Annika Hirvonen

Fru talman! Vi har ännu inte sett vad Tidöavtalets avsnitt om att minska pullfaktorerna ska handla om. Men i den punktlista som man räknar upp står det att man vill ta bort rätten till ersättningar för barnfamiljer och personer med funktionsnedsättning samt ekonomiskt bistånd, det vill säga försörjningsstöd. Detta gäller personer som inte har kvalificerat sig genom att ha arbetat eller varit i Sverige länge.

Jag hoppas att detta inte blir verklighet. Tänk er själva: En iransk flykting som får skydd i Sverige och får asyl är gravid och föder barn men har inte hunnit vara här länge eller arbeta. Ska denna flykting då straffas genom att inte få någon försörjning eller tvingas börja jobba när barnet är nyfött? Eller tänk er en person med svår funktionsnedsättning som behöver personlig assistans för att över huvud taget kunna ta sig till arbetet! Det ska man inte heller få om man inte har kvalificerat sig genom att arbeta eller vara här länge. Det är ett moment 22 som jag verkligen hoppas inte blir verklighet, för det skulle vara förödande i ett läge där barnfattigdomen redan är ett akut problem.

Fru talman! Sverige behöver en kriskommission för att bekämpa barnfattigdomen. Barnfattigdomen i Sverige är ett av de mest akuta problemen här och nu. Frivilligorganisationer, Svenska kyrkan, Stadsmissionen, Röda Korset, Matmissionen och andra larmar om att det nu inte bara är personer som lever på dagersättning för att de är flyktingar från Ukraina som står i matköerna, utan det är också människor som har ett jobb och personer som samhället ger försörjningsstöd, som vi alla en gång var överens om skulle räcka till det mest grundläggande, det vill säga att ställa mat på bordet åt sina barn.

Skolor larmar om att det går åt mycket mer mat på fredag före helgen och på måndag när barnen inte har ätit skollunch på två dagar. Det här borde skaka om oss alla. I Sverige 2023 finns barn som går hungriga för att föräldrarna inte har råd med den allt dyrare maten i spåren av inflationen.

Vi behöver inflationssäkra barnbidraget, bostadsbidraget och underhållsstödet som går till de ensamstående, nästan alltid mammor, som är den grupp som drabbats hårdast i det här läget.

I stället för en kriskommission för att bekämpa barnfattigdom har vi alla kunnat läsa i Tidöavtalet om någonting som för mig låter precis som motsatsen, nämligen att fler barn ska bli fattigare - inte alla barn, men barn till föräldrar som är nyanlända.

Vi har i dag debatterat hur vi ska göra föräldraförsäkringen mer jämställd. Jag oroar mig för den dagen som regeringen vill ta bort rätten för nyanlända flyktingar som just fött barn att alls få ta del av föräldraförsäkringen därför att de inte har hunnit arbeta och kvalificera sig för en sådan försäkring.

Fru talman! Jag oroar mig för den dag då man tar bort rätten till barnbidrag och rätten till assistansersättning för nyanlända flyktingar som inte hunnit arbeta i Sverige. I ett läge där barnfattigdomen är en akut kris skulle det slå på ett fullkomligt förödande sätt, och vi skulle ännu mer dela upp barnen i våra klassrum i ett lag som har rättigheter och ett som inte har det. I ett land där barnkonventionen är lag borde det alltid vara barnets bästa och barns rättigheter som styr.

Fru talman! I replikskiftena har jag redan talat om Miljöpartiets politik för en mer jämställd föräldraförsäkring. Vi vill dubblera antalet dagar som är öronmärkta för varje förälder. Det är det mest verkningsfulla sättet att se till att föräldraskapet blir mer jämställt, att löneutvecklingen på arbetsmarknaden blir mer jämställd och att det obetalda hem- och omsorgsarbetet fördelas mer jämställt.

Jag vill därför yrka bifall till reservation 7.

Fru talman! Jag vill tacka ledamoten för svaret för den frågan. Jag ser fram emot att ta del av den tidigare motionen, så kan vi säkert återkomma.

