Annika Hirvonen

Herr talman! Vilket samhälle vill vi ha? Vilka vill vi vara? Vi i Miljöpartiet vill att Sverige ska vara ett land där människor har tillit till varandra med en stark välfärd där vi bär varandra när vi är för svaga för att klara oss själva. Vi vill ha ett jämlikt Sverige.

De senaste åren har Sverige varit ett av länderna i världen med snabbast växande klyftor. Det är inte ovanligt om vi tittar globalt att sjukdom är lika med fattigdom. Men ska vi verkligen ha det så här hos oss i Sverige?

Nej, vi i Miljöpartiet tycker inte det. Vi gör därför kraftfulla satsningar i vår budget för att människor som inte kan arbeta på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning inte ska halka efter så mycket ekonomiskt att de inte klarar sig på sin inkomst.

Vittnesmålen är många om vad det innebär att ha en livslång funktionsnedsättning som gör att du inte kan försörja dig själv. Det är tufft nog att hantera sjukdom. Du ska inte också behöva vara fattig.

Herr talman! Vi bor i ett land där skatterna på kapital dessutom är väsentligt lägre än skatterna på arbete, och skatterna på arbete är väsentligt lägre än skatten på inkomst för dem som på grund av sin funktionsnedsättning får sjuk- och aktivitetsersättning.

Vi fördelar åt fel håll. Det borde vara tvärtom. Den som har mer borde betala mer i skatt. I stället blir det fler fattiga. Fler har också helt fallit utanför försäkringssystemet.

Tack och lov har vi ännu inte sett en stor ökning i antalet som går till socialkontoren och ber om försörjningsstöd. Men det, herr talman, är tack vare att väldigt många av dem som kom till Sverige 2015 nu är i arbete.

Jag bävar inför vad lågkonjunkturen och den skenande inflationen i kombination med låga ersättningar i sjukförsäkringen och andra ekonomiska stöd kommer att innebära.

Vår vision, Miljöpartiets vision, är ett samhälle där vi låter alla människor växa och utvecklas. Sjukdom ska varken innebära ett liv i fattigdom eller att dörrar till nya vägar stängs.

Dagens försäkringssystem och inte minst regeringens diskussion om det präglas av en stor misstänksamhet. Nyligen kunde vi läsa att det skulle vara "fett" att inte ha en lön utan leva på försäkringsersättning. Det uttalades av en minister i Sveriges regering.

Att tro att det är så himla "fett" är en farlig illusion som kan få reella konsekvenser för de människor vilkas ersättningar regeringen önskar sänka.

Vi är övertygade om att människor kan och vill göra det de förmår för att bidra till vårt gemensamma samhälle genom arbete eller på andra sätt om vi ger förutsättningar för det.

Men har vi ett system där människor är oroliga att mista sin ersättning om de engagerar sig lite grann i bostadsrättsföreningens styrelse eller klarar av att påbörja studier riskerar vi i stället att hålla människor tillbaka.

Som jag redan lyfte fram i mitt replikskifte med Sverigedemokraterna vill vi också avskaffa det orättvisa karensavdraget. Det innebär att vissa människor drabbas mycket hårdare av sjukdom andra.

Många kan stanna hemma och arbeta vid datorn en dag om de blir förkylda. Andra kan inte ens gå till jobbet fast de orkar det själva med snuva för att de då skulle riskera sina brukares hälsa och i vissa fall också liv. Det upplevde vi tydligt under pandemin.

Herr talman! Ingen ska heller falla mellan stolarna, inte om vi i Miljöpartiet får bestämma. Jag känner själv människor som på ett helt absurt sätt har bollats fram och tillbaka mellan å ena sidan Arbetsförmedlingen som säger: Du är för sjuk, ingen kommer att anställa dig, och å andra sidan Försäkringskassan som tycker: Du är inte tillräckligt sjuk för sjukersättning.

