Anders Ådahl

Fru talman! Handelshögskolan i Stockholm har fått nog. Glädjebetyg från gymnasiet gör att den inte litar på betygssystemet. Därför inför Handelshögskolan nu ett krav på att ha gjort högskoleprovet med ett provresultat på minst 1,25 för att kunna bli antagen.

Samtidigt finns en annan bild. För att bli antagen till grundlärarutbildningen räcker det att du har 0,0 på högskoleprovet och godkända betyg från gymnasiet. Tänk om de godkända betygen dessutom är glädjebetyg. Vad händer då med lärarutbildningen, våra framtida lärare och lärarprofessionen?

Jag kan tycka att det är väldigt oroande, inte minst med tanke på att det är lärarna som underifrån de facto är de som måste bygga grunden för kunskapsnationen Sverige.

Utbildningsminister Mats Persson: Vad gör regeringen för att öka attraktionskraften hos läraryrket?

Herr talman! Vi har sedan 1996 en avreglerad elmarknad, där det är marknadens aktörer som gör investeringar i ny elproduktion och där kunder betalar ett elpris. Politiken har satt upp spelregler för till exempel elsystemets leveranssäkerhet, som är mycket viktig, och marknaden har att svara upp mot det. Det har fungerat mycket, mycket bra.

Regeringen har nu emellertid slagit in på en annan väg. Man har bestämt sig för att sätta marknaden ur spel. Det måste bli mer kärnkraft, kosta vad det kosta vill! Allt fler rapporter, nu senast från Blekinge Tekniska Högskola, vittnar om enorma kostnader för staten.

Min enkla fråga till statsrådet Busch är: Vad är regeringens egen bedömning av att det kostar staten och skattebetalarna att tvinga in en redan mogen teknik i stället för att låta marknaden sköta investeringarna?

Herr talman! När jag lyssnar på ledamoten och de frågor han ställer här blir det uppenbart att vi gör olika bedömningar av situationen i klassrummet och av hur de här unga pojkarna och flickorna upplever sin situation.

Jag har pratat med otroligt många lärare och läst rapporter som beskriver hur den psykiska ohälsan ökar. När 15 procent av våra elever faktiskt inte blir godkända utan samhället säger att de inte är välkomna utan får stå utanför, då tycker jag att vi har skapat ett betygssystem som inte är bra.

Vi kan inte ha ett betygssystem som leder till att unga mår så dåligt och drabbas av psykisk ohälsa. Hellre kan vi reformera betygen E och F och se över dem så att vi klarar av att ställa krav och ha höga förväntningar utan att slå ut elever. Det är vårt förslag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Tack för frågan, Patrick Reslow! Kanske är det så att ledamoten Reslow inte har träffat någon grabb eller tjej som sitter där med betyget F och inte orkar gå till skolan på morgonen, eftersom självbilden är att man är värdelös och inte önskad av samhället.

Jag sa att förväntningar och krav ska vi ha. Men vi ska samtidigt se till att inte skapa utslagning. Det som händer med en elev som får betyget F, som blir utslagen och som samhället faktiskt säger nej till, är att gängen står på andra sidan och säger "Kom till oss i stället!".

Att slå ut unga pojkar och flickor så att gängen fångar upp dem i stället kan väl inte vara någonting som Sverigedemokraterna tycker är en bra lösning. Då är det väl bättre att vi har ett betygssystem som faktiskt klarar av att både ställa höga krav och skapa förväntningar i klassrummet och att inte slå ut våra unga.

Herr talman! Vi behöver prioritera skolan. Vi behöver prioritera i statsbudgeten och inte skära ned. Pisaresultaten ger oss svart på vitt: Prioritera skolan!

Vi behöver skapa stabilitet i skolan, inte dutta och plutta med riktade statsbidrag och detaljstyrning som skapar mer administration än nytta. Vi behöver i stället utveckla styrningen, där grunden är tillit till professionen, till våra lärare och rektorer. Decentralism är att ge läraren makt och möjligheter. Vi behöver ge lärare och rektorer förutsättningar att ställa krav i skolan och forma en miljö som leder till studiero och goda kunskapsresultat.

