Lorena Delgado Varas

Fru talman! Vi från Vänsterpartiet försöker att få svar från regeringspartierna och Sverigedemokraterna men får inte riktigt det. Ledamoten talade väldigt fint om kompetens, personalförsörjning och omställningen. Det kräver sitt jobb och sin förberedelse. Jag skulle vilja säga att allting börjar i förskola och grundskola. Därefter går man vidare till universitet, högskolor och så vidare.

Men i budgeten i år lägger regeringen 6 miljarder till Sveriges kommuner och regioner, samtidigt som SKR menar att det krävs 20 miljarder bara för att kunna bibehålla personaltätheten i kommuner och regioner. Detta innebär att det saknas 14 miljarder. Och det innebär att ungefär 15 000 anställningar hotas. De anställningarna kommer att tas från skola, vård och omsorg.

Det jag skulle vilja veta från ledamoten är alltså: Hur kommer vi att kunna uppnå kompetens- och personalförsörjning när vi drar undan grunden till den försörjningen? Och vilka anställda anser ledamoten måste gå?

Fru talman! Hur får vi till regional utveckling egentligen? Ja, det är såklart inte enbart genom satsningar på detta utgiftsområde. Det handlar om att kunna ha förutsättningar för utveckling i hela landet - att stärkas lokalt, att få verktygen och makten för att göra det och framför allt att få resurserna.

I dag finns det stora och växande regionala skillnader som tyvärr bara har tilltagit genom åren. Det handlar om att samhällets olika funktioner har övergett delar av Sverige. I sin iver att dra ned på finansiering och makt har man systematiskt ökat frånvaron.

I spåren av det har en del av näringslivet också dragit sig tillbaka. Lägg på två år av pandemi, nu en ekonomisk kris, effekterna av ett krig i närområdet och en havererad elprismarknad så blir förutsättningarna för delar av Sverige mycket svårare - inte för alla men för en ganska stor del av Sverige. Bättre får de med stora inkomster det, de som äger flera fastigheter och storföretagen. Medel- och låginkomsttagare och småföretag får klara sig bäst de vill.

Ojämlikheten i Sverige syns på kartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter. Här i Stockholm går den genomskinliga linjen efter Mälarhöjden på den röda linjen och vid Duvbo på den blå linjen. I landet är det hela kommuner som får stå tillbaka - Ljusnarsberg, Åsele och Hälletorp för att nämna några.

Jag måste tillägga att skattesänkningar görs på de höga inkomsterna. Ingenting i budgeten tillförs pensionärer, sjuka och arbetslösa. Och elprisstödet slår fel. Det gynnar dem som har flera fastigheter, och ingenting går till norra Sverige. Det kommer tyvärr att skapa större skillnader.

Det behövs en övergripande strategi för den regionala utvecklingspolitiken som bygger på långsiktighet, en utvecklad samverkan, ett större regionalt inflytande och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet. Det konstaterade även Riksrevisionen när de granskade den regionala utvecklingspolitiken - något som inte hade gjorts på 20 år.

Tillgången till offentlig service är avgörande för att människor ska kunna bo och leva värdiga liv oavsett var i Sverige de befinner sig. Statlig service måste finnas tillgänglig även på landsbygden och i de eftersatta områdena. Det finns därför behov av satsningar för att tillgängliggöra viktiga samhällsfunktioner i områden där det offentliga har monterats ned.

De senaste årtiondena har det offentliga varit först med att lämna landsbygden och förorterna åt deras öde. Jag skulle vilja se satsningar som berör samhällets alla delar. Staten måste ta ett övergripande ansvar för en rad åtgärder som säkrar att företag kan startas, växa och drivas vidare. Jag menar att det finns behov av en annan politik - en politik som innebär att alla i Sverige får samma chanser, som innebär att man kan lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var man bor och som ger förutsättningar för jobb, bostäder och god offentlig service.

Vi från Vänsterpartiet har full sysselsättning som mål. Det innebär en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när du går i pension. Du ska känna dig trygg i att samhället backar upp dig när du behöver det, och du ska bidra till samhället efter förmåga. Ett sådant system måste understödjas av en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och investeringar.

Den höga inflationen sätter Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press. Vi ser det på prisökningar, på de orättfärdiga elpriserna och på räntorna. Här vill jag berätta att Vänsterpartiet driver ökade statsbidrag till kommuner och regioner som en prioriterad fråga.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor både för dem som söker sig till arbeten inom förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. Tyvärr väljer regeringen att dra ned på kommuner och regioner under kristid, alltså i en tid då vi behöver stabila samhällsfunktioner.

Vi väljer att tillföra 30 miljarder till kommuner och regioner i vår budget, utöver investeringsbidrag. I vår budget föreslår vi också ett specifikt glesbygdstillägg på 1 miljard kronor, för att säkra tillgången på vård och omsorg i glest befolkade områden.

Detta är några av de förslag vi har fört fram i vår budget. Specifikt på detta utgiftsområde föreslår vi även ett riktat stöd till bidrag till ökad turism i kommuner med hög andel urskog. Vi tror att en ökad nationell turism ger möjlighet för fler att ta semester utanför hemmet om de vill det. Det utvecklar också den lokala ekonomin i kommuner med hög andel urskog, vilket i sin tur leder till att folk stannar kvar och ser en framtid - eller kanske till och med att människor flyttar dit.

Dessa kommuner får dock även bära ett betydande ansvar för de kollektiva nyttor som uppstår i skyddade skogar med höga naturvärden. Därför bör dessa kommuner kompenseras genom ökat statligt stöd, och Vänsterpartiet föreslår 30 miljoner kronor för detta ändamål.

