Birger Lahti

Herr ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

Det finns något som stör mig lite grann i den här diskussionen. Ja, vi har haft nettoimport av el. Jag kommer inte ihåg om det var 2023 eller 2024 som det gällde ungefär 140 timmar; i övrigt var det nettoexport. Men det svaret räcker inte för att förklara de här höga priserna. Vi smittas av höga priser, precis som statsrådet nämner; det finns länder som inte har skött sitt system på ett bra sätt, och det smittar av sig. Men jag kan aldrig inför konsumenter som frågar argumentera att problemet bara skulle ligga i det här. Det finns givetvis fog för det som statsrådet säger, men det räcker inte.

Problemet kommer att kvarstå oavsett om man bygger reaktorer i elprisområde 4. Om problemen med marginalprissättningen kvarstår kommer även den elen att göra att man får betala höga elpriser i elprisområde 4 på grund av det system vi har för priser. Däremot håller jag med statsrådet om att vi står starka gemensamt och inte ska klippa kablar. Men det skulle inte förändra priset för vår exportel med det prissättningssystem som vi har förespråkat. Det vill man dock inte ta i, för det kommer pengar till statskassan med det här systemet.

Hur ser Moderaterna på bränslet till kärnkraften? Ryssland är den största uranexportören och har de lägsta priserna. Även om vi och de andra européerna inte köper deras uran har deras export inte gått ned. Någonstans hamnar det. Den här cykeln gör, vill jag hävda, att Sveriges import av uran har en koppling till att ryssarna fortfarande tjänar pengar på sitt uran. Stör det inte regeringspartiet att det är så här vi får vårt uran?

Herr ålderspresident och statsrådet Wykman! Det var intressant att höra anförandet. Mycket skulle jag också kunna skriva under på. Jag reagerar dock på att statsrådet hänvisar till att hushållen behöver baskraft. Det hushållen behöver är låga energipriser. Det är det som är avgörande för hur hushållen ser på det som kommer från uttaget.

När det gäller den prissättning som vi tillämpar för el hade man om man värnade om hushållen och låga elpriser infört Bekenmodellen för länge sedan. Jag har försökt bilda mig en uppfattning om det ens är möjligt. Finns de pusselbitarna? Någon har ju hittat på det, och det är ingen hemlighet att vi har hakat på och kallar det för Sverigepriser.

Det sägs att om man utmanar systemet och säger att man tänker införa ett femte prisområde för exportdelen i dag skulle man i bästa fall kunna implementera det efter ett år. Men det har man inte velat göra, eftersom det givetvis också trillar in pengar i statskassan med det här systemet.

Låt oss säga att det byggs reaktorer. Jag har varit inne på att det inte är någon religion för mig att säga nej på grund av att jag inte tycker om kärnkraft. Men det här systemet, att processa fram det så fort och kostnaden är osäkerheter. Men säg att det nu byggs en ny reaktor och att det strular till sig på kontinenten. Då kommer svenska konsumenter att få betala ett högt pris för samma el som kommer från den reaktorn, och det kommer inte att stanna på de 80 örena. Om de på kontinenten då är beredda att betala mer för den elen blir det marginalprissättning igen.

Är inte det ett systemfel eller ett problem om hushållen ska få de här låga elpriserna?

Herr talman! Tack, Camilla Brodin, för svaren!

Jag ska bara klargöra något när det gäller elcertifikatssystemet. Ja, det var ett stödsystem, men varenda en visste vilka som betalade. Det var konsumenterna som betalade några ören via sin elräkning. Det blev ingen nota för staten. Det var ett system som var byggt för att uppmuntra vindkraft eller förnybart – ja, absolut. Men man visste vem som fick räkningen. I det här fallet vet vi inte. Vi har fortfarande inte fått svar. Många av mina kollegor har frågat: Vem ska betala? Det har de inte fått svar på.

Min fråga var: Ser Kristdemokraterna det som att staten bara tar ansvar för spelreglerna? Staten tar ju ansvar för hela kittet. Man går ju in med både hängslen och livrem. Men fortfarande saknas svar på frågorna: Vem ska betala? Hur länge ska man betala?

Vi kan gå tillbaka till det som man brukar kalla för marknadsekonomi. Kristdemokraterna var ju själva med i energiuppgörelsen. Man klev av den eftersom det var ett ord som man störde sig på. Det var det som gjorde att man inte kunde få investeringar på plats. Det handlade om förnybart i stället för fossilfritt. Man tog bort texten 2018, när ni tyckte att man skulle ta bort den texten. Det finns inte med någonstans att Sverige skulle vara emot att kalla det för fossilfritt. Det är sju år sedan. Det är fortfarande ingen som vill investera utan stöd.

Jag köper till och med stödsystemet, om det är det som krävs. Men som jag har sagt: Man tittar inte på modeller där marknaden får komma fram. Är ni villiga att presentera ett system som ger detsamma som kärnkraft? Nej, det har blivit religion för den här regeringen att bygga kärnkraft till vilket pris som helst. Det ska svenska folket veta.

Herr talman! Tack, Camilla Brodin, för anförandet!

Camilla Brodin sa någonstans i anförandet att vi får se hur kommande generation kommer att tacka den här regeringen för beslut som tas. Jag kommer att säga så här: Vi får se vem som tackar vem i historien.

Camilla Brodin säger: Marknaden bygger. Staten tar ansvar för spelreglerna. Är det så Kristdemokraterna ser på det här – att det bara är spelreglerna som staten tar ansvar för? Staten går ju inte bara in och garanterar, så att säga, lånesummor. Man garanterar priset. Man gör mycket stora och osäkra finansieringsmodeller när man inte, som många har varit inne på, vet summan. Det var en socialdemokrat som sa att det är ungefär som att köpa grisen i säcken. Det är det som det handlar om.

Jag har inga problem, som jag sa, med att man skulle landa i detta om det skulle visa sig att Sverige behöver det och att det inte finns något annat som kan täcka de här systemnyttorna – fine. Men i det här skedet går man in för ett energislag, ett produktionsslag. Man ger stora subventioner för att få det på plats utan att se om det finns någonting annat. Man går ju inte till marknaden. Man säger: Marknaden bygger. Är det någon som kan leverera samma systemnyttor för någon annan summa?

