Annika Hirvonen

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det har gått ett och ett halvt år sedan Rysslands olagliga, oprovocerade och folkrättsvidriga fullskaliga invasion av Ukraina inleddes.

Den svenska riksdagens samtliga partier har upprepade gånger gemensamt fattat beslut om militärt, ekonomiskt och humanitärt stöd till Ukraina. Där har vi kunnat enas. När det kommer till hur vi tar emot de ukrainare som flytt kriget ser det inte likadant ut.

Redan samma vår som invasionen inleddes identifierade vi i Miljöpartiet att det finns brister i den gamla lagstiftning som gäller för den grupp som omfattas av massflyktsdirektivet. Vi kunde konstatera att det inte fanns någon rätt till svenska för invandrare. Jag tog då ett initiativ i utbildningsutskottet för att den dåvarande regeringen skulle påbörja ett arbete för att ge ukrainska flyktingar exakt samma rättigheter som alla andra flyktingar som får skydd i Sverige - det vill säga rätten att studera på sfi. Detta röstades ned, och gång på gång har regeringarna sagt nej till denna rättighet.

I ett och ett halvt år har många flyktingar från Ukraina suttit utan möjlighet att söka arbete och få ett jobb helt enkelt för att det svenska språket och kunskaper i svenska är så viktiga. De är i stället hänvisade till att försörja sig på dagersättningen. Som högst kan dagersättningen för en ensamstående vuxen bli 71 kronor om dagen. Det räcker inte ens för att köpa en lunch i riksdagens matsal! För en tonårspojke får man 56 kronor - 56 kronor för att mätta en sjuttonårings mage! Försök att klara av det!

När jag besökte Röda korsets hjälpcenter i Stockholm, dit många ukrainare vänder sig för att få potatis, lök, havregryn och begagnade kläder träffade jag en ukrainsk flykting, en mamma som kommit hit med sin femåring. Hon berättade för mig att hon hade köpt äpplen till sin son. Hon kunde inte köpa så mycket av det han pekade på, men en gång hade hon köpt äpplen. Då behövde hon låna pengar från en annan ukrainsk flykting, för hon ville så gärna köpa matolja, så att hon inte bara skulle ha kokt potatis att servera under resten av månaden utan också skulle kunna steka potatis som variation.

Den situation som vi försätter de ukrainska flyktingarna i Sverige i är fattigdom per definition. Svenskt existensminimum för försörjningsstöd ligger mycket högre än nivån på dagersättningen. Nivån på dagersättningen har legat stilla i 30 år, men matpriserna, fru talman, har inte legat stilla i 30 år.

Snart är det dags för höstbudgeten. Regeringen kan rätta till detta med ett snabbt beslut i budgeten och höja dagersättningen åtminstone till existensminimum.

Fru talman! Om statsrådet på allvar vill hjälpa fler av världens mest utsatta flyktingar har jag tre rekommendationer. Ett - återställ biståndet, som regeringen slaktat. Två - återställ antalet kvotflyktingar. Tre - återställ Sveriges klimatpolitik.

Utan en politik för att förhindra klimatförändringar kommer antalet människor som inte längre kan överleva på de platser de bor på i dag att öka betydligt. Vi ser redan hur miljontals människor drivs på flykt till följd av krig, konflikter och andra effekter i klimatförändringarnas spår. Samtidigt slaktar Maria Malmer Stenergards regering Sveriges klimatpolitik.

Vi ser hur fattigdomen i världen ökar; vi ser svält. Samtidigt kapar regeringen utvecklingsbiståndet, som är till för att säkerställa att länder kan utvecklas så att människor klarar sig och för att utveckla demokratin så att färre ska utsättas för förföljelse och förtryck. Detta är också något som regeringen skär ned på.

Och regeringen kapar antalet kvotflyktingar, från 5 000 till 900. Det är många vackra ord om att hjälpa dem som är mest utsatta, men det är en konkret politik som i stället ökar flyktingars utsatthet, i världen, i Europa och i Sverige.

Fru talman! Statsrådet talar om att det är en folkrättslig skyldighet att undsätta fartyg i sjönöd. Det finns allvarliga anledningar att tro att de grekiska kusträddningsmyndigheterna inte gjorde allt som stod i deras makt för att undvika den fruktansvärda olycka tidigare i sommar där hundratals människor tros ha drunknat.

