Erik Slottner

Fru talman! Det blir alltid lite knepigt att återuppta debatten efter en sådan här paus, tycker jag, men vi gör vårt bästa.

Till att börja med vill jag säga till mina motdebattörer att det inte finns något förslag om ett skattestopp. Det finns inget direktiv till kommittén om ett skattestopp. Jag tycker att man har gått händelserna i förväg i de inlägg som gjorts här i talarstolen. Det är mycket möjligt att Eva Lindh som ledamot i Skatteutjämningskommittén, som är en parlamentarisk kommitté, har information som jag inte har och som jag, som statsråd, inte ska ha under pågående utredning.

Vi får se vad utredningen landar i, och sedan får vi se vad regeringen kommer fram till. Att jag inte har stängt dörren för skattestopp innebär alltså inte att regeringen förespråkar skattestopp och kommer att driva detta vidare. Det är en väldig skillnad.

Peder Björk frågade om det finns intresse för skattegolv. Nej, det gör det inte - den frågan har över huvud taget aldrig varit uppe för diskussion. Jag tycker att det är bra om kommuner klarar av att sänka skatten. Det har jag själv varit med om att göra i Stockholms stad. Vi sänkte skatten samtidigt som vi kunde höja anslagen till välfärdens kärna. Det tycker jag är bra. Om kommuner klarar av att göra detta och öka utrymmet i hushållens ekonomi i en väldigt ansträngd situation välkomnar jag det. Något skattegolv är alltså inte på tapeten för den här regeringen.

Eva Lindh sa att skatter i sig inte har något egenvärde. Jag hoppas att Eva Lindh ser ett problem med höga och ökande skattesatser i Kommunsverige. Tilläggsdirektivet till utredningen är tänkt att adressera problematiken med höga och ökande skatter i kommuner och att klyftan ökar alltmer. Problemet är inte att klyftan ökar på grund av att kommuner sänker skatten. Problemet är att klyftan ökar på grund av att en del kommuner höjer skatten och att invånarna får se sin ekonomi urholkas mer och mer för varje månad därför att kommunalskatten höjs.

Vad beror detta på? Behöver vi göra någonting inom utjämningssystemet för att komma till rätta med det här, eller är det så att vi i dag har ett objektivt fungerande skatteutjämningssystem som kompenserar strukturella brister och som gör att det finns andra godtyckliga skäl till att skattegapet är så stort? Finns det andra komponenter?

Det är absolut fritt fram för en riksdagsledamot att ställa frågor till mig som statsråd, men det är inte fritt fram för mig att svara på vilka frågor som helst. De frågor som Eva Lindh har ställt i denna interpellation är av sådan art att jag tyvärr inte kan svara på dem eftersom det pågår en utredning just nu. Det är alltså fritt fram att ställa frågor men inte fritt fram för mig att svara på dem, för då kommer jag att bli anmäld till konstitutionsutskottet - kanske av någon från samma parti som Eva Lindh tillhör, vem vet.

Niklas Karlsson hade några frågor och nämnde att skattesänkningarna över tid motsvarar 400 miljarder kronor. Så är det säkert - jag har inte kontrollerat dessa siffror.

Om vi tittar på Socialdemokraternas skuggbudget ser vi förvisso vissa skattehöjningar, men det är långt ifrån 400 miljarder. Socialdemokraterna verkar tycka att dessa skattesänkningar har varit ganska bra, för man föreslår faktiskt ganska sparsamma skattehöjningar i sin skuggbudget. Det tycker jag i och för sig är bra. Det är lätt att ondgöra sig över stora skattesänkningar för att sedan acceptera i princip alla skattesänkningar som har gjorts.

Herr talman! Det sista inlägget var verkligen ett inlägg för konspirationsteoretiker, måste jag säga. Jag ska inte använda alltför starka ord i den här talarstolen, men det var mycket konspirationsteorier och dolda anklagelser mellan raderna som lät skarpa men som naturligtvis inte hade någonting med sanningen att göra.

Jag har heller aldrig varit med om en debatt där man föregriper en utrednings arbete på det här sättet. Eftersom interpellanten Eva Lindh själv sitter i Utjämningskommittén kan man nästan undra om hon vet att utredningen kommer att lägga fram förslag om ett skattestopp. Jag har som statsråd inte gett de direktiven, men det verkar förutsättas att det är detta kommittén ska komma fram till. Det tycker jag är väldigt intressant.