Det kallas också för planekonomi. Vi beskylls många gånger för det. Jag tycker att det här lutar åt planekonomi.

Herr talman! Jag skickade ett sms till min fru i morse. I sms:et skrev jag: I dag ska jag ha den viktigaste debatten jag haft i riksdagen under min tid.

Debatten handlar om finansiering och riskdelning av investeringar i ny kärnkraft. Jag börjar med att konstatera magnituden av ärendet. Om det är något som kan skuldsätta kommande generationer eller riskerar att de måste betala notan för något vars behov är ytterst osäkert är det ny kärnkraft.

Att som regeringen stressa fram ett beslut som om det vore panik att få avtal på plats med någon som tar på sig att bygga och drifta ny kärnkraft är så oansvarigt att det liknar ingenting. Det är ingenting annat än näst intill kriminellt att äventyra gigantiska investeringssummor där svartepetter hamnar hos kommande generationer och skattebetalare. Jag kan för ingenting i världen förstå den här forceringen när det verkligen inte är någon ko på isen att fatta detta beslut nu.

Vi vet att utvecklingen för vind och framför allt sol går framåt med hiskelig fart. Priserna för dessa produktionsslag minskar varje år. Att med en åsnas envishet bara köra på med ett nytt kärnkraftsspår, och till vilket pris som helst, är oförståeligt.

Herr talman! Jag har vid det här laget varit med i många debatter om just energisystemet och framtiden för detsamma. Varje gång kommer kritik om hur sossarna stängde fungerande kärnkraft och hur vårt elsystem därför har blivit så dåligt att priserna har skenat och att allt håller på att kollapsa.

Jag har sagt tidigare att jag håller med om det som sagts om de två som stängdes i Barsebäck. Vi betalade till och med dyrt för den första. Det är klart att det var politiska beslut. Men jag köper inte påståendet att det var samma sak med de andra fyra.

Därför frågar jag: Hur kan riksdagsledamöter tillåta sig att säga vad som helst från den här talarstolen och komma undan med det?

Ta bara effektskatten, eller skatt på termisk effekt som det heter när det gäller kärnkraft. Det går inte att bara peka ut sossarna som bovar som beskattade den. Regeringen Reinfeldt höjde den redan höga skatten med ytterligare 24 procent i januari 2008. Smaka på det, moderater! Javisst höjdes den ytterligare med en S-regering 2015, innan den 2017 sänktes med 90 procent av en regering under samma ledning.

Den blocköverskridande överenskommelsen slopades helt 2018, och det skedde under samma S-ledda regering. Det är sju år sedan, mina vänner.

När man påstår att allt som har hänt med kärnkraften bara kan hänföras till sosseregeringar är det alltså inte sant.

Jag har ofta sagt att jag som politiker är så ärlig att jag egentligen inte är någon duktig politiker. Några gånger är det till min nackdel att jag är ärlig, och någon gång kan det vara till min fördel.

Att Moderaterna och Kristdemokraterna hoppade av den förra energiuppgörelsen är egentligen bara skämmigt. Kritiken handlade om att man skrivit ”förnybart” i stället för ”fossilfritt”. Detta skulle ha skrämt bort investerare för ny kärnkraft, och därför valde dessa partier att hoppa av uppgörelsen. Sverigedemokraterna och Liberalerna var i alla fall ärliga och hade en orsak till att de inte anslöt sig till uppgörelsen. Det var på något sätt hedervärt och ärligt.

Anledningen till att jag och Vänsterpartiet inte kunde ansluta oss var ett kongressbeslut om att fasa ut kärnkraften snabbt. Och jag hade svårt att tolka det på något annat sätt än att sådana skrivningar av naturliga skäl inte kunde skrivas in i uppgörelsen. Men i dag skulle jag kunna ansluta mig till skrivningar som liknar dem som fanns med då.

Låt mig återgå till alla fel som skulle kunna stavas ”Socialdemokraterna”. Även jag har massor av kritik som skulle kunna hänföras till S-ledda regeringar, herr talman. Men om jag någon gång ändå står vid pärleporten och mycket troligt hamnar i en dispyt med Sankte Per, precis som i sången av trubaduren Liikavaara-Frans från Gällivare, om vilket håll jag ska gå åt vill jag stolt kunna säga: Det må bli den värld det blir för mig. Men om jag riskerar att hamna där jag hamnar på grund av alla lögner eller för att jag varit en hycklare blir det en diskussion som jag kommer att klara av med Sankte Per.

Jag kommer nog att hamna i den hetare delen av andra orsaker, men det är en annan femma. Att ljuga sig genom livet kommer i alla fall inte att vara min orsak.

Efter 2018 har kärnkraften fått sina skatter borttagna men även fått pålagor genom krav på oberoende härdkylning och liknande. Det har inte precis gjort att investerare har vallfärdat för att få investera i denna fantastiska teknik, som i princip har stått stilla i flera decennier. Det här är inget man kan använda som orsak till att man pekar ut en enskild regerings beslut.

I ett replikskifte med den moderata ledamoten tog jag nyss upp att jag kan sträcka mig så långt som till att regeringen borde ha lugnat ned sig lite och låtit se över vad som står till buds som skulle kunna ge samma systemnyttor om bara några år. Om det då inte kan presenteras en plan som fungerar efter 2035, med ett robust elsystem, skulle vi kunna titta på hur mycket kärnkraft som de livstidsförlängda reaktorerna kan leverera.

Vi instämmer givetvis i regeringens uppfattning att det av både klimat och konkurrensskäl är nödvändigt med en kraftig utbyggnad av fossilfri elproduktion i Sverige. Däremot delar vi inte regeringens enögda vurm för just kärnkraften som svar på de utmaningar som kraftsystemet och elmarknaden står inför.

Det ska vara möjligt för riksdagen att ta välgrundad ställning till en i flera avseenden så riskfylld satsning på ett specifikt produktionsslag. Då måste beslutsunderlagen vara mycket mer solida än de som regeringen presenterar i propositionen.

