Richard Jomshof

Herr talman! Den 28 december 2022 valde två 15-åriga pojkar att genomföra två skjutningar i Gubbängen. Första gången sköt de mot en fasad till ett flerfamiljshus med pistol och automatvapen. Flera av skotten gick igenom ett fönster, rakt in i en lägenhet. Senare samma kväll sköt de med ett skarpladdat automatvapen mot en lägenhetsdörr. 24 skott trängde in i lägenheten, som dessutom visade sig vara fel lägenhet.

Förra sommaren blev en 14-åring som hade rymt från ett HVB-hem erbjuden en halv miljon kronor för att döda fyra personer i Jordbro. Han begav sig till Jordbro centrum den 9 juni med taxi. Men när han inte hittade måltavlorna fick han order om att ändå fortsätta. Han såg då två personer som enligt honom såg kriminella ut och fick klartecken att skjuta. Och det gjorde han - han sköt, men han missade.

En månad senare, tidigt på morgonen den 10 juli, sköt 14-åringen och en kumpan ihjäl en 33-årig man. 14-åringen hade tidigare bedömts vara skyldig till dödsskjutningen, men eftersom han är minderårig kunde han inte dömas till någon påföljd. För några dagar sedan slog Södertörns tingsrätt fast att 14-åringen hade för avsikt att döda två av de sex männen i Jordbro, samtidigt som han var totalt likgiltig inför de fyra andra och att också de riskerade att dödas. Trots att han således är skyldig till sex mordförsök kunde han inte dömas till någon påföljd eftersom han är under 15 år.

Förra sommaren hittades två 14-åringar döda på olika platser i Stockholm. Enligt uppgift hade de sålt vidare pistoler tillhörande "Kurdiska rävens" nätverk. När de inte kunde få tillbaka vapnen mördades de kallblodigt.

I september i fjol hittades en 13-årig pojke död i en skog i Haninge. Enligt uppgifter kunde 13-åringen kopplas till flera kriminella nätverk.

Herr talman! De beskrivna händelserna, som bara är några få exempel av många, är naturligtvis djupt tragiska - på flera olika plan.

För det första tvingas vi nu leva i ett Sverige där minderåriga deltar i gängkriminalitet, skjutningar, mord och rena avrättningar. Vi tvingas leva i ett Sverige där minderåriga skjuter ihjäl men också blir ihjälskjutna.

För det andra spelar det ingen roll vilket brott vi än talar om; en klar majoritet av förövarna har annan bakgrund än svensk. Problemet med den beskrivna kriminaliteten är till stor del importerat. Det gäller även när vi talar om exempelvis gruppvåldtäkter och förnedringsrån.

Unga lagöverträdare

Detta är en direkt följd av den naivitet som har präglat svensk politik under alldeles för lång tid. Och då pratar jag inte bara om den totalt misslyckade invandringspolitiken, som jag brukar lyfta eftersom jag tycker att det är viktigt, utan det är uppenbart att man dessutom saknar förståelse för vikten av gemenskap och vikten av gemensamma värderingar. Det spelar roll hur vi ser på varandra och hur vi ser på det omgivande samhället. Det är viktigt att erkänna den kultur, den moral och de värderingar som ligger till grund för vårt samhälle och för just vår gemenskap - i Sverige.

Det handlar också om att man inte förstår att det faktiskt finns grupper av människor, kulturer och till och med religioner som inte är kompatibla med vårt samhällsbygge och de värderingar som det bygger på. Det är detta misslyckande och denna brist på förståelse som ligger till grund för den segregation, den splittring och det utanförskap vi nu ser i Sverige, vilket i sin tur ligger till grund för allt det fruktansvärda våld vi ser omkring oss.

Därför måste vi bekämpa de värderingar som råder i många av de här gängen, grupperna och förorterna. Detta måste vi göra samtidigt som vi utvisar grovt kriminella i betydligt större utsträckning än vi har gjort hittills. Det gäller också de människor som inte vill vara en del av vårt samhälle och som inte vill bidra till vårt gemensamma. Jag vill påstå att det är avgörande för vårt mål att vända utvecklingen. Om vi inte gör detta kommer vi inte att lyckas. Det, om något, är att arbeta förebyggande.

För det tredje måste vi ta tag i den brottslighet som går att koppla till vissa av gängen. Vi ska komma ihåg att det ser ut som det gör trots allt förebyggande arbete som tidigare regeringar har lagt ned på området och trots alla pengar man har pumpat in i förorter, skolor och olika integrationsprojekt. Vi ska naturligtvis fortsätta att arbeta förebyggande; jag har ingen annan uppfattning om det. Men det är tydligt att det behövs något mer, för om man tror att enbart mer av samma sak ska lösa problemen har man inte förstått någonting alls.

Herr talman! I Tidöavtalet pekar vi specifikt på just ungdomsbrottsligheten, och vi har flera förslag på området. Jag vill framför allt här i dag understryka följande: Jag vill påstå att det är viktigt och avgörande att vi sänker straffmyndighetsåldern. Vi ska inte under några som helst omständigheter acceptera en ordning där exempelvis 14-åringar används för beställningsmord just för att de inte är straffmyndiga. Är man gammal nog att mörda en annan människa, till exempel, är man gammal nog att ta sitt straff. Det är tragiskt. Men så ser verkligheten ut, och den måste vi leva i.

För att det ska fungera optimalt krävs att ansvaret för de tyngst kriminella ungdomarna flyttas från kommunerna till Kriminalvården men också att vi inrättar särskilda ungdomsfängelser för kriminella. Parallellt med inrättandet av ungdomsfängelser ska de särskilda ungdomshem som Sis ansvarar för i dag läggas ned, vilket meddelades i början av februari. Det är ett bra beslut, inte minst eftersom Sis-hemmen i alldeles för stor utsträckning har misslyckats med sitt uppdrag. De har präglats av alltifrån sexuella övergrepp och rymningar till grovt våld och gängrekryteringar.

Det behövs någonting mer, och det handlar framför allt om att skilja på de ungdomar som är i behov av särskild hjälp och som inte är grovt kriminella och de ungdomar som är grovt kriminella. Det handlar också om att skapa en professionell organisation där ungdomar med exempelvis drogproblem och psykisk ohälsa - många gånger är det både och - får hjälp av personal med rätt kompetens.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis kort nämna några av de lagar som trädde i kraft den 1 juli i fjol och som berör just unga lagöverträdare.

Fler drogtester får nu genomföras på den som under 15 år. Fler utredningar får genomföras när någon under 15 år misstänks för brott. Bevistalan kan också väckas i fler fall. Detta är viktigt. Även om en minderårig inte kan dömas till något straff är det naturligtvis bra om domstol prövar om den minderåriga är skyldig till ett grovt brott eller inte. Det är dessutom möjligt för en åklagare att genom strafföreläggande besluta om ungdomstjänst. Detta är några av de saker som lades fram den 1 juli i fjol. Det finns många bra förslag man skulle kunna ta upp här i dag, inte minst det kommunala ansvaret för det brottsförebyggande arbetet. Det är mycket som är bra som det redan har beslutats om, och det är mycket på gång som är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Syftet med de nya lagarna och det som kommer inom kort är att samhället tidigt ska gå in och tydligt markera när en minderårig begår ett grovt brott, inte minst för att åtminstone försöka förhindra fortsatt brottslighet.

Sammantaget är ungdomsbrottsligheten ett prioriterat område för Tidöpartierna, och vi kommer att göra allt som står i vår makt för att försöka komma till rätta med problemet. Det kommer inte att bli lätt, men vi måste försöka, för det som nu händer omkring oss är fruktansvärt.

