Acko Ankarberg Johansson

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det är viktigt att jag vet mitt ursprung. Dessa rättigheter har vi tydliggjort i lag i Sverige. Men det fanns en tid före lagens tillkomst, och flera av de fall som nu är mediala härrör från den tiden.

Jag är glad över att Region Halland verkligen gått på djupet i frågan och tillsatt en extern utredning för att klargöra vad som har hänt och så långt det är möjligt göra justeringar i efterhand. Men alla förstår ju att det inte hjälper med åtgärder i efterhand för den som hamnat i denna situation. Ett helt liv kan ha förändrats.

Nu pågår ett arbete även i Uppsala, men där handlar det också om tidigare tillfällen.

Vad gör då regeringen? Självklart har vi redan tillsyn över de verksamheter som regioner och kommuner ansvarar för; den behåller vi förstås. Frågan om register är intressant - det gäller detta men även blodgivarregister och andra saker där vi skulle behöva en nationell bild, både för att kunna följa verksamheten och för enskilda.

Vi kommer att följa frågan, tillsammans med arbetet med det kommande direktivet från EU om SoHO, som gäller vävnadsregister och lite annat.

Herr talman! Tack än en gång, ledamoten, för den kompletterande frågan! Jag vill inte vara näsvis, men riksdagen har beslutat om kommunallagen. I 10 kap. och de artiklar som följer därefter står det väldigt tydligt om ansvaret för varenda kommun och region om jag lyfter över ansvaret att utföra verksamheten till någon annan. Jag måste ha all den insyn och kunskap som krävs, för ansvaret ligger hos kommunen eller regionen. Detta måste vi alltså först backa till. Vilket ansvar har jag redan, och vilka verktyg har jag för att kunna fullgöra det?

Mitt uppdrag nu är att se till att både kommuner och regioner har de verktyg som krävs för att kunna följa upp sina beslut och att vi kompletterar med det som myndigheter också ska göra.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en riktigt viktig fråga! Fusk och slarv har vi nog alltid haft i alla verksamheter. Det slarvas med rapportering eller till och med överdebiteras. Men det vi pratar om nu, som också kommit till hälso- och sjukvården, är kriminalitet som är systemhotande. Man går inte in i sjukvården för att man vill hjälpa patienter utan för att använda det som ett sätt att tvätta svarta pengar vita eller finansiera den andra kriminaliteten. Det är alltså en helt ny situation.

Inledningsvis vill jag säga att vi inte utesluter några åtgärder. Nu måste vi titta på denna fråga på alla sätt, och det har vi gjort sedan en tid tillbaka i Socialdepartementet; detta berör flera områden.

Vi har redan i dag krav på tillståndsgivning från regionerna innan man kliver in. Men det är uppenbart att detta inte räcker, och därför måste vi titta på sekretessbrytande bestämmelser, på möjligheter att få del av myndigheters uppgifter eller på att lägga till ytterligare tillståndsprövning på olika sätt. Regeringen utesluter alltså inga åtgärder just nu.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är riktigt tufft i regionerna, och det beror på det pensionsavtal de har tecknat. Avtalet är jättebra för personalen men räknas upp med KPI, och redan i somras beslutades det att det räknas upp med 9,14 procent nästa år - detta trots att inflationen långsamt går ned, vilket visar att regeringens politik med återhållsam budget ger effekt. Regionerna tvingas dock betala denna kostnad för hela nästa år, vilket belastar deras ekonomi. Det är en tillfällig kostnad, men den behöver hanteras.

Regeringens budget till sjukvården är på drygt 16 miljarder, så att påstå att det inte kommer några pengar är direkt fel. Av dessa 16 miljarder valde vi att lägga ett särskilt sektorsbidrag på 3 miljarder som sjukvården kan använda direkt och generellt in i verksamheten, och jag förstår att det behöver användas för att betala pensionskostnaderna. De direktvalda regionpolitikerna med beskattningsrätt behöver detta stöd så att de kan hantera sin budget. Det är tufft i Sörmland och på många andra håll. Men kloka politiker hittar en bra avvägning genom att använda tidiga pengar, budgetera för underskott och använda regeringens pengar så att det nästa år ändå fungerar någorlunda väl i enlighet med lagen.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Sveriges Kommuner och Regioner har inte definierat behovet, utan man har talat om hur mycket man går med underskott. Det man krävde var besked, och det har regeringen gett.

