Andrea Andersson Tay

Herr talman! Det gläder mig att vi är överens om att det finns ett problem, men tyvärr hjälper det inte Kallingeborna i den situation de är i nu. Det har gått över tio år sedan föroreningarna uppdagades där, och det har gått snart fem månader sedan domen i Högsta domstolen kom.

Problemet är inte nytt. Regeringen har haft gott om tid på sig att fundera över hur man ska kompensera dem som är drabbade i Kallinge. Nu krävs ett snabbt besked.

Dessutom vet vi att Kallinge inte är den enda platsen i landet där Försvarsmakten har släppt ut PFAS i dricksvattnet. Exempelvis Uppsala lider av samma problem. Den här regeringen har också gett Försvarsmakten tillåtelse att släppa ut PFAS-förorenat vatten i Vättern, som är dricksvattentäkt för 250 000 personer. Är det inte läge för staten att både ta ansvar för gamla synder och förhindra att fler människor drabbas av samma skada som Kallingeborna?

Herr talman! Jag tror att vi alla har berörts av det som invånarna i Kallinge i Ronneby kommun har gått igenom. År 2013 fick de veta att de i flera decennier har druckit vatten förorenat av skyhöga halter av evighetskemikalierna PFAS. Källan till föroreningen är Försvarsmaktens användning av brandskum.

Under de över tio år som har gått sedan föroreningarna blev kända har de drabbade inte erbjudits något annat än ett blodprov för att få veta hur höga halter de har i kroppen - inga särskilda hälsokontroller, ingen ekonomisk kompensation.

Några av invånarna startade PFAS-Föreningen och gick ihop för att kräva skadestånd. Nu har Högsta domstolen gett dem rätt, men domen innebär bara att det är klargjort att de har rätt till skadestånd. För att fastställa hur var och en ska kompenseras krävs en ny rättsprocess eller en förlikning. Problemet är också att domen i Högsta domstolen bara gäller dem som är medlemmar i PFAS-Föreningen, och de utgör bara en bråkdel av de tusentals som är drabbade.

PFAS-Föreningens ordförande Herman Afzelius säger att hans önskan är att alla som har höga halter av PFAS i blodet på grund av föroreningarna i Kallinge ska kompenseras och att de ska få den vård de behöver. Han vill också se en förändrad lagstiftning så att människor som drabbats ska slippa ta till rättsprocesser för att få kompensation. Det är staten som har orsakat utsläppet, och då måste också staten ta ansvar.

Vad tänker regeringen göra för att ge de drabbade i Kallinge upprättelse och kompensation?

Herr talman! Tillståndet för den biologiska mångfalden i Sverige och i resten av världen är kritiskt. Forskare har konstaterat att förlusten av arter och ekosystem är ett lika stort hot som klimatkrisen. Av jordens cirka 8 miljoner växt- och djurarter riskerar nästan 1 miljon att utrotas. Vi är nu inne i det sjätte massutdöendet. Tidigare massutdöenden har orsakats av meteoritnedslag och geologiska processer. Den här gången är det mänsklig verksamhet som är orsaken till utrotningen.

Även här i Sverige går utvecklingen åt fel håll. Andelen rödlistade arter ökar. De största hoten mot djur och växter i Sverige är skogsavverkning och igenväxning av det öppna landskapets hagar och ängar.

Skogen utgör livsmiljö för en stor del av den biologiska mångfalden och är hem för många hotade arter. Dagens intensiva skogsbruk påverkar många arter negativt. I stället för levande skogar med träd i alla åldrar, en blandning av trädarter och död ved består våra skogar i dag till stor del av planteringar med likåldriga granar eller tallar som avverkas långt innan de når sin maximala livslängd.

Våra skogar brukas för att ge så hög ekonomisk avkastning som möjligt, och vi har ett skogsbruk som ensidigt prioriterar produktion, på den biologiska mångfaldens bekostnad. Ovanpå hoten från produktion och exploatering har vi den pågående klimatkrisen, som ytterligare förvärrar och skyndar på utarmningen av den biologiska mångfalden.

I december 2022 enades världens länder till slut om ett nytt globalt ramverk för att stoppa artutrotningen. Enligt ramverket ska 30 procent av jordens havs- och landområden skyddas till 2030. Det är glädjande att ambitiösa mål finns på plats, men de kommer inte att nås utan ansträngning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Sverige klarade inte att leva upp till något av de mål som sattes upp till 2020 inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. Inte heller nås något av de nationella miljömål som har direkt koppling till den biologiska mångfalden. Det är ett klart underbetyg för ett rikt välfärdsland som Sverige.

Det är tyvärr också ett kvitto på att miljöhänsyn fortsatt underställs kortsiktiga vinstintressen. För att bryta trenden krävs nya styrmedel och ett förbättrat regelverk för att jord- och skogsbruk, fiske och andra verksamheter ska bedrivas hållbart inom naturens gränser. Det krävs även att vi skyddar områden med höga naturvärden från exploatering.

