Andrea Andersson Tay

Fru talman! Det område jag nämnde i min fråga heter Garphytteklint och ligger i Örebro. Länsstyrelsen har försökt skydda skogen, men markägaren vill inte. Myndigheten har då valt att inte bilda reservat med hänvisning till den nya inriktningen om frivillighet. Kommunen har klivit in och försökt stoppa avverkningen men fått nej av länsstyrelsen.

Om inte ens ett område med så höga naturvärden som Garphytteklint kan garanteras skydd, hur ska regeringen då se till att skyddsvärda skogar inte avverkas?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Regeringen har slagit fast att formellt skydd av skog i första hand ska ske frivilligt från markägarens sida. Samtidigt finns riksdagsbeslut om att skyddsvärda skogar inte ska avverkas och att avsteg från frivilligheten i det formella skyddet får göras när det är befogat, exempelvis om det specifika området bör bevaras till följd av internationella åtaganden eller för andra särskilt angelägna allmänna intressen. Vad särskilt angelägna allmänna intressen betyder är inte definierat.

Min fråga riktar sig till klimat- och miljöministern. När finns det skäl för avsteg från frivilligheten, till exempel för ett område som beskrivs som särskilt skyddsvärt i ett nationellt och även internationellt perspektiv på grund av att området hyser ett mycket stort antal rödlistade arter och utgörs av skogstypen kalkbarrskog med lång skoglig kontinuitet, som är en prioriterad skogstyp för att uppnå Sveriges internationella åtaganden? Är det tillräckligt för att göra undantag från principen att skydd av skog ska vara frivilligt?

Herr talman! Livet i våra sjöar, hav och älvar utsätts för hot från flera olika håll. Mänsklig exploatering i form av överfiske, övergödning och vattenkraft har pressat flera fiskbestånd till ruinens brant. Nu krävs kraftfulla politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Vi har de senaste åren ständigt nåtts av nya larm om situationen för strömmingen i Östersjön. Kustfiskare och forskare vittnar om att mängden stor strömming har minskat kraftigt. Den strömming som är kvar är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning. Det säkraste sättet att hjälpa bestånden att återhämta sig vore att minska fiskekvoterna och begränsa det storskaliga industriella fisket. Större delen av den fisk som tas upp av dessa fartyg hamnar inte på människors tallrikar utan blir till foder för odlade laxar och för minkar i pälsindustrin. Vem som helst kan se att något är fundamentalt fel med fiskeriförvaltningen.

Förra mandatperioden röstade riksdagen för att flytta ut trålgränsen. Det var ett mycket glädjande beslut. Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön har blivit mindre har det blivit tydligt att det skyddet behöver stärkas. Tyvärr tog inte den förra regeringen riksdagens beslut på allvar. Det gör inte heller den nuvarande regeringen, eftersom trålfiskestoppet bara genomförs som ett försök i vissa områden.

Herr talman! När det gäller torsken har läget varit allvarligt länge. Östersjön hade förr ett av världens största bestånd av torsk. Men det har nu kollapsat till följd av årtionden av överfiske och andra miljöproblem. Trots de senaste årens fiskestopp finns ingen vändning i sikte. Situationen ser inte bättre ut i Västerhavet. Trots forskares varningar tilläts överfisket länge fortsätta. Kortsiktiga ekonomiska intressen prioriterades framför långsiktig hållbarhet. Låt oss inte fortsätta göra samma misstag.

Än i dag fångas torsk i Östersjön i form av bifångst. Landningsskyldigheten innebär att det är olagligt att kasta tillbaka dessa bifångster i havet, men vi vet att det ändå sker till följd av bristande fiskerikontroll. Det gör det också svårt för forskarna att bedöma beståndens verkliga storlek.

Herr talman! I Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan från 2020 finns förslag om skyddade marina områden. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade till 2030 och att minst 10 procent av territorialvattnet och den ekonomiska zonen ska vara strikt skyddade.

Det är mycket viktiga förslag. Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. De behövs för att ge fiskbestånden möjlighet att växa till sig. Utflyttning av trålgränsen och införande av fler och större fiskefria områden är några viktiga åtgärder för att förhindra att fler fiskbestånd kollapsar och för att ge hotade bestånd möjlighet att återhämta sig.

Herr talman! En av de fiskarter som har drabbats allra hårdast av människans framfart är ålen, som i dag står på kanten till utrotning. Beståndet är decimerat av decennier av överfiske, och precis som för andra arter stoppar vattenkraften ålarna från att nå sina forna livsområden. Internationella havsforskningsrådet förordar ett totalt fiskestopp.

EU:s beslut att freda ålen sex månader om året är i det här läget helt otillräckligt. Än värre, och än mer obegripligt, är dock Sveriges val att förlägga fiskestoppet till den period då ålfisket är som minst. De som vurmar för att behålla ålfisket brukar hänvisa till att det är en tradition. Men en tradition brukar vara något man ser framför sig kunna fortsätta med långt in i framtiden. Det enda rimliga vore därför att göra allt vi kan för att stärka ålbeståndet nu, för att undvika att ålen försvinner helt och hållet. Utan ålar - inget ålfiske.

Herr talman! Om vi fortsätter med överfiske kommer fisken att ta slut. Har vi ingen fisk att fiska har vi inte heller någon fiskenäring kvar, vare sig storskalig eller småskalig. Att värna om det svenska yrkesfisket innebär att vi måste värna om fiskbestånden och de ekosystem de är en del av. Tyvärr för regeringen vidare den sorgliga traditionen att förespråka högre fiskekvoter än vad som av forskarna anses hållbart.