Ett antal tunga remissinstanser har för övrigt riktat stark kritik mot konsekvenserna av förslaget. De menar att de är bristfälligt belysta. Det handlar bland annat om att det inte går att veta vad de sammantagna kostnaderna kommer att bli, vilket tagits upp i andra replikskiften. Det går heller inte att veta vem som ska bekosta de skattehöjningar som kommer att behövas för att finansiera delar av förslaget. Då talar vi givetvis om garantisummorna, inte investeringssummorna.

Enligt vår uppfattning vilar de scenarier som regeringen redovisar när det gäller hur hushållen kan komma att drabbas på orealistiska antaganden om byggtid, förväntat elpris och flera andra parametrar. Det saknas dessutom sådana känslighetsanalyser som ett anständigt beslutsunderlag rimligen bör innehålla.

Till detta vill jag även foga att tidsplanen för utbyggnaden av kärnkraft måste betraktas som högst osäker i ljuset av de omfattande förseningar som drabbat olika kärnkraftsprojekt runt om i Europa. De som har sökt tillstånd i västvärlden hamnar på 19 år från start.

Utöver detta ger propositionen inga svar på hur marknaden kan komma att påverkas beträffande vare sig elpriser, uteblivna investeringar i andra kraftslag eller påverkan på elbehovet.

Herr talman! Vi har föreslagit att riksdagen ska avslå propositionen. Oavsett om förslaget vinner gehör eller inte anser vi att riksdagen bör uppmana regeringen att återkomma med en mer genomarbetad konsekvensanalys av det aktuella lagförslaget. Denna analys kan sedan ligga till grund antingen för att den föreslagna lagen rivs upp, för ett nytt lagförslag eller för att underlätta bedömningen av de avtal som eventuellt kan komma att tecknas med stöd av den nya lagen.

Det som känns märkligt är att man, när man försöker hitta underbyggda fakta som visar varför regeringen landar i att ny kärnkraft nu bör byggas, inte hittar dessa faktaunderlag.

I DN den 26 april skrev 1 047 forskare så här: ”Att som makthavare ignorera forskningsbaserade fakta och avfärda vetenskapliga rön som ’åsikter’ underminerar grunden för ett demokratiskt och hållbart samhälle.”

Underlaget för det förslag som nu ligger på riksdagens bord har ifrågasatts av nästan alla expertmyndigheter. Det är inte rimligt att utifrån ett så bristfälligt underlag ta ett beslut med så långtgående konsekvenser som den föreslagna lagen får. Jag har hört att några själva inser att de kommer att vara begravda. Det talas om millennieskiftet eller om att ett nytt sekel har börjat.

Att man skulle kunna kalla mitt ställningstagande för en åsikt kan nog många hålla med om, även jag. Jag är politiker och lekman och måste förlita mig på forskare, vetenskap, expertmyndigheter och så vidare och utifrån den samlade bilden bilda mig en åsikt och landa i ett beslut. Men jag har i alla fall något att trygga mitt sinne med när det gäller varför jag tycker så här. Frågan som ska ställas till regeringen och Sverigedemokraterna är: Vilka tillförlitliga underlag bygger ni er åsikt på? Är det månne nationalekonomerna Henrekson och Sundén som är faktaunderlaget?

Herr talman! För att klargöra för alla lyssnare: Sveriges befolkning, Sveriges konkurrenskraft och småföretag och den tunga industrin, som är viktig för vårt välstånd, förtjänar en mer seriös hantering av vår framtid när det gäller energiförsörjningen. Det är inte seriöst att de partier som styr Sverige, bara för att de gett löften om att ny kärnkraft ska börja byggas under mandatperioden, är beredda att skriva avtal som garanterar priset på el från ett kraftslag i decennier, ger kreditgarantier och tar mycket stora risker samtidigt som forskningen visar att detta kanske inte behövs.

Herr talman! Jag yrkar givetvis bifall till vår reservation 1 men även till reservation 5.

Jag vill även påpeka att jag ser det som en betydande brist i beredningen av ärendet att Lagrådet inte fick möjlighet att granska lagförslaget. Mot bakgrund av att förslaget kan kräva att det införs en ny elskatt och således kan komma att beröra enskilda människors ekonomiska förhållanden borde Lagrådet ha fått den möjligheten.

De avtal som förhandlas fram mellan regeringen och kärnkraftsbolaget om den här propositionen vinner stöd kommer att innehålla huvuddelen av de parametrar som avgör utfallet av den föreslagna lagens tillämpning, inte minst när det gäller påverkan på statens finansiella åtaganden. Givet de många osäkerheter när det gäller kostnader och risk som fortfarande kvarstår efter att lagstiftningsärendet har behandlats av riksdagen anser jag att det ska krävas att de eventuella avtal som sluts med stöd av den föreslagna lagen också godkänns av riksdagen.

Herr talman! Jag vet att jag har dragit över tiden. Men som jag inledde med att säga är detta en av de viktigaste debatterna. Jag försöker förmå svenska folket att se riskerna. Då tar jag inte med mina känslor – vad jag tycker om kärnkraft – i bilden, utan det handlar om kostnaderna för kommande generationer och för svenska folket.

Herr talman! Jag tackar Mats Green för svaret.

Jag är övertygad om att vi måste ha ett system där industrin känner sig trygg. Jag har träffat företrädare för många tunga industrier i norra Sverige som inte alls känner sig bekväma med det som håller på att hända. Elpriset riskerar att höjas på ett sätt som inte är till gagn för deras planer på grön omställning. Jag vet inte varför Mats Green vill få det att framstå som att vi inte skulle ha förståelse för det. Det är klart att vi inte kan ha ett system där 50 hertz i transmissionsnätet inte skulle funka. Det funkar i dag därför att det finns tekniker som gör att det funkar.

I Sverige har vi också vattenkraften, som vi ska vara jätteglada för. Det finns länder som dreglar när de hör hur det ser ut i Sverige.

Att vi skulle vara i kris i Sverige vad gäller elsystemet stämmer inte. Det är återigen en sådan där lögn som man försöker basunera ut gång på gång från talarstolen.

