procent av våra olika arealer ska skyddas; det gäller skog, limniska miljöer, hav och så vidare. Vi har ett EU-beting genom en EU-förordning som innebär att skogen i Sverige ska binda in 10 procent mer koldioxid - 4 miljoner ton - till 2030.

Samtidigt ser vi i de två senaste riksskogstaxeringarna att avverkningen plus den naturliga dödligheten i Svealand och Götaland faktiskt är större än tillväxten, vilket alltså borde betyda att vi egentligen inte skulle kunna ta ut någon skogsråvara. Detta är väldigt anmärkningsvärt. Hur ska vi komma till rätta med detta? Hur ska vi kunna använda våra skogliga produkter om vi redan nu tar av kapitalet i stället för att bara skörda räntan?

En sak som brukar komma upp är att man bygger in trä - vi är till exempel nu i en sal där det finns mycket trädetaljer. Faktum är dock att det enligt statistik från 2021 bara är knappt 25 procent av de skogliga produkterna i Sverige som blir långlivade produkter. 75 procent blir kortlivade produkter - de blir alltså utsläpp.

Min fråga till ledamoten och Moderaterna är: Kommer vi att bara kunna fortsätta ta ut skog på det sätt som ledamoten sa här? Kommer vi att kunna ha frihet under ansvar, eller måste vi faktiskt reglera detta på något vis? Hur ska vi leva upp till internationella konventioner och miljölagar och samtidigt ha ett skogsbruk?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Fru talman! Vi kan se att utsläppen minskade och att vi skulle nå målet för inrikes transporter med vår politik. Så någon effektivitet var det minsann.

Däremot anser vi att regeringens och Sverigedemokraternas politik inte är effektiv och inte långsiktig. Man tog bort elbilspremien över en natt och satte hela industrin och alla biltillverkare på pottkanten. Man tog bort nedsättningen av anslutningsavgifterna av vindkraft till havs till anslutningspunkterna på land. Därmed togs hoppet bort för många av de industrier på västkusten som behöver el för att vara med i den gröna omställningen. Stora företag vill bort från det fossila och över till det förnybara. De behöver energi nu. Beatrice Timgrens prat om kärnkraft blir kanske bra sedan, men vi behöver energi nu.

Den här regeringen pratar hela tiden om elektrifieringen med nya elbilar. Ja, det hade inte rullat så många elbilar på våra gator om det inte hade varit för vår politik. Men hur ni ska få el till laddstolparna utan att gå med på den förnybara energin och bygga det som går snabbt förstår jag inte.

Jag tror att vår politik visst var effektiv. Visst, det fanns saker som man kunde skruva på. Men hittills har jag inte sett någon effektivitet i regeringens och Sverigedemokraternas politik.

Fru talman! Det finns inget egenvärde i att bara ha en massa pengar om de inte gör nytta, men vi ser att de har gjort nytta. Det finns mer skyddad skog, och det finns fler gröna jobb för att sköta skogen. Myndigheter kan jobba med frågorna, och klimatutsläppen har minskat.

Med den budget som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna lägger fram anser Naturvårdsverket att det behövs ungefär 100 miljoner för att klara av uppdraget med kortare handläggningstid för tillståndsprocesser och att effektivisera arbetet med miljöprövningar. Det är klart att det inte blir effektivt miljöarbete av en sådan neddragning. Om de hade fått de pengar de behöver hade det blivit en effektiv klimat- och miljöpolitik.

Havs- och vattenmyndigheten drabbades av ett akut bakslag förra året när de fick skära ned arbetet med hundratals miljoner på grund av dåvarande budget. Nu är det samma låga nivåer, och man säger att det kommer att vara svårt att vara med i tillståndsprocesser för till exempel nya gruvor. Det är inte effektiv klimatpolitik.

Skyddet för gammelskogar minskar. Remissinstanserna säger att det är på så låg nivå att det omöjliggör ett effektivt skydd. De värdefulla skogarna avverkas i så hög takt att det inte är möjligt att övervaka och utöva kontroll. Det är inte heller effektiv klimatpolitik eftersom det kol som hade kunnat bindas i skogarna nu tas ut.

Vad är den effektiva klimatpolitiken? Det handlar inte alls om pengar, men pengar är möjliggörare om de riktas på rätt sätt. I den budget som finns nu tas pengar bort eller minskas utan att det ger effekt.