Eva Lindh säger i sitt inlägg att välfärden går på knäna. Det är väldigt många hushåll som också går på knäna i dagens ekonomiska situation med urholkade reallöner, hög inflation och höga räntor. Då gör vi väldigt klokt i att i det längsta försöka undvika skattehöjningar - framför allt höjningar av kommunalskatten, som inte är en progressiv beskattning utan slår väldigt hårt mot hushåll med låga och medelstora inkomster.

Staten gör sitt till genom att förstärka jobbskatteavdraget för att ge några hundralappar till i månaden så att fler hushåll ska klara av sin vardag. Jag hoppas att kommunerna tänker likadant.

Det är väldigt svårt eller egentligen omöjligt för mig rent konstitutionellt att svara på de frågor som Eva Lindh har ställt till mig, men om jag får filosofera lite mer fritt kan jag säga att av 21 regioner i Sverige är det 2 som höjer skatten. Sedan är det ett antal kommuner som höjer och ett antal kommuner som sänker. Förutsättningarna ser alltså olika ut runt om i landet.

Detta med skattestopp är ju inte heller någon främmande fågel i svensk historia. År 1991 hade vi en socialdemokratisk regering fram till oktober som införde en form av skattestopp. År 1994 var det en annan form av skattestopp, då med en borgerlig regering. Åren 1997-1998 var det en tredje variant av skattestopp med en socialdemokratisk regering.

Även Lagrådet har sagt att man kan införa olika grader eller varianter av skattestopp utan att det är ett alltför stort övergrepp mot det kommunala självstyret. Där har vi i alla fall Lagrådets bedömning med oss.

Sedan tolkar Eva Lindh ett samtal på ett seminarium med Svenskt Näringsliv i höstas där jag sa att jag inte var helt främmande för ett skattestopp som att jag sagt att jag ska driva ett skattestopp. Det är väl väldigt stor skillnad mellan att inte vara främmande för någonting eller helt säga nej och att aktivt driva någonting. Vi får ju se vad utredningen kommer fram till.

Faktum är att om jag skulle svara på de frågor som Eva Lindh här ställer skulle garanterat någon ledamot från oppositionen, kanske från Socialdemokraterna, anmäla mig till KU för att jag lägger mig i en pågående utredning. Jag instämmer helt i det som Jan Ericson sa om att interpellationen i sig är olämplig eftersom den ställs av en ledamot som sitter i kommittén till det ansvariga statsrådet för en pågående utredning. Eva Lindh vet mycket väl att jag inte kan svara. Jag bör rent konstitutionellt inte svara på de frågor som ställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan tycker jag att Peder Björk gjorde en logisk kullerbytta. Till att börja med säger han att borgerliga partier ser sänkt skatt som ett självändamål, räddningen på alla problem i världen. Jag har varit med om ganska många debatter där socialdemokrater har sett höjd skatt som lösningen på allsköns problem. Sedan gör han den logiska kullerbyttan genom att först säga att det inte finns något egenvärde med skatt och sedan öppna dörren för ett skattegolv. Då finns det väl verkligen ett egenvärde, om man nu tycker att det ska finnas ett skattegolv hos kommuner.

Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om jag kommer att driva på för ett skattestopp, hur jag ser att ett sådant skattestopp skulle utformas och hur jag anser att ett sådant skattestopp skulle kunna påverka kommunsektorn och dess självstyrelse.

Höjningen 2024 av den genomsnittliga totala skattesatsen, alltså skattesats till kommun och region, är 13 öre. Det är den största höjningen vi har sett i Sverige sedan 2015. Skillnaderna i skattesatser i landet ökar därutöver. I år betalar en person som bor i kommunen med den högsta skattesatsen i landet 6 kronor och 32 öre mer i skatt per hundralapp än en person som bor i kommunen med den lägsta totala skattesatsen.

