Lorena Delgado Varas

Fru talman! Det finns mycket vackra och viktiga grunder som utbildningen i Sverige har stått på. Dels har den varit tillgänglig ekonomiskt, det vill säga du betalar inte för utbildningen. Vi ser den som ett gemensamt ansvar. Dels finns det flera vägar fram om du vill studera i högskola eller på universitet.

Många gånger pratar vi politiker om Sverige som kunskapsnation. Det är kunskapsnationen som ska ta oss igenom omställningen. Det är kunskapsnationen som ska utveckla tekniker för framtiden. Det är kunskapsnationen som ska göra att vi kan behålla och gärna förbättra välfärdssamhället. Genom kunskap får vi alltså ett mer demokratiskt och jämlikt samhälle som står sig väl genom kriser.

Själv har jag haft förmånen att vara student i två olika länder - Chile och Sverige. I Chile är utbildningen inte gratis. Det spelade ingen roll om man kämpade sig igenom skolan och hade de bästa betygen. Hade man inte råd och fick man inte något stipendium var det kört. Man kunde då inte fortsätta studierna. Studierna var segregerande redan från första början. Klasstillhörigheten följde med genom hela grundskolan, via gymnasiet fram till universitetet eller högskola - rasismen med, för den delen, om man var urfolk eller, som i dag, om man kommer från Haiti, till exempel.

Det är många bra studenter som inte har kunnat fullfölja sina studier och många som skuldsatt sig för att kunna gå i några av de privata universiteten, som oftast inte håller kvalitet. Dessutom fanns det inte många vägar in i de högre utbildningarna. Det var raka vägen från gymnasiet till universitetet.

När jag började plugga här i Sverige var kontrasten ganska stor. Jag började om från noll i högskolan, så jag fick uppleva den svenska nollningen. I min klass fanns det folk som kom direkt från gymnasiet. Det fanns en grupp kvinnor som hade jobbat inom vården och som ville skola om sig, och vi andra - random - som av olika anledningar inte börjat direkt efter gymnasiet var också där. Bara det gav en bredd i diskussionerna som jag inte hade upplevt tidigare. En annan stor skillnad var tillgången till teknologi. Labben här var fantastiska. Visst kompenserade Chiles universitet med mer djupgående kunskap i ämnena, men att kunna experimentera och testa de senaste teknologierna gav helt andra förutsättningar att ta ett steg in i arbetslivet.

Det jag beskriver nu innebär inte att vi kan blunda inför skillnaderna som finns även här i Sverige.

Om vi ska bli en världsledande kunskapsnation ska förutsättningarna för det vara reella. Vi har tagit steg bakåt i utvecklingen. Vi går inte alls mot att vara en världsledande kunskapsnation.

Skillnaderna börjar i tidig ålder. Redan om barn inte går i förskolan uppstår skillnader när de väl startar i grundskolan. I dag är det ganska svajigt med vad man får för kvalitet i till exempel förskola, grundskola och gymnasiet. Skillnaderna ökar i vart och ett av stegen på olika sätt beroende på om man har turen att gå i en skola där resurserna används rätt eller om man går i en skola där prioriteringen är att säkra vinst. Själv kommer jag från ett område där många av eleverna inte når gymnasiebehörighet. Detta är ett orättvist system gentemot dem, men det är också ett orättvist system gentemot Sveriges framtid.

I år skär dessutom regeringen ned för kommuner och regioner. Det kommer att ha påverkan i skola, vård och omsorg. I en tid då vi behöver rätta till skillnaderna och kompensera alla unga som har förlorat skolgång på grund av pandemin och när samhället behöver stärka sin kompetensförsörjning för att kunna möta omställningsbehovet väljer man att skära ned. Det kommer att få konsekvenser under en ganska lång tid framöver.

Nej, detta är inte vägen. Vi behöver stärka utbildningen från förskola till universitet. Kunskap och utbildning är en rättighet och ska inte vara en handelsvara - varken som marknadsskola eller för studenter som kommit hit till Sverige för att bidra och ta del av svensk utbildning. Inom ramen för högre utbildning lägger vi från Vänsterpartiet fram ett antal förslag för att bredda möjligheterna och säkra rätten till utbildning.

