Camilla Waltersson Grönvall

Herr talman! Vi jobbar just nu intensivt på Socialdepartementet för att få alla de delar på plats som behövs för att lagstiftningen ska få den effekt som krävs.

De direktiv som det tidigare statsrådet Lena Hallengren gav till utredaren Margareta Winberg handlade om att utredningen inte fick vara kostnadsdrivande. Detta har, som alla förstår, inneburit en rad svårigheter.

Den här regeringen låter inte begränsa sig på det sättet, utan vi arbetar nu fram också de delar som kommer att vara kostnadsdrivande. Vi gör därför också den mig veterligen största satsning som någon regering har gjort på just socialtjänsten. De kommande åren satsar vi 8 miljarder på den nya socialtjänstlagen.

Jag vill avsluta med att säga att jag höll mina inledande diskussioner med just de organisationer som jag nämnde i talarstolen. De vill att vi ska gå fram i den här takten för att säkerställa att lagförslaget verkligen implementeras. Detta sker nu i diskussioner och genom överenskommelser med bland annat Sveriges Kommuner och Regioner.

Fru talman! Jag lägger just nu ned mycket tid på att resa runt omkring i landet och möta Sveriges socialtjänster. Det man efterfrågar när jag undrar vad man behöver för att kunna genomföra ett bättre och mer systematiskt förebyggande arbete är väldigt tydligt: en ny socialtjänstlag, som till skillnad från dagens mer reaktiva lagstiftning också ger möjlighet att tidigt börja jobba förebyggande, när de tidiga signalerna kommer och inte, som i dag, när det tråkiga redan har inträffat. Detta är väldigt tydligt. Man vill kunna göra insatser när fönstret öppnas, inte tre månader senare när utredningen är klar.

Det finns en rad saker som saknas i det förslag till socialtjänstlag som just nu ligger på bordet. Till skillnad från tidigare har denna regering sagt att vi nu, systematiskt och steg för steg, tar vägen framåt för att ge våra socialtjänster alla de verktyg som behöver komma på plats.

Jag är väldigt glad för den dialog som jag har med SKR, Sveriges socialchefer, Akademikerförbundet SSR och Vision, och jag frågade också under det möte jag först tog initiativ till om de ville se alla delar på plats från början eller om vi åtminstone skulle ta första steget med den befintliga utredningen. Man var tydlig: Lägg fram den nuvarande utredningen, med de brister som i dag finns där, och börja där! Och det är så vi jobbar.

Den andra fråga som socialtjänsterna tar upp med mig är att vi behöver ha en annan sekretesslagstiftning. Detta har vi efterfrågat i många år. Vi behöver ha en situation där vi kan sitta runt samma bord - polis, socialtjänst och skola - för att tidigt kunna prata om dessa barn och ungdomar och få till de tidiga insatserna. Detta är efterfrågat sedan lång tid tillbaka. Det kanske inte säger så mycket, men den här regeringen arbetar nu med inte mindre än tre utredningar som tittar på detta, för att säkerställa att den förändrade sekretesslagstiftningen kommer på plats.

Det finns också socialtjänster som säger till mig: Om vi bara hade kunnat göra mer för att få föräldrarna med på arbetet! Vi vet alla här att de flesta föräldrar är beredda att göra precis allt de kan för att säkerställa sina barns framtid. Men när det gäller de föräldrar som inte gör det är det viktigt att det finns andra förutsättningar för socialtjänsten att få dem att medverka. Detta arbetar vi nu fram.

Det är tydligt att det är samma barn som är både förövare och brottsoffer. Detta måste vi ta på stort allvar och arbeta med fullt ut.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

I detta anförande instämde Johan Hultberg och Jesper Skalberg Karlsson (båda M).

Fru talman! Inget barn föds kriminell. Ändå råder en situation i dag där så unga barn som tioåringar rekryteras direkt in i kriminella nätverk. Det finns uppgifter från poliser som berättar att åttaåringar finns i dessa kriminella miljöer. Det här är naturligtvis oacceptabelt och någonting som samhället måste agera kraftfullt emot.