Vi har historiskt varit alltför långsamma med att agera. Det har gett oss utarmade hav, fiskbestånd i obalans och ett småskaligt fiske på utdöende. Det är något som vi behöver ta på absolut största allvar. Därför behöver vi agera nu för att begränsa industrifisket, flytta ut trålgränsen, skydda hotade arter och etablera en förvaltning som strävar efter långsiktig hållbarhet och inte efter kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal.

Vänsterpartiet vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten, där fisken fångas och landas lokalt, och som bidrar till lokal beredningsnäring och turism. En sådant fiske skulle vara i samklang med naturen och havets ekosystem.

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Fru talman! Flera av förslagen i det här betänkandet rör tillståndsprocesser. Ingen är emot att vi ska ha snabba och effektiva tillståndsprocesser. Risken är dock att man trycker på för mycket och att vi i stället får ett rättsosäkert tillstånd där man viktar företagens investeringar och etableringar tyngre än värnandet om miljön. Vi ska komma ihåg att vi har miljöbalken, plan- och bygglagen och andra lagstiftningar just för att vi ska kunna göra en avvägning mellan exploatering och miljö- och naturhänsyn. Då är det viktigt att det också blir en bra avvägning och att det är en process som får ta den tid som krävs för att göra en sådan.

Jag och mitt parti vill framhålla att miljöbalken behöver bli ett skarpare verktyg för att nå klimatmålen såväl som de andra nationella miljömålen. Enligt FN står vi inför en trippelkris; det handlar om klimatet, utarmningen av biologisk mångfald och spridningen av föroreningar. Dessa globala utmaningar måste hanteras parallellt, och det måste också avspegla sig i miljöbalken.

I dag står Sveriges befintliga industrier för ungefär en tredjedel av våra utsläpp av växthusgaser. Det är inte rimligt att tillstånd i princip ges för evigt till dessa verksamheter. I dag kan tillstånden bara omprövas vid vissa angivna förutsättningar och på initiativ av en miljömyndighet. I propositionen till miljöbalken framfördes att tillstånd i ökad utsträckning ska kunna meddelas för begränsad tid och att det framför allt ska gälla stora verksamheter med stor miljöpåverkan. Så är alltså inte situationen i dag. I de fall verksamheter tidsbegränsas rör det sig framför allt om mindre verksamheter.

Vår uppfattning är att man bör se över miljöbalken och dess tillämpning, så att tillstånd speglar teknikutvecklingen och förändringar i samhället. Huvudprincipen bör vara att tillstånd tidsbegränsas. Det är det enda rimliga förhållningssättet för en modern miljölagstiftning.

Existerande miljötillstånd till alla verksamheter som ger upphov till utsläpp av växthusgaser borde upphöra att gälla senast 2030 för att därefter omprövas och ges dispens om verksamheten tar klimatansvar. All ny verksamhet måste prövas utifrån våra miljömål, inklusive klimatmålen.

Fru talman! Jag skulle också vilja tala för Vänsterpartiets reservation om det kommunala vetot mot vindkraftsetableringar. Det kommunala vetot innebär att en kommun när som helst och på vilka grunder som helst genom ett beslut som inte kan överklagas kan säga nej till etablering av vindkraftverk. Detta infördes av den borgerliga regeringen 2009. Det syfte man angav då var att tillståndsprocesserna skulle gå fortare, men nu ser vi att det har blivit precis tvärtom. Enligt branschen själv stoppades förra året 73 procent av de aktuella vindkraftverken på land av kommunerna.

Sverige har goda förutsättningar för vindkraft, inte minst eftersom vi har en lång kust där vindarna är starka. I våra grannländer Danmark och Tyskland producerar vindkraften 50 respektive 23 procent av elen, vilket visar på potentialen och på att det är fullt möjligt även för Sverige att bygga ut vindkraften i en mycket högre takt än i dag. Vindkraften måste byggas ut för att möjliggöra omställningen av industri och transporter. En kraftig utbyggnad av både land- och havsbaserad vindkraft är det snabbaste sättet att bygga ut Sveriges elproduktion.

Samtidigt möter vindkraften ofta lokalt motstånd. De som bor i områden med vindkraftverk måste såklart få skälig ersättning. Vänsterpartiet vill öka acceptansen för vindkraft genom att lagstifta om en produktionsbaserad ekonomisk ersättning som går till de lokalsamhällen där vindkraftverk byggs.

Det är däremot inte hållbart med det kommunala veto som finns i dag. Formerna för kommunernas inflytande på vindkraftssidan måste förändras och kravet på tillstyrkande tas bort. Kommunerna bör dock på ett tidigt stadium involveras och vara med i processen. Det är också viktigt att upprätthålla höga krav på en rättssäker prövning med hänsyn till människors hälsa och miljön. Kommunernas åsikt ska väga tungt, men i ett läge där Sverige ska gå från fossil energi till förnybar energi är ett kommunalt veto orimligt. Därför yrkar jag bifall till reservation 20.

Herr talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige och i resten av världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer. Den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd av alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd. Våra skogar brukas till stor del för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion på den biologiska mångfaldens bekostnad.

Ovanpå hoten från produktion och exploatering har vi den pågående klimatkrisen, som ytterligare förvärrar och skyndar på utarmningen av den biologiska mångfalden.

I december 2022 enades världens länder till slut om ett nytt globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska 30 procent av jordens havs- och landområden skyddas till 2030. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som satts upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömålen med direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige. Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen.

För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs även att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

Hur svarar då regeringen på detta allvarliga läge? Tyvärr med brutala nedskärningar av naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur slaktas. Pengar till miljöövervakning, insatser för pollinatörer och bekämpning av invasiva arter dras in. De planerade miljöprövningarna av vattenkraften, som är så viktiga för vattenlevande arter, har satts på paus. På EU-nivå verkar man för att försvaga viktig lagstiftning om restaurering av natur.

