Birger Lahti

Fru talman! Det var bra att höra att ministern har gått in för att stoppa den rödgröna elen, som hon uttryckte det. Det var en intressant betraktelse.

Fru talman! Ytterligare en konstig undran ministern kläckte ur sig är hur det skulle påverka incitamenten att investera i ny elproduktion. Vi har haft denna dysfunktionella prissättningsmodell, men investeringsviljan har ju inte direkt tagit fart. Med de prioriteringar regeringen lutar sig mot har det i stället gått i motsatt riktning. Under tolv år har Sverige haft elområden, och de senaste tre fyra åren har det inneburit högre elpriser i Sverige, inte minst i prisområde 4. Investeringarna har också minskat när det gäller att bygga elproduktion i södra Sverige. Det argumentet kan alltså lämnas därhän. I stället har prissättningsmodellen minskat företagens konkurrenskraft i södra Sverige.

Ministern befarar spekulation med Sverigeprismodellen. Men med Sverigepriser fungerar tillgång och efterfrågan precis som i dag. Den enda skillnaden med Sverigepriser är att Nord Pool först gör en avräkning baserat på de volymer som efterfrågas i Sverige, och därefter görs avräkningen för de totala volymerna, som även inkluderar exportvolymerna. Exportvolymerna kommer att prissättas baserat på samma volymer som sker i dag. Någon begränsning av exporten avses inte, och något gynnande av svenska elkunder på bekostnad av utländska elkunder kommer inte att ske. Metoden är således inte att anse som diskriminerande och fungerar med marginalprissättningsmodellen för dessa volymer precis som i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller övervakande myndighet sa Energimarknadsinspektionen i ett yttrande hösten 2022 att deras enda uppgift gentemot elproducenterna är att övervaka att det inte sker marknadsmanipulation eller insiderhandel och att utveckla vad det innebär med fri elmarknad. Att en elhandlare köper svensk el och säljer den på export saknar relevans. Så fungerar det inte på dagens elmarknad, och så skulle det heller inte fungera på en elmarknad anpassad efter Sverigepriser på el.

Ministern går in på att anledningen till att vi har fyra elprisområden är exportbegränsningarna till Danmark på 00-talet. Denna argumentation saknar relevans i frågan. Införandet av Sverigepriser på el har ingen påverkan på överföringsbegränsningar till grannländerna. Detta indikerar ett missförstånd eller en okunskap från energiministerns sida, som jag ser det.

Så till importdelen. Ministern skriver att Sverige har blivit beroende av import. Under 2023 hade vi en nettoimport på 140 timmar, det vill säga knappt sex dagar. Sverigepriser på el uppmuntrar till elsamarbete och förändrar ingenting i hur importelen prissätts gentemot hur det sker i dag. Här liksom i flera andra uttalanden behöver energiministern sätta sig in i sakfrågan. När det gäller importen av el kommer den inte att anta andra former än vad som är fallet i dag.

Jag återkommer i mitt sista inlägg till det ministern sa i svaret om att regeringen tar problemen på största allvar.

Fru talman! Jag tackar energi- och näringsministern för möjligheten till debatt.

Jag noterar inledningsvis att energiministern underlåtit att besvara den fråga jag ställt om vilka specifika bestämmelser i svensk lagstiftning eller tillämplig EU-lagstiftning som skulle hindra eller förbjuda ett införande av Sverigepriser och på vilket sätt en sådan metod strider mot dessa regler. Marginalprissättningen skulle alltjämt gälla, och export och import skulle fortsatt kunna ske utan ytterligare hinder. Riksdagens utredningstjänst är inte heller säker på att införande av Bekenmodellen, eller Sverigepriser, skulle strida mot EU:s regler om fri rörlighet för varor, regleringen av energipolitiken eller Lissabonfördraget. RUT använder termen "förmodligen" i sina svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag måste fråga ministern om hon tycker att prissättningen på el fungerar bra. Det högsta priset på el per timme i Sverige låg på 831,33 öre per kilowattimme den 30 augusti 2022. Den största variationen i elpris under ett dygn har varit drygt 830 öre per kilowattimme.

Jag har gått in på svaren från ministern och landat i något som liknar bilder där man ska finna fem fel. Ministern påstår att vi skulle lämna EU:s inre marknad när det gäller fri rörlighet för elenergi och att det inte finns några exempel på länder som har genomfört ändringar i prisbildningen. Detta uttalande är inte korrekt. Länder som Polen, Spanien, Portugal och Italien har gjort anpassningar i prissättningsmetodiken för att förhindra prissättningsfenomen som man aldrig hade tänkt skulle uppträda.

Den prissättningsmetod som tillämpas inom EU är mer än 30 år gammal. I dag är förutsättningarna på elmarknaden helt annorlunda än i början av 1990-talet, och likt allt annat måste prissättningsmetodiken anpassas efter ändrade förutsättningar. Exempelvis var det aldrig tänkt att exportvolymer skulle kunna bli prissättande och leda till gigantiska förmögenhetsöverföringar från elkunderna till staten och elbolagen, vilket har blivit fallet i Sverige. Andra länder har andra fenomen som behöver beaktas.

Ursula von der Leyen uttalade i augusti 2022 att elmarknaden var dysfunktionell och behövde reformeras samt att den rådande prissättningsmodellen hade tjänat ut, vilket delvis också har skett vad avser snedvridningar som gällt i Centraleuropa. Men då Sverige inte har lyft exportproblematiken hos EU har denna inte beaktats i det reformeringsarbete som påbörjats.

Eftersom energiministern inte har svarat på mina frågor om tillämplig svensk eller EU-rättslig lagstiftning utan endast hållit sig till ett allmänt resonemang nöjer jag mig med att konstatera att Sverigepriser, såvitt jag kan bedöma, inte kan anses strida mot EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster eller mot reglerna för energipolitik i EU-fördraget. Jag kan bara konstatera att man inte ens har försökt att se till att de svenska konsumenterna ska bli de som drar nytta av prissättningsmodellen.

Fru talman! Propositionen handlar om att ändra i ellagen. Lagändringarna syftar till att komplettera kommissionens genomförandeförordning om krav på driftskompatibilitet och icke-diskriminerande och transparenta förfaranden för tillgång till mät- och förbrukningsuppgifter.

Jag eller rättare sagt Vänsterpartiet står bakom propositionen och ser positivt på möjligheten till gemensamma elabonnemang med undermätning och energigemenskaper och allt det kan medföra i positiv riktning.