Men att barn och unga känner en sådan hopplöshet, ett sådant utanförskap, att de väljer att vistas i dessa kriminella miljöer säger en hel del om dagens Sverige. Den här utvecklingen har inte uppstått de senaste månaderna, utan den har byggts upp under en lång tid och kommer att ta lång tid att bryta. Men det kommer att innebära ett komplext och långsiktigt arbete som kommer att kräva såväl ett starkt engagemang som en stark beslutsamhet från alla aktörer.

Regeringen har varit tydlig från dag ett. Det brottsförebyggande arbetet måste bedrivas lika systematiskt som det brottsbekämpande. Båda delarna måste till. Därför läggs nu politiken om. Regeringen lägger om politiken till att fokusera på det tidiga förebyggande arbetet. Det handlar om att komma in redan på BVC och MVC och att se familjecentralers viktiga betydelse. Det måste finnas fungerande förskolor, med allt vad det betyder för att börja skolan. Där är forskningen tydlig.

Vi vet att det finns två tydliga preventiva delar som behöver stärkas. Den första är familjen. Det är också därför som regeringen satsar stora resurser på föräldraskapsstöd. Att kunna bygga och stärka familjer är en otroligt viktig del.

Den andra delen är skolan. Inte minst som gammal högstadielärare förstår jag betydelsen av en fungerande skola. Just satsningen på de skolsociala teamen, att satsa på speciallärare för de barn som behöver dem bäst, kommer att vara den bästa vaccinationen mot ett framtida utanförskap.

Men vi bygger också fler delar. Vi tittar på familjehem, det vill säga ser över hela barn- och ungdomsvården så att den ska fungera. Jag återkommer gärna till den frågan.

Få saker är viktigare än att vända situationen för våra barn och unga. Jag vill därför tacka Miljöpartiet för att ha tagit initiativet till dagens viktiga debatt. Jag ser fram emot en debatt i en konstruktiv anda eftersom jag är övertygad om att det inte är politiskt käbbel som kommer att ta oss ur situationen. Jag är också övertygad om att alla medverkande i debatten i dag är intresserade inte av politiskt käbbel utan av en konstruktiv diskussion om vad vi faktiskt ska göra för att lösa situationen.

Därför vill jag också nämna att en inbjudan i morgon skickas ut till samtliga partier till ett möte som ska ske redan i januari, så att vi tillsammans tar dagens konstruktiva debatt vidare för att göra allt vi kan för att säkerställa att dessa barn får en bättre framtid.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om åtgärder för att motverka barns och ungas kopplingar till kriminella nätverk

I detta anförande instämde Johan Hultberg, Magnus Resare och Jesper Skalberg Karlsson (alla M).

Herr talman! Det är ingen tvekan om att detta behöver åtgärdas. Som jag inledde debatten med att säga gäller det inte om det ska ske utan på vilket sätt det ska utformas och att det ska vara ett så heltäckande och bra stöd som möjligt för kommuner och socialtjänst. För regeringen är det oerhört angeläget att man på bästa sätt kan säkerställa att inga barn faller mellan stolarna.

Jag är personligen mycket bekymrad över att vi i dag har familjer som när de syns på socialtjänstens radar väljer att byta kommun och på det viset kommer undan de orosanmälningar som kan finnas i en eller flera tidigare kommuner. Därför är det viktigt att man oavsett vald modell - separat sammanställningsregister eller digital vårdakt - kan söka och hitta de uppgifter man behöver också över kommungräns. Kan familjer flytta över kommungräns för att undkomma det som behöver ske från samhällets sida, till exempel vid grav omsorgsbrist, måste det säkerställas att också dessa uppgifter kan göra det.

Detta är en viktig del när vi ska sätta ned foten. Den 7 november kom alla remissvar in, och nu gör vi en sammanvägning och beredning av dessa. Det här är viktiga frågor, och foten måste sättas ned på rätt ställe. Men så fort det är möjligt återkommer vi med en lagrådsremiss och sedan en proposition till riksdagen. Att säkerställa att barn är trygga kommer att fortsätta vara en prioriterad fråga för regeringen.