Hur svarar då regeringen på detta allvarliga läge? Tyvärr med brutala nedskärningar på naturvården. Resurser till skydd och skötsel av värdefull natur har kapats sedan denna regering tillträdde. Pengar till miljöövervakning och insatser för pollinatörer har dragits in. De planerade miljöprövningarna av vattenkraften, som är viktiga för vattenlevande arter, har satts på paus. På EU-nivå lobbar svenska ministrar till och med gentemot andra länder för att stoppa viktig lagstiftning om restaurering av natur.

Herr talman! I Sverige finns ungefär 86 000 områden som misstänks vara förorenade. De flesta av föroreningarna har orsakats av industrier och verksamheter innan miljölagstiftningen utvecklades, men det finns även många områden som har förorenats av exempelvis PFAS under senare år. Arbetet med att avgöra vilka områden som behöver saneras pågår, och hittills har närmare 10 000 områden bedömts utgöra en stor eller mycket stor risk för hälsa och miljö.

Att sanera dessa områden är ofta en långdragen process, bland annat för att en ansvarsutredning måste fastställa vem som ska betala för saneringen innan arbetet kan påbörjas. Att förorenaren ska betala är en viktig princip. Om arbetet med att sanera förorenade områden fördröjs av att det är svårt att fastställa vem som är ansvarig kan det dock leda till att gifter sprids och riskerar att skada människor och miljö. Därför är det angeläget att möjliggöra att sanering påbörjas innan ansvarsutredningen är klar när detta bedöms vara nödvändigt.

Herr talman! Fem av de svenska miljömålen berör hav och vatten. De skulle ha nåtts till år 2020, men tillståndet i miljön är fortfarande långt ifrån det som målen beskriver. De ser inte heller ut att nås till 2030.

Klimatet och tillståndet i ekosystemen hänger ihop. Stora mängder kol binds i haven, som även står för en stor del av det syre som produceras på jorden. För att dessa ekosystemtjänster fortsatt ska fungera krävs att havens ekosystem bevaras och att den biologiska mångfalden värnas. Forskning på kustekosystem har visat att det finns risk att dessa miljöer, som normalt binder mycket kol, i framtiden i stället blir utsläppskällor om miljötillståndet blir sämre.

Klimatkrisen och havsförsurningen förstärker effekterna av andra havsmiljöproblem, som övergödning och syrefria bottnar, vilket påverkar havens motståndskraft. Trots ett omfattande och långvarigt åtgärdsarbete för en bättre havsmiljö finns det fortfarande många tecken på att miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön inte är bra. De största problemen är kopplade till övergödning, farliga ämnen, fysisk exploatering och fiske. Den svåra problematiken med syrebrist och döda bottnar i Östersjön består. Mikroplaster påverkar jordens samtliga marina miljöer och ger negativa effekter även i Sveriges havsområden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvård

Det är viktigt att konstatera att miljöåtgärder ger resultat. På ett flertal platser runt våra kuster ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnarna var på 1970-talet nästan utrotade, men i dag finns nära 1 000 vuxna havsörnspar. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång. Detta visar att politiska beslut gör skillnad.

Herr talman! Miljöskadliga ämnen som kemikalier, läkemedel och mikroplaster når än i dag våra vattendrag genom utsläpp från avloppsreningsverk. Dagens reningsverk är inte byggda för att rena vattnet från dessa ämnen. Resultatet blir att ämnena ansamlas i vattenlevande djur som fiskar och skaldjur, som därmed kan bli olämpliga att äta. Vissa ämnen kan också påverka fertiliteten hos fiskar och groddjur, vilket hotar deras överlevnad på sikt.

Utsläpp av antibiotika bidrar till utvecklingen av antibiotikaresistenta bakterier. På många platser riskerar ämnena också att hamna i dricksvattnet.

Vänsterpartiet anser att det finns skäl att sätta upp ett nationellt mål om att avloppsvatten ska renas från skadliga ämnen såsom läkemedel, mikroplaster och skadliga kemikalier. Därför yrkar jag bifall till reservation 31.

Herr talman! Det behövs givetvis åtgärder inom en lång rad områden utöver dem jag har tagit upp här i dag för att vända den negativa trenden för naturen och den biologiska mångfalden. Vi behöver ett jordbruk som i mycket större utsträckning främjar artrikedom, där våtmarker bevaras och djuren får gå ute. Vi måste begränsa användningen av miljögifter i jordbruket. Den fysiska planeringen måste också ta större miljöhänsyn.

Avslutningsvis vill jag återknyta till det jag sa i inledningen. Vi befinner oss i det sjätte massutdöendet. Artutrotningen, den globala upphettningen och de föroreningar mänskligheten släpper ut samverkar i en planetär trippelkris. Ingen kommer att lämnas oberörd av dess konsekvenser.