Jag tycker att det är viktigt att vi inte lurar oss själva att genomföra reformer som låter bra, vilket till exempel jämställdhetsbonusen verkligen gjorde. Man trodde att en bonus, mer pengar, skulle leda till att fler pappor skulle välja att vara hemma mer med sina barn under den första tiden i livet. Det blev inte så, utan det var samma familjer - familjer där föräldrarna har en högre utbildning och högre inkomst - som stannade hemma i högre utsträckning, precis som tidigare. Man såg ingen ökning. I dag tar faktiskt var tredje pappa inte ut någon föräldradag alls.

Några av nycklarna tror jag att är vi överens om. Vi måste se till att föräldraförsäkringen anpassas även för företagare. Det gäller alla socialförsäkringssystem. Vi har också infört en delning med tre reserverade månader även för dem som inte har en sjukpenninggrundande inkomst, alltså de som är allra fattigast: studenter eller personer som har varit i etableringsersättningen eller ännu inte tagits ut på arbetsmarknaden. Men vi ska göra det som fungerar, för ojämställdhet är ett av våra största samhällsproblem. Det vi har sett i Sverige historiskt är att fler reserverade månader för vardera föräldern, det som kallas pappamånader, har haft effekt. Det viktigaste detta har lett till är att fler barn har fått en nära relation till sina pappor.

Fru talman! När jag letar igenom betänkandet hittar jag inte den motion som Mauricio Rojas hänvisar till, men den kanske har behandlats i något annat betänkande tidigare.

Jag har några funderingar.

Analysen att dagens föräldraförsäkring leder till ojämställdhet delar jag med Liberalerna. Miljöpartiet införde därför tillsammans med Liberalerna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet en tredje pappamånad, eller öronmärkt månad, i föräldraförsäkringen eftersom vi vet att det är det effektivaste sättet att göra föräldraförsäkringen, föräldraskapet och i förlängningen också arbetsmarknaden mer jämställd.

Ett jämnt uttag av föräldraförsäkringen är det mest effektiva sättet som vi politiskt kan arbeta på för att nå målet om ökad jämställdhet i både arbetslivet och det obetalda hem- och omsorgsarbetet.

Jag förstår inte riktigt hur Liberalernas förslag ska få samma effekt som fler reserverade dagar i föräldraförsäkringen, som Folkpartiet och Liberalerna tidigare drev, faktiskt fått.

Det har testats olika former av premiesystem, som bonus för jämställdhet med mera, men de har inte funkat och inte gett ökad jämställdhet.

Därför är Miljöpartiets slutsats att man ska fortsätta med det som fungerar, nämligen öronmärka fler månader i försäkringen till respektive förälder.

Fru talman! Jag tror att det kanske blir lite förvirrat när det gäller vad vi pratar om på kort och lång sikt. Jag pratar om här och nu, i dag - om dem som den här veckan behöver gå och tigga matkassar för att barnen inte ska gå hungriga till skolan på morgonen. Om Moderaterna kan ge folk en anställning samma vecka eller nästa månad - jättegärna! Det vore en dröm. Men när vi pratar om att man behöver skaffa sig en utbildning handlar det om en längre tidshorisont än så.

Den akuta ekonomiska kris som vi ser nu för de mest utsatta, som inte hade några marginaler till att börja med, har vi inte sett tidigare. Inflationen har ökat så snabbt att den automatiska uppräkningen inte hänger med. Den utgår från hur det sett ut bakåt i tiden. Men när matpriserna har skenat med mer än de 8 procent som försörjningsstödet har räknats upp med leder detta till att fler barn går hungriga till skolan i Sverige 2023. Det kan väl ändå inte vara lösningen för att få folk i arbete, ens från Moderaternas sida?

Fru talman! Jag vill ändå be om att Moderaterna nyanserar resonemanget. Man kan väl inte mena att arbetslinjen är att barn ska gå hungriga och föräldrar ska tigga mat från frivilligorganisationer?

Fru talman! I replikskiftet med Isabell Mixter tidigare sa Caroline Högström att lösningen för de barnfamiljer som lever på försörjningsstöd, som inte har räknats upp i takt med prisökningen på välling och blöjor, och inte har pengar att köpa mat för när räkningarna för hyran, elen och försäkringen är betalda är arbetslinjen. Familjer som i dag står i kö utanför Röda Korset, Stadsmissionen och Svenska kyrkan för att med mössan i handen be om det mest grundläggande, mat till sina barn, ska alltså förlita sig på att arbetslinjen någon gång i framtiden ska ge dem ett jobb.

