Andrea Andersson Tay

Fru talman! De cancerframkallande evighetskemikalierna PFAS finns i dag överallt i miljön. Människor exponeras genom dricksvatten, mat och de saker vi omger oss med i vardagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag är glad över att klimat- och miljöministern lovat att verka för ett förbud mot dessa ämnen på EU-nivå, och jag hoppas att vi kan lita på att regeringen står fast vid detta trots kemikalieindustrins påtryckningar.

Däremot lämnar arbetet mot PFAS i Sverige en hel del övrigt att önska. Det är ett politiskt ansvar att hejda spridningen, både genom förbud och genom sanering av förorenade områden. Runt om i Sverige kommer larm från medborgare och kommuner som drabbas av PFAS-utsläpp - Kallinge, Kumla, Uppsala och Vättern. Ofta är det statliga myndigheter och bolag som bär ansvaret för föroreningarna, men i stället för att sanera låter de utsläppen fortgå och sprida sig till dricksvattnet. Drabbade människor känner sig övergivna, och kommuner lämnas att hantera kostnaderna för statens utsläpp av PFAS.

Min fråga till klimat- och miljöministern är: Vad kommer regeringen att göra för att åtgärda statens PFAS-skuld?

Fru talman! I Sverige har målen för hur mycket natur som ska skyddas och restaureras hittills utgått från vad vetenskapen säger krävs för att bevara arter och deras livsmiljöer. Men nu har regeringen i sina regleringsbrev till ansvariga myndigheter beslutat om betydande förändringar. Referensarealerna för skogliga naturtyper ska rapporteras utifrån läget vid EU-inträdet 1995, och myndigheterna ska se över vägledningar så att man lägger sig på miniminivån i art- och habitatdirektivet.

Regeringen gör detta för att naturrestaureringslagen ska få så liten effekt som möjligt i Sverige och för att därmed tillfredsställa skogsindustrin. Förändringarna är godtyckliga och har inte föregåtts av någon vetenskaplig analys av vad som krävs för att bevara den biologiska mångfalden. Det är ett hot mot hela det svenska naturvårdsarbetet.

Min fråga till landsbygdsministern är: Delar ministern miljökommissionären Jessika Roswalls uppfattning att vetenskapliga metoder ska användas för att bedöma ekologiska behov i till exempel skogen?

Herr talman! Vänsterpartiet välkomnar att regeringen med förslaget stärker hänsynen till arter och livsmiljöer i Natura 2000-områden, men vi tycker inte att det är tillräckligt för att skydda den biologiska mångfalden.

Det behövs ett generellt fiskeförbud i samtliga marina skyddade områden, så att även naturreservat och nationalparker omfattas. Vänsterpartiet anser att fiske i dessa områden endast ska tillåtas om det kan bedrivas utan att påverka områdenas bevarandevärden. Det skulle gynna fiskbestånden både i skyddade områden och i kringliggande områden, samtidigt som det skulle skydda livsmiljöer och andra arter. I förlängningen skulle det också främja fiskenäringen.

Det behövs ett långsiktigt skydd av havens ekosystem. Skyddade områden är nödvändiga för att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster. De måste vara rätt placerade och ha effektiva regleringar. Yrkesfiskare höjer själva rösten för fler skyddade områden som kan ge fisken möjlighet att växa och föröka sig. Skyddet av marina områden i Sverige är på många platser svagt och innebär fortsatt möjlighet till fiske och trålning. Till och med i nationalparker förekommer fiske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Naturvårdshänsyn vid fiske i havet för att skydda Natura 2000-områden

Dels måste skyddet alltså skärpas för att bli ett verkligt skydd mot det som skadar den biologiska mångfalden, dels måste betydligt större områden skyddas. Vänsterpartiet anser att det behövs ett särskilt etappmål för att få till ett nätverk av skyddade marina områden och att det behöver förtydligas i vilken omfattning skyddet ska gälla.

Förutom att hjälpa Sverige att nå miljömålen bidrar skyddade områden till en hållbar fiskenäring där fiskare på lång sikt har möjlighet att livnära sig på sitt fiske. I det här sammanhanget vill jag också nämna att vi i Vänsterpartiet vill flytta ut trålgränsen för både bottentrålning och pelagisk trålning till 12 sjömil längs hela Sveriges kust och inte bara i Östersjön, som regeringen har föreslagit.

Jag yrkar bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag tror att flera av oss här kan vara överens om att debatten har handlat alldeles för mycket om kärnkraft och alldeles för lite om de frågor som den borde handla om.

Det är dags att någon säger som det är: Kejsaren är naken. Att byggande av ny kärnkraft skulle ha särskilt mycket att göra med klimatomställningen är någonting som partierna i regeringsunderlaget har hittat på för att ha någonting att komma med i klimatdebatten.

Det finns en sak i statsministerns och klimatministerns debattartikel som jag faktiskt kan instämma i. Jag tror att Helena Gellerman var inne på samma sak i sitt anförande. Klimatarbetet måste vara långsiktigt och ha bred acceptans hos befolkningen.

Tyvärr misslyckas regeringen fullständigt också på båda de punkterna. Ett långsiktigt klimatarbete fordrar kraftfulla investeringar i omställningen, välfungerande järnvägar, elektrifiering av vägtrafiken och snabb utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Inget av detta lyckas Sverige med under den nuvarande regeringen.

För att klimatarbetet ska få bred acceptans krävs också att människor känner en grundläggande trygghet och att samhället finns där när man behöver det. Det är alltså raka motsatsen till den välfärdskris som regeringens politik skapar.

Jag vet att många svenskar i dag är besvikna på Liberalerna för deras brutna löften. Att som klimat- och miljöministern ursäkta sig med att man har tvingats till kompromisser med mindre ambitiösa partier klingar falskt. Faktum är att Liberalerna kan välja att lämna regeringen vilken dag som helst och se till att Sverige får ett nytt styre. Det är Liberalerna som aktivt väljer att styra tillsammans med partier som förnekar klimatkrisen framför att samarbeta med dem som faktiskt vill lösa den.

Fru talman! I november basunerade Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari i en debattartikel ut att resten av världen borde följa vår väg i klimatpolitiken. Det är ironiskt med tanke på att regeringen driver en politik som ökar utsläppen.

Andra kvartalet i år ökade de svenska utsläppen enligt SCB med 5,6 procent jämfört med samma period 2023. Om resten av världen skulle följa vår väg skulle det leda till katastrof.

Det är något unikt som regeringen gör. Man driver en politik som aktivt genom politiska beslut ökar utsläppen. Man gör det med vetskapen om att vi egentligen måste minska utsläppen snabbare än vad vi någonsin har gjort tidigare för att undvika klimatkrisens mest katastrofala effekter.

Det finns inget utrymme att öka utsläppen nu för att minska mer senare, som vissa av regeringens ministrar verkar tro. Min fråga är: Tycker Helena Gellerman och Liberalerna att det är okej att utsläppen ökar samtidigt som vi står inför risken för en skenande klimatkatastrof?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Fru talman! I en tid när hopplösheten breder ut sig inför en alltmer otrygg värld av klimatkris och skövlad natur, där vattnet är förgiftat av evighetskemikalier, vad är det då människor behöver som mest? Är det svikna löften och nedskärningar? Vill de att vi desperat klamrar oss fast vid förlegade teknologier som för oss ännu djupare ned i krisen? Eller vill de ha ett hopp om att en bättre värld är möjlig, att vi tillsammans kan lösa problem och bygga ett välfärdssamhälle där alla får det de behöver inom planetens gränser?