Eftersom det är vi människor som har försatt oss i denna allvarliga situation är det bara vi som kan - och måste - lösa den. Därför behövs politiskt ledarskap. Vi ska fortsätta att bruka jord, skog och hav, men vi måste göra det på ett hållbart sätt. Ytterst är det naturens bärkraft som måste sätta gränserna för vad vi kan göra.

Herr talman! Klimat- och miljöministern har vid upprepade tillfällen hävdat att regeringen är först med att ha en plan för hur Sverige ska nå hela vägen till nettonollutsläpp. Klimatpolitiska rådet konstaterar dock i sin granskning att åtgärder för att nå klimatmålen saknas i regeringens klimathandlingsplan och att den därför är missvisande och brister i saklighet.

Förra veckan slog även Naturvårdsverket fast att Sverige inte når klimatmålen till vare sig 2030 eller 2045 med regeringens beslutade och planerade åtgärder. Allt som finns är ett löfte om en utredning som ska föreslå åtgärder som i bästa fall kan vara på plats efter denna mandatperiods slut.

Kommer klimat- och miljöministern att i ljuset av detta stå fast vid att regeringen har en plan för hur klimatmålen ska nås?

Fru talman! Min fråga riktar sig till Jakob Forssmed i egenskap av ansvarig för civilsamhällesfrågor.

DN rapporterar om hur en kvinna som är engagerad i gruppen Rebellmammorna har blivit av med sitt jobb på Energimyndigheten efter att i medierna ha framställts som en säkerhetsrisk. Detta har skett trots att hon hela tiden har varit öppen med sitt klimatengagemang, har genomgått kontroll hos Säpo och har blivit godkänd för att arbeta på myndigheten.

Jakob Forssmeds ministerkollega Carl-Oskar Bohlin har gått så långt att han har fört dialog med Energimyndighetens generaldirektör för att i detalj följa upp hur myndigheten har hanterat detta.

Rebellmammorna är en grupp som arbetar för att sätta ljuset på klimatkrisen. Deras metod är att sitta tillsammans i en cirkel på marken och sjunga sånger om att de är oroliga för sina barns framtid. Deras manifestationer är helt igenom fredliga, vilket också bekräftas av polisen.

Vi har i Sverige grundlagsskyddad rätt att manifestera och uttrycka våra åsikter, och det är denna rättighet Rebellmammorna utövar. Ska föreningsaktiva kunna jobba på svenska myndigheter?

(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag ser att det har varit en liten konversation här framme som har landat i att statsrådet Niklas Wykman, Moderaterna, tar svaret.)

Herr talman! Livet i våra hav, sjöar och älvar utsätts för hot från flera olika håll. Mänsklig exploatering i form av överfiske, övergödning och vattenkraft har pressat flera fiskbestånd till ruinens brant. Nu krävs det politiska åtgärder för att komma till rätta med problemen.

Vi har de senaste åren nåtts av återkommande larm om situationen för strömmingen i Östersjön. Kustfiskare och forskare vittnar om att mängden strömming har minskat kraftigt. Den strömming som är kvar är så liten att den inte längre går att använda till beredning eller försäljning. Det snabbaste sättet att hjälpa bestånden att återhämta sig vore att stoppa det storskaliga industriella fisket. Större delen av den fisk som tas upp av dessa fartyg hamnar inte på svenskarnas tallrikar utan blir till foder.

I detta akuta läge borde vi kunna förvänta oss att partierna i regeringsunderlaget agerar med kraft för att stoppa förödelsen i Östersjön. Tyvärr är det inte vad vid ser. När EU-kommissionen i höstas, efter att det larmats i flera år om strömmingens situation, till sist föreslog stopp för riktat fiske efter strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken valde regeringen att i stället verka för att industrifisket ska fortsätta, trots att de vet att vi för varje år som detta destruktiva fiske tillåts fortgå rör oss allt närmare en kollaps för strömmingsbestånden.

Vi har debatterat denna fråga vid flera tillfällen tidigare, och det argument som ständigt hörs från högerpartierna är att de inte hade något val eftersom inget annat land ville stoppa fisket. Den svenska regeringen rycker alltså på axlarna åt att vårt gemensamma hav skövlas. Men det är i och för inte så överraskande när man ser till hur de hanterar andra miljöfrågor. I stället för att vara ett föregångsland hamnar Sverige i bakvattnet.

Som om det inte vore nog med det skandalösa beslutet att i strid med rådande regelverk fortsatt tillåta storskaligt fiske vill EU-kommissionen nu ändra i förvaltningsplanen för Östersjön så att medlemsstaternas regelvidriga beslut i fortsättningen ska anses rätt och riktigt. Efter att ärendet har varit på bordet i flera månader har regeringen inte kunnat prestera mer än att säga nej till att det snabbehandlas. Men i sakfrågan vet de fortfarande inte vad de vill. De kan alltså inte bestämma sig för om strömmingen ska skyddas från kollaps eller inte. Eller har de egentligen bestämt sig men vill inte tala högt om det?

