Aron Emilsson

Herr talman! Till att börja med måste Morgan Johansson ha missat det uttalande som Jimmie Åkesson, undertecknad och Mattias Karlsson gjorde när Grönlandskrisen var som svårast. Vi listade där exempel på åtgärder som Danmark, Norden och Europa nu behöver vidta för att höja tröskeln och markera symboliskt mot alla typer av intervention mot Grönland, med udden tydligt riktad mot nuvarande administration i Washington. Det är ett faktum, och det hände efter det senaste Grönlandshaveriet.

För övrigt har jag också sett det klipp som Morgan Johansson hänvisar till. Jag har sett det flera gånger, och det är helt uppenbart att Jimmie Åkesson vid flera tillfällen beskriver att det inte är önskvärt med någon form av utländsk valpåverkan i det svenska valet. Det sägs uttryckligen. Om någon sedan hypotetiskt tycker att det är bra om det går bra för ett parti är det en helt annan sak, men det är inte önskvärt med någon utländsk valpåverkan i det svenska valet. Detta har upprepats av mig och av flera representanter för partiledningen.

Det är väl det Morgan Johansson borde ta fasta på. Det svenska valet är för svenska folket.

(Applåder)

Herr talman! Ibland är det lite häpnadsväckande att höra Morgan Johansson orera både här i kammaren och i medierna om olika påstådda kopplingar till både Trump och Magarörelsen och till och med till Ryssland när man å andra sidan i det här huset, i rikets högsta beslutande organ, vet precis vad Sverigedemokraterna står för och vilket facit och vilket track record vi har.

När det gäller stödet till Ukraina och motarbetandet av den ryska aggressionen stod vi här ett decennium före den fullskaliga ryska invasionen mot Ukraina och varnade för den ryska aggressionen. Vi stred mot den typ av avrustnings- och nedrustningspolitik som Morgan Johansson och den socialdemokratiska regeringen var ansvariga för.

Jag tycker att detta är häpnadsväckande. Man måste ändå förhålla sig till historien och vad vi faktiskt har gjort i relation till det ryska hotet. Historiskt brände de och levde rövare i den bygd jag själv kommer från, och de gör nu samma sak i Ukraina. Därför har vi en enighet och en styrka i beskedet att vi står vid Ukrainas sida mot den ryska aggressionen.

Jag har också varit väldigt tydlig under mina år som utrikespolitisk talesperson och ordförande i utrikesutskottet: Vi har sett ett skifte i USA. De har i dag, som jag nämnde i mitt anförande nyss, en administration som är oberäknelig och oförutsägbar och som med retoriska hot har angripit vårt västra grannland. Då måste det mötas med åtgärder och tydliga markeringar. Jag nämnde flera exempel; jag hörde inte Morgan Johansson nämna några faktiska exempel på hur man ska möta detta. Återigen var det bara ord och symbolpolitik. Det ger ingen avskräckande eller realpolitisk effekt när vi har en allvarlig signalpolitik från USA och ett än värre militärt hot från Ryssland och Kina.

(Applåder)

Herr talman! Vi lever i den nya oredans tid. Vår kontinent skakas av storkrig och terror. Gamla vänner blir nya ovänner. Röda linjer byts ut till röda mattor. Gamla sanningar och gemensamma regler förkastas. Styrka går före rätt, och utan detsamma står man sig slätt.

Vi lever i en tid då dimman tätnar över Europa, en tid då det som nyss var självklart inte längre kan tas för givet och en tid då säkerhet inte är ett abstrakt ord i ett policydokument utan en fråga om samhällets omställning och faktiska överlevnad.

Vi lever i en säkerhetspolitisk miljö som inte bara är allvarlig utan också volatil. Under det gångna året har det blivit tydligt att den värld vi vant oss vid sedan andra världskrigets slut har ömsat skinn. Regelbaserad ordning har allt tydligare fått slagsida mot regelbrottsbaserad oordning. Internationell rätt kantrar mot internationell orätt.

Herr talman! USA är en viktig partner, men nordiskt territorium är ingen fastighetsmarknad. Med nuvarande administration i Washington och dess agerande i förhållande till vårt grannland har en obekväm insikt vuxit fram: Vi kan inte längre utgå från att USA alltid är den stabila allierade det har varit. När anspråk riktas mot Grönland – ett nordiskt territorium – ser vi ett paradigmskifte. Paradigmskiften ignoreras inte. De möts med tydliga svar och verkningsfulla åtgärder i syfte att freda Norden och framtiden för den transatlantiska länken.

Allierade behandlar inte varandra som potentiella byten. Grönland är inte ett strategiskt tomrum. Det är ett land med ett folk och en historia och med rätt till självbestämmande inom det danska kungariket. Att förstå ön som ett schackbräde mellan stormakter är exakt den rotlösa globalism som vi konservativa bekämpar, oavsett var den kommer ifrån – signalpolitiskt från Washington eller realpolitiskt från Moskva eller Peking.

Men skarp retorik räcker inte. Ord måste följas av handling. Europa och i synnerhet de nordiska länderna bör tillsammans med Danmark etablera ökad närvaro kring Grönland, defensivt men tydligt, för att höja tröskeln symboliskt och praktiskt mot varje tanke på intervention eller en påtvingad så kallad lösning, oavsett avsändare. Det är mycket riktigt, som USA också påpekar, att även Kina och Ryssland behöver mötas av ett slagkraftigt och robust Norden och Nato i Arktis. Det har Sverigedemokraterna påpekat länge i den här kammaren.

Det här kan och bör ske genom exempelvis stärkt övervakning och sjöfartssäkerhet, återkommande gemensamma nordeuropeiska övningar, utökad civil och militär infrastruktur, tydlig suveränitetsmarkering, ökad nordisk närvaro och gemensamma investeringar.

En sådan närvaro bygger på nordisk sammanhållning och är inte antiamerikansk. Den är proeuropeisk. Den är pronationell. Den säger: Här gäller lag framför makt. Här respekteras gränser. Här rustar väst gemensamt mot axelmakterna Kina och Ryssland i öst.