Det ekonomiska läget i kommunsektorn är ansträngt 2024, och många kommuner och regioner behöver vidta åtgärder för att nå en ekonomi i balans och en god ekonomisk hushållning. De ekonomiska prognoserna visar att läget kan förbättras 2025. Den långsiktiga utvecklingen innebär dock att kommunsektorns finansiering fortsätter att påverkas av den demografiska utvecklingen. En sjunkande andel av befolkningen kommer att vara i arbetsför ålder framöver, vilket påverkar skatteunderlagets utveckling negativt samtidigt som det leder till ett ökat kostnadstryck i kommuner och regioner. Det här kan sammantaget innebära ett fortsatt tryck uppåt på skattesatserna.

Vi behöver överväga åtgärder för att på ett långsiktigt och hållbart sätt möta dessa utmaningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ett väl fungerande kommunalekonomiskt utjämningssystem är viktigt för att motverka skillnader i skattesatser som beror på strukturella faktorer som kommunerna och regionerna inte själva kan påverka. Vi behöver också överväga åtgärder som stärker kommunernas kapacitet och deras förutsättningar att kunna erbjuda en god välfärd. Vidare är åtgärder som främjar ett effektivt resursutnyttjande viktiga.

Det var mot den bakgrunden som regeringen i april förra året beslutade om tilläggsdirektiv till Utjämningskommittén som innebär att kommittén utöver att se över utjämningssystemet också ska lämna förslag för att motverka höga och ökande skattesatser.

Jag ser fram emot att ta del av Utjämningskommitténs förslag. Dessa kommer att beredas i vanlig ordning, och jag kan inte föregå den processen genom att redan nu redogöra för hur olika eventuella förslag ska utformas.

Herr talman! Jag får återkomma om den konkreta fråga som ställdes på slutet. Det finns inga sådana förslag nu, och jag kommer inte att spontant säga att det är en bra idé. Det är inga förändringar som har skett under den här regeringen, utan det är samma som gällde under den socialdemokratiska regeringen de åtta senaste åren. Det vi har gjort från regeringens sida är att ställa krav på Nationella Telesamverkansgruppen. Vi ställer högre krav på operatörer att förbereda, öva och vara behjälpliga vid återställande av nedgången eller förstörd infrastruktur. Och de ska kunna hjälpa andra operatörer. Det gäller att fastställa ett samarbete mellan det offentliga och det privata, vilket är viktigt inte minst i dessa fall.

Om det är fråga om en timme eller fyra timmar finns det inget konkret nu. Men jag stänger inga dörrar. Vi kommer att behöva fler åtgärder från regeringens sida för att skydda bland annat den typen av kritisk infrastruktur. Alla innovativa förslag som kan stärka skyddet för Sverige tar jag tacksamt emot.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Efter att ha hört Linus Skölds inlägg kan jag nästan rekommendera att skriva en interpellation till civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin. Han verkar röna ett stort intresse hos interpellanten. I stället för att debattera andra statsråds uttalanden, debattinlägg och eventuella möten, vem den och den träffat eller inte träffat, är det bättre att ta debatten med berört statsråd än att jag ska stå här och spekulera och kommentera.

Jag tycker att jag svarade på interpellationen i mitt förra inlägg, och jag kommer att fortsätta att hålla mig till detta. Min bedömning är att teleoperatörerna är mycket intresserade och angelägna om att deras nät ska hålla. Det finns inte någon teleoperatör som medvetet slarvar eller är lättvindig. Det är klart att de vill ha robusta nät som håller för attacker, väderfenomen eller vad det nu kan vara. Men vi vet att den typen av kommunikationer - vilket jag sa i mitt första inlägg - är sårbara och är föremål för attacker i dag i den omvärld vi lever i. De är mer så att säga lovligt byte för främmande makter på ett sätt som vi måste vara vaksamma på.

Post- och telestyrelsen är en robust myndighet som jobbar bra och som har flera uppdrag på området, och jag stänger absolut inte dörren för att ytterligare uppdrag kan komma. De har fått en del uppdrag, som jag har redogjort för, bland annat genom Nationella Telesamverkansgruppen, som kommer att ställa större krav på teleoperatörer att förbereda och öva samt att återställa när något väl sker. Vi lägger därmed ökade krav på operatörerna genom propositionen. Det är inte alls snack om att lägga ansvar på enskilda individer, som det har påståtts här, utan här visar vi att vi vill lägga större ansvar på operatörerna. Det kommer att behövas eftersom vi måste förbereda oss på att det kan bli fler attacker framöver.

Herr talman! Jag tror att ni försöker trissa upp motsättningar som i ärlighetens namn inte finns.

