Annika Hirvonen

Fru talman! Ledamoten talade i sitt anförande om hur fel det är att människor hamnar mellan stolarna. Jag har talat med många som har bollats fram och tillbaka. Försäkringskassan säger att de är friska nog att jobba. När de kommer till Arbetsförmedlingen suckar handläggaren och säger: Nej, ingen kommer att anställa dig när du är så här sjuk. Det här kan pågå en tid i flera omgångar.

Vi i Miljöpartiet skulle vilja ersätta stolarna med en bänk utan mellanrum att falla igenom. Vi vill se att vi har en arbetslivstrygghet som gör att du vet att försäkringen fungerar oavsett om det är sjukdom eller arbetslöshet som ligger bakom och oavsett vilken bedömning som myndigheterna gör av din arbetsförmåga. Om du inte har ett jobb ska försäkringen ändå se till att du får ersättning.

Jag undrar vad Kristdemokraternas lösning är så att människor inte kan falla mellan stolarna. Som det är i dag drabbar det många människor hårt. Att känna oro för sin ekonomi är verkligen det värsta för människor som försöker att bli friska från till exempel utbrändhet. Då är ekonomisk stress ett recept på sjukdom.

Fru talman! Det var nog längesedan frågan om ekonomisk trygghet för familjer och barn var så viktig att tala om som nu, med inflation, stora banker och matföretag som höjt priserna mer än vad inflationen motiverat och många, även arbetande, föräldrar som är beroende av välgörenhet från Röda Korset, Stadsmissionen och andra för att hämta matkassar - det mest grundläggande.

Vi har i Sverige en stolt tradition av att stödja dem som har det tuffast, av att säkerställa att barn inte växer upp i fattigdom, oavsett i vilken familj de föds. Barnbidrag, bostadsbidrag och underhållsstöd till ensamstående familjer är hörnstenar i politiken mot barnfattigdom. Dessa hörnstenar har gröpts ur. Samtidigt som priserna har ökat har nivåerna legat stilla. Detta vill vi i Miljöpartiet ändra på. Vi vill att barnbidraget, underhållsstödet och bostadsbidraget ska följa med inflationen så att de ökar.

Underhållsstödet är det stöd som går till ensamstående när, oftast pappan, inte bidrar till barnens ekonomiska behov. Bostadsbidraget blir ännu viktigare för de familjer som nu möter skenande hyror. Barnbidraget går visserligen till alla men har ändå en omfördelande effekt. Det är administrativt väldigt enkelt och ett av de system som är allra svårast att fuska med.

Fusk med bidragssystemen måste vi ta på stort allvar. Det handlar inte bara om en förälder som tar chansen att vabba trots att barnet är friskt, utan det handlar på riktigt också om den grova organiserade brottslighetens möjlighet att finansiera sig själv med hjälp av våra välfärdssystem.

Ett av regeringens förslag i budgeten är en present till dem som vill fuska med bidragssystemen. För samtidigt som vi har tagit emot en stor utredning, vars kanske viktigaste förslag är att man ska tänka efter först och se till att man inte inför nya system och regler som öppnar upp för missbruk och fusk, lägger regeringen fram en möjlighet för kriminella att lura till sig föräldrapenning.

Vi Miljöpartiet hade önskat att man tagit TCO:s och andra remissinstansers oro på allvar, att man hade lyssnat på Ekobrottsmyndigheten när de var hos oss och sa att det öppnar upp för risker och att man hade dragit tillbaka förslaget och jobbat om det så att vi i stället hade kunnat få ett förslag om en mer flexibel föräldraförsäkring för dem som verkligen behöver det - för ensamstående, företagare och stjärnfamiljer - men utan att samtidigt öppna upp för fusk och missbruk. En enkel sak hade varit att ställa krav på att en person som ska vara föräldraledig med någon annans barn ska vara ledig från ett jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Fru talman! Vi står inför stora utmaningar som samhälle. I dag på vägen hit lyssnade jag på reportagen från klimattoppmötet COP 28, där världens länder nu för första gången har enats om att vi ska fasa ut fossila bränslen. Äntligen!

Klimatomställningen är nödvändig och måste ske fort. Klimatomställningen måste också ske rättvist. Det får inte vara så att det är de fattigaste människorna i världen eller i vårt land som betalar priset. Därför går vi i Miljöpartiet fram med en politik för ökad jämlikhet, där bankerna betalar mer nu när de gör övervinster på höjda räntor och där mer går till dem som har minst.

Vi kan inte få rättvisa utan klimatomställning, men vi kan heller inte göra en omställning utan rättvisa. Därför är våra satsningar för ekonomisk trygghet för familjer och barn en helt central del av den stora omställning som vi nu står inför.