Men allt detta räcker inte. Det finns en flicka som går i åttan. Hon har betyget F i några ämnen. Hon är underkänd. Hennes självbild är att hon är oönskad, värdelös och meningslös. Hon jämför sig med andra, och pressen som vilar på flickans axlar är omätbar: Hon är värdelös.

Denna flicka, som bara är ett barn, är fast i ett betygssystem där 15 procent är underkända. Skolans roll är att bygga kunskaper och förmågor, men betygssystemet leder i stället till kraschade unga flickor och pojkar. På andra sidan katedern står en lärare som ser flickan och som vet vilken utslagning det leder till om man sätter ett F.

Lärarens dilemma är orimligt. Vi kan inte ha ett sådant betygssystem. Abstrakta betygskriterier och en skarp gräns fungerar inte tillsammans. Kunskaper och krav - ja. Utslagning - nej.

Herr talman! Det är i skolan vårt samhälle börjar. Där ska vi inte skapa problem framåt. Prioritera skolan! Det gör vi.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt med anledning av resultatet i den senaste Pisa-undersökningen

Herr talman! Tack för svaret, Patrick Reslow! Jag ska gå vidare på samma tema. Jag lyckades komma över ett exemplar av den finska tidskriften Läraren, där det står: Utförsbacken i Pisa blir allt brantare för Finland. Det står också att Finland störtdyker i Pisa 2022-undersökningen och att raset är historiskt.

Samtidigt vet vi att Finland är ett land som har tagit emot mycket färre migranter än Sverige och som har mycket lägre invandring än Sverige.

Nu befinner sig Finland och Sverige på samma nivå i Pisaundersökningen. Ledamotens ingång är att allt är invandringens fel. Hur resonerar då ledamoten just kring Finlands resultat visavi Sveriges?

Herr talman! Jag tänkte ge mig på det något vanskliga att kliva in i Sverigedemokraternas värld och fundera lite grann på temat "allt är invandringens fel".

Ledamoten redogjorde från talarstolen för att de låga resultaten i Pisa beror på hur det ser ut på invandrartäta ställen i Sverige. Ja, det är sant att de låga resultaten till stor del finns där. Samtidigt är det inte så konstigt. Jag är inte ett dugg förvånad. Om jag hade flyttat till Frankrike och skulle bli bedömd i fransk läsförståelse hade det inte gått så bra. Det skulle ha tagit några år innan jag var framme.

Jag skulle av ren nyfikenhet vilja fråga ledamoten om ett annat faktum. Det är ju så att barn till utrikesfödda i högre grad går vidare till högre utbildning än barn till svenskfödda föräldrar. Vad tänker ledamoten om detta faktum?

Herr talman! Det är riktigt att vi gör olika bedömningar, statsrådet. Vi anser att generella statsbidrag som går till skolan är ett bättre sätt som skapar mindre administration och blir mer träffsäkert. Kommuner och huvudmän på olika ställen kan själva avgöra var bristerna finns i deras skola eller deras kommun.

Men låt mig fastna vid det här med skärmar. När digitala verktyg används integrerat i lärandet förbättras resultaten, står det att läsa i Pisarapporten, och det är extra tydligt i Sverige jämfört med genomsnittet. Ett av de länder som hamnar allra bäst i Pisaundersökningen, Estland, är samtidigt också kanske det land som ligger längst framme i digitaliseringen med en statlig digitaliseringsstrategi som är djupt imponerande.

Min fråga till Liberalerna är: Ska vi backa in i framtiden och bara använda penna, eller ska vi också kunna använda digitala verktyg i våra klassrum?

Herr talman! Låt oss stanna kvar en stund vid kronor och ören i statsbudgeten, för till syvende och sist har vi i vårt land en begränsad mängd pengar, och när man samlas som regering eller riksdagsparti behöver man göra prioriteringar. När vi i Centerpartiet skulle lägga fram vår budget och såg hur det ser ut i Sverige, där regioner och kommuner skickar larmsignaler om att 24 eller 28 miljarder saknas och där skolresultat dalar, sa vi att om vi ska bygga ett starkt Sverige måste vi bygga från grunden. Vi måste satsa på skolan och prioritera den.