Vi ser naturligtvis vad som händer i Sverige. Vi ser vad som händer i vår omvärld i form av cyberattacker, attacker mot telekommunikationer och internettjänster, alltså elektronisk kommunikation över huvud taget, och vi är och blir alltmer sårbara ju mer digitaliserade våra samhällen blir. Den här typen av måltavlor blir också allt viktigare i krigföringen. Det ser vi inte minst i Ukraina. Att störa ut olika typer av elektroniska kommunikationer är viktigt för krigförande länder och kommer förmodligen att bli allt viktigare framöver.

Därför behöver vi stärka skyddet för elektronisk kommunikation och den elektroniska infrastrukturen, och vi kommer att behöva stärka det civila försvaret generellt. Det arbetet har den här regeringen påbörjat, men det är ett arbete som tar tid, och regeringen har suttit i drygt ett år. Det här är ingenting som görs i en handvändning, men arbetet är påbörjat. Jag kan också säga att vi i torsdags tog ett regeringsbeslut om flera uppdrag till Post- och telestyrelsen, där de ska återkomma med förslag om hur Sverige bättre kan skyddas mot så kallade hybridattacker.

En interpellationsdebatt ska också svara på de frågor som ställs. Jag kommer inte att fastna i en debatt om enskilda händelser och datum. Det vill jag inte. Men svaren på de frågor som ställts är att vi skyddar oss bland annat genom den årliga beredskapsavgiften som alla operatörer är skyldiga att betala till PTS för att man ska stärka de elektroniska kommunikationerna just vid allvarliga hot eller påfrestningar. Därutöver tillskjuter också staten egna medel till civilt försvar inom sektorn elektronisk kommunikation.

Vi har den nationella telesamverkansgruppen som har funnits sedan 2005 men som är ett frivilligt samarbete. Där tog regeringen så sent som för någon vecka sedan beslut om att detta nu ska bli obligatoriskt. Post och telestyrelsen ska kunna beordra både privata och offentliga aktörer att delta och vara behjälpliga i den här samverkansgruppen för att både kunna återställa förstörd infrastruktur, därmed även åt konkurrenter, och förbereda, samarbeta och öva inför eventuella kriser och eventuell förstörd infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen gör alltså saker. Vi har presenterat nya åtgärder, men vi kommer definitivt, och det är jag säker på, att behöva återkomma med fler åtgärder för att stärka civilt försvar generellt och elektroniska kommunikationer i synnerhet.

Herr talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag ska agera för att stärka tillgången till telekommunikation i kris och om jag avser att ta några initiativ för att skärpa kraven på teleoperatörerna.

Regeringen ser allvarligt på situationen som uppstod i Älvsbyn i början av januari. Våra samhällen är beroende av fungerande elektroniska kommunikationer såväl i normalläge som under kriser. Den ansvariga myndigheten Post- och telestyrelsen, PTS, har arbetat under lång tid för att stärka säkerheten och robustheten i kommunikationsnäten, såväl genom reglering och tillsyn som genom finansiering av åtgärder som går utöver vad som kan krävas att de enskilda operatörerna vidtar på egen hand.

PTS tar ut en årlig beredskapsavgift av de större operatörerna, som ska finansiera åtgärder som stärker de elektroniska kommunikationerna mot allvarliga hot och påfrestningar i fredstid. Staten skjuter till ytterligare medel som används för att säkerställa att den elektroniska kommunikationen är robust och kan motstå påfrestningar både i fredstid och vid höjd beredskap.

Regeringen har identifierat att elektronisk kommunikation är en sektor där beredskapen måste höjas. Som ett led i det arbetet lade regeringen den 18 januari fram propositionen En telesamverkansgrupp för fredstida kriser och höjd beredskap (prop. 2023/24:60).

Den nationella telesamverkansgruppen har funnits sedan 2005 och baserats på frivillighet. Enligt regeringens förslag ska PTS kunna besluta om att vissa aktörer ska delta i totalförsvarsplaneringen. Där ingår planeringen och samordningen av åtgärder inför eller vid fredstida krissituationer inom beredskapssektorn för elektroniska kommunikationer. Förslaget ger också PTS befogenheten att ålägga aktörer att genom samverkan stödja arbetet för att återställa infrastrukturen för elektroniska kommunikationer i anslutning till händelser vid fredstida krissituationer eller höjd beredskap. Regeringen tror att detta kommer att ge Sverige bättre förutsättningar för robust krishantering och beredskap inom elektronisk kommunikation.