Herr talman! I dag är ungefär 9 procent av Sveriges skogsmark formellt skyddad. Då är även den fjällnära skogen och improduktiv mark inräknad. De frivilliga avsättningarna uppgår till knappt 6 procent. Sverige har inte klarat att skydda tillräckligt med skog i enlighet med vare sig de internationella eller de nationella målen.

Vänsterpartiet anser att Sverige bör anta en nationell målsättning om att totalt 30 procent av skogsmarken långsiktigt ska skyddas. Det ska uppnås genom att minst 20 procent av den produktiva skogsmarken skyddas. Den skyddade skogsmarken ska bestå av representativa och ekologiskt sammanhängande nätverk av naturtyper. Därför yrkar jag bifall till reservation 8.

Vänsterpartiet anser också att Sverige ska öka takten i bildandet av nationalparker. Naturvårdsverket har i dag en plan för hur fler nationalparker kan bildas och hur befintliga kan utvidgas. Det är bra, men mer resurser måste läggas på detta arbete så att fler nationalparker såsom Kebnekaise snabbare kan bildas.

Herr talman! Det behövs givetvis åtgärder på många fler områden för att vända den negativa trenden för den biologiska mångfalden. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar biologisk mångfald, där våtmarker bevaras och där djuren får gå ute. Vi måste också begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste ta större miljöhänsyn.

Självklart måste också skyddet för mångfalden i havet stärkas. Vi måste stoppa skadliga fiskemetoder som bottentrålning. De marina reservaten ska ingå i större sammanhängande nätverk så att de tillsammans kan stärka varandra.

Herr talman! Eftersom det är vi människor som har försatt oss i den här allvarliga situationen är det bara vi som kan och måste lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi kan fortsätta att bruka jord och skog, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård och biologisk mångfald

(Applåder)

I detta anförande instämde Rebecka Le Moine (MP).

Herr talman! Vattenfall har nyligen meddelat att de vill bygga ut vattenkraften i Umeälven och Luleälven. I samband med denna nyhet fick klimat- och miljöministern frågan om hon kunde lova att de orörda älvarna i Sverige även fortsättningsvis ska vara orörda. Till dem räknas bland andra nationalälvarna Torne älv, Kalix älv, Pite älv och Vindelälven. Där råder förbud mot nya vattenkraftverk. Ministern gav inget sådant löfte utan sa att hon litar på att energiministern och Vattenfall håller god översikt över hur man på bästa sätt bygger ut vår energiproduktion.

Majoriteten av våra vattendrag är i dag reglerade. Vattenkraften har stor betydelse för Sveriges energiförsörjning, men den har också negativa effekter på miljön i och omkring älvarna. Därför behöver de få oreglerade älvar som finns kvar bevaras och miljöförbättrande åtgärder vidtas vid befintliga vattenkraftverk.

Min fråga till Ebba Busch är: Står regeringen bakom förbudet i miljöbalken mot vattenkraft i nationalälvarna, eller planerar man att ändra lagen?

Herr talman! För Vänsterpartiet är en cirkulär ekonomi en central del av omställningen till ett samhälle som är hållbart ur miljö- och klimatsynpunkt. Vi vill ha ett samhälle där vi inte tar ut mer från naturen än vad den kan bära och där råvaror och produkter kan användas igen genom återanvändning och materialåtervinning.

Sedan 1960 har världens produktion av plast ökat tjugofalt, och den beräknas fördubblas igen de närmaste 20 åren. Endast en mindre del av den plast som produceras återvinns eller återanvänds. Det är helt enkelt billigare att tillverka nytt i stället för att hushålla med det vi redan har. Detta har lett till enorma utsläpp av växthusgaser och ständigt växande mängder plastavfall. En liknande problematik finns när det gäller så gott som alla andra material, och det krävs åtgärder för att lösa detta. För att klara den planetära gränsen för hållbar resursanvändning måste det svenska utnyttjandet av jungfruliga råvaror minska med 75 procent till 2050.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cirkulär ekonomi

I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För detta krävs miljöanpassad, giftfri produktion samt att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor. För att detta ska fungera krävs att konsumenter får relevant information och att det skapas strukturer som möjliggör för människor att dela och återbruka varor.

En cirkulär ekonomi som bygger på att tillverka hållbara produkter med lång livslängd och med möjlighet till reparation, återbruk och återvinning ställer helt andra krav på produktionen och på företagen än vad vi ser i dag. Det är inte hållbart att ständigt utvinna nya råvaror och tillverka nya saker för att sedan låta dem hamna på soptippen. Att produkter håller kortare tid ökar avfallsmängderna och motverkar ett effektivt utnyttjande av naturresurser. Om vi ska vända utvecklingen krävs politiska initiativ. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning men kommer att vara otillräckliga för att vi i tid ska nå en hållbar cirkulär ekonomi.

Frankrike har visat vägen. De var först i världen med lagstiftning mot så kallat planerat åldrande, det vill säga att varor tillverkas för att gå sönder efter en viss tids användning. Sedan 2021 måste tillverkare av vissa elektroniska produkter dessutom upplysa kunderna om möjligheterna att reparera produkterna.

Vänsterpartiet har länge jobbat för att få till åtgärder som förlänger livslängden för det vi producerar. Därför yrkar jag bifall till reservation 4, som handlar om att genom krav på produktdesign och produkters livslängd verka för att saker ska hålla längre och gå att reparera.

(Applåder)

Fru talman! Det är både skrämmande och upprörande att vi har kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön. Det finns över 100 000 kemikalier inrapporterade inom EU, men vi har enbart kunskap om några få procent av dessa. För en säkrare kemikalieanvändning krävs mer forskning och ett mer heltäckande regelverk både nationellt, på EU-nivå och globalt.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras eventuella negativa påverkan har utretts. Kemikalier med egenskaper som inte är tillräckligt kända borde bedömas som farliga tills de har granskats.