Jag fick egentligen inget svar från Mats Green på min fråga. Tror inte Mats Green att det skulle komma fram någon om man gick ut och frågade vem som kunde leverera systemnytta med effektbalans i prisområde 4 och tillräckligt med produktion? Ja, vi vet att det finns fördelar med kärnkraft, men tror inte Mats Green att det skulle finnas någon som kunde leverera detta om man ställde frågan? Om fem år kanske någon kommer och säger: För den här prislappen gör vi det.

Från regeringspartiets sida har man ju ingen prislapp, precis som många har varit inne på. Hur mycket kommer det här att kosta? Det står fortfarande skrivet i stjärnorna hur stor prislappen blir för konsumenter och stat.

Herr talman och ledamoten Mats Green! Jag börjar med det som vi absolut är överens om, så behöver inte Mats Green mata mig med det: Det finns inget nollalternativ till de systemnyttor som kärnkraften i dag levererar. Och om det är någon som vill bygga utan stöd så inte mig emot, också om det skulle handla om kärnkraft.

Mats Green representerar ett regeringsparti. Kanske håller vi inte alla gånger med, men Moderaterna värnar alltid om marknadslösningar. De fungerar. De ger mest pang för pengarna. Jag stördes givetvis i början av att Sverige har låtit en samhällsnyttig funktion som elproduktion och eldistribution bli marknad. Jag störs jättemycket av, även om jag själv gynnas av det, att vi har jättebillig el i norra Sverige, också med minuspriser, samtidigt som smålänningarna och skåningarna som mest betalar 8 kronor per kilowattimme. Det är något sjukt i systemet.

Jag vill fråga Moderaterna: Tror Moderaterna plötsligt inte på marknadslösningar? Säg att man skulle gå ut och fråga om någon kan leverera systemnyttor 2035 som ger effektbalans – man pratar mycket om effekt, men det är inte många timmar det är underskott på effekt heller i prisområde 4. Tror Moderaterna plötsligt inte att någon då skulle kliva fram och säga: För den här prislappen ger vi systemnyttor?

Jag tror att det skulle vara billigare än det man försöker driva fram i dag.

Herr talman! Då övergår jag till lite grann av fysikens lagar för att få detta på plats om det nu blir verklighet.

Alla exempel från nybyggda reaktorer i världen i dag visar att minsta tiden från att man går in med ansökan börjar närma sig 20 år. Det är någonstans runt 19 år. I Finlands exempel blev reaktorn 14 år försenad.

Är regeringens bedömning att Sverige skulle kunna klara av detta inom den tidsram som man har satt upp? I så fall, om det går i lås, blir man proffs i världen på att bygga kärnkraft.

En annan fråga: Många länder har nu med all rätt, och jag tycker att det är hedervärt, tagit avstånd från ryssarnas uran. Har Sverigedemokraterna och Tobias Andersson bilden att ryssarnas export av uran har minskat sedan sanktionerna blev av? Jag har bilden att den inte har minskat med ett enda kilo. Det hamnar någonstans i världen, och jag vill hävda att den exporten gynnar ryssarna i dag. Man köper det någon annanstans, för uranet från Ryssland är det billigaste i världen. Hur ser Sverigedemokraterna på problembilden vad gäller uran när man ska drifta framtida reaktorer?

Herr talman! Jag vill inleda med att säga att jag och Tobias Andersson har suttit i samma utskott sedan han kom in i riksdagen. Jag vill bara berömma hans sätt att vara ordförande för näringsutskottet sedan han blev varm i kläderna. Det har inte varit någonting sådant som stör den här debatten.

Det pågår nu givetvis en diskussion om hur propositionen ser ut. Det står något i den som jag vill höra Sverigedemokraternas syn på. Ledamoten var själv inne på att han kommer att ha en etta med lock och jordvärme när de här tas ur drift. Så länge kommer de att vara i drift. Samtidigt står det: ”Lånen betalas tillbaka inom den förväntade driftstiden.”

Finns det något hum om vad regeringens syn på detta är? Hur länge kommer de här lånen att tillåtas vara lån? Är det tills ledamoten själv har en etta med lock och jordvärme, och när infaller den tiden? Finns det verkligen någon deadline för när de ska vara betalda? Jag börjar med den frågan.

Fru talman! Jag tackar Roger Hedlund återigen för replikskiftet.

Jag håller med om att byggkostnaderna inte är oväsentliga, men skillnaden på hur mycket kostnaden sänks och hur mycket effekt som det skulle ge på hyran är inte imponerande. Jag skulle köpa förslaget i propositionen om det fanns garantier som anger hur mycket hyran måste sänkas när man använder sig av lägre kvalitet, men det finns inte på kartan.

Att fördela pengar till det som är vår framtid från skattebetalarna, där även ledamotens framförda argument håller, är sådant som Sverige har varit framgångsrikt med. Men bilden är att man fördelar pengarna till dem som redan har, inte till studenterna. Jag har en annan prioritering.

(forts. § 9)

Fru talman! Tack, Roger Hedlund, för frågan! När vi fortfarande hade investeringsstöd för hyresrätter var jag på besök i Gällivare och frågade vilken effekt det hade och vilken effekt det fick att slopa det. Jag tror att det var en stor tvåa som exemplet gällde, och där skulle hyran bli 8 000 med investeringsstödet, och den steg till 10 000 utan. Det fanns krav på dem som byggde gällande hur hyrans skulle tas ut och vilka effekter den skulle få. Det funkade.

Om man inte vill se någon form av engagemang från statligt håll för att människor ska ha råd att hyra är man tvungen att försöka hitta andra vägar. Då blir det tillgängliga sättet att minska kvaliteten. Man minskar takhöjden, dagsljuset och så vidare, så att det blir billigare att bygga. Men detta är inget som garanterar hur hyran kommer att bli.

I ett hus som innehåller åtta lägenheter med en viss hyra och två lägenheter med en högre hyra, kommer givetvis alla att vilja ha lägenheterna med lägre hyra. Hur gagnar detta dem som behöver de större toaletterna och tillgängligheten? Det blir återigen någon form av exkludering av studenter.