Med det sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi ska i dag debattera betänkandet Våldsbrott och brottsoffer. Det handlar om frågor som berör. Tittar man i Tidöavtalet ser man tydligt att detta är någonting som prioriteras inom ramarna för vårt samarbete.

Grundtanken med samarbetet är att vi ska göra allt vi kan för att försöka lösa de problem som mer eller mindre har exploderat i våra ansikten, inte minst den grövre gängkriminaliteten, den organiserade brottsligheten och allt det elände och lidande som detta för med sig.

Visst kan man känna en enorm frustration. Jag känner en jättestor frustration. Det är illa nog att de kriminella skjuter ihjäl varandra. Men varje gång som en helt oskyldig medborgare dödas gör det extra ont. Då är misslyckandet extra stort. De helt oskyldiga offren börjar bli många nu, vilket inte minst mordet i Skärholmen visar då pappan Mikael sköts i huvudet när han var på väg till badhuset med sin tolvårige son.

Jag kan inte sluta tänka på den naivitet - så ser jag det - som har präglat svensk politik under så lång tid. Jag vill än en gång passa på att påminna om att Stefan Löfven under sin tid som statsminister vid flera tillfällen deklarerade att man skulle krossa gängkriminaliteten. Jag vill också påminna om att Morgan Johansson under sin tid som justitieminister återupprepade samma tomma fras, att man var på väg att knäcka den organiserade brottsligheten. Det gick ju så där. Morgan Johansson sa till och med på fullt allvar att det är en liten risk att oskyldiga drabbas.

Våldsbrott och brottsoffer

Säg det till Mikael, och säg det till alla andra oskyldiga som har tvingats sätta livet till i vårt alltmer våldsamma, splittrade, segregerade och mångkulturella samhälle.

Jag känner dock inte bara frustration. Jag känner också ilska, till och med stor ilska ibland, över vad övriga partier har ställt till med, inte minst Socialdemokraterna, och över att de medvetet, med berått mod, har valt att rasera - det är så jag ser det - ett av världens tryggaste och bästa länder.

Hade man lyssnat på Sverigedemokraterna från första början - lyssnat på våra varningar och våra invändningar mot den förda politiken - i stället för att ägna sig åt att smutskasta, håna, ljuga, förneka och sopa problemen under mattan hade vi förmodligen inte hamnat i denna situation. Men nu är detta ett fullbordat faktum.

Herr talman! Nu har vi en ny regering, och vi har ett Tidösamarbete. Precis som det står i Tidöavtalet är målet att förebygga att fler unga dras in i kriminalitet, att fler brott utreds och leder till lagföring och att gängkriminaliteten och den grova organiserade brottsligheten bekämpas, men också att tryggheten ökar, att straffen blir mer rättvisa, att brottsoffer får upprättelse och så vidare.

Motionerna som har lämnats rör allt från hedersrelaterat våld och förtryck till våld i nära relationer och stärkt skydd för brottsoffer. Samtliga frågor är naturligtvis oerhört viktiga.

När det gäller brottsofferfrågorna har Tidöpartierna valt att påbörja en nödvändig och efterfrågad fokusförflyttning från brottsling till brottsoffer. Jag vill påstå att allt i slutändan handlar om just brottsoffret. Utformningen av politiken måste ske utifrån brottsoffrets bästa, inte utifrån gärningsmannens bästa. För att återvinna en del av tryggheten och tilliten i samhället måste brottsoffer få upprättelse och samhällets fulla stöd. Det kan gälla allt från höjda skadestånd och en översyn av kontaktförbudslagstiftningen till regler om ett större hänsynstagande till brottsoffret vid permission.

När det gäller frågan om kontaktförbud är tanken, som sagt, att det geografiska området för sådana förbud ska kunna utökas kraftigt vid en särskilt allvarlig hotbild. Det ska till och med kunna gälla hela kommuner. Detta är för att öka brottsoffrets skydd och rörelsefrihet. Denna fokusförflyttning, alltså från brottsling till brottsoffer, är en central del i vår överenskommelse.

Det är också centralt att brottsoffer har full kännedom om sina rättigheter och om vilka möjligheter man har till stöd och hjälp. Vi pekar också på behovet av riktade insatser för personer i en särskilt utsatt situation. Det kan vara barn, unga, äldre och personer som är utsatta för hedersrelaterat förtryck.

Jag vill peka på Brottsoffermyndigheten, som, vilket vi alla vet, har till uppgift att främja brottsoffers rättigheter och värna deras behov och intressen. Myndigheten har inte minst till uppgift att fungera som ett informations- och kunskapscentrum för brottsofferfrågor. Nu har man fått i uppdrag att ta fram en plan för hur man kan utveckla den rollen och även säkra att stödet är likvärdigt i hela landet. Det handlar inte minst om stödet till den som är utsatt för våld i en nära relation.

Polismyndigheten har slagit fast att man ska intensifiera arbetet för särskilt utsatta brottsoffer. I regleringsbrevet anges tydligt att Polismyndigheten ska redovisa vilket utvecklingsarbete som bedrivs för att bekämpa inte minst mäns våld mot kvinnor men också hedersrelaterat våld och förtryck. Man ska också stärka kompetensen hos de anställda för att bättre kunna bemöta personer med psykisk ohälsa i ärenden som rör just brott i nära relationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

När det gäller det hedersrelaterade våldet och förtrycket har en särskild utredare fått i uppdrag att analysera och ta ställning till exempelvis om straffskalorna för vissa hedersrelaterade brott ska skärpas, vilket jag tycker, och om fler kan hållas straffrättsligt ansvariga för barnäktenskap och äktenskapsresor. Detta är ett prioriterat och viktigt arbete där olika myndigheter bekämpar sådant våld och förtryck. Jag vill peka på att Jämställdhetsmyndigheten bland annat har fått i uppdrag att kartlägga och analysera förekomsten av barnäktenskap, tvångsäktenskap och månggifte. Brottsoffermyndigheten har bland annat fått i uppdrag att genomföra riktade informationsinsatser för barn och unga gällande hedersrelaterat förtryck, och så vidare.

Herr talman! Som jag nämnde inledningsvis är detta prioriterade frågor. Vi kommer att göra allt som står i vår makt för att på allvar ta tag i alla de problem som vi står inför och brottas med i dag.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi kan vara överens om en sak. Det är klart att man kan tycka att det finns saker som man inte bör göra. Det finns många saker som jag själv inte tänker göra trots att jag har rätt att göra det inom de ramar som vår demokrati, grundlag och yttrandefrihet ger oss rätt att verka inom. Det finns många saker som jag aldrig kommer att säga och göra eftersom jag inte tycker att man ska göra det. Men det är ändå så att det finns saker som du får göra vad jag än tycker om det, och den rätten försvarar jag.

Än en gång: Om en antidemokrat verkar för att inskränka och begränsa det som vi har rätt att göra i Sverige ska vi stå upp för det. Sedan håller jag med om att det är betydligt smakfullare att rita en karikatyr än att elda upp till exempel en koran, som i detta fall. Men båda sakerna är tillåtna. Och jag tycker att det är problematiskt om vi låter oss begränsas av att en diktator, en halvdiktator, en islamist eller vem det än må vara riktar hot mot vårt land. Då ska vi stå upp för rätten att göra det i alla lägen, även om vi tycker att det kanske inte är någonting som man bör syssla med över huvud taget. Men så länge det är tillåtet är det tillåtet.

Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Sedan kan man alltid diskutera om denna rätt ska inskränkas. Det är en annan diskussion. Skulle man göra det och vi får en ny lag, då är det detta som gäller. Men oavsett vilket, det som man har rätt att göra inom de ramar som vår grundlag sätter upp kommer jag alltid att försvara, även i de fall då jag tycker att det är förkastligt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)

Herr talman! Mitt ansvar som folkvald politiker i demokratins Sverige är att värna vår demokrati och vår yttrandefrihet. Det gäller även i de lägen då jag inte gillar en viss åsikt eller en viss åsiktsyttring. Det innebär att jag kan vara emot till exempel koranbränningar men ändå säga att de ska vara tillåtna, och det är där vi är i dag. Jag tycker inte att man ska elda böcker över huvud taget, men jag värnar rätten att göra det eftersom det är tillåtet.

Ska man inte kunna ta denna fajt som politiker? Vem ska då göra det? Om inte vi kan försvara vår yttrandefrihet när islamister angriper den och vill inskränka och begränsa den, vem ska då göra det?

Det är trots allt tillåtet att bränna koraner. Och vi ser att det pågår bränningar även nu. Man ser på sociala medier att detta verkar pågå ett par gånger i veckan. Det kan man tycka vad man vill om. Men det är tillåtet. Men nu får det inte så mycket uppmärksamhet. Det är kanske för att man har blivit nöjd i Turkiet, vad vet jag. Men jag kommer aldrig att böja mig för islamister och antidemokrater. Jag kommer alltid att stå upp för vår demokrati och vår yttrandefrihet. Det är min förbannade rätt - ursäkta uttrycket - att göra det i alla lägen.

Herr talman! Jag vill börja med att rikta mig till Anna Wallentheim och Socialdemokraterna med anledning av ett tidigare replikskifte här i dag. Om vi tittar på den accelererande segregationen och det accelererande utanförskapet är det tydligt att detta de facto är kopplat till den alldeles för stora invandringen till Sverige de 25-30 senaste åren. Vi ser det i förort efter förort och i kommun efter kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Det är klart att skulden primärt ligger hos de partier och politiker som har skapat denna situation, men vi ska också vara medvetna om att det finns väldigt många människor i det här landet - i dessa förorter och kommuner - som inte vill vara en del av vårt samhälle, som medvetet väljer att isolera sig och som arbetar mot vår demokrati och vår yttrandefrihet. De har kopplingar till muslimska diktaturer som tillåts pumpa in pengar i vårt land. Dessa pengar används för att bygga moskéer, och de pumpas in i kulturföreningar. Imamer och andra företrädare spyr ut sitt hat mot vår demokrati och vårt land. Dessa människor - dessa islamister - har dessutom lyckats infiltrera flera politiska partier.

Där har vi en förklaring till den stora segregationen, utanförskapet och splittringen. Det är inte bara där vi hittar förklaringen, men vi hittar en väldigt stor del av förklaringen där. Detta går inte att förneka.

Det enda sättet att motverka islamisterna, segregationen och det våld vi ser kopplat till islamisterna och deras antidemokratiska verksamhet är att bekämpa islamismen, kraftigt minska invandringen och utvisa dem. Det är så vi måste jobba. Detta löser vi inte med saft, bullar och fritidsgårdar; det ska vi ha klart för oss. Det här är farliga människor.

Jag vill även rikta mig till Rasmus Ling. I ett replikskifte pratade han om provokationer och säkerhetshot. Jag förmodar att han syftade på mitt uttalande om att bränna hundra koraner till.

Detta är viktigt. Om islamister i vårt land eller utanför våra gränser säger att vi inte ska rita rondellhundar tycker jag att vi ska rita fler rondellhundar. Om islamister innanför eller utanför landets gränser säger att vi ska förbjuda Muhammedkarikatyrer och att vi inte ska rita sådana, då ska vi rita Muhammedkarikatyrer. Om islamister innanför eller utanför våra gränser säger att vi ska stänga ned tidningar som Charlie Hebdo ska vi stödja dessa tidningar, se till att de kan ges ut och låta dem verka fritt. Om islamister innanför eller utanför våra gränser säger att vi inte ska elda koraner, då ska vi elda koraner.

Det finns saker här som man kanske inte tycker om. Det kan finnas åsikter och åsiktsyttringar man inte gillar eller sätt att arbeta inom demokratins ramar som man inte uppskattar, men det är tillåtet. I min värld kan jag stödja saker även om jag inte uppskattar det som sägs eller metoderna som används.

Om man vill förbjuda dessa saker springer man islamisternas ärenden. Då bekämpar man vår demokrati och vår yttrandefrihet. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra en sådan sak. Yttrandefriheten är det viktigaste vi har. Demokratin är det finaste vi har. Antingen är man för den i alla lägen eller så är man emot den.

(Applåder)

Fru talman! Det är klart att det är otroligt värdefullt med alla de synpunkter som kommer in genom olika remissvar. Självklart är det så. Det är klart att man ska lyssna på dem så långt det bara är möjligt. Jag har ingen annan uppfattning.

I många av de förslag som vi har lagt fram är det inte svart eller vitt. Och det är klart att det kan finnas enskilda förslag som till och med kan vara problematiska. Men med tanke på situationens allvar är vi ändå tvungna att gå fram med dem för att göra vad vi kan för att motverka den sortens verksamhet som vi nu ser ute i samhället.

Vem som är bäst lämpad är en jättebra fråga. Men det slutgiltiga förslag som vi har landat i tycker jag ändå är så pass bra att det är värt att dra igång eftersom det är bråttom. Situationen är otroligt allvarlig där ute i samhället, och vi måste göra vad vi kan för att få bukt med detta och försöka bekämpa dessa gäng, försöka få bort dem från gator och torg och göra samhället tryggare för vanliga medborgare.

Jag sa att eftersom regeringen är tydlig med att man kommer att följa upp och utvärdera detta kan jag mycket väl tänka mig att det är någonting som man skulle kunna ta med sig längre fram, om det skulle finnas möjlighet att effektivisera detta ytterligare - inte minst då vem som kanske är bäst lämpad att utfärda vistelseförbud. Det är klart att det är en intressant synpunkt och invändning. Men jag tycker ändå att detta är tillräckligt bra för att sjösättas på grund av att situationen är så pass allvarlig som den är. Men självklart är det en värdefull synpunkt. Och som jag sa ska detta följas upp och utvärderas, vilket jag förutsätter också kommer att göras på ett bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Fru talman! Det är ingen hemlighet att det i Tidöavtalet finns en lång rad sakfrågor där Sverigedemokraterna och regeringspartierna är överens, och kriminalpolitiken är kanske den tyngsta delen i avtalet. Anledningen till detta är inte konstig, utan det är en följd av att det ser ut som det gör i samhället, att vi har fått ett alltmer våldsamt och otryggt samhälle och att många medborgare efterfrågar lösningar och en regering som faktiskt tar tag i problematiken.

Det är klart att det har förekommit diskussioner om vilka delar i de olika förslagen som kan drivas igenom snabbare och om detta ens är möjligt. Naturligtvis är det så. Vi har diskuterat många olika saker. Jag vill nog påstå att vi har varit väldigt överens om vilka delar som vi ska försöka driva igenom snabbare, inte minst för att Polismyndigheten själv har efterfrågat den sortens redskap.

Som jag nämnde har vi också kunnat titta på till exempel vårt grannland Danmark. Det är en fördel att det är förslag som faktiskt har prövats i andra länder och att det har kunnat utvärderas och undersökas hur man har gjort där, vilket har underlättat vår process. I det stora hela vill jag påstå att processen har varit bra.