Kommissionen har krävt att grekiska myndigheter gör oberoende utredningar av de uppenbara misstankarna om att grekiska myndigheter ägnat sig åt olagliga pushbacks. Men grekiska myndigheter är inblandade i upprepade kränkningar av folkrätten, grundläggande rättigheter i EU-stadgan och mänskliga rättigheter. Då är det inte rimligt att tro att uppmaningen till grekiska myndigheter att göra en oberoende utredning skulle vara tillräcklig.

Fru talman! Det är en folkrättslig skyldighet att undsätta fartyg i sjönöd, och det är många frivilligorganisationer som arbetar med att rädda liv på Medelhavet. Men vi ser samtidigt hur vissa medlemsstater i EU, inte minst Italien, med olika metoder försöker förhindra räddningsinsatser. I somras i Almedalen träffade jag Läkare Utan Gränser, som beskriver hur deras båt sitter fast i Italien för att de italienska myndigheterna försöker förhindra räddningsinsatser på Medelhavet. Parallellt bevittnar vi hur det pågår förhandlingar inom rådet om olika sätt att bygga högre murar och göra det svårare för människor att söka asyl. Dessa åtgärder kommer, befarar jag, att leda till att människosmugglarna kommer att kunna ta ännu mer betalt i sin verksamhet.

Jag menar att den politik som EU och Sveriges regering nu driver inte löser problemet med att människor riskerar sina liv på rangliga båtar över Medelhavet. Det som helt saknas är nämligen lösningar som innebär lagliga och säkra vägar för människor att söka asyl.

Säkra och lagliga vägar kan se ut på många olika sätt. Men vad det handlar om är att en människa ska kunna ansöka om flyktingstatus, till exempel för att man är en hbtqi-flykting från Uganda, utan att först behöva riskera livet under transporten till Europa. Kvotflyktingsystemet är ett sådant system, där regeringen har skurit ned kraftigt. Men man borde också utvärdera andra möjligheter - få på plats någon form av visum för att söka asyl och se till att människor kan nyttja de säkra båt- och flygvägar som ju finns.

Fru talman! Tidigare i år uppmärksammades en videofilm där grekisk kustbevakning syns agera tillsammans med och i samråd med maskerade personer. Först möter de här maskerade personerna upp migranter, kör dem i bil till stranden och sätter dem på uppblåsbara flottar. Flottarna körs sedan ut på havet från Greklands kust. Därefter lastas migranterna på båtar som transporteras till Turkiet. De här migranterna vittnar för journalister på New York Times om hur de tagit sig till Grekland för att söka asyl men i stället för att få möjlighet till denna grundläggande mänskliga rättighet blivit tillbakakörda, satta på båtar och transporterade till Turkiet. Detta är, vad jag känner till, första gången som grekiska myndigheter, i det här fallet kustbevakning, synts agera i sådana här pushbacks. Men vi har hört vittnesmål under en längre tid.

Pushbacks innebär i praktiken att människor på flykt tas ifrån den mänskliga rättigheten att söka asyl. Den yttersta konsekvens som pushbacks kan få är att människors liv spills. Människor som har skyddsskäl och borde beviljas asyl riskerar att skickas i döden, till förföljelse eller till tortyr. Det sätt på vilket de här pushbacksen har utförts är i sig också en fara för liv och hälsa. Man sätter migranter, människor, på rangliga båtar och skickar ut dem på Medelhavet.

Vi har hört vittnesmål om pushbacks även från andra länder. Jag har kontakt med en svensk läkare som regelbundet besökt gränsen mellan Polen och Belarus. Smugglare har först transporterat människor på flykt till den polska gränsen via Belarus. När sedan människorna tagit sig in i Polen genom de skogar som finns där har polska myndigheter tryckt tillbaka människorna mot Belarus. Den läkare som jag varit i kontakt med vittnar om att det under vintertid lett till att unga, friska män frusit ihjäl i de här skogarna.

Jag tycker att det är viktigt att man från Sveriges regerings sida inte bara väntar på att kommissionen ska agera med anledning av de här allvarliga kränkningarna. Sveriges regering måste genom ministerrådet ta ansvar för att den grundläggande mänskliga rättigheten till liv och asyl ska respekteras.

Herr talman! Författaren Anna Takanen skriver i sin bok Sörjen som blev att det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj. De orden ekade i mig den 24 februari 2022 när jag stod på en snabbt hopordnad demonstration mot Rysslands angrepp och krig mot Ukraina.

Det tar fyra generationer. Jag är barn till den fjärde generationens män som bekämpade Rysslands invasion och försök att göra Finland till en del av Ryssland. Det är nu runt 80 år sedan.

Krig är bomber som trasar sönder hus, vägar och broar. Krig trasar också sönder människor. De såren är från våldtäkterna och från slagfälten. De såren är i de barn som inte får hem sina fäder eller mödrar. De såren går i arv.