Herr talman! Samtidigt rasar kriget i Ukraina vidare. Frontlinjerna ligger till stora delar still, men stillastående är inte detsamma som stabilt. För såväl soldaterna vid fronten som de civila är krigets fasor en konstant, iskall, piskande snålblåst. De ryska attackerna mot civil energiinfrastruktur fortsätter och lamslår människor. En låst front kan när som helst brytas av ett överraskande angrepp från marken, från havet eller från luften. De ryska luftangreppen har intensifierats, och hotet stannar inte vid Ukrainas gränser.

Herr talman! Ryssland rustar inte bara militärt utan också på samhällets djup- och systemnivå. Man bygger ut baser i vårt närområde, ställer om sin industri och mobiliserar sin befolkning. Skolbarn indoktrineras. Kriminella rekryteras. Ett helt samhälle formas för krig. Det är inte en tillfällighet. Det är en strategi – den ryska björnens imperialistiska marsch.

Sveriges svar är och måste vara ihållande, envist och omfattande stöd till Ukraina, militärt, humanitärt och politiskt. Så sent som för ett par veckor sedan presenterade vi från Sverigedemokraternas och regeringens sida ett nytt stödpaket till Ukraina på 1 miljard kronor till stöd för landets energisektor.

Elledningar slås ut. Värmeverk bombas. Miljontals människor lämnas i kyla och mörker. Energi är mer än elektricitet. Det är värme för ett barn som ska sova. Det är ljus för en läkare som utför sitt arbete och hopp för familjer som vägrar ge upp trots att attackerna haglar. Då stöder vi Ukraina och dess tappra folk med elverk, värmefläktar och reservdelar som möjliggör reparation av skadad infrastruktur.

Inräknat det nya stödpaketet uppgår Sveriges samlade stöd till Ukraina sedan Rysslands fullskaliga invasion till sammanlagt cirka 114 miljarder kronor. De blågula banden är historiska, men de tvinnas nu också starka för en framtid då två fria nationer framåt vårkanten ska kunna utbrista: ”Vad bry vi oss om tsaren? Se staren, se staren!”

Iran och Nordkorea stöttar Moskva. I Iran har modiga människor gått ut på gatorna och krävt frihet. De har mötts av kulor, tortyr och massarresteringar, och tusentals och åter tusentals har dödats. Omvärldens press på regimen måste öka, och den islamistiska diktaturen måste falla. I Nordkorea fortsätter kärnvapenprogrammet i skuggan av världens oro. Förtryck inåt och aggression utåt är mönstret.

Samtidigt växer Kina fram som en global makt med förmåga att projicera styrka långt bortom sitt närområde, även i vårt. Man rustar massivt. Man bygger en oceangående flotta och expanderar sina strategiska kärnvapenarsenaler. Man stöder Ryssland och tillåts fortsätta så i rask takt mot en ny världsordning.

Som om detta inte vore nog står världen för första gången sedan 1972 utan ett avtal som begränsar strategiska kärnvapen. Det nya START-avtalet har löpt ut.

I det här läget krävs allt annat än naivitet och önsketänkande. Det krävs nordisk kyla och ett proaktivt och ansvarstagande angreppssätt.

Sverigedemokraterna ser behovet av att agera kraftfullt i det nuvarande försämrade säkerhetsläget och ett stort behov av att stärka kärnvapenavskräckningen. Nato är underlägset Ryssland vad gäller taktiska kärnvapen, både kvantitativt och kvalitativt. Det är den kategori kärnvapen som utgör det största hotet mot Sverige. Därför lade vi sverigedemokrater redan under 2024 fram förslag om att Nato ska stärka just den här avskräckningen. Tyvärr bifölls inte det förslaget i kammaren. Tvärtom har vi sett hur kärnvapenhotet inte har tagits på tillräckligt stort allvar över tid. Socialdemokraterna föreslog så sent som 2022 att Sverige skulle deklarera begränsningar i sitt Natomedlemskap gällande kärnvapen och inte fungera fullt ut i den nya försvarsalliansen.

Tvärtemot det här passiva förhållningssättet bör Sverige aktivt söka stärka kärnvapenavskräckningen i Europa med våra Natoallierade. Vi bör inte utesluta att även i den gråzonstid som råder mellan totalt krig och fred kunna basera kärnvapen på svenskt territorium om så skulle anses fördelaktigt för svenska säkerhetspolitiska intressen.

Avslutningsvis, herr talman: Vi behöver fördjupa samarbetet med andra demokratier som lever under existentiella hot. Taiwan lever under konstant tryck från Kina. Att sörja för Taiwan är moraliskt rätt, men det är också strategiskt klokt. Där finns högteknologi, innovation och kompetens som kan bidra till ömsesidig utveckling och försvarsförmåga.

För att summera: Den nya oredans tid är ingen tid för tvekan, ingen tid för senfärdighet och ingen tid för symbolpolitik. När framtidens generationer ser tillbaka på vår tid ska de kunna säga: De tog sitt ansvar så att friheten kunde leva vidare och så att Sverige stod starkt också när stormen drog in över Europa.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att Morgan Johansson undviker de två väldigt avgörande säkerhetspolitiska frågor där det råder oenighet på vänsterkanten och i stället talar om alla andra frågor. Det är där vi behöver svar. Vilken linje får vi med en eventuell rödgrön regering? Jag får inga svar på det.

Det som kännetecknar Socialdemokraterna i dag är att man vill vara något slags orkesterledare för en tonsäker symfoniorkester men saknar en dirigent, en andrafiol, ett gemensamt notblad och en repertoar.

Morgan Johansson nämnde att den feministiska utrikespolitiken har övergivits. Vad vill då Socialdemokraterna fylla en feministisk utrikespolitik med? Den här regeringen har i samarbete med Sverigedemokraterna lagt om kursen till ett resultatorienterat och effektivt jämställdhetsarbete världen över. Vill Socialdemokraterna tillbaka till en politik där man arrangerar skrivarstugor för att skriva Wikipediaartiklar, räknar män respektive kvinnor på tavlor i utrikesrepresentationen och ska ha 50–50 inbjudna vid olika mottagningar? Vad är det man vill fylla den feministiska utrikespolitiken med?