Jag vet vad jag föredrar. Men den politik som partierna i regeringsunderlaget driver kommer bara att fortsätta odla pessimism. De erbjuder ingen framtidstro.

Vid sitt tillträde för två år sedan inledde de en drakonisk nedskärningspolitik på miljöområdet, och de har sedan dess sjösatt en rad åtgärder som drastiskt ökar Sveriges utsläpp. I stället för att fokusera på det viktigaste, nämligen att snabbt minska utsläppen här och nu, skjuter regeringen klimatåtgärder framför sig. Vi har från ministrarna många gånger fått höra att det inte är så viktigt vad som händer med utsläppen till 2030, utan att fokus ligger på att minska utsläppen på längre sikt, till 2045.

Jag vet inte om det handlar om medvetna försök att vilseleda eller om bristande kunskap, men det bör i alla fall göras tydligt för var och en att sådana uttalanden går på tvärs mot forskningen. Fakta är att det är viktigast att åstadkomma stora utsläppsminskningar de närmaste åren, annars är koldioxidbudgeten förbrukad och vi har intecknat oss för en uppvärmning på två grader eller mer.

Jämfört med förra årets budget skär regeringen ned 1 ½ miljard på klimatinvesteringar. Det sker samtidigt som konjunkturläget gör att tillgången på privat kapital för investeringar minskar. Utan offentligt kapital för omställning av strukturer som är uppbyggda kring fossila bränslen och råvaror missar vi möjligheten att ställa om.

Partierna i regeringsunderlaget skär också ned på sådant som miljöövervakning, sanering av förorenade områden och skydd av värdefull natur. Med deras politik kommer vi alltså att ha sämre kunskap om tillståndet i miljön och mindre möjligheter att städa upp gamla miljösynder, och mer av vårt gemensamma naturarv kommer att gå förlorat. Sammantaget kapas budgeten på utgiftsområde 20 med över 3 miljarder jämfört med förra årets redan då kraftigt bantade budget.

Det är också anmärkningsvärt hur nedskärningar på miljöområdet presenteras som satsningar. Exempelvis vill regeringen låta påskina att de gör en satsning på åtgärder för värdefull natur, när tillskottet bara utgör en bråkdel av det de har skurit ned sedan sitt tillträde. De pengar som avsätts för att skydda och vårda natur är långt ifrån tillräckliga för att vända utarmningen av den biologiska mångfalden.

Bristen på investeringar, reformer och initiativ för att ställa om samhället är ett historiskt svek mot kommande generationer och samtidigt dålig politik här och nu. När näringslivet, civilsamhället, kommuner och regioner gör sig redo att ställa om gör de det trots regeringens klimatpolitik. De högernationalistiska partierna sällar sig därmed till den skara av regeringar i världen som ömsom ignorerar och ömsom ifrågasätter klimathotet.

Fru talman! Med en annan politik kan Sverige nå klimatmålen. Genom gemensamma ansträngningar och en aktiv stat kan vi förverkliga klimatomställningen. Genom investeringar på 700 miljarder kronor vill Vänsterpartiet de kommande tio åren se till att klimatomställningen accelereras. Med dessa investeringar skulle Sverige ta ett stort kliv mot att bli världens första fossilfria välfärdsland.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Vi vill bland annat förlänga Klimatklivet till 2033 och förstärka det till 7 miljarder per år. Vi vill också återinföra klimatbonusen för elbilar men med en modell som gör att den kan utnyttjas av personer med lägre inkomster och som ger incitament för prispress på marknaden. Bara omkring en tredjedel av de nya bilarna det senaste året var elbilar. Det är en alldeles för låg andel.

Vänsterpartiet vill också införa ett statligt stöd till kommuner för klimatanpassade och gröna städer. Vi vill främja det förebyggande arbetet för att motverka effekter av extremväder som översvämningar och värmeböljor.

Fru talman! Ett enigt forskarsamhälle varnar för att både klimat och biologisk mångfald är akut hotade och att dessa hot hänger samman. I Parisavtalet betonas vikten av att länderna skyddar och ökar kolförråd och kolsänkor. Friska ekosystem med stor artrikedom är mer motståndskraftiga mot klimatkrisen. Skydd och restaurering av naturliga ekosystem ger dessutom stora möjligheter att fånga in och lagra koldioxid.

Jämfört med regeringens budget vill Vänsterpartiet satsa 2 miljarder kronor mer på åtgärder för värdefull natur. Pengarna skulle bland annat gå till restaurering av våtmarker och återvätning av torvmarker. Det är åtgärder som ger många vinster för miljön och klimatet.

Vänsterpartiet vill också satsa på skydd av värdefull natur. Vi lägger i vår budget närmare 3,7 miljarder kronor mer på det jämfört med regeringen. FN:s klimatpanel IPCC konstaterade i en rapport från 2022 att åtgärder för att bevara ekosystem är ett förhållandevis billigt sätt att minska utsläppen.

För att värna skogens betydelse för den biologiska mångfalden och klimatet krävs en omställning av skogsbruket. Utvecklingen för den biologiska mångfalden i skogen är negativ. Hotade arter och livsmiljöer minskar. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas i stället för att skyddas. Det krävs styrmedel och regleringar för att uppnå ett hållbart skogsbruk. De naturskogar som finns kvar i Sverige måste få ett långsiktigt skydd, och för det krävs ökade statliga medel. Med de otillräckliga resurser som regeringen avsätter riskerar många av dessa skogar att i stället avverkas, och många skogsägare som vill få sin skog skyddad riskerar att bli utan ersättning. Oersättliga naturvärden går därmed förlorade.

Vänsterpartiet vill också se ett nytt anslag för statlig medfinansiering av reningsteknik i kommuner där dricksvattnet har halter av PFAS som överskrider EU:s riktvärde. Dessa kemikalier finns spridda över hela jordklotet, och så gott som alla människor har PFAS i sitt blod. Forskningen visar att PFAS-ämnen ger negativa hälsoeffekter redan vid mycket låga halter, som är vanligt förekommande i blodet på Sveriges befolkning. Samtidigt visar ett flertal kartläggningar att dricksvattnet på flera orter i Sverige innehåller så höga halter av PFAS att befolkningen riskerar att få i sig mer än vad som anses vara säkert. Insatser krävs här och nu för att skydda vår hälsa. Att installera kolfilter eller investera i annan reningsteknik är väldigt kostsamt för vattenverken. Därför måste staten stödja kommunerna för att säkerställa rent dricksvatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Klimat, miljö och natur

Vänsterpartiet vill också satsa en halv miljard kronor på forskning för klimatomställning. Syftet är bland annat att ta hjälp av forskningen för att utforma klimatåtgärder som kan få bred folklig acceptans.

Sammantaget anvisar jag och mitt parti över 15 miljarder kronor mer än regeringen till utgiftsområde 20 för år 2025. Jag hänvisar till vårt särskilda yttrande.

(Applåder)

I detta anförande instämde Andreas Lennkvist Manriquez och Jessica Wetterling (båda V).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Herr talman! Jag är glad över att regeringen lägger fram en havsmiljöproposition och att det finns en bred enighet om att mycket behöver göras för att bryta den negativa trenden för haven som ekosystem. Det stora problemet med regeringens proposition är att den innehåller så få konkreta förslag - detta trots att sådana förslag finns att hämta både i Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan och i Övergödningsutredningens betänkande.

Fungerande ekosystem är grunden för vår överlevnad och framtida välfärd. Sverige har som övergripande mål att våra havsområden ska uppnå ett gott miljötillstånd där resurserna nyttjas uthålligt. Flera av de svenska miljökvalitetsmålen är viktiga redskap för att nå det övergripande målet, men inget av dem nåddes till 2020, vilket var ambitionen när de antogs.