Vi tycker att det är bättre att vi ger pengar till alla barnfamiljer i stället för att bara sänka priset på fossila bränslen. Det ger ju billigare resor bara för dem som kör bensin- och dieselbilar till jobbet, inte för dem som inte ens har råd med en bil och som knappt har råd med busskort till barnen. På samma sätt ger vi stöd riktat till människor på landsbygden så att man inte låser fast folk i fossilberoende utan ger stöd för att ställa om.

Regeringens politik går ut på att lämna de fattigaste familjerna i sticket. Man skyller på att det är enda sättet att bekämpa inflationen, men det tycker varken Svenskt Näringslivs, LO:s eller SEB:s chefsekonomer är rätt väg att gå. Därför har vi i Miljöpartiet valt en annan väg, en väg där vi ser till att de som har det tuffast klarar sig igenom denna ekonomiskt svåra tid.

De som har mest kan bidra mer. Det är rätt att de som äger banker och nu har fått enorma övervinster, och för den delen de Icahandlare som gjorde stora miljonutdelningar samtidigt som vanliga barnfamiljer har svårt att få pengarna att räcka till mat i slutet av månaden, betalar mer.

Ett jämlikt samhälle är bättre för alla, och en förutsättning är att vi har en rättvis omställning.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Fru talman! Jag noterade att fru talmannen harklade sig lite extra mycket när jag bemötte det inlägg Mauricio Rojas gjorde i talarstolen. Jag tänker att det är viktigt att man markerar när man tycker att ett inlägg svävar ut, inte när vi bemöter de påhopp som görs av ledamöter i talarstolen. Mauricio Rojas ägnade större delen av sitt anförande åt att kritisera hur vi agerar för att skapa en investeringsbudget för klimatet. Det är det han talar om när han kritiserar Miljöpartiet för att vilja låna pengar för att ta ansvar för klimatomställningen.

Jag tänker också besvara frågan om inflationen även om det inte rör utgiftsområde 12. Om frågan får ställas måste också svaret få sägas. När inflationen började ta fart under slutet av 2021 berodde det framför allt på höga energipriser och problem i försörjningskedjor, inte minst på grund av Rysslands olagliga invasion av Ukraina. Vi har sett inflation i större delen av världen till följd av det. Det stämmer alltså inte att det är vår politik som har drivit på detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Faktum är att regeringens strama politik inte verkar lösa problemet. Runt om i Europa sjunker inflationen i länder som har en mer expansiv finanspolitik, och den förväntas sjunka även i Sverige. Många ekonomer inom Svenskt Näringsliv, LO och SEB pekar på behovet av att stödja hushållen genom den ekonomiska krisen. Vi ser en situation med rekordlåg tillväxt där barnfamiljer står i kö för att få matkassar av civilsamhället. Det är inte okej.

Fru talman! Det är roligt att Mauricio Rojas i en debatt om utgiftsområde 12 om ekonomisk trygghet för familjer och barn kommer in på hur vi rödgröna partier ska bilda regering 2026. Jag ser fram emot att så ska ske, och jag är övertygad om att vi kommer att nå samsyn. Det gäller även synen på det finanspolitiska ramverket, som regeringen nyligen har tillsatt en utredning om. Redan nu hör vi att en majoritet av partierna talar om att överge överskottsmålet. Även Liberalerna har varit inne på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Låt mig bemöta en del av det Mauricio Rojas ägnade mycket av sitt anförande åt, även om det inte berör utgiftsområde 12. Det handlar om vår klimatinvesteringsbudget, som Mauricio Rojas uppenbarligen är mycket upprörd över. Saken är den att vi står mitt i ett klimatnödläge. Det ingicks precis ett nytt avtal på COP 28, och det är glädjande att världen nu är överens om att fossila bränslen ska fasas ut. Detta måste ske fort, för vi ser skenande klimatkonsekvenser, som värmebölja i södra Europa i juletid. Därför behöver vi investera här och nu, för annars kommer notan i framtiden att vara på mycket mer än kostnaden för dessa investeringar.

Fru talman! Bostadsbidraget är jätteviktigt för att nå de mest utsatta barnfamiljerna. Därför prioriterar vi i Miljöpartiet också i vår budget att det ska indexeras och följa med när inflationen skenar.

Jag tror inte att det här räcker. Frågan är om Kristdemokraterna tror att det räcker för att undvika att vi kommer att ha ensamstående arbetande mammor som är beroende av välgörenhet för att få matkassar så att de kan ställa mat på bordet. Jag tror inte det.