Att ta in konsekvenserna för miljontals ukrainare här och nu och i det som är framför oss är oerhört. Det handlar om de barn som får hem sina föräldrar och möter blicken från en pappa som har sett helvetet.

Det är för dem som vi har samlats i dag i riksdagen för att göra motstånd mot Ryssland. Det vill ta sig rätten att i kraft av sin styrka att förgöra människors liv och frihet.

Jag reste till Polen för att se hur mottagandet av flyktingar från Ukraina gick till. På resan hem delade jag färja med en ukrainsk familj. Det var mormor, mamma och fyra små flickor.

En fullastad bagagevagn körde på färjan i Gdansk, och på handtaget satt den yngsta flickan. Hon skrattade så att det bubblade över när det guppade på lastkajen. Det skrattet bär jag med mig. Så tänker jag att barn ska få skratta, orädda, oberörda och trygga. Det är för de barnen som vi måste fortsätta kampen.

Herr talman! Det är inte bara för barnen i Ukraina och det ukrainska folket som vi fattar besluten i dag. Det är också för det Ryssland och Putin har sagt. Han vill tillbaka till det ryska imperiet.

Om det visar sig att Ryssland får rätt, att den starke kan ta sig rätt, hotas fler stater och i grunden den folkrätt som ger varje nation rätt att bestämma om sin framtid. Den måste Sverige fortsätta att försvara.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag, som är enhälligt. Vi är eniga om mycket, och det är en styrka. Jag vill också be de ledamöter som har tagit sig tid i dag att delta i den här viktiga debatten att fundera över ytterligare frågor där mer behöver göras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändringar i statens budget för 2023 - Försvarsmateriel till Ukraina och försälj-ning av jaktrobotar till USA

Vi i Miljöpartiet har länge uppmärksammat att stora belopp betalas till Ryssland när Sverige och andra europeiska länder fortsätter att köpa rysk fossil energi, olja och gas. Vi måste få slut på pengaflödet till Putins krigskassa.

Herr talman! De barn och kvinnor som flytt till vårt land är väldigt tacksamma för den trygghet som de har fått här. Men jag har också mött en kvinnlig läkare på Röda Korsets hjälpcenter som beskrev för mig hur hon försökte att få 100 kronor att räcka till. Hon försökte se till att det fanns något alternativ till den kokta potatisen att servera femåringen. De lever här under existensminimum. Vi måste klara av att göra det bättre också för dem.

(Applåder)

Fru talman! Vår praoelev berättar om sin klasskompis i åttan. Varje dag går hon med en klump i magen och undrar när gränspolisen ska verkställa utvisningen av henne. Hon är född här, 15 år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag undrar om Johan Pehrson är beredd att ta tag i den fruktansvärda situation som barn i Sverige i dag lever i.

I går ringde mig Princess klasskompis mamma. Princess är tio år och ska utvisas till Nigeria. UD avråder från alla resor dit för svenskar. Princess är född och uppvuxen i Sverige och kan inte göra sig förstådd på engelska än. Hon går i tredje klass.

Barns rättigheter väger fjäderlätt, trots att barnkonventionen gjorts till svensk lag. Barns rättigheter i Sverige måste stärkas, för alla barn som fötts och vuxit upp här.

Herr talman! I går skulle jag träffa 13-åriga Saliha från Uppsala här i riksdagen. Hon är född i Sverige och har levt här i hela sitt liv. Hon har precis samlat in pengar till klassresan till Gröna Lund och skrivit sina nationella prov i årskurs 6.

Vi fick ses via Teams. I slutet av förra veckan hämtades hon nämligen av gränspolisen, trots vetskap om att mamman snart skulle påbörja en livsuppehållande vårdinsats.

Många barn i Sverige lever i den här situationen. De är födda och uppvuxna här men har inte fått uppehållstillstånd. Deras rättigheter enligt barnkonventionen uppfylls inte i Sverige.

Är regeringen beredd att ompröva sitt löfte att göra det ännu svårare för barn som har fötts och vuxit upp i vårt land att få en trygg hemvist i sitt hemland Sverige?

Fru talman! Nu närmar vi oss någonting här! Magnus Resare talar om att reformera systemet med spårbyte. Jag sätter mig jättegärna ned med Moderaterna och diskuterar hur vi kan reformera systemet med spårbyte. Precis som vi, Centerpartiet och Vänsterpartiet skriver i vår gemensamma reservation tycker vi att fusk och utnyttjande alltid ska stävjas och att bristerna i systemet med spårbyte bör åtgärdas. Låt oss alltså sätta oss ned och göra just det!