Tillståndet i miljön är fortfarande långtifrån det som beskrivs i målen. Det är alltså tydligt att vi från politiskt håll behöver göra mycket mer än i dag. Mål kan lätt framstå som abstrakta, men i grund och botten handlar detta om så vardagsnära saker som att vi ska kunna bada i rent vatten och äta fisk fångad i hav och sjöar.

Miljömålsberedningen föreslog 2020 att det ska införas en havsmiljölag för att skapa förutsättningar för breda och uthålliga insatser både nationellt och globalt. En ekosystemansats ska vara utgångspunkt för varje regerings havsmiljöarbete, som även ska vila på vetenskaplig grund. Regeringen ska enligt förslaget varje mandatperiod ta fram en havsmiljöproposition med en beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet.

Vänsterpartiet stöder Miljömålsberedningens förslag, som ger förutsättningar för en kraftfullare havsmiljöpolitik. Det alternativa förslag som regeringen lägger fram i denna proposition om att förtydliga Havs- och vattenmyndighetens uppgifter är helt otillräckligt. Därför yrkar jag bifall till reservation 1.

Herr talman! Havet tar upp en fjärdedel av koldioxidutsläppen och lagrar en stor del av den värme som blir följden av våra utsläpp. Havet har därmed stor betydelse för klimatet. Men upptaget av värme och koldioxid innebär också en stor belastning för många havslevande arter och för havet som ekosystem. Ett friskt ekosystem kan fungera som en kolsänka medan ett skadat ekosystem i stället kan spä på klimatkrisen. Det behövs därför fler åtgärder för att stärka de marina ekosystemen.

För att skydda arter mot den pågående upphettningen behövs det överlevnadsplatser, så kallade klimatrefugier, som erbjuder ett passande lokalt klimat och där arter kan finnas kvar trots att klimatet som helhet förändras. Vänsterpartiet ser att det behövs åtgärder för att främja skydd av klimatrefugier.

Herr talman! Övergödningen är ett av de mest akuta hoten mot havet. En effekt är algblomningar som påverkar både badvattenkvaliteten och människors hälsa. Men övergödning skadar också den biologiska mångfalden genom att den leder till syrebrist som slår ut bottenlevande arter. Utbredningen av syrefattiga bottnar i Östersjön är nu ungefär lika stor som Island.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Nuvarande åtgärdsprogram är otillräckliga för att minska övergödningen. Det saknas fysiska åtgärder som förbättrar tillståndet. Tyvärr fattas det i regeringens proposition konkreta förslag för att förbättra situationen. Vi i Vänsterpartiet vill se ett gemensamt åtgärdsprogram i enlighet med miljömålen för vatten- och havsmiljöförvaltningen och den svenska strategiska planen för EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Både i Övergödningsutredningen och Miljömålsberedningens betänkande Havet och Människan drar man slutsatsen att det behöver satsas mer på lokalt åtgärdsarbete. I dag upplever många markägare att de behöver stöd för att kunna söka de ekonomiska medel som finns tillgängliga för att genomföra åtgärder, som exempelvis anläggande eller återställning av våtmarker. Övergödningsutredningen förutser ett behov av lokala åtgärdssamordnare på omkring 80 personer i detta syfte. En förutsättning för att det lokala åtgärdsarbetet ska kunna stärkas är att regeringen ser till att det finns finansiering.

Jordbruket är i dag den främsta landbaserade orsaken till det läckage av näring som leder till övergödningen. Fosfor och kväve i gödsel som inte hanteras rätt är en betydande källa till övergödning. Stallgödsel måste så långt det är möjligt återföras till kretsloppet genom att den används för att odla grödor. Vänsterpartiet vill öka stödet till lantbrukare för att använda stallgödsel mer effektivt i växtodling och därmed minska behovet av att importera konstgödsel. Vi har föreslagit en sådan satsning i vår budget.

Herr talman! Under de senaste åren har kritiken mot de stora industritrålarna varit skarp. Omkring 95 procent av Sveriges totala fångster tas upp av de 20 största båtarna, vars fångster går till produktion av djurfoder. För en långsiktigt hållbar förvaltning av fiskbestånden måste vi göra rätt prioriteringar. Vill vi ha ett storskaligt fiske med ett fåtal båtar, eller vill vi ha ett livskraftigt lokalt fiske som främjar levande kustsamhällen? Vill vi att den fiskresurs vi gemensamt förfogar över ska gå till foder för fisk, kyckling och mink, eller vill vi att fisken ska gå till mänsklig konsumtion?

Småskaliga fiskare vittnar om svårigheter att få ihop tillräckligt stora fångster. Den trenden finns längs hela den svenska kusten. Fångsterna är i dag betydligt mindre än för 30-40 år sedan. I Kattegatt bedöms beståndet av torsk vara så litet att forskares råd är att inte fiska torsk. I Östersjön har EU sedan flera år ett beslut om akut torskfiskestopp. Också strömmingen hotas av kollaps.

Sverige äger inte ensamt frågan om fisket, men det är viktigt att regeringen inte använder EU-samarbetet som ett svepskäl för att inte agera. Vi har utrymme att själva anta nationella fiskeregler. Det är inte rimligt att några enskilda fartyg står för en stor andel av fisket medan flertalet får dela på en betydligt mindre del av beståndet. Livskraftiga bestånd och ett levande småskaligt fiske vore också gynnsamt för den nationella livsmedelsberedskapen i händelse av kris. Mindre båtar som kan fiska både kustnära och på öppet hav gör att fisket enklare kan ställas om.

En utflytt av trålgränsen skulle stärka de kustnära områdena och ge en bredare skyddszon. Därför vill Vänsterpartiet att Sverige flyttar ut trålgränsen till 12 sjömil längs hela kusten.

Herr talman! Det behövs ett långsiktigt skydd av havens ekosystem. Skyddade områden är nödvändiga för att bevara biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Yrkesfiskare höjer själva rösten för fler skyddade områden som kan ge fisken möjlighet att växa och föröka sig. Skyddet av marina områden i Sverige är på många platser svagt och innebär fortsatt möjlighet till fiske och trålning. Till och med i nationalparker förekommer fiske.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Vänsterpartiet vill se ett nationellt etappmål om skydd av marina områden som omfattar minst 30 procent skyddad och minst 10 procent strikt skyddad areal till 2030.

Vi tycker också att det behöver införas ett generellt fiskeförbud i marina skyddade områden och att fiske bara ska tillåtas om det kan bedrivas utan att påverka bevarandevärden. Det skulle gynna fiskbestånden både i skyddade områden och i kringliggande områden. I förlängningen gynnar det också fiskenäringen.

Herr talman! En betydande del av den internationella fartygstrafiken går nära den svenska kusten och genom känsliga havsområden. Många fartyg har skrubbrar som renar rökgaser. Fartyg som har skrubbrar med öppna system tömmer tvättvattnet från reningen i havet. Det innebär att stora mängder förorenat vatten släpps ut direkt i havet. Regeringen har i år lagt fram en promemoria om förbud mot utsläpp från skrubbrar till vatten inom svenskt sjöterritorium, och jag hoppas att ett konkret förslag om förbud kommer till riksdagen så snart som möjligt. Men regeringen måste också verka för ett förbud på internationell nivå.