Det måste få ett stopp. Vi i Miljöpartiet vill ha ett försäkringssystem som inte har de luckorna och där det inte finns några stolar att falla mellan, utan det ska vara en försäkring som hänger ihop. Den ska täcka människors behov oavsett vilken orsak det handlar om och vilket fack de hamnar i. Det ska vara en arbetslivsförsäkring.

Det är också viktigt att sjukförsäkringen ska fungera för fler. I dag är den anpassad för människor som har anställning hos en arbetsgivare. Egenföretagare, konstnärer och andra har väldigt svårt att få sin livssituation att passa in systemet. Det är vårt ansvar att ändra systemet. Det är systemet som är till för människorna; det är inte människorna som ska begränsa sig till våra boxar.

Den stressrelaterade ohälsan, herr talman, är ett enormt och växande problem. Vi i Miljöpartiet vill ha ett samhälle som varken bränner ut människorna eller planeten. Det har gjorts intressanta försök med fantastiskt fina resultat kring till exempel arbetstidsförkortning, som har visat att man genom att jobba mindre kan få fler att orka jobba mer. Det låter inte som något man intuitivt tänker sig, men de som tvekar bör ta sig en funderare och läsa på.

Herr talman! Vi är i en situation med skenande inflation. Men vi drabbas inte alla lika. De med minst marginaler drabbas hårdast när allt blir dyrare. Den regering som sitter nu har valt att låta höginkomsttagare betala mindre i skatt samtidigt som man inte har gjort något åt matpriserna. Samtidigt är det många som lever med sjukförsäkring och andra ersättningar som inte får ekonomin att gå ihop.

Från Miljöpartiets sida är vi bestörta över utvecklingen. Vi är bestörta över att regeringen i inflationsbekämpningens namn de facto gör nedskärningar i välfärden. Det blir resultatet när man inte kompenserar vården, äldreomsorgen, skolan och barnomsorgen för kostnadsökningarna. Konsekvensen blir då färre kollegor på golvet för de yrkesgrupper som redan är sjukskrivna allra oftast. Det är en ohälsopolitik och en politik för ojämlikhet.

Herr talman! Jag står såklart bakom alla våra reservationer, men för tids vinning väljer jag att yrka bifall bara till reservation 18.

Herr talman! Jag blir förvirrad. Jag tar gärna en diskussion om dieselpriserna vilken dag som helst, men nu trodde jag att vi hade en debatt om socialförsäkringsfrågor. Jag ställde frågor om varför Sverigedemokraterna stoppade arbetet som var på gång med att stoppa det orättvisa karensavdraget. Vill man inte ta den diskussionen? Tycker man att den frågan inte är viktig?

Jag kan bara tolka det här agerandet på ett enda sätt, och det är att Sverigedemokraterna prioriterar symbolpolitik i form av avskaffad plastpåseskatt framför att se till att sjuka människor inte drabbas orättvist på grund av karensavdraget. Vissa människor har möjlighet att jobba hemifrån om de blir förkylda. Andra människor riskerar faktiskt brukarnas liv om de går till jobbet med en liten snuva, även om de är tillräckligt friska för att själva orka göra sitt jobb. De står alltså inför valet att få lägre lön i slutet av månaden samtidigt som matpriserna - som regeringen inte har gjort ett jota för att hantera - skenar.

Det här, herr talman, är en stor och allvarlig fråga som förtjänar en diskussion som inte ska handla om hela budgetdebatten som vi hade i måndags. Jag undrar faktiskt om Sverigedemokraterna inte bara skulle kunna göra det lätt för sig och säga att karensavdraget och människors rätt att inte drabbas ekonomiskt av sjukdom inte är en viktig fråga för Sverigedemokraterna.

Herr talman! Jag blir lite förvirrad när jag lyssnar på Sverigedemokraterna och jämför med verkligheten. Det kom ett anförande i talarstolen som lät som att det orättvisa karensavdraget borde avskaffas, och jag ser en verklighet där den regering som Sverigedemokraterna stöder tar bort det arbete som har satts i gång för att avskaffa det orättvisa karensavdraget.