Detta är inte ett svar på den akuta kris som många familjer, speciellt ensamstående mammor, befinner sig i här och nu. På lång sikt ska vi självfallet göra allt vi kan för att alla som kan jobba också ska få en anställning och en lön att leva på. Men nu, i den akuta ekonomiska krisen, har regeringen ett ansvar.

Regeringen har valt att ge mig, som har en hög lön, lägre skatt i stället för att korta köerna till matutlämningen på Röda Korset, där de allra fattigaste nu står, för att matpriserna har ökat snabbare än riksnormen för försörjningsstödet. Försörjningsstödet finns ju i grunden till för att människor inte ska behöva tigga mat till sina barn från välgörenhetsorganisationer.

Herr talman! Jag tror inte att färre lärare kommer att välja bort att jobba i vissa skolor för att de blir skyldiga att ägna sig åt angiveri. Det går däremot att vända den pedagogiska segregation som Nima Gholam Ali Pour talar om. Det är bara att titta på vad som nu händer i skolorna i Järva i Stockholm. Där har man verkligen vinnlagt sig om att få dit erfarna, skickliga rektorer, som rekryterar behöriga, erfarna, duktiga lärare. Så kan man säkerställa en bra skola för barnen som går där.

Det är ingen naturlag att vi i Sverige ska ha en av världens mest segregerade huvudstäder. Vi politiker har makt att påverka hur vi planerar, hur vi bygger och vad vi bygger. Regeringen slopade stödet för att bygga fler hyresrätter som folk har råd med. Det var viktigt för att motverka den enorma trångboddhet som vi ser i vissa områden i dag. Det råder brist på bostäder som människor med lägre inkomster har råd att efterfråga.

Det finns så mycket politik som vi skulle kunna genomföra för att minska segregationen och för att öka till exempel svenskinlärningen bland människor som har kommit till Sverige som flyktingar eller för att arbeta här, men det är inte det som Tidöavtalet handlar om. Fler kommer inte att lära sig svenska för att regeringen drar tillbaka permanenta uppehållstillstånd från människor. Den kausaliteten existerar inte.

Herr talman! Visst har människor och barn i alla tider haft olika förutsättningar baserat på en massa olika omständigheter. Men här talar vi om grundläggande rättigheter. Det handlar till exempel om rätten att bli mätt och att ha försörjning även om ens föräldrar är fattiga. Det handlar om rätten att gå i skolan över huvud taget utan att behöva vara rädd för att det riskerar hela familjens säkerhet.

Det här avtalet innehåller inga förslag om kraftfulla åtgärder mot skolsegregationen eller bostadssegregationen. Det innehåller inga insatser för att bygga bort trångboddheten. Det innehåller åtgärder för att förvägra människor rättigheter, ta tillbaka rättigheter som människor en gång fått enligt svensk lag och ge personal i sjukvården skyldighet att rapportera sina patienter och lärare skyldighet att rapportera barn som kommer till skolan, om de är födda i Sverige men saknar uppehållstillstånd.

Herr talman! Tidöavtalet ökar skillnaden mellan människa och människa i Sverige.

Fru talman! När vi skrev vårt partiprogram för mer än tio år sedan skrev vi bland annat att vi har en vision om en värld där alla kan flytta men ingen tvingas fly.

Vi har nog aldrig någonsin varit längre från denna vision än vi är i dag. Det är fler människor än någonsin på flykt. Krig, klimatförändringar och allt fler auktoritära regimer är allvarliga hot som ökar antalet människor som är på flykt i världen. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har drivit miljoner människor på flykt. Och de flesta flyktingar i Ukraina, precis som i resten av världen, befinner sig på flykt inom sitt eget land och i grannländerna.

Det allra viktigaste som Sveriges regering och andra regeringar borde göra för att undvika att människor drivs på flykt är att drastiskt minska klimatutsläppen nu och att ge världens fattiga länder resurser för klimatanpassning så att de mest sårbara klarar av de katastrofer som de redan orsakade klimatförändringarna kommer att innebära. Och vi måste göra allt vi kan för en fredligare värld.