Min fråga till statsrådet blir naturligtvis hur det kommer sig att regeringen inte gör samma bedömning när ni träffas. Varför prioriterar ni inte svensk skola i statsbudgeten? Bra ord här är en sak - svart på vitt i en statsbudget är något annat.

Herr talman! Jag vill inledningsvis tacka Liberalerna för initiativet till att debattera svensk skola. Svensk politisk debatt domineras ju annars av testosteronstinna ämnen som krig, fängelser, utvisningar, kärnkraft, polarisering och allmänt hårdare tag. Det är bra att nu kunna tala om något i grunden ljust: våra barn och unga och deras skola, hur vi bygger vårt samhälle starkt underifrån och hur vi stärker svensk skola.

Tyvärr är vi i ett läge där svensk skola tappar mark. Det visar Pisa, även om mycket säkert går att härleda till pandemieffekter. Kunskapsresultaten sjunker, men tyvärr ökar klyftorna och utslagningen.

Vi har i grunden tre problem att lösa: Generellt ligger våra kunskapsresultat för lågt över hela linjen, de med särskilda behov får inte tillräckligt stöd och de extra talangfulla får inte heller tillräcklig stimulans.

Det är tid att verkligen på allvar satsa på svensk skola. Det är tid att fundera på vad som är viktigast. Är det billigare snus, billigare plastpåsar och billigare bensin, eller är det att stärka svensk skola?

Det väldigt tråkiga svaret får vi när vi blickar ut över landet och ser hur regeringens nedskärningspolitik gentemot kommunerna leder till uppsägning av lärare och stängning av skolor - i kommun efter kommun.

Men det finns en annan väg, en ljusare väg. Vi i Centerpartiet har valt att sätta skola och utbildning mycket högt. I vår budget för 2024 satsar vi väldigt mycket mer på detta än övriga partier, just på grund av att svensk skola inte mår bra. Med uppsägningar och nedläggningar valde vi att akut tillföra 5 miljarder kronor i ett särskilt sektorsstöd.

Herr talman! Jag vill lyfta två ingredienser som stärker svensk skola och svenska kunskapsresultat.

Nummer 1: Prioritera skolan i statsbudgeten, och håll inte på och plottra med riktade statsbidrag utan skapa stabila, långsiktiga förutsättningar för skolans huvudmän!

Forskning har visat att en av de viktigaste och mest betydelsefulla parametrarna för goda skolresultat är stabilitet i skolorna. Förutsägbarhet, låg rektorsomsättning och låg läraromsättning ger resultat.

Nummer 2: Utveckla styrningen! Där är grunden tillit till professionen. Det är dags att ge våra lärare och rektorer större frihet och större ansvar för att leverera goda skolresultat. Det ska till exempel inte vara Stockholmspolitiker som sätter upp detaljregler för hur miljön i klassrummet ska vara. Se i stället till att lärare ges makt och möjlighet att ställa krav och att äga sina klassrum! Forskningen har nämligen också visat att höga förväntningar och krav ger resultat.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Låt mig lägga ut texten en aning om varför vi lägger fram ett sådant här förslag om att ta bort behörighetskravet. Som det är nu när vi står här är det 15 procent av våra ungdomar, våra killar och tjejer, som inte blir godkända i skolan utan får stämpeln: Du är underkänd. Du är värdelös. Du är inte önskad av samhället.

Samhället tackar alltså nej till 15 procent av våra ungdomar. På andra sidan har vi parallellsamhället med gängen, som står och säger: Välkomna hit i stället! Om du inte kan läsa vidare på gymnasiet - välkommen till oss! Ta ett uppdrag hos oss! Du kanske kommer att få den här guldhalskedjan om ett tag.

Vi är nu i en akut situation. Vi måste göra något här och nu. Vårt förslag utgör ingen optimal lösning. Vad vi i stället borde göra är att reformera betygssystemet. Betygssteget F, underkänt, skapar en otrolig psykisk ohälsa och försätter lärare i extrema dilemman. Vi borde göra om betygssystemet och se över betyget E, så att många fler kan bli godkända. Vårt förslag nu är en akut åtgärd i en situation som är bedrövlig för jättemånga killar och tjejer.