(Applåder)

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tror att Eva Lindh och jag är överens om att detta borde har gjorts för länge sedan. Jag tillbringar just nu så mycket tid jag bara kan med att resa runt bland landets socialtjänster, och socialsekreterare över hela landet tar upp denna fråga. Jag delar därför inte interpellantens bild av att socialsekreterare och socialtjänstemän kanske inte har tagit upp detta. Detta är en vanlig fråga eftersom det är ett problem att man inte kan följa ett barn och göra en sådan här sökning. Jag har svårt att tro att tidigare socialtjänstministrar eller motsvarande inte har fått precis samma inspel eftersom jag förutsätter att även de har gjort ett antal studiebesök. Detta är alltså väldigt viktigt.

Det är också viktigt att understryka att Socialstyrelsens rapport visar på både fördelar och nackdelar. Det fanns ett skäl för mig att ge ett utvidgat uppdrag till Utredningen om utbyte och inhämtning av uppgifter i socialtjänsten för att förebygga brott och öka skyddet för barn, inte bara för att hålla samman frågor om barnakter och gallring av vissa handlingar så att de ses över i ett sammanhang utan också för att analysera Socialstyrelsens författningsförslag och väga de förslag som lämnats i rapporter mot andra möjligheter att göra orosanmälningar gällande barn sökbara. Det handlar om att göra vissa avvägningar, och jag tycker att man ska vara ärlig nog att säga det. Vi behöver alltså väga fördelar och nackdelar mot varandra.

Detta är också en del i den utredning jag mottog för några månader sedan och där remisstiden tog slut den 7 november. Här finns också förslag på hur man ska kunna flytta information över kommungränser, som också är viktigt i detta sammanhang.

Det finns alltså en helhet i utredningen och de tilläggsdirektiv jag lämnade till utredningen som kommer att vara oerhört betydelsefull när vi ska göra vår sammanvägda bedömning och ta fram det slutgiltiga förslaget för hur detta ska utformas.

En viktig del i detta är givetvis också regeringens arbete med sekretessregler för att sänka trösklar på olika sätt. Den nya socialtjänstlagen är en del i att tidigt kunna jobba förebyggande gentemot barn. De nya sekretessreglerna möjliggör också att socialtjänst och polis ska kunna sitta runt samma bord och därmed kunna delge varandra information.

Allt detta syftar till att vi tidigare ska kunna fånga upp barn som far illa och kunna sätta in rätt åtgärder.

Annat som socialtjänsten tar upp handlar om att se till att föräldrar tar sitt ansvar - det ansvar som är självklart för de allra flesta föräldrar. Med dagens lagstiftning har man tyvärr väldigt lite utrymme med den helt frivilliga socialtjänstlagen och den långtgående och ingripande LVU:n. Här ser regeringen över möjligheten att också få föräldrarna mer engagerade och involverade i det arbete vi vill genomföra.

Det handlar om en rad insatser, och jag konstaterar att när det gäller socialtjänstlagens begränsningar, i och med direktiven från Lena Hallengren till Margareta Winberg om att lagen inte fick vara kostnadsdrivande, kommer socialtjänstdataregisterlagen att vara väldigt betydelsefull som en del i ett stort paket för att bättre skydda våra barn.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill rikta ett stort tack till Eva Lindh och Marcus Wennerström för väldigt angelägna frågor att diskutera.

Att stärka barns och ungas trygghet och säkerhet är en väldigt viktig fråga för den här regeringen. Det är också en del av det som jag ansvarar för, inte i egenskap av socialtjänstminister utan som barnrättighetsminister. Detta ligger väldigt starkt i fokus i hela det arbete som vi nu gör. Jag vill påstå att ingen regering tidigare har arbetat med ett mer samlat och kraftfullt paket för att komma till rätta med utsatta situationer för våra barn och unga.

Precis som Eva Lindh beskrev är socialnämnden vårt yttersta skyddsnät. Då är det oerhört viktigt att man har rätt förutsättningar och rätt möjligheter och befogenheter att utföra sitt arbete med att skydda barn och unga och att de får det stöd och skydd som de behöver.

Precis som Eva Lindh underströk är det viktigt att anmälningsskyldiga personer anmäler när de får kännedom om att ett barn far illa eller kan fara illa. Så är det ju faktiskt också. Det är viktigt att hela samhället lämnar relevant information när man får signaler som ger skäl till oro.

