Fru talman! Jim Svensk Larm har frågat mig vilka konkreta åtgärder jag avser att vidta för att ge fler med funktionsnedsättning möjligheten till arbete. Vidare har Jim Svensk Larm frågat mig hur jag ser på den nivå av arbetslöshet vi har i dag för dem med funktionsnedsättning och på möjligheterna att få ned arbetslösheten.

Det är av stort vikt att alla som kan arbeta också ska ha möjlighet att göra det. Möjligheten till arbete är en grundläggande och viktig rättvisefråga och avgörande för att bryta utanförskap och stärka välfärden på sikt. Det är därför också oroande att många personer med funktionsnedsättning står långt från arbetsmarknaden, utan en egen inkomst och därmed utan verklig möjlighet till frihet att självständigt kunna forma sitt liv och etablera sig på arbetsmarknaden.

För att få ned arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning behövs arbetsmarknadspolitiska insatser och stöd som kan anpassas efter den enskildes förutsättningar och behov. Det behövs också effektiva metoder och arbetssätt för att kunna identifiera en funktionsnedsättning, för att snabbt kunna erbjuda relevanta insatser. Vidare krävs ett aktivt arbete med att ackvirera platser hos arbetsgivare till de arbetssökande.

Arbetsförmedlingen är i sammanhanget en viktig aktör med sin verktygslåda av insatser för arbetssökande. Det kan handla om insatser som matchningstjänster via fristående aktörer, som bidrar till fler kontakter med arbetsgivare. Det kan också handla om arbetsmarknadsutbildning, för att rusta de arbetssökande för de lediga jobben. Regeringen har också gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att anvisa fler till bland annat arbetsmarknadsutbildning och ha ett fortsatt högt antal deltagare i matchningstjänsterna. Regeringen har även gett myndigheten ökade medel till praktikplatser utanför garantierna.

Utöver detta har Arbetsförmedlingen också insatser som är riktade specifikt till personer med funktionsnedsättning, såsom lönebidrag, Samhall, bidrag till hjälpmedel och SIUS. Syftet med insatserna är att kompensera för nedsättningen i arbetsförmåga, och myndigheten har även möjlighet att erbjuda arbetssökande med funktionsnedsättning en arbetslivsinriktad rehabilitering för att lättare komma i arbete eller utbildning.

Jag vill i detta sammanhang också nämna att Arbetsförmedlingen under 2022 infört en kompletterande arbetsmarknadspolitisk bedömning för arbetssökande som misstänks ha en varaktig ohälsa eller en funktionsnedsättning som kan påverka möjligheterna till arbete eller studier. Avsikten är att få enhetliga bedömningar av individers behov men också kortare ledtider till relevanta insatser.

Sammanfattningsvis krävs ändamålsenliga insatser och stöd, förmåga att effektivt identifiera funktionsnedsättningar samt ett proaktivt och effektivt arbetsgivararbete för att få ned arbetslösheten och ge fler med funktionsnedsättning möjligheten till arbete eller utbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag fortsätter att noga följa utvecklingen på arbetsmarknaden samt Arbetsförmedlingens mycket viktiga arbete för personer med funktionsnedsättning.

Herr ålderspresident! Tack till interpellanten Jim Svensk Larm, som lyfter en viktig fråga!

Det finns mycket som påverkar vilka livsval vi gör - om vi är kvinnor eller män, om och hur länge våra föräldrar har studerat, var vi bor och givetvis vilka personliga egenskaper vi har fått och vilka möjligheter vi har att utveckla dessa. Men det finns en grupp människor i samhället som trots att de föds lika olika som alla andra och växer upp i helt skilda miljöer ändå lever sina liv likartat och med förhållandevis små variationer.

Under mina år som stödassistent inom LSS i min hemkommun, Marks kommun, har jag jobbat med individer med olika funktionsnedsättningar vars högsta önskan är att ha ett "riktigt jobb" i stället för daglig verksamhet. Daglig verksamhet är ju den enskilt vanligaste LSS-insatsen, men detta alternativ får inte bli det enda alternativet för individer med funktionsnedsättningar. Att ha ett arbete och en egen försörjning har stor betydelse för ens levnadsvillkor.

Den främsta anledningen till fattigdom hos individer med funktionsnedsättning är nivåerna i sjuk- och aktivitetsersättningen. Den ekonomiska utsattheten leder till att individer får det svårare att delta i samhället och göra självständiga val. Detta skriver bland annat FUB om i sin rapport Fångad i fattigdom?

Den socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning vars enda syfte var att stärka den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning. Men denna utredning lades ned i tysthet två dagar före jul.

I en debatt med statsrådets kollega frågade jag om regeringen kommer att vidta åtgärder för att stärka den ekonomiska tryggheten för individer med sjuk- och aktivitetsersättning. Svaret var att man ska följa utvecklingen för gruppen.