För att minska mängden farliga kemikalier i vår vardag krävs starkare lagstiftning och fler styrmedel. Ämnen som är hälsoskadliga för människor hamnar också i naturen, där de kan orsaka stor negativ miljöpåverkan. Det kan handla om hormonstörande bisfenoler, som finns i kvitton, tandlagningar och rör till vårt dricksvatten. Det kan handla om ftalater, som kan skada vår reproduktionsförmåga och som kan finnas i plastgolv och leksaker. Det kan handla om bromerade flamskyddsmedel i möbler och elektroniska produkter. Det här är bara några exempel på kemikalier som måste regleras hårdare.

Inte minst handlar det om PFAS. Jag är stolt över att den svenska Kemikalieinspektionen har gått före och tillsammans med fyra andra länder föreslagit kraftiga regleringar av samtliga PFAS-ämnen i EU. Jag hoppas innerligt att förslaget går igenom utan att vattnas ur av kemikalieindustrins lobbyister.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik

Men oavsett eventuellt kommande förbud är PFAS en pågående skandal som vi kommer att få leva med resten av våra liv. Några som på det mest smärtsamma vis har blivit medvetna om detta är invånarna i Kallinge i Blekinge. Efter att under flera år ovetande ha druckit PFAS-förorenat vatten har de nu de högsta uppmätta halterna i världen av PFAS i sitt blod. Det är en skandal som visar på det fundamentala misslyckandet i hur kemikalier regleras, där ämnen tillåts släppas ut obehindrat och man först decennier senare ser de negativa effekterna.

Precis som fossilindustrin länge kände till klimathotet utan att låta kunskapen komma allmänheten till del har kemiindustrin i 50 år vetat om att PFAS är giftigt utan att slå larm. De har satt sin egen kortsiktiga vinning framför våra liv och vår hälsa, och konsekvenserna får vi leva med för evigt.

PFAS är kända som just evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i miljön. I väntan på att ämnena regleras på EU-nivå anser Vänsterpartiet att Sverige bör gå före och införa nationella begränsningar. Danmark har sedan 2020 ett förbud mot PFAS i livsmedelsförpackningar. Det är hög tid att Sverige inför samma sak. Därför yrkar jag bifall till reservation 12 om att införa ett nationellt förbud mot vissa produkter som innehåller PFAS. Jag kan tillägga att jag givetvis står bakom även övriga reservationer som Vänsterpartiet har ställt sig bakom i betänkandet.

Fru talman! Reglering av kemikalier är inte minst en viktig fråga för de tusentals arbetare som jobbar inom kemikalieindustrin i Sverige och i resten av världen. Bättre regleringar gynnar inte bara oss konsumenter utan också alla som arbetar med dessa ämnen. Ju mer kemikalier det finns i produkter här, desto mer kemikalier blir det bland arbetare runt om i världen.

Det räcker inte att förbjuda enstaka ämnen. Det räcker inte heller att se till att vi konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste skärpas från grunden. Man måste kunna hantera kemikalier i grupp. Om man har stoppat en egenskap eller hormonstörande effekt hos ett ämne ska detta automatiskt gälla för nya ämnen som kommer ut på marknaden och som har liknande egenskaper.

Vi måste också kunna hantera hur kemikalier fungerar i blandningar, så kallade kombinationseffekter. En kemikalie kan förefalla oproblematisk ifall den används enskilt, men samreagera i miljön med andra kemikalier och då bli skadlig. Därför måste man kunna göra bedömningar utifrån dessa kombinationseffekter.

Det är industrin som ska ha bevisbördan. Det är industrin som ska bevisa att ämnen behövs, att de inte är skadliga och att detta har bevisats genom tester. Först då ska de kunna släppas ut på marknaden. Vi politiker ska inte behöva göra brandkårsutryckningar i efterhand, så som det tyvärr är i dag. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Fru talman! Fem av de svenska miljömålen berör hav och vatten. De skulle ha nåtts till år 2020, men tillståndet i miljön är fortfarande långt ifrån det som målen beskriver. De ser inte heller ut att nås till 2030.

Klimatet och tillståndet för våra ekosystem hänger ihop. Stora mängder kol binds i haven, som även står för en stor del av det syre som produceras på jorden. För att de här ekosystemtjänsterna fortsatt ska fungera krävs att havens ekosystem bevaras och att den biologiska mångfalden värnas. Forskning på kustekosystem har visat att det finns risk att dessa miljöer, som normalt binder stora mängder kol, i framtiden i stället kan bli utsläppskällor om miljötillståndet blir sämre. Klimatkrisen och havsförsurningen förstärker effekterna av andra havsmiljöproblem, som övergödning och syrefria bottnar, vilket påverkar havens motståndskraft.

Trots ett omfattande och långvarigt åtgärdsarbete för en bättre havsmiljö finns det fortfarande många tecken på att miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön inte är bra. De största problemen är kopplade till övergödning, farliga ämnen, fysisk exploatering och fiske. Den svåra problematiken med omfattande syrebrist och döda bottnar i Östersjön består. Tillförseln av organiskt material ökar i både Östersjön och Västerhavet. Mikroplaster påverkar jordens samtliga marina miljöer och ger negativa effekter även i Sveriges havsområden.

Det är viktigt att konstatera att miljöåtgärder ger resultat. På ett flertal platser runt våra kuster ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnarna var på 70-talet nästan utrotade, men i dag finns över 700 häckande par. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång. Det visar att politiska beslut ger resultat.