Herr talman! Socialdemokraterna är ju förknippade med två saker. Den första är att sträcka upp fingret och känna vartåt vindarna blåser för att anamma den uppfattning som är populär och därmed kan ge de rödgröna makten tillbaka – även om man varit av rakt motsatt mening kort tidigare. Den andra är att agera reaktivt – att svänga under galgen när man står inför fullbordat faktum att kartan måste anpassas efter terrängen.

Vi har sett detta i ompositioneringen gällande Nato och nu i bristen på politik för vad Sverige bör göra inom Nato. Vi ser det i bristen på besked i fråga om antipersonella minor och den framskjutna närvaron i Finland. Vi ser det i bristen på säkerhetspolitisk samsyn på vänsterflanken nära inpå valet.

Hur ska Morgan Johansson och Socialdemokraterna få den rödgröna besättningen att ro åt samma håll när alla håller i var sin åra och var sin kompass, varav en säger nej och en annan säger ja till DCA-avtalet – och i grunden Natomedlemskap? Det enda som verkar förena er, Morgan Johansson, är samsynen att ni inte vill samarbeta med varandra.

Min korta och viktiga fråga är därför: Vilken linje får vi med en rödgrön regering om man mot förmodan skulle vinna valet i höst?

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inledningsvis hänvisa till utrikesutskottets betänkande om verksamheten i Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato, under 2024, som vi nu debatterar, och jag yrkar bifall till utskottets förslag. Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Det är mot en mörk bakgrund efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina vårvintern 2022 ändå glädjande att Sverige nu fullt ut kan delta i Nato utan reservationer. Det är ett avgörande steg för vår ökade säkerhet och vår internationella trovärdighet, då vi tydligt bidrar med unika och efterfrågade förmågor till försvarsalliansens gemensamma avskräckning och försvar. Vi har redan trupp på plats i Lettland och luftförsvarsoperation i Polen – tydliga och efterfrågade insatser som visar att Sverige är berett att ta ansvar.

Herr talman! Sverigedemokraterna ställde sig 2020 bakom en svensk Natooption och har sedan 2022 ställt sig bakom ett svenskt medlemskap i Nato. Vi har aldrig förespråkat några undantag eller förbehåll. Vi vill att Sverige ska vara en tydlig och pålitlig aktör inom försvarsalliansen både politiskt och militärt. Det är därför vi driver på för en aktiv svensk Natopolitik som handlar om mer än att bara närvara och förvalta. Den handlar om att forma alliansens prioriteringar, förstärka den strategiska avskräckningen, fördjupa det regionala samarbetet i vår del av Europa och bevara Natos kärnuppdrag: det kollektiva försvaret.

I denna avskräckning spelar den nukleära dimensionen en central roll. I en värld där auktoritära stater rustar upp och hotar med kärnvapen måste Nato tydligt upprätthålla sitt kärnvapenparaply som en yttersta säkerhetsgaranti. Det är positivt att Nato utvecklar sin nukleära policy genom initiativ som Nuclear Planning Group och ökad samövning, för dessa insatser bygger trovärdighet. Även om Sverige inte är en kärnvapenstat bör vi aktivt delta i dialogen om hur avskräckningen hålls robust och anpassad till det säkerhetspolitiska läget, i synnerhet som det krävs ökad europeisk duglighet.

Herr talman! I detta sammanhang och när vi talar utrikes- och säkerhetspolitiska internationella allianser är det också viktigt att tydligt särskilja Nato och Europeiska unionen. Nato är och förblir en mellanstatlig försvarsallians där varje medlemsstat själv äger sina beslut och sin militära kapacitet. Detta skiljer sig från EU, som är ett fördragsbundet samarbete med långtgående överstatliga inslag.

För Sverigedemokraterna är det avgörande att Sverige också fortsatt kan föra en självständig utrikes- och säkerhetspolitik där Sveriges egna intressen, säkerhet och analys styr besluten. Den möjligheten är god inom Nato men inte alltid inom EU, som dessutom möjligen kan komplettera men inte duplicera eller ersätta Nato.

Vi ser just nu hur flera länder i Nato trappar upp sina försvarssatsningar. Diskussionen om att gå bortom tvåprocentsmålet mot 3,5 eller till och med 5 procent är viktig. Sverige måste ligga i framkant, inte sitta i baksätet. Vi sverigedemokrater har länge varit pådrivande för ett starkare svenskt försvar, och vi välkomnar att frågan nu lyfts upp till nivån av strategisk prioritet även på Natos toppmöten.

En särskild strategisk tyngdpunkt bör också läggas på det nordisk-baltiska försvarssamarbetet. Tillsammans med Norden, Baltikum, Polen och Tyskland finns alla förutsättningar att bygga en regional försvarsaxel inom Nato, en gemensam försvarslinje för norra Europa. Det stärker den östra flanken, underlättar snabb respons i kris och krig och gör att våra försvar kan planera och agera gemensamt. Detta är inte bara en möjlighet utan också ett ansvar.

Herr talman! Vi måste också se helheten. Det omedelbara hotet mot Europa kommer från Ryssland, ett land som för ett öppet, bestialiskt och imperialistiskt krig mot Ukraina. Men vi får inte blunda för det stora dimensionerande hotet, nämligen Kina.

Kina är inte enbart ett regionalt problem utan också ett globalt hot. Det är ett land som bygger upp enorm militär kapacitet, investerar tungt i teknologi, dominerar ekonomiska system och samtidigt bedriver påverkansoperationer mot västliga samhällen som vårt. Den kinesiska regimens ambitioner är långsiktiga och expansiva, och de har strategisk bäring även för Nato.

Vi sverigedemokrater menar därför att Nato måste ha förmåga att hantera både det akuta och det långsiktiga: Ryssland som det omedelbara militära hotet och Kina som det systemhotande stormaktsprojektet.

Herr talman! Sverigedemokraterna värnar Natos tydliga kärnuppgift: det kollektiva försvaret. Det är uppenbart att det finns dimensioner av klimatförändringar som får säkerhetspolitiska implikationer, men vi ser risker med dubbelarbete och ineffektivitet om alliansens resurser sprids och skingras inom ett antal olika fokusområden, såsom miljö- och klimatfrågor eller andra icke-militära frågor som inte har tydlig relevans för det militära uppdraget. Det finns dessutom otaliga internationella arenor där arbetet med dessa frågor kan bedrivas mer effektivt.