Det nuvarande resursfördelningssystemet gör att utbildningarna får en finansiering som styrs av en prislapp, där olika utbildningar får olika anslag. Vi från Vänsterpartiet menar att dessa prislappar behöver ses över och att finansieringssystemet behöver göras om, så att finansieringen följer högskolans och utbildningarnas behov och förändringar av kostnader. I väntan på en mer genomgripande förändring föreslår vi en höjning av samtliga prislappar med 1 000 kronor per helårsstudent till lärosätena. Därför anser vi att det anslaget bör höjas med 324 miljoner kronor.

Dessutom är det så att precis som för den övriga statliga sektorn omfattas pris- och löneomräkningsmodellen av produktivitetsavdrag. Varje år drar man alltså bort en liten del av budgeten som en besparing, ungefär, för att man ska kunna bli mer och mer effektiv varje år. Tanken är att allt som är statligt, eller gemensamt, ska drivas som att det vore ett företag. Men detta är inte företag. Det är våra universitet och högskolor. De har en annan funktion än vad privata företag har. Vi anser att detta avdrag måste bort. Genom att ta bort det kan man få en långsiktig inverkan på anslagen men också en annan syn på den högre utbildningens roll i samhället.

En av de viktigaste förutsättningarna för att göra kunskap och utbildning tillgängligt för fler människor är ett studiestödssystem som ger social och ekonomisk trygghet för studenter. Studiemedel gör att fler får tillgång till högre utbildning, oavsett klasstillhörighet eller bakgrund. Men det finns hinder även här. Många som egentligen har betygen eller viljan att plugga vidare gör ändå inte det. Vi vill se en förändring i lånevillkoren för att kunna överbrygga de hinder som finns.

Ett hinder som jag väljer att lyfta här är att studiestödssystemet har ändrats flera gånger med konsekvensen att den ekonomiska risken flyttats från staten till individen i flera steg. Det gör inte att snedrekryteringen minskar, snarare tvärtom.

Vi vill bygga ut möjligheterna till basår. Basåren fyller en viktig funktion i att erbjuda behörighetsgivande studier i en högskolemiljö. Erfarenhet från lärosätena visar också att de som har gått ett basår klarar efterföljande utbildning bättre än de som kommer direkt från gymnasiet.

Vi menar också att högskoleprovet måste bli tillgängligt för studenter med funktionsnedsättningar. Dessutom är högskoleprovet underfinansierat. Men underfinansieringen - eller frågan om tillgängligheten - ska inte bäras av studenterna. Därför lägger vi 20 miljoner extra på högskoleprovet.

Genom forskning skapas ny kunskap. Denna kunskap är viktig för att utveckla ekonomin, skapa arbetstillfällen, förbättra välfärden och skapa ett ekologiskt och socialt hållbart samhälle. Forskningen behöver stå nära utbildningen, eftersom det leder till utveckling och förstärkning av kvaliteten för båda. Därför behövs ett ökat stöd till forskning.

Vänsterpartiet stöder en sammanhållen forskningspolitik och står bakom ambitionerna om en jämställd akademi och en forskning som är mindre beroende av externa forskningsbidrag. Vi vill därför avsätta 500 miljoner 2024 och öka till 1 miljard 2025 genom att förstärka basanslagen.

Slutligen vill jag ta upp något som ligger mig nära hjärtat, nämligen ett utökat stöd till djurfria forskningsmetoder. Många gånger lyfter man att djurförsök är dyra, och det är de. Djurförsök innebär avel, personal, anläggningar och prövningar som försöken måste gå igenom. Men det handlar också om vad djurförsök gör med oss som samhälle. Varje gång försök görs utsätter vi djuren för ett stort lidande, och varje gång ska ett avelsdjur producera ytterligare ett försöksdjur. I Sverige handlar det om ungefär 300 000 djur varje år, exklusive alla djur som används av svenska företag via utländska laboratorier. Därför måste vi utöka vårt arbete med att prioritera och göra djurfria forskningsmetoder till standard där det går.