Det här är att prioritera. Vi har valt att se till att till exempel de banker som nu gör stora övervinster när de höjer räntorna ska betala mer, så att barnfamiljerna kan få det att gå ihop. Det väljer vi att prioritera i vår budget. Jag tycker att Kristdemokraterna borde ta med den frågan till regeringen.

Vi ser nu hur stora företag, inklusive bankerna, tjänar pengar på den ekonomiska krisen. Det är stora vinstutdelningar samtidigt som alla inte har råd med det mest grundläggande. Priserna på blöjor och mat har höjts mer än vad som behövs - för att man kan. Vi i Miljöpartiet tycker att det behövs en kraftigare omfördelning från dem som har jättemycket till dem som knappt får det att gå ihop.

Barn ska inte växa upp i fattigdom samtidigt som bankägare lever lyxliv på vanliga familjers bekostnad.

Fru talman! I sitt anförande talade Camilla Rinaldo Miller sig varm för betydelsen av familjen. Det är inte många veckor sedan som Kristdemokraterna stod här och såg till att fler familjer kommer att leva splittrade runt om i världen, med föräldrar i Sverige och barn i flyktingläger.

Rinaldo Miller talar också om vikten av att familjer och barn ska växa upp i ekonomisk trygghet. Vi i Miljöpartiet kunde inte hålla med mer, och det är därför vi i vår budget prioriterar barnfamiljer ekonomiskt. Man måste välja. Ingen kan göra allt och ge allt till alla.

Vi i Miljöpartiet har prioriterat en rättvis omställning. Vi ser till att de som har det ekonomiskt tuffast får det bättre. De ensamstående mammorna är en grupp som farit särskilt illa i den ekonomiska krisen. Blöjor, mat och energi har gått upp i pris. Priserna skenar, men underhållsstödet som går till ensamstående mammor står still.

Varför har Kristdemokraterna inte prioriterat att höja underhållsstödet, att indexera det, så att det följer med inflationen, så att gruppen ensamstående mammor och framför allt deras barn inte ska vara beroende av välgörenhet för att ställa mat på bordet?

Fru talman! Jag litar också på Sveriges föräldrar och på att de vill det bästa för sina barn. Och jag litar faktiskt också på att Sveriges kriminella kommer att göra allt i sin makt för att fuska med de system som vi lämnar stora luckor i. Det väljer ni nu att göra. Ni har ändrat i förslaget jämfört med utredningens förslag, vilket gjort att remissinstanser som var positiva har ringt ned oss i panik och sagt: Herregud, gör inte det här!

Detta ökar riskerna för missbruk enormt, och det ökar också riskerna för att föräldraförsäkringen används kommersiellt. För vet ni vilka jag också litar på? Jag litar på att alla som vill tjäna pengar på välfärdssystemet kommer att hitta vägar att göra det. Och regeringen väljer att blunda.

Det hade varit enkelt att med små ändringar i detta förslag täppa till några av de största luckorna. Det gäller bland annat frågan om vilka som ska omfattas. Man säger nu, som ministern gjorde när hon var i utskottet, att pensionärer också måste kunna delta i detta, och de har ju ingen sjukpenninggrundande inkomst. Nej, men de har ju pension, så de behöver inte föräldrapenning för att ha råd att hjälpa till med att ta hand om sina barnbarn.

Jag tror att konsekvensen av detta kommer att bli att vi får nannyföretag som tjänar pengar på systemet. Vi kommer att få se rent kriminellt missbruk. Vi kommer även att få se hur det kan utnyttjas i kriminella kretsar.

Vi kommer också att få se färre nyanlända gå till jobbet. Detta kommer att vara ett mycket lättare sätt att försörja sig för de kvinnor, inte minst invandrarkvinnor, som aldrig fått in en fot på arbetsmarknaden. Det är fel att man har slarvat fram detta här när vi kunde ha gjort någonting bra.

Fru talman! Vi i Miljöpartiet har länge jobbat för en mer jämställd och mer flexibel föräldraförsäkring, som ska passa fler familjer. Att göra det möjligt att överlåta föräldradagar till en annan närstående än barnets vårdnadshavare eller dennes sambo skulle vara ett sätt att förenkla vardagspusslet för ensamstående mammor, företagare och stjärnfamiljer.

Man skulle kunna tro att vi kunde ha bred enighet om detta förslag, för faktum är att nästan alla riksdagspartier är för en möjlighet att överlåta föräldradagar. Men detta förslag har hastats fram, och det har stora luckor. Det finns risk för att det helt fria system som regeringen nu föreslår kan utnyttjas av kriminella för bidragsbrott.

Den största anledningen till detta är att man gjorde en ändring jämfört med utredningens förslag och nu öppnar för att även den som inte har ett jobb kan vara föräldraledig med någon annans barn. Detta kommer att göra att det blir jättesvårt att kontrollera om systemet missbrukas. Det är mycket lättare att kontrollera om det handlar om en person som är ledig från sitt arbete.