Sveriges nationalistiska och konservativa regering dirigeras nu i stället helt av SD:s motsatta agenda. Det är biståndsslakt och en väldigt effektiv politik för att öka klimatutsläppen. Samtidigt har den som överordnat mål att minimera flyktingars mänskliga rättigheter så mycket som EU tillåter.

Vi kan läsa oss till att man genom att göra livet så jävligt som möjligt för de flyktingar som redan befinner sig här vill skrämma andra att inte vilja komma hit, genom att göra Sverige till ett sämre land för fler. Det är cyniskt.

Vad är det då man gör? Bland annat står det högst upp och först i ordningen att man ska separera barn från deras föräldrar. Det är en sådan metod man vill använda för att skicka signaler. Det är en signalpolitik som kommer att förvägra små barn att växa upp med sina mammor och pappor. Detta är inte vad svenska folket vill. En klar majoritet tycker att det är fel väg att gå. Men Tidöavtalet stipulerar detta.

Förslaget har varit på remiss. Samma förslag innehåller också regler som kommer att göra att till exempel fler svårt sjuka barn, som inte kan få vård i hemlandet, och andra svårt utsatta riskerar utvisning.

Vi har en situation i Sverige i dag som innebär att den enda chansen för ett barn som har kommit hit genom familjeåterförening och sedan blir vuxen i Sverige innan det hunnit få permanent uppehållstillstånd att inte bli utvisat är den humanitära grunden.

Vi riskerar nu att se fler 18-åringar som tagit studenten i Sverige tvingas till hemlandet, medan resten av familjen får stanna i Sverige. Det är absurda konsekvenser, och det är inte humant. Men det bryr sig regeringen inte längre om. Det viktigaste och det överordnade målet är att ingen ska vilja flytta till Sverige.

Man talar om sitt motstånd mot att människor tvingas riskera sina liv i gummibåtar på Medelhavet. Sedan slaktar man den säkra och lagliga väg som finns att komma som flykting genom att kapa kvotflyktingsystemet - från 5 000 till 900 per år. Genom att vara en sämre förebild tror man att andra ska vilja göra mer. Det har aldrig blivit bevisat, fru talman, att det fungerar.

Vi ser förslag om att göra Sverige till ett angiverisamhälle, där jakten på de papperslösa ska legitimera att man kompromissar om barns rätt till skolgång och människors rätt till vård.

Samma jakt på människor kommer att leda till mer rasprofilering från polisens sida. Det uppmuntras till och med i Tidöavtalet.

Fru talman! Mer rasism är inte ett recept på integration. Och det är väldigt lite av denna migrationspolitik - om något - som över huvud taget har en positiv påverkan på integrationen. Man ignorerar totalt den kunskap som finns om vad det är som gör att flyktingar som får skydd i ett nytt land integreras väl. Trygghet är en faktor som är central. När människor vet att de kan få stanna i ett land, att de kan andas ut permanent, då blir de mottagliga till exempel för traumabehandling av tortyrskador. Det ökar chansen att människor har stor motivation att lära sig ett nytt språk, inte minst om språket talas av ganska få människor i världen, och på andra sätt vidtar åtgärder för att integreras. Det är bra för integrationen att man är här med sin familj.

Men, fru talman, talet om att man vill ha en bra integration är egentligen bara nyspråk. Tidöavtalet innehåller ingen integrationspolitik. Det innehåller politik för att fler ska lämna Sverige eller inte vilja flytta hit och för att det ska bli svårare för människor att få skydd här.

Man vill göra flyktingar fattiga, speciellt barnfamiljer. Jag förstår faktiskt inte hur man har tänkt sig att till exempel en nyförlöst mamma ska kvalificera sig för föräldraförsäkringen. Jag förstår inte heller hur man har tänkt sig att en person som omfattas av kriterierna för personlig assistans ska kunna kvalificera sig för sådan assistans genom arbete, speciellt inte innan man har fått assistans. Barn och funktionsnedsatta är särskilt utpekade i Tidöavtalet som grupper som ska bli fattigare och mer utsatta.