Det finns kritik, och jag har tagit del av vad alla remissinstanser har sagt och skrivit. Regeringen har dock varit väldigt tydlig med att det är ett förslag som man avser att följa upp och utvärdera. Jag ser alltså inget större problem, utan jag tror att det kommer att bli bra. Jag förutsätter att regeringen menar allvar när man säger att man ska följa upp förslaget, för detta har efterfrågats av delar av oppositionen. Jag tror att det kommer att bli väldigt bra.

Fru talman! Vi ska nu debattera förslaget om preventiva vistelseförbud. Syftet med det liggande förslaget, alltså syftet med att införa en lag om preventiva vistelseförbud, men också alla andra förslag som vi driver inom ramarna för Tidösamarbetet är att slå mot de kriminella gängen och deras verksamhet men också att försöka återupprätta tryggheten i lokalsamhället och tryggheten på gator och torg. Jag vill påstå att det handlar om att för första gången på allvar ta kampen mot gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten.

Vi har de senaste åren kunnat se en oroväckande tendens där dödligt våld har blivit allt vanligare, detta som en direkt följd av de kriminella gängens verksamhet och deras konflikter, vilka allt oftare sker på allmän plats. Vi vet att det skjuts och sprängs på torg, i trappuppgångar, på lekplatser, på skolgårdar och så vidare, och det har blivit vanligare att helt oskyldiga drabbas.

Vi kan också se hur våldet kryper ned i åldrarna. Otryggheten breder ut sig, och allt fler frågar sig med rätta vad det egentligen är som sker, vad det är som pågår och hur det kunde bli så här. Jag vill påstå att misslyckandet är totalt.

Det här är ingen lek, utan det är minst sagt blodigt allvar. Vi ser hur samhället blir hårdare, kallare och alltmer segregerat och brutalt. Tidigare regeringar har, medvetet eller omedvetet, släppt lös de krafter som nu håller på att sprida sig som ett virus i Sverige. Det krävs kraft och mod för att bekämpa dessa grupperingar och för att kunna vända utvecklingen, vilket jag är övertygad om att den nuvarande regeringen i samarbete med Sverigedemokraterna kommer att göra.

Det spelar ingen roll om vi pratar om hårdare straff för grova vapenbrott, om visitationszoner eller om ökade och effektiva metoder för att beslagta brottsvinster och så vidare, utan allt syftar till att slå mot de kriminella gängen, mot deras nätverk och mot de kriminella. Ett led i denna kamp är att göra det möjligt att begränsa kriminella individers möjlighet att vistas på vissa platser vid vissa tidpunkter, även om personen i fråga inte är dömd för något brott. Detta är viktigt.

Fru talman! I propositionen pekar man mycket tydligt på de långtgående fri- och rättigheter vi har i Sverige, inte minst rörelsefriheten, men det konstateras också att denna rörelsefrihet kan inskränkas. För att förebygga brottsligt beteende, för att skydda våra medborgare och för att förhindra att dessa utsätts för brott finns det alltså möjlighet att neka en individ tillträde till en viss plats.

Vi har till exempel kontaktförbud, och vi vet att ett sådant förbud kan utvidgas och kanske inte bara gälla en bostad utan även ett område kring en bostad, en arbetsplats och så vidare. Man kan få tillträdesförbud till idrottsevenemang men också till butiker, badanläggningar, bibliotek och så vidare. Men eftersom befintlig lagstiftning inte är tillräcklig för att hålla enskilda kriminella individer borta från det offentliga rummet när så krävs behöver vi något mer, därav preventiva vistelseförbud.

Syftet med dessa är att försöka förhindra att brottslig verksamhet utövas på en viss plats, alltså på allmän plats, och därigenom öka tryggheten för vanliga laglydiga medborgare. Detta innebär att en viss individ kan förbjudas att vistas inom ett tydligt avgränsat område - ett torg, en skolgård eller liknande - om man befarar att personen i fråga kan komma att "främja ett kriminellt nätverks brottsliga verksamhet". Tanken med detta är naturligtvis att öka tryggheten genom att försöka minska antalet skjutningar, sprängningar och annan kriminell verksamhet som allvarligt skadar tryggheten i ett visst område. Sådana områden har vi gott om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preventiva vistelseförbud

Fru talman! Det är naturligtvis inte rimligt att allmänheten av rädsla för olika kriminella individer eller av rädsla för olika kriminella gäng eller av rädsla för att utsättas för brott väljer att dra sig undan. Det är inte rimligt att vanliga laglydiga medborgare väljer att begränsa sin egen rörlighet på allmän plats. Men det är tyvärr så, och det är ganska vanligt. Inte minst kvinnor är alltmer oroliga för att vistas ute efter mörkrets inbrott.

Det är klart att det är ett problem när vanliga medborgare begränsas i sin vardag, och det är definitivt inte rimligt att samhället abdikerar och låter kriminella individer och gäng ta kontroll över gator, torg, skolgårdar och så vidare. Det är dags att säga ifrån. Det är dags att agera.

Det är viktigt att poängtera att det handlar om ett redskap som efterfrågas av Polismyndigheten. Vi kan också se att det har varit ett viktigt redskap för polisen i Danmark i deras kamp mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet. Tanken, än en gång, är naturligtvis att slå mot de kriminella gängen och nätverken och mot deras verksamhet och, inte minst, att försöka motverka skjutningar, sprängningar och annan kriminell verksamhet på allmän plats och därigenom öka tryggheten för vanliga laglydiga medborgare.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Jag tackar för svaret även om jag tycker att det är inkonsekvent. Vid en trafikkontroll stannar polisen som sagt alla på en begränsad plats under en begränsad tid, och det gäller oavsett om man är brottsmisstänkt eller inte. Man får visa körkort och blåsa för att visa att man inte kör rattfull. Jag har inga problem med det eftersom syftet är att förhindra att människor kör rattfulla, och en rattfull förare kan faktiskt köra ihjäl någon.

Jag påstår att det är samma sak med en visitationszon. Där kan man utan konkret misstanke stoppa människor på en begränsad plats vid en begränsad tidpunkt för att säkerställa att de inte bär kniv eller skjutvapen. I min värld är dessa båda kontroller samma sak, och jag förutsätter att polisen, när de väl får möjligheten, kommer att använda visitationszonerna när det finns skäl att göra det.

Det händer att polisen efter en storhelg stannar människor där jag bor. Då kan man nästan prata om rasprofilering, för de flesta som kör där är etniskt vita svenskar. Men jag har inget problem med det.

Jag tackar för svaret men tycker att det är inkonsekvent. I min värld är det ungefär samma sak. Syftet är att förhindra att någon använder ett vapen respektive att någon kör påverkad, utan körkort med mera. Jag vill bara ha detta sagt.

Herr talman! Jag har en kort kommentar till det föregående replikskiftet. Man ska möjligtvis också beakta att den som kör rattfull riskerar att köra rattfull igen och då kanske kör ihjäl någon.

Men det var inte därför jag begärde ordet, utan min fråga handlar om visitationszoner. Rasmus Ling får rätta mig om jag har fel, men jag tolkar det som att Miljöpartiet och Ling är emot visitationszoner. Om jag har förstått det hela rätt är det primärt på grund av att man kan stoppa människor utan brottsmisstanke. Sverigedemokraterna och jag är för visitationszoner, det vill säga att polisen under en begränsad tid på en begränsad plats kan stoppa människor för att försöka få bort vapen från gatan och förhindra att dessa används för att skjuta ihjäl någon eller vid andra brott.