Den utredning som hade uppdraget lades ned, och i stället tillsatte man en liten arbetsgrupp som kanske kan göra karensavdraget mindre orättvist, enligt Sverigedemokraterna. Men ärligt talat: På vilket sätt blir det mindre orättvist att några har karensavdrag och andra inte?

Herr talman! Den här halvmesyren tror jag tyvärr inte kommer att leda till rättvisa utan snarare till mer orättvisa, även om det förstås från Miljöpartiets perspektiv - vi vill avskaffa karensavdraget helt - kan tyckas bra att det avskaffas för några. Men att kalla det rättvisa är jag tveksam till.

Jag tycker också att det är problematiskt att tro att en arbetsgrupp på Regeringskansliet skulle kunna göra en korrekt specifikation av alla människor som i sitt jobb utsätts för smitta och alla människor som inte kan vara hemma och arbeta hemifrån när de är sjuka. Det kommer inte att bli rättvist. Det kommer inte att bli bra. Sverigedemokraterna hade alternativet att kräva att utredningen som skulle avskaffa karensavdraget för alla skulle få fortsätta.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet är väldigt glada över att regeringen kommer att gå vidare med reformen för att se till att människor kan vara sjukskrivna och arbeta efter sin egen förmåga snarare än efter fyrkantiga boxar - det är ju så systemet tidigare har sett ut.

Vi satte igång detta arbete tillsammans med Socialdemokraterna, och det här är ett av många förslag som jag hoppas går vidare. Jag vill passa på att fråga Camilla Rinaldo Miller om regeringen avser att gå vidare med hela utredningen om sjukförsäkringen, som handlar just om prevention, rehabilitering och att förebygga att människor behöver vara sjukskrivna länge men också om att anpassa försäkringssystemet så att de som behöver få sjuk- och aktivitetsersättning får det.

Herr talman! Moderaterna och regeringen ser inte att en 40-miljarderssatsning på vården och de kvinnor som arbetar och sliter och som slitit riktigt hårt redan under pandemin är en lösning på den dåliga arbetsmiljön i välfärden.

Moderaterna ser inte att kortare arbetstid är en lösning på de arbetsmiljöproblem som har lett till att 10 000 sjuksköterskor har lämnat yrket och jobbar med någonting annat.

Moderaterna ser inte heller att full finansiering av välfärden är en lösning.

Vad är Moderaternas lösning? Jo, nedskärningar i välfärden. Det är det vi ser nu.

Jag tog replik för att fråga hur Ulrika Heindorff kan förena sitt engagemang för de kvinnor som bränner ut sig och kvinnor med stressrelaterad ohälsa med den politik som hennes regering nu bedriver, en politik som lägger ökad börda på de yrkesgrupper i välfärden som redan har de högsta stressrelaterade sjuktalen.

Vi från Miljöpartiet har många förslag för att förbättra arbetsmiljön. Det viktigaste är att vi fullt ut finansierar välfärden genom den här krisen så att det inte blir kvinnorna som arbetar i välfärden som får bära hela bördan av regeringens inflationspolitik.

Jag tycker att det är bättre om vi inte ger lika mycket pengar till dem som värmer upp sin egen pool med elstöd utan i stället ger mer pengar till kommunerna så att man har råd att ha tillräckligt med personal i äldreomsorgen.

Moderaterna har en prioritering, Miljöpartiet en helt annan.

Herr talman! Regeringens viktigaste mål sägs vara att få ned inflationen. Det är jätteviktigt att få ned inflationen. Det finns olika sätt att göra det på. Det finns olika saker man kan prioritera om man vill stärka de hushåll som har det tuffast utan att spä på inflationen.