Därför är det väldigt positivt att jag kan svara interpellanten att det inte är en fråga om huruvida det ska införas rätt möjligheter att göra detta sökbart, utan det är en fråga om på vilket sätt det ska ske. Sedan den 7 november finns det två olika förslag på bordet. Det handlar dels om Socialstyrelsens förslag om ett separat sammanställningsregister, dels om det som utredaren Tengberg föreslår i utredningen Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn. Remisstiden för denna utredning gick ut den 7 november. Här föreslås att en akt för barnet alltid ska skapas vid en orosanmälan.

Som svar på Marcus Wennerströms fråga är det naturligtvis möjligt med en konstruktion av detta. Den ambition vi har är att inga barn ska falla mellan stolarna utan att alla barn ska fångas upp. När en familj till exempel väljer att flytta till en annan kommun därför att den börjar hamna på socialtjänstens radar är det viktigt att man har förutsättningar att se det mönster som möjligtvis kan uppdagas, till exempel i och med möjligheten till en digital vårdakt som gör att det går att dela information över kommungränserna.

Den 7 november tog remisstiden slut. Vi arbetar just nu intensivt med att göra en sammanställning av de remissvar som finns för att överväga vilken modell som ska användas. Det finns fördelar och nackdelar med båda förslagen. Det handlar dock alltså inte om huruvida detta ska genomföras utan om hur det ska genomföras, så att vi kan säkerställa detta.

Det handlar också om ett slags avvägning mellan integritet och barnets bästa. För mig och regeringen är det alltid självklart att det är barnets bästa och barnets trygghet som måste väga tyngst.

(Applåder)

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag och regeringen kommer att gå vidare med förslaget om att göra anmälningar som gäller barn sökbara och i så fall hur tidsplanen ser ut.

En av socialnämndens viktigaste uppgifter är att se till att barn som befinner sig i en utsatt situation får det stöd och skydd som de behöver.

Om socialnämnden efter en orosanmälan beslutar att inte inleda en utredning är det inte givet var beslutet ska dokumenteras, utan det är en fråga som nämnden själv tar ställning till. I många fall dokumenteras dessa i kronologisk ordning och är inte sökbara. Har barnet sedan tidigare en personakt hos nämnden kan beslutet att inte inleda en utredning dokumenteras där. I de fall som en personakt inte redan finns kan det finnas flera orosanmälningar som inte har lett till utredning gällande ett barn. Socialtjänsten riskerar då att missa barn som behöver stöd eller skydd eftersom det kan saknas en heltäckande bild av barnets situation.

Som Eva Lindh uppmärksammar har Socialstyrelsen lämnat författningsförslag i rapporten Att göra anmälningar som gäller barn sökbara - rättsliga förutsättningar för personuppgiftsbehandling. Jag och regeringen anser dock att det är angeläget att frågor om barnakter och gallring av vissa handlingar som rör barn ses över i ett sammanhang och att närliggande förslag hålls samman så långt det är möjligt för att regelverket ska fungera ändamålsenligt och effektivt. Barns rättigheter och trygghet är ett prioriterat område för regeringen. Det finns behov av att fortsatt säkerställa att barnets bästa alltid kommer först.

Utredningen om utbyte och inhämtning av uppgifter i socialtjänsten för att förebygga brott och öka skyddet för barn har bland annat haft i uppdrag att ta ställning till om gallringsbestämmelserna i fråga om barnakter bör ändras. Den har också på mitt initiativ haft ett utvidgat uppdrag - bland annat skulle utredaren även redogöra för och analysera de författningsförslag som Socialstyrelsen föreslår i rapporten och väga de förslag som lämnas i rapporten mot andra möjligheter att göra orosanmälningar gällande barn sökbara.

Utredningen har den 8 maj 2023 överlämnat promemorian Fler verktyg i socialtjänsternas arbete för att förebygga brott och stärka skyddet för barn (Ds 2023:15) till Regeringskansliet och Socialdepartementet. Promemorian har nyligen remissbehandlats, och remissynpunkterna analyseras nu inom Socialdepartementet. När det arbetet är klart avser jag och regeringen att återkomma i frågan.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Situationen för människor med funktionsnedsättningar är en viktig fråga för regeringen. Vi arbetar brett med att säkerställa att en rad olika delar, inte minst inom den så viktiga LSS, ska säkras och fastställas. Det här handlar också om den personliga assistansen. Vi jobbar nu med frågan om ett statligt huvudmannaskap.