I propositionen anger regeringen dock uttryckligen att inga merkostnader får debiteras elanvändare utan att det i stället är de berättigade parterna som nätföretagen ska debitera. Samtidigt anges i avsnittet om konsekvenser för elanvändare att nätföretagen kommer att ta ut särskilda avgifter för att finansiera en del av de nya uppgifter som de åläggs samt att övriga kostnader kommer att tas ut av hela kundkollektivet via elnätsavgiften. I samma avsnitt framför regeringen att eftersom kostnaderna slås ut på ett stort antal kunder kan det förväntas få en mycket begränsad påverkan på avgiftsnivån.

Jag finner det något motsägelsefullt att framhålla att enskilda konsumenter inte ska debiteras för några merkostnader samtidigt som konsekvensen av förslaget ändå bedöms vara att elanvändare får bära övriga kostnader som en del i ett kundkollektiv.

Min farhåga är att kostnader för de uppgifter som nätföretagen i och med propositionen ska stå för ändå i slutändan kommer att övervältras på konsumenterna.

Mot bakgrund av de redan höga el- och nätpriserna, och de begränsade möjligheterna att byta nätleverantör, anser jag att det är orimligt att lägga ytterligare kostnader på konsumenterna. Regeringen bör därför säkerställa att elanvändare inte drabbas av direkta eller indirekta merkostnader när förslagen i propositionen genomförs.

Jag hävdar bestämt att nyttan av nätanvändningen och förbrukningen som konsekvens av lagändringen kommer att falla mest på hela elsystemet i Sverige i slutändan, men återigen är det konsumenterna som ska betala kalaset. Nätägare, elproducenter, Svenska kraftnät och Finansdepartementet har nyligen skott sig enormt på elkonsumenterna. Jag tycker att det räcker nu.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2 i betänkandet.

Tillgång till mät- och förbrukningsuppgifter på elmarknaden

Fru talman! Man brukar säga att även en blind höna hittar ett korn ibland.

Avskaffat krav på tillstånd för hotell- och pensionatsrörelser handlar betänkandet om. Det gäller då mindre rörelser.

Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag i propositionen. Men enligt oss bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att 7 § i den föreslagna lagen om hotell- och pensionatsrörelser kompletteras så att det framgår att anmälningspliktiga hotell- och pensionatsrörelser ska uppfylla kraven om brandsäkerhet i plan- och bygglagen och lagen om skydd mot olyckor. Om bestämmelserna inte kompletteras i enlighet med detta är min uppfattning att det felaktigt kan komma att uppfattas som att ett krav på markering av utrymningsvägar är det enda kravet på brandsäkerhet som måste efterlevas för att bedriva hotellverksamhet.

Jag har givetvis viss förståelse för regeringens invändningar, nämligen att det är rimligt att förutsätta att kraven om brandsäkerhet i annan lagstiftning är kända av dem som är ansvariga för hotell- och pensionatsverksamhet. Annars kommer de att uppmärksammas på dessa krav av tillsynsmyndigheterna.

Brandsäkerhet är en viktig fråga. Mot bakgrund av att det faktiskt brinner 100 gånger per år på hotell och pensionat i Sverige anser jag att det finns goda skäl till att ändå föreslå att en sådan upplysning ska införas i lagstiftningen.

Därför, fru talman, yrkar jag bifall till vår reservation i betänkandet.

Fru talman! Jag måste säga som Linus Lakso: Nu kommer jag att ge tillbaka om jag gick över angiven tid i mitt förra anförande. Jag garderade mig när jag satte upp mig i den här debatten med åtta minuter utifall jag inte skulle hinna klargöra mina ställningstaganden i föregående debatt.

Hur som helst handlar denna debatt om att ändra lagen till att skapa en tydligare process för tillståndsprövning av elnät. Jag har i det föregående ställt mig bakom utskottets förslag om att riksdagen ska anta de lagförslag som finns i propositionen En tydligare process för tillståndsprövning av elnät. Men jag vill förtydliga min grundläggande syn att elnät bör ses som en samhällsviktig infrastruktur och givetvis värnas därefter. Staten, det samhälleliga, måste enligt min uppfattning vara mer delaktig i utbyggnaden av elnäten.

I propositionen lämnas lagförslag som syftar till att bidra till en tydligare och snabbare process för att förnya, förstärka och bygga ut elnätet. Jag håller med regeringen om att processerna för att förnya, förstärka och bygga ut elnät behöver bli mer effektiva. Detta har man pratat om länge även i andra regeringskonstellationer.

Den bristande elnätskapaciteten gör att det råder effektbrist på flera håll i landet, och överföringskapaciteten behöver därför snabbt byggas ut. Samtidigt vill jag understryka vikten av att tillståndsprocesserna sker på ett rättssäkert sätt och att hänsyn till naturvärden, andra näringar och biologisk mångfald beaktas från fall till fall.

Fru talman! Tack återigen för frågan, Tobias Andersson!

Så länge vi har ett läge där vi saknar regionalpolitik - det finns nu många exempel på att kommuner har börjat motsätta sig etableringar av till exempel gruvor eller vindkraft, för kommunerna ser bara nackdelar med det - kommer de att säga nej. Men om vi har en fördelning är det en annan sak. Finnarna har en lösning, och jag tycker att vi bör titta på den.

Exakt hur stort antalet vindsnurror skulle bli låter jag bi osagt. Men jag är övertygad om att vi skulle få en stor utbyggnad av vindkraft både på land och till havs. Vi ska ha ett enat system där man ser fördelar med att upplåta natur och närmiljö till vindkraft. Men det finns inte på plats i dag, för den här regeringen väljer att bromsa de delar som skulle ha gett effekt, till exempel i den här utredningen.

Affärsvärlden efterlyste nyligen miljonsponsorer för en på förhand bestämd negativ granskning av den gröna industrin som skulle göras av Skandinaviska Policyinstitutet, som de driver. De söker sponsorer för sin inriktning att svartmåla detta.

Jag tror att vi skulle kunna få acceptans för de terawattimmar som krävs. Jag tror att det är enda chansen för att man ska överleva som bransch. Branschen utmålas ofta som en industri med höga utsläpp som är smutsig. För att de ska kunna överleva måste de kunna leverera det som världen kommer att efterfråga i morgon eller i framtiden. Jag tror att enda chansen är att vi gör dessa satsningar.

Sedan har vi detta med att få människor att komma dit. Jag håller med om att det inte blir någon vinst om man har fly-in-fly-out. Men jag kan ta ett exempel från 1960-talet. Då jobbade jag med en kompis - han är nu pensionär sedan länge - som åkte taxi till sin farbror i Övertorneå flera gånger i veckan. Bostäderna fanns på plats, och två stora företag från Sverige sökte folk. Det var Skega och Philips. Vi hade förberett med bostäder, och företagen kom dit.