Det finns en orimlighet i att man som direktvald regionpolitiker med beskattningsrätt kan lägga en budget och sedan förutsätta att staten ska gå in och kompensera för differensen om inte intäkter och utgifter går ihop. Detta är inte heller vad SKR har begärt; de har inte begärt att vi ska kompensera för rubbet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det har dock varit nödvändigt, anser regeringen, att gå in och stödja alla regioner. Vi har gjort det med ett särskilt sektorsbidrag. Totalt är det 16 miljarder som går till sjukvården. Detta är nödvändiga pengar för att man ska klara situationen.

I Region Skåne har regionledningen dessutom valt att använda alla de verktyg som finns. Om man sedan tidigare har överskott kan man använda dessa pengar för att jämna ut konjunkturen. Man kan till och med budgetera för underskott när man har tillfälliga kostnader som inflationen påverkar, och just nu är det inflationen som påverkar pensionskostnaderna.

Detta gör man i Region Skåne. Det är dock oklart om Socialdemokraterna kommer att stödja det eller i stället vilja ha besparingar.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är faktiskt alldeles fantastiskt att man med ett vaccin kan slippa cancer. Och just HPV-relaterad cancer är den enda där vi har detta läge just nu, och därför ska vi använda alla resurser vi har för att vi ska kunna eliminera denna sorts cancer.

Sedan ett par år tillbaka erbjuds unga pojkar detta vaccin i årskurs 5. Nu har regeringen gett ett uppdrag om att man också ska titta på hur vi kan göra en catch-up-vaccinering, alltså komplettera den till äldre män men också till män som har sex med män eftersom det där finns en större risk för cancer. Detta uppdrag har getts, och jag hoppas att få besked om vad det kostar och hur det kan gå till och återkomma. Om vi kan eliminera HPV-relaterad cancer ska vi göra det.

Herr talman! När det gäller inklusionsmålet, det vill säga att man ska få del av rätt behandling, lyckas vi ganska väl i dag i alla regioner. Men väntetiderna är problemet. Det är därför som jag tror att pengarna kommer att göra en viss nytta. Men kompetensförsörjningen handlar också om medarbetarnas arbetsmiljö. Det handlar också om det när det gäller att detta ska fungera väl.

I det kommande arbetet med att använda all tillgänglig vårdkapacitet i den nationella vårdförmedlingen har vi riktat in oss på patienter som har bröstcancer, prostatacancer och kolorektalcancer, för där ser vi att behoven är stora. Kan vi använda tillgänglig kapacitet ska vi göra det oavsett var i landet den finns. Det krävs många åtgärder.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Ja, det korta svaret är att vi dubblar satsningen, från 500 miljoner till 1 miljard årligen, på cancerstrategin. Men det finns anledning att borra lite grann i frågorna.

Vi har lite olika mål som vi mäter i cancervården. Ett handlar om att vi har säkerställt att det vid vissa indikationer behövs de här och de här behandlingarna för att man ska få det bästa behandlingsresultatet. Det kallas ofta för personcentrerade standardiserade vårdförlopp när man vet vad det är någon behöver gå igenom för att få det bästa resultatet.

Vi har satt ett mål om att 70 procent av alla patienter behöver få chans att få del av ett sådant för att få den bästa behandlingen. Vi är nästan där i dag. Nästan alla regioner klarar nu detta. Man kan undra: Borde det inte vara 100 procent? Nej, det händer ibland att någon drabbas av en cancer och en tumörsort som inte är så invasiv att hela den där behandlingen krävs, utan man behöver göra på ett annat sätt. Och ålder kan göra att behandlingen kan vara för tung och vara i sig dödande.