Låtsas inte att alla människor som söker spårbyte är något slags bedragare, för så är det inte. Det handlar om människor från till exempel Afghanistan som har sökt asyl, fått avslag och väntat jättelänge i Sverige på grund av långa processer. Under den tiden har de skaffat sig arbete och försörjt sig själva och sina familjer, betalat skatt och bidragit till välfärden.

Med ert förslag om avskaffat spårbyte, Magnus Resare, skulle dessa människor ryckas från sina anställningar och sin trygghet här och utvisas till Afghanistan - som fortfarande är ett av världens farligaste länder, även om Migrationsverket fortsätter att ge människor därifrån avslag på asylansökan. Om ni vill avskaffa systemet vill ni att inte heller dessa människor ska få spårbyte.

Detta kan dock vara en öppning för att reformera systemet så att vi åtgärdar fusket och ser till att de afghaner som jobbar, betalar skatt och gör rätt för sig här får stanna utan att behöva åka tillbaka till Kabul och på nytt söka jobb och arbetstillstånd därifrån - med alla de risker som jag ärligt talat tror att vi alla är överens om att det innebär. Om detta är en öppning för att reformera systemet kanske vi ändå inte står så långt ifrån varandra.

Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Fru talman! Till att börja med vill jag fråga Magnus Resare om han inte håller med om att SD:s politik i grunden bygger på en rasistisk ideologi. Detta är nämligen en reell verklighet som många människor nu drabbas väldigt hårt av. Moderaterna vägrar att se konsekvenserna av att de har satt sig i knät på Sverigedemokraterna och nu genomför politik som har som syfte att utvisa människor från detta land så att man, enligt Richard Jomshof, kan få ett homogent samhälle. Detta är sådant som har sagts av Sverigedemokraterna i denna kammare från denna talarstol.

Att avskaffa spårbyte kommer att leda till att människor som arbetar i Sverige, försörjer sig själva och betalar skatt i enlighet med de villkor och regler som gäller i dag kommer att bli utvisade. Människor som under de alldeles för långa handläggningstiderna har sett till att skaffa sig ett arbete för att försörja sig själva ska ryckas från sina arbetsplatser och sina hem och tvingas söka sitt eget jobb på nytt från hemlandet. Det är en process som kan ta många månader.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Av de rekommendationer som jag räknade upp handlar sex stycken om att förbättra processen när man bedömer ärendena. En handlar om efterkontroll. Det är viktigt med både och för att stävja det fusk som också finns i systemet.

Men det som ni nu gör är att blunda för en verklighet där människor blir kvar i Sverige, gör rätt för sig under en lång asylprocess och önskar en annan verklighet där besluten går fort och de inte behöver vänta så länge.

Fru talman! Jag tänkte avsluta denna debatt med att berätta vad spårbyte egentligen är. Spårbyte handlar om att människor som är i Sverige, som arbetar här, som uppfyller villkoren för ett yrke med kollektivavtalsenliga villkor och som har en lön de kan försörja sig på kan få uppehållstillstånd i Sverige.

Personer har rätt att söka uppehållstillstånd för att fortsätta med sitt arbete om ansökan lämnas in två veckor efter det att de fått avslag på sin asylansökan, i stället för att de först behöver lämna Sverige och sedan söka uppehållstillstånd för arbete från sitt hemland.

I dag är det långa handläggningstider på Migrationsverket, och personer som har ett arbete som uppfyller kraven för arbetstillstånd skulle behöva lämna sitt jobb i ganska många månader om de först ska åka tillbaka till hemlandet, skicka in sin ansökan och sedan vänta på att Migrationsverket ska pröva den.

Arbetsgivaren blir av med sin arbetskraft väldigt plötsligt, och det finns en rad utmaningar med detta för både arbetsgivaren och arbetstagaren. Om man dessutom har familj behöver man rycka upp barnen från skolgången, och en partner kanske också behöver lämna landet. Eftersom man inte får jobba när man är i utlandet under den tid då ansökan behandlas kanske man också behöver säga upp sin hyresrätt och ställa sig i bostadskön på nytt. Ja, ni fattar - det blir ett himla meck.