Studenterna är vår framtid. Det är ingen hemlighet att jag är beredd att satsa samhällets pengar, det vill säga fördela pengarna från skattebetalarna, på dem som är vår framtid, nämligen studenterna.

Det system som förslaget bygger på ger inga garantier för lägre hyra. Det finns inga garantier för lägre hyra.

Fru talman! Tack, ledamoten Söder, för repliken! Studenter betraktar jag som framtiden. Det talas fint om att de är framtiden, och det håller jag med om. Sverige har alltid varit ett land där vi har tagit nya tag. Vi har gått i bräschen för forskning och utveckling, och studenter är framtiden.

Jag är beredd att satsa pengar på studenterna i form av investeringsstöd när man bygger bostäder. Men jag är inte beredd att gå den väg som nu föreslås, med sämre kvalitet för studenterna och en tro på att marknadslösningar ska sköta allt.

Det står inget om att det ska bli billigare att hyra de nya bostäderna. Det står att de är billigare att bygga, men var hamnar pengarna? Så många gånger i mitt liv har jag sett var pengarna hamnar när en borgerlig regering styr, och det är inte hos studenterna eller hos dem som behöver pengarna, utan pengarna hamnar i andra fickor. Så är det även denna gång, tyvärr.

Fru talman! Tack, ledamoten Söder, för repliken!

Vi kan ju titta på hur det är att hyra en lägenhet i Finland. Då behöver det inte finnas en spis där inne. Är det nästa steg i Sverige? Reglerna om vad som ska finnas i en lägenhet när man hyr ut den är olika. I Finland kan man ta med sin kyl och frys när man flyttar. Det kan man inte göra i Sverige.

Ledamoten verkar inte ha insikten om när det är som bostäder säljs ut. Jo, det är när det blir skifte i kommunerna och det blir borgerligt styre. Då är man snabb med att låta någon sko sig på allmännyttans bostäder. Man gör om dem till bostadsrätter. Att säga att det i princip bara är socialdemokratiska regeringar som har privatiserat mycket av vår välfärd är lögn.

Hur menar ledamoten att man ska skaffa bostäder om detta inte är första steget? Vad är då nästa steg när man går ut? Vi är ett rikt land. Någonstans kom reglerna för att alla skulle vara inkluderade i samhället. Nu ruckar man lite på dem. Jag förstår att man söker lösningar för att hitta studentbostäder – jag köper det argumentet – men vad är nästa steg om man säger att det funkar att ta bort krav på tillgänglighet? Jo, då bygger man ett bostadsområde där man säger att det räcker med att 20 procent är tillgänglighetsanpassat.

Ett rikt land som backar när det gäller kraven på tillgänglighet är inget som jag någonsin kommer att acceptera. Nu ser vi att pengarna fördelas åt annat håll, mycket frimodigt, och sedan är det några som hamnar i kläm. Det kommer jag aldrig att acceptera så länge jag är politiker, Larry Söder!

Fru talman och kollegor! Detta är min första debatt i civilutskottet – det blir spännande!

Sverige lider av en akut och långvarig bostadskris, och för studenter är situationen särskilt svår. Långa köer, höga hyror och brist på alternativ gör det svårt att klara studierna, särskilt för dem utan ekonomiskt stöd hemifrån. Därför är det förståeligt att man efterlyser lösningar. Det behöver byggas fler studentbostäder, gärna snabbare och billigare. Det är vi nog överens även med Tidögänget om.

Men det regeringen nu föreslår är inte en lösning – det är ett svek. I jakten på kortsiktiga kostnadsminskningar vill man sänka tillgänglighetskraven för studentbostäder. Det innebär att framtidens studentboenden kan byggas utan att anpassas för personer med funktionsnedsättning. Det är inget annat än medveten exkludering även om det står att 20 procent av bostäderna ska byggas med anpassning. Det är en återgång till en tid då människor med funktionsvariation inte räknades som fullvärdiga medborgare – och detta i en tid då landet har blivit rikare på alla sätt. Men pengarna hamnar någon annanstans.

Fru talman! Regeringen påstår att det handlar om att skapa möjligheter. Men i verkligheten tar man bort möjligheterna för en stor grupp studenter som redan i dag möter hinder. Man öppnar för en framtid där tillgång till bostad, gemenskap och utbildning bara gäller vissa, inte alla.

Tidöpartiernas förslag innebär dessutom en rad andra försämringar. Förutom sänkta tillgänglighetskrav har man redan föreslagit sänkta krav på dagsljus, lägre takhöjder och högre tillåtna bullernivåer för studentbostäder. Sakta men säkert håller man på att skapa ett separat, sämre regelverk för unga vuxna som försöker ta sig fram i livet. Och det gör man framför allt för att gynna fastighetsägare, inte för att förbättra livet för studenter.

Kritiken mot förslaget har varit massiv och samstämmig. Den kommer från alla håll – från Sveriges förenade studentkårer, Diskrimineringsombudsmannen, Socialstyrelsen, Institutet för mänskliga rättigheter, Folkhälsomyndigheten och funktionsrättsrörelsen. Alla säger samma sak: Förslaget bryter mot både svensk funktionshinderspolitik och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Ändå väljer regeringen att blunda – att ignorera expertis och ignorera verkligheten. Man hävdar att personer med funktionsnedsättning fortfarande kan besöka studentbostäder. Men vad innebär egentligen ett besök om det inte går att laga mat, gå på toaletten eller stanna över natten? Vad är det för sorts delaktighet som erbjuds? Jag tycker att det är ett hån.

Fru talman! Att kunna hälsa på vänner eller partner på lika villkor som alla andra är en självklarhet i ett inkluderande samhälle. Det är inte en lyx; det är en mänsklig rättighet. Men regeringen reducerar delaktighet till att kunna passera tröskeln, inte att kunna leva ett liv på lika villkor.

Dessutom är de påstådda ekonomiska vinsterna kraftigt överdrivna. Regeringen räknar med att en 20-procentig reduktion ger en minskning av byggkostnaderna med endast 7 procent. Samtidigt finns inga krav på eller garantier för att hyrorna kommer att sänkas.