Fru talman! Tack, Tobias Andersson, för frågan!

Vi brukar ibland skoja om en gammal historia. Det var en gammal pensionär som körde på vägen. Han körde på en huvudled. Sedan var det en annan bilist som backade ut, och pensionären råkade köra på honom. Det är klart att det inte var pensionärens fel, för han körde alltså på en huvudled. Han som backade ut började ursäkta sig, men gamlingen sa:

- Det är mitt fel!

- Inte kan det vara ditt fel, sa den andre. Du körde ju på huvudled!

- Jo, om jag hade stannat hemma, hur fan skulle du då ha kunnat krocka med mig?

Om vi inte gör något alls kan det omöjligen bli fel. Men jag tror att Sverige står inför ett läge där vi måste våga satsa för framtiden. Vad är det som kommer att efterfrågas om ett decennium? Jag tror att den gruppen av konsumenter kommer att efterfråga de produkter som vår industri vill framställa. Det är något annat än de amerikanska ståljättarna som litar till masugnar med kol. Vi ser att de ännu tjänar pengar på det, men jag tror att morgondagens konsumenter kommer att ha helt andra förväntningar där ute. Vi måste våga.

Jag kan dela Tobias Anderssons farhågor när det gäller att staten tar en del av risken men att det är privata aktörer som kommer att tjäna pengar. Men jag tror att man i alla fall måste dela på risken, för samhället kommer givetvis att bli en vinnare om detta går i lås. Jag hoppas och tror att det kommer att gå i lås. Men om man bara hittar nackdelar kommer givetvis även investerarna att dra sig för att satsa om inte samhället tror på det.

Låt mig jämföra med Finland. Om hela finska folket säger att skogsbruket är bra brukar det alltid gå bra. Då har de backning av hela samhället. Sådant skulle jag vilja att Sverige kunde efterlikna, att man har en sådan tilltro.

Herr talman! Till mina kollegor och om det är någon som lyssnar där ute börjar jag med att säga det här: Jag är övertygad om att om vi skulle ha EU-val på vintern, när det är 30 grader kallt och alla får hem sina elräkningar, skulle vi få ett helt annat utslag i valet.

Nu debatterar vi i alla fall Energipolitikens långsiktiga inriktning, som betänkande NU14 heter.

Betänkandet berör mycket kring elenergiförsörjning, effekter på Sveriges konkurrenskraft i förlängningen och inte minst framtiden för industrin i allmänhet och stål- och gruvindustrin i synnerhet.

I propositionen redovisar regeringen att det övergripande målet för energipolitiken är att skapa villkor för effektiv och hållbar energianvändning och kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt att underlätta omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Målet bygger på samma tre grundpelare som energisamarbetet i EU och syftar till att förena försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet.

Jag börjar redan här, herr talman, försöka redogöra för hur galet det blivit med den gemensamma energimarknaden i EU. Inte för att vi ska sluta handla med el, men man prissätter vår egenproducerade billiga och utsläppsfria el till oss själva med den så kallade marginalprissättningen.

I förra veckan var förbundskansler Olaf Scholz i Stockholm för ett möte med statsminister Ulf Kristersson. På dagordningen stod just energifrågor. Nu tänker sig tyskarna att de ska mildra sina problem med en ny ledning, denna gång från Sverige till Tyskland. Svensk fossilfri el ska alltså trygga Tysklands industri och landets gröna omställning - som om vi inte redan drabbats tillräckligt av kontinentens misslyckade energipolitik. Svenska kunder har betalat tyska elpriser bara för att vi har en marginalprissättning som lett till att producenterna tjänat multum, och staten tiger då det givetvis skvalpar över även till Finansdepartementet. Hur länge svenskarna tänker godkänna denna kapitalöverföring är en gåta för mig.

Vänsterpartiet har sedan sommaren 2022 drivit att Sverige bör klargöra för kommissionen att Sverige som den största exportören av el till grannländerna ska få prissätta den inhemska konsumtionen separat då det är helt horribelt att svenskar ska betala i form av dyra elräkningar för andra länders misslyckanden. Här ska tydligt klargöras, herr talman, att Vänsterpartiet inte är ute efter att kapa kablar eller ens begränsa handeln med el. Men man utmanar inte ens EU-förordningen eller påståendet att vi, som de vill hävda, skulle diskriminera dem. Vi diskriminerar inte köparna av vår el. De skulle få betala samma pris som i dag för elen som de köper, men skillnaden skulle bli att vi svenskar skulle köpa vår egen el till rimliga priser.

Bekenteamet, som det heter, har hela tiden försökt komma igenom nationalekonomernas dimridåer och drivit på för samma sak som vi i Vänsterpartiet. Vi kallar det för Sverigepriser, och Bekenteamet kallar det för Bekenmodellen.

Men man måste givetvis tala klarspråk även om hur distributionen av el fungerar. Vi har en monopolmarknad vad gäller elnät, och här försöker man via en myndighet efterlikna någon sorts marknad så att prissättningen ska bli någorlunda korrekt. Jag kan bara konstatera att elnätsbolagen och de elproducerande bolagen återigen kommer att vara vinnare, och vi kunder står med notan. Det är ingen hemlighet att när Energimarknadsinspektionen fattade beslut om intäktsramarna för elnätsföretagen blev dessa helt klart överkompenserade igen - 100 miljarder mer än föregående planperiod.

Herr talman! Jag tänker inte stoltsera med mina högskolepoäng eller annat som skulle ge mig dignitet eller status när det gäller denna debatt. Men exempel från verkligheten kan jag ge även med mina få skolår, för räkna kan jag faktiskt - jag var rätt duktig på det.

Årsavgiften för eldistributionen, abonnemanget, har för mig ökat med 40 procent jämfört med föregående år. Överföringsavgiften har ökat med 11 ½ procent, liksom energiskatten. Håll nu i er! Jag bor där vi producerar större delen av den överskottsel som vi exporterar, och produktionskostnaden har definitivt inte ökat nämnvärt. Men min el har blivit 107 procent dyrare jämfört med föregående år. Kom ihåg att momsen får ungefär samma effekt då den tas ut på hela summan, även energiskatten. Det blev därmed en höjning även av momssumman på mer än 50 procent.

Om inte detta ger reaktioner från allmänheten tappar i alla fall jag tron på medborgarna och på dem som väljer oss här i riksdagen. Jag vet inte vad som i högre grad skulle kunna förena civilsamhället och medborgarna.