Lanthandeln är en bärande del i många mindre orters överlevnad. Den behöver vi värna och modernisera. Behoven av digitalisering och effektivisering är stora, men utrymmet för att genomföra detta är ofta litet för dessa företag. Vänsterpartiet vill stärka den lokala kommersiella servicen genom att satsa på detta, och vi ökar anslaget med ytterligare 40 miljoner.

Vänsterpartiet väljer att inte delta i beslutet eftersom vi föreslår en högre nivå än regeringen på det här utgiftsområdet, vilket gör att vi inte kan reservera oss. Däremot har vi ett särskilt yrkande.

Herr talman! Det har gått ganska lång tid och till och med varit en pandemi sedan det 2019 antogs ett EU-direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden. Det ska nu implementeras här i Sverige.

Som vänsterparti har vi främst bevakat möjligheterna för museer, bibliotek och skolor att använda sig av upphovsrättsskyddat material på ett enkelt sätt. I dag har vi ett system med avtalslicenser som har fungerat väldigt bra. Vi har också haft ingången att stärka kulturskaparens ställning gentemot nätjättarna genom att nätjättarna får ta ett större ansvar och betala för licenser. Vi har velat undvika filterlösningar som riskerar att sortera bort satir och annat tillåtet material.

Varför är då en stark upphovsrätt viktig? Upphovsrätten skyddar konstnärligt skapande som musik, film och litteratur. Upphovsrätten säkerställer rätten till inkomst för många inom de branscher som berörs. Den sätter ramarna för vem som får använda skapandet och hur och när. Upphovsrätten säkrar också samhällets kreativa skapande och att vi får en mer hållbar och innehållsrik kultur.

Genom att säkra att upphovsrättens ekosystem funkar säkrar vi mer skapande, mer kultur och tillgängligheten till den för alla. Det är oerhört viktigt för oss alla.

I dag är det en mer osäker situation för många journalister och kulturarbetare. Vi har sett hur fler och fler tvingas stå på egna ben inför till exempel stora mediehus och vad det gör för personer som skapar men också för hur materialet används. Maktförhållandet gör också att man inte får den frihet som kulturskapandet kräver. Till detta kan vi lägga till den ökande makt som nätjättarna har fått gentemot musiker, journalister, förläggare och så vidare.

Branscherna har förändrats i och med nätjättarnas intåg. Det som förr innebar att till exempel trycka en artikel innebar just att trycka en artikel. Men med digitaliseringen i dag kan det innebära att artikeln reproduceras flera gånger utan att det ger intäkter till upphovsrättspersonerna, eller väldigt låga intäkter, och utan att de har kontroll på eller information om var den publiceras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

Nätjättarna har haft en privilegierad position ganska länge. Deras plattformar fylls med innehåll utan att de tar ordentligt ansvar för att göra rätt för sig. Framgången för deras plattformar bygger på upphovsrättsskyddat material men utan att de betalar för det. Samtidigt tjänar de ganska stora pengar på till exempel annonsintäkter.

Vänsterpartiets ingång är att värna möjligheten till olika uttryck på internet. Lösningar på det här problemet får inte innebära att sådant som satir och annat tillåtet material riskerar att sorteras bort. I första hand behöver plattformarna teckna licenser för att kunna fortsätta sin verksamhet som i dag och på så sätt betala för innehållet på sina sidor.

Men upphovsrätt är mer än så. Det handlar också om att få information om var och hur ett verk används. Nådde verket många? Har det använts på rätt sätt? Har upphovsrättspersonen fått tillräcklig eller rätt information för att kunna avgöra om ersättningen är skälig, lämplig och proportionerlig? Behöver avtalen revideras? Har verket fått mer genomslag än vad man hade trott?

Vänsterpartiet är generellt positivt till förslaget men har ändå ett antal reservationer - annars vore vi inte ett vänsterparti. Det handlar om att vi vill säkra att kulturarbetare får skälig, lämplig och proportionerlig ersättning, att tjänsteleverantörerna ger den information som behövs för att veta vem som har delat saker och var och hur. När underlicenstagare förvärvat rättigheter ska inte informationen om detta ske på bekostnad av upphovsrättspersoner, det vill säga att de ska kunna få informationen på ett enkelt sätt och inte tvingas kontakta flera olika underlicenstagare.

Vi anser också att lagtexten kan förtydligas när det kommer till rättighetsinnehavarens intresse och användarnas informations- och yttrandefrihet. Här måste vi kräva att tjänsteleverantörerna, det vill säga nätjättarna, har gjort vad de har kunnat för att tillgängliggöra specifika verk som rättighetshavarna har försett tjänsten med relevant och nödvändig information om men samtidigt inte använda sig av filter som försvårar för användarna.

För att säkerställa att avtalen respekterar svensk lag stöder vi MP:s motion om att lagvalsklausuler bör utredas.

Våra reservationer möter egentligen upp EU-direktivets ursprungliga intention, och vi försöker med våra förslag att möta upp den. Sverige bör som minst implementera direktivet så som det är. Eftersom detta är en lag som kommer att påverka många upphovsrättspersoner, företag inom kultur och medier och inte minst användarna ser vi ett behov av att kontinuerligt utvärdera implementeringen av lagen.

Jag vill också, som föregående talare, passa på att tacka alla kulturorganisationer och branschorganisationer som har träffat oss genom åren. De har ställt upp med att både utbilda oss och diskutera kring förslaget. Vi har spenderat ganska många timmar tillsammans. Tack vare er och ert arbete får vi dansa till härlig musik, läsa intressanta böcker och gråta till drama. Sanningen är: Hur tråkigt vore inte livet utan er insats?

Jag yrkar bifall till reservation 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

(Applåder)