Fru talman! Låt mig först få tacka ledamoten Malmqvist för att hon lyfter den viktiga frågan om yrkeshögskolan. Jag tror att skillnaderna mellan Moderaternas syn på det här och Centerpartiets syn är ganska liten, om jag ska vara ärlig. Jag delar faktiskt också bilden att en succéhistoria ska byggas ut med viss varsamhet. Det håller jag med om. Centerpartiet anser dock att behovet är så stort av att folk ute i arbetslivet ska kunna ställa om och att yrkeshögskolan har varit så framgångsrik att takten kan vara en aning snabbare än vad regeringen förespråkar. Man kan alltid diskutera vilket tempo som är bäst.

En del yrkesutbildningar som i dag finns på högskolor och universitet kan man faktiskt fundera på att i framtiden ha på ett annat ställe. Jag skulle vilja svara så här på frågan från Moderaterna: Är det så att regeringen är intresserad av att inleda samtal med Centerpartiet och lyssna på våra tankar är ni varmt välkomna. Vår dörr är öppen för den typen av samtal. Det vore väldigt fint om två borgerliga partier kunde diskutera de här viktiga frågorna.

Fru talman! Det är klart att jag gläder mig åt att Miljöpartiet noterar vår omsorg om det decentralistiska perspektivet. Det kanske inte alltid är i Stockholm, i riksdagen och regeringen, som man har de allra bästa tankarna om hur enskilda kronor och ören kan användas. Centerpartiet har en lång tradition av att vårda lokalsamhället och jobba för decentralisering. Förmodligen är det rektorer som vet bäst hur pengar ska användas på en enskild skola och lärare som vet hur man sköter ett klassrum. För oss är det till exempel väldigt viktigt att mobilförbud inte är något som staten ska ägna sig åt. Vill en lärare ha en mobilfri miljö ska läraren själv fatta det beslutet. För oss är det väldigt viktigt att beslut fattas lokalt och decentraliserat.

Fru talman! Jag tror att ledamoten delvis har missuppfattat. Centerpartiet gör två stora dispositioner. Det är bland annat ett nytt sektorsbidrag som ska hjälpa att jämna ut skillnader mellan stad och landsbygd. Det är ett nytt sätt att beräkna hur pengar ska fördelas så att små skolor i särskilt glesbebyggda områden ska få mer pengar. På så vis kan de behålla lärare och skolor och överleva i denna svåra tid av inflation när kommunerna har så förfärligt ont om pengar. Vågen av dålig ekonomi för kommunerna har tyvärr drabbat de allra minsta och glesbebyggda kommunerna värst. Där anser Centerpartiet, som är ett landsbygdsparti, att vi behöver göra mest.

Den andra delen är att vi avvisar direkta statsbidrag och omvandlar dem till generella bidrag. Det gör vi eftersom vi inte tror att politikerna i Stockholm är bäst på att peka ut vad en kommun eller skolhuvudman ska använda pengarna till. I något fall kan behovet vara störst av att förstärka skolbibliotek. I något annat fall kan behovet av en elevassistent eller liknande vara större.

Vi gör två satsningar som båda två syftar till att öka kvaliteten och likvärdigheten i svensk skola.

Fru talman! Ett mörker rör sig in över svensk skola och svensk högre utbildning och forskning. Svensk skola tappar mark. Den psykiska ohälsan ökar. Klyftorna ökar, både mellan dem som har det väl förspänt hemma och dem som har det svårare och mellan stad och landsbygd. Utslagningen ökar.

Svensk forskning dalar, och vi tappar toppositionen för innovationer. Allt färre svenskar väljer att doktorera. Från förskolan, genom grundskolan och gymnasiet till högre utbildning, forskning och innovation - över hela utbildningsväsendet rör sig ett mörker in. Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Utbildning är grundstenen för vårt demokratiska och civiliserade samhälle. Den kunskap och de förmågor som förmedlas i skolan är helt avgörande, såväl för individens egen livsresa som för samhället i stort och Sveriges konkurrenskraft.

Med kunskap bygger vi förståelse - individer och kulturer emellan. Rädslor och hot byts mot nyfikenhet och inkludering. Med kunskap bygger vi det trygga samhället - det är fundamentet. Med kunskap bygger vi företag och exportsuccéer. Med kunskap bygger vi skatteintäkter som kan investeras i en ännu bättre skola och en stark välfärd i stort. Med kunskap bygger vi det moderna, välmående och öppna samhället.