Sammanlagt handlar det om att se över hela situationen när det gäller människor med funktionshinder. Vi kommer att återkomma med en översikt av situationen.

Frågestunden var härmed avslutad.

Frågestund

Fru talman! Tack så mycket, Johan Hultberg, för den här frågan!

Precis som ledamoten beskriver är situationen oerhört allvarlig. De sista veckorna har den nått nivåer som vi trodde att vi aldrig skulle kunna uppleva. Mot den bakgrunden krävs att vi nu samlar oss nationellt, att vi sätter oss över partigränser och arbetar med alla goda resurser som finns i landet.

Därför samlade jag i går tillsammans med SKR för första gången Sveriges alla socialtjänster. Regeringen, SKR och Sveriges samlade socialtjänster hade ett första möte - men inte det sista. Jag blev väldigt tagen av de beskrivningar som kom fram och som pekade på den utsatthet som finns. Man lyfte avhopparverksamheten, vilket vi tog till oss av. Regeringen arbetar nu för att få till en nationell avhopparverksamhet så att det ska vara samma kvalitet och jämlikhet över hela landet.

Den nya, förebyggande socialtjänstlagen, fick jag till mig, är oerhört efterfrågad. Det ger lite extra energi att jobba för att få fram den så fort som möjligt.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för en oerhört viktig fråga!

Jag vill börja med att säga att jag ser väldigt allvarligt på situationen inom HVB-vården. Vi vet att det förekommer droger, hot och våld och att personalen har svårt att agera för att få stopp på detta.

Det är viktigt att se HVB som en del av hela den samlade svenska barn och ungdomsvården, och den ser just nu regeringen över. Det finns anledning att se över regelverket och att utreda om personalen på HVB bör få utökade befogenheter som en del av detta.

Jag inväntar just nu utredningen Barn och unga i samhällets vård, som ska lämna sitt betänkande inom några veckor. Utredningen har bland annat tittat på flera saker och frågor som har påverkan på tryggheten och säkerheten på HVB. Jag kommer att i närtid återkomma när det gäller denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågan! Det här är, som jag tidigare i dag har sagt i denna talarstol, en väldigt viktig fråga för regeringen. Det handlar om att kunna säkerställa tryggheten i den personliga assistansen, inte minst för alla de familjer och föräldrar som vi i dag vet kämpar så hårt.

Den tidigare regeringen tog initiativ till denna lagstiftning, och intentionen var att införandet av stärkt assistans och föräldraavdrag skulle leda till att fler barn skulle få rätt till assistans och att barn som redan hade assistansersättning skulle kunna beviljas fler timmar.

När vi nu har fått uppgifter som pekar åt ett annat håll har regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att utreda och återkomma med en rapport. Vi kommer att återkomma när denna rapport redovisas om fler insatser behöver göras och fler åtgärder behöver vidtas.

Fru talman! Tack så mycket för en angelägen fråga!

Jag reser väldigt mycket runt i landet, träffar socialtjänster och får det väldigt tydligt beskrivet för mig vilken tuff arbetsmiljö och arbetssituation man har. Jag har också flera gånger varit i Göteborg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Detta är otroligt viktigt att komma till rätta med. Därför gör regeringen en rad olika saker. Det handlar bland annat om en proposition när det gäller att kunna använda ordningsvakter på plats i kommunhusen och på socialtjänsten. Det är på väg fram regler om skärpta straff när det gäller just brott mot socialtjänstpersonal.

Det gäller tilläggsdirektiv om åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet. Det gäller att skärpa straffen för hot och våld mot tjänsteman, och det kommer också att införas ett nytt brott som tar sikte på förolämpningar mot tjänstemän. Det är många både långsiktiga och kortsiktiga åtgärder på väg fram.

Jag vill samtidigt understryka att det är ett långsiktigt förebyggande arbete som bygger tillit som på sikt är det enda möjliga.

Fru talman! Jag tackar återigen för frågan. Det är en viktig fråga. Det är otroligt viktigt för regeringen i denna tid av oro att säkerställa detta. Förstatligande av assistansreformen är till exempel en väldigt viktig del i att säkerställa att människor som tidigare ramlat mellan stolarna inte längre ska göra det. Det är en av de saker vi just nu fokuserar starkt på.