Den ökande trafiken och exploateringen i havet leder också till mer buller, som drabbar havslevande djur. Regeringen tar upp detta i propositionen, men återigen saknas konkreta åtgärder. Det behövs verktyg för att minska undervattensbullrets påverkan på ekosystemen. Därför anser vi att miljökvalitetsnormer ska tas fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Fru talman! Vänsterpartiet är positivt till att förenkla och effektivisera regelverk för att möta klimatkrisens utmaningar och förbättra förutsättningarna för företag. Men vi kan inte gå med på beslut som riskerar att försvaga miljöskyddet. Syftet med miljölagstiftningen är i grund och botten att skydda vår hälsa och möjligheterna för våra efterkommande att leva goda liv, och det ska fortsatt värnas.

Regeringens proposition har i stora delar sin grund i Miljöprövningsutredningens betänkande. Men propositionen saknar det helhetsgrepp som betänkandet har och innehåller bara delar av utredningens förslag. Vi i Vänsterpartiet ställer oss bakom flera av förslagen i propositionen som vi tycker kan bidra till att göra vårt nuvarande prövningssystem smidigare, men vi tycker också att det finns förslag här som kan försvaga vårt miljöskydd.

Det finns inget behov av att införa ett helt nytt system för förenklade och effektiva processer för miljötillstånd. Det bekräftas också av regeringen i propositionen att statistiken visar att de flesta mål och ärenden handläggs i tid. Statistiken visar även att den absoluta majoriteten av verksamhetsutövarna får tillstånd. Bara 3 procent av ansökningarna vid mark- och miljödomstol under åren 2020-2021 fick avslag.

Det finns i nuvarande lagstiftning möjlighet att vid ändring av miljöfarlig verksamhet få tillståndet begränsat till att enbart avse ändringen. Ett sådant tillstånd kallas ändringstillstånd. I praktiken får många verksamhetsutövare redan i dag ändringstillstånd, vilket innebär mindre omfattande underlag vid prövning än om hela verksamheten prövas.

Regeringen föreslår i propositionen att huvudregeln ska vara att ett tillstånd ska begränsas till att enbart avse ändringen. Det förslaget bygger på Miljöprövningsutredningens, med skillnaden att utredningen anser att ett sådant förslag bara ska införas under förutsättning att det införs krav på obligatorisk omprövning av domar och beslut för att miljöfarliga verksamheter ska få moderna miljövillkor.

Naturvårdsverket framhåller detta i sitt remissvar: När möjligheten till begränsade ändringstillstånd infördes 2005 underströk lagstiftaren vikten av att äldre tillstånd uppdaterades aktivt, och man såg framför sig att alla tillstånd och villkor skulle ha anpassat sig till miljöbalkens krav senast 2015. Så har inte blivit fallet. Naturvårdsverket föreslår att moderna miljövillkor ska avse att tillståndets villkor eller bestämmelser till skydd för människors hälsa eller miljön har bestämts genom en dom eller i ett beslut som inte är äldre än 20 år.

Vänsterpartiet delar de invändningar som Naturvårdsverket och miljöorganisationer har lyft mot att införa enklare regler för ändringstillstånd trots att krav på moderna miljövillkor för miljöfarliga verksamheter inte har införts. Vi är alltså inte emot enklare regler för ändringstillstånd, men det förutsätter att krav på moderna villkor och tillstånd införs samtidigt.

För att ta hänsyn till teknikutveckling och ett nytt kunskapsläge om klimat, miljö och människors hälsa är 20 år en rimlig avvägning. Majoriteten av alla tillstånd till miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet som finns i dag gäller för evigt, och det finns många verksamheter som drivs med stöd av tillstånd som meddelats enligt 1969 års miljöskyddslag. Jag tror att Sverige kan bättre än så. Därför yrkar jag bifall till reservation 5.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Steg på vägen mot en mer effektiv miljöprövning

Utöver förslaget om ändringstillstånd föreslår regeringen att man ska kunna förlänga giltigheten för ett gällande tillstånd för miljöfarlig verksamhet eller vattenverksamhet eller ett gällande Natura 2000-tillstånd i tre år. Vi menar att det förslaget kan innebära ett försvagat miljö- och hälsoskydd. I praktiken kan det försvaga verksamhetsutövarens ansvar för att i god tid ansöka om ett nytt tillstånd innan det gällande löper ut. Det finns risk att förlängning blir en ny norm. Konsekvensen kan bli att tillståndsmyndigheten inte ges möjlighet att uppmärksamma att mycket ny kunskap har tillkommit sedan verksamheten en gång fick tillstånd. Vi föreslår därför att det förslaget i propositionen avslås.

(Applåder)

Fru talman! Vi lever i det sjätte massutdöendet. Den samlade forskningen larmar om att krisen för den biologiska mångfalden är ett lika stort hot mot mänskligheten som klimatkrisen.

Nästa vecka inleds FN:s konferens om biologisk mångfald. Det allvarliga läget ställer höga krav på länderna att agera snabbt.

I Sverige utgår målen för hur mycket natur som ska skyddas och restaureras i dag från vad vetenskapen säger krävs för att bevara arter och deras livsmiljöer. Det anser vi är en bra ordning.

Men nu slår miljöorganisationer larm om att regeringen planerar att ändra detta, så att man i stället ska utgå från hur läget var 1995. När det gäller till exempel skogen skulle ett sådant beslut innebära att ingen mer skog skulle anses behöva skyddas. Vi vet att skogsindustrin har arbetat hårt för att få till en sådan förändring, men det är verkligen inte vad den biologiska mångfalden behöver.

Min fråga till klimat- och miljöministern är: Ska mål för naturvård utgå från vetenskap eller från krav från skogsindustrins lobbyister?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Östersjön och strömmingen hotas av en rad olika miljöproblem, men det enda som går att åtgärda snabbt är fisket. Den enklaste lösningen för att gynna både miljön och alla svenskar som vill äta strömming är att stoppa industrifisket. Om inte den svenska regeringen står upp för detta i EU-förhandlingarna, vem ska då göra det?

Jag vill fråga landsbygdsministern: Hur allvarligt måste läget för strömmingen egentligen bli för att regeringen ska börja arbeta för att porta industritrålarna från Östersjön?

Fru talman! Vid denna tid förra året ställde jag frågan till landsbygdsministern om regeringen kommer att verka för att stoppa industrifisket i Östersjön. Han svarade då att regeringen ska arbeta för hållbara kvoter i enlighet med den gemensamma fiskeripolitikens mål så att vi även i framtiden ska kunna ha surströmmingsberedning och ett kustnära fiske i Sverige.

Nu har ett år gått, och vi kan konstatera att larmen om tillståndet för strömmingen i Östersjön fortsätter att komma. Färsk strömming är svår att finna för den som vill äta det, och det varnades återigen för brist på surströmming inför premiären.

Det råder bred enighet om att det storskaliga industrifisket som fiskar för fiskmjöl är en stor del av problemet medan det småskaliga kustnära fisket går på knäna. Bristen på strömming hotar också hela Östersjöns ekosystem.

Min fråga till landsbygdsministern är: Kommer regeringen i årets EU-förhandlingar att verka för att stoppa industrifisket av strömming i Östersjön?

Fru talman! Det gläder mig att vi är överens om att det finns ett problem här. Det har gått över tio år sedan föroreningarna uppdagades. Det har gått ett halvår sedan domen i Högsta domstolen. Regeringen måste nu bestämma hur man ska kompensera Kallingeborna för den orättvisa de har blivit utsatta för.

Vi behöver lyfta blicken från Försvarsmaktens ansvar och se det större samhällsansvar regeringen har i den här frågan. Enskilda som skadas av staten ska inte behöva strida för sina rättigheter. Regeringen måste kliva in och erbjuda kompensation och upprättelse åt alla som drabbats, oavsett om de haft möjlighet att driva en rättsprocess eller inte.

PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius säger att hans önskan är att alla som har höga halter av PFAS i blodet på grund av föroreningarna i Kallinge ska kompenseras och att de ska få den vård de behöver. Han vill också se en förändrad lagstiftning för att människor som drabbas ska slippa ta till rättsprocesser för att få kompensation.

Det är staten som har orsakat utsläppet av PFAS, och då måste staten också ta ansvar. Jag hoppas att försvarsministern kan ta frågan vidare inom regeringen och se till att Kallingeborna får rättvisa.

Fru talman! Många har berörts starkt av det som invånarna i Kallinge har gått igenom. 2013 fick de veta att de i flera decennier hade druckit vatten förorenat med skyhöga halter av PFAS, och de har nu de högsta uppmätta halterna i världen i sitt blod.

Källan till utsläppet är Försvarsmaktens brandövningsplats, där brandskum med PFAS användes under lång tid. Forskning pågår om vilken hälsopåverkan detta har haft och kommer att få, men hittills har man kunnat konstatera ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjda kolesterolvärden.

Det är 5 000 personer som har förgiftats av PFAS i Kallinge. En mindre grupp invånare har bildat PFAS-föreningen, som i många år har drivit en rättsprocess där de har krävt skadestånd. Vi har PFAS-föreningens ordförande Herman Afzelius med oss här på läktaren i dag.

I december meddelade Högsta domstolen att de som har druckit det förorenade vattnet i Kallinge har rätt till skadestånd. Det är ett mycket glädjande beslut, men i grund och botten är det inte acceptabelt att människor tvingas ta till långa och kostsamma rättsprocesser för att begära kompensation. Domen innebär också bara att det är klargjort att de har rätt till skadestånd. För att fastställa hur var och en ska kompenseras krävs en ny rättsprocess eller en förlikning. Det kan ta många år till, utöver de tio år som de redan har lagt ned på det här.

Domen i HD avhjälper inte heller huvudproblemet, nämligen att alla 5 000 drabbade löper ökad risk för en rad sjukdomar som cancer och försämrat immunförsvar. Domen gäller dessutom bara de personer som är medlemmar i PFAS-föreningen, och de utgör bara en bråkdel av alla människor som är drabbade.

Det föds barn i Kallinge i dag med skyhöga PFAS-halter i kroppen trots att de aldrig har druckit av det förgiftade vattnet. Giftet förs över från föräldrar till barn. Det de drabbade mest av allt skulle behöva är regelbundna hälsokontroller, men det kommer de inte heller att få genom domslutet i Högsta domstolen.

Under de över tio år som har gått sedan föroreningarna blev kända har de drabbade inte erbjuds någonting annat än ett blodprov för att få veta hur höga halter av PFAS de har i kroppen. Den lokala vårdcentralen saknar kunskap om hälsoeffekterna av PFAS, och det är orimligt att förvänta sig att Region Blekinge själva ska kunna klara av att hantera en så stor grupp patienter med komplexa hälsoproblem. Dessutom är det ju som sagt staten som i grund och botten bär ansvaret för att de har förgiftats.

Min fråga till försvarsministern här i dag är denna: Kommer regeringen att göra något för att de drabbade i Kallinge ska få den vård de behöver? Jag ställde nyligen samma fråga till statsministern under frågestunden, och då visade det sig att han inte hade hört talas om vad som hade hänt i Kallinge. Det gör mig lite oroad. Till att börja med är det inte rimligt att enskilda ska tvingas strida för att få rätt vård när de har förgiftats på grund av statlig verksamhet. Och när de väl gör det, för att inga andra medel står till buds, tycker jag inte att deras kamp för rättvisa kan få gå obemärkt förbi. Det är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige.

Här har vi den kanske största kemikalieskandalen i Sverige sedan 70-talet, och 5 000 personer har blivit förgiftade. De har kämpat i över tio år för upprättelse, och hittills har regeringen inte agerat för att rätta till den här orättvisan. Jag hoppas innerligt att det kan bli ändring på det nu. Jag hoppas att försvarsministern kan ge beskedet till Herman och alla andra Kallingebor som är drabbade att regeringen tar ansvar för det som har hänt och att de drabbade ska få hälsokontroller.

Fru talman! Enligt FN:s internationella resurspanel är ineffektiv resursanvändning orsak till hälften av världens klimatutsläpp, och den har orsakat 90 procent av förlusten av biologisk mångfald.

Resursförbrukningen är ojämnt fördelad både globalt och nationellt. En mer jämlik fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en god materiell standard för alla. Omställningen till ett hållbart samhälle måste märkas mest bland dem som i dag har störst klimatpåverkan och som förbrukar mest resurser.

År 2022 presenterades för första gången en kartläggning av hur cirkulär Sveriges ekonomi är. Den analysen av hur Sverige konsumerar material visar att Sverige bara är cirkulärt till 3,4 procent. Det globala genomsnittet ligger på 8,6 procent. När det kommer till resursutvinning och resursanvändning visar det sig att Sverige hör till de länder som ligger sämst till i undersökningen.

Enligt en rapport från det tyska naturvårdsverket behöver materialfotavtrycket hållas inom gränsen 5-8 ton per person och år till 2050. Sverige förbrukar i dag cirka 25 ton per person och år. Det innebär att vårt materialfotavtryck behöver minska med 70-80 procent för att vi ska kunna hålla oss inom de planetära gränserna. Vänsterpartiet anser därför att Sverige måste anta mål om minst 75 procents minskning av materialfotavtrycket till 2050. Jag yrkar bifall till reservation 1.

Det är politikens ansvar att införa regleringar och styrmedel för att uppnå ett mer resurseffektivt samhälle. Initiativ från marknaden och konsumenterna kan ta oss i rätt riktning, men det kommer att vara otillräckligt för att vi i tid ska nå en hållbar cirkulär ekonomi. I en cirkulär ekonomi är livslängden på material och produkter längre och utvinningen av naturresurser mindre. För det krävs miljöanpassad och giftfri produktion och att avfall används som en resurs. Det handlar om att i ökad utsträckning återanvända, reparera, återvinna, hyra och dela varor. För att det ska fungera krävs att konsumenter får relevant information och att det skapas strukturer som möjliggör för människor att dela och återbruka varor. Det är inte hållbart att ständigt utvinna nya råvaror och tillverka nya saker för att sedan låta dem hamna på soptippen.

Vänsterpartiet har länge jobbat för åtgärder som förlänger livslängden på det vi producerar. Vi vill införa förbud mot planerat åldrande och förbjuda handeln att slänga nya varor och mat som går att äta. Vi vill också öka kraven på producenterna för att underlätta återvinning och återanvändning. En mycket liten del av den plast som produceras återvinns i dag, även i Sverige. Om antalet plastsorter minskade skulle återvinningen underlättas.

Fru talman! Klimatomställningen kommer att kräva större tillgång till vissa metaller. I dag importerar Europa och Sverige till stor del dessa. Vänsterpartiet är öppet för att Sverige kan behöva bryta en del av de här metallerna inom landet för att minska vår egen sårbarhet och bidra till Europas klimatomställning. Men all gruvbrytning innebär stor påverkan på miljön och lokalsamhället, och därför krävs en gedigen miljöprövning.

För att minska behovet av nya gruvor behövs politiska åtgärder för att effektivisera användningen och återbruka och återvinna produkter i högre utsträckning. Styrmedel som gör att det blir dyrare att använda nyutvunna råvaror än återvunna måste införas.