När vi hade överläggning i miljö- och jordbruksutskottet för en dryg månad sedan framstod det från landsbygdsminister Kullgrens sida som att han i varje fall inte har några invändningar mot kommissionens förslag att försvaga förvaltningsplanen.

Högerpartierna motiverar sitt agerande med att de vill skydda det småskaliga, kustnära fisket från fiskestopp. Det är en bluff. Den viktigaste förutsättningen för att det småskaliga fisket ska kunna fortleva är att det finns hållbara fiskbestånd att fiska på. För att det ska bli verklighet krävs stopp för industrifisket. Ett sådant stopp kan utan problem kombineras med att man tillåter det småskaliga fisket att fortsätta.

Herr talman! Strömmingen är tyvärr inte den enda fiskart som det går dåligt för. När det gäller torsken har läget varit allvarligt länge. Torskbeståndet i Östersjön kollapsade till följd av årtionden av överfiske och andra miljöproblem. Trots de senaste årens fiskestopp finns ingen vändning i sikte. Situationen ser inte bättre ut i Västerhavet. Trots forskares varningar tilläts överfisket länge att fortsätta. Kortsiktiga ekonomiska intressen prioriterades före långsiktig hållbarhet. Låt oss inte fortsätta göra samma misstag.

Än i dag fångas torsk i Östersjön i form av bifångst. Landningsskyldigheten innebär att det är olagligt att kasta tillbaka dessa bifångster i havet, men vi vet att det ändå sker till följd av bristande fiskerikontroll. Det gör det också svårt för forskarna att bedöma beståndens storlek.

Herr talman! Förra mandatperioden röstade riksdagen för att flytta ut trålgränsen. Det var ett mycket glädjande beslut. Trålgränsen skapades en gång för att skydda lekande och uppväxande bestånd vid kusten och på samma gång gynna det småskaliga, lokala fisket. Allteftersom bestånden av strömming i Östersjön har blivit mindre har det blivit tydligt att detta skydd behöver stärkas. Tyvärr verkar regeringen inte ta riksdagens beslut på allvar eftersom trålfiskestoppet bara genomförs som ett försök i vissa områden.

I Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan från 2020 finns förslag om skyddade marina områden. Förslaget är att minst 30 procent av Sveriges territorialvatten och ekonomiska zon ska vara skyddade till 2030 och att minst 10 procent av desamma ska vara strikt skyddade. Detta är mycket viktiga förslag. Skyddade områden är något som efterfrågas av kustfisket. De behövs för att ge fiskbestånden möjlighet att växa till sig. Utflyttning av trålgränsen och införande av fler och större fiskefria områden är avgörande åtgärder för att förhindra att fler fiskbestånd kollapsar och ge hotade bestånd möjlighet att återhämta sig.

Herr talman! En av de fiskarter som har drabbats allra hårdast av människans framfart är ålen, som i dag står på kanten till utrotning. Beståndet är decimerat av decennier av överfiske, och precis som för andra arter stoppar vattenkraften ålarna från att nå sina forna livsområden. Internationella havsforskningsrådet förordar ett totalt fiskestopp. EU:s beslut att freda ålen sex månader om året är i detta läge helt otillräckligt. Än värre och än mer obegripligt är dock Sveriges val att förlägga fiskestoppet till den period då ålfisket är som minst. Dessutom vill regeringen stoppa den utfasning av licenser för ålfiske som finns i dag.

De som vurmar för att behålla ålfisket brukar hänvisa till att det är en tradition. Men en tradition brukar vara någonting som man ser framför sig att kunna fortsätta med långt in i framtiden. Det enda rimliga vore därför att göra allt vi kan för att stärka ålbeståndet nu för att undvika att ålen försvinner helt och hållet. Utan ålar, inget ålfiske.

Herr talman! Vi har historiskt varit alltför långsamma med att agera för att fisket ska bli hållbart. Det har gett oss utarmade hav och ett småskaligt fiske på utdöende. Detta är någonting som vi politiker behöver ta på största allvar. Därför måste vi agera nu för att stoppa industrifisket, flytta ut trålgränsen, skydda hotade arter och etablera en förvaltning som syftar till långsiktig hållbarhet och inte kortsiktig ekonomisk vinst för ett fåtal stora aktörer.

Vänsterpartiet vill se ett fiske som utgår från den svenska kusten där fisken fångas och landas lokalt och som bidrar till lokal beredningsnäring och turism. Ett sådant fiske skulle stå i samklang med naturen och havets ekosystem.

Jag yrkar bifall till reservation 3.

(Applåder)

Herr talman! Svenska folket förväntar sig att regeringen ska agera för att rädda strömmingen, men regeringen och Kristdemokraterna sitter på händerna. Som jag sa finns det en bred enighet inom forskningen om att det finns en rad olika miljöproblem som hotar Östersjön, men fisket är det vi kan reglera på kort sikt.