Låt mig ta trafikkontroller som exempel. På en begränsad plats under en begränsad tid stoppar polisen alla, utan brottsmisstanke. Man får visa körkort, och det kontrolleras att man inte kör alkohol- eller drogpåverkad och att man har bilbälte. Är Rasmus Ling även emot denna typ av kontroller? Här stoppas ju människor utan brottsmisstanke på en begränsad plats under en begränsad tid. Alla stoppas. Jag har inga problem med det. Man får gärna söka igenom min bil för att kontrollera om jag kör med vapen i bilen eller kör påverkad - jag har aldrig gjort endera.

Om Miljöpartiet är emot visitationszoner för att människor stoppas utan konkret brottsmisstanke, är Ling också emot trafikkontroller där människor ju stoppas utan konkret brottsmisstanke?

Herr talman! Svaret är att vi naturligtvis tar frågan på allra största allvar. Vi är fyra partier som samarbetar och gör allt vi kan för att motverka mäns våld mot kvinnor. Vi tar det på allra största allvar. Det ser man inte minst i en lång rad lagförslag där vi tittar på repressiva åtgärder och straffskärpningar för män som begår den sortens våld. Det kan vara vistelseförbud och mycket annat. Det finns en lång rad förslag som kommer att göra skillnad på riktigt.

Det stämmer alltså inte. Dessutom har jag aldrig sagt att det skulle vara ett importerat problem. Jag säger däremot att det har blivit mycket värre av den politik som Socialdemokraterna själva har fört. Jag pratar om och pekar specifikt på den hedersrelaterade problematiken. Den måste vi också bekämpa, på riktigt och på allvar.

Vår politik kommer att göra skillnad. Vi har inte riktigt tre år men nästan tre år på oss. Vi kommer att lägga fram en lång rad olika förslag som kommer att göra skillnad på riktigt.

Herr talman! Det är klart att Sverigedemokraterna och Tidöpartierna tar det här på otroligt stort allvar och att mäns våld mot kvinnor är en viktig fråga. Det har man också märkt om man har följt vårt arbete såväl i utskottet som här i kammaren.

Situationen som sådan är så allvarlig till följd av det som Strandhälls eget parti har gjort. Bakom allt som vi ser i dag, oavsett om vi pratar om det hedersrelaterade våldet eller den otroliga utsatthet som många familjer och kvinnor befinner sig i, hittar vi en stor del av förklaringen - inte till allt men en väldigt stor del - i den politik som Socialdemokraterna själva har fört. Det har varit mer eller mindre öppna gränser, en accelererande segregation och ett krypande för islamister. Allt det där hänger ihop. Där hittar vi en viktig förklaring till att det ser ut som det gör.

Det är klart att det är en kamp som vi tar på allra största allvar. Vi kommer att göra allt vi kan för att reparera den skada som Socialdemokraterna har åsamkat Sverige.

Herr talman! Om vi tar en titt på målsättningarna för kriminalpolitiken och rättsväsendet, primärt att minska brottsligheten och öka människors trygghet samtidigt som den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet värnas, kan vi se en del positiva tendenser, i varje fall om vi ser på de breda penseldragen.

Förtroendet för rättsväsendet har ökat något även om det bara är drygt hälften av befolkningen som har ganska eller mycket stort förtroende för rättsväsendet som helhet. Vi kan också se att antalet anmälda brott har gått ned något även om de anmälda tillgreppsbrotten, alltså stöld och rån, har ökat något. Den självrapporterade utsattheten, som vi kan läsa om i NTU, har också minskat något även om den är fortsatt hög. Och även om den upplevda otryggheten verkar ha stabiliserats befinner den sig på en fortsatt hög nivå, vilket naturligtvis är mycket allvarligt, inte minst eftersom den begränsar människor i deras vardag.

Det finns således positiva tendenser. Trots detta står vi fortsatt inför ett mycket allvarligt läge; det tror jag att vi är överens om.

Herr talman! När det gäller kampen mot den grova brottsligheten, inte minst alla dessa uppgörelser i form av skjutningar och sprängningar och en grov brottslighet som sjunker allt längre ned i åldrarna, men också den organiserade brottsligheten och den växande kriminella ekonomin, finns det mycket kvar att göra.

Tidösamarbetet är, som vi redan konstaterat, ett stort steg i rätt riktning. Det pågår, som justitieministern tidigare konstaterat, ett paradigmskifte i rättspolitiken, och vi ser nu den största offensiven någonsin mot den organiserade brottsligheten. Det finns inte bara en bred samsyn mellan Sverigedemokraterna och regeringspartierna utan också en vilja att försöka få till stånd en verklig förändring.

Tidösamarbetet har ett stort fokus på repressiva åtgärder, vilket inte är konstigt eftersom detta är ett eftersatt område. Vi ser också hur våra myndigheter har fått ett allt tydligare fokus på det brottsförebyggande arbetet, vilket naturligtvis är bra. Det handlar om allt från att stoppa nyrekryteringen till de kriminella nätverken, självklart, till att inkludera kommunerna i det brottsförebyggande arbetet, riva sekretesshinder, få fler poliser och en utökad verktygslåda för polisen och så vidare. Allt detta känner vi redan till.

Det är klart att de insatser och lagändringar vi genomför i kampen mot de kriminella gängen och den organiserade brottsligheten kommer att göra skillnad på riktigt. Men oavsett hur bra det arbetet går tror jag inte att det kommer att räcka. Jag vill än en gång understryka - och detta har jag påpekat tidigare - att det inte räcker att vara överens om att vi befinner oss i ett allvarligt läge. Och det räcker inte att vi är någorlunda överens om själva problembeskrivningen. Vi måste än en gång förstå varför det ser ut som det gör och hur det kan ha gått så fel. Den kunskapen och förståelsen är naturligtvis av största vikt när vi diskuterar vad vi måste göra för att åtgärda problemen och förändra den mycket allvarliga situation vi befinner oss i.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet

Herr talman! Hela vårt öppna, demokratiska, jämställda samhälle är hotat - detta är ingen överdrift. Det riskerar att falla samman, att implodera, om vi inte lyckas med vår målsättning. Det kommer att krävas ett mycket hårt arbete och omfattande resurser. Det kommer också att krävas en ökad samverkan mellan olika myndigheter om vi ska lyckas med uppgiften. Allt detta ser jag prov på att vi faktiskt har förstått i Tidösamarbetet, och det är bra. Samverkan är viktigt.

Men låt mig ge ett tydligt exempel, om någon missat detta samband, inte minst bland alla er som sitter och tittar på detta hemma, oavsett om det är live eller i efterhand. Eftersom gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten till stor del är ett importerat problem måste invandringen naturligtvis minska kraftigt, samtidigt som vi på allvar börjar utvisa så många grovt kriminella utlänningar vi kan. Det är en självklarhet. Gör vi inte detta är jag rädd att alla de bra förändringar och lagändringar vi gör inte kommer att räcka. Det riskerar till och med att misslyckas. Detta hänger ihop.

Detta gäller också om vi ska lyckas åtgärda den förödande segregationen. Om den ska brytas måste invandringen naturligtvis minska, inte minst från den muslimska världen. Det sistnämnda är i sin tur viktigt om vi ska kunna bekämpa den pågående islamiseringen. Detta hänger ihop. Och ska vi på allvar bekämpa islamiseringen måste vi förbjuda utländsk finansiering av religiösa samfund, inte minst på grund av att det finns en lång rad diktaturer som pumpar in pengar i vår del av världen och i Sverige med målet att motverka vår demokrati och islamisera våra länder, inte minst Sverige. Vi måste också våga utvisa alla de imamer och islamister som jobbar åt dessa länder, med målet att avdemokratisera Sverige. Det är viktigt; detta hänger ihop.