Fru talman! För att material ska kunna cirkulera i samhället krävs också att de är giftfria. Tyvärr är vi långt ifrån den målbilden i dag. Det är både skrämmande och upprörande att vi har kemiska ämnen på marknaden i Sverige och Europa som kan ge allvarliga hälsoskador och orsaka förödande effekter i miljön.

Enligt FN står mänskligheten på global nivå inför tre stora kriser: global upphettning, förlust av biologisk mångfald och föroreningar. Vår användning av kemikalier bidrar till alla dessa tre kriser. Kemikaliebranschen ligger trea på listan över de sektorer inom industrin som släpper ut mest växthusgaser globalt. En stor del av de kemikalier som produceras är skadliga för människors hälsa och för andra arter och bidrar därmed till förlust av biologisk mångfald. Ett exempel är att antalet insekter har minskat dramatiskt de senaste decennierna till följd av användning av bekämpningsmedel.

80 procent av EU:s medborgare oroar sig för hur deras hälsa påverkas av kemikalier i vardagsprodukter. Det är inte utan anledning. Användningen av hormonstörande ämnen inom EU har beräknats kosta samhället 150 miljarder euro om året i sjukvårdskostnader och minskad produktivitet. De hälsorelaterade kostnaderna orsakade av PFAS har beräknats till över 50 miljarder euro varje år. Ett forskningsprojekt som har samlat in prover från tusentals människor runt om i Europa visar på utbredd förekomst av hälsoskadliga kemikalier i våra kroppar, i många fall i nivåer som man vet innebär risker för hälsan.

Vid bedömning av kemikalier borde försiktighetsprincipen gälla. Det innebär att förebyggande åtgärder ska vidtas när det finns farhågor om hot mot hälsa eller miljö, även om det råder osäkerhet. Inga nya kemikalier borde börja användas innan deras eventuella negativa påverkan har utretts. Kemikalier med egenskaper som inte är tillräckligt kända ska bedömas som farliga tills de har granskats.

EU-kommissionen antog 2020 en kemikaliestrategi som syftar till att förbättra skyddet för hälsa och miljö och främja innovation av säkra och hållbara kemikalier. Det är viktigt att den höga ambitionsnivån i kemikaliestrategin omsätts i lagstiftning. Framför allt EU:s kemikalielagstiftning Reach är i stort behov av förbättringar. En uppdatering av Reach har varit aviserad sedan länge men har skjutits upp efter påtryckningar från kemikalieindustrin. Det är av yttersta vikt att revideringen av Reach genomförs så snabbt som möjligt och att arbetet präglas av en hög ambitionsnivå.

En rad kemikalier som används i dag måste begränsas eller förbjudas. Det handlar till exempel om bisfenoler, ftalater och bromerade flamskyddsmedel. Inte minst handlar det om PFAS.

PFAS hittas i dag nästan överallt i miljön. Ämnena finns i en mängd olika produkter, bland annat textilier, matförpackningar, smink, mobiltelefoner och brandskum. De kan sprida sig långa sträckor och finns därför i dag över hela jorden. Vi vet att en rad PFAS är reproduktionsstörande, och flera misstänks vara cancerframkallande. Inom kemikalieindustrin har riskerna med PFAS länge varit kända, men producenterna har valt att inte offentliggöra den informationen och dra tillbaka ämnena. I stället har de fortsatt att tillverka dem i allt större mängder. Därmed har detta kunnat spridas i miljön och till oss människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

De som har drabbats allra hårdast av PFAS-föroreningar är de boende i Kallinge i Blekinge. På grund av Försvarsmaktens användning av brandskum med PFAS förorenades deras vattentäkt. De har nu världens högsta halter i blodet. Trots att de har förgiftats på grund av statlig verksamhet har de inte fått någon hjälp eller kompensation från staten.

Förra veckan frågade jag Ulf Kristersson om regeringen tänker göra något för att de drabbade ska få den vård de behöver, men det visade sig att han inte ens kände till frågan. Det är pinsamt. Här har vi den kanske största kemikalieskandalen i Sverige sedan 70-talet, där 5 000 personer har blivit förgiftade och kämpat i över tio år för upprättelse, och statsministern har inte ens märkt någonting. Jag hoppas att regeringen skärper sig och ser till att de drabbade får hälsokontroller, för så här kan det inte få gå till i Sverige.

Fru talman! Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder de här ämnena. Kemikalieinspektionen har tillsammans med kemikaliemyndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av PFAS inom EU. Vänsterpartiet välkomnar förslaget och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas. Vi får i dag främst i oss PFAS via inomhusmiljön och via mat och dricksvatten. Även om ämnena skulle förbjudas i dag kommer de att fortsätta att cirkulera i miljön under lång tid framöver, och vi kommer även i framtiden att hitta dem i livsmedel.

Myndigheterna måste arbeta för att minska människors exponering via mat och vatten. Det kan till exempel ske genom att stoppa försäljning av mat från förorenade områden och uttag av dricksvatten från förorenade vattendrag och genom sanering. Vänsterpartiet vill att regeringen inför etappmål i miljömålssystemet om att mat och dricksvatten ska vara fria från PFAS. Jag yrkar bifall till reservation 39.

Fru talman! Erfarenheten från de senaste decennierna lär oss att det inte räcker att förbjuda enstaka ämnen. Det räcker inte heller att se till att konsumenter får bättre information, utan kemikalielagstiftningen måste stärkas i grunden. Vi måste reglera kemikalier i grupp. Vi måste också hantera hur kemikalier fungerar i blandningar.

Det är industrin som ska ha bevisbördan. Det är industrin som ska bevisa att ämnen behövs och att de inte är skadliga. Först då ska de kunna släppas ut på marknaden. Låt oss slippa fler skandaler med giftiga ämnen som skadar människor och miljö.

(Applåder)

Herr talman! I Kallinge i Ronneby kommun har 5 000 personer förgiftats av PFAS som släppts ut i dricksvattnet av Försvarsmakten. En mindre grupp invånare har drivit frågan om skadestånd, och Högsta domstolen har slagit fast att de har rätt till det. Denna rättsprocess adresserade dock inte huvudproblemet, nämligen att alla de 5 000 drabbade löper ökad risk för en rad sjukdomar såsom cancer och försämrat immunförsvar. Det de mest av allt skulle behöva är regelbundna hälsokontroller. Hittills har de dock inte blivit erbjudna något annat än ett blodprov för att mäta PFAS-halten.

Den lokala vårdcentralen saknar kunskap om hälsoeffekterna av PFAS, och det är orimligt att förvänta sig att region Blekinge själv ska klara av att hantera en så stor grupp patienter med komplexa hälsoproblem. Dessutom är det ju staten som bär ansvaret för att de har förgiftats. Min fråga till statsministern är om regeringen kommer att göra något för att de drabbade i Kallinge ska få den vård de behöver.

Fru talman! De senaste månaderna har vi först sett ungdomar och sedan föräldrar samlas i manifestationer utanför riksdagen. De har uttryckt förtvivlan inför klimatkrisen och misstro mot det politiska systemet. Det är lätt att förstå varför. Förra året var det varmaste som någonsin uppmätts. Världens länder har lovat att försöka begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader, men redan 2023 var vi nästan uppe i det. Bränder, torka och översvämningar ödelägger platser runt om i världen, Europa och Sverige. Extrem hetta dödar allt fler.

Oro för klimatkrisen och frustration över bristen på politisk handling är inte begränsat till de ungdomar, föräldrar och andra som har tagit till gatorna för att protestera. Det är utbrett i hela befolkningen. Klimatet är den viktigaste frågan för svenskarna i EU-valet. Stödet för att vi behöver genomföra klimatomställningen är alltså grundmurat.