Inklusionsmålet, som det kallas, är riktigt bra och fungerar väl i dag.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag tror att det är viktigt att vi håller oss till det som är gjort. Ibland diskuterar vi att vi i debatten använder överord och drar ut saker och ting, vilket leder till polarisering.

Här är det viktigt att komma ihåg att det inte finns något förslag. Det som finns är en pågående utredning som tillsattes av förra regeringen i syfte att öka informationsutbytet mellan myndigheter. Det tycker jag är alldeles nödvändigt att vi gör.

Ett av skälen är att det finns exempel som det som SVT berättat om, där en person efter alla genomgångna procedurer begått 23 brott i Sverige trots att han inte har rätt att vara här. Vi har inte kunnat hantera situationen. Det är klart att informationen behöver öka.

Det den här regeringen har gjort, tillsammans med samarbetspartiet Sverigedemokraterna, är att utfärda tilläggsdirektiv. Jag är glad över att det framgår att vi också ska titta på de situationer där det finns etiska skäl att se det annorlunda. Det kan finnas ömmande skäl exempelvis inom sjukvården och när det gäller barns rätt till skolgång.

Herr talman! Tack, ledamoten, för möjligheten att komplettera!

När det gäller det sista går jag rakt på: Det är aldrig politiker som ska bestämma medicinska insatser. Det ska alltid göras av medicinskt utbildad personal, i alla lägen.

När det gäller den första frågan är det nödvändigt att vi använder våra tillsynsmyndigheter. Ivo är den myndighet vi har för tillsyn av vården. Då och då får de på Ivo kritik för att de är för skarpa och för tydliga. Jag tycker att de gör alldeles rätt som använder hela sin verktygslåda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Sedan har vi ett sätt att hantera detta. Man kan förstås komma med synpunkter på tillsynen, och den hanteras rättsligt på det viset. Men det är nödvändigt med en tillsyn som fungerar i alla lägen.

Herr talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga!

Alla som söker vård ska alltid veta att man bemöts korrekt och respektfullt men också att man möter en trygg och säker vård i alla situationer, också när man söker för könsdysfori.

Därför har vi regler som omgärdar detta som också är kopplade till ålder. Låt mig nämna i det sammanhanget att det inte är tillåtet att genomföra könsbekräftande vård i form av kirurgiska ingrepp om man är under 18 år. Detsamma gäller hormonbehandling om det inte finns något alldeles särskilt undantag från det. När det gäller avlägsnande av könskörtlar är åldersgränsen 23 år.

De här gränserna är framtagna utifrån medicinsk vetenskap och erfarenhet därför att det ger en trygghet till patienten: När jag söker vård och blir rekommenderad vård vet jag att det sker på ett säkert sätt.

Det som har uppdagats i medierna är något som ska följas upp av vår tillsynsmyndighet Ivo. Jag återkommer gärna till det strax.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är ju, som jag nämnde innan, nödvändigt att man lyfter fram de här frågorna även om regeringen inte har för avsikt att ändra lagen. Det är nödvändigt att ha lagen som reglerar hur det sker så att det inte sker på annat sätt till skada för barn, men det är viktigt att man vågar ta upp dessa frågor.

Min uppfattning är att man inte kan ha sin religiösa uppfattning som skäl till att inte leva under svensk lag. Att svensk lag och de grundläggande värderingar som finns i regeringsformen gäller är en självklarhet. Det är också därför vi har omskärelselagen, som talar om hur man ska göra om man vill göra den här saken. Att verka under lagen är en självklarhet. Den måste man även som troende rätta sig efter. Kommer man till Sverige är det Sveriges lagar som gäller. Samtidigt har vi religionsfrihet, så vi måste möjliggöra detta. Jag tror att den kombinationen är möjlig. Min uppfattning är att omskärelselagen är ett exempel där vi hittar en rimlig avvägning i en väldigt svår fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Vad gäller första frågan har jag ingen information om det och kan inte ge något svar. Det är ganska mycket saker som händer i sjukvården där vi inte har full information om alla delar, och detta är en av dem. Vi vet ju inte ens vilka kompetenser och vilka anställda som finns i sjukvården i dag. Den här regeringen har alltså ganska mycket att göra för att kunna få veta hur det ser ut och för att också kunna fatta kloka beslut framåt.