Slutligen vill jag skicka en hälsning till alla barn och ungdomar i eftersatta områden. Ni har hört nyheterna om visitationszoner och om hur vi pekas ut som samhällets problem. Samtidigt får det som vi äger gemensamt i samhället mindre resurser. För det är ju det som det handlar om. Det handlar inte om att skapa ett mer jämlikt samhälle; det handlar om att det är viktigare att stärka de rikas ekonomi och minska möjligheterna för några. Men oavsett om du växer upp i Skärholmen, Gottsunda eller Rosengård ska du ha samma möjligheter och rättigheter som alla andra. Det är Vänsterpartiets politik.

(Applåder)

Fru talman! Vi från Vänsterpartiet försöker att få svar från regeringspartierna och Sverigedemokraterna men får inte riktigt det. Ledamoten talade väldigt fint om kompetens, personalförsörjning och omställningen. Det kräver sitt jobb och sin förberedelse. Jag skulle vilja säga att allting börjar i förskola och grundskola. Därefter går man vidare till universitet, högskolor och så vidare.

Men i budgeten i år lägger regeringen 6 miljarder till Sveriges kommuner och regioner, samtidigt som SKR menar att det krävs 20 miljarder bara för att kunna bibehålla personaltätheten i kommuner och regioner. Detta innebär att det saknas 14 miljarder. Och det innebär att ungefär 15 000 anställningar hotas. De anställningarna kommer att tas från skola, vård och omsorg.

Det jag skulle vilja veta från ledamoten är alltså: Hur kommer vi att kunna uppnå kompetens- och personalförsörjning när vi drar undan grunden till den försörjningen? Och vilka anställda anser ledamoten måste gå?

Fru talman! Hur får vi till regional utveckling egentligen? Ja, det är såklart inte enbart genom satsningar på detta utgiftsområde. Det handlar om att kunna ha förutsättningar för utveckling i hela landet - att stärkas lokalt, att få verktygen och makten för att göra det och framför allt att få resurserna.

I dag finns det stora och växande regionala skillnader som tyvärr bara har tilltagit genom åren. Det handlar om att samhällets olika funktioner har övergett delar av Sverige. I sin iver att dra ned på finansiering och makt har man systematiskt ökat frånvaron.

I spåren av det har en del av näringslivet också dragit sig tillbaka. Lägg på två år av pandemi, nu en ekonomisk kris, effekterna av ett krig i närområdet och en havererad elprismarknad så blir förutsättningarna för delar av Sverige mycket svårare - inte för alla men för en ganska stor del av Sverige. Bättre får de med stora inkomster det, de som äger flera fastigheter och storföretagen. Medel- och låginkomsttagare och småföretag får klara sig bäst de vill.

Ojämlikheten i Sverige syns på kartorna. Pengarna finns i centrum, i de stora städerna och i stadskärnorna. Samtidigt lämnas landsbygden, bruksorterna och förorterna efter. Här i Stockholm går den genomskinliga linjen efter Mälarhöjden på den röda linjen och vid Duvbo på den blå linjen. I landet är det hela kommuner som får stå tillbaka - Ljusnarsberg, Åsele och Hälletorp för att nämna några.

Jag måste tillägga att skattesänkningar görs på de höga inkomsterna. Ingenting i budgeten tillförs pensionärer, sjuka och arbetslösa. Och elprisstödet slår fel. Det gynnar dem som har flera fastigheter, och ingenting går till norra Sverige. Det kommer tyvärr att skapa större skillnader.

Det behövs en övergripande strategi för den regionala utvecklingspolitiken som bygger på långsiktighet, en utvecklad samverkan, ett större regionalt inflytande och ett tydligt ansvar för staten att se till att grundläggande samhällsservice finns i hela landet. Det konstaterade även Riksrevisionen när de granskade den regionala utvecklingspolitiken - något som inte hade gjorts på 20 år.

Tillgången till offentlig service är avgörande för att människor ska kunna bo och leva värdiga liv oavsett var i Sverige de befinner sig. Statlig service måste finnas tillgänglig även på landsbygden och i de eftersatta områdena. Det finns därför behov av satsningar för att tillgängliggöra viktiga samhällsfunktioner i områden där det offentliga har monterats ned.