Fru talman! Miljömålsberedningen föreslog 2020 i sitt betänkande Havet och människan att Sverige skulle införa en havsmiljölag för att skapa förutsättningar för breda och uthålliga insatser både nationellt och globalt. Regeringen skulle varje mandatperiod ta fram en havsmiljöproposition med en beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet. Vänsterpartiet stöder detta förslag, som ger förutsättningar för en bred politisk uppslutning för en mer kraftfull havsmiljöpolitik. Därför yrkar jag bifall till reservation 29, som handlar om just detta. Men jag står givetvis även bakom Vänsterpartiets övriga reservationer i betänkandet.

Fru talman! Övergödningen är ett av de mest akuta hoten mot havsmiljön. Näringsläckage från jord- och skogsbruk, trafik på land och till sjöss, avloppsreningsverk och industrier måste åtgärdas om situationen ska förbättras. Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder för att lösa problemen. Nuvarande åtgärdsprogram inom vatten- och havsmiljöförvaltning samt landsbygdsprogrammet är otillräckliga när det gäller åtgärder för att minska näringstillförseln till vattenmiljöer. Regeringen bör se till att åtgärdsprogrammen samordnas så att de innehåller de åtgärder som krävs för att minska näringstillförseln till nivåer som möjliggör en vattenmiljö fri från övergödning. Regeringen bör också införa ett etappmål om återföring av kväve och fosfor till livsmedelsproduktionen i enlighet med Miljömålsberedningens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård

Jordbruket är i dag den främsta landbaserade orsaken till det läckage av näring som leder till övergödning. Stallgödsel bör så långt det är möjligt återföras till kretsloppet genom att den nyttjas för att odla grödor. Vänsterpartiet anser att det krävs ytterligare åtgärder för att gödselanvändningen i Sverige ska bli kretsloppsanpassad. Ett sådant målinriktat arbete skulle även, förutom miljö- och klimatvinster, minska behovet av importerad konstgödsel och stärka vår livsmedelsberedskap.

Fru talman! Att restaurera våtmarker och skapa nya ger många vinster för klimat, miljö och samhälle. Genom att man låter våtmarker lagra kol kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har också stor betydelse för den biologiska mångfalden. Våtmarker stärker landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Utöver det kan våtmarker minska övergödningen genom att hålla kvar näring och därmed minska näringsbelastningen i vattendrag, sjöar och hav. Vänsterpartiet vill öka satsningarna på att återställa och anlägga våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. Vi välkomnar därför utskottets markering mot regeringen att den måste intensifiera sitt arbete med att anlägga och restaurera våtmarker.

(Applåder)

Fru talman! Vänsterpartiet delar regeringens syn att det är önskvärt med ökad enhetlighet i skattesystemet. Utvecklingen av det svenska skattesystemet har under de senaste 20 åren inneburit betydande avsteg från denna princip. Jobbskatteavdrag, rut och rot har införts, och en enhetlig kapitalbeskattning på 30 procent är ett minne blott. Det finns också en rad olika nedsättningar av arbetsgivaravgifter för olika grupper och åldrar.

I vår budgetmotion för 2023 presenterade vi i Vänsterpartiet en rad förslag till skatteändringar i syfte att uppnå ett mer likformigt skattesystem. Vi lade fram förslag som hade återupprättat principen om lika skatt på lika inkomst gällande inkomstskatterna, och vi tog betydande steg mot en mer enhetlig kapitalbeskattning. Det kan dock finnas områden där avsteg från principen om likformiga skatter kan vara motiverade. Klimat- och miljöområdet är ett sådant.

I år ska regeringen enligt klimatlagen presentera en handlingsplan för hur Sverige ska nå klimatmålen under mandatperioden. Ett stort antal myndigheter har bidragit med underlag och förslag inför detta. Men även om samtliga dessa förslag genomförs kommer det inte att räcka för att fylla det gap som har uppstått på grund av regeringens politik, har Klimatpolitiska rådet nyligen konstaterat. De politiska förändringar som regeringen hittills har presenterat leder i stället, vilket regeringen själv medger, till att utsläppen av växthusgaser ökar. Propositionens förslag att höja mervärdesskatten på vissa reparationer bör beaktas i detta sammanhang.

För att minska samhällets klimat- och miljöbelastning måste förbrukningen av naturresurser minska. För att nå dit behöver vi styrmedel för en cirkulär ekonomi som ökar produkters livslängd och stärker möjligheten att reparera och återanvända. Även om sänkt momssats på vissa reparationer är en begränsad insats är den värdefull i ett läge där våra klimatåtgärder, små som stora, måste intensifieras. Av propositionen framgår att regeringen själv bedömer att en höjning av momsen kommer att leda till ökad efterfrågan på nyproducerade varor och sämre villkor för småföretagen i branschen.

Vänsterpartiet delar Naturvårdsverkets bedömning att hög tillgänglighet till reparationstillfällen är nödvändigt för att det ska vara enkelt för allmänheten att nyttja reparationer. Regeringens och Sverigedemokraternas förslag sänder enligt Naturvårdsverket fel signaler till allmänhet, näringsliv och företagare i berörda branscher. Omställningen till ett hållbart samhälle kräver långsiktiga styrmedel. Vänsterpartiet säger därför, i likhet med flera av remissinstanserna, nej till att höja mervärdesskatten på vissa reparationer.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! När riksdagen 1999 beslutade om miljömålen fastslogs att "det övergripande syftet med miljöarbetet är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser". I dag, 24 år senare, är nästa generation här, och vi är fortfarande inte i närheten av att ha löst problemen. Inte heller till 2030 kommer vi att ha lyckats.