Vad blir då resultatet? Sämre bostäder, samma höga hyror och en grupp människor som utestängs från gemenskap och tillgång. Det är ett högt pris att betala för en marginell ekonomisk vinst som dessutom hamnar i bygg och fastighetsbolagens fickor, inte hos studenterna.

Jag tycker att det är dags att tala klarspråk: Det finns inget som tyder på att detta förslag kommer att ge tillgång till bostäder med rimliga hyror. Det enda det kommer att leda till är att studentbostäder blir billigare att bygga, inte att de blir billigare att bo i.

Fastighetssektorns signaler efter förslaget är oroväckande. Man talar redan om att ta bort tillgänglighetskraven för fler bostadstyper. Det här är bara början, och därför måste vi dra en gräns nu. För om tillgänglighet blir valfritt blir också jämlikhet valfritt.

Vi i Vänsterpartiet säger tydligt: Studenter med funktionsnedsättning ska ha samma rätt till bostad, gemenskap och delaktighet som alla andra. Inget annat är acceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

Men när vi säger detta kallas det för principrytteri av regeringspartierna. Man hävdar att våra krav inte hjälper bostadslösa studenter. Men det är inte våra principer som har skapat bostadsbristen. Det är decennier av borgerlig politik – utförsäljningar, marknadsanpassningar och nedmontering av det gemensamma – som har gjort det, inte vårt ”principrytteri”. Kalla oss gammaldags om ni vill, om det betyder att vi står upp för rätten till ett hem för alla.

Fru talman! Det finns alternativ. Det behövs ett statligt investeringsstöd för studentbostäder, med tydliga krav på rimliga hyror och tillgänglighet, såklart. Det är så vi bygger ett samhälle där unga får en ärlig chans och där ingen lämnas utanför.

Vi vill ha fler bostäder, men inte till vilket pris som helst. Vi vill framför allt ha billiga hyror så att människor har råd att bo, men inte genom att människors rättigheter offras.

Fru talman! Därför yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation 1.

Herr talman! När det gäller konkurrenskraftskompassen kan man så här långt bara konstatera att kompassen inte pekar åt samma håll för alla partier. Som redovisats innehåller kommissionens konkurrenskraftskompass en långsiktig strategi för att stärka EU:s ekonomiska motståndskraft, produktivitet och innovationsförmåga.

Syftet är att anpassa unionens politik till ett nytt geopolitiskt och ekonomiskt läge och att säkerställa förutsättningarna för en hållbar tillväxt. Den konkurrenskraftiga omställningen framhålls som en nyckel för att uppnå unionens gröna och digitala mål, samtidigt som investeringar i strategiska teknologier och kompetensförsörjning prioriteras.

Jag vill inledningsvis framhålla att konkurrenskraft inte får ses som ett mål i sig. En långsiktigt hållbar och rättvis ekonomi kräver att miljöhänsyn, sociala rättigheter och arbetstagarrättigheter samt jämlika förutsättningar vägs in i varje del av den ekonomiska politiken. Därför menar jag att kommissionens idéer om en samlad konkurrenskraftskompass är alltför ensidigt fokuserade på avreglering och företagens villkor och att de brister i att erkänna behovet av en rättvis omställning som omfattar hela samhället.

En hållbar ekonomi förutsätter att den gröna omställningen sker med respekt för både miljö och människors rättigheter. Jag ser med oro på att flera av kommissionens initiativ riskerar att undergräva centrala miljökrav, särskilt genom det föreslagna arbetet med regelförenklingar inom energi, tillståndsprocesser och hållbarhetsrapportering.

En urvattning av dessa regelverk riskerar att försvaga omställningstakten och öka trycket på redan sårbara miljöer. Konkurrenskraft bör inte skapas genom sänkta standarder eller minskade sociala åtaganden utan genom investeringar i ett starkt samhälle med jämlika villkor, trygga anställningar och en hög utbildningsnivå. Jag efterlyser därför större fokus på offentliga investeringar i energiomställning, kollektivtrafik, grön teknik och regional utveckling.

En rättvis omställning kräver också att arbetstagarnas rättigheter garanteras och att facklig organisering främjas, något som ges alltför lite utrymme i kommissionens strategi.

Vidare anser jag och Vänsterpartiet att statliga stöd bör användas för att möjliggöra viktiga samhällsinvesteringar i fossilfri industri, förnybar energi och ny teknik, särskilt inom sektorer där marknaden inte på egen hand levererar den nödvändiga omställningen.

Jag ser positivt på att kommissionen öppnar för en handlingsplan för ren industri, men den behöver tydligt rikta in sig på att minska utsläppen, skapa sysselsättning och stärka klimaträttvisa.

När det gäller handelspolitikens strategiska betydelse menar jag att den i högre grad behöver utformas för att stärka global rättvisa, miljöhänsyn och demokratiska rättigheter.

EU:s handelsrelationer bör omfatta bindande krav på mänskliga rättigheter, goda arbetsvillkor och klimatskydd. Det är också av betydande vikt att handeln med utvecklingsländer utformas för att främja lokalt värdeskapande snarare än för att ensidigt gynna europeiska intressen. Unionens handelspolitik får inte utgöra ett hinder för dessa länders rätt att stifta egna regler och lagar till skydd för miljö, djur och människor.

Samtidigt ser jag ett behov av att EU minskar sina strategiska beroenden genom att bygga upp mer robusta, regionala och cirkulära försörjningskedjor.

Investeringar i återvinning, energieffektivitet och förnybar energi är avgörande för att skapa verkligt hållbar motståndskraft.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att små företag och små producenter inte lämnas utanför den industriella utvecklingen. EU:s konkurrenspolitik behöver anpassas så att mindre aktörer kan delta på lika villkor och global handel inte tillåts ske på bekostnad av social och ekologisk hållbarhet.

Vi ska komma ihåg en sak när vi pratar om det här med statliga stöd och vilken roll staten ska ha. Vi kan tänka oss tillbaka 120 år till när Malmbanan byggdes. Det var modiga politiker som tog nästan en hel statsbudget i anspråk för att göra det. Det fanns ingen Excelkalkyl som visade vilken dag den skulle komma att vara betald, men man såg att det var någonting som var nödvändigt i framtiden.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till vår reservation 2, som innebär att vi lägger utlåtandet till handlingarna med vår motivering.