Min förhoppning är att Johan Pehrson har fler verktyg i sin verktygslåda att ta till. Jag vill förstärka det Jim Svensk Larm uttrycker: Det behövs ett starkare och mer individanpassat stöd för att individer med funktionsnedsättning ska komma i arbete. Jag ser fram emot att få höra statsrådets svar på interpellantens fråga om vilka konkreta åtgärder statsrådet överväger att vidta för att fler individer med funktionsnedsättning ska komma i arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaren!

I december hade statsrådet en pressträff för att beskriva regeringens prioriteringar för att möta arbetslösheten. Den så kallade arbetslinjen ska införas, och det ska ställas hårdare krav på de arbetslösa. Att det ska ställas krav är såklart viktigt, men regeringen saknar helt lösningar för hur stödet ska öka för gruppen med funktionsnedsättningar.

Förbundsordföranden i FUB skrev i en debattartikel: "Bland de arbetslösa finns en grupp som inte vill annat än att få arbeta, men som inte ges möjligheten till det - den stora gruppen med en funktionsnedsättning." Detta är något som jag stöter på i många möten: bristen på stöd och kunskap till en grupp som gärna vill arbeta.

I början av året fick jag möjligheten att besöka Misa i Västerås, ett företag som jobbar med att ge varje individ möjlighet till rätt stöd för att finna sin plats i arbetslivet. Deras arbete med att bygga relationer och ett nära individuellt stöd tror jag är en framgångsrik väg till arbete. Jag tror att många har att vinna på att samverka mer och lära av varandra. Goda exempel som fungerar ska spridas vidare för att ge fler rätt stöd till arbete.

En viktig del i att få rätt stöd från Arbetsförmedlingen är den kompetens som finns där. Reformeringen av Arbetsförmedlingen har medfört stora förändringar som tyvärr har drabbat denna grupp extra hårt. Den lokala närvaron har försvunnit på många ställen och i stor utsträckning ersatts av digitala personliga möten.

Samtidigt har olika sorters kompetenser förändrats på Arbetsförmedlingen. En av de kompetenser som har förändrats stort är SIUS-konsulenterna. År 2018 hade Arbetsförmedlingen 927 SIUS-konsulenter, och i början av 2022 var siffran 614. Även inom specialfunktionerna syn och hörsel har antalet medarbetare minskat, om än inte från lika höga siffror. Detta gör det svårare för dem med funktionsnedsättning att få det stöd som de behöver på arbetsplatserna för att komma in i arbetet.

Den socialdemokratiska regeringen beslutade i juni 2022 att ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att upprätthålla egen kompetens för att stödja personer med en funktionsnedsättning. Instruktionen började gälla den 1 december 2022, och det är nu viktigt att regeringen bevakar att den följs. Denna instruktion hänvisade statsrådet till i sitt svar på en skriftlig fråga om samma ämne i januari, men i dagens debatt lyfts det inte upp som en viktig åtgärd.

I februari kom Arbetsförmedlingen med en återrapport i ett uppdrag som gäller att analysera behoven hos personer som står särskilt långt ifrån arbetsmarknaden. Denna grupp består bland annat av personer med funktionsnedsättning. I rapporten pekas bland annat praktik ut som en viktig insats för att ge personer som står långt ifrån arbetsmarknaden en väg in.

En annan sak som Arbetsförmedlingen lyfter fram är att SIUS-metodiken är framgångsrik och genomförbar för att genomföra det uppdrag som man fått men att det behövs mer resurser. Det är ett personalintensivt arbetssätt som kräver ökad finansiering.

Rapporten lyfter fram många intressanta saker som jag hoppas att regeringen tar till sig, men jag vill lyfta upp en sista sak som jag berörde i mitt förra inlägg, nämligen funktionshinderskodningen. Arbetsförmedlingen pekar på just problemet med digitala möten. Så här skriver de i rapporten: "Det finns skäl att tro att det kan vara svårare för handläggare att identifiera vissa funktionsnedsättningar i ett digitalt möte."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta har organisationer inom funktionsrätt larmat om under flera år, och det behöver vi lyssna på. När Arbetsförmedlingen får mindre resurser är det lätt att den digitala servicen ökar på grund av att det andra minskar. Detta lyfts fram i den rapport från Riksrevisionen som kom i posten häromveckan och som handlar om digitala tjänster, som ofta sker till förmån för myndigheterna och inte för de personer som berörs.

Jag vill med anledning av detta fråga statsrådet: Hur tänker han göra för att säkra Arbetsförmedlingens egna kompetenser enligt den nya instruktionen, och ser han själv någon risk med att de som behöver Arbetsförmedlingens hjälp mest riskerar att inte få den tjänst de behöver?

Herr ålderspresident! Jag måste med viss envishet säga att vi har en arbetsförmedling som har det väldigt tufft. Den utsattes för många förändringar under de tidigare mandatperioderna, och det har naturligtvis påverkat Arbetsförmedlingen mycket. Nu är tanken att man ska strukturera om sig och få upp kraften i hela landet. Detta är en beställning som vi har gjort.