Tidöavtalet skapar ett A-lag och ett B-lag vad gäller rättigheter, och det ska bli allt svårare för människor att ta sig in i A-laget, där man har alla rättigheter. Det skapar ett Sverige där alla människor inte längre har samma värde och där barn i klassrum har diametralt olika förutsättningar, baserat på om deras föräldrar kommit hit som flyktingar eller inte. Och det skapar ett angiverisamhälle med misstänksamhet som grund för statens relation till medborgarna. Och när den misstänksamheten riktas från staten mot människor kommer den snart att bli ömsesidig, och det kommer att rasera den höga tillit vi har i Sverige. Detta är inte ett Sverige som vi i Miljöpartiet vill se.

Herr talman! Att avskaffa rätten till tolk i sjukvården eller vid myndighetskontakter bidrar inte till ökad integration.

Jag står naturligtvis bakom samtliga Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 4.

Fru talman! Jag betvivlar inte att människor kan och vill lära sig svenska eller komma i jobb - utan tvärtom. Det är ju ni, Liberalerna, som säger att man måste separera barn från deras föräldrar för att föräldrarna ska få en piska att lära sig svenska och vilja skaffa sig ett jobb och en bostad.

Priset blir att små barn berövas sina föräldrar under den tid detta ändå tar. Hur mycket man än anstränger sig kommer det att ta tid att lära sig svenska och att skaffa sig jobb och bostad. Det vet alla som har stått i bostadskö.

Miljöpartiets uppfattning är att barnens rätt att växa upp med sina föräldrar inte ska användas som ett slags regulator för migrationspolitiken. Det handlar om en mänsklig rättighet.

Fru talman! I sitt anförande talade liberalen Mauricio Rojas mest om andra partiers politik och inte så mycket om sin egen. Jag tänkte ändå ge honom chansen att nu svara på en fråga som verkligen är högaktuell. Det gäller frågan om att förhindra små barn att återförenas med sina föräldrar i Sverige.

Det är ett förslag som regeringen har skickat ut på remiss. Det skulle innebära att om en förälder som har flytt krig får asyl i Sverige och barnen befinner sig i ett flyktingläger kommer de barnen inte längre att ha rätt att återförenas med sin mamma eller pappa i Sverige förrän efter många års tid. Föräldern ska först ha lärt sig svenska, skaffat sig ett fast jobb och en bostad.

Det här är en allvarlig inskränkning i den mänskliga rätten till familjeliv, och jag förstår över huvud taget inte att Liberalerna har skrivit under förslaget.

Vi har i dagarna sett och hört hur olika företrädare har tagit avstånd från eller velat nyansera den gemensamma linjen från regeringen. Bland annat gick liberalen Romina Pourmokhtari ut och protesterade mot att plastpåseskatten skulle avskaffas. Jag undrar om Liberalerna skulle kunna tänka sig att visa ett lika passionerat engagemang för barns rätt att leva med sina föräldrar.

Fru talman! Jag ställde en konkret fråga som handlade om de ukrainska flyktingarnas brist på rättigheter i Sverige, och Ludvig Aspling nämnde inte det med ett ord.

Jag fick heller inget svar från Moderaterna tidigare, annat än att de har frågat FN:s flyktingorgan vad man kan göra för att integrera ukrainska flyktingar bättre.

Jag räknade upp saker från en lång lista över sådant som inte var mer kreativt än att det var saker som alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige får. Det handlar om rätt till svenskundervisning inom ramen för sfi, etableringsinsatser genom att ingå i etableringsprogrammet och ersättning som går att leva på, det vill säga etableringsersättning i stället för den dagersättning som asylsökande och nu även personer som omfattas av massflyktsdirektivet får. Den är så låg att den bara är lite mer än hälften av existensminimum. Det handlar också om rätt till sjukvård.

Har de så få rättigheter för att Sverigedemokraternas ambition eller den gemensamma ambitionen i Tidöpartierna är att ukrainska flyktingar ska avskräckas från att komma till Sverige? Jag får inga svar. Regeringen gör ingenting annat än det jag fick lära mig nu, det vill säga skicka frågor till FN om vad man skulle kunna göra.