Låt mig tala klarspråk, herr talman. Att regeringen inte bryr sig om svenska privatkonsumenter må vara hänt, men att den riskerar Sveriges konkurrenskraft och sätter käppar i hjulet för industrisektorn, som vill göra en omställning, övergår mitt förstånd.

Jag har följt och även försökt att aktivt bilda mig en uppfattning om hur den tunga industrin vill möta framtiden som föregångare, det vill säga komma bort från koldioxidutsläpp och ha produkter som kommer att efterfrågas av morgondagens konsumenter. När svenska tungviktare i gruv- och stålbranschen samt vårt statliga Vattenfall lanserade samarbetsprojektet Hybrit blev jag ärligt talat först förvånad men sedan jättestolt över att vi i lilla Sverige skulle kunna gå först och visa hur stora utsläppare av växthusgaser kan göra en omställning.

Jag var på ett frukostseminarium förra veckan, där en boklansering fick en del utrymme. Seminariet anordnades av Skandinaviska Policyinstitutet, och antologin hette De norrländska stålsatsningarna - frälsare eller gökunge? Nationalekonomer i all ära - de har givetvis sin plats i samhällsdebatten. Magnus Henrekson och David Sundén är författarna och var även föredragshållare. Det blev tydligt att man vill svartmåla satsningarna på vätgas med billig vindkraft som insatsvara. Det sågas som helt orealistiskt. Jag kan, fru talman, inte låta bli att ge lite recensioner från mötet.

David Sundén beskriver hur LKAB borde börsnoteras och hur viktigt det är att ha styrelseledamöter med kompetens. Jag frågade om hans erfarenhet av gruv- och stålbranschen, som var noll, givetvis. Jag menar att det helt klart och tydligt pågår en riktad kampanj där industrins framtid riskeras i syfte att lyfta kärnkraften som något enastående och svartmåla förnybar vindkraft. Det blir tydligt att om omställningen lyckas och börjar ta fart och vindkraft är en del i det systemet försvagas bilden av hur enastående kärnkraften är.

Jag ska citera lite grann från boken så att ni förstår. "Men om man väljer den vägen uppstår ett nytt dilemma: då är risken stor att kärnkraften inte blir lönsam när den väl är på plats." De inser och skriver själva att det är klart att caset blir sämre om detta lyckas.

Deras analys säger: "Billigast skulle kärnkraftsel vara, vilken skulle kunna produceras till en kostnad runt 70 öre per kWh." Varifrån får man dessa siffror, när ingen annan har visat hur mycket det kostar och exemplen från världen visar något helt annat?

Deras budskap går helt klart ut på att svartmåla LKAB:s satsning på järnsvamp och vindkraften som energibärare. Att de hänvisar till att de haft kontakter med stålproducenter som stöder deras analys ger jag inte mycket för. Det är konkurrenter till LKAB som har sagt detta, och de vill hålla fast vid den gamla tekniken. Så länge det går att tjäna pengar på masugnar är det klart att de inte vill se en sådan här utveckling.

Fru talman! Om jag blir sjuk går jag inte till nationalekonomer och frågar vilken behandling jag ska ha för att bli frisk. Jag går givetvis till en läkare som har forskat kring detta och har kunskapen.

Nåväl, fru talman, för att inte helt glömma bort kärnan i denna debatt måste jag nämna något som hade behövts. Den omställning som krävs hade varit betjänt av en bred och därmed över tid stabil politisk förankring. Jag är därför starkt kritisk till att regeringen inte har bjudit in till samtal i syfte att nå en blocköverskridande överenskommelse genom ett genomarbetat helhetsgrepp om hela energisystemetet. Den politiska oppositionen hade behövts för att ge energipolitiken den legitimitet och det innehåll som tyvärr saknas i regeringens proposition.

Vi är alla överens om att Sverige behöver mer el till rimliga priser - i närtid. Annars ökar risken att industrin, både inhemsk och utländsk, drar sig för att investera i den gröna omställningen. Att enbart ha siktet inställt på 2045 gör givetvis att viktiga investeringar och elnätsinsatser som behövs redan nu i stället skjuts på framtiden.

För att industrin ska våga satsa på omställningen behöver företagen veta att det finns tillgång till fossilfri - jag säger gärna förnybar - el redan 2030. Med breda energipolitiska samtal hade de mål som regeringen föreslår varit både bättre grundade politiskt och på ett helt annat sätt kunnat möta de förväntningar som finns bland företrädare för betydande energikonsumenter som exempelvis delar av transportsektorn och industrin. Betydelsen av delmål på kortare tidshorisonter hade med största sannolikhet beaktats på ett bättre sätt.

Jag står givetvis bakom alla reservationer som vi har tillsammans med andra partier, men jag väljer att yrka bifall bara till reservation 4.

Fru talman! Jag tackar för försök till svar från Mats Green. Jag hörde inte svaret. Tror Mats Green, Moderaterna, att vindkraft kommer att vara energibärare för vätgas? Jag hörde tveksamheter om vätgas. Det är en annan sak.

Jag håller med när det gäller politiken. Det är inte vi som ska, så att säga, ge de här stora bolagen detta. De efterlyser det som många har varit inne på. De behöver bara veta att de har tillförlitlig och billig elenergi. För dem spelar det ingen roll att den är volatil, för man bygger redan i dag i Luleå lagring för vätgas.

Men frågan som jag ställde var: Tror Mats Green på det som i alla fall de tunga industrierna själva säger, nämligen att billig vindkraft kan vara energibärare när det gäller att tillverka vätgas för deras produktion av järnsvampen?

Sedan gäller det transmissionsledningar. Det är väl ingen nyhet för någon som har jobbat med dessa frågor att de äldsta ledningarna är 80 år gamla. De behöver förnyas. Oavsett åt vilket håll vi vill transportera el behövs dessa ledningar.

Att inte ha med hela bilden av hur det ser ut i Sverige är nonchalant. Jag håller med om att södra Sverige måste fixa sin egen elproduktion, men då kan man inte, som moderatstyrda kommuner gör, säga nej till varenda vindkraftspark. När det gäller det kommunala vetot säger de nej. Även om det skulle vara till havs, där de knappt syns, säger man nej. Det är inte att ta ansvar, som Rickard Nordin inne på. Vad är då svaret på kort sikt? Det finns inga svar, helt enkelt.

Tack, Mats Green, för replikskiftet!

Fru talman! Tack, Mats Green, för början på denna spännande debatt! Jag ser verkligen fram emot fortsättningen.