Spårbytet är en väldigt bra väg för att säkerställa att de som redan är etablerade på arbetsmarknaden och som jobbar här kan fortsätta att göra det medan Migrationsverket prövar rätten till arbetstillstånd. Det är detta som spårbytet handlar om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

För Miljöpartiet är det obegripligt att regeringen vill utvisa en massa människor som arbetar, försörjer sig själva och betalar skatt i Sverige. Avskaffandet av spårbytet är en av de åtgärder som regeringen vill göra som handlar om att utvisa människor som arbetar i Sverige, försörjer sig och bidrar till den svenska välfärden genom att både betala skatt och utföra arbeten där vi i dag har brist på människor som kan ta dessa jobb.

Andra förslag handlar om lönegolvet, som kommer att få som följd att människor som i dag arbetar i Sverige kommer att bli utvisade därför att de bara tjänar till exempel 25 000 på sitt jobb.

Detta är vansinnigt, och det kommer att göra Sverige fattigare. Det är också fullständigt oacceptabelt sett till vad det får för konsekvenser för människor och för företag.

I grund och botten handlar detta om att denna regering sitter i knät på Sverigedemokraterna och att Sverigedemokraterna till varje pris vill utvisa människor oavsett om de arbetar eller inte och oavsett om det gör Sverige fattigare eller inte. För Sverigedemokraterna handlar det om att de vill ha ett land som befolkas av vita människor. Det är en rasistisk grundideologi som styr den regering som Sverige har. Och det är anledningen till att till och med högerns och Moderaternas bästa kompisar, Svenskt Näringsliv, nu faktiskt rycker i nödbromsen och trycker på alla larmknappar som finns. Detta kommer att skada Sverige.

Riksrevisionen har lämnat en rapport om spårbytet i migrationsprocessen. De konstaterar att den övergripande slutsatsen är att systemet överlag förefaller att nå rätt målgrupp. Vi har haft en hel debatt där denna grundläggande och övergripande slutsats om att det förefaller att nå rätt målgrupp inte har tagits upp.

Riksrevisionen rekommenderar också att regeringen och Migrationsverket vidtar en rad konkreta åtgärder för att stävja fusk, eftersom det förekommer fusk även i detta system precis som i alla andra system som vi har. Dessa rekommendationer tänkte jag läsa upp, och Miljöpartiet står bakom dem. Tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet har vi en reservation där det sägs att man ska genomföra rekommendationerna och ha kvar systemet.

Riksrevisionens rekommendationer handlar om att Migrationsverket ska kunna utbyta nödvändiga uppgifter med samverkande myndigheter, så att myndigheten kan använda uppgifterna i ärendehandläggningen. Det kan till exempel handla om att utbyta uppgifter med Skatteverket, så att man har koll på att folk också har fått den lön som det står på papperet att de ska ha. Det är superenkelt.

Det handlar om att sammanställa nödvändiga uppgifter om arbetsgivare för att utreda och kontrollera spårbytesärenden. Det är bara att ta tag i.

Det handlar om att prioritera och stärka arbetet med efterkontroller av beviljade spårbyten, så att man vet att folk faktiskt fortsätter att ha jobben på det sätt som krävs och att de helt enkelt inte blir utnyttjade utan att de fortsätter att få sin lön.

Det handlar om att utreda möjligheterna att automatisera kontroller av om villkoren för spårbyten är uppfyllda. AI kan göra mycket, och det går att göra ganska enkelt även av Migrationsverket.

Det handlar om att utveckla en teknisk lösning för att inhämta uppgifter från Skatteverket även för personer som har ett samordningsnummer, alltså personer som inte har blivit folkbokförda och har personnummer. Där kan Migrationsverket redan i dag lätt utbyta dessa uppgifter med Skatteverket. Det är bara att ta tag i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om spårbyte i migrationsprocessen - kontroller och upp-följning

Det handlar om att utveckla handläggarstöd för att bedöma arbetsgivares ekonomiska förhållanden, eftersom det krävs att man kan förvänta sig att arbetsgivaren har råd att ha denna person anställd minst ett år framåt.

Det handlar också om att utreda möjligheterna till handläggarstöd för att avgöra vilka arbetsgivare som bör kontrolleras mer utförligt i spårbytesärenden.

Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationen, för vi ska inte ägna oss åt att utvisa människor som är här och arbetar och bidrar till vårt land och betalar skatt så att vi kan bygga vårt gemensamma samhälle starkt.

(Applåder)

Fru talman! Jag och Mauricio Rojas håller verkligen med varandra om mycket här, till exempel att vi behöver få stopp på den stora segregation vi har vad gäller boende.