Herr talman! När det gäller Ukraina var vi bland de första att föreslå både militärt och civilt stöd, inklusive tunga vapen. Sedan kort tid efter den fullskaliga invasionen är riksdagen enig om det svenska stödet till Ukraina och har ett ovanligt stort folkligt mandat bakom sig. Vi skönjer dock en viss trötthet i delar av Europa och en direkt motvilja på andra kontinenter. Vi menar att stödet måste institutionaliseras också inom ramen för Nato. Ett fritt Ukraina är en investering i moral och etik men också en förutsättning för Sveriges och Europas säkerhet.

Herr talman! Sverige står nu som fullvärdig medlem i Nato, och vår roll i alliansen är inte passiv – tvärtom. Vi vill se ett Sverige som bidrar, påverkar och fortsatt kan fatta egna beslut. Utskottet understryker i betänkandet hur viktigt det är att riksdagen har insyn i och inflytande över regeringens agerande i Natofrågor. Utskottet framhåller också den svenska delegationen i Natos parlamentariska församling och dess betydelse för att riksdagen ska få insyn i Natos verksamhet. Sedan andra världskrigets slut har det aldrig varit viktigare att stå upp för försvar, realism och en säkerhetspolitik som tjänar Sverige bäst i dag, i morgon och på lång sikt.

Fru talman! Statsrådet Dousa skrev nyligen i en debattartikel att Europa måste bli mer nordiskt för att öka konkurrenskraften. Det låter fullt rimligt för en nordist som jag – i Norden är vi som mest likasinnade.

Specifikt måste vi arbeta för att EU ska undanröja administrativa och byråkratiska hinder som hämmar vår innovation och industriella utveckling och helt enkelt bli smalare och vassare. Vi behöver också konkreta åtgärder för att främja en mer dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi inom EU, särskilt när det gäller försvarsindustrin, AI och andra vitala intressen.

Med tanke på den oroande utveckling som Europas ekonomi befinner sig i med lägre tillväxt än USA de senaste 20 åren och tappade andelar av världsekonomin samtidigt som Asien har vuxit och USA hållit position, vad anser statsrådet Dousa att Sverige kan göra för att bidra till att vända denna trend, i synnerhet i detta kritiska omvärldsläge?

Herr ålderspresident! Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet lämnar i dag ett historiskt förslag till beslut för kammaren att ta ställning till då vi föreslår riksdagen att besluta om svenskt deltagande i en luftförsvarsoperation i Polen för att säkra det så viktiga och existentiella militära stödet till Ukraina och utgöra del i Natos avskräckning.

I egenskap av ordförande för det sammansatta utskottet yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och tackar de deputerade medlemmarna för en effektiv och konstruktiv behandling av ärendet. Det åskådliggör också riksdagens förmåga att hantera komplexa ärenden under en begränsad tid samt att göra detta i brett partipolitiskt samförstånd när så krävs.

Herr ålderspresident! Svensk militär närvaro i Polen har även tidigare i vårt lands historia ofta varit kopplad till kampen mot rysk expansion. Det har gällt från stormaktstiden då Sverige och Ryssland slogs om dominans i Östersjön till dagens Nato-samarbete där Sverige är en del av en större avskräckningsstrategi mot rysk aggression.

Skillnaden i dag mot den svenska erövringspolitiken under den så kallade svenska syndafloden i mitten av 1600-talet i Polen är att Sverige och Polen i dag är bland de allra närmaste allierade, på samma sida i försvaret av Europa och i kampen mot den ryska imperialismen. Låt oss stärka de banden ytterligare.

Herr ålderspresident! Utskottet föreslår riksdagen att medge att regeringen ställer en svensk väpnad styrka bestående av högst åtta stridsflygplan med tillhörande personal till förfogande från och med den 1 maj till och med den 31 augusti i år. Uppgiften är att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som används för det militära och civila stödet till Ukraina.

Det är väldigt positivt att Sverige har blivit tillfrågat att delta i luftförsvarsoperationen. Begäran visar tydligt på kompetensen hos Försvarsmaktens personal, och bidraget står väl i linje med vår prioritering av stödet till Ukraina.

Att vi bidrar med försvaret av Natos östra flank är också något som påtagligt gör Sverige säkrare och förhindrar rysk aggression. Vi klär alltså inte bara vårt medlemskap i försvarsalliansen eller stödet till Ukraina i vackra ord, utan vi bidrar med avskräckning i praktiken. Det svenska stålet biter, när mörkret mot oss skrider.

Herr ålderspresident! Sverigedemokraterna har ända sedan innan den fullskaliga invasionen 2022, när Ryssland invaderade Ukraina, verkat för ett militärt stöd till Ukraina. Vi har förespråkat stöd med tyngre vapen, exempelvis stridsvagnar, innan andra partier i denna kammare. Genom kriget har vi sedan sett ett unisont stöd här i kammaren för det militära stödet till Ukraina.

Med det som utgångspunkt välkomnar vi sverigedemokrater förslaget om svenskt deltagande i en operation som möjliggör det svenska och internationella stödet till Ukraina. Deltagandet är också ett bevis på att Sverige är berett att med manskap och världsledande vapensystem verka inom ramen för Nato för att stödja avskräckning på plats.

Bidraget kommer också att föra med sig att Försvarsmakten kan verka tillsammans med Natotrupp i ett scenario som har stor relevans också för Sverige. Det kommer att stärka förmågan hos flygvapnet, som ingår i den första försvarslinjen över Östersjön.

Stridsflyg är också något som kontinuerligt används i incidentberedskapen runt vårt lands gränser. Det är positivt att stridsflyg nu också kan verka utomlands inom ramen för Nato och på så sätt bli ytterligare integrerat med Natos strukturer i ett av våra viktigaste grannländer.

Herr ålderspresident! Att svenskt deltagande är efterlängtat och att vi kan delta är bra. Det gäller särskilt i vårt närområde där vi känner miljön och hyser egna erfarenheter. Men det är också en kostnad och ytterligare ett uppdrag för vår försvarsmakt som redan är hårt ansträngd med anledning av upprustningen, stödet till Ukraina och bidraget till Natos avskräckning i Baltikum.