Mats Green säger i sitt anförande att man väljer att inte detaljstyra vilken kraft vi ska ha i Sverige, och man litar på dem som kan det bäst - ingenjörerna och de som jobbar med kraft. Jag håller med om att vi ska förhålla oss så som lekmän. Jag måste erkänna att jag vet för lite om molekyler och sådana grejer, så jag kan inte ta gift på vilken kraft man ska lita till.

Men jag har ändå en fråga till Mats Green. Moderaterna är ju partiet som har statsministerposten och leder regeringen. Som alla vet finns nu planer på gigantiska investeringar i norra Sverige. Man talar om LKAB:s planer på järnsvamp för framtiden. Tror Mats Green och Moderaterna på det som expertisen säger och är överens om, att vindkraft kommer att vara energibärare för vätgas, som kommer att vara en del av lösningen för järnsvamp? Tror Moderaterna och Mats Green att expertisen har rätt här?

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret! Jag fick dock inget svar på min fråga om hur man ser på statens roll. Man lyckades på 1960- och 1970-talet bygga 1 miljon bostäder i Sverige. Det fanns 70-procentiga statliga stöd, och man lyckades bygga 1 miljon bostäder.

I dag ser vi att de kommuner som står inför problem inte bara består av glesbygd och landsbygd. Vi talar om Kiruna som en stad som inte lyckas. Det finns givetvis många andra orsaker - man har svårt att få med riksintressen och att få mark för byggande - men det finns inte heller några som är beredda att ta risken. Man vet att priserna i gruvbranschen går upp och ned, och man vet inte hur samhället påverkas.

Men vad är statens roll när det gäller att få igång bostadsbyggandet? Vi vet ju hur marknadskrafterna funkar. Det var likadant när vi hade jättelåga räntor före 2019. Det byggdes ingenting i Kiruna då heller. Det enda som byggs nu är att LKAB gör sitt när de flyttar staden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Hur ser Centerpartiet på att staten ska kliva fram och ta ansvar i ett läge när det behövs? Vi saknar ju humankapital där uppe. Det skulle behövas 80 000-100 000 fler invånare i Norrbotten och Västerbotten tillsammans. Hur ser Centerpartiet på statens roll för att få igång detta?

Fru talman! Tack för anförandet, Elisabeth Thand Ringqvist! Jag blev nyfiken på en sak. Jag håller med om att flera partier i dag har anslutit sig till en linje som går ut på att mer av värdena behöver stanna kvar - det är bra. Vad gäller skatteunderlaget håller jag med om att det blir jättekonstigt att Kiruna, som har bidragit till statskassan med över 100 miljarder över en tioårsperiod, ändå har det läge som ledamoten beskriver.

Problemet för till exempel Kiruna är att man inte bygger bostäder. Jag vet att Centerpartiet skiljer sig mycket från Vänsterpartiet när det gäller synen på vad marknaden alltid kommer att lösa. Är det marknadskrafter som alltid allenarådande kommer att lösa de problem vi står inför, när vi nu har en omvandling i norra Sverige i den gröna omställningens bakvatten? Det saknas bostäder. Det går inte att flytta till Kiruna, för det finns inte bostäder.

Hur anser Centerpartiet att man ska lösa detta? I Vänsterpartiet är vi övertygade om att staten måste kliva fram. Kommunerna kommer inte att fixa detta. Det är samma sak i min kommun. Vi har en gruvetablering, men vi saknar folk. Att bara säga till folk att flytta till våra kommuner går inte - vi har inga bostäder. Det talas om marknadskrafterna, men man får inte ens låna pengar till det, om någon skulle få för sig det. Hur ser Centerpartiet på detta? Hur får vi bostadsbyggandet att lossna? Ni var mycket för fri hyressättning i nyproduktion - allt sådant som går åt fel håll. Vad är Centerpartiets lösning? Det vore kul att höra.

Fru talman! Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden om regional utveckling, bland annat med hänvisning till pågående arbete.

Pågående arbete? Utan att vara sarkastisk: pågående arbete.

Jag har följt och verkligen fått känna på hur detta pågående arbete har dränerat landsbygden i decennier, faktiskt oavsett färg på regeringarna. Jag måste verkligen behärska mig, fru talman, för att inte säga något som skulle kunna uppfattas som dåligt uppförande i talarstolen.

Nåväl, så här står det i alla fall i lagen om hur ansvaret är fördelat.

När det gäller regionalt utvecklingsarbete framgår det av lagen att en region ska

utarbeta och fastställa en strategi för länets utveckling och samordna insatser för genomförandet av strategin

fastställa mål och prioriteringar för det regionala kompetensförsörjningsarbetet och tillhandahålla bedömningar av länets kompetensbehov inom offentlig och privat sektor på kort och lång sikt

besluta om användningen av vissa statliga medel för regionalt utvecklingsarbete

följa upp, låta utvärdera och årligen till regeringen redovisa resultaten av det regionala utvecklingsarbetet.

En region får även utföra uppgifter inom ramen för EU:s strukturfondsprogram. Vidare ska en region samverka med länets kommuner, länsstyrelsen och övriga berörda statliga myndigheter samt samråda med företrädare för berörda organisationer och näringslivet i länet.

Det låter bra.

I betänkandet står följande: "I budgetpropositionen för 2024 utgiftsområde 19 Regional utveckling framför regeringen att villkoren för att bo, verka och leva i hela landet ska stärkas för att uppnå målet för den regionala utvecklingspolitiken. Utvecklingskraften i städer, tätorter och glesbygd samt på landsbygden ska stärkas och näringslivet ska ges goda förutsättningar att stärka konkurrenskraften, skapa jobb och bidra till gröna innovationer och till omställningen till en hållbar utveckling. Regeringen betonar att det är betydelsefullt med god tillgång till kommersiell och offentlig service, finansiellt kapital, kultur, vård, utbildning och kompetens. Vidare finns det behov av ökad integration, ökat bostadsbyggande, en utvecklad kompetensförsörjning och en stark välfärd i hela landet. Dessutom är tillgänglighet i hela landet genom digital kommunikation och transportsystemet grundläggande för den regionala utvecklingen. Regeringen anger även att utbyggnaden och underhållet av samhällsviktig infrastruktur är viktigt för att säkerställa en god tillgänglighet och att ett stabilt energisystem med konkurrenskraftiga priser behövs i hela Sverige."

Här skulle jag kunna säga att jag var törstig när jag vaknade, för det jag sa måste ju vara en dröm.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Ta bara Malmbanan! Har den prioriterats vad gäller infrastruktur? Återigen, fru talman: Oavsett färg på regeringarna har infrastrukturpengarna riktats till projekt där det finns många väljare som man vill fjäska för. Malmen och den tunga industrin har inte rösträtt.