Vi är också överens om att vi behöver se till att alla får tillgång till svenskundervisning. Vi behöver se till att förbättra sfi, till exempel genom möjligheten att kombinera 15 timmar sfi med praktik eller yrkesutbildning, så att människor kan antingen studera på heltid eller arbeta och använda det svenska språket samtidigt som de läser på sfi. Jag tror att det är några reformer som skulle rusta fler så att de snabbare kom i arbete. Det finns en hel del hinder inte minst för kvinnor, till exempel svårigheterna att få tillgång till sfi samtidigt som man är föräldraledig. Det finns mycket som behöver göras.

Jag tycker att det är väldigt problematiskt att en hel del av det systematiska arbetet mot segregation som gjordes av den myndighet som var specialiserad på detta, Delmos, lades ned. Där hade man nämligen en helt ny, systematisk approach. Tidigare har det varit mycket mer projektbaserat, och det har inte varit uthålligt. Vi måste i stället jobba systematiskt inom skolan, vuxenutbildningen och svenskundervisningen - och förstås genom matchning mot arbetsmarknaden.

Men inget av dessa problem löses av att vi kastar ut människor som i dag arbetar på den svenska arbetsmarknaden och försörjer sig själva. Det är inte så vi löser utanförskapet. Det gör bara Sverige fattigare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 maj.)

Fru talman! Jag drömmer om och jag skulle verkligen välkomna om regeringen gjorde en massiv satsning på att motverka bostadssegregationen och lyfta utrikesfödda kvinnor genom utbildning så att fler kommer i jobb. Det tycker jag vore otroligt bra.

Utvisning av folk som i dag arbetar i Sverige och försörjer sig själva leder ju inte till det, utan det leder till att företag och andra arbetsgivare förlorar personal som ibland faktiskt är nödvändig för att man ska kunna anställa personer med lägre utbildning. På Svenskt Näringslivs företagardagar träffade jag ett sådant företag, som sa följande: För varje arbetskraftsinvandrad expert som sköter de maskiner företaget har i sina fabriker kan de anställa tio personer i Sverige som inte har särskilt lång utbildning. Men de måste kunna importera dessa operatörer genom arbetskraftsinvandring, för vi har inte tillräckligt många i Sverige.

Det finns ingen motsättning mellan arbetskraftsinvandring och att skapa jobb för dem som redan är här; ibland är det precis tvärtom. Ibland är det precis så att det är genom att vi får hit vissa nyckelkompetenser som det blir möjligt att anställa fler med lägre utbildning.

Jag tror att vi måste storsatsa på utbildning för framför allt utrikes födda kvinnor. Även om utrikes födda kvinnor jobbar lika mycket som kvinnor i Europa generellt vill vi i Miljöpartiet att utrikes födda kvinnor ska jobba lika mycket som svenskfödda.

Fru talman! Vad jag vill är att Sverige inte ska utvisa människor som jobbar här. Människor som försörjer sig på sin lön ska få rätt att stanna här. Vi kommer att tala mer om det om några veckor när vi ska diskutera spårbyte, som handlar om personer som kanske först kom till Sverige för att söka asyl och sedan har skaffat sig arbete här och försörjer sig genom det.

I dag har de under vissa omständigheter möjlighet att söka arbetstillstånd och uppehållstillstånd på grund av arbete. Det är något positivt. Vi i Miljöpartiet vill förhindra att människor som arbetar här i dag utvisas, vilket kommer att ske både genom att man försämrar möjligheterna till spårbyte och genom att man inför godtyckliga politiskt satta lönegolv. Det kommer inte bara att göra det svårare att rekrytera folk i framtiden, utan det kommer också att slå mot en massa människor som arbetar och försörjer sig i Sverige i dag.

Fru talman! Jag har faktiskt tänkt höra av mig till dem och fråga, eftersom en grupp som ofta riskerar att hamna i denna situation är ensamkommande som har fått uppehållstillstånd enligt gymnasielagen och som uppfyller kravet på att ha ett fast jobb i dag. Väldigt många av dem jobbar inom just äldreomsorgen.

En ny praxis från Migrationsöverdomstolen har ändrat vid vilken tidpunkt kraven ska vara uppfyllda: från dagen när man prövar ärendet till både den dagen och en dag för länge sedan, när ens tidsbegränsade uppehållstillstånd för att söka jobb löpte ut. Eftersom jag inte har hunnit undersöka exemplet kan jag inte svara på om orsaken är oviljan hos Moderaterna med flera att rätta till det här eller om det beror på helt andra saker.

Anledningen till att jag tog upp exemplet var att det vi nu ser i Boden kommer med er politik att hända på arbetsplats efter arbetsplats i Sverige. Människor som kanske har jobbat i Sverige under många år och som kan försörja sig på sin lön kommer med ert förslag om lönegolv på 26 500 att bli av med sin rätt att jobba i Sverige. De kommer att bli av med sitt jobb. Företagen blir av med sin arbetskraft. Jag tycker att det är ett jätteproblem.