Detta skulle kunna användas för att ge personer inom den kriminella miljön en vit inkomst, vilket skulle göra det lättare för dem att undgå polisens ögon. Det skulle också kunna leda till att nyanlända kvinnor, som vi gemensamt försökt anstränga oss för att få i jobb, kan vara föräldralediga hur länge som helst, inte bara med sina egna utan också med andras barn.

Herr talman! Det var verkligen lite av ett god-dag-yxskaft-svar på varför Sverigedemokraterna prioriterar att ge ekonomiskt stöd bara till dem som kör bil och inte till alla ensamstående föräldrar och barnfamiljer som inte kör bil, som kanske inte ens har råd att äga och använda en bil och som är beroende av kollektivtrafik eller går och cyklar till jobbet. Det finns barnfamiljer och mammor som går till Stadsmissionen och Röda Korset för att hämta en matkasse. Det är vad frågan handlar om.

Man kan välja vad man lägger pengarna på och hur man stöder hushållen. Sverigedemokraterna har valt att lägga gigantiska, historiskt stora subventioner på bensin och diesel i stället för att ge ekonomiskt stöd till de familjer på landsbygden som behöver det och i stället för att indexera stöden till de allra mest drabbade hushållen. Det är ensamstående mammor och barnfamiljer som nu har svårt att ha råd med det mest nödvändiga: mat på bordet och vinterkläder. Det beror inte på att de inte jobbar, utan trots att de jobbar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Det är ett val som Sverigedemokraterna har gjort. Min enkla fråga är varför de valde att ge stöd bara till dem som kör bil och inte till alla barnfamiljer. Det hade varit bättre och hade i större utsträckning träffat dem som är mest utsatta. Samtidigt hade förstås de som kör bil kunnat använda de pengarna till det.

Herr talman! I det förra replikskiftet lät det lite som att Daniel Persson hade med sig en lapp där det stod: Säg det här om Vänsterpartiet begär replik! Jag räknar med att han har en likadan för det fall att Miljöpartiet begär replik. Därför har jag måttliga förhoppningar om att få svar på min faktiska fråga, men jag tänker ställa den ändå.

Det är ändå vår uppgift som opposition att granska dem som styr. Sverigedemokraterna sitter visserligen inte i regeringen, men Sverigedemokraterna har varit med i vartenda kommatecken i den budget som nu kommer att gälla för Sverige.

Vi är i en tid där många upplever att det är tufft att få ekonomin att gå ihop. Många kommer att låna till julklapparna om någon vecka. Den här situationen drabbar en grupp hårdare än många andra: de ensamstående föräldrarna, varav de flesta är mammor.

Vi har flera stöd som är särskilt riktade till barnfamiljer och ensamstående: barnbidraget, bostadsbidraget och underhållsstödet. Andra stöd räknas upp med inflationen, men det gör man inte med barnbidraget, bostadsbidraget och underhållsstödet. Vi behöver se till att höja dem. Nu står nämligen ensamstående mammor i matköerna till Röda Korset och Stadsmissionen. De är beroende av välgörenhet, trots att de jobbar, för att kunna ställa mat på bordet.

Då frågar jag: Varför prioriterar SD i stället att ge stöd bara till dem som har bil? Hur är det med dem som behöver åka buss till jobbet?

Fru talman! Jag har förståelse för att regeringen inte hade lösningar på de här problemen klara när man tillträdde. Men nu har det gått över ett år, och det hänvisas fortfarande till att lagstiftningen är gammal och att man inte hade tänkt igenom allting för 20 år sedan. Problematiken är ju här och nu!

Jag har själv mött en läkare som inte vet om det är värt att sätta igång vidareutbildningen för att bli behörig i Sverige, eftersom man inte vet någonting om framtiden här och vidareutbildningen tar två år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag möter ukrainska flyktingar här och nu som får välgörenhet från Röda Korset bestående av potatis, lök, havregryn och blöjor - det allra mest grundläggande. Det beror på att dagersättningen är för låg. Asylsökande klarar sig inte heller på den.

Jag stöder inte regeringens planer för framtiden, men alldeles oavsett vad man vill borde vi vara överens om att dagersättningen, som det beslutades om för 30 år sedan och som inte har höjts sedan dess, inte går att klara sig på här och nu. Vi vet alla hur mycket priserna har gått upp bara de senaste åren på basvaror som mat.

