Herr talman! Pontus Andersson Garpvall har frågat mig om regeringen är beredd att förbjuda icke-medicinsk omskärelse av omyndiga pojkar.

Omskärelse av pojkar är en mångtusenårig tradition som förekommer över hela världen. I Sverige har omskärelse av pojkar förekommit länge och har aldrig varit uttryckligen förbjudet. För många judar och muslimer är det en viktig tradition utifrån såväl religiösa som kulturella aspekter.

Samtidigt är omskärelse av pojkar av icke-medicinska skäl en sed som väcker frågor om gränsdragningen mellan olika etiska principer och andra intressen, till exempel mellan den grundlagsskyddade religionsfriheten och barns rättigheter enligt barnkonventionen, som gäller som lag. Jag har full förståelse för att frågan kan väcka debatt och att sedvänjan ur olika perspektiv kan både kritiseras och försvaras.

I Sverige finns sedan 2001 en särskild lagstiftning kring icke-medicinsk omskärelse av pojkar, den så kallade omskärelselagen. Syftet med lagen är att sådana omskärelser ska genomföras på ett betryggande sätt och med hänsyn till barnets bästa. Efter en noggrann avvägning av fördelar och nackdelar med olika alternativ kom regeringen och riksdagen då fram till slutsatsen att det inte var aktuellt med ett förbud mot icke-medicinska omskärelser. I stället infördes en reglering med syfte att förebygga att ingreppen sker på ett sätt som inte är förenligt med pojkarnas bästa.

Bland annat får omskärelse bara utföras av legitimerade läkare eller av personer som beviljats särskilt tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg. Om pojken är äldre än två månader får ingreppet utföras enbart av legitimerad läkare. Pojkens inställning ska så långt det är möjligt klarläggas, och ingreppet får inte utföras mot en pojkes vilja. Smärtlindring ska alltid ombesörjas av legitimerad läkare eller legitimerad sjuksköterska. Den som utför omskärelse utan att vara legitimerad läkare eller utan att ha särskilt tillstånd kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.

Omskärelse av pojkar omfattas också av bestämmelserna i patientsäkerhetslagen, och Inspektionen för vård och omsorg ansvarar för tillsyn av sådan verksamhet.

Avslutningsvis: Regeringen har ingen avsikt att införa ett förbud mot icke-medicinsk omskärelse av pojkar.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för inlägget och inte minst för frågan. Det är en viktig fråga att få diskutera, då det är svåra avvägningar mellan lagar. Det är ingen ovanlig situation att vi har lagar som till synes kan stå i strid med varandra och där politiken behöver göra en avvägning. Det är en fråga som ständigt stöts och blöts i denna kammare: Hur väger vi av? Inte minst en regering behöver också väga av den ena och den andra lagens konsekvenser. Det vi pratar om nu, icke-medicinsk omskärelse, är ett oåterkalleligt fysiskt ingrepp, och därför är det rimligt att frågan ställs och diskuteras då och då.

Nu var väl varken ledamoten eller jag med 2001 när man antog den här lagen, men min bedömning är att skälet var att man ville säkerställa att omskärelse sker på ett så säkert sätt som möjligt och ta bort riskerna för illegala och osäkra ingrepp. Detta är ändå en sedvänja som kräver att man respekterar både religiösa och kulturella aspekter. Vi måste se till att det sker på ett så säkert sätt som möjligt och inte i skymundan och med stora risker för barnet, vilket var en situation man kunde se tidigare.

Det vi har i dag, sedan lagen tillkommit, är att vi kan tillsyna. Vi har också straffbarhet i detta - om man inte följer lagen kan man till och med dömas till fängelse.