Jag vill understryka att det finns 11 000 duktiga medarbetare och ungefär 340 000 öppet arbetslösa och 200 000 lediga jobb. Då kan man lite snabbt räkna ut att alla de duktiga medarbetarna inte kan jobba direkt mot en arbetslös. Det blir inte så förfärligt många per person, utan här finns det mycket mer att göra.

Jag delar bilden att Arbetsförmedlingen under den förra mandatperioden skakades om på ett hårdhänt sätt, vilket har lett till att en hel del kompetenser behöver struktureras om så att det finns duktiga experter och stödpersoner över hela vårt land.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Man måste också utveckla det digitala arbetet. Självfallet kan man försöka med digitalt först, men jag delar synpunkten att det i alltifrån småskolan till Arbetsförmedlingen har gått lite för långt med skärmhysterin.

Det är förståeligt att det personliga mötet för en utsatt person kan vara viktigt på Arbetsförmedlingen, och då ska man se till att det verkställs. Om budskapet är besök på Arbetsförmedlingen ska man jobba stenhårt med att försöka få till det, oavsett om personen jobbar inom garantin eller etableringen eller om personen har sökt sig till Arbetsförmedlingen på annat sätt därför att den blivit arbetslös. Denna uppgift är central, men det sker inte hur fort som helst.

När det gäller de viktiga program som genomförs i dag, de lönebidrag som beviljas och de anställningar som görs på Samhall behöver fler kunna handläggas, och när det gäller många av de stöd som finns står det arbetsgivare på kö och vill ha beslut. Detta uppdrag är solklart.

Jag nämnde det inte i mitt svar, men den instruktion som har verkställts under denna regering och som den förra regeringen, i alla fall inte Socialdemokraterna, inte protesterade särskilt mycket emot är central. Jag lyssnar gärna på goda argument när det gäller vad som ytterligare ska in i den instruktionen.

Sedan ska jag säga något om det allmänna. Sverige har ett stort ansvar här. Vi ska vara ett föregångsland. Men än i dag, 2023, är sysselsättningsnivån i Sverige för personer med funktionshinder och som vill jobba för låg, och de som är arbetslösa är för många och betydligt fler än genomsnittet i befolkningen. Här behöver man därför fortsätta att göra goda och viktiga insatser.

Jag vill gärna höra om ni har några andra tankar utöver de huvudlinjer som Arbetsförmedlingen arbetar efter i dag. Jag förstår att ni vill att det ska gå fortare och att det ska ske mer. Men det tar en viss tid att ställa om en myndighet som har haft det så tufft under åtta år, men vi är på väg åt detta håll.

Herr ålderspresident! Vi kommer nog att få återkomma till denna fråga. Helt avgörande är det nämligen hur det ser ut på arbetsmarknaden. Det är nog där som det har funnits mest kritik. Har man gjort tillräckligt? Har man en politik som skapar dynamik i ett land som Sverige, där många jobb kan behövas och där man är beredd att se över till exempel skattenivåer på så kallade lite enklare arbeten som gör att många människor ändå kan få en inkomst?

Socialdemokraterna brukar där, milt uttryckt, sätta klackarna i backen. Däremot är de bra på att vilja höja skatter på arbete. Och de vill också väldigt gärna att det ska vara mer stöd och mer resurser till Arbetsförmedlingen. Där skiljer vi oss nog åt. Jag är väldigt tydlig med Arbetsförmedlingen. Det krävs en enorm effektivitetsökning där. Det finns ett enormt behov av att Arbetsförmedlingen blir bättre och vassare i hela landet.

Däremot har jag en viss förståelse för vad Arbetsförmedlingen har varit med om under de senaste åtta åren och att det kommer att ta tid att ställa om. Detta reglerar vi dels i budget, dels i regleringsbrev, dels i den nya instruktionen förutom i den vanliga myndighetsdialogen. Det är solklart. Sedan har vi beställningar på att man ska fokusera särskilt på att förbättra arbetsmarknadssituationen för personer med funktionsnedsättning. Det är en grupp som är prioriterad. Och jag har ingen anledning att tro något annat än att denna grupp var prioriterad också av den förra regeringen. Men vi fortsätter detta arbete. Det är viktigt. Människor mår bättre av att gå till ett arbete och känna att de behövs.

Sedan finns det självklart hela tiden en pågående diskussion. Vi har pratat om en viktig rapport från Riksrevisionen om digitaliseringen i myndigheten. Den tycker jag är värd att titta på. Och vi väntar på en rapport som kommer snart och som handlar om Samhall. Där satsar vi också väldigt mycket resurser från hårt arbetande människors skattepengar. Får vi rätt utväxling på detta? Går det till rätt personer, och är det tillräckligt effektivt i den sociala omsorg som Samhall innebär? Detta kommer vi att få återkomma till. Men vi inväntar denna rapport.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.