Därför understryks i denna proposition det behov vi ser av att åstadkomma robusta, genomgripande och långsiktiga satsningar på totalförsvaret och att materiel och personal kan tillföras en växande försvarsmakt även över tid.

Slutligen vill jag också framhålla det faktum att personal och materiel redan från den 1 maj kan ställas till förfogande. Att Sverige snabbt kan möta behov av att försvara andra delar av Nato är ett styrkebesked och kan komma att bli vitalt även framdeles.

Jag vill önska alla deltagare i insatsen stort lycka till under detta viktiga uppdrag. Jag vill avslutningsvis också rikta ett tacksamhetens ord till de anhöriga som gör det möjligt för våra utsända att lämna hem och härd för en tid för att försvara de blågula banden till våra bröder och systrar i Ukraina, vår egen frihet och våra svenska intressen också utanför våra gränser. Tack.

(Applåder)

Herr talman! Man anar ändå någon form av viss öppning. Jag hör av Kerstin Lundgren att det är klart att om vi skulle uppnå en tvåstatslösning skulle UNRWA i förlängningen inte behövas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Samtidigt är sakernas tillstånd nu sådant att det jag menar med att UNRWA är en främmande fågel i FN-systemet är att vi har en världsomspännande organisation i form av UNHCR som arbetar med flyktingskap och flyktinghjälp.

Jag har fortfarande inte hört något från vare sig Centerpartiet eller någon annan i oppositionen som brukar slåss för att det är viktigt att UNRWA, just för att det bär namnet UNRWA, ska se till att det humanitära stödet når fram. Jag har inte hört något argument om varför det inte kan lyftas in i den organisation som har global erfarenhet av flyktinghjälp. Det går inte att bara leva på gamla meriter.

Det är också uppenbart att Hamas har nyttjat ett antal av UNRWA:s FN-faciliteter, förutom att man har nyttjat civila som mänskliga sköldar i kriget i Gaza. UNRWA har under många år spridit antisemitism genom sina läroböcker och pedagogiska material. Den historien kan Centerpartiet inte heller bortse från. World Food Programme, Unicef, Röda Korset och många andra kan överta denna roll.

Herr talman! Kerstin Lundgren bjöd för en stund sedan upp till dans i frågor där vi tror att vi kan hitta samsyn. Nu tänker jag göra detsamma. Jag hade egentligen från början inte tänkt begära replik. Men när Kerstin Lundgren nämner Israel-Palestina-konflikten och UNRWA och upprepar synen att Sveriges agerande i förhållande till den nya israeliska lagstiftningen samt vårt eget beslut att strypa stödet till UNRWA och i stället fördubbla det humanitära stödet till Gaza genom andra organisationer vore problematiskt undrar jag om det enligt Kerstin Lundgrens och Centerpartiets mening är viktigare att en för FN-systemet främmande fågel som historiskt låst palestinska flyktingar i ett permanent flyktingskap får de internationella ekonomiska resurserna för det humanitära tillträdet eller om det är viktigare att det humanitära stödet når fram hela vägen genom dialog med Israel i konstruktiv anda och faktiskt kan nå de nödlidande.

Herr talman! Det är lite underhållande att höra Joar Forssells argumentation bakom det vi samtalar om nu, men jag skulle inte dra alltför stora växlar på det.

Det jag sa var att Sverigedemokraterna är ett Europasinnat parti med EU-kritisk profil. Det måste man klara av att vara samtidigt. Jag tror att det går. Vi har många länder som har en ledning som verkar konstruktivt i Europeiska unionen i dag som också har synen att EU behöver bli smalare och vassare.

Är det EU-positiv retorik? Ja, kanske i Liberalernas värld. Men för min del handlar det om att vara sund och balanserad i synen på Europeiska unionen och vad man faktiskt ska ägna sig åt. Man ska inte ägna sig åt att förbjuda villaägare att elda ris på sin egen gräsmatta eller något annat dumt, utan man ska ägna sig åt att försöka samla sig i en säkerhetspolitiskt väldigt svår tid.

Precis som jag sa behövs EU mindre i form av inrikespolitisk klåfingrighet men mer i form av utrikespolitisk samling. Det är den vägen vi behöver gå.

Herr talman! Tack, Joar Forssell, för frågorna!

Ja, Sverigedemokraterna strök utträdeskravet 2019 i förhållande till den tidigare ambitionen att lämna Europeiska unionen. Det är ju ett tag sedan. Det är helt riktigt något som vi inte alls driver i dag.

Däremot finns det ett väldigt stort värde, tror jag, i att förmå Europeiska unionen att bli just smalare och vassare. Som jag betonade tidigare har den form av både administrativ och byråkratisk överbyggnad som nu råder varit otroligt ogynnsam för EU:s möjligheter att möta konkurrensnackdelar i förhållande till Kina och andra länder som är starka på världsmarknaden och som har ett helt annat sätt att förhålla sig till regler och överenskommelser. Man har satt käppar i hjulet för de egna möjligheterna till forskning och innovation och industriell utveckling, bland annat genom en alltför symbolartad klimat- och miljöpolitik som inte har varit realistisk, enligt vårt sätt att se det.

Definitivt är det så som jag också sa att EU behövs mer än någonsin. Det är kanske inte varje dag man hör en sverigedemokrat säga det, men det bygger på dagens säkerhetspolitiska läge. Ensam är inte stark. Vi behöver ett starkt Norden i EU, och vi behöver ett starkt EU i Europa i de här frågorna.

I dag har vi rörelser både på vänsterkanten och på den högerextrema kanten som har ett väldigt märkligt förhållningssätt i sitt stöd för Ryssland i kriget mellan Ryssland och Ukraina och i förhållande till sanktionsinstrumenten mot Ryssland för att kunna utmanövrera Ryssland och se till att Ukraina vinner kriget. Tidigare har bara motståndet på högerkanten uppmärksammats, men det är minst lika utbrett på vänsterkanten - till exempel i den socialistiska ledningen i Slovakien.