När vi får tillbaka utvärderingen från Försäkringskassan kommer vi naturligtvis att analysera den och återkomma med eventuella ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en viktig fråga! Det är en viktig fråga för hela regeringen. Inte minst efter de två mandatperioder som har avlöpt har situationen för personer i behov av personlig assistans varit väldigt orolig. Den här regeringens intention är att situationen inte ska vara sådan.

Precis som ledamoten sa var intentionen med införandet av stärkt assistans och föräldraavdraget att fler barn skulle få rätt till assistansersättning och att barn som redan hade assistansersättning skulle kunna beviljas fler timmar. Regeringen har gett Försäkringskassan i uppdrag att utvärdera reformen om stärkt assistans. Nu följer vi utvecklingen väldigt noga.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för en viktig fråga!

För regeringen är det oerhört viktigt att barns rättigheter stärks, och en viktig komponent i detta är att barn lyssnas till. En ny LVU är viktig lagstiftning där barns rättigheter ska gå före vuxnas rättigheter, och det är en viktig del i de propositioner som kommer under nästa år.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt har vi i dag en situation som är fruktansvärd och där barn så unga som tio år rekryteras in i kriminella nätverk. Samhället kan inte tyst stå och titta på när dessa unga människor dras in i dessa kriminella nätverk. Detta innebär att vi på sikt ska ha färre omhändertaganden men att vi under en period framöver sannolikt kommer att behöva omhänderta fler barn för att säkerställa att de inte hamnar i de kriminella nätverkens grepp.

Herr talman! Tack så mycket, ledamöterna - Eva Lindh för att du initierade den här interpellationsdebatten och övriga för att ni deltar i den utifrån olika aspekter!

Det är svårt att täcka alla områden på det begränsade antal minuter vi har till vårt förfogande. Jag är väl medveten om att det kan finnas frågor som jag inte till fullo besvarat.

Det finns ju fler statsråd som är involverade i detta, och jag är säker på att det kommer att leda till fler interpellationer inom fler områden. Jag vill säga att jag ser fram emot den diskussionen därför att det för vår regering är en oerhört viktig fråga att alla människor känner sig inkluderade och har förutsättningar att vara inkluderade, att man kan använda sina demokratiska rättigheter och att samhällets utveckling hela tiden tar hänsyn till att människor har olika förutsättningar. De kan se väldigt olika ut.

Med det sagt ser jag interpellationen inte bara som en interpellation utan också som en dialog om hur vi kan bygga de här viktiga delarna framåt. Det är naturligtvis viktigt att integrera funktionsrättsperspektivet i fler politik- och samhällsområden. Det är också vad regeringen bygger på och vad jag som ansvarigt statsråd bygger på att vi gör. Ansvaret är tydligt hos de respektive statsråden att man på respektive politikområde också bygger för att människor ska kunna ha den självklara delaktighet i vårt samhälle som vi alla önskar och ska genomföra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag tackar för flera engagerade inlägg. De gör att jag önskar att kammarens regler för interpellationer var annorlunda så att jag skulle få lika mycket tid för varje enskild fråga.

Precis som har sagts här lades i går budgeten fram mot bakgrund av en oerhört svår ekonomisk situation. Inflationen är vår stora fiende, och om vi inte får bukt med den kommer vi inte heller att ha pengar till framtidens välfärd.

I den här miljön läggs ändå en budget fram som har som prioritet att förutom att bekämpa inflationen också stötta hushållen och värna välfärden. 16 miljarder kronor läggs till kommuner och regioner, vilket är - låt mig göra en jämförelse - i paritet med de satsningar som gjordes under pandemiåren. Vi gör det som både socialdemokratiska och moderata kommunalråd och regionråd har efterfrågat, nämligen lägger fram förslag på större generella statsbidrag så att man också kan göra de bedömningar som behöver göras utifrån lokala och regionala förutsättningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill särskilt rikta mig till Jessica Rodén, som jag tycker tar upp viktiga frågor om digitalisering. Jag är ansvarigt statsråd för dessa frågor, men alla statsråd i en regering är ansvariga för frågor om funktionshinder utifrån sitt eget kompetensområde. Det innebär att Johan Pehrson är ansvarig när det gäller arbetsmarknad, Lotta Edholm är ansvarig när det gäller skolfrågor och Erik Slottner är ansvarig när det gäller digitalisering.