Mitt intryck är att regeringen inte har prioriterat och lagt kraft på att lösa situationen vad gäller dagersättningen och frågan om folkbokföring. När regeringen vill går det uppenbarligen att både snabbutreda och snabbhantera diverse lagstiftning. Men samtidigt som regeringen säger sig ge fullt stöd till dem som nu strider för Ukrainas frihet går deras barn fattiga i Sverige.

Fru talman! Det sista kan jag hålla med om. Jag är glad över att ministern närvarar vid debatten, och jag beklagar att många missbedömt hur sent den skulle hålla på och därför inte längre är kvar.

Jag vill också för tydlighets skull säga att ingen del i vår följdmotion var avsedd att ge stöd till regeringens förändrade mål kring migrationspolitiken. Jag vill att det tas till protokollet om det har varit oklart. Vi har en annan syn än Tidöpartierna på det här området, och det tror jag nog att de flesta är väl bekanta med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Mina frågor till Maria Malmer Stenergard rör ett område där jag upplever att vi har haft något större samsyn än i andra frågor. Det handlar om stödet till Ukraina och mottagandet av flyktingar därifrån. I utskottet har vi diskuterat ett flertal gånger men fortfarande inte kunnat få besked från Skatteverket om vad som kommer att gälla för folkbokföring av ukrainska flyktingar. Den frågan kräver ett svar.

Det har gått alldeles för lång tid. Människor har levt utan grundläggande rättigheter till sjukvård och har haft en dagersättning som inte går att leva på. Det är för lite att få 71 kronor om dagen. Då har man inte råd med mat, bussresor, hygienartiklar, läkarbesök, mediciner med mera.

Vi vet att kvinnor har rest tillbaka till Ukraina för att över huvud taget få tillgång till gynekologiska undersökningar. Det är en skam för Sverige att den här gruppen behandlas på det här sättet.

Jag undrar om ministern kan ge klara besked om när folkbokföringsfrågan löses och dagersättningen höjs för ukrainska flyktingar och asylsökande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Herr talman! Vi har alla ett val, och det är om vi ska göra allt i vår makt för att de flyktingar som får skydd i Sverige ska få återförenas med den familj de skiljts från eller om vi inte ska det. Tidigare var Kristdemokraterna ett av de partier som satte barnens rätt att leva med sina mammor och pappor i centrum. Nu har Kristdemokraterna i stället valt en annan väg.

Många remissinstanser har lyft att detta inte är förenligt med barnkonventionen. Faktum är att frågan aldrig kommer att prövas rättsligt eftersom Sverige inte har tillträtt barnkonventionens tredje protokoll. Men det räcker väl ändå med den moraliska frågan: Är det rätt att hålla barn ifrån sina föräldrar när vi har ett val?

Dessa försörjningskrav leder till att barn frågar sina föräldrar: Älskar du mig inte? De förstår nämligen inte varför de inte får komma till mamma. De kan inte begripa att enrumslägenheten inte uppfyller de krav som myndigheterna ställer upp för att en åttaårig pojke ska få se sin mamma igen. Föräldrar får se sina barn växa upp via Facetime i väntan på att få en tillräckligt stor lägenhet.

Detta är inhumant. Det strider mot grundläggande rättigheter som tillkommer varje barn i den här världen. Vi borde verkligen göra allt i vår makt för att se till att de barn och föräldrar som befinner sig här i Sverige ska få återförenas med familjemedlemmar som de har skilts från på grund av flykt.

Herr talman! Hans Eklind pratar om vad väljarna vill ha, nämligen en bättre integration. I en undersökning som bland annat Rädda Barnen beställde visade det sig att en stor majoritet av svenska väljare också tycker att små barn ska ha rätt att återförenas med sina föräldrar i Sverige.

Jag förstår inte hur ett parti som Kristdemokraterna, som brukar sätta familjen främst, resonerar när man bestämmer att små barn som befinner sig i flyktingläger runt om i världen ska leva där i flera år medan deras föräldrar står i bostadskö i Sverige och desperat försöker hitta ett fast jobb med en lön som är tillräckligt hög för att uppfylla de krav som Kristdemokraterna har ställt upp för att någon ska få åtnjuta den grundläggande mänskliga rättigheten att återförenas med sina barn.

Hur blir den viktiga integrationen, som vi båda talar om, bättre av att barn går kvar i flyktingläger i Jordanien eller på andra platser i världen i stället för att så fort som möjligt få komma till sina mammor och pappor i Sverige och börja i den svenska skolan i så låg ålder som möjligt? Vi vet ju från varenda mätning att ju tidigare barn som invandrar till Sverige börjar skolan, desto bättre chanser har de att klara gymnasiet. För den som börjar redan i de första årskurserna är chanserna lika goda som för svenska elever, men för den som kommer till Sverige först i högstadiet är det riktigt tufft.