Herr talman! Vi har vid många tillfällen deklarerat vår syn på Israel-Palestina-problematiken och den regionala konflikten i Mellanöstern. Det är helt uppenbart att man behöver hålla flera tankar i huvudet samtidigt.

Först och främst utgör Israel som kanske den enda välfungerande demokratiska staten i Mellanöstern en frontstat mot det vidriga internationella terrorhot som de islamistiska terrorrörelserna utgör, inte bara i närområdet utan också globalt och med sympatisörer i vårt eget land. Därför behöver man vårt otvetydiga stöd.

Det är naturligtvis så att vi värnar och står upp för vapenvilan, som nu är bräcklig. Den behöver hålla, både för det humanitära tillträdet och för bättre villkor för civilbefolkningen, men då måste också gisslan frisläppas och det internationella samfundet ha en konstruktiv dialog med Israel.

Återigen: Om man ska kunna nå framgång behöver man förstå motståndarens argument men också argumentera på samma språk. Här finns mycket att arbeta med. Men vårt stöd för Israel är otvetydigt, liksom stödet för civilbefolkningen i Gaza.

Herr talman! Till att börja med diskuterade undertecknad och Morgan Johansson just dessa frågor i P1 Morgon i morse. Där lade vi ut texten om Trumpadministrationen och hur man nu verkar i ett nytt utrikes- och säkerhetspolitiskt läge.

Som ledamoten Risberg sa finns det mycket att lägga ut texten om. Det man kan konstatera är att det är klart att Republikanerna som konservativ rörelse och Trump i vissa inrikespolitiska avseenden har en hel del gemensamt med Sverigedemokraterna. Det handlar om synen på migrationspolitik, hur man ska stödja industri och företagande och hur man verkar på en inrikespolitisk arena.

Däremot är det i ett utrikes- och säkerhetspolitiskt sammanhang mycket som skiljer oss åt. Som jag betonade i ett tidigare replikskifte finns det, både från svensk sida, från sverigedemokratisk sida och från nordisk sida, många skiljelinjer mellan oss och den nya Trumpadministrationen när det kommer till hur man ska se på nationalstaters och självstyrande områdens rätt till självbestämmande, suveränitet och integritet. Det handlar om att själv få avgöra sina säkerhetspolitiska samarbeten och så vidare. Det gäller naturligtvis Grönland. Det gäller Panamakanalen. Det gäller hur man ser på handelskrig med vänligt sinnade grannstater och så vidare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Men precis som jag nämnde tror jag att vi över alla partigränser och även i Europa och EU måste bli bättre på att läsa den nya administrationens språk för att kunna visa vad våra förväntningar är och visa tydlighet, styrka och ambition i förhandlingarna som komma skall, för det är en transaktionell administration. Vi kan stå i ett hörn med en äldre form av plakatpolitik och hoppas att Trumpadministrationen ska agera annorlunda, men jag tror att det är bättre att ha beredskap för att svara med samma mynt när så krävs men också att söka konstruktivt samarbete när vi kan. Vi har som sagt Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea med flera som hotar vår gemensamma säkerhet.

Herr talman! Som Kerstin Lundgren vet innebär det kompromisser när man ingår i ett samarbete. Vi i partierna har våra ståndpunkter som vi framför, men på det utrikespolitiska området är mycket av politiken ett prerogativ för regeringen.

Den utrikespolitiska deklarationen är en regeringsprodukt, som jag sa i mitt förra replikskifte. Däremot finns det en rad andra områden i utrikespolitiken där vi har haft samordning och kommit överens, inte minst när det kommer till den viktiga omläggningen av biståndspolitiken, som jag också nämnde i mitt anförande. Det är alltså ingen svår fråga att reda ut. Där står vi.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi har ett antal möjligheter där vi säkert kan finna samsyn med Centerpartiet när det gäller de frågor som Kerstin Lundgren nämnde, såsom terrorlistningen av IRGC, hur vi förhåller oss till Hongkong i relation till Kina och, inte minst, stärkt stöd till Taiwan på en rad olika områden. Här ser jag stor potential, så där råder inget motsatsförhållande.

Herr talman! Tack, Kerstin Lundgren, för frågorna!

Det jag uppmärksammade och adresserade tydligast i mitt anförande var att regeringen och Sverigedemokraterna tillsammans har samordnat och framförhandlat reformagendan för svensk biståndspolitik i grunden och i detaljerna. Det är en viktig utrikespolitisk hävstång, och det är en viktig del av vår utvecklingspolitik, handelspolitik och i viss mån utrikespolitik.

I övriga delar har vi inga reglerade avtal när det gäller utrikespolitiken, vilket gör att regeringen har större frihet att själv lägga fram sin utrikespolitiska deklaration. Det är ingen sverigedemokratisk produkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Kerstin Lundgren märkte kanske att jag i mitt anförande betonade några delar som inte finns med i den utrikespolitiska deklarationen. Jag är helt övertygad om att det finns goda förutsättningar att fördjupa samarbetet också på det området framöver. Det har vi kunnat se genom en konstruktiv dialog.

Kerstin Lundgren tog upp Taiwan, som jag nämnde explicit i mitt anförande för att betona att vi behöver söka ökat samarbete med länder som Taiwan. Det har varit en sverigedemokratisk käpphäst under lång tid. Det vet Kerstin Lundgren också.

Vi har haft gemensamma positioner, ställningstaganden och ståndpunkter kring behovet både av ett House of Sweden och av att stärka ett antal olika delar av diplomatiska relationer, studentutbyten, affärsmässiga förbindelser och så vidare. Där finns det mycket mer att göra, också i försvarsindustrisamarbete och i säkerhetspolitiska samarbeten i relation till Kina.

Terrorlistning av IRGC och Iran är i grunden en sverigedemokratisk position som också kammaren och riksdagen har anammat. Vi har varit överens där, men i ett tidigt skede var det en sverigedemokratisk motion som vann gehör i utrikesutskottet, där vi hade ett tydligt yrkande om att terrorlista IRGC. Det blev en del av det betänkande som utskottet skrev fram, så där råder inte heller några åsiktsskillnader mellan Centerpartiet och Sverigedemokraterna.