Så när ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet blir frågan: Ska vi rycka på axlarna åt detta, eller ska vi försöka göra något åt det?

Fru talman! Plastpåsar eller skola? Snus eller skola? Frågorna måste dessvärre ställas, då vi ser hur regeringens nedskärningspolitik gentemot kommunerna leder till uppsägningar av lärare och stängning av skolor, hur universitet och högskolor får dubbla myndighetsindragningar och hur studieförbund och folkhögskolor sätts på svältkost.

Ett mörker rör sig in över det svenska utbildningsväsendet. För Centerpartiet är svaret glasklart. Vi känner till utbildningens värde, och vi vet hur viktigt det är att satsa på skolan. Vi håller skola och utbildning mycket högt, och i vår budget väljer vi att prioritera skola och utbildning.

I vårt budgetförslag satsar vi mest av riksdagens åtta partier, både när det kommer till rena kronor och ören och när det kommer till andel av den totala utgiftssidan i statsbudgeten, alltså även inkluderat Vänsterpartiets respektive Miljöpartiets särskilt vidlyftiga utgiftssida.

Våra budgetsatsningar tar avstamp i en ny och genomarbetad skolpolitik med 58 förslag för att reformera svensk skola. Våra förslag är indelade i några olika områden som tillsammans skapar hög kvalitet och en mer jämlik skola.

Områden som vi lyfter fram i vårt skolprogram är: en bra start med fokus på språket, ett tydligt resursfördelningssystem, höga förväntningar, betyg att lita på, stöd till elever efter behov, utbildning som leder till jobb, valfrihet med rimlighet, stöd till små skolor och ett starkt pedagogiskt ledarskap med tillit till professionen. Lägg därtill ett pågående arbete för att stärka svensk högre utbildning och forskning så blir bilden klar: Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

När det kommer till statsbudgeten satsar vi i Centerpartiet alltså mest. På totalen satsar vi 7 miljarder mer än regeringen på skola och utbildning. Det är väldigt mycket, då området omsluter i runda tal 100 miljarder kronor.

Fru talman! Låt mig ge en ekonomisk bakgrund. Den ekonomiska krisen har lett till en allvarlig kris för den svenska välfärden, och inflationen ökar kommunernas och regionernas kostnader samtidigt som deras pensionsåtagande också ökas dramatiskt just till följd av inflationen.

År 2024 väntas regioner och kommuner gå med mycket stora underskott, tvingas säga upp personal och skära i omsorgen, vården och andra viktiga verksamheter. Enligt Sveriges Kommuner och Regioner är det prognostiserade underskottet för 2024 hela 28 miljarder kronor, en totalsumma som dessutom döljer stora variationer i underskott för enskilda kommuner och regioner som drabbas särskilt hårt av inflationskrisen.

Regeringen möter med sina satsningar på kommunsektorn bara drygt hälften av dessa underskott i sin budget, vilket leder till att kommuner och regioner nu varnar för en fortsatt nedskärningsvåg under 2024. Inte minst gäller detta den svenska skolan.

Tusentals behöriga lärare och andra resurser sägs nu upp, ofta just den personal som ska möta elever med inlärningssvårigheter och social utsatthet. Hundratals skolor läggs nu ned, i regel de mindre skolorna på landsbygden, som skapar närhet, trygghet och arbetsro för närboende elever. I ett läge när den svenska skolan borde stå stark är den kraftigt försvagad. Det är en oroväckande utveckling vi ser när de samlade resurserna för utbildning skärs ned.

Fru talman! En aning dystert kan jag konstatera att regeringen totalt satsar mer på bidrag än på utbildning. Det är en ohållbar utveckling för Sverige som kunskapsnation, och jag kan inte se att detta är borgerlig ekonomisk politik. Vi behöver i stället möta den enorma kompetensbristen med en politik för skola och utbildning, inte med en politik för bidrag.