Alla olika statsråd som är kopplade till frågorna möter nu i tur och ordning funkisdelegationen, där frågan är uppe på agendan. Jag vet också att Erik Slottner har fokus på delegationen och att detta finns med bland frågorna i den nationella strategi som arbetas fram.

Regeringen ser dessa frågor, och det är viktigt att de är inkluderade. Man ska använda sig av digitaliseringens möjligheter - de finns också! - och samtidigt se de svårigheter som måste hanteras för att få en ökad inkludering.

Jag tänker också på de delar som våra myndigheter ansvarar för. Regeringen har lagt ut ett antal uppdrag. Myndigheten för delaktighet har tillsammans med länsstyrelsen ett ansvar för att säkerställa att rätt stöd ges till kommunerna och regionerna. Socialstyrelsen har fått ett viktigt uppdrag att stötta de anhöriga som kämpar svårt med många situationer. SCB har ett uppdrag att ta fram statistik så att vi ska veta hur det ser ut i högre utsträckning än vi gör i dag.

Alla de olika insatser som vi just nu gör - Försäkringskassan får jag absolut inte glömma, för de har naturligtvis ett oerhört viktigt uppdrag att följa upp de här reformerna - gör vi för att vi ska kunna veta vad vi ska göra för att gå vidare.

I detta har vi nu den huvudmannaskapsutredning som vi drev väldigt starkt i opposition och som jag mottog i mars. Den tar mycket av fokus just nu, för det är en stor reform som syftar till att människor inte ska fortsätta falla mellan stolarna på det vis som har varit verklighet.

Vi är väldigt glada över att Socialdemokraterna som sista parti i den här riksdagen uttalar att man är positiv. Det ger en möjlighet att ha en bred reform som vi går fram med när det handlar om att bygga ett statligt huvudmannaskap, en reform som är väldigt efterfrågad.

Herr talman! Jag tackar för dessa inlägg. Jag är väldigt glad över att det finns ett sådant glödande engagemang för en glödande vision, tror jag var ordet, när det handlar om att kunna ha en jämlikhet och jämställdhet i funktionshinderspolitiken. Jag är glad att se att det är just fyra socialdemokratiska ledamöter som har det här engagemanget, och låt mig säga: Jag tvivlar inte på att det engagemanget är äkta.

Jag har funnits här i riksdagen sedan 2010. Jag konstaterade att under de senaste åtta åren har jag mött funkisorganisation på funkisorganisation som har beskrivit vilken oro dessa två senaste mandatperioder har inneburit när det gäller hur dessa utsatta grupper har blivit behandlade. Tro mig - jag har mött många som har varit offer för de senaste två mandatperiodernas hantering av människor med funktionsnedsättning.

Med det sagt måste vi titta framåt. Vi ska göra allt vi kan för att dessa människor ska få en mycket mer stabil, förutsägbar och trygg situation. Det handlar om att vara delaktig. Det handlar om att få möjlighet att gå i skolan. Det handlar om att få ett arbete. Jag kan till fullo instämma i alla de delar som nämns här. Det är också därför jag har en kontinuerlig dialog med alla våra funkisorganisationer. Jag möter dem på regelbunden basis, och jag deltar också i de olika forum som de bjuder in mig till. Då lyfter man de här delarna.

Jag vill börja med att säga stort tack till Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades Riksförbund och Förbundet Sveriges Dövblinda, som vi just nu har en dialog med om den senaste tolktjänstutredningen. Vi har haft två utredningar som av olika skäl inte har lett till något resultat. I september 2022, bara några veckor innan vi tillträdde, mottog vi sammanställningen av de olika remissvaren från 2020 års tolktjänstutredning. Den håller vi just nu på att bereda inom Regeringskansliet, och det första förslaget finns också i budgeten.

Det handlar om en väg in, och jag har i nära dialog med de nämnda organisationerna framfört att det är ett viktigt första steg i Tolktjänstutredningen. Man ska alltså inte behöva ha kontakt med så många olika instanser, utan man ska kunna ha en väg in. Med de 41 miljoner som läggs i budgeten överför vi detta ansvar till våra regioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en viktig del, och jag ska säga att jag berörs väldigt starkt inte minst av de unga som jag möter och som vill in på arbetsmarknaden och arbeta. Därför blir jag extra glad när ledamoten just lyfter att alla som vill och kan arbeta också ska få göra det.