Herr talman! Tack, Rickard Nordin, för svaret!

Jag håller med om att det är en väg, men det handlar om själva systemet. Det är en samhällsviktig funktion.

Det handlar inte bara om el, som ledamoten nämner, men om vi håller oss till el och distribution vill jag hävda att man har försökt skapa en marknad av mycket tvivelaktiga system. Sedan gör marginalprissättningen att speciellt de i prisområde 4 ibland drabbas av oskäliga priser.

Vi har försökt titta på det där, och Socialdemokraterna har en annan modell vad gäller folkhemsel. Jag tror säker att det kommer att lösa sig om några år. Det kommer att komma på plats, och övriga länder på kontinenten gör sitt hemarbete. Men ser inte Centerpartiet att någonting borde göras gällande de här oskäligheterna? Det är inte rimligt att det kan fluktuera så att priset i värsta fall kan vara 8 kronor i Skåne medan jag i Norrbotten, om jag har rörligt pris, kan få elen för 14 öre.

Herr talman! Jag vill först berömma Liberalerna som är det enda partiet i Tidögänget som sitter kvar. Det är att visa respekt för en debatt!

Jag skulle kunna skriva under på allt som ledamoten Rickard Nordin sa. Jag vill hävda att han är en av de bästa energipolitiska talespersonerna.

Jag vill ändå fråga en sak. Ledamoten nämnde snittpriset i södra Sverige. Jag har ingen anledning att tvivla på det som ledamoten säger. I mitt anförande tog jag upp att det finns pensionärer i prisområde 1, där vi har mycket låga priser, som för drygt två år sedan hade ett pris på 34 öre per kilowattimme.

Olika bolag har räknat. I bästa fall var det 94 öre per kilowattimme, i värsta fall 120 öre. Pensionären skriver under. Men hans granne, som inte har tecknat något avtal, får ett snittpris på 29 öre. Pensionären känner sig blåst och går till bolaget och säger att han vill säga upp avtalet. Ja, det går utmärkt – betala 5 000 kronor!

Han blir blåst i det här systemet! Vi har ett system där några tjänar multum med pengar, och konsumenterna betalar. Vad säger Centerpartiet? Vad skulle vi kunna göra för att lösa det här?

Som jag nämnde skulle jag kunna skriva under på allt, för jag tycker att vi i mycket har en gemensam syn på vad som funkar och inte. Men hur ska vi göra med ett system där man skinnar och lurar människor, förutom andra problem som vi har närt?

Fru talman! Om det är något som är högt upp på dagordningen i samhället är det givetvis energipolitiken. En fråga som medborgarna ställer sig är: Hur kan det komma sig att elkostnaden för oss medborgare i Sverige ökar fast vi har så mycket el att vi säljer mest av alla EU-länder till våra grannar? Då borde vi väl ha så gott om el att man inte behöver skinna sina egna kunder som köper svenskproducerad el?

Det blir inte lätt att förklara för pensionären som vänder på varje krona varför han nu betalar 70 procent mer för samma vara än för tre år sedan. Och 70 procent är snittet – det finns de som betalar 120 procent mer för samma vara.

En pensionär inom prisområde 1 med ett avtal på 34 öre får när avtalet går ut ett avtalsförslag på 120 öre. Pensionären vet inte hur han ska göra. Några skriver under på 120 öre, några på 90 öre. Sedan ringer pensionären och frågar hur detta kan komma sig. Man skinnar folk genom det här systemet – hur det ser ut.

Sedan får grannen i prisområde 1, som inte har ingått något avtal, betala ett snittpris på kanske 28 öre. Pensionären blir förtvivlad: Nu har jag ingått ett dåligt avtal. Man har lagt mycket på pensionärerna själva – de måste kunna det här. Det är ungefär som med pensionssystemet. Personen ringer till elbolaget och säger: Jag vill säga upp avtalet. Jo, men det går utmärkt – betala 5 000 kronor.

Ni förstår läget. Det här systemet är sjukt.

Det är klart att om regeringen och övriga partier hade velat värna svenska konsumenter hade man utmanat EU-regelverket vad gäller marginalprissättningen och deklarerat att vi avser att införa ett femte prisområde som innefattar att vi först prissätter den el som efterfrågas på den svenska elmarknaden och därefter exportelen, på samma sätt som i dag. Det kan inte hävdas att detta skulle störa marknaden då de som köper el av oss skulle betala precis på samma sätt och precis samma pris som i dag.

Det är helt obegripligt, fru talman, varför detta inte sjunker in hos mina kollegor, som skulle kunna göra skillnad nu och utmana EU och Bryssel med Sverigepriser eller Bekenmodellen, som den egentligen heter. Jag har kollat med Bryssel. De säger att det är mycket osäkert om detta skulle störa den inhemska marknaden, som man säger. Modellen skulle kunna implementeras på mindre än ett och ett halvt år.

Sedan är det en utmaning att försöka berätta för pensionären hur sjukt systemet för elnät har blivit. Det handlar om hur nätbolagens möjlighet till att öka avgifter bestäms. Jag säger det till er andra här också: Försök förklara detta!

Vi ser hur en insatsvara som är av samhällsviktig karaktär har blivit en lukrativ bransch både för utländska bolag och givetvis även för vårt eget statliga bolag. Det blir så när man avreglerar och tror att marknaden är en bra herre i allt. Det handlar om en samhällsviktig funktion som alla behöver – industrin behöver den.

Socialdemokraterna skriver i en motion att politiska beslut som fattas med få mandats övervikt under en enskild mandatperiod inte är en tillräcklig grund för stora investeringar inom energisektorn med långa tidsperspektiv. Där håller jag fullständigt med. Därför bör regeringen arbeta för långsiktiga och breda överenskommelser om energipolitiken. Detta hörde vi om i replikskiftet.