Den stora frågan är: Varför händer då så lite? Svaret är att det finns mörka krafter som arbetar mot omställningen. Fossilindustrin lever på att pumpa upp olja och gräva upp kol ur marken. Att förstöra klimatet är deras livsluft, och de har i årtionden arbetat för att så tvivel kring klimatkrisen och fördröja åtgärder.

Men klimatkrisen eldas också på av en liten elit av superrika individer som lever i en helt annan värld än vi andra. De flyger runt världen i privata jetplan. De tillbringar sin tid på enorma lyxjakter. Deras utsläpp uppgår till tusentals ton om året.

I det här läget - med en klimatkris som är skapad av fossilindustrin och som är underblåst av de superrika - hade vi behövt politiskt mod och handlingskraft som mest. Vi behöver politiker som vågar fatta beslut om att frångå gamla principer för att möjliggöra en omställning av samhället - bort från fossila utsläpp och bort från de ekonomiska klyftor som splittrar oss.

Detta borde vi kunna förvänta oss av den regering som styr landet. Men i stället har vi en regering som ökar de fossila utsläppen och som driver isär människor genom att ge mer till dem som har mest och ta ifrån alla andra.

Klimatpolitiska rådet konstaterade i sin granskning av regeringens klimathandlingsplan att den är missvisande och brister i saklighet. Med andra ord: Det är inte nog med att regeringen för en politik som ökar utsläppen och som inte tar oss närmare den omställning vi behöver. De vill också lura oss att tro att de har en plan för att lösa allt. Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari försöker köpa tid genom att ständigt skjuta fram beskeden om hur omställningen ska gå till.

Fru talman! Det finns ett uttalande av klimat- och miljöministern som jag tycker är särskilt talande för regeringens klimatpolitik. På en presskonferens den 12 juni 2023 sa Romina Pourmokhtari så här: "Hade det varit så att politiken hade kunnat få bort utsläppen, då hade det hänt för länge sedan." Jag har senare hört både ministern och hennes statssekreterare upprepa samma budskap i olika sammanhang.

Detta säger egentligen allt om den nyliberala position i klimatpolitiken som Romina Pourmokhtaris parti står för, där staten är en i grunden maktlös aktör vars enda roll är att kratta manegen för företag som fattar marknadsmässiga beslut.

I kombination med Sverigedemokraternas hållning, att klimatomställningen är ett större hot än klimatkrisen, har partierna i regeringsunderlaget skapat en perfekt storm som har lett till att de svenska utsläppen nu ökar i en tid när de borde minska snabbare än någonsin. Det största hotet mot mänskligheten bemöts av regeringen med en axelryckning.

I motsats till regeringen anser vi i Vänsterpartiet att staten är den enda aktör som kan driva klimatomställningen. Det är ett politiskt ansvar att det som behöver göras blir gjort, och det ansvaret vill vi ta.

För att utsläppen ska minska krävs skarpa krav på de företag och individer som står för de stora utsläppen, men också ett massivt investeringsprogram som motsvarar krisens omfattning. Inte minst behövs en aktiv fördelningspolitik som fördelar kostnader och vinster på ett rättvist sätt. Det är de stora utsläpparna som ska betala mest för den gröna omställningen.

Vårt framtida välstånd och människors hälsa är beroende av att klimatomställningen genomförs i rekordfart. Partierna i regeringsunderlaget för en politik som hotar allt det vi håller kärt, men till alla dem som förtvivlar över läget vill jag säga: Det finns alternativ. Med en annan politik kan vi klara omställningen tillsammans.

(Applåder)

Fru talman! Jakt kan fylla flera viktiga samhällsfunktioner, till exempel att bibehålla den biologiska mångfalden. Genom jakten kan man se till att vissa populationer inte växer sig för stora på bekostnad av andra. Jakt kan för dem som jagar också bidra till stora naturupplevelser och gemenskap. Jakten bedrivs inte av en liten överklass, utan det är nästan 300 000 personer som jagar i Sverige.

Men jakten som bedrivs i Sverige är också storskalig på så vis att det är väldigt många djur som dödas varje år. Då är det inte underligt att det kan uppstå intressekonflikter mellan jägare och dem som på andra sätt vill röra sig i skog och mark. Det kan också uppstå intressekonflikter mellan å ena sidan dem som vill ha livskraftiga rovdjursstammar och å andra sidan dem som vill hålla rovdjursstammarna nere. Då är det viktigt att vi har en jakt som bedrivs på rätt sätt.

Mycket har hänt sedan nuvarande jaktlagstiftning infördes. Förändrade förutsättningar och nya kunskaper kräver nya förvaltningsmetoder. Det behövs en ekosystembaserad viltförvaltning för att kunna se till helheten. Det förvaltningssystem för älg som finns på plats behöver utvecklas till viltvårdsområden där man ser till hela ekosystemet. Det behövs en flerartsförvaltning som också innefattar rovdjur. Den lokala förvaltningen måste hänga ihop med resten av landet och med andra populationer. Förvaltningen måste också ta hänsyn till interaktionen mellan arter, markens bärkraft och andra verksamheter som bedrivs där.

Fru talman! Det förebyggande arbetet för att minska riskerna för rovdjursangrepp på tamdjur är av central betydelse. Angrepp från rovdjur orsakar stort lidande för de drabbade och påverkar de ekonomiska förutsättningarna att bedriva tamdjurshållning. Ett stärkt förebyggande arbete mot rovdjursangrepp förbättrar också acceptansen för rovdjur. För närvarande är det möjligt att få ersättning för materialkostnaden för rovdjursavvisande stängsel. Vänsterpartiet vill att statligt stöd införs även för arbetskostnaden. Vi vill också se ökade ekonomiska resurser för ersättning vid förlust av tamdjur på grund av rovdjursangrepp och ersättningar för andra viltskador.

Fru talman! Det är viktigt att det är ordning och reda på jakten och att den illegala jakten bekämpas med kraft. Vi vet att många vargar har skjutits illegalt, och det gäller även andra stora rovdjur. Det här är en brottslighet som måste beivras men som i alltför få fall leder till fällande dom.

Men det är också viktigt med förebyggande arbete, nämligen att det finns fler människor ute i skogarna. Vi måste till exempel ha fler naturbevakare och personer som arbetar med jakttillsyn som finns ute i våra skogar och ser till att det går rätt till. Tyvärr är de alldeles för få i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Jakt och viltvård

Det finns också ett par andra avarter som vi behöver komma till rätta med. Jag tänker på en sådan sak som godsjakten. Vad är samhällsnyttan med att föda upp hundratusentals änder, fasaner och andra fåglar bara för att direktörer och andra välbeställda människor ska komma dit och skjuta på dem? Nej, det här är en jaktform som vi borde förbjuda här och nu. Det gäller även grytjakt, som är en stressande jaktform. Pilbågsjakt borde inte tillåtas, inte heller fällfångst av till exempel rävar och grävlingar.

Fru talman! Det har konstaterats att kungsörnar som äter inälvor som lämnats kvar efter jakt blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Analyser tyder på att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn. Även skadskjutna djur utgör giftig föda för örnar och andra asätare.

Att bly i jaktammunition är både ett hälso- och ett miljöproblem har redan tidigare konstaterats, och många andra länder har förbud eller delvis förbud mot att använda bly i jaktammunition. Ett förbud mot blyhagel i närheten av våtmarker infördes inom EU 2023. Sverige har sedan tidigare ett sådant förbud, men EU:s förbud är mer omfattande. Vänsterpartiet anser att ett generellt förbud mot bly i jaktammunition bör införas såväl nationellt som inom EU.