Jag har några önskemål. Jag önskar att regeringen prioriterar de kvinnor som sliter i välfärden för att ta hand om våra äldre och våra barn, de som lever med de minsta marginalerna både i sin egen ekonomi och på arbetsplatsen. Det duger inte att bekämpa inflationen genom att undersköterskorna i äldreomsorgen ska springa snabbare när kollegorna blir färre. Det duger inte att bekämpa inflationen genom nedskärningar i vården.

Herr talman! Dels tror jag ärligt talat inte att det fungerar eller är särskilt effektivt. Dels finns det alternativ.

Regeringen underfinansierar välfärden i ett kritiskt läge, och vi riskerar nu massiva nedskärningar i välfärden, där väldigt många kvinnor just nu sliter ut sig med den stressrelaterade ohälsa som Ulrika Heindorff pratar om som följd. I stället har regeringen prioriterat elstöd till människor som är väldigt rika, som har råd med egen uppvärmd pool.

Det är fel prioriteringar. Jag önskar att regeringen nu tar sitt förnuft till fånga. Annars kommer vi att se ännu fler kvinnor som bränner ut sig.

Herr talman! Jag fattar att statsministerns favoritlösning på klimatkrisen vore den där tidsmaskinen tillbaka till den energiöverenskommelse om 100 procent förnybart som Moderaterna själva var med och skrev under. Jag fattar det.

Men i brist på detta är jag ändå ute efter ett svar på vad statsministern ska göra här och nu. Att klara klimatmålen är faktiskt regeringens viktigaste uppgift, men det ska skötas av någon annan - av EU eller av andra länder.

Klimat- och miljöministern har föreslagit hastighetsbegränsningar i trafiken och höjda trängselskatter. Detta är två bra förslag, tycker Miljöpartiet. Vad tycker statsministern om det? Ska vi sänka hastigheten på våra vägar och öka kostnaderna för att köra bil i städerna, eller finns det några andra ägg i statsministerns klimatpolitiska korg? Han har ju bara plockat bort stöd till elbilar och plockat bort åtgärder som ska sänka utsläppen.

Herr talman! Klimatpanelens senaste rapport tecknar en dyster bild. Klimatriskerna för människor, djur och natur är större än någonsin. Utsläppsminskningar måste ske fort om vi ska ha en chans att klara Parisavtalets mål.

Det svenska Klimatpolitiska rådet konstaterar i sin granskning av regeringens klimatpolitik att regeringen för första gången på 20 års tid driver en politik som i stället aktivt ökar utsläppen. Sverige har alltså gått från att vara en del av lösningen till att bromsa klimatomställningen. I dag publicerade Naturvårdsverket sitt underlag till regeringens klimathandlingsplan, och de konstaterar att målen inte går att nå med en kraftigt sänkt reduktionsplikt, som regeringen lovat. Samtidigt kräver 531 forskare åtgärder nu, inte någon gång sedan, någon annanstans.

Före valet hette det att det var en effektiv klimatpolitik Moderaterna ville ha. Det vi ser nu är en effektiv klimatpolitik för att öka Sveriges klimatutsläpp. Miljöministern lovar att det ska komma åtgärder, och SD lovar att det inte ska det. Några åtgärder har vi inte sett röken av.

Håller statsministern ens med forskarna och Klimatpolitiska rådet om att utsläppen måste minska i närtid, eller gör han en annan bedömning av forskningsläget? Om inte, vilka är de konkreta åtgärderna här och nu?

Herr talman! I socialförsäkringsutskottet har vi haft att behandla en riksrevisionsrapport där man går igenom om systemet med offentliga biträden i migrationsärenden fungerar väl.