Det är alldeles riktigt att vi har kulturella och nationella minoriteter, och dem ska vi ha respekt för. Vi ska hitta en rimlig avvägning. Jag tycker att lagen ger en rimlig avvägning utifrån de här aspekterna, men frågan om just barnkonventionen är viktig att ställa. Barnkonventionen har väldigt många artiklar. Den handlar både om barns rätt till andlig utveckling, alltså barns rätt till religion, och om barns rätt till sin egen kropp. Allt det här måste vägas in när det gäller hur man gör detta.

Man kan även se i barnkonventionen att man inte ska utsätta barn för onödig smärta, men bland exemplen som finns i förarbetena är inte manlig omskärelse med. Man påstår inte att det är ett sådant. Det är klart att det kan vara en avvägningsfråga. Jag vet också att professionsförbund gör en annan avvägning. Men jag har tagit del av förarbetena till barnkonventionen, och där kan man inte rakt av dra den slutsatsen.

Som alla andra frågor är det viktigt att följa den här, men regeringen har inte för avsikt att ändra lagen eller riva upp den. Däremot vill vi på alla sätt säkerställa att man följer lagen och att Ivo använder sin tillsyn så att det säkerställs att det sker på ett tryggt och säkert sätt.

Herr talman! Vad gäller första frågan har jag ingen information om det och kan inte ge något svar. Det är ganska mycket saker som händer i sjukvården där vi inte har full information om alla delar, och detta är en av dem. Vi vet ju inte ens vilka kompetenser och vilka anställda som finns i sjukvården i dag. Den här regeringen har alltså ganska mycket att göra för att kunna få veta hur det ser ut och för att också kunna fatta kloka beslut framåt.

Nej, regeringen kommer inte att ändra på lagen i de delar som ledamoten lyfter fram i sin andra fråga.

Jag reagerade mot något ledamoten sa. Det är ju självklart med religionsfrihet. Den handlar förstås om både frihet till religion och frihet från religion. Men jag tyckte mig höra att ledamoten sa att religion lägger sig som en våt filt över utvecklingen. Det är inte min uppfattning. Religion kan ibland leda till saker som är icke önskvärda, men att påstå att religion i allmänhet skulle ha stoppat en god utveckling, upplysning och goda bildningsideal är ju helt felaktigt. Tvärtom kan vi se hur den har bidragit på många olika sätt till upplysning, utveckling och bildning.

Jag tror att man behöver se religion precis som andra saker. Den kan ha både goda och negativa saker med sig. Min uppfattning är inte att religion är en våt filt över utvecklingen. Det är inte min syn på det hela, men jag kan ha hört fel eller betonat det fel på något vis.

Det är klart att den här frågan rör religion. Så är det ju, eftersom det i grunden finns både kulturella och religiösa sedvänjor kring detta. Jag tror dock att det är nödvändigt att behålla lagen, säkerställa att det finns en tillsyn som fungerar, följa utvecklingen utifrån vad vi vet om ingreppen och säkerställa att de sker på ett säkert sätt.

Vi har inte för avsikt att förändra åldersregler på det sätt som ledamoten föreslår.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är ju, som jag nämnde innan, nödvändigt att man lyfter fram de här frågorna även om regeringen inte har för avsikt att ändra lagen. Det är nödvändigt att ha lagen som reglerar hur det sker så att det inte sker på annat sätt till skada för barn, men det är viktigt att man vågar ta upp dessa frågor.

Min uppfattning är att man inte kan ha sin religiösa uppfattning som skäl till att inte leva under svensk lag. Att svensk lag och de grundläggande värderingar som finns i regeringsformen gäller är en självklarhet. Det är också därför vi har omskärelselagen, som talar om hur man ska göra om man vill göra den här saken. Att verka under lagen är en självklarhet. Den måste man även som troende rätta sig efter. Kommer man till Sverige är det Sveriges lagar som gäller. Samtidigt har vi religionsfrihet, så vi måste möjliggöra detta. Jag tror att den kombinationen är möjlig. Min uppfattning är att omskärelselagen är ett exempel där vi hittar en rimlig avvägning i en väldigt svår fråga.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.