Centerpartiets plan är att steg för steg återupprätta Sverige som kunskapsnation, både på bredden och på toppen. Om Sverige ska förbli en stolt kunskapsnation måste därför utbildningen prioriteras. Den ekonomiska politiken måste syfta till att föra dem som är beroende av bidrag in i jobb och utbildning. Målet måste vara att i statsbudgeten satsa mer på utbildning än på bidrag och inte som i dag 100 miljarder mindre.

Alla delar av utbildningsväsendet - förskolan, skolan, den högre utbildningen, vidareutbildningen, yrkesvux, yrkeshögskolor och studieförbunden - är viktiga, och alla måste faktiskt stärkas.

Fru talman! Centerpartiet gör två större budgetdispositioner på svensk skola som sammantaget tillför skolan 16 miljarder kronor. Dels stoppar vi den akuta uppsägningsvågen och nedläggningsvågen i den svenska skolan genom att tillföra 5 miljarder kronor i ett särskilt sektorsstöd, dels avvisar vi riktade statsbidrag och omvandlar dessa till generella statsbidrag för att öka effekten för skolan. Det är den största skillnaden mot samtliga partier i riksdagen. Vi tror på ett decentraliserat samhälle med lokalt beslutsfattande och att kommuner och skolor är allra bäst på att avgöra hur resurser ska användas. Vi tror på professionen - på rektorer och på lärare.

Dessa våra dispositioner på 16 miljarder går till insatser för att stärka kunskapsutvecklingen och likvärdigheten i hela landet. Det innebär fler lärare, specialpedagoger och böcker i Sveriges klassrum. Det innebär också ett nytt fokus på landsbygden i statens satsningar på skolan. Medel viktas från socioekonomiska faktorer och kommuners gleshet. På så sätt ger vi pengar till både skolor med större behov och landsbygdskommuner som drabbas hårdast av nedskärningsvågen. För många mindre kommuner innebär detta att man kan behålla de fem tio lärare som på marginalen ofta gör skillnaden. För stora kommuner kan det faktiskt handla om hundratalet fler lärare.

Fru talman! Vi behöver stärka yrkeshögskolan. Yrkeshögskolan är en av våra mest framgångsrika studieformer. Studieplatserna är efterfrågade såväl av studenterna som av företagen som tar emot de vidareutbildade studenterna. Det är faktiskt en succéhistoria. Ändå har yrkeshögskolan inte byggts ut i takt med behoven, och en för låg andel av yrkeshögskolans resurser är permanenta.

Centerpartiet anser att regeringens satsning måste fördubblas och att en stor andel av resurserna ska permanentas för att öka långsiktigheten. Omställningsstudiestödet, som kan sägas vara en del av Centerpartiets LAS-reformer, gör att vi i Sverige kan ha ett mer dynamiskt och flexibelt arbetsliv där karriärer kan bytas mitt i livet. Det är inte minst värdefullt när arbetsmarknaden allt snabbare byter skepnad. Vad AI-utvecklingen kan leda till kan vi bara gissa. Omställningsstudiestödet är liksom yrkeshögskolan en succé som behöver byggas ut.

Fru talman! Sverige är ett välfärdsland som bygger sitt välstånd på förmågan att ta fram produkter och tjänster med stort kunskapsinnehåll. Själva grunden för den förmågan är hög kvalitet i vår högre utbildning och i vår forskning. Sverige behöver fler som utbildar sig, fler fria högskolor och fler utbildningar som är relevanta för arbetsmarknaden. Forskningskvaliteten måste stärkas och ackompanjeras av ett högklassigt innovationssystem där forskningens idéer går från labb till global marknad.

Oavsett var du bor i landet är det viktigt att det finns möjlighet till högre utbildning. Tillgång till högre utbildning av god kvalitet ökar människors möjligheter till jobb och trygghet samtidigt som det gynnar näringslivet och vår gemensamma välfärd.

Men utvecklingen är dessvärre oroande. Kvaliteten på svensk forskning ser ut att dala. Det är en tidig signal om att kvaliteten på våra produkter och tjänster riskerar att dala med tiden, vilket vore förödande för vår välfärd.