Offentliga biträden är ofta jurister som förordnas till stöd för till exempel flyktingar som söker asyl. Det är en grupp med särskilt stort behov av kunniga biträden som kan vägleda dem genom den svenska rättsprocess som asylprövningen är. Den börjar hos Migrationsverket med långa förhör som ofta handlar om mycket svåra upplevelser. Det kan handla om att berätta för en handläggare i 20-årsåldern under tre timmar om upplevelser av tortyr, våldtäkter, förföljelse eller till och med bevittnade mord på familjemedlemmar. Det är fruktansvärda trauman som genom tolkade samtal ska förmedlas till en myndighet av människor som ofta flytt från just myndigheter i sina hemländer. Det går inte att nog understryka vikten och värdet av att de offentliga biträdena har kompetens och förutsättningar att ge det stöd som behövs i den här processen.

Det är glädjande att Riksrevisionen har kommit fram till att mycket fungerar väl. Samtidigt har Riksrevisionen kommit fram till att det finns brister - att man ibland förordnar personer som inte har tillräcklig kompetens.

Det finns också problem med att man sprider ut ärenden på så många olika jurister att varje person inte får möjlighet att få den erfarenhet som krävs. Förordnas en person i bara ett eller två fall per år blir det svårt att bygga upp tillräcklig erfarenhet för att verkligen bli expert på den här väldigt speciella typen av processer och mål.

Riksrevisionens rapport om offentliga biträden i migrations-ärenden

Regeringen har vidtagit åtgärder, och många av de åtgärderna kommer faktiskt från Migrationskommitténs slutsatser. Det handlar om att se över lämplighetskraven och att de ska tillämpas både när man har ett biträde som man önskat själv och när det är myndigheten som förordnar.

Det är glädjande att det finns bred enighet om dessa åtgärder i riksdagen. Men, herr talman, det oroar mig vad som kommer att hända med frågan om offentliga biträden i migrationsärenden framöver.

Vi kan läsa i Tidöavtalet att Tidöpartierna vill minska rätten på alla punkter, inklusive rätten till offentliga biträden, till så låga rättigheter som möjligt. Trots att de offentliga biträdena i dag är en garant för en åtminstone någorlunda rättssäker process och en trygghet för att kunna berätta om de fruktansvärda trauman som ofta ligger bakom flykten eller som man upplevt under flykten skriver nu Tidöpartierna i avtalet att rätten till offentligt biträde ska minskas så mycket det bara går och så mycket som EU tillåter. Samtidigt skriver de att rättssäkerheten är något de vill stärka.

Det här är två saker som inte går att förena. Minskad rätt till offentliga biträden innebär minskad rättssäkerhet i asylprocessen.

Herr talman! Vi vet ännu inte exakt hur man tänker förverkliga de här skrivningarna. Men vi i Miljöpartiet vill markera tydligt för att vi behöver kompetenta offentliga biträden i asylprocessen för att garantera rättssäkra asylbeslut. Faran är annars ytterst att människor inte kan förmedla sina erfarenheter till Migrationsverket och migrationsdomstolarna och att människor därför utvisas till förföljelse och i värsta fall tortyr och död.

För att kunna upprätthålla asylrätten måste man säkerställa rättssäkerheten, och med tanke på hur viktigt det är med den berättelse som den asylsökande har behöver man säkerställa bästa möjliga förutsättningar för att den berättelsen ska kunna återges.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i socialförsäkringsutskottets betänkande.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 21.)

Fru talman! Den här personens agerande är något av det mest upprörande som jag har behövt förhålla mig till i mitt eget parti.

Jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att ingen individ är av naturen immun mot korruption eller påverkan. Det är därför vi behöver regelverk och system. Det är därför vi har karenstid för statssekreterare så att de måste anmäla sina arbeten efter att de har slutat så att det kan granskas. Det är därför vi har insyn i vilka partibidrag över ett visst belopp som partier får.

Jag tycker att dessa regelverk måste skärpas. Jag skulle vilja att vi införde ett transparensregister kring lobbyism så att sådana här saker kommer i ljuset. Om politiker träffar lobbyister som är betalda av olika intressen ska man veta det, både som politiker när man träffar dem och som medborgare när man granskar politikernas beslut.