Herr talman! Tittar man ut i världen ser man att länder som till exempel Libanon, där var fjärde människa är en flykting från Syrien, nu har utmaningar med dricksvattenförsörjning och andra väldigt grundläggande frågor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag tror absolut att världens länder måste samarbeta om mottagandet av flyktingar globalt ska vara hållbart. Det är klart att inte heller Sverige ensamt skulle kunna ta emot hur många som helst. Men det jag vänder mig emot är resonemang om att vi inte skulle ta emot människor bara för att det skulle innebära en kostnad. Det är det som jag tycker har varit viktigt att markera mot och fråga om.

Jag fick inte svar från Magnus Resare, och jag vet att hans chans att svara nu är förbi, men jag undrar ändå. Vad avser regeringen att göra om det visar sig att människor från en viss grupp som har fått asyl i Sverige har inneburit mer kostnader än andra? Avser man då att till exempel arbeta för att utsatta kvinnor ska skickas till talibanerna, eller vad är tanken? Vad är syftet med den här rapporten? Vill man veta hur man jobbar bättre med integration kan man väl börja mäta olika integrationsåtgärder i stället.

Herr talman! Till att börja med, Magnus Resare: Läs SCB:s rapport! Där står att över 80 procent av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd från början, alltså inte till följd av gymnasielagen, också har arbete. Det är alltså nästan lika höga siffror både för den grupp som omfattas av den nya gymnasielagen och för den grupp som fick uppehållstillstånd som ensamkommande barn.

Jag tycker att det är fantastiska siffror. Framför allt tror jag att de är talande för kraften i det enorma stöd som gode män och familjehem har varit för att dessa ungdomar skulle integreras i Sverige. Det är förstås en slutsats som inte kan läsas rakt av i rapporten. Men det handlar alltså inte bara om gymnasielagsungdomarna, och det tycker jag är fascinerande och väldigt positivt.

Vad gäller kostnaderna finns det självklart kostnader som är relaterade till mottagande av flyktingar. Men frågan jag ställer är vad ni som nu beställer den här utredningen baserad på människors folkgrupp, alltså ursprung, vill göra med resultatet. Handlar det om att människor som kommer från länder med lägre utbildningsnivå och därför har svårare att få välbetalda jobb inte i lika hög utsträckning ska beviljas asyl när de söker? Är det detta som är syftet med den här rapporten, eller vad vill man komma åt?

Herr talman! Jag tror inte att två minuter räcker till för att rätta alla felaktigheter i den repliken heller. Jag får bara konstatera att Ludvig Aspling baserar sina beräkningar på något som inte har redogjorts för här.

Jag kan konstatera att när vi höjer antalet kvotflyktingar budgeterar vi för detta. Men när det kommer till hur människor flyr runt om i världen är det ett förenklat resonemang som ligger till grund för Sverigedemokraternas analyser.

I den migrationskommitté som bland andra jag var ledamot i kunde vi konstatera att de saker som påverkar vilket land människor flyr till egentligen har väldigt lite att göra med exakta regelverk i det landet. Det handlar i väldigt hög utsträckning om var det finns en diaspora och om den allmänna bilden av Sverige.

En av de faktorer som avskräcker människor från att komma till Sverige i dag och som Migrationsverket lyfte upp på insynsrådet för en tid sedan är gängskjutningarna. Det är ändå ganska märkligt att tänka sig att vi skulle påverkas i vår vilja att motverka skjutningar i Sverige baserat på hur vi ser på invandringen.

Jag tycker att Sverige ska vara ett bra land för dem som bor här, och dem som vi tar emot ska vi behandla väl. Vi ska ha rättssäkra asylprocesser, och vi ska satsa på en bättre integration.

Herr talman! Två minuter kommer inte att räcka till för att rätta alla fel i Ludvig Asplings replik, men låt mig ändå ta frågan om de rättsosäkra åldersbedömningarna. Det är en fullständig rättsskandal. Vi i Miljöpartiet säger inte att vi inte ska ha någon form av åldersbedömningar. Det vi säger är att de måste baseras på rättssäkra grunder.

Till att börja med var det som vi såg under 2015 helt godtyckliga okulära bedömningar där handläggare kunde se på en person och bedöma att den var en dag äldre än vad den påstod eller flera år äldre än vad den påstod. Helt plötsligt blev lillebror storebror.

Konsekvenserna blev att barn berövades de rättigheter som tillkommer barn och i stället blev behandlade som vuxna. I vissa fall betydde det att de blev utkastade från sina familjehem och HVB-hem och i stället placerades på boenden med bara vuxna män. Där placerades barn på grund av åldersbedömningarna. Men de värsta konsekvenserna drabbade förstås de barn som absolut inte borde ha utvisats utan ett ordnat mottagande i hemlandet, i värsta fall till platser som Afghanistan.