Vi i Centerpartiet avvisar regeringens förslag om att till produktivitetsavdraget på våra högskolor och universitet addera generella besparingar om 243 miljoner kronor. Det är inte tid för att skära ned i den högre utbildningen och forskningen. Regeringens dubbla nedskärningar riskerar faktiskt kvaliteten i svensk forskning. För en både relevant och högkvalitativ forskning krävs det att två perspektiv beaktas, dels fria förutsättningar för forskare att själva definiera forskningsproblem och metoder, dels en lyhördhet för samhällets behov på korta och långa tidshorisonter. Vi anser att båda perspektiven måste vägleda oss och hur vi organiserar och finansierar det svenska forskningslandskapet.

Fru talman! Centerpartiet vill rädda studieförbunden från svältdöden. Regeringen har kraftigt försämrat förutsättningarna för folkbildningen. Inom de närmaste tre åren sker en sammantagen minskning på nästan en tredjedel av studieförbundens totala budget. Trots att regeringen försöker framställa det som att man satsar på folkhögskolorna minskades finansieringen med 500 miljoner förra året, och årets anslagsökning med 100 miljoner innebär alltså ett nettominus över två år på 400 miljoner kronor.

Folkbildningen är en helt avgörande resurs som når många av dem som står långt från arbetsmarknaden, och den välkomnar alla oberoende av ålder, bakgrund eller funktionsförmåga. I många landsortsområden är folkbildningen dessutom den enda kulturaktören som kan bredda perspektiven.

Studieförbunden har exempelvis spelat en avgörande roll för de många ukrainare som kom till Sverige efter Rysslands invasion. Det var här de tog sina första steg för att lära sig svenska genom kurser för nyanlända, samtidigt som de på plats förvärvade kunskap om det samhälle de har kommit till. Centerpartiet verkar för att varje krona till studieförbunden ska användas effektivt, och vi avvisar i vår budget nedmonteringen av folkbildningen.

Fru talman! Ett mörker har rört sig in över svensk skola och utbildning, men med liberala och decentralistiska reformer som utgår från lokala förutsättningar kan vi skapa en skola för livsresor för alla barn. Det ska vara en förskola och skola där vi ställer krav, ser varje individ och skapar en stabil och trygg miljö som våra barn och unga mår bra i. Skolan ska finnas för alla och se alla oavsett eventuella funktionsnedsättningar, socioekonomisk bakgrund, kön eller ursprung. Talanger över hela landet ska ges spetsmöjligheter, och de med svårigheter ska inkluderas och ges stöd. Det är så vi lägger grunden för Sverige som kunskapsnation, och det är så vi möjliggör varje unges livsresa. Det är i skolan det börjar.

Fru talman! Centerpartiet prioriterar skola och utbildning.

Herr talman! Låt mig först säga att vi i Centerpartiet såklart välkomnar att Socialdemokraterna har kraften att satsa mer än regeringen på svensk skola. Dock räcker inte heller den satsning som Socialdemokraterna mäktar med. Den är på 1,8 miljarder mer än regeringens satsning, medan Centerpartiet har bestämt sig för att prioritera skola och utbildning och satsar 7 miljarder mer än regeringen. Men mitt inlägg handlar inte riktigt om det.

Ledamoten Westlund har ofta använt uttrycket marknadsskolan. Från socialdemokratins sida är man inte så förtjust i det man kallar marknadsskolan.

Centerpartiet har på senare tid reviderat sin skolpolitik och syn på skolan, men med det sagt är vi ett parti som ser varje individ och tror att marknaden många gånger är den bästa lösningen för att få till ett bra samhälle. Samtidigt tror vi kanske inte att de övervinster som varit har gynnat skolan, utan vi har reviderat vår politik.

Vi tror på pluralism. Vi tror på valfrihet. Men jag har inte riktigt förstått vad Socialdemokraterna menar att de vill ha i stället för den skola som Centerpartiet vill ha, där det finns en valfrihet. Vill socialdemokratin ha en skola som ser likadan ut i hela landet och som ägs av kommunerna och staten? Hur ser det ut egentligen? Ska det finnas olika slags skolor? Ska det finnas olika slags ägare? Hur ska huvudmannaskapet se ut? Jag är genuint nyfiken på svaret.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag delar helt ledamoten Malms bedömning att man inte kan ge pengar till alla som ropar efter pengar. Politikens kanske viktigaste uppgift när det handlar om statens budget, särskilt i svåra tider, är att göra prioriteringar.