Fru talman! Jag är väldigt glad att Liberalerna nu har svängt och vill städa upp i friskolesektorn, som Fredrik Malm själv uttryckte det. Under de år vi samarbetade inom ramen för januariavtalet var Liberalerna med och bromsade alla försök att vidta åtgärder.

Jag är väldigt mån om att åtgärder vidtas, inte minst, förstås, för hela skolsystemet och för elevernas rättigheter att lära sig och må bra i skolan, men faktiskt också för att vi, om vi vill ha ett system där till exempel idéburna verksamheter ska kunna verka, måste se till att fusk och missbruk beivras.

Jag tycker att det är intressant att Fredrik Malm nämner de små skolorna som något slags hinder för en offentlighetsprincip, när det är de små, idéburna som ställer sig längst fram och säger: Ge oss en offentlighetsprincip, nu!

Fru talman! På årsdagen av Rysslands folkrättsvidriga, olagliga, fullskaliga invasion av Ukraina kan vi konstatera att Sverige och Europa befinner sig i det mest allvarliga säkerhetsläget sedan andra världskriget. Förutom desinformation och cyberkrigföring används också andra påtryckningsmedel för att på olika sätt försöka påverka det politiska beslutsfattandet i våra länder. Det finns flagranta exempel på det i Qatargate och EU-parlamentet. Säkerhetspolisen bedömer att ryska underrättelseaktiviteter och annan säkerhetshotande verksamhet kan förväntas öka.

Sverige tillhör de få länder i Europa som fortfarande tillåter utländska bidrag till politiska partier. Enligt Ideas databas har 77 procent av alla europeiska länder, inklusive Finland och Norge, ett förbud mot donationer från utländska källor. Motsvarande global siffra är 70 procent av de 180 länder som kartlagts. Vi i Miljöpartiet tycker att det är dags att Sverige skärper regelverket och begränsar möjligheterna för främmande makt att påverka Sveriges partier, demokrati och säkerhet.

Vi i Miljöpartiet kommer att verka för att konstitutionsutskottet redan i vår föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att tillsätta en utredning om skärpta regler för utländsk finansiering av svenska partier. Jag undrar vilka partier här i dag som är beredda att ställa sig bakom det förslaget.

Fru talman! Jag hoppas att Ida Drougge får framgång när det gäller att ändra Moderaternas syn på offentlighetsprincipen och offentlig verksamhet. Det vore viktigt.

En annan sak som Ida Drougge lyfte upp i sitt anförande var individuella konsekvenser, accountability, när man gör fel. Jag reagerade på att fem partier i Kalla faktas granskning erbjöd olika upplägg för att kringgå lagen om anonyma partibidrag. Men jag reagerade också på att Moderaterna var ett av tre partier där inte någon fick ta några konsekvenser av att ha gjort detta.

Jag undrar hur Ida Drougge ser på att partier på något sätt därmed har accepterat det agerandet.

Fru talman! Ingen är immun mot korruption, och jag tror att insyn är det bästa vaccinet. Jag tyckte att Ida Drougges uttryck var väldigt fint: Solljus är den bästa desinfektionen.

Jag tror verkligen att det är så. Ju mer insyn och ju mer transparens vi har, oavsett om det handlar om partibidrag eller om vilka lobbykontakter myndighetsutövare, politiker och andra som förbereder lagförslag har, desto mindre är risken för otillbörlig påverkan.

Om man vet att någon i efterhand kan granska det jag gör och ställa mig till svars för det tror jag att någonting händer. Därför är offentlighetsprincipen i all myndighetsutövande verksamhet och all offentligt finansierad verksamhet viktig. Jag undrar om det är något som Ida Drougge kommer att verka för.

Fru talman! Det är också tydligt att Transparency International inte pekar ut invandrare som orsaken till tappet i korruption. Jag vill ändå bara ha det sagt.

Jag tycker att det är stötande när vi nu diskuterar allvarliga samhällsproblem där politiska partier och enskilda politiker har ett ansvar för vad de har gjort och låtit sina partier göra. Det handlar också om vilken lagstiftning de har valt att stifta eller underlåtit att stifta.