Fru talman! Dagens regelverk säger att man ska ha en lön som man kan försörja sig på. Det är de regler som vi tillsammans med de tidigare allianspartierna har ställt oss bakom och vill upprätthålla.

Man ska ha en lön som man kan försörja sig på. Den nivån har av domstolarna tolkats på ett sätt. Jag håller med om att man absolut kan ifrågasätta - inte minst i ljuset av en skenande inflation - om det verkligen är den rätta lönenivån. Men det är ännu lättare att ifrågasätta den mycket godtyckligt satta nivån 26 500 kronor, för med den säger man ju att väldigt många människor som i dag har lägre lön per definition inte kan försörja sig. Det förstår jag inte vad man har för grund för.

Regelverket bör vara att om man har ett arbete med sjysta villkor i nivå med svenska kollektivavtal, en lön som man kan försörja sig på och ett arbete som är utlyst i enlighet med de regelverk som finns ska man också få arbetstillstånd och få arbeta i Sverige.

Jag tycker inte att vi ska kasta ut människor - och deras familjer - som arbetar här i dag och som kan försörja sig på sin lön. Det gör Sverige fattigare, och det är fel mot dessa människor.

Fru talman! Sverige och svensk välfärd är helt beroende av att människor från andra länder jobbar i vårt land. Det gäller alla utrikes födda som i dag arbetar i äldreomsorgen, i sjukvården, i barnomsorgen och i näringslivet.

Vi har enorm brist på arbetskraft. När jag under förra mandatperioden satt i utbildningsutskottet fick jag inbjudningar till att prata med bransch efter bransch om deras utmaningar med att hitta kompetent personal. Deras budskap då var: Ni politiker måste säkerställa att fler får den utbildning som de behöver för att klara av att ta de lediga jobb som finns.

Det är jätteviktigt att vi rustar dem som i dag är arbetslösa med kompetens för att de ska kunna ta de lediga jobben. Men, fru talman, även om varenda person som är arbetslös i Sverige i dag fick ett jobb skulle vi inte klara av att möta det behov av kompetensförsörjning vi står inför.

Nyligen besöktes Miljöpartiets riksdagsgrupp av chefsekonomen hos Sveriges Kommuner och Regioner. Hon hade ett mycket pedagogiskt diagram där hon visade hur många lärare vi kommer att behöva i framtiden, hur mycket polisen ska växa enligt riksdagens önskemål och hur mycket försvaret och andra delar av den offentliga sektorn ska växa. Redan där talar vi om så många människor att det inte skulle finnas människor kvar att anställa för alla de företag som också säger att de behöver mer kompetens för att växa så mycket som de skulle vilja och kunna.

Fru talman! Även om vi lyckades med den viktiga uppgiften att rusta varenda arbetslös med den utbildning som krävs för att ta lediga jobb skulle vi fortfarande ha stort behov av arbetskraftsinvandring till vårt land. Sverige ligger i det här avseendet trots allt inte lika illa till som övriga Europa. Vi har en stor utmaning i hela vårt närområde.

En allt äldre befolkning - något som i grunden är väldigt positivt eftersom det handlar om att vi alla lever längre, eller förväntas göra det och kan hoppas på det - leder till ökat behov av människor i arbetsför ålder, alltså människor som kan fylla behoven i äldreomsorgen som kommer att växa runt om i hela Europa men förstås också i resten av samhället.

Det här betyder att vi i Sverige inte heller kan lösa vårt behov av arbetskraftsinvandring bara inom EU. Vi behöver tillsammans med våra grannländer och övriga EU också vara attraktiva för människor från andra delar av världen som söker arbete. Det är den delen av kompetensförsörjningen som debatteras i dag: arbetskraftsinvandringen.

Ur Miljöpartiets perspektiv är det väldigt positivt att företagen, eller för den delen myndigheterna eller välfärden, kan hitta kompetens som de behöver även utanför EU. Det är positivt att människor som har kompetens och vill bidra och arbeta i Sverige kan komma hit och göra det. Den kombinationen är positiv.

Vi tycker att det är olyckligt att man från regeringens och Sverigedemokraternas sida nu basunerar ut att man vill minska all invandring - även den som handlar om att människor vill komma hit och arbeta enligt de villkor som gäller i Sverige, svenska kollektivavtalsnivåer och alla villkor som följer av kollektivavtalen. Även det vill man begränsa, bland annat med det lönegolv som man har aviserat i dag. 26 500 kronor är högre än de kollektivavtalade nivåerna i många av de yrken där det är brist i dag.