Min fråga kvarstår: Varför verkar inte regeringen för att stoppa industrifisket, eller det storskaliga fisket om man så vill? Om man inte vill göra det, vilka andra åtgärder tänker man vidta som kan förhindra att strömmingsbestånden i Östersjön kollapsar de närmaste åren?

Herr talman! Kristdemokraterna är det parti som är högst ansvarigt för den svenska fiskeripolitiken. Tyvärr har vi inte landsbygdsminister Peter Kullgren med oss här i dag, så därför ställer jag min fråga till hans partikamrat Roland Utbult i stället.

Miljön i Östersjön är en fråga som engagerar många svenskar, såväl bland folket som i partipolitiken. Det råder bred enighet om att situationen är mycket allvarlig; det hoppas jag att vi också kan vara överens om. Inom forskningen är man överens om att Östersjön hotas av en rad olika miljöproblem: övergödning, klimatförändringar, miljögifter och överfiske.

Forskare är tydliga med att det krävs insatser inom alla de här områdena men att fisket är den faktor som vi snabbast kan göra någonting åt. Vi kan inte få bort övergödning, global upphettning eller evighetskemikalier till nästa år, men länderna kring Östersjön kan bestämma sig för att stoppa industrifisket.

Jag tror att många ställer sig frågan varför man inte agerar för att rädda strömmingen. Därför blir det också min fråga till Kristdemokraterna här i dag. Varför verkar inte regeringen för att stoppa industrifisket efter strömming i Östersjön?

Herr talman! Vänsterpartiet välkomnar EU:s nya dricksvattendirektiv. Att förvalta och vårda våra vattentillgångar är avgörande för att vi i dag och i framtiden ska ha tillgång till dricksvatten av hög kvalitet. Det förutsätter att vi har bra vattenkvalitet i sjöar, älvar, åar och grundvatten.

Behovet av kontroll och förebyggande åtgärder ökar i takt med att klimatkrisen förvärras. I stort står vi bakom förslagen i regeringens proposition om hur det nya dricksvattendirektivet ska genomföras i Sverige. Vi anser dock att det finns behov av ytterligare åtgärder för att skydda människors hälsa från de skadliga effekterna av föroreningar i dricksvatten.

Sverige har historiskt haft hög kvalitet på dricksvattnet. Men i dag är många sjöar som även är viktiga dricksvattentäkter förorenade med både läkemedelsrester och PFAS. Hit hör exempelvis Vänern, Vättern och Mälaren.

Jag som är född, uppvuxen och boende i Stockholm har druckit vatten från Mälaren i hela mitt liv. Sedan jag för några år sedan förstod att de här evighetskemikalierna finns i mitt dricksvatten har jag inte kunnat låta bli att tänka på det då och då när jag häller upp ett glas vatten. Häri finns gifter som kan skada mig, men vad har jag för val? Att man ska behöva tänka den tanken är en skandal. Sverige borde kunna bättre, och vi måste ta bättre hand om vårt dricksvatten nu när vi känner till omfattningen av problemet. Det behövs tydliga föreskrifter om vad som ska ingå vid riskbedömning för att uppnå hälsosamt och rent vatten.

Dricksvattendirektivet omfattar en lista på ämnen som ska övervakas. Det är dock bara en bråkdel av de hälsofarliga ämnen som förekommer i dricksvattentäkterna och som därmed kan finnas i dricksvattnet som finns med på listan. Det räcker alltså inte att bara förlita sig på den. De minimikrav för kemiska parametrar som finns där avspeglar inte heller det senaste forskningsläget och riskerar därför att inte hålla sig inom säkra gränser. Danmark har till exempel valt att på nationell nivå införa ett tuffare gränsvärde för PFAS.

I det nya dricksvattendirektivet framgår också att medlemsstaterna ska fastställa värden för ytterligare parametrar som inte ingår om skyddet av människors hälsa kräver det. Vänsterpartiet tycker därför att det finns starka skäl att införa en nationell lista som innehåller fler ämnen och lägre gränsvärden än i dricksvattendirektivet. Därför yrkar jag bifall till reservation 2.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Genomförande av EU:s nya dricks-vattendirektiv

Herr talman! Det nya dricksvattendirektivet innehåller också bestämmelser gällande riskbedömning och åtgärder vid fastighetsinstallationer. Det kan exempelvis gälla ledningar som installeras mellan dricksvattenkranar och distributionsnätet. I riskbedömningen ingår övervakning av legionellabakterier och bly, men bisfenoler saknas på listan över vilka ämnen som ska beaktas vid riskbedömning av fastighetsinstallationer. Bisfenol A är hormonstörande och kan påverka möjligheten att få barn. Även små doser bedöms kunna skada foster och små barn. Andra bisfenoler påverkar oss på liknande sätt. I Sverige är det vanligt att man har utfört relining av vattenledningar med bisfenoler. Då är det rimligt att riskbedömningen även ska omfatta förekomst av bisfenoler i dricksvattnet. Därför borde man lägga till dessa ämnen på listan och sätta gränsvärden för bisfenol A i kranvatten i linje med myndigheternas bedömning av vad som är en säker nivå.