Svensk skola, som är grunden för alla människors start i livet, blöder pengar. Inflationen driver upp enorma kostnader för kommunerna. Pensionsåtagandena i kommunerna ökar. SKR säger att vi saknar 28 miljarder kronor. I det läget väljer regeringen och Liberalerna att inte prioritera skola och utbildning.

Frågan handlar om valet av prioriteringar. Varför är det viktigare med sänkt skatt på plastpåsar och snus än att vi satsar på svensk skola? Bygger det ett starkt samhälle? Bygger det individer som kan ta ansvar? Bygger det ett samhälle där vi i framtiden kan få skatteintäkter som kan täcka kommande generationers kostnader och välstånd?

Jag vill gärna ställa frågan en gång till. Hur kommer det sig att Liberalerna har valt en sådan prioritering? Det är ändå det som det handlar om. Vi kan inte ge allt till alla. Varför väljer man prioriteringen att inte stötta svensk skola så mycket som krävs?

(Applåder)

Herr talman! Ledamoten Malm inledde sitt anförande med att berätta om Pisaresultaten, som vi alla dessvärre vet har sjunkit för svensk del. Ledamoten pratar om kunskapskollaps. Det är kanske ett lite väl starkt ord när vi ser att hela OECD backar, men det ser inte bra ut för svensk skola.

Vad som är intressantare att studera är kanske det som är lite mer finstilt om vilka orsakerna och de stora skillnaderna är. Vi har ingen likvärdig skola i Sverige. Det finns stora skillnader vad gäller socioekonomi och förutsättningar. Det finns stora skillnader mellan stad och land.

Ledamoten Malm säger att man jobbar mycket hårt inom Liberalerna för att få ordning på det här. Samtidigt meddelar Sveriges Kommuner och Regioner att man har ett underskott på 28 miljarder kronor för att bedriva skola, vård och omsorg. Centerpartiet ser den här verkligheten och lägger 7 miljarder kronor mer än regeringen. Jag undrar egentligen hur resonemangen har gått inne hos Liberalerna, i regeringen och ihop med SD. Ska vi satsa på svensk skola? Ska vi satsa på plastpåsar? Ska vi satsa på snus?

Skola efter skola läggs ned. Lärare efter lärare sägs upp. Värst är det i utsatta områden och ute på landsbygden. Varför hjälper inte Liberalerna svensk skola?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaren på frågorna.

Om Sverige ska fortsätta att utvecklas som välfärdsland duger det inte att bara se på underhåll av infrastrukturen. Vi måste helt enkelt nyinvestera - annars blåser andra länder förbi oss.

I Göteborg och Västsverige ser vi planer på en enorm nyindustrialisering. Ofta pratar vi om att det är mycket på gång i norra Sverige, men detsamma gäller i Västsverige. Nya batterifabriker kräver ny kompetens, och ska Västsverige kunna växa behöver vi också ha ny infrastruktur på plats. Det räcker inte att underhålla.

Varje dag pendlar 125 000 i stråket Göteborg-Borås. Det är dock mindre än 1 procent som tar tåget, och det är inte så konstigt när tåget har en genomsnittshastighet på 63 kilometer i timmen. Restiden blir då väldigt lång. Effekten av detta är fullproppade bussar, svåra trafikstockningar, kapacitetsbrist i kollektivtrafiken och långa restider oavsett trafikslag. Detta leder tyvärr till minskad ekonomisk tillväxt, sämre företagsklimat, ökade utsläpp och försämrad livskvalitet. De samhällsekonomiska kostnaderna är mycket stora.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dock kan de samhällsekonomiska vinsterna potentiellt bli mycket stora om man har kraft att bygga ny järnväg och allra helst nya stambanor. En utbyggnad förväntas förkorta restiden till 35 minuter, och resandekapaciteten skulle öka påtagligt. Människors, företags och lärosätens möjligheter till utbyte skulle förbättras och därmed förutsättningarna för en hållbar utveckling såväl ekonomiskt som socialt.

Slutligen: Tycker ministern att det är rimligt att vänta så länge som till 2046 innan vi får spår till Landvetter flygplats och innan vi kan åka tåg på ett ordentligt sätt mellan Borås och Göteborg?