Detta är alltså en viktig del, och jag vill också säga att jag och arbetsmarknadsminister Johan Pehrson för en intensiv dialog med dessa organisationer om hur vi bland annat ska kunna få Arbetsförmedlingen att bli en ännu viktigare aktör i det arbetet.

Tiden går så fort. Jag inser att jag kommer att få återkomma med fler svar i nästa inlägg.

Herr talman! Eva Lindh har frågat socialministern hur regeringens vision för personer med funktionsnedsättning ser ut för denna mandatperiod.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Personer med funktionsnedsättning ska kunna vara fullt delaktiga i samhället utan att utsättas för diskriminering. Att integrera funktionsrättsperspektivet i fler politik- och samhällsområden är fortsatt i fokus för regeringen.

Regeringens funktionshinderspolitik tar sin utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter, bland annat FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och är en del i arbetet för ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället.

Det nationella målet för funktionshinderspolitiken är att med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som utgångspunkt uppnå jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning i ett samhälle med mångfald som grund. Målet ska bidra till ökad jämställdhet och till att barnrättsperspektivet ska beaktas.

För att nå det nationella målet ska genomförandet av funktionshinderspolitiken inriktas mot

principen om universell utformning

befintliga brister i tillgängligheten

individuella stöd och lösningar för individens självständighet

att förebygga och motverka diskriminering.

Syftet är att dessa områden tillsammans ska bidra till ett tillgängligt och jämlikt samhälle för alla människor oavsett funktionsförmåga. Ansvariga aktörer ges på detta sätt vägledning i sin verksamhet för att nå det nationella målet inom funktionshinderspolitiken.

Individuella stöd och lösningar är ett prioriterat område för regeringens funktionshinderspolitik och utgör komplement till den generella tillgängligheten i samhället. Regeringens bedömning är att de individuella stöd som ges till personer med funktionsnedsättning i form av insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, och socialtjänstlagen bidrar till att nå måluppfyllelsen för funktionshinderspolitiken.

När det gäller insatsen personlig assistans inom LSS presenterade Huvudmannaskapsutredningen i mars 2023 förslag om ett statligt helhetsansvar i sitt betänkande Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans - ökad likvärdighet, långsiktighet och kvalitet (SOU 2023:9). Betänkandet har remissbehandlats och bereds vidare inom Regeringskansliet. Målsättningen är enligt Tidöavtalet ett statligt helhetsansvar för personlig assistans inom ramen för LSS.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen beslutade 2021 Strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderspolitiken under perioden 2021-2031. Strategin innebär att uppföljningen av funktionshinderspolitiken ska genomföras av 29 strategiska myndigheter och att Myndigheten för delaktighet, MFD, ska ge dessa myndigheter stöd i uppföljningsarbetet. Syftet med strategin är att följa upp funktionshinderspolitiken utifrån det nationella målet. Därmed får vi bland annat ett underlag för hur funktionshinderpolitiken ska förbättras. Bedömningen är att en ny nationell handlingsplan för funktionshinderspolitiken som grundar sig på bland annat resultat från uppföljningen bör kunna beslutas vid strategiperiodens mitt, det vill säga 2026.

Den svenska samhällsmodellen bygger i hög grad på att kommuner och regioner ansvarar för välfärd och för tillgänglighet och delaktighet i lokalsamhället. Kommunernas och regionernas sätt att ta sig an arbetet med genomförandet av funktionshinderspolitiken är alltså avgörande för om det nationella målet ska uppnås. MFD och länsstyrelserna har därför fått ett uppdrag av regeringen att stödja kommuner och regioner att genomföra sina funktionshinderspolitiska planer och strategier.

Strategin betonar den sektorsvisa styrningen av myndigheterna som utgör grund för funktionshinderspolitikens genomförande och som utgår från den så kallade ansvars- och finansieringsprincipen. Principen innebär i huvudsak att varje sektor i samhället har ansvar för att funktionshinderspolitiken genomförs.

Det är hela samhällets ansvar att se till att människor inte exkluderas och att alla människors kompetenser tas till vara.