Herr talman! Ingen ska behöva vara orolig för att vattnet i kranen inte är säkert att dricka. Tyvärr når vi inte dit i dag. De PFAS-föroreningar som drabbade invånarna i Kallinge i Blekinge är det värsta exemplet, men det finns många fler platser i Sverige där vattnet är förorenat av giftiga ämnen.

Många av oss trodde nog att förorenat vatten i Sverige var något som tillhörde en svunnen tid. Så hade det också kunnat vara om det inte vore för skrupelfria kemiföretag som tillverkar och säljer hälsofarliga ämnen och om det inte vore för en bristfällig lagstiftning som tillåter företagen att göra så. Det krävs en lång rad åtgärder för att sätta stopp för det och städa upp efter dem, men en viktig sak vi kan göra för att skydda vår hälsa är att se till att vi har bättre koll och hårdare regler för dricksvatten.

Herr talman! Energistadgefördraget är ett internationellt avtal som innefattar ett investerarskydd som möjliggör för utländska företag att stämma de länder som är med i fördraget. Stämningar kan lämnas in om länder bestämmer sig för att avveckla fossil energi eller fossil utvinning.

År 2022 tilldömdes ett brittiskt företag 210 miljoner pund i skadestånd av Italien för att landet hade förbjudit oljeutvinning i Adriatiska havet. Italien har nu lämnat energistadgefördraget, och nio andra EU-länder har också meddelat att de har för avsikt att göra det. EU-kommissionen föreslog förra året att hela EU ska lämna avtalet. Den svenska regeringen har dock inte lämnat något tydligt besked om var man står, trots att det borde vara ett enkelt beslut att lämna ett avtal som så tydligt står i vägen för klimatomställningen.

Jag har följande fråga till klimat- och miljöministern: Avser regeringen att verka för att Sverige och EU lämnar energistadgefördraget?

Fru talman! Politik handlar om att prioritera. De högernationalistiska partierna i regeringsunderlaget prioriterar att de rika ska bli ännu rikare och få fortsätta att tillskansa sig alltmer av vår gemensamma natur och det lilla utsläppsutrymme vi har kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Vi i Vänsterpartiet prioriterar att alla ska få det de behöver för att leva gott nu och i framtiden. För oss är det högsta prioritet att människor ska slippa få sina liv ödelagda av klimatkrisen. I en tid då hopplösheten breder ut sig prioriterar vi framtidstro.

Fru talman! Partierna i regeringsunderlaget tycker inte att vi har råd att ställa om samhället för att minska utsläppen och bevara den biologiska mångfalden, i alla fall inte just nu.

Då undrar jag: Har vi råd med en havsnivåhöjning på en meter eller mer? Har vi råd med värmeböljor? Har vi råd med skogsbränder och översvämningar? Har vi råd att vara utan dricksvatten eller råd med att det som finns är förorenat med kemikalier som förgiftar oss? Har vi råd att pollinera alla grödor för hand för att det inte finns några bin eller humlor kvar?

Vänsterpartiet är inte ensamt om att ha förstått att det krävs statliga investeringar för att klara klimatomställningen. USA rullar ut Inflation Reduction Act, som genom investeringar bekämpar både inflationen och klimatkrisen.

Fru talman! I en tid då världen behöver kraftsamla för att möta klimatkrisen skämmer partierna i regeringsunderlaget ut Sverige genom att sänka de svenska klimatambitionerna. Med nuvarande utveckling når Sverige vare sig klimatmålen eller övriga miljömål. Regeringen abdikerar också från globala åtaganden som 1,5-gradersmålet och löften om att bevara den biologiska mångfalden.

Vid sitt tillträde förra året inledde regeringen en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet. Den har sedan dess sjösatt en rad åtgärder som drastiskt ökar Sveriges utsläpp, vilket den själv medger i budgetpropositionen. När klimat- och miljöministern får frågor om detta svarar hon ständigt att det inte är så viktigt vad som händer med utsläppen till 2030, utan att hennes fokus är att minska utsläppen på längre sikt till 2045.

Jag vet inte om jag ska tolka det som att klimat- och miljöministern medvetet försöker vilseleda hela svenska folket eller som att hon är totalt okunnig om klimatkrisens mekanismer. Jag kan bara konstatera att sådana uttalanden går på tvärs mot forskningen. Fakta är att det är viktigast att åstadkomma stora utsläppsminskningar de närmaste åren, annars är koldioxidbudgeten förbrukad, och vi har intecknat oss för en uppvärmning på två grader eller mer.

I årets budgetproposition gör regeringen ett begränsat antal satsningar för att minska utsläppen, bland annat en förstärkning av Klimatklivet och utökade klimatpremier. Vänsterpartiet välkomnar ökat statligt stöd för näringslivets omställning, men regeringens satsningar är för små. Dessutom raderas effekten ut när man samtidigt sänker skatten på bensin och diesel.