Vi driver naturligtvis detta fortfarande, och vi kommer inte att ge oss på den punkten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! När det gäller ledamoten Svennelings slutsats och andemening om att Sverige ska vara en konstruktiv kraft för att återuppbygga ett fritt och självständigt Syrien råder inget större motsatsförhållande mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

Är det en rasistisk utrikespolitik att låta människor återvända som inget hellre vill än att bygga upp sitt gamla hemland, bidra till den ekonomiska utvecklingen och samhällsutvecklingen, återse äldre släktingar och rota sig igen? Många som har levt lång tid i exil har en önskan att kunna återvända och med egna händer bygga upp det egna landets ekonomi och bidra till samhällsutvecklingen. Det är väl konstruktivt om något. Det är själva motsatsen, oavsett vilka superlativ vi använder som förord framför utrikespolitik.

Vi behöver läsa det pågående och omedelbara säkerhetspolitiska läget men också sträva efter att se till att Syrien utvecklas i rätt riktning. Som nämndes i replikskiftet kommer Markus Wiechel senare i debatten att anföra Sverigedemokraternas ståndpunkter vidare.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Håkan Svenneling för frågorna.

Många är engagerade i Syrienfrågan, och det är uppenbart att det finns ett stort intresse bland inte minst sverigedemokratiska ledamöter i både riksdagen och Europaparlamentet. Det är också uppenbart att vi under lång tid och långt före Natoprocessen inför inträdet varnade för det inflytande Turkiet med allierade har på Syrien när det gäller den kristna minoriteten och hur man har förhållit sig till de kurdiska självstyrande områdena. Denna problematik har inte försvunnit efter revolutionen i Syrien då al-Assadregimen kastats ur landet.

Givetvis sätter många stor tilltro till att utvecklingen i Syrien ska gå i konstruktiv riktning och att fler ska kunna återvända för att bygga upp sitt gamla hemland och återse sina släktingar. Detta står inte i något som helst motsatsförhållande till vad vi gör för bedömning av det dagsaktuella säkerhetspolitiska läget. Här gör vi ingen annan bedömning än UD.

Men vi när definitivt en förhoppning och för givetvis en dialog med regeringen om att återvändande ska vara ambitionen så snart läget tydligt stabiliseras och HTS och de andra som styr lovar att agera konstruktivt och inte förfölja kristna minoriteter och andra som återvänder. Målsättningen är att människor från till exempel Syrien som lever i Sverige i dag och inte har medborgarskap och inte har integrerats i det svenska samhället ska kunna återvända för att bygga upp sitt gamla hemland. Många vill också detta. Det blev närmast folkjubel bland exilsyrianer, och många av dem vill återvända till sitt gamla hemland så snart det är tryggare. Denna framtid kan vi nu skönja, men det återstår att se när den blir verklighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Den utrikespolitiska debatten den här vårvintern går av stapeln i en tid då världen som vi känner den är ansträngd, konfliktfylld, oförutsägbar och rörlig. Auktoritära regimer tänjer på den regelbaserade världsordningen. Gamla sanningar omvandlas till nya osanningar. Den starkes rätt tenderar att trumfa folkrätten och de fria och självständiga nationalstaternas suveränitet och handlingsfrihet.

Krig rasar i Europa. Humanitära katastrofer av historiska mått, såsom krisen i Sudan, drunknar i bruset av mer ideologiskt laddade konflikter där det finns en tydligare konfliktlinje och mer att vinna eller förlora för storspelare i det internationella samfundet. Detta ligger i politikens natur och manar till eftertanke.

I dag redogör vi för utrikespolitiska mål och prioriteringar. Det är för min och Sverigedemokraternas del tydligt att svenska intressen och realism ska stå i främsta rummet. Detta kräver en förståelse för effekterna av svensk utrikespolitik. Det kräver att man inte bara tror att vi i Sverige får störst inflytande inom de områden vi skänker mest pengar till eller att man lyssnar allra mest på oss där vi har högst tonläge. Historiskt har det kunnat vara precis motsatt.

Sedan valet 2022 har Sverige en utrikespolitik som i större utsträckning utgår från svenska intressen och realpolitiska prioriteringar snarare än utopiska förväntningar om att verkligheten kan anpassas efter en socialistisk karta om man ropar högre.

Sedan valet 2022 har vi ett regeringsunderlag med partier som genomfört en grundlig revision och reform av bistånds- och utvecklingspolitiken, som är en viktig utrikespolitisk hävstång. Denna har i större utsträckning knutits till förväntningar på motparten, och synergierna med handel och migrationsåtaganden i form av återtagande av medborgare har utvecklats. Humanitärt stöd och katastrofbistånd är centralt, liksom en strategisk utvecklingspolitik.

Reformagendan är löftesrik. Jag är glad över det konstruktiva samarbete som råder mellan inte minst Tidöpartierna i utrikesutskottet. Det bådar gott för framtiden.

Herr talman! Det nordiska samarbetet prioriteras, vilket värmer en nordist. Den nordisk-baltiska kretsen bildar en stark axel av likasinnade i vårt omedelbara närområde. Tillsammans är våra länder samordnade, effektiva och ordningsamma i våra internationella samarbeten. Tillsammans står vi i främsta ledet för en aktiv och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik. Och märk väl: Danmarks och Grönlands sak är vår!

Tillsammans med Polen och flera andra leder vi stödet till Ukraina, outtröttligt och osvikligt, så länge det behövs. Vårt blågula broderfolk strider också för vår sak i öster. Där går i dag vår försvarslinje.

Oavsett vilket väderstreck vi blickar åt, och oavsett om vi vänder blicken uppåt skyn eller nedåt havsbotten, möter vi nya och gamla hotbilder. Genom både traditionell och modern krigföring prövas vår förmåga och vår säkerhet. Antagonister som Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea uppenbarar sig i öster, söder, väster och norr. Genom ekonomiska, militära och politiska samarbeten smörjer de, sammanlänkade med varandra, varandras möjligheter att fortsätta bedriva krigföring och aggressiv underrättelseinhämtning i de konflikter som rasar världen över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Så sker även på vår egen kontinent. Den ryska krigsekonomin är ansträngd, men den överlever genom skuggflottan, kringgåendet av sanktioner och inte minst den kinesiska finans- och banksektorn. Nordkoreanska soldater strider i Europa. Iranska drönare gör livet outhärdligt för civila i Ukraina. Det ryska inflytandet i Mellanöstern finns där, liksom Kinas och Rysslands expansion i Afrika och Asien.