Hur beter sig staten mot landsbygden, som vi alla har pratat mycket om? Jag vill hävda att jag bor på den glesaste landsbygd som finns. Jag tar bara några exempel; det finns hur mycket som helst. Några har nämnt bilprovning och sådana grejer. Polisstationerna blir bara färre och öppettiderna därefter. Vägunderhållet blir sämre och sämre trots bättre utrustning och teknisk utveckling. Ja, allt som finansieras gemensamt dras bort från landsbygden och mindre orter.

Ta till exempel det här med Postnord! Jag kan bara inte låta bli att säga det. De stänger sitt kontor i Övertorneå med fem anställda på grund av besparingar och effektiviseringar - samtidigt som deras vd Annemarie Gardshol har en månadslön på 899 000 kronor. Ja, ni hörde rätt: 899 000 kronor i månadslön. Vi pratar om statliga Postnord. Är det en besparing? Är det bra styrning av en samhällsviktig funktion som posten? Stärker detta exempel synen på samhällskontraktet och regional utveckling?

Nu ska jag säga någonting som jag egentligen inte vill säga, för jag tycker att Moderaternas Mattias Karlsson är en bra person.

I P4 Norrbotten den 27 mars sågar moderaten Mattias Karlsson Kirunas socialdemokratiska kommunalråds beslut att försöka stoppa Talgas planerade grafitgruva i Vittangi. Han säger i P4 att Kiruna är en "bananrepublik" som "borde tvångsförvaltas". Det säger riksdagsmannen tillika Moderaternas gruppledare från Luleå.

Jag tar mig friheten att göra en liten jämförelse mellan Kanarieöarna och Kiruna.

Kanarieöarnas lokalbefolkning har börjat protestera mot massturism, som är den enskilt största inkomstkällan för dem. De uttrycker klart och tydligt att de inte är emot turister. Det är hur samhället har förändrats och att frukterna av turismen hamnar långt bort från lokalsamhällena som är orsaken till deras frustration.

Det här skulle man kunna jämföra med avsaknad av regionalpolitik.

Varje gång en byggkran ställs upp är det byggen för turister som byggs, oftast av multinationella hotellkedjor som utökar sin marknadsandel på ön. Byggande av bostäder för lokalbefolkningen lyser med sin frånvaro.

Då frågar jag mig: Är det konstigt att röster höjs i protest när vinsterna hamnar utomlands och den egna befolkningen knappt har råd att bo någonstans?

Så tillbaka till Kiruna, fyndigheten av grafit och Talgas planer på en grafitgruva nära Vittangi.

Jag har varit på plats två gånger och bildat mig en uppfattning om hur stort ingreppet i naturen och effekterna på andra näringar skulle bli. Min bild efter de besöken var att om man inte kan öppna den här gruvan tror jag att det blir omöjligt att öppna en gruva någonstans i Sverige.

När kommunledningen i Kiruna lämnade besked att man motsätter sig gruvetablering i Vittangi var det här min första magkänsla: "Nej, helvete! Varför gör de så här?" Jag ber om ursäkt för språket. Jag var förvånad.

Liksom befolkningen på Kanarieöarna inte är emot turister kan Kirunaborna knappast vara emot gruvor, ty i Kiruna finns världens största underjordsgruva. Men med insikt om konsekvenserna inte bara för naturen utan för hela samhällsbilden i Kiruna förstår jag kommunledningens gemensamma beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

I dag finns det bortåt 400 lediga jobb i Kiruna, och antalet arbetssökande i Kiruna är knappt 100. Några är det kanske inte så lätt att placera. Vad skulle då 50 arbetstillfällen hos Talga betyda för Kiruna? Jo, troligen längre kö till dagiset och fortfarande underbemannad vård och skola. Och fortfarande skriker LKAB efter folk. Då förstår man Kirunapolitikernas beslut.

Så länge vi inte har regionalpolitik som ger mervärden till kommunerna och medborgarna när de upplåter natur och närmiljö till dessa satsningar kommer befolkningen att agera som i Kiruna.

En rättvis utveckling vore givetvis att bostäder byggs så att inflyttning kan ske i takt med en normal samhällsexpansion, som i sin tur vore det mest naturliga när industrin blomstrar och söker arbetskraft.

Fru talman! Här passar det utmärkt för mig att yrka bifall till vår reservation 6 i betänkandet. Den handlar om att mer av de värden som skapas ute på landsbygden och i glesbygden - ni kan kalla orterna vad ni vill - bör stanna kvar där de utvinns. Bara så kan vi få acceptans från kommuner som Kiruna för att säga ja till gruvor och vindkraft och andra etableringar som tar natur i anspråk.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för hans försök till svar.

Jag berättade var jag bor, och jag gör av med så mycket diesel att det är många som kommer på silverplats. Jag har ett avstånd på sex och en halv mil bara för att köpa en liter mjölk.

Dieselpriset gick ned med 4 kronor den natten - inte 10 kronor. Jag vet inte när Eric Palmqvist tankade senast. Priset gick ned 4 kronor. Bensinpriset gick ned 1 krona den natten, inte 10.

Precis som Palmqvist berättade är dieseln i dag ungefär 10 kronor billigare än när den var som dyrast. Men det handlar inte om reduktionsplikten att priset är 10 kronor billigare. Världsmarknadspriset har gått ned med 7 kronor från när den var som dyrast.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional utveckling

Jag berättade att jag ibland tankar i Finland. Det är inte så att det är jättebilligare hos oss än i Finland. Vi har ungefär samma priser. Precis som Eric Palmqvist antydde; om reduktionsplikten togs med skulle dieseln vara ungefär 4 kronor dyrare. Men att stoltsera med att den är 10 kronor billigare tack vare politiken stämmer inte.

Någonstans måste det finnas en hederlighet när vi pratar politik i kammaren.

Jag tackar Eric Palmqvist för replikskiftet.

Fru talman! Jag tackar Eric Palmqvist för anförandet.

Jag kommer att uppehålla mig vid reduktionsplikten. Eric Palmqvist berättar stolt att det blev precis som ni lovade, 10 kronor billigare.

Nu är jag så nyfiken att jag darrar. Berätta nu hur ni förmådde att få världsmarknadspriset att gå ned med 7 kronor. Berätta för mig eftersom det är en gåta. Kanske trollfabrikerna fixar det; jag vet inte. Dieseln blev 4 kronor billigare när reduktionsplikten försvann, och bensinen blev 1 krona billigare. Det är fakta.