Både klimat- och miljöministern och jag själv tillhör den generation som skulle ha fått ta emot den gåva som ett samhälle utan klimatpåverkan, artutrotning och miljögifter skulle ha varit. Vi var båda barn när miljömålen instiftades, och vi kan inte personligen lastas för att våra företrädare slösade bort tiden och fortsatte att förstöra miljön när de i stället borde ha reparerat den. Vårt ansvar är att göra det bästa av den tid vi har nu.

Vad gör då Romina Pourmokhtari? Hon slaktar miljöbudgeten och drar undan de resurser som skulle ha gett oss förutsättningar att nå miljömålen. Budgeten för skydd och skötsel av värdefull natur minskar med 1 ½ miljard kronor. Det här får stora konsekvenser för den biologiska mångfalden. Det drabbar också markägare som själva har visat intresse för att skydda värdefull natur och som nu tvingas vänta på ersättning.

För oss som är oroliga över tillståndet i miljön är det omöjligt att känna sig trygg med en sådan regering.

Fru talman! Naturvårdsverket bedömer att klimat och biologisk mångfald måste prioriteras politiskt de kommande åren. Lyckas vi vända utvecklingen kan naturen bidra till att motverka klimatkrisen och hjälpa oss att anpassa oss till den, men då krävs kraftfulla insatser.

I Vänsterpartiets budget för 2023 föreslår vi kraftigt ökade anslag för att stärka ekosystemen och möta klimatkrisen. Utöver det har vi också lagt fram en rad förslag för att värna naturens förmåga att lagra kol, stärka den biologiska mångfalden och öka incitamenten att bidra till en grön omställning på landsbygden. Vi vill öka resurserna för ersättning till markägare som vill skydda sina skogar. Vi välkomnar Naturvårdsverkets uppmaning till oss politiker att prioritera klimatet och den biologiska mångfalden, och vi vill att många av deras förslag ska förverkligas snarast för att öka takten i arbetet med att nå miljömålen.

Regeringen och Sverigedemokraterna har däremot i Tidöavtalet och i budgeten för 2023 tydliggjort att klimat- och miljöfrågor är nedprioriterade. Kraftiga budgetnedskärningar på klimat- och miljöområdet i årets budget försvårar möjligheterna att nå miljömålen till 2030. Inte minst kommer de minskade anslagen för att skydda och förvalta natur att slå hårt mot både den biologiska mångfalden och klimatet.

Fru talman! Varningsklockorna ljuder allt högre när det gäller den biologiska mångfalden i svenska skogar. Hälften av alla hotade arter i Sverige är knutna till skogen. I dag utgör artrika naturskogar bara 10-15 procent av den svenska skogen. Länsstyrelser uppger att de tvingas släppa igenom avverkningar av skyddsvärda skogar för att de inte har råd att betala för att skydda dem. Resurserna för skydd av de här skogarna kommer att minska än mer kommande år till följd av regeringens beslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Naturvårdsverket larmar också om att de minskade resurserna för skydd och skötsel av värdefull natur utöver att ge skador på miljön som inte går att reparera också kommer att leda till att 1 000 arbetstillfällen på landsbygden försvinner. Det är svårt att se vem som egentligen gynnas av den politik som regeringen och Sverigedemokraterna driver.

Fru talman! Det gläder mig att klimat- och miljöministern inser att nuvarande och planerade åtgärder inte är tillräckliga för att nå miljömålen. Problemet är att det är så förtvivlat bråttom. Det har nu gått 24 år sedan miljömålen instiftades, och egentligen skulle de ha uppnåtts redan för tre år sedan. Naturvårdsverkets utvärdering visar att det är långt kvar till att nå de flesta av målen. Hela 12 av 16 miljömål kommer inte att vara nära att nås ens 2030.

För klimatet och den biologiska mångfalden blir läget alltmer allvarligt. Resultatet av utvärderingen borde inte komma som en överraskning för någon som har följt miljödebatten de senaste årtiondena. Men när man ser regeringens politik på miljöområdet kan man ibland undra om de har levt under en sten och helt missat hur allvarligt läget är.

Jag hoppas ändå att utvärderingen ska fungera som en väckarklocka och få regeringen att äntligen vakna upp. Men efter ministerns svar undrar jag fortfarande vilka åtgärder regeringen kommer att vidta för att nå miljömålen till 2030. Globala ramverk och EU-strategier är inte mycket mer än fina ord på papper. Det som verkligen räknas är praktisk handling. I praktiken motarbetar regeringen de lovande planer som finns, exempelvis i EU:s förordning om restaurering av natur.

Fru talman! Fungerande ekosystem är grunden för våra liv och vår välfärd. Naturvårdsverket konstaterar att förlust av naturvärden som inte går att återskapa är ett akut problem. Jord- och skogsbruket är det som påverkar flest hotade arter i Sverige, och odlingslandskapet och skogslandskapet är tillsammans hem för mer än 75 procent av Sveriges rödlistade arter. Igenväxning och avverkning är de största problemen.

När man ställer frågor till partierna i regeringsunderlaget om hur de ska lösa problemet har de ingenting annat att komma med än att i tid och otid mekaniskt upprepa samma gamla fraser om att stärka äganderätten. Men äganderätten är inte hotad och har aldrig varit det. Det som är hotat i Sverige i dag är alla de arter som bara kan leva i gamla skogar som inte kalavverkas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag frågade ministern om hon delar myndigheternas bedömning att det krävs starkare styrning och incitament för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Jag uppfattar hennes svar som att hon lägger hela ansvaret i knät på enskilda markägare. Ministern säger att markägare ska få ekonomisk kompensation, samtidigt som hon precis har lagt fram en budget som minskar anslaget till just detta med 30 procent. Naturvårdsverket varnar för att markägare som vill skydda sina skogar kommer att få vänta i flera år på ersättning. Det underminerar förtroendet för hela systemet.