Herr talman! Jag är väl medveten om att Tullverket inte ligger under vårt utgiftsområde, men jag vill ändå påpeka några saker - detta är också viktigt. Tullverket är en av våra viktigaste myndigheter, inte minst med tanke på att man som ni vet har ansvar för att försöka förhindra införsel av narkotika och vapen till Sverige.

Därför är Tullverket också centralt i kampen mot den grova och organiserade brottsligheten och den kriminella ekonomin med sin narkotikaförsäljning. Alla illegala vapen och all narkotika vi lyckas stoppa vid våra gränser så att de inte förs in i landet är ju vapen och narkotika som inte kommer de kriminella här i landet till godo. Ju effektivare vi blir när det gäller att stoppa detta vid våra gränser, desto svårare blir det för de kriminella som arbetar med just vapen och narkotika. Detta om något är att arbeta förebyggande. Ju effektivare tullen blir i sitt arbete, desto mer kommer man att kunna avlasta polisen i det viktiga arbete som sker innanför våra gränser. Detta hänger ihop.

Jag hoppas och tror att regeringen förstår detta. Men jag vill ändå än en gång påpeka det. Vi gör otroligt mycket bra inom Tidösamarbetet. Det är otroligt mycket bra lagstiftning på gång. Det kommer att göra skillnad. Men ska vi göra skillnad på riktigt måste fler områden och myndigheter samverka, för det är där jag tror att vi kommer att kunna besegra den här sortens kriminalitet på riktigt.

Med detta sagt vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi kan se uppgörelser på gator och torg i form av skjutningar och sprängningar men också, vilket statsrådet har varit inne på, den organiserade brottsligheten och den växande kriminella ekonomin och, inte minst, narkotikaförsäljningen. I kampen mot den - till stor del importerade - grova brottsligheten är det klart att Tullverket har en oerhört viktig roll att spela. Men vi ska inte glömma bort att vi även har gränspolisen och Kustbevakningen. Dessa tre myndigheter behöver tillskott. Jag vill understryka att vi inte får glömma bort gränspolisen och Kustbevakningen, för de har också en väldigt viktig roll att spela i sammanhanget.

Det är klart att vi inte kan tillåta att situationen ser ut som den gör i dag, när grovt kriminella tillåts att smuggla vapen och narkotika - ibland tyvärr obehindrat. Har man passerat några av våra gränsövergångar - inte minst Öresundsbron - vet man att det finns tillfällen då de är mer eller mindre obevakade och man väldigt enkelt kan ta sig in i landet med det ena och det andra. Det är klart att detta är en problematisk situation.

Jag kommer själv att följa frågan. Det ska bli intressant att se vad man kommer fram till i utredningen. Jag är helt övertygad om att vi tillsammans ska kunna säkerställa att Kustbevakningen, gränspolisen och Tullverket får de resurser som de efterfrågar och, framför allt, de verktyg som de behöver för att utföra sitt uppdrag på ett fullgott sätt.

Fru talman! Jag håller naturligtvis med om att tullpersonalen gör ett fantastiskt jobb och att det jobb som de utför är oerhört viktigt. Just därför är det också otroligt viktigt att lyssna på dem och att försöka ge dem de verktyg som de behöver för att utföra sitt jobb på ett säkert och bra sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När vi ändå har denna debatt och diskussion vill jag passa på att påminna om att det här inte är någon ny diskussion. Det har framförts liknande kritik under väldigt många år.

Redan sommaren 2013, alltså för mer än tio sedan, framkom det uppgifter - jag tror att det var i Svenska Dagbladet - som gjorde gällande att tullinspektörer medvetet valde att backa undan eftersom de såg att det fanns personer i bilen som kunde vara farliga och som förmodligen hade vapen. Vi hör om 13 år gamla ungdomar som använder automatvapen. Dessa vapen har ju kommit in i landet just genom smuggling och genom att man kanske vid ett sådant tillfälle har valt att backa undan. Därför är situationen så otroligt allvarlig.

Tullinspektörerna arbetar ju, precis som polisen, mot den grova organiserade brottsligheten. Sommaren 2013 fick Polisförbundets dåvarande huvudskyddsombud Erling Staxäng i Svenska Dagbladet frågan om polisen skulle välja att ingripa vid en sådan situation, det vill säga om man inte var beväpnad. Han sa: Det skulle vi verkligen inte göra - vi hade backat undan. Han sa också: Som huvudskyddsombud skulle jag aldrig vilja höra talas om att man gjorde det. Man vet ju aldrig vilken situation man stöter på.

Det är ju detta som är det orimliga. Polisen säger att de aldrig skulle ingripa, men vi kräver och förväntar oss att tullinspektörerna ska göra det. Det är klart att detta är en ytterst problematisk situation.

I samband med terrordådet 2017, som ni kanske minns, uppmärksammades en annan brist, nämligen att tullinspektörer inte bär tjänstevapen. Polismyndigheten efterfrågade då stöd från tulltjänstemän på Arlanda, men det fanns ingen möjlighet att ge det stödet eftersom de inte hade någon möjlighet att bära vapen. Då valde skyddsombudet att fatta beslut om att skicka hem personalen. Det är såklart en ytterst problematisk situation när det blir på det sättet.

Jag vill verkligen understryka att vi inte kan acceptera att grovt kriminella förväntar sig att det går att föra in vapen och narkotika i Sverige, vilket min partikamrat Eric Westroth var inne på. Att det ibland görs beslag och att de blir av med lite vapen eller narkotika är någonting som de räknar med, för de vet att det ändå är så många sändningar som kan ta sig igenom.

Vi måste bli mycket bättre på att hindra dem och stoppa dem redan vid gränsen. Om det är någonting som är förebyggande är det att säkerställa att vapnen och narkotikan stoppas redan vid gränsen. Om vapnen inte kommer in i landet minskar ju tillgången till de vapen som används i uppgörelser. Om narkotikan inte kommer in i landet minskar tillgången till den narkotika som de säljer för att få fram pengar och finansiera sin fortsatta verksamhet.

Det är klart att detta är en otroligt viktig fråga, och jag vet att regeringen tar den på största allvar. Det är glädjande. Frågan är viktig, och jag kommer att göra vad jag kan för att säkerställa att vi når hela vägen fram och att de får det som de kräver, till exempel att bemanningen ökar i tillräckligt stor utsträckning.

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Tullverket är en av våra viktigaste myndigheter, inte minst med tanke på att man såklart försöker förhindra införsel, smuggling, av illegala vapen och narkotika till Sverige.

Personalstyrkan har dock under lång tid varit underdimensionerad. Men det är inte bara detta som är problemet. Tullinspektörerna förväntas många gånger ingripa mot grovt kriminella personer utan att ha tillgång till tjänstevapen.

I mitten av oktober rapporterade medierna om ett internt brev, undertecknat av samtliga 24 gruppchefer inom Tullverkets kontrollverksamhet i region Syd, där väldigt skarp kritik framförs mot generaltulldirektören. I brevet pekar gruppcheferna på flera tydliga brister samtidigt som de beskriver myndighetens utveckling som en stor fara för Sverige.

I brevet kan man bland annat läsa att personalen har fått i uppgift att backa undan, det vill säga vika ned sig, i situationer som bedöms som farliga. Det ges dock inga exempel på vilka situationer det i så fall skulle röra sig om. Detta är självklart allvarligt. Framför allt med tanke på att syftet är att förhindra att narkotika och illegala vapen förs in i Sverige är det allvarligt att personalen får order om att vika ned sig och dra sig undan när situationen så kräver.