De senaste årtiondena har det offentliga varit först med att lämna landsbygden och förorterna åt deras öde. Jag skulle vilja se satsningar som berör samhällets alla delar. Staten måste ta ett övergripande ansvar för en rad åtgärder som säkrar att företag kan startas, växa och drivas vidare. Jag menar att det finns behov av en annan politik - en politik som innebär att alla i Sverige får samma chanser, som innebär att man kan lita på att välfärdssamhället fungerar oavsett var man bor och som ger förutsättningar för jobb, bostäder och god offentlig service.

Vi från Vänsterpartiet har full sysselsättning som mål. Det innebär en politik för full sysselsättning i kombination med starka trygghetssystem som ger ett skydd för individer vid tillfälliga perioder av arbetslöshet, sjukdom och föräldraledighet samt när du går i pension. Du ska känna dig trygg i att samhället backar upp dig när du behöver det, och du ska bidra till samhället efter förmåga. Ett sådant system måste understödjas av en ekonomisk politik med stora satsningar på välfärden, utbildning och investeringar.

Den höga inflationen sätter Sveriges kommuner och regioner under stark ekonomisk press. Vi ser det på prisökningar, på de orättfärdiga elpriserna och på räntorna. Här vill jag berätta att Vänsterpartiet driver ökade statsbidrag till kommuner och regioner som en prioriterad fråga.

Välfärdssektorn har under lång tid varit underfinansierad. Samhället behöver förnya sitt åtagande att säkerställa en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor både för dem som söker sig till arbeten inom förskolan, sjukvården, skolan och äldreomsorgen och för dem som redan arbetar där. Tyvärr väljer regeringen att dra ned på kommuner och regioner under kristid, alltså i en tid då vi behöver stabila samhällsfunktioner.

Vi väljer att tillföra 30 miljarder till kommuner och regioner i vår budget, utöver investeringsbidrag. I vår budget föreslår vi också ett specifikt glesbygdstillägg på 1 miljard kronor, för att säkra tillgången på vård och omsorg i glest befolkade områden.

Detta är några av de förslag vi har fört fram i vår budget. Specifikt på detta utgiftsområde föreslår vi även ett riktat stöd till bidrag till ökad turism i kommuner med hög andel urskog. Vi tror att en ökad nationell turism ger möjlighet för fler att ta semester utanför hemmet om de vill det. Det utvecklar också den lokala ekonomin i kommuner med hög andel urskog, vilket i sin tur leder till att folk stannar kvar och ser en framtid - eller kanske till och med att människor flyttar dit.

Dessa kommuner får dock även bära ett betydande ansvar för de kollektiva nyttor som uppstår i skyddade skogar med höga naturvärden. Därför bör dessa kommuner kompenseras genom ökat statligt stöd, och Vänsterpartiet föreslår 30 miljoner kronor för detta ändamål.

Lanthandeln är en bärande del i många mindre orters överlevnad. Den behöver vi värna och modernisera. Behoven av digitalisering och effektivisering är stora, men utrymmet för att genomföra detta är ofta litet för dessa företag. Vänsterpartiet vill stärka den lokala kommersiella servicen genom att satsa på detta, och vi ökar anslaget med ytterligare 40 miljoner.

Vänsterpartiet väljer att inte delta i beslutet eftersom vi föreslår en högre nivå än regeringen på det här utgiftsområdet, vilket gör att vi inte kan reservera oss. Däremot har vi ett särskilt yrkande.

Herr talman! Det har gått ganska lång tid och till och med varit en pandemi sedan det 2019 antogs ett EU-direktiv om upphovsrätt och närstående rättigheter på den digitala inre marknaden. Det ska nu implementeras här i Sverige.

Som vänsterparti har vi främst bevakat möjligheterna för museer, bibliotek och skolor att använda sig av upphovsrättsskyddat material på ett enkelt sätt. I dag har vi ett system med avtalslicenser som har fungerat väldigt bra. Vi har också haft ingången att stärka kulturskaparens ställning gentemot nätjättarna genom att nätjättarna får ta ett större ansvar och betala för licenser. Vi har velat undvika filterlösningar som riskerar att sortera bort satir och annat tillåtet material.

Varför är då en stark upphovsrätt viktig? Upphovsrätten skyddar konstnärligt skapande som musik, film och litteratur. Upphovsrätten säkerställer rätten till inkomst för många inom de branscher som berörs. Den sätter ramarna för vem som får använda skapandet och hur och när. Upphovsrätten säkrar också samhällets kreativa skapande och att vi får en mer hållbar och innehållsrik kultur.