Eric Palmqvist berättar hur stolt han är när det är precis som de har lovat, nämligen 10 kronor billigare. Berätta hur det är med världsmarknadspriset. Jag bor nära gränsen till Finland, och nu har vi ungefär samma pris som Finland. Där är det 7 kronor billigare.

Berätta hur ni får världsmarknadspriset att gå ned.

Fru talman! Denna debatt handlar om vilka som ska kunna vara med och påverka och arbeta med slutförvaret av kärnavfall. Det är ett otroligt stort projekt som Sverige måste hantera eftersom vi under lång tid haft kärnkraft och annan verksamhet som ger avfall. Detta avfall är farligt under lång tid och måste därför förvaras mycket säkert, nedgrävt i bergrum och täckt med bland annat bly.

Slutförvaret finansieras av kärnkraftsbolagen själva. Jag har varit på plats i Forsmark där arbetet med planerna inletts. Det är ju hiskeligt när man tänker att det planeras för en istid och mycket annat innan avfallet är ofarligt. En soptipp vilken som helst är det alltså definitivt inte.

Vänsterpartiet instämmer i flera delar av regeringens proposition om förändrade villkor för kärnavfallskommuner att erhålla medel ur Kärnavfallsfonden. Vi delar däremot inte regeringens bedömning att kärnavfallsavgiften inte ska finansiera ekonomiskt stöd till ideella föreningar.

Det tidigare Miljödepartementet skrev i en promemoria att kärnavfallsavgiften ska kunna användas för ekonomiskt stöd till ideella föreningar och deras arbete under den tid som slutförvaret planeras och byggs. I regeringens proposition avviker man från promemorian och gör bedömningen att så inte bör vara fallet. Det är olyckligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiering av kom-muners medverkan i frågor om slutförvar

Alla stora projekt blir bättre om flera personer, organisationer och perspektiv är med i arbetet. Då ser man olika möjligheter och problem och kan lösa dessa tillsammans utifrån olika kunskaper och infallsvinklar.

Regeringen har nu gått till angrepp mot en rad organisationer och institutioner som alla värnar det demokratiska varandet. Det handlar bland annat om nedskärningar inom folkbildning, indraget stöd till etniska organisationer, slopat stöd till konsumentorganisationer och ett borttaget informationsstöd till organisationer som arbetar med bistånd. Vänsterpartiet menar att det är en allvarlig utveckling som riskerar att få långtgående konsekvenser för det demokratiska inflytandet och engagemanget.

Ideella föreningar har, precis som regeringen skriver, länge varit engagerade i frågan om hantering och slutförvaring av restprodukter från kärnteknisk verksamhet, bland annat genom Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, MKG. Mellan 2005 och 2017 fanns möjlighet för dessa föreningar att få ekonomiskt stöd ur kärnavfallsfonden för sitt arbete.

Den nuvarande regeringen har med stöd av Sverigedemokraterna tagit bort medlen helt från 2024. Det innebär att alla särskilda resurser för oberoende granskning av kärnavfallsfrågor har slopats. I stället menar man att organisationer som arbetar med detta ska söka allmänna stöd från Naturvårdsverket. Till saken hör att regeringen valt att minska nämnda medel och att det dessutom finns en stor efterfrågan även från andra organisationer. Effekten har blivit att MKG tvingats stänga ned sitt kansli.

Regeringen motiverar sin bedömning i propositionen med att frågan om lokalisering av slutförvaret av använt kärnbränsle är avgjord. Nu, menar regeringen, går arbetet med slutförvar in i ett tekniskt skede, och dessutom anses kommunerna kunna tillgodose att allmänheten garanteras insyn. Vänsterpartiet håller inte med utan anser att det även framöver bör finnas pengar att söka för miljöorganisationerna och andra engagerade för arbetet med slutförvaret. Behovet av insyn och folkförankring i processen är stort.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! När det gäller vindkraftsparker som går med förlust hoppas jag att ledamoten har satt sig in i varför det ser ut så. Man har sålt mycket billigt på långtidskontrakt, och när Ukrainakrisen kom steg priserna. Det är inga konstigheter. Men vindkraftsparkerna är fortfarande det billigaste produktionsslag som finns. Jag har träffat ägare som huserar på samma områden och hört hur de ser på det kinesiska ägandet, och jag hoppas att det kommer att lösa sig. Några har förhandlat sig till nya kontrakt, och de klarar sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Ledamoten säger att det är några få bolag i norra Sverige, men på sträckan Kiruna-Narvik går den tyngsta lasten i Sverige. Industrierna där uppe kommer att göra stordåd när de tar bort sina utsläpp, men utsläpp är inget som berör några partier i Sverige på kort sikt. Givetvis ska även södra Sverige ha el när det behövs, men då kan borgerliga kommuner inte stup i ett säga nej till varje vindkraftspark. Det är havsbaserade vindkraftsparker som står en mil ute till havs och knappt syns, men de säger nej.

Jag är övertygad om att om fem till tio år har vi effektbalans med förnybart, om man låter det ske. Men om man sätter käppar i hjulet blir det givetvis svårare.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Jessica Stegrud för frågorna.

Givetvis finns det självkritik, bland annat vad gäller skatten på kraftvärmeverk och konsekvenserna av det. Den kritiken tar jag till mig.

Men Sverigedemokraterna och Jessica Stegrud får nog också vara självkritiska så småningom. Vänsterpartiet vill se över elsystemet i sin helhet, men vad säger industrin? Det var en representant från Sverigedemokraterna med i Kiruna, och jag hoppas att han förmedlade det LKAB sa. Budskapet var tydligt. De vill ha tillförlitlighet så att de vet att det finns så mycket energi som de behöver när de gör sina investeringar. De pratade om förnybart, vindkraft och det som levererar billig el. Det var tydligt och utan frågetecken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Man bör ha bilden framför sig att vi har investerare som i dag står på kö men att det finns kommuner som säger nej till havsbaserad vindkraft från vindkraftverk som står så långt ut i havet att de knappt syns. Högerstyrda kommuner säger nej, men man törs inte trampa dem på tårna och säga att detta inte är rimligt.

Vad gäller Stegruds anförande råder det ingen tvekan om Stegruds och Sverigedemokraternas syn på vindkraft. Ni vill inte ha det. Ni tar bara upp nackdelarna med vindkraft, och det är ett problem.