Man nämner även ett konkret exempel där en obeväpnad kontrollgrupp hittade 370 kilo cannabis i en lastbil med spårsändare i Helsingborg. Gruppen befarade att smugglarna skulle kunna försöka ta tillbaka narkotikan och tillkallade polisens insatsstyrka. Det tog sju timmar innan den var på plats.

Man pekar även på att beslagtagen narkotika för hundratals miljoner förvaras i lokaler som inte är skyddsobjekt och dit bland annat hantverkare och servicepersonal har tillträde.

Man anklagar också generaltulldirektören för att ljuga, vilket är allvarligt. Man anklagar henne för att i medierna skönmåla situationen och gömma sig bakom underställda chefer. Redan för ett år sedan vände man sig till henne och pekade på dessa allvarliga brister, och ingenting har hänt.

Tullpersonalen utsätts ofta för stora risker och ibland även för direkt livsfara. Med anledning av det framför man i detta brev bland annat krav på bättre bemanning. Man framför krav på bättre säkerhet och, såklart, beväpning för tullpersonalen. Efter att detta uppmärksammades i medierna har gruppchefer i region Öst, Stockholmsområdet, valt att ge kollegorna i region Syd sitt oreserverade stöd. Här i Stockholmsområdet har man också beslutat om att sluta ingripa vid underrättelser om vapen eller farliga personer och i stället skicka dessa ärenden vidare till polisen. Det är naturligtvis en ohållbar situation.

Det är klart att det är bra att man har fått i uppdrag att se över och redovisa de avvägningar man har gjort och dem man avser att göra eller gör i dag, inte minst vad gäller utrustning - inklusive vapen - för de anställda. Men jag hoppas ändå att regeringen och statsrådet har en åsikt i frågan, och det skulle vara intressant att höra den här i dag. Jag tror även att det hade varit viktigt.

Fru talman! Vi ska i dag ta ställning till ett antal lagändringar, bland annat i brottsbalken. Syftet med dessa lagändringar är att stärka det straffrättsliga skyddet för journalister men också för utövare av det som kallas vissa samhällsnyttiga funktioner, det vill säga funktioner som är av central betydelse för vårt samhälle. Det handlar om personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, räddningstjänsten, skola och utbildning.

Det är bra att vi äntligen får detta på plats. Inte minst mitt eget parti, Sverigedemokraterna, har drivit dessa frågor i många år. Vi har dessutom kunnat se ett antal tillkännagivanden som berör just dessa frågor. Det handlar om tillkännagivanden som syftar till att stärka det rättsliga skyddet för just personal inom hälso- och sjukvården men också för personal inom räddningstjänst och skola. Detta är frågor som berör.

Det går inte att helt förebygga hot, våld och kränkningar genom exempelvis arbetsmiljömässiga åtgärder. Därför behövs det straffskärpningar, inte minst för att tydligt visa hur allvarligt samhället ser på brott av detta slag.

Fru talman! I februari hade vi en särskild debatt här i kammaren på ämnet korruption, en månad senare en särskild debatt om hotet mot våra demokratiska institutioner. Jag vill påstå att dessa båda frågor hänger ihop med det vi debatterar här i dag.

Jag vill påstå att det inte är någon som helst hemlighet att de senaste årens väldigt stora invandring, som har skapat segregation och som har skapat splittring, har kommit att förvärra situationen på flera olika plan.

Vi ser det i problematiken med gängkriminaliteten och den organiserade brottsligheten. Det handlar inte minst än en gång om hur gängkriminella med väldigt stort våldskapital till exempel försöker infiltrera politiska partier för att därigenom påverka olika former av beslut, till exempel kommunala beslut. Man använder sig också av olika former av hot för att nå sina mål.

Vi ser det i kraven på att inskränka vår långtgående åsikts- och yttrandefrihet. Det gäller inte minst det krav som vissa framför på att vi ska återinföra blasfemilagar. Det är krav som tyvärr också framförs av vissa politiker.

Vi kan också se hur den fria åsiktsbildningen är hotad genom hot och angrepp mot politiker och inte minst mot personer som arbetar med nyhetsförmedling och annan journalistik.

Om vi har en situation, vilket tyvärr är ganska vanligt förekommande, där journalister till exempel avstår från att rapportera om ett visst ämne på grund av hot om våld eller olika former av repressalier är det naturligtvis oacceptabelt. Det är inte bara ett hot mot individen i sig. Det är också ett hot mot demokratin och hela vårt samhällssystem.

Fru talman! Det handlar dock inte bara om att stärka det straffrättsliga skyddet för journalister. Det gäller som sagt även personal inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, räddningstjänsten och skolan. Anledningen till det är att det är yrkeskategorier som är särskilt utsatta i sin dagliga utövning. De är alltså utsatta för olika former av hot, ibland till och med våld. Det är en situation som, vill jag påstå, har blivit allvarlig och som har blivit värre de senaste åren. Det finns en lång rad exempel som visar på just detta. Vi kan backa några år - vi har kunnat se detta även tidigare. Vi har till exempel sett stenkastning och olika former av attacker på blåljuspersonal.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt syn på brott mot journalister och vissa andra samhällsnyttiga funktioner

Det har vid många olika tillfällen rapporterats om hur sjukvårdspersonal, inte minst på akutmottagningar, och socialtjänstpersonal inte bara blir utsatta för hot utan dessutom för våld. Det är alltså direkta attacker.

Vi kan se att personal inom skola och utbildning, ett område som för övrigt ligger mig väldigt varmt om hjärtat, är väldigt utsatta. Här ser vi också att situationen har blivit värre de senaste åren. Jag vet att Skolverket har gjort en attitydundersökning - jag tror att man kallar den så - där man undersökt situationen. I den uppgav till exempel så många som en fjärdedel av lärarna att de har utsatts för någon form av hot eller våld under det senaste läsåret.

Det är en allvarlig situation. Även här innebär naturligtvis hot, våld och kränkningar inte bara att det är ett angrepp och ett brott mot individen i sig, utan det är ett angrepp mot hela det demokratiska systemet och dessa viktiga samhällsfunktioner.

Fru talman! Det föreslås dessutom att maxstraffet för brott mot tystnadsplikt ska höjas men också att det ska införas ett grovt brott mot tystnadsplikt. Jag tycker att det är ett rimligt förslag, inte minst när det till exempel handlar om att någon röjer eller använder sig av hemliga uppgifter om brottsbekämpande verksamhet inom Polismyndigheten. Sådant agerande kan naturligtvis leda till att arbetet med att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet påverkas negativt och ibland väldigt negativt. Men det kan också handla om att någon röjer skyddade personuppgifter, vilket naturligtvis innebär risk för den enskilda individen i sig.

Jag tycker sammantaget att det är väl avvägda förslag i detta betänkande. Man kan naturligtvis diskutera om man skulle gå betydligt längre i vissa fall. Man kan diskutera om fler grupper skulle innefattas. Men jag tror att detta är en bra början. Jag tycker att det är bra förslag, och jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr ålderspresident! Bland de olika skäl som polisen har uppgett till att man har velat neka tillstånd har det först varit ordningsstörningar. Där har man fått bakläxa. Sedan sa man att det var resursbrist, och där fick man bakläxa. Sedan sa man att det var tidsbrist, och där fick man också bakläxa. Vid något tillfälle sa man att ansökan hade kommit in för sent, och där fick man bakläxa, varpå man gick tillbaka till ordningsstörningar och fick bakläxa igen. Det är detta som är själva huvudproblemet här.