Nej, regeringen kommer inte att ändra på lagen i de delar som ledamoten lyfter fram i sin andra fråga.

Jag reagerade mot något ledamoten sa. Det är ju självklart med religionsfrihet. Den handlar förstås om både frihet till religion och frihet från religion. Men jag tyckte mig höra att ledamoten sa att religion lägger sig som en våt filt över utvecklingen. Det är inte min uppfattning. Religion kan ibland leda till saker som är icke önskvärda, men att påstå att religion i allmänhet skulle ha stoppat en god utveckling, upplysning och goda bildningsideal är ju helt felaktigt. Tvärtom kan vi se hur den har bidragit på många olika sätt till upplysning, utveckling och bildning.

Jag tror att man behöver se religion precis som andra saker. Den kan ha både goda och negativa saker med sig. Min uppfattning är inte att religion är en våt filt över utvecklingen. Det är inte min syn på det hela, men jag kan ha hört fel eller betonat det fel på något vis.

Det är klart att den här frågan rör religion. Så är det ju, eftersom det i grunden finns både kulturella och religiösa sedvänjor kring detta. Jag tror dock att det är nödvändigt att behålla lagen, säkerställa att det finns en tillsyn som fungerar, följa utvecklingen utifrån vad vi vet om ingreppen och säkerställa att de sker på ett säkert sätt.

Vi har inte för avsikt att förändra åldersregler på det sätt som ledamoten föreslår.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för inlägget och inte minst för frågan. Det är en viktig fråga att få diskutera, då det är svåra avvägningar mellan lagar. Det är ingen ovanlig situation att vi har lagar som till synes kan stå i strid med varandra och där politiken behöver göra en avvägning. Det är en fråga som ständigt stöts och blöts i denna kammare: Hur väger vi av? Inte minst en regering behöver också väga av den ena och den andra lagens konsekvenser. Det vi pratar om nu, icke-medicinsk omskärelse, är ett oåterkalleligt fysiskt ingrepp, och därför är det rimligt att frågan ställs och diskuteras då och då.

Nu var väl varken ledamoten eller jag med 2001 när man antog den här lagen, men min bedömning är att skälet var att man ville säkerställa att omskärelse sker på ett så säkert sätt som möjligt och ta bort riskerna för illegala och osäkra ingrepp. Detta är ändå en sedvänja som kräver att man respekterar både religiösa och kulturella aspekter. Vi måste se till att det sker på ett så säkert sätt som möjligt och inte i skymundan och med stora risker för barnet, vilket var en situation man kunde se tidigare.

Det vi har i dag, sedan lagen tillkommit, är att vi kan tillsyna. Vi har också straffbarhet i detta - om man inte följer lagen kan man till och med dömas till fängelse.

Det är alldeles riktigt att vi har kulturella och nationella minoriteter, och dem ska vi ha respekt för. Vi ska hitta en rimlig avvägning. Jag tycker att lagen ger en rimlig avvägning utifrån de här aspekterna, men frågan om just barnkonventionen är viktig att ställa. Barnkonventionen har väldigt många artiklar. Den handlar både om barns rätt till andlig utveckling, alltså barns rätt till religion, och om barns rätt till sin egen kropp. Allt det här måste vägas in när det gäller hur man gör detta.

Man kan även se i barnkonventionen att man inte ska utsätta barn för onödig smärta, men bland exemplen som finns i förarbetena är inte manlig omskärelse med. Man påstår inte att det är ett sådant. Det är klart att det kan vara en avvägningsfråga. Jag vet också att professionsförbund gör en annan avvägning. Men jag har tagit del av förarbetena till barnkonventionen, och där kan man inte rakt av dra den slutsatsen.

Som alla andra frågor är det viktigt att följa den här, men regeringen har inte för avsikt att ändra lagen eller riva upp den. Däremot vill vi på alla sätt säkerställa att man följer lagen och att Ivo använder sin tillsyn så att det säkerställs att det sker på ett tryggt och säkert sätt.