Nu är Sverigedemokraterna stödparti eller kontrollerar regeringen. Man kan välja hur man beskriver det. Det är en regering som bland annat lägger ned en utredning om hur man kan förhindra korruption. Det är en regering som lägger ned en utredning om offentlighetsprincipen och insyn i offentligfinansierad välfärdsverksamhet och skolor. Där avgör man genom myndighetsutövning barns framtida möjligheter. Sverigedemokraterna har ett ansvar för detta.

Fru talman! Man borde sluta förvåna sig över att varenda debatt med Sverigedemokraterna handlar om invandringen. Det är väl ändå inte invandrarnas fel om Sverigedemokraterna försöker ta emot anonyma partibidrag eller riggar olika stiftelseupplägg för att mörka varifrån man får sitt ekonomiska stöd?

Fru talman! Jag vill fråga Richard Jomshof varför hans parti inte vidtog några som helst åtgärder mot dem som uppenbarligen försökte kringgå regelverket. Jag vill också fråga om Richard Jomshof är beredd att skärpa regelverket så att även den här typen av försök, som uppenbarligen skadar förtroendet för demokratin och riskerar att leda till korruption, ska bli kriminellt så att Kammarkollegiet kan slå ned på det.

Fru talman! Jag välkomnar att Socialdemokraterna är beredda att ta den här diskussionen. Jag tror att vi skulle kunna få ett brett stöd för att se över den specifika frågan om utländsk finansiering av politiska partier. Vi såg detta i den fruktansvärda skandal som närmast liknade en spionfilm, där EU-parlamentariker blev tagna på bar gärning med kappsäckar fulla av kontanter från regimer som Qatar - pengarna som de hade tagit emot i utbyte mot någon typ av påverkan till Qatars fördel i Europapolitiken.

Samtidigt befinner vi oss nu i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget på lång tid, och vi kanske talar om större risker än att ett fotbolls-VM placeras i en skurkstat som inte respekterar mänskliga rättigheter och arbetares rätt till säkerhet. Jag tror att den här frågan är central för förtroendet för vår demokrati.

Fru talman! Jag tänkte fortsätta på temat anonyma partibidrag. Det var som sagt fem partier i den här granskningen där det gjordes olika upplägg. Socialdemokraterna var ett av dem. Socialdemokraterna var ett av bara två partier som faktiskt tog avstånd och markerade mot de personer som hade erbjudit upplägg.

Jag undrar om Socialdemokraterna är beredda att faktiskt ta tydlig ställning för att lagen måste skärpas. Från Miljöpartiets sida tycker vi att detta är jättetydligt, också mot bakgrund av att Kammarkollegiet inte hade möjlighet att vidta några åtgärder, trots att vi hade inspelningar av erbjudanden om olika olagliga upplägg - för att det inte är olagligt att försöka ta emot anonyma partibidrag, till exempel.

Jag undrar också om Socialdemokraterna är beredda att ta ställning och förbjuda utländsk finansiering av partier.

Fru talman! Man ska heller inte i sin iver och tro på att privatiseringen förbättrar välfärden rygga för att vidta de åtgärder som behövs för att stävja korruptionen i den verksamhet som har privatiserats. Här har Kristdemokraterna och civilministern en läxa att lära. Ni lade ned utredningen som skulle titta på hur man kan minska korruption i offentlig verksamhet. Regeringen har också sagt nej till ökad insyn och offentlighet.

Det är mycket som måste styras upp i den privatiserade välfärden oavsett om man är för eller emot själva privatiseringen. I dag finns möjlighet för utländska aktörer att finansiera inte bara svenska politiska partier utan också skolverksamhet och annat. Jag är djupt orolig för vad det innebär i förlängningen om vi inte stramar upp regelverket. Vi behöver lägga ideologiska skygglappar åt sidan.