Fru talman! Naturvårdsverket konstaterar i sin utvärdering av miljömålen att vår konsumtion och produktion har stor påverkan på miljö och hälsa både i Sverige och i andra länder. Vi behöver ställa om till ett resurseffektivt och giftfritt samhälle.

Jag frågade ministern om hon kommer att verka för nationella styrmedel som främjar cirkulär ekonomi och minskar efterfrågan på jungfruliga råvaror. I sitt svar pratade hon om strategier och visioner, och hon hänvisade till en rad förhandlingar om nya förordningar och direktiv på EUnivå.

Visst finns det mycket som är lovande i dokumenten, men givet det akuta läge vi befinner oss i visade svaret ändå på en anmärkningsvärd passivitet från regeringens sida. Ska vi förlita oss på vackert formulerade strategier och visioner och liknöjt invänta lagstiftning från EU? Har regeringen ingen egen handlingskraft och initiativförmåga?

Fru talman! När Naturskyddsföreningen inför valet frågade de politiska partierna hur de ställde sig till 22 olika förslag svarade Liberalerna ja på 18 av frågorna.

Ni sa bland annat ja till att anta en svensk kolodixidbudget i enlighet med Parisavtalet, till att skydda 30 procent av Sveriges land och hav till 2030, till att göra en översyn av skogspolitiken och till miljardsatsningar på gröna renoveringar av miljonprogramsområden.

Jag vet att många svenskar i dag är djupt besvikna på Liberalerna för era brutna löften. Att göra som klimat- och miljöministern och ursäkta sig med att ni har tvingats till kompromisser med mindre ambitiösa partier klingar falskt. Faktum är att Liberalerna kan välja att lämna regeringen vilken dag som helst och se till att Sverige får ett nytt styre. Men ni väljer aktivt att styra tillsammans med partier som förnekar klimatkrisen framför att samarbeta med oss som faktiskt vill lösa den.

Fru talman! Regeringen framhåller i sin budget att klimat- och miljöpolitiken ska stämmas av mot forskningen och baseras på fakta. Man kan tycka att det borde vara en självklarhet. Det är ju i grund och botten naturens lagar som avgör vilka konsekvenser vårt agerande får för klimatet och miljön.

Tyvärr finns det anledning att tvivla lite på regeringens uppriktighet här. Dels har regeringspartierna gett sig i lag med de ökända klimatforskningsförnekarna i Sverigedemokraterna, dels gör Liberalernas egen klimat- och miljöminister ideligen uttalanden som tyder på att hon antingen ignorerar eller missförstår forskarnas budskap.

Det klimatforskningen säger oss är att vi måste minska utsläppen så snabbt som möjligt för att minimera effekterna av klimatkrisen. Vi har inte tid att först öka dem för att minska dem senare, vilket är vad regeringen föreslår. Då kommer vi att misslyckas.

Jag vill fråga ledamoten från Liberalerna: Har ni i de styrande partierna i själva verket övergett klimat- och miljömålen? Och vore det i så fall inte ärligare att erkänna det inför svenska folket?

Fru talman! Om man vill se hur vi finansierar våra satsningar kan man titta i vår budget. Den är i balans, så det är inget problem.

Som jag sa föreslår vi, med start 2024 och de följande tio åren, ett investeringsprogram som kommer att vara lånefinansierat, men det skulle ändå göra Sverige till ett av de minst skuldsatta länderna i Europa. Vi ser därför inte att det skulle vara något problem att finansiera det.

Jag tycker att det är intressant att ledamoten säger att regeringen vill att deras klimatpolitik ska vara ambitiös och att det är den näst största miljöbudgeten. Regeringen beskriver själva i budgeten att de förslag som läggs fram kommer att leda till att utsläppen ökar, så ur mitt perspektiv är detta inte tillräckligt ambitiöst. Målet måste vara att lösa problemen, och även om budgeten är den näst största växer ju problemen hela tiden. Att slå sig för bröstet och säga att man lägger fram en budget som är den näst största framstår som lite konstigt i mina ögon.

Fru talman! I en tid då världen behöver kraftsamla för att möta klimatkrisen skämmer regeringen ut Sverige och sänker de svenska klimatambitionerna. Med nuvarande utveckling når Sverige varken klimatmålen eller övriga miljökvalitetsmål. I det läget väljer regeringen att lägga fram en budget som tar oss allt längre från att uppnå de av riksdagen uppsatta nationella målen. Regeringen abdikerar också från globala åtaganden såsom 1,5-gradersmålet och löften om att bevara den biologiska mångfalden.

I budgetpropositionen konstaterar regeringen att utsläppen kommer att öka till följd av flera klimatskadliga förslag. Det är uppenbart att regeringens och Sverigedemokraternas ointresse för klimatet och miljön nu har omsatts i passivitet och ett klimatfientligt reformprogram. De som satte sin tilltro till Liberalerna i hopp om att de skulle värna klimatperspektivet i en högernationalistisk regering har all anledning att känna sig besvikna. Högerpartierna har inlett en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet. Nedläggningen av Miljödepartementet är tyvärr långt ifrån det enda exemplet. Fram till 2025 har de styrande partierna aviserat en halvering av miljöbudgeten.

Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att stärka Sveriges klimatarbete är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt dålig politik för vår tid. De styrande partierna sällar sig till den krympande skara av regeringar som ignorerar eller ifrågasätter klimatkrisen. Den här bristen på krisinsikt och reformvilja riskerar att försena eller förhindra omställningen inom industrin, transportsektorn och fastighetssektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Om Vänsterpartiet hade fått bestämma hade vi nästa år påbörjat uppstarten av ett historiskt investeringsprogram för klimatet, som skulle genomföras från 2024 och växlas upp under tio år. Redan 2023 skulle vi sjösätta satsningar för att värna värdefull natur och återställa naturliga kolsänkor. Det är viktiga miljöinsatser som skulle gynna den biologiska mångfalden och sänka utsläppen.