Här håller jag fullständigt med motionärerna. Det är inte bra för AB Sverige och vår konkurrenskraft att energipolitiken blir föremål för valfläsk vart fjärde år. Att sedan några vill få bort frågan av andra skäl är inte heller bra. Vi måste få till stånd en hållbar energiplattform som ger industri och näringsliv tilltro till att politiken kan komma överens om sådant som är bra för Sverige – inte bara för att man gav ett löfte i en valrörelse 2022.

Vi har av ministern blivit inbjudna till energisamtal. Det har varit uppskattat – det vill jag deklarera – men om syftet är att vi bara ska godkänna regeringens finansiering av ny kärnkraft blir det förstås inte mer än bara samtal. Det blir bara samtal som bekräftar våra olika synsätt när det gäller hur vi ska hantera energipolitiken. Inte heller fortsättningsvis får vi någon bred uppgörelse som kraftigt skulle gynna Sverige.

En omfattande elektrifiering av det svenska samhället är viktig för att åstadkomma en snabb och omfattande klimatomställning. Därför behövs långsiktiga och välgrundade energipolitiska beslut som ger långsiktiga och stabila förutsättningar för en ökad elproduktion. De förslag om energipolitikens långsiktiga inriktning som regeringen lade på riksdagens bord våren 2024 är dessvärre inte vare sig välgrundade eller brett politiskt förankrade, tyvärr. Det gäller inte minst de utmaningar som redan nu står för dörren.

Jag ser en absolut nödvändighet i att det ställs upp ambitiösa planeringsmål för elproduktionens utbyggnad. Men sådana mål måste styra mot en ökande produktion på kortare tidshorisont än vad regeringen föreslår. För att industrin ska våga satsa på en omställning behöver företagen veta att det finns tillgänglig fossilfri el redan 2030.

Såväl industrin som hushållen, transportsektorn och därmed även klimatet behöver mer el nu snarare än i en avlägsen framtid, där kärnkraften sägs vara lösningen på alla problem.

Fru talman! Att som regeringen enbart ha siktet inställt på 2045 riskerar att medföra att viktiga investeringar och elnätsinsatser skjuts på framtiden.

Energipolitik

Jag anser således att det behövs tydliga delmål vart femte år och svar på hur elproduktionen ska öka i närtid. Min uppfattning är att en rimlig målsättning är att omkring 70 terawattimmars elproduktion tillkommer till 2030.

Fru talman! Jag och Vänsterpartiet ifrågasätter å det kraftigaste vad som är drivkraften när regeringen som en form av religion driver att ny kärnkraft och dess finansiering måste komma på plats och det fort som attan. Samtidigt är det bara vi i Vänsterpartiet som ifrågasätter om marginalprissättningen verkligen är det enda som fungerar när det gäller att prissätta vår egenproducerade el.

Jag köper inte att vår produktionskostnad när det gäller el i Sverige skulle ha blivit 70 procent dyrare på tre år. En samhällsviktig funktion, som el är för både industri och privatpersoner, ska väl för sjutton inte vara något som några bolag ska tjäna multum på?

Jag kommer aldrig att acceptera att vi riskerar vår omställning när det gäller industrins planer eller att personer får lämna hus och hem för att vi låtit privatisera samhällsviktiga funktioner som eldistribution och produktion.

Jag står givetvis bakom alla våra reservationer men yrkar bifall endast till reservation 3.

(Applåder)

(forts. § 6)

Fru talman! Jag tackar Mats Green för replikskiftet.

Det gläder mig om Mats Green har lyssnat mer på våra förstamajtal än vad jag själv har gjort. Jag vet inte var man har varit stolt över att vi skulle ha stängt reaktorer.

Jag kan sträcka mig så långt som att säga att marknaden har stängt fyra reaktorer och politiken kanske två. Men man ska inte klistra på att det alltid har varit socialdemokratiska regeringar.

Varför blir det så? Jag är jätteglad att Moderaterna inte har suttit i regering medan detta har gjorts. Det kanske finns någon statistik där.

Sedan var det frågan om tillförlitlighet. Moderaterna var med i en energiöverenskommelse 2016. Det var inte förbjudet att tänka kärnkraft i den överenskommelsen. Vad hände? Jo, man ville byta ut ett ord, men investerarna vallfärdade inte till att bygga kärnkraft genom att man bytte ordet. Jag ger inte mycket för den regeringens och Moderaternas tillförlitlighet vad gäller energipolitiken.

Sedan var det frågan om priset på el. Vi kommer att fortsätta att debattera energipolitiken, och jag hoppas att alla lyssnar på vart vi är på väg om regeringen får igenom allt man vill. Jag kan förstå att kärnkraften har sin plats, men hur stort och hur mycket återstår att se. Men för den här regeringen har det blivit religion att kärnkraften kommer att lösa allt. Tvärtemot kärnkraften går den förnybara tekniken framåt, och det vet alla.

Fru talman! Jag tackar för Mats Greens anförande.

Jag tänkte inte begära replik, men lögnerna blir så många. Det är synd att skolklassen försvann ut.

Jag börjar med reaktorerna. Jag kan sträcka mig så långt att den första reaktorn löstes in. Det var helt klart politiska beslut, men mycket berodde också på påtryckningar från danskarna. Det fanns ytterligare en reaktor där jag kan sträcka mig så långt som att säga att politiska påtryckningar innebar att även den försvann.

Jag tar sossarna i försvar den här gången när man säger att allt är deras fel. Jag har tidigare sagt att det skulle vara kul att se när näsan växer varje gång man ljuger. Det är synd att det inte fungerar så.

Sedan har jag något ytterligare att säga. Mats Green påstår att Skåne skulle ha de lägsta priserna om de överensstämde med väderberoende el. Titta på var kablarna ut i världen ligger, Mats Green, när vi exporterar som mest. De går från prisområde 4. Vi importerar de höga priserna, eftersom de vill ha vår el och är beredda att betala betydligt mer än vi skulle behöva, om vi separerar exportpriserna.

Någonstans går gränsen för hur man kan uttrycka sig. Alla som lyssnar förstår att det är fråga om politik, men det finns en gräns för hur mycket man kan ljuga och försöka klistra på något. Det finns saker där vi är överens med Moderaterna, och jag kan komma till dem om jag får chansen.