Sommarens översvämningar i Västmanland, skogsbränderna i Norrbotten, stormen Hans och jordskredet i Stenungsund vittnar om det ökade behovet av klimatanpassning. Det handlar om miljardtals kronor per år. I detta allvarliga läge väljer regeringen att kapa anslagen till klimatanpassning med en tredjedel.

Det är också anmärkningsvärt hur nedskärningar på miljöområdet presenteras som satsningar. Exempelvis låter det som om man gör en satsning i budgeten på skydd av värdefull natur när de avsatta pengarna inte ens räcker till för att återställa det man skar ned i förra årets budget. De pengar som avsätts för att skydda och vårda natur är långt ifrån tillräckliga för att vända utarmningen av den biologiska mångfalden.

Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att ställa om samhället är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt dålig politik för vår tid. När näringslivet, civilsamhället, kommuner och regioner gör sig redo att ställa om gör de det trots regeringens klimatpolitik. De högernationalistiska partierna sällar sig till den krympande skara av regeringar som ömsom ignorerar och ömsom ifrågasätter klimathotet.

Fru talman! Med en annan politik skulle Sverige ha goda förutsättningar att nå klimatmålen. Genom gemensamma ansträngningar och en aktiv stat kan vi förverkliga klimatomställningen. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill Vänsterpartiet de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Med dessa investeringar skulle Sverige ta ett stort kliv mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Vi vill bland annat förlänga Klimatklivet till 2033 och förstärka det till 7 miljarder kronor per år. Vi vill också behålla klimatbonusen för elbilar men reformera den så att den kan utnyttjas av dem med lägre inkomster och ge incitament för prispress på marknaden. Bara omkring en tredjedel av de nya bilarna det senaste året var elbilar. Det är en alldeles för låg andel. Det är därför viktigt att fortsätta att stödja köp av elbilar.

Vänsterpartiet vill också införa ett statligt stöd till kommuner för klimatanpassade och gröna städer. Vi vill främja det förebyggande arbetet för att motverka effekter av extremväder som översvämningar och värmeböljor.

Fru talman! Ett enigt forskarsamhälle varnar för att både klimat och biologisk mångfald är akut hotade och att dessa hot hänger samman. I Parisavtalet betonas vikten av att länderna skyddar och ökar kolförråd och kolsänkor. Friska ekosystem med stor artrikedom är mer motståndskraftiga mot klimatkrisen. Skydd och restaurering av naturliga ekosystem ger dessutom stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid.

Jämfört med regeringens budget vill Vänsterpartiet satsa 1,8 miljarder kronor mer på åtgärder för värdefull natur. Pengarna skulle bland annat gå till restaurering av våtmarker och återvätning av torvmarker - åtgärder som ger många vinster för miljön och klimatet.

Vänsterpartiet vill också satsa på skydd av värdefull natur. Vi lägger i vår budget 2,7 miljarder kronor mer på detta jämfört med regeringen. FN:s klimatpanel IPCC konstaterar i sin senaste rapport att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen.

För att värna skogens betydelse för den biologiska mångfalden och klimatet krävs en omställning av skogsbruket. Utvecklingen för den biologiska mångfalden i skogen är negativ. Hotade arter och livsmiljöer minskar. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas i stället för att skyddas.

Det krävs styrmedel och regleringar för att uppnå ett hållbart skogsbruk. De naturskogar som finns kvar i Sverige måste få ett långsiktigt skydd, och för det krävs ökade statliga medel. Med de otillräckliga resurser som regeringen avsätter riskerar många av dessa skogar att i stället avverkas, och många skogsägare som vill få sin skog skyddad riskerar att bli utan ersättning. Oersättliga naturvärden går därmed förlorade.

Vänsterpartiet vill också satsa en halv miljard kronor på forskning för klimatomställning. Syftet är bland annat att ta hjälp av forskningen för att utforma klimatåtgärder som kan få bred folklig acceptans.

Sammantaget anvisar jag och mitt parti över 11 miljarder kronor mer än regeringen till utgiftsområde 20 för år 2024. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

Herr talman! Oxfam har i dagarna släppt en rapport om klimatojämlikheten i Sverige. Rapporten visar att utsläppen är mycket ojämnt fördelade mellan olika inkomstgrupper.

Den procent av befolkningen som har de högsta inkomsterna släpper ut tio gånger mer per person än den halva av befolkningen som har lägst inkomster. Denna rikaste procent måste enligt rapporten minska sina utsläpp med 93 procent under de kommande sju åren för att ligga i linje med målet att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader.

Det är tydligt att vi alla inte bär ett lika stort ansvar för klimatkrisen. De som tjänar minst är också de som har lägst kapacitet att ställa om, och ändå är det denna grupp som har minskat sina utsläpp mest de senaste decennierna. Den rikaste procenten bidrar minst till utsläppsminskningarna trots att det är de som bär det största ansvaret.