Jag har full respekt för det justitieministern säger, och jag har full koll på hur ordningen ser ut i vårt land, men problemet är när detta återupprepas. Vad händer om ett politiskt parti nekas att hålla demonstrationer för att polisen säger att det är resursbrist eller tidsbrist eller att ansökan kom in för sent eller att det är ordningsstörningar, och detta blir återkommande? Det är jätteallvarligt. Kan man göra det i det här fallet kan man kanske också göra det i andra fall, och då har vi ett problem. Det är så jag tycker att man ska se den här frågan.

Vår demokrati är unik. Vi är ett av de tjugo länder i världen som anses vara fullgoda demokratier. Jag anser att den här sortens beteende är ett steg i helt fel riktning, och det är därför jag tycker att frågan är så oerhört viktig. Sedan har jag naturligtvis otroligt stor respekt för vad justitieministern säger och hållningen i frågan. Men om vi har en situation där det finns människor som vägrar att acceptera vår lagstiftning och vårt sätt att leva, oavsett om dessa människor befinner sig innanför eller utanför våra gränser, måste vi stå upp för vår grundlag. Vi kan inte komma ifrån att dessa hot, som inte minst har funnits utomlands mot Sverige, har varit en förklaring till att situationen uppstått. Vi måste stå rakryggade och säga att vi inte böjer oss för den sortens hot.

Fru talman! Jag håller med justitieministern. Det är klart att detta är en bred fråga och att det finns många aspekter. Det är klart att läget har varit, och är, allvarligt. Men just därför vill jag påstå att vi måste stå ännu mer rakryggade när den här sortens situation uppstår och inte backa undan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Justitieministern säger själv i svaret att han välkomnar att vi för en diskussion om detta och att det är grundläggande i vår demokratiska rättsstat. Men om polisen tillåts att bryta mot svensk lag upprepade gånger trots tillsägelser om att man gör fel, ställer åtminstone jag mig frågan om vi har en demokratisk rättsstat värd namnet. Det kan tyckas hårt, men det är så jag ser på det.

Dagens Nyheter hade nyligen en artikel där de gick igenom hela händelseförloppet. Där finns det flera anonyma källor som menar att man har känt sig pressad, till exempel från muslimska grupper men också från den förra socialdemokratiska regeringen, att stoppa koranbränningarna.

Den 6 maj i fjol meddelade Förvaltningsrätten i Göteborg att polisen hade gjort fel när den nekade demonstrationstillstånd under valborgshelgen. I domen skriver förvaltningsrätten - och detta är viktigt - att polisen endast får begränsa sammankomster om det är arrangören som stör ordningen. Och vad vi än tycker om Paludan som person och det han gör så var det inte han som kastade sten eller eldade polisbilar eller försökte döda poliser. Trots förvaltningsrättens dom valde polisen att göra tvärtom. Även om man faktiskt hade gått ut och sagt att man skulle rätta sig efter det domslutet gjorde man det inte.

Det finns alltså nu sammanlagt tio olika domar i fem olika förvaltningsrätter där det har slagits fast att polisen har gjort fel. Det är ändå ganska många. De gäller framför allt våren och sommaren 2022, och det handlar alltså om koranbränningarna och eftermälet till dem. Men det är inte slut där. Den 18 februari i år meddelade polisen att man totalförbjuder den här sortens aktiviteter eller demonstrationer, även om det inte finns något som helst stöd för detta i till exempel ordningslagen. Den här gången var det efter hot och påtryckningar från islamister utomlands.

Jag förstår naturligtvis allvaret i detta; det är ingen lätt situation. Men just därför menar jag att vi måste vara rakryggade. Den 4 april meddelade Förvaltningsrätten i Stockholm igen att polisen hade gjort fel. Detta var den elfte gången polisen fick bakläxa.

Jag anser att polisen obstruerar. Jag tycker att det är allvarligt. Enligt artikeln i Dagens Nyheter ska målet vara att polisen strävar mot en dom där man vill förbjuda koranbränningarna helt. Man blir alltså en aktivist. Det tycker jag är ytterst problematiskt, och jag vill citera Tom Schultz-Eklund vid Förvaltningsjuristerna i Sverige, som menar att polisen har gått för långt. Han säger att det inte är en myndighets uppgift att driva på rättsutvecklingen åt ena eller åt andra hållet, utan polisen ska verkställa det som står i lagen.

Att socialister och islamister vill inskränka demokratin förvånar mig inte ett dugg, men om det nu finns borgerliga politiker som vill detsamma måste jag erkänna att det förvånar mig. Jag tycker också att det är tragiskt om polisen väljer att böja sig för islamister och för hot och väljer att faktiskt medvetet bryta mot svensk lag, för det är så jag ser det.

Jag förstår inte varför regeringen inte agerar i den här frågan. Någonstans måste ju det yttersta ansvaret ligga. Det finns ändå någon över Polismyndigheten som borde kunna ha en åsikt, en uppfattning, om det visar sig att polisen i det här fallet inte följer de domslut som vi kan se vid elva olika förvaltningsrätter.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka justitieministern för att vi till slut kunde hitta ett datum för denna interpellationsdebatt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige har vi en långtgående åsikts- och yttrandefrihet. Att bränna Koranen är, vad man än tycker om handlingen i sig, inte brottsligt. Detta har också slagits fast vid mer än ett tillfälle.

Jag vill också poängtera följande. Att försvara andras rätt att framföra en åsikt eller att utföra en viss handling, naturligtvis inom lagens ramar, är inte synonymt med att stå bakom åsikten eller åsiktsyttringen i sig. Det finns definitivt en lång rad åsiktsyttringar, till exempel, som jag inte förstår varför man vill ägna sig åt eller som jag kan tycka är överflödiga eller till och med direkt korkade. Men jag vill inte, och kan inte, förbjuda dem för det.

Den 4 april meddelade förvaltningsrätten i Stockholm att polisen gjorde fel då man på kort tid tidigare i år nekade två koranbränningar. I mitten av mars slog dessutom kammarrätten fast att polisens beslut att ställa in en demonstration i Norrköping i fjol i samband med korankravallerna var felaktigt.

Ola Österling, som är presstalesman vid polisregion Stockholm, har meddelat att man anser att säkerheten väger tyngre än våra grundlagsskyddade fri- och rättigheter, vilket i detta fall bara kan betyda, menar jag, att polisen anser det rätt att inskränka de grundlagsfästa fri- och rättigheterna om till exempel islamister hotar med våld, oavsett vad förvaltningsrätten eller kammarrätten tycker om detta.

Men det spelar ingen roll vad polisledningen säger i detta fall, för det är tydligt vad som gäller. Att bränna en koran ligger inom ramarna för vad den svenska yttrandefriheten tillåter, och polisen har agerat fel när man har nekat demonstrationstillstånd.

Fru talman! I svaret på min interpellation säger justitieministern: "Polismyndigheten gör dessa bedömningar självständigt, och hur myndigheten beslutar i enskilda fall är en fråga för myndigheten. Om den enskilde får ett avslagsbeslut kan det överklagas till domstol." Detta är en rimlig ordning; jag håller med om det. Men nu har vi de facto en situation där polisen väljer att neka demonstrationstillstånd trots att domstolar klart och tydligt vid flera tillfällen har konstaterat att polisen har gjort fel när man nekat tillstånd.

Vad gör man då? Vad gör man när polisen, som i det här fallet, struntar i vad en domstol säger? Jag anser i varje fall att det är min skyldighet som ledamot av Sveriges riksdag, vårt högsta beslutande organ, att reagera. Men jag ställer mig framför allt frågan: Är det inte en regerings uppgift att reagera och agera om och när detta inträffar? Det skulle vara intressant att höra justitieministerns åsikt i frågan.