Vänsterpartiet anser att klimatkrisen och artdöden måste vara i fokus för ökade satsningar inom utgiftsområde 20. Dessa båda kriser hänger intimt samman och måste lösas gemensamt. Ett enigt forskarsamhälle varnar för att både klimat och biologisk mångfald är akut hotade och att dessa hot hänger samman. I Parisavtalet betonas vikten av att länderna skyddar och ökar kolförråd och kolsänkor. Friska ekosystem med rik biologisk mångfald är mer motståndskraftiga mot de negativa effekterna av klimatkrisen. Skydd och restaurering av naturliga ekosystem ger dessutom stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid från atmosfären.

Jämfört med regeringens budget vill Vänsterpartiet satsa 1,8 miljarder kronor mer på åtgärder för värdefull natur. Pengarna skulle bland annat gå till restaurering av våtmarker och återvätning av torvmarker - åtgärder som ger många vinster för miljön och klimatet. Utdikade våtmarker läcker kol, och genom att återväta dem kan de i stället bli kolsänkor. Att anlägga våtmarker har stor betydelse för den biologiska mångfalden. Våtmarker stärker också landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket bidrar till klimatanpassning. Regeringens så kallade satsning på området är pinsamt låg i jämförelse med vår och innebär i själva verket en nedskärning, eftersom pengarna bara flyttas från annat naturskydd och dessutom minskar de kommande åren. Utöver våtmarker vill vi satsa på åtgärder för hotade arter och på restaurering av naturbetesmarker.

Vänsterpartiet vill också storsatsa på skydd av värdefull natur. Vi lägger i vår budget över 3 miljarder kronor mer på detta jämfört med regeringen. FN:s klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen. Skydd och restaurering av naturliga ekosystem ger stora möjligheter att lagra koldioxid. För att värna skogens betydelse för den biologiska mångfalden och klimatet krävs en omställning av skogsbruket. Utvecklingen för den biologiska mångfalden i skogen är negativ. Hotade arter och livsmiljöer minskar. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas i stället för att skyddas.

Det krävs styrmedel och regleringar för att uppnå ett hållbart skogsbruk. De naturskogar som finns kvar i Sverige måste få ett långsiktigt skydd, och för det krävs ökade statliga medel. En stor del av de skogar som behöver skydd är fjällnära skogar. Med de otillräckliga resurser som regeringen avsätter riskerar många av dessa skogar att i stället avverkas, och många skogsägare som vill få sin skog skyddad riskerar att bli utan ersättning. Oersättliga naturvärden går därmed förlorade. Vänsterpartiet anser att de stora sammanhängande fjällnära naturskogarna långsiktigt bör skyddas genom formellt skydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmän miljö- och naturvård

Fru talman! Vänsterpartiet avvisar regeringens förslag om avveckling av klimatbonusen för elbilar. Mindre än en tredjedel av de nya bilarna det senaste året var elbilar. Det är en alldeles för låg andel. Om klimatmålen ska kunna nås utan att en massa nya bilar skrotas behöver nybilsförsäljningen snabbt ställa om till 100 procent fossilfria bilar. Det är därför helt centralt att fortsätta stödja köp av elbilar och förbättra laddinfrastrukturen. Stödet måste utformas så att det ger incitament till att utveckla bilar som vanliga hushåll har råd med. Vi föreslår därför en ny utformning av klimatbonusen som gör att fler får möjlighet att köpa elbilar till lägre pris samtidigt som dyrare bilar inte ger någon bonus. Ett särskilt utformat stöd för begagnade elbilar finns också med i vårt förslag.

Förändringarna i systemet är kostnadsneutrala för staten i förhållande till det system som gällde tidigare. Vi vill också införa ett klimatomställningsstöd för personbilar bestående av en skrotningspremie och stöd till konvertering från bensin- och dieseldrift till drift med förnybara bränslen.

Vänsterpartiet föreslår också ett nytt investeringsstöd för produktion av förnybara drivmedel och laddinfrastruktur. De svenska utsläppen behöver minska betydligt snabbare än i dag. För ny teknik behöver marknaden statliga insatser i form av riskdelning och finansiering för att investera i de fossilfria lösningarna. Vänsterpartiet föreslår därför ett ökat riktat stöd till klimatinvesteringar jämfört med regeringen och utöver nuvarande Klimatklivet. Genom detta investeringsstöd för produktion av biogas, elektrobränslen och andra hållbara drivmedel skulle vi stärka våra inhemska möjligheter till ökad produktion av biodrivmedel och uppnå högre grad av nationell självförsörjning. Givetvis ska dessa drivmedel produceras på ett sätt som inte minskar naturliga kolsänkor eller äventyrar den biologiska mångfalden. Vi vill också använda stödet för ökad tillgänglighet till laddinfrastruktur och snabbare utbyggnad av vätgasinfrastruktur.

Vänsterpartiet vill också satsa 1 miljard kronor på forskning för klimatomställning. Syftet är bland annat att ta hjälp av forskningen för att utforma klimatåtgärder som kan få bred folklig acceptans. Vi vill också stärka forskningen för utformande av hållbara bruksmetoder för att stärka kolinlagringen i de gröna näringarna.

Sammantaget anvisar jag och mitt parti drygt 5 ½ miljard kronor mer än regeringen till utgiftsområde 20 för år 2023.

Eftersom riksdagsmajoriteten i det första steget av budgetprocessen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den Vänsterpartiet önskar avstår jag från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 20. Vänsterpartiets förslag inom utgiftsområdet är en del av vårt budgetalternativ, som är en helhet. Vi redovisar våra prioriteringar i vårt särskilda yttrande.