Herr talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om regeringen är beredd att förbjuda icke-medicinsk omskärelse av omyndiga pojkar.

Omskärelse av pojkar är en mångtusenårig tradition som förekommer över hela världen. I Sverige har omskärelse av pojkar förekommit länge och har aldrig varit uttryckligen förbjudet. För många judar och muslimer är det en viktig tradition utifrån såväl religiösa som kulturella aspekter.

Samtidigt är omskärelse av pojkar av icke-medicinska skäl en sed som väcker frågor om gränsdragningen mellan olika etiska principer och andra intressen, till exempel mellan den grundlagsskyddade religionsfriheten och barns rättigheter enligt barnkonventionen, som gäller som lag. Jag har full förståelse för att frågan kan väcka debatt och att sedvänjan ur olika perspektiv kan både kritiseras och försvaras.

I Sverige finns sedan 2001 en särskild lagstiftning kring icke-medicinsk omskärelse av pojkar, den så kallade omskärelselagen. Syftet med lagen är att sådana omskärelser ska genomföras på ett betryggande sätt och med hänsyn till barnets bästa. Efter en noggrann avvägning av fördelar och nackdelar med olika alternativ kom regeringen och riksdagen då fram till slutsatsen att det inte var aktuellt med ett förbud mot icke-medicinska omskärelser. I stället infördes en reglering med syfte att förebygga att ingreppen sker på ett sätt som inte är förenligt med pojkarnas bästa.

Bland annat får omskärelse bara utföras av legitimerade läkare eller av personer som beviljats särskilt tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg. Om pojken är äldre än två månader får ingreppet utföras enbart av legitimerad läkare. Pojkens inställning ska så långt det är möjligt klarläggas, och ingreppet får inte utföras mot en pojkes vilja. Smärtlindring ska alltid ombesörjas av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska. Den som utför omskärelse utan att vara legitimerad läkare eller utan att ha särskilt tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Omskärelse av pojkar omfattas också av bestämmelserna i patientsäkerhetslagen, och Inspektionen för vård och omsorg ansvarar för tillsyn av sådan verksamhet.

Avslutningsvis: Regeringen har ingen avsikt att införa ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse av pojkar.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Carita Boulwén för frågan.

Patientsäkerheten är verkligen en grundbult. När man möter hälso- och sjukvård eller vård och omsorg på andra sätt ska man veta att den vård man får är trygg och säker. Om en undersköterska, som blir en skyddad yrkestitel i sommar, eller någon med ett legitimationsyrke inte har de kunskaper som krävs utgör det en patientrisk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Denna fråga ligger inte hos mig, utan det är utbildningsministern som ansvarar för detta. Men i de dialoger jag har med regionerna tänker jag försäkra mig om att de gör vad de kan för att säkerställa att medarbetarna har de kunskaper som krävs. Vi måste alltid agera mot dem som använder falska intyg, lurar välfärden och utsätter människor för stor risk, så jag kommer att göra min del av arbetet tillsammans med Utbildningsdepartementet.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Anna-Lena Blomkvist för frågan.

Detta är en verklig vardaglig fråga för många medarbetare i hälso- och sjukvården. Men den har väldigt olika ansikten. Det kan vara, precis som ledamoten lyfter fram, en patient eller en närstående som med vett och vilja faktiskt hotar en medarbetare. Det kan också vara en del av en persons sjukdom och hälsotillstånd att man har ett utåtagerande beteende. Dessa två saker behöver bemötas på olika sätt.

Regeringen har arbetat med att få till en lagstiftning som handlar om hur man bemöter den som hotar blåljuspersonal och annan sjukvårdspersonal men också med att se till att man har metoder som ger stöd och hjälp till personal i dessa svåra situationer med patienter som har ett beteende som kan gå ut över personalen. Detta är väldigt avancerade frågor som kräver både en tydlig ledning som ser till att man står bakom sin personal och att arbetsmiljöfrågorna i allmänhet är högt på agendan, och det är de för denna regering.