Det vi har sagt är att de rättsosäkra åldersbedömningar som infördes, så kallade medicinska åldersbedömningar, och som inte har någon grund i vetenskap behövde avskaffas och utvärderas. Den utvärderingen valde Tidöpartierna som ett av sina första beslut att lägga ned. Man var inte intresserad av att hitta rättssäkra metoder för åldersbedömningar, och detta kan jag bara beklaga.

Herr talman! Det är en mörk tid vi lever i. Vi har fler människor som drabbas av krig och konflikter än på mycket länge. I Europa pågår ett invasionskrig med miljontals människor på flykt. Ingen kan låta bli att beröras av bilderna vi möts av från Gaza.

Samtidigt pågår FN:s klimattoppmöte i Dubai, COP 28. Det leds av en oljetopp som vill att världen ska fortsätta att utvinna och bränna fossila bränslen. IPCC larmar högre och högre. På klimatrapportens kartor kan vi se hur allt fler områden kommer att bli obeboeliga allt fler dagar om året. Fler människor än någonsin är på flykt i världen.

I Sverige har vi en regering som ökar klimatutsläppen, sänker biståndet och minskar sitt ansvarstagande för flyktingmottagandet genom FN:s kvotflyktingssystem. I dag har den svenska inrikespolitiska debatten präglats av diskussionen om vad flyktingmottagandet kostar, som om asylrätten någonsin har varit någon affärsverksamhet, som om vi räddade liv för att vi tjänade pengar på det.

Herr talman! Sjuksköterskan Omids ord har etsat sig fast i mig: Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det sammanfattar väl effekterna av den SD-kontrollerade regeringens migrationspolitik. Man känner sig ingenting värd i Sverige i dag. Det var orden han uttalade samtidigt som han hängde upp det livräddande droppet vid sjukhussängen.

I korridoren stod hans kollegor och samtalade med varandra, en av dem i hijab. De är några av alla de människor som har demoniserats av högt uppsatta politiker som har talat mycket illa om invandrare som grupp och i synnerhet om muslimer. Att skuldbelägga hela folkgrupper för stora samhällsproblem är att skjuta ifrån sig ansvaret och att splittra Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Jag önskar en politik där man i stället engagerar sig i att integrera människor och att få alla att känna sig som en värdefull del av vårt land. Vi kan lära oss av Lars och Dalya som jag mötte på Ölands folkhögskola.

Lars och Dalya arbetar med en klass invandrarkvinnor som jag fick äran att samtala med. De berättade att här, i det här klassrummet, känner de sig trygga. Här vågar de prata - inte bara på svenska, utan här vågar de också prata om svåra saker i livet. De ställer frågor om hur man kan integreras och möta fler svenskar. Kommer det att finnas ett jobb för mig som äldre kvinna som inte pratar så bra svenska? Just de här kvinnorna hade inte kommit till sin rätt och klarat sfi. Folkhögskolan var den miljö de behövde.

På samma sätt som folkhögskolorna och folkbildningen under lång tid fångat upp dem som inte kommit till sin rätt i den vanliga gymnasieskolan eller komvux jobbade man här med kvinnor som alltför länge stått utanför. Tillsammans övade man inte bara svensk grammatik, utan man åkte också till simhallen och lärde sig hur det funkar med det svenska samhällets olika delar.

Detta är verkligen integration i sin allra mest värdefulla bemärkelse.

Eller så kan vi lära oss av alla dem som år efter år stått kvar och stöttat de ensamkommande som kom till Sverige 2015. Vi kan läsa kvittot i Statistiska centralbyråns rapport från den 28 november - helt fantastiska resultat! Det är 82 procent av de ensamkommande som fick uppehållstillstånd som barn och 85 procent av dem som fick uppehållstillstånd genom den nya gymnasielagen som arbetar.

Jag är inte förvånad, för jag har redan mött dem hos Världen i Värmland, föreningen som slöt upp och såg till att ungdomarna när de blev uppskrivna i ålder inte behövde lämna sin skolgång och Karlstad utan fick tak över huvudet och chansen att bo kvar. Där mötte jag ungdom efter ungdom som ställde sig upp på det möte som vi politiker blev inbjudna till, sa sitt namn och med stolthet berättade att de jobbade i hemtjänsten, som plattläggare eller som elektriker - ungdom efter ungdom, runt om i hela vårt land.