Min fråga till Romina Pourmokhtari är: Vad tänker statsrådet göra för att rätta till den här orättvisan och se till att den ekonomiska eliten minskar sina utsläpp i linje med vad som krävs för att nå klimatmålen?

Fru talman! Vänsterpartiet föreslår sammanlagt 4 miljarder mer än regeringen för att skydda natur nästa år. Den absoluta merparten av dessa pengar går till att formellt skydda skog genom ökade anslag till Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen.

Vi anser att det är oacceptabelt att skogar med höga naturvärden i dag avverkas i stället för att skyddas och att markägare kommer i kläm på grund av att de inte får ersättning när de vill ge sina skogar formellt skydd.

Regeringens budgetförslag är långt ifrån att nå de nivåer som krävs enligt Naturvårdsverkets bedömning. Myndigheten konstaterar i budgetunderlaget för de kommande tre åren att en tillräckligt hög grundnivå är en förutsättning för att uppfylla Sveriges nationella och internationella åtaganden samt för att markägare inte ska komma i kläm. Det är ett mycket tydligt besked om förutsättningarna från Naturvårdsverket.

Min fråga till klimat- och miljöministern blir därför hur statsrådet avser att se till att Sverige lever upp till nationella och internationella åtaganden samt att markägare inte kommer i kläm trots regeringens otillräckliga budget.

Fru talman! Det ställs nu stora krav på dem som bor inom det drabbade området. All jakt och allt skogsbruk är förbjudet. Invånarna kan inte gå ut i skogen och njuta av skogspromenader eller svampplockning. De som är vana att gå ut i naturen är nu förbjudna att göra det. Smittoutbrottet får med andra ord stora konsekvenser för alla dem som lever inom den smittade zonen.

Vi i Vänsterpartiet kommer att noga bevaka regeringens agerande i frågan så att nödvändiga resurser kommer på plats för att snabbt lösa krisen.

Herr talman! Vi vill alla leva trygga liv där vi kan lita på att samhället fungerar. Vi vill kunna lita på att samhället kan skydda sina medborgare och lösa de svårigheter vi ställs inför tillsammans. Men under de senaste årtiondena har det svenska samhället steg för steg försvagats. Regeringar av olika färg har sålt ut, privatiserat och skurit ned. På område efter område har det offentliga ansvaret splittrats upp på en rad olika aktörer som dessutom ofta mest ser till sina egna vinster.

Vårt gemensamma samhälle har steg för steg utarmats. I en tid då vi drabbas av kris efter kris - klimatkris, pandemi, ekonomisk kris och energikris - är det tydligt att vi måste lämna det svaga, uppsplittrade samhället bakom oss.

Vi har länge vetat att vi i klimatkrisens spår kommer att drabbas av nya smittor som tidigare inte förekommit i Sverige. Man kan tycka att regeringen borde ha varit lite mer förutseende än att dra in de medel till utvecklingsforskning som bland annat har gått till att studera afrikansk svinpest. Det är pengar som har gjort att vi fått kunskap om sjukdomen som behövs för att kunna bekämpa den.

Nu har den afrikanska svinpesten alltså gjort sitt intåg i Sverige. Den härjar i skogarna utanför Fagersta och Norberg, och där behövs stora insatser för att snabbt och säkert oskadliggöra smittan. Vad som också är viktigt är att ge stöd till de jordbrukare och skogsbrukare i området som drabbas.

Det är helt avgörande att det offentliga snabbt kan gå in med de resurser som behövs. För att det ska fungera kan vi inte, som regeringen och SD vill, lägga en budget som innebär stora nedskärningar i kommuner och regioner och på myndigheter. Vi står ju inför en tid när det offentliga behöver ha muskler för att skydda medborgarna och få samhället att fungera. Vi står inför en tid då vi måste bygga det gemensamma urstarkt för att kunna lösa de kriser vi ställs inför.

Herr talman! Vi har under lång tid hört larmrapporter om situationen för strömmingen i Östersjön. Det storskaliga industrifisket har till stora delar tömt havet på fisk, som har exporterats och blivit fiskmjöl. Samtidigt går det småskaliga kustnära fisket på knäna, och fiskare längs Östersjökusten vittnar om att de får upp allt färre och mindre fiskar. Bristen på strömming hotar hela Östersjöns ekosystem.

I enlighet med forskares rekommendationer har EU-kommissionen nu lagt fram ett förslag om fiskestopp för strömming i större delen av Östersjön. Forskare, miljöorganisationer och småskaliga fiskare är överens om att det är bråttom att stoppa industrifisket innan strömmingen är bortom räddning. Men många betonar också vikten av undantag för det småskaliga kustnära fisket.

Min fråga till landsbygdsministern är: Kommer regeringen i EU-förhandlingarna att verka för att stoppa industrifisket av strömming i Östersjön?