Alla nordiska grannländer är bättre på att få ukrainska flyktingar att etablera sig på arbetsmarknaden. Ukrainska flyktingar vill precis som alla andra försörja sig själva. De vill ha en meningsfull sysselsättning och bli en del av ett sammanhang.

Fru talman! Jag begärde ordet framför allt för att ta avstånd från Sverigedemokraternas utmålande av flyktingar i allmänhet som bedragare.

När jag ändå har begärt ordet vill jag passa på och ställa en fråga till Ludvig Aspling med anledning av mitt tidigare replikskifte med Moderaternas ledamot som gällde ukrainska flyktingars rättigheter eller snarare brist på rättigheter i Sverige. Är det strävan efter en miniminivå som gör att regeringen inte har gett ukrainska flyktingar rätt till sfi, rätt till sjukvård och en ersättning som går att leva på? Dagersättningen är som bekant bara någonstans runt 60 procent av existensminimum.

Är det på grund av strävan efter att de ukrainska flyktningarna inte ska söka sin tillflykt till Sverige som ni tillsammans med regeringen har gett dem så få rättigheter?

Fru talman! Krig splittrar familjer. Och det är en mänsklig rättighet att få återförenas med sina föräldrar om man är ett litet barn. Ställ gärna krav på människor, men låt inte priset bli att små barn som finns i flyktingläger i krigshärjade länder inte ska få bli kramade av sina föräldrar, få en trygg uppväxt och leva med sin familj. Konsekvenserna av Kristdemokraternas färdigutredda förslag kommer att bli att färre barn kommer att få leva med sina föräldrar. Fler kommer att riskera sina liv på Medelhavet för att man är rädd att barnen annars kommer att ha ett fruktansvärt trauma eller till och med omkomma i flyktinglägren i länder som är i krig.

Detta förslag är inhumant, och det ökar inte integrationen att barnen ska vara kvar i flyktingläger i flera år i stället för att komma till föräldrarna i Sverige och börja i svensk skola tidigt. Det ökar inte integrationen att mammor och pappor ska gå och oroa sig varje dag för att det ska trilla bomber på de flyktingläger där deras barn befinner sig, när de ska försöka koncentrera sig på sfi-kursen. Detta är rent inhumant. Jag förstår inte hur Kristdemokraterna har gått med på det.

Fru talman! En vis man sa en gång att något av det viktigaste vi skulle göra var att älska vår nästa som oss själva.

En övning i detta är att lyssna på mamman vars treåriga dotter befann sig i ett flyktingläger i Syrien medan hon var i Sverige. På två år hade de bara haft kontakt via videosamtal. Min dotter är fem år gammal, och tanken på att jag inte skulle ha kunnat krama henne de senaste två åren är outhärdlig. Den verkligheten skulle jag inte önska min värsta fiende, än mindre alla de flyktingar som flyr från krig och får skydd i Sverige efter att Tidöpartiernas och Kristdemokraternas förslag om begränsningar i möjligheten till familjeåterförening blir verklighet.

Kristdemokraterna är ett parti som brukar tala om att värna familjen. Nu gör ni tvärtom. Ni förbereder ett förslag som kommer att göra att små barn hålls ifrån sina föräldrar i flera år i väntan på att föräldrarna först ska lära sig svenska och skaffa sig ett jobb och en bostad. Skäms ni inte?

Herr talman! Man måste väl inte gå till FN för att få reda på hur man kan förbättra integrationen av ukrainska flyktingar. Herregud! Gör som vi gör med alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige: Erbjud svenskundervisning inom ramen för sfi, och skriv in dem i etableringsprogrammet så att de får aktiva insatser för att hitta jobb!

Sedan har vi validering av yrkeskunskaper och utbildning. Majoriteten, nästan 90 procent av den ukrainska befolkningen, har gymnasieutbildning. Se till att betyg översätts och valideras! Gör precis det som vi gör med alla andra flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige!

Regeringen vill inte. Det har gått över ett år sedan Rysslands olagliga invasion av Ukraina. När jag för första gången föreslog i utbildningsutskottet att de ukrainska flyktingarna skulle få rätt till sfi i Sverige svarade Moderaterna att det vore att svika Ukraina och ge en signal om att vi inte tror att kriget går att vinna.