Den dagen då frågan om kostnader och lönsamhet är på tapeten undrar jag om de här siffrorna kommer att göra någon förändring i Tidöpartiernas politik. Kommer man att sluta prata nedlåtande om den här gruppen ensamkommande när vi nu har svart på vitt hur de nu är en del av samhället och verkligen stöttar upp i äldreomsorgen där det behövs och i yrken där vi har brist på arbetskraft? Man kan ju alltid hoppas, men jag hoppas nog på för mycket.

Jag vill dock säga till alla er som stod kvar, till alla er som visar vilken skillnad detta gör för enskilda människor och för integrationen i vårt samhälle: Tack för att ni stod kvar när samhället svek några av de mest utsatta!

Herr talman! Det pratas mycket om att ett nej är ett nej. Säg det till dem som alldeles före kriget i Gaza fick utvisningsbeslut dit! Säg det till kvinnorna från Afghanistan som utvisades innan Sverige ändrade sig och kom fram till att det trots allt, ett år efter talibanernas maktövertagande, inte var okej att utvisa kvinnor till Afghanistan! Säg det till alla de hundratals hbtqi-personer som inte fått rättssäkra asylprövningar hos Migrationsverket, som fått avslag för att de skämts för lite för sin homosexualitet, som inte resonerat tillräckligt djupt om sina trans- och intersexkroppar för att kvala in i Migrationsverket stereotypa föreställningar och som därför inte blivit trodda!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

Nej, det är inte så enkelt som att ett nej är ett nej. Fråga de ensamkommande ungdomar med afghanskt medborgarskap som nu lever i limbo i Sverige! De får inte jobba, de får inte tak över huvudet från samhället, de har inte rätt till några bidrag och det har under flera års tid inte heller gått att verkställa utvisningarna till Afghanistan.

Säg det till Murhaf Hamid, som slog majblommeförsäljningsrekord! Han har bott hela sitt liv i Migrationsverkets boenden. Han har sett mer av Sverige än många av oss riksdagsledamöter. Han har bott i Kiruna, i Skåne och i östra och västra Sverige, alltid hos Migrationsverket. Han är född i Sverige. Nu går han i sjätte klass.

Ett nej är inte alltid ett nej. Ibland borde nejet ha varit ett ja från början. Låt oss ändå se verkligheten så komplex som den faktiskt är, där omständigheter förändras och allting inte alltid blir rätt från början.

Herr talman! Jag önskar att Sverige hade en regering som såg de människor som nu drabbas in på bara skinnet av en allt hårdare politik och allt kallare retorik. Jag önskar att vi hade en regering som bedrev en politik för att färre människor ska vara på flykt i världen och som lade all sin kraft på att förbättra integrationen och såg till att vi inte längre pratade om en vanlig klass med 30 elever. När, herr talman, blev det vanligt med 30 elever i varje klass?

Vill vi på allvar komma åt de utmaningar som samhället står inför behöver vi förstärka välfärden, motverka fattigdomen och segregationen och stärka alla de aktörer, inklusive folkhögskolorna, som faktiskt bidrar till integration varje dag - inte skära ned på allt detta och peka finger åt alla invandrare som ett kollektiv.

Det är vårt ansvar som politiker att bygga ett starkt samhälle och en stark gemenskap som rymmer alla oss som bor i det här landet oavsett var vi är födda, om vi har en religion eller inte och vilken den i så fall är.

(Applåder)

Herr talman! Jag är helt övertygad om att lösningen på utnyttjandet av människor på den svarta arbetsmarknaden är fler kontroller och mer samverkan mellan myndigheter och också att den som blir utnyttjad inte ska vara rädd för att anmäla.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Migration

I dag behöver många som blir utnyttjade eller som ser sin arbetsgivare ägna sig åt brottslighet, som att kanske hantera narkotika och annat, väga sin egen framtid i vågskålen. Ska man anmäla hur man själv blir behandlad eller brottslighet som arbetsgivare begår? Om man anmäler kommer ju Migrationsverket i ett nästa steg att ta bort uppehållstillståndet för arbetstagaren.

Vi menar att vi måste vända på perspektiven och ha hårdast sanktioner för den som utnyttjar och också vettiga skadestånd till den som blir utnyttjad. Jag tänker lite som med ockerhyrorna på bostadsmarknaden - att man i efterhand ska kunna kräva tillbaka lön som man inte fått, om det nu var det som stod på papperet. Man ska också ha möjlighet att stanna kvar i Sverige och söka ett nytt jobb. För även om det inte heter "straff" i de här fallen upplever många människor såklart utvisningen som ett enormt slag.

Det kan ju innebära att man måste ta barnen ur skolan och flytta från ett liv i Sverige där man har rotat sig. Det kan innebära enorma konsekvenser.

Vi tycker att det är de som utnyttjar som borde vara rädda, inte de som blir utnyttjade.