Bara häromdagen kunde vi höra om hur en hel äldreomsorgsavdelnings personal i Boden blivit utvisad. Konsekvenserna av en politik som går ut på att utvisa människor som arbetar i Sverige, har jobb, betalar skatt, försörjer sig och bidrar till välfärden kommer att märkas. De kommer att märkas i Boden i äldreomsorgen när fler dementa ska skötas av färre undersköterskor.

Konsekvenserna kommer också att märkas i företag där man i dag har personer som exempelvis tjänar 24 000 kronor i månaden - helt i enlighet med kollektivavtal - för med regeringens nya lönegolv är det deras personal som blir utslängd ur Sverige. Vi i Miljöpartiet motsätter oss starkt den här sortens politik. Det är dåligt för Sverige att genomföra den sortens förslag, och man säger att det bara är första steget. Man vill försämra för ännu fler.

Fru talman! Det finns brister. Det finns kriminella som utnyttjar människor. Det finns luckor att täppa till. Vi behöver skärpa sanktionerna. Det måste kosta mer för dem som utnyttjar. Det måste bli svårare att komma undan och lättare att upptäcka missbruk.

Vi behöver säkerställa att de som kommer hit och arbetar får en sjyst lön - inte bara på papperet utan faktiskt också utbetalad i lönekuvertet. Den typen av åtgärder motverkar det som många har talat om i dag. De generella lösningarna kommer att göra Sverige fattigare när vi utvisar människor som får sjysta löner, betalar skatt och arbetar i vårt land. Konsekvenserna av den här politiken kommer också att drabba många fler. Barn som går i skolan rycks upp för att föräldern tjänar 24 000 kronor i lön.

Fru talman! Med de orden vill jag yrka bifall till Miljöpartiets och Centerpartiets gemensamma reservation 2.

Fru talman! Detta hörde och förstod jag. Jag tycker att det är jättebra att Magnus Resare lyfter fram de många invandrare som lever i Sverige och som arbetar och bidrar i olika sektorer på ett sätt som vi inte skulle klara oss utan.

Jag tycker ändå att vi behöver prata om siffran. Man påstår att en person som är student och som lever på samma ersättning som studenter gör, vilket inte är mycket pengar, inte är självförsörjande, och på det sättet drar man in en ganska stor grupp människor i en diskussion om arbetslöshet - en grupp som både är sysselsatt genom studier, vilket vi i Miljöpartiet tycker är bra, och lever på sin inkomst.

På det sättet blåser man upp siffrorna för hur många utrikesfödda som inte är självförsörjande, och detta tycker jag är problematiskt, speciellt i en tid när invandrare både svartmålas av andra politiker som sitter i riksdagen, inte minst från Sverigedemokraterna, och utsätts för mycket rasism i samhället.

Jag har också en fråga. I den rapport som Moderaterna själva har använt sig av har man satt gränsen för självförsörjning till 15 500 kronor. I dag har man bestämt att gränsen för vad som ska anses vara självförsörjning för arbetskraftsinvandrare ska vara 10 000 kronor mer än det. Jag undrar hur detta går ihop.

Fru talman! Jag reagerade på att Magnus Resare i sitt anförande upprepade en siffra på vilka människor i Sverige som inte är självförsörjande. Det är en siffra som jag tycker att vi måste ifrågasätta användningen av. Siffran 700 000 kommer som jag förstår det från en rapport som Moderaterna har beställt och som svarar på frågan hur många personer som tjänar mindre än 15 500 kronor i månaden. Rapporten tar inte hänsyn till om de faktiskt försörjer sig på dessa 15 500 kronor i månaden. Siffran 700 000 inkluderar till exempel studenter.

När man använder sig av en sådan siffra och påstår att så många utrikesfödda inte kan försörja sig själva, när detta i själva verket inte är vad siffran visar, menar jag att man bidrar till ett svartmålande och en mer negativ bild av utrikes födda människor i Sverige som grupp än vad som är motiverat.

Jag tycker att det är viktigt att riksdagsledamöter är sakliga i kammaren. Speciellt när vi pratar om människor som redan i dag utsätts för en hel del rasism är det viktigt att vara tydlig med vad man pratar om.

Jag har en fråga till Magnus Resare om de studenter, föräldralediga och sjukpensionärer som finns bland de 700 000: Menar han att man helt enkelt inte vill ha dessa personer i Sverige? Tycker man inte att det är okej att studenter har den inkomst som studenter i Sverige har i dag?