I den här situationen saknar Europeiska unionen ett tydligt ledarskap, även om jag sätter stor tilltro till inte minst EU:s nya utrikesråd Kaja Kallas. Hon har både engagemang och sinne för med vilken optik vi behöver se på Ukraina, vikten av att vinna friheten och freden samt betydelsen av att se Ryssland förlora och vad som krävs för detta.

Vi behöver förvisso inte blicka åt något väderstreck för att se det allvarligaste säkerhetspolitiska läget i vitögat. Om vi blickar uppåt identifierar vi rymdkapplöpningen och hur den globala allmänningen ovan molnen i allt större utsträckning har blivit en arena för stormaktspolitiska demonstrationer. Det är glädjande att Sverige har goda förutsättningar att på ett försvarsmässigt, civilt och ansvarsfullt sätt verka i rymddomänen.

Om vi blickar nedåt ser vi hur undervattenskrigföringen, inte minst i Östersjön, har eskalerat på senare tid. Genom sabotage, hybridkrigföring och allmänt sjaskiga skepp hotas infrastruktur, flyg och sjöfart, och skuggflottan hotar den känsliga marinbiologiska miljön.

Det är uppenbart att det krävs en översyn av internationella konventioner som hindrar oss att agera i tillräcklig utsträckning i tid.

Det är också helt uppenbart att vi behöver anamma det norska perspektivet att bofasta också är en säkerhetspolitisk beredskapsfråga. Utan ögon och öron i skärgård, fjällmiljö och glesbygd är en nation sårbar för främmande makt. Det finns helt klart regionalpolitiska perspektiv också i utrikes- och säkerhetspolitiken. Det vet jag själv som skärgårdsbo i kommunen där Gustav Vasa en gång grundade den svenska marinen.

Herr talman! I världen har vi vänner och fiender och aktörer som visar sig vara både det ena och det andra. Vi vet med säkerhet att ensam inte är stark. I Norden behöver vi varandra. Europa behöver ett smalare och vassare EU. EU behöver USA, och USA behöver EU. I en värld där Kina och Ryssland samverkar för att riva upp den regelbaserade världsordningen tjänar vi i grunden inget på att dansa tulltango över Atlanten eller på att EU agerar reaktivt. Sverige som självständig stat och unionen som sådan behöver agera mer transaktionellt, tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, lära sig det nya språket i den amerikanska administrationen och redovisa för USA att uppgörelser med Europa är gynnsamma och avgörande i ett globalt tillstånd där den regelbaserade världsordningen utmanas av gemensamma antagonister. EU och USA är båda förlorare om den transatlantiska länken försvagas i fråga om relationer, handel, försvar och säkerhet och konkurrenskraft. Europa behöver sträcka på sig och utstråla framtidstro, styrka och tydlighet. Det har visat sig framgångsrikt, inte minst i Kanadas dialog med USA.

Sverigedemokraterna är ett Europasinnat parti med EU-kritisk profil. I dagens läge är jag samtidigt den första att säga att EU behövs både mer och mindre än någonsin. EU behövs mer i frågor som är gränsöverskridande, såsom handel, ekonomiskt samarbete, utrikes- och säkerhetspolitisk samverkan och så vidare, men betydligt mindre i form av inrikespolitisk klåfingrighet och växande byråkrati som blir till extra utgifter, tungrodd administration och en börda när vi behöver stödja försvarsindustri, annan industri och innovation inom vår union i förhållande till andra globala aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vi behöver stärka och strukturera samarbetet med partnerländer i andra världsdelar. Jag talar om Japan, Filippinerna, Taiwan med flera i Asien, liksom länder i Latinamerika och Israel. Det är länder med olika lägen men med det gemensamt att de är demokratiska nationer i utsatta lägen. I det ena fallet handlar det om ett överhängande hot från det kommunistiska Kina och i det andra agerar islamistiska terrorrörelser som också verkar internationellt. Detta är också vårt problem. I båda fallen finns goda möjligheter till ökat utbyte, inte minst avseende handel, innovation och forskning.

När det gäller situationen för Israel och Palestina finns det all anledning att upprepa vårt stöd för Israels rätt att försvara sig efter den värsta terrorn för det judiska folket sedan andra världskriget och understryka kraven på att släppa gisslan fri, fullfölja avtalet i den bräckliga vapenvila som ännu råder, trygga humanitärt tillträde och eliminera Hamas terror.

Herr talman! Nordens sak är vår, och tillsammans kan vi i Norden verka för den regelbaserade världsordningen internationellt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour, Erik Hellsborn, Mona Olin och Markus Wiechel (alla SD).

Herr talman! Den regelbaserade världsordningen är en självklarhet för mig och för Sverigedemokraterna. Jag vet inte hur många gånger jag upprepat detta i utrikesutskottet, här i kammaren, i medier och i olika sammanhang. Det är kanske det viktigaste vi har som medelstor stat i norra Europa när imperialistiska stater vill lägga andra stater under sig i imperialistiska strävanden - inte minst Ryssland i vårt närområde. Det gäller även andra. Kina gör afrikanska oberoende stater beroende av dem och deras investeringar.

Detta är ett utbrett problem. Den regelbaserade världsordningen är central, men i den regelbaserade världsordningen måste man också i någon mån förhålla sig till att det även handlar om att bekämpa extremism och den terror som i dag är ett internationellt problem. Israel är en frontstat för att hålla tillbaka den terrorn.

Morgan Johansson har tidigare uttalat sig och sagt att situationen i Gaza är en barnkyrkogård. En yvig retorik och en Israelfientlighet har länge präglat stora delar av socialdemokratin. På vilket sätt gynnar detta en diskussion som kan kratta manegen för en regelbaserad världsordning även i dessa regioner? Tvärtom undergrävs detta, och det gör att antisemitismen sjuder.