Genom att säkra att upphovsrättens ekosystem funkar säkrar vi mer skapande, mer kultur och tillgängligheten till den för alla. Det är oerhört viktigt för oss alla.

I dag är det en mer osäker situation för många journalister och kulturarbetare. Vi har sett hur fler och fler tvingas stå på egna ben inför till exempel stora mediehus och vad det gör för personer som skapar men också för hur materialet används. Maktförhållandet gör också att man inte får den frihet som kulturskapandet kräver. Till detta kan vi lägga till den ökande makt som nätjättarna har fått gentemot musiker, journalister, förläggare och så vidare.

Branscherna har förändrats i och med nätjättarnas intåg. Det som förr innebar att till exempel trycka en artikel innebar just att trycka en artikel. Men med digitaliseringen i dag kan det innebära att artikeln reproduceras flera gånger utan att det ger intäkter till upphovsrättspersonerna, eller väldigt låga intäkter, och utan att de har kontroll på eller information om var den publiceras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

Nätjättarna har haft en privilegierad position ganska länge. Deras plattformar fylls med innehåll utan att de tar ordentligt ansvar för att göra rätt för sig. Framgången för deras plattformar bygger på upphovsrättsskyddat material men utan att de betalar för det. Samtidigt tjänar de ganska stora pengar på till exempel annonsintäkter.

Vänsterpartiets ingång är att värna möjligheten till olika uttryck på internet. Lösningar på det här problemet får inte innebära att sådant som satir och annat tillåtet material riskerar att sorteras bort. I första hand behöver plattformarna teckna licenser för att kunna fortsätta sin verksamhet som i dag och på så sätt betala för innehållet på sina sidor.

Men upphovsrätt är mer än så. Det handlar också om att få information om var och hur ett verk används. Nådde verket många? Har det använts på rätt sätt? Har upphovsrättspersonen fått tillräcklig eller rätt information för att kunna avgöra om ersättningen är skälig, lämplig och proportionerlig? Behöver avtalen revideras? Har verket fått mer genomslag än vad man hade trott?

Vänsterpartiet är generellt positivt till förslaget men har ändå ett antal reservationer - annars vore vi inte ett vänsterparti. Det handlar om att vi vill säkra att kulturarbetare får skälig, lämplig och proportionerlig ersättning, att tjänsteleverantörerna ger den information som behövs för att veta vem som har delat saker och var och hur. När underlicenstagare förvärvat rättigheter ska inte informationen om detta ske på bekostnad av upphovsrättspersoner, det vill säga att de ska kunna få informationen på ett enkelt sätt och inte tvingas kontakta flera olika underlicenstagare.

Vi anser också att lagtexten kan förtydligas när det kommer till rättighetsinnehavarens intresse och användarnas informations- och yttrandefrihet. Här måste vi kräva att tjänsteleverantörerna, det vill säga nätjättarna, har gjort vad de har kunnat för att tillgängliggöra specifika verk som rättighetshavarna har försett tjänsten med relevant och nödvändig information om men samtidigt inte använda sig av filter som försvårar för användarna.

För att säkerställa att avtalen respekterar svensk lag stöder vi MP:s motion om att lagvalsklausuler bör utredas.

Våra reservationer möter egentligen upp EU-direktivets ursprungliga intention, och vi försöker med våra förslag att möta upp den. Sverige bör som minst implementera direktivet så som det är. Eftersom detta är en lag som kommer att påverka många upphovsrättspersoner, företag inom kultur och medier och inte minst användarna ser vi ett behov av att kontinuerligt utvärdera implementeringen av lagen.

Jag vill också, som föregående talare, passa på att tacka alla kulturorganisationer och branschorganisationer som har träffat oss genom åren. De har ställt upp med att både utbilda oss och diskutera kring förslaget. Vi har spenderat ganska många timmar tillsammans. Tack vare er och ert arbete får vi dansa till härlig musik, läsa intressanta böcker och gråta till drama. Sanningen är: Hur tråkigt vore inte livet utan er insats?

Jag yrkar bifall till reservation 6.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Upphovsrätten på den digitala inre marknaden

(Applåder)