Fru talman! No niin, skulle vi säga på meänkieli. Betänkandet som debatteras här handlar om elmarknadsfrågor. I detta betänkande behandlar utskottet regeringens skrivelse Riksrevisionens rapport om statens åtgärder för utveckling av elsystemet. Jag börjar med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 1 i betänkandet. Den innebär att vi i Vänsterpartiet vill att skrivelsen läggs till handlingarna och innehåller även vår motivering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Riksrevisionen har granskat om de statliga aktörerna har förberett och genomfört åtgärder med påverkan på elsystemet så att de tre energipolitiska grundpelarna kan förenas på ett effektivt sätt. Granskningen omfattar de delar av energiområdet som har påverkan på elsystemet. Den omfattar tidsperioden 2000-2022 och har fokus på de senaste tio åren. Det går förstås att ifrågasätta varför man har landat där.

Riksrevisionen drar slutsatsen att regeringen behöver bli bättre på att förbereda och genomföra åtgärder med påverkan på elsystemet, och det låter ju rimligt. Riksrevisionen menar också att regeringen och Svenska kraftnät behöver bli bättre på att hantera konsekvenserna av beslut med påverkan på elsystemet. Riksrevisionen anser således att de statliga aktörerna varken har förberett eller genomfört åtgärder med påverkan på elsystemet på ett sätt som effektivt förenar de energipolitiska grundpelarna.

Jag kan konstatera att regeringen välkomnar granskningen. Man ser den som ett värdefullt bidrag till regeringens fortsatta arbete med att utveckla energipolitiken och instämmer i huvudsak med Riksrevisionens bedömningar. Den som läser den kommande propositionen blir kanske lite mer fundersam - någonting i kritiken har man missat.

Jag vill understryka att jag och Vänsterpartiet redan från början var emot den avreglering av elmarknaden som hastades fram av ideologiska skäl i mitten av 1990-talet. Genom denna avreglering har det offentliga Sverige tyvärr tappat kontrollen över en mycket viktig samhällsfunktion. Jag vill också belysa att de flaskhalseffekter som råder mellan prisområde 2 och 3 har varit kända av Svenska kraftnät i decennier, men affärsverket har ändå inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att avhjälpa dessa problem.

Ytterligare ett problem är att den avreglerade elmarknaden inte ger det svenska elsystemet den stabilitet och förutsägbarhet som är så betydelsefull för både producenter och konsumenter av el. Marknadens spelregler tillåter till exempel att vindkraftsägare säljer sin produktion utomlands under flera årtionden. Detta underminerar elsystemets tillförlitlighet och förutsägbarhet, för att inte tala om hur de medborgare som ser dessa vindkraftsparker ser på det hela.

Jag är starkt kritisk till att regeringen inte har gjort tillräckligt för att skydda de svenska elkunderna från hiskeliga pristoppar. Hushåll och företag knäcks av de höga elpriserna, samtidigt som Sverige är den största exportören av el i hela Europa. Enligt min uppfattning behövs det därför en ny prismodell som återställer elpriserna till mer normala nivåer.

Jag förordar det som kallas Sverigepriser, som efterfrågades i ett tidigare replikskifte. Sverigepriser innebär separata priser för å ena sidan den el som konsumeras i Sverige och å andra sidan den el som exporteras. Svårare än så är det inte. Därigenom stabiliseras de svenska elpriserna utan att det påverkar Sveriges möjligheter att exportera fossilfri el till kontinenten. Vi blir inte en ö för det.

Fru talman! Det finns mycket att säga om elmarknaden och hur den regleras och fungerar - eller rättare sagt hur den inte fungerar. Ni skulle bara veta hur mycket reaktioner jag får från medborgare som har det knapert när de ser hur elnätsägare och elproducenter höjer sina avgifter. Nätägarna har höjt de fasta avgifterna med 70 procent sedan nyår. Är det rimligt?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Jag förundras över hur vi i oppositionen har misslyckats med att söka alla möjliga synergier inom energiområdet. Där har vi i oppositionen misslyckats.

Vi får nog alla signaler om vad som gäller för ersättningar till kommuner när de till exempel upplåter närmiljö till vindkraft. Det saknas incitament.

Den enorma kapitalöverföring som skett från svenska företag och konsumenter till elproducenterna, nätägarna och staten är hutlös - och allt med regeringens tysta godkännande. Jag väntar bara på att svenska folket ska säga att nu är det nog.

Som jag nämnde i ett replikskifte kommer jag när vi om ett tag debatterar propositionen om energipolitikens långsiktiga konkurrenskraft att ge mer detaljerade exempel på hur regeringen äventyrar svensk konkurrenskraft.

Jag är ärligt talat mycket förvånad över hur en regering som många tänker står på industrins och småföretagarnas sida saboterar svensk konkurrenskraft bara för att blidka kärnkraften - oavsett vad jag tycker om den. Till syvende och sist handlar det om att man inte vill ha ett scenario där elsystemet klarar av att balansera effekt med förnybar produktion, lagring, ny teknik, smarta elnät och så vidare, för om detta skulle fungera 2035 skulle planerna på ny kärnkraft urholkas och investerarna dra sig ur. Men om regeringen inte bryr sig om hur dyrt det kommer att bli för skattebetalarna eller att konkurrenskraften urholkas, ja, då dansar man fortfarande efter SD:s pipa.

Fru talman! Detta måste jag få sagt. Det är bara från ett parti jag har hört en riksdagsledamot säga att LKAB aldrig kommer att tillverka järnsvamp med hjälp av vätgas.

Fru talman! Det som förbryllar mig och säkert många andra är det som lyser med sin frånvaro i den kommande propositionen.

Det finns ingenting som pekar på att man skulle ha någon form av plan för hur mycket kärnkraften kommer att kosta. Man ger mycket stora kreditgarantier för det fall det kommer någon som är villig att investera, men det finns ingenting som pekar på hur mycket det får kosta och vem som ska ta notan. Det finns ingenting som pekar på det.

Om det visar sig att ny produktion av el, oavsett varifrån den kommer, landar på 1 spänn per kilowattimme håller inte kalkylerna för industrin. Är det skattebetalarna som ska ta notan då? Eller ska man fördela kostnaden på konsumenterna? Konsumenterna och industrin är i dag oroade. Som jag sa var LKAB i sin presentation i Kiruna mycket tydligt med sitt budskap: De säger inte nej till kärnkraft till 2045, men de behöver svar gällande 2030 och 2035. Vad finns på plats då, och vad kommer elen att kosta?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Alla de bitarna saknas dock i den kommande propositionen. Nu går jag händelserna lite grann i förväg; vi kommer att behandla propositionen när den kommer. Men jag frågar igen: Rimliga priser för vem? Är det skattebetalarna, eller är det att vi ska ha konkurrenskraftiga priser så att vi inte konkurrerar ut våra tunga industrier från landet?