Jag yrkar bifall till reservation 7.

Herr ålderspresident! I dag debatterar vi ett betänkande som innehåller yrkanden om ett flertal olika övergripande miljöfrågor. Flera av förslagen i betänkandet rör tillståndsprocesser.

Ingen är emot att vi ska ha snabba och effektiva tillståndsprocesser. Risken är dock att vi i stället får ett rättsosäkert tillstånd, där företagens önskemål väger tyngre än skyddet för hälsa och miljö. Vi ska komma ihåg att vi har miljöbalken för att vi ska kunna göra en avvägning mellan exploatering och miljöhänsyn. Då är det viktigt att det görs en noggrann prövning.

Miljöbalken behöver bli ett skarpare verktyg för att nå såväl klimatmålen som de andra nationella miljömålen. Enligt FN står vi inför en trippelkris: global upphettning, utarmning av biologisk mångfald och spridning av föroreningar. Dessa globala utmaningar måste hanteras parallellt och måste också avspegla sig i miljöbalken.

Herr ålderspresident! Jag tänker ägna huvuddelen av mitt anförande i dag åt att prata om just föroreningar eller närmare bestämt kemikalier. Kemikalieinspektionen redovisade i en rapport år 2017 att 87 procent av de åtalsanmälningar för misstänkta miljöbrott som myndigheten hade lämnat in åren 2012-2016 hade lagts ned och att bara 13 procent hade lett till böter. Åtalsanmälningarna gäller brister som har upptäckts vid myndighetens tillsyn av företag som tillverkar, importerar och säljer kemiska produkter, bekämpningsmedel och varor. Den största andelen anmälningar handlar om varor som innehåller ämnen som är förbjudna enligt EU:s kemikalielagstiftning Reach. Sådana varor riskerar att skada hälsan hos dem som använder dem.

Kemikalieinspektionen har föreslagit för regeringen att en del av de lagöverträdelser som myndigheten i dag anmäler till åklagare i stället ska leda till miljösanktionsavgifter. År 2016 gav den dåvarande regeringen i uppdrag åt Miljötillsynsutredningen att undersöka möjligheterna till en sanktionsväxling på kemikalieområdet. Utredningen bedömde att en sådan sanktionsväxling skulle leda till ett mer effektivt system.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

Vänsterpartiet anser att ett införande av miljösanktionsavgifter skulle ge snabbare och effektivare straff för företag som säljer varor med förbjudna kemikalier och skapa bättre förutsättningar för att lagstiftningen ska följas. Vi vill därför att miljösanktionsavgifter införs för fler kemikaliebrott.

Herr ålderspresident! Ämnen i kemikaliegruppen PFAS kan i dag hittas nästan överallt i miljön och i våra kroppar. Ämnena har använts sedan 1950-talet och förekommer i en mängd olika produkter, bland annat textilier, pappersförpackningar, kosmetika, mobiltelefoner och brandskum. PFAS kallas också för evighetskemikalier eftersom de inte bryts ned i naturen. De kan sprida sig långa sträckor via luft och vatten och finns därför över hela jorden. Vi vet att en rad PFAS är reproduktionsstörande, och flera misstänks vara cancerframkallande.

Inom kemikalieindustrin har riskerna med PFAS länge varit kända, men producenterna valde att inte offentliggöra informationen och dra tillbaka ämnena. I stället fortsatte de att tillverka dem i allt större mängder som sedan har spridits i miljön och till oss människor genom vattnet vi dricker, maten vi äter och de saker vi omger oss med. Att det har kunnat ske är en skandal och ett bevis på att dagens kemikalielagstiftning inte fungerar och måste skärpas.

Det är av yttersta vikt att vi så snabbt som möjligt förbjuder de här ämnena, så att situationen inte förvärras ytterligare. Kemikalieinspektionen har tillsammans med myndigheter i fyra andra europeiska länder tagit fram ett förslag som kraftigt skulle begränsa användningen av all PFAS inom EU. Vänsterpartiet välkomnar förslaget och vill att det genomförs snarast utan att urvattnas.

Oavsett eventuellt kommande förbud är PFAS en pågående skandal som vi kommer att få leva med resten av våra liv. Några som på det mest smärtsamma vis har blivit medvetna om detta är invånarna i Kallinge i Blekinge. Efter att under flera år ovetande ha druckit PFAS-förorenat vatten har de nu de högsta uppmätta halterna i världen av PFAS i sitt blod.

Källan till utsläppet är Försvarsmaktens brandövningsplats på flygflottiljen F l7, där brandskum med PFAS användes under lång tid. Kemikalierna spred sig sedan till dricksvattnet. Forskning pågår om vilken hälsopåverkan det har haft och kommer att få, men hittills har man kunnat konstatera ökad förekomst av bland annat njurcancer och förhöjda kolesterolvärden. En grupp invånare har bildat PFAS-föreningen, som i många år har drivit en rättsprocess där de har krävt skadestånd av det kommunala vattenbolaget Ronneby Miljö och Teknik. Trots att det är känt att Försvarsmakten orsakade föroreningen måste invånarna av juridiska skäl vända sig till vattenbolaget med sina skadeståndskrav. Händelserna i Kallinge är en skandal som visar på det fundamentala misslyckandet i hur kemikalier regleras. Ämnen tillåts släppas ut obehindrat, och först decennier senare ser vi de negativa effekterna.

Precis som fossilindustrin länge kände till klimathotet, utan att låta kunskapen komma allmänheten till del, har kemiindustrin i 50 år vetat om att PFAS är giftigt utan att slå larm. De har satt sin egen kortsiktiga vinning framför människors liv och hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Övergripande miljöfrågor

I december meddelade Högsta domstolen att de som druckit det förorenade vattnet i Kallinge har rätt till skadestånd. Det är ett mycket glädjande beslut, men i grund och botten är det helt oacceptabelt att människor tvingas ta till långa och kostsamma rättsprocesser för att begära kompensation.

Jag högaktar de modiga Kallingebor som tog striden för att få upprättelse, och jag är mycket glad att deras kamp har gett sådan genklang att de nu också har utsetts till Sveriges hållbarhetsmäktigaste. Men faktum kvarstår att enskilda som skadas av staten inte ska behöva strida för sina rättigheter.

Regeringen måste kliva in och erbjuda kompensation till och upprättelse för alla dem som drabbas, oavsett om de bor i Kallinge eller någon annanstans och oavsett om de har möjlighet att driva en rättsprocess eller inte. Därför kräver jag och mitt parti att regeringen tar tag i frågan och presenterar förslag på tydligare lagstiftning om ansvar när människor utsätts för höga halter av hälsoskadliga kemikalier.

Även företag riskerar att hamna i kläm när föroreningar uppdagas. I ett fall tvingades lantbrukare i Halland upphöra med odling under två säsonger för att vatten från närliggande vattendrag visade sig vara förorenat med PFAS och därmed inte kunde användas till bevattning. Lantbrukarna har själva fått stå för kostnaderna för det här tills ansvarsutredningen är klar, vilket kan ta flera år.

Andra näringsidkare som riskerar att drabbas är exempelvis småskaliga fiskare som fiskar i sjöar med så höga halter av PFAS att fisken bedöms vara olämplig att äta. Det är inte rimligt att företagare ska drabbas ekonomiskt av föroreningar som andra har orsakat. Regeringen måste därför också ta fram lagstiftning som möjliggör för drabbade att driva sina företag vidare medan ansvarsutredning pågår.

Jag yrkar bifall till reservation 16.