Nu har lång tid gått. Människor sitter i sysslolöshet, i fattigdom. Kära nån! Sverige borde skämmas för det sätt på vilket vi behandlar de barn, kvinnor och äldre som har flytt. Det är stora och vackra ord, och vi skickar militärt stöd. Men de som har kommit hit behandlas på ett rent ut sagt skamligt vis. Jag kan bara tolka detta på ett sätt: att det är i linje med Tidöavtalets ambition om så lite rättigheter som möjligt så att Sverige inte ska vara ett "attraktivt land för migranter".

Herr talman! I Tidöavtalet, Viktor Wärnick, slår ni fast att så lite rättigheter som möjligt ska ges till människor som kommer till Sverige på flykt.

Vi kan titta på hur situationen ser ut för de ungefär 30 000 ukrainska flyktingar som har kommit till Sverige. De har verkligen fått så lite rättigheter som möjligt. Vi är sämst i Norden på rättigheter för ukrainska flyktingar.

De har inte rätt till sfi. De vuxna kvinnorna har inte samma rätt till sjukvård som andra som har uppehållstillstånd i Sverige. De har inte rätt till hjälp att komma i arbete genom etableringsprogrammet, och de ska klara sig på 71 kronor om dagen. Det ska räcka till mat, det ska räcka till kläder, det ska räcka till hygienartiklar och det ska räcka till resor med kollektivtrafiken. Det gäller för en vuxen. En tonårspojke ska man klara av att mätta på 56 kronor om dagen.

Vi ser också ett nedslående resultat när det kommer till det som Moderaterna själva kallar för arbetslinjen. Ungefär 150 individer rapporteras enligt DN ha fått hjälp att komma i arbete i Sverige. I Danmark jobbar varannan ukrainsk flykting. Det är enorma skillnader.

Jag måste fråga Viktor Wärnick: Är det så här regeringen vill ha det? Ska det vara så dåligt som möjligt för ukrainska flyktingar så att de ska söka sig till andra länder än Sverige?

Herr talman! Det är många slagord och floskler som jag hör upprepas här. Det ska löna sig att arbeta. Ja, det tycker jag också.

Men jag tycker också att den som inte kan arbeta och inte kommer att kunna göra det på grund av en funktionsnedsättning ska få sjukersättning. Är det detta förslag som Caroline Högström menar är emot arbetslinjen? Eller vilka konkreta förslag handlar det om?

Moderaterna pratar om ett bidragstak. Var ska ni lägga det? Ska bidragstaket vara så högt att barnen är mätta när de kommer till skolan på måndagarna, eller ska de vara hungriga? Någonstans är det viktigt att vi blir konkreta så att vi kan ha en ordentlig diskussion om vad vi menar.

Vi i Miljöpartiet menar att det ska löna sig att arbeta och att man inte ska bli fattig för att man är för sjuk för att arbeta. Är vi överens om det, Caroline Högström?

Herr talman! På vilket sätt, Caroline Högström, vill ni öka drivkrafterna till arbete? Vad är det konkret det handlar om?

Vi ser i dag hur det går åt mer skolmat på måndagar och fredagar. Varför? Är det godare mat på måndagar och fredagar i Sveriges genomsnittliga skolor? Nej, det tror jag tyvärr inte. Det som lärare och skolpersonal vittnar om är att barn är hungrigare på måndagar och fredagar, för alldeles för många barn får inte äta sig mätta på helgen.

Barnfattigdomen i Sverige är ett av våra största problem. Senast Moderaterna drev arbetslinjen betydde den tyvärr att man gjorde fattiga människor ännu fattigare. Jag frågar mig: Hur hungriga vill Moderaterna att barn ska vara i Sverige?

Det finns andra sätt att prioritera. Man skulle till exempel kunna se till att vi som har mycket betalt betalar mer så att de som arbetar och har låga inkomster skulle kunna få mer kvar. Samtidigt kan man se till att färre är fattiga, även barn vars föräldrar behöver samhällets ersättningar för att de inte har arbete eller inte kan arbeta.