Arbetet för att stärka den samhällsviktiga digitala infrastrukturen fortsätter, och regeringen har för avsikt att vidta ytterligare åtgärder inom området när och om det skulle bedömas vara nödvändigt.

Herr talman! Först och främst tycker jag att det är otroligt oförskämt av Gunilla Carlsson att anklaga regeringen för att inte vara intresserad av att minska antalet dödsolyckor på våra arbetsplatser i Sverige. Vilken oförskämd anklagelse som uttalas här i riksdagen! Mycket får man höra, men den här kritiken tar jag inte till mig. Jag tycker att det är väldigt oförskämt att yttra den över huvud taget.

Byggnads, Transportarbetareförbundet och LO:s förbundsordförande, för övrigt, var med på det senaste rundabordssamtalet jag hade om offentlig upphandling, där bland annat denna fråga diskuterades. Men vill man ha en specifik debatt om arbetsplatsolyckor tycker jag att man får vända sig till ansvarig minister för detta, nämligen Paulina Brandberg. Den här interpellationen handlar om den offentliga upphandlingen och vad vi vill göra för förändringar i den.

Det ställdes en konkret fråga om Leverantörskontrollutredningens förslag att Boverket ska tillhandahålla ett register. Ja, det är ett av förslagen, men remisstiden har precis avslutats. På Finansdepartementet håller vi nu på och sammanställer remissvaren, och sedan får vi återkomma med när vi planerar för lagrådsremiss och proposition och vad de kommer att innehålla. Det är ännu lite tidigt att säga det. Vi måste först sammanställa remissvaren innan vi kan ge ett vidare svar.

Det handlar just om detta: Vad kan vi göra i stället? Det är därför vi har initierat en översyn av den nationella upphandlingsstrategin och haft dessa rundabordssamtal: för att se vad vi kan göra inom rådande lagstiftning för att främja seriösa upphandlingar, konkurrenskraftiga upphandlingar och upphandlingar som gör att vi får ut så mycket kvalitet som möjligt för varje skattekrona och där vi också ökar attraktiviteten för upphandlingen, inte minst hos små företag och idéburen sektor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det blir svårt för någon SD-styrd regering att göra något, Eva Lindh, eftersom den SD-styrda regeringen inte existerar i Sverige. Vi har en borgerlig regering som består av och leds av tre partier: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Någon SD-regering har vi alltså inte i det här landet, utan vi har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna i den här regeringen.

Lagen om offentlig upphandling ingår inte i det Tidöavtal vi har slutit tillsammans med Sverigedemokraterna, utan det är någonting som regeringen kan agera i självmant utan att Tidöavtalet behöver tecknas in i frågorna.

Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, men jag säger alltså inte att det inte är något problem med underleverantörer. Det tyckte jag att jag sa i mitt första eller andra inlägg här också. Jag ser naturligtvis problem med en stor mängd underleverantörer, vilket kanske är ett större problem inom en del branscher än i andra. Vi vet att detta är särskilt vanligt förekommande inom bygg- och anläggningsbranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har en utredning som just har lämnat sitt betänkande. Som Gunilla Carlsson också säger här hade den i uppdrag att titta på om man kunde begränsa antalet underleverantörer. Utredningen kom fram till att med gällande EU-rätt är inte detta möjligt. Det är klart att vi kan tillsätta en ny utredning; om man inte gillar svaret en utredning kommer med kan man tillsätta en ny i hopp om att en ny utredare ska komma fram till något annat. Men frågan har alltså just utretts, och med gällande EU-rätt är inte detta möjligt.

Den stora majoriteten av remissinstanserna instämmer också i detta, vilket kan vara viktigt att säga. Det finns ett par remissinstanser som har sagt att de inte instämmer i slutsatsen. LO var ett av de fackförbund som gick ut och sa detta. Men den stora majoriteten av remissinstanserna instämmer alltså i utredningens bedömning, och vi får se vad vi landar i och om vi delar bedömningen.

Då får vi jobba inom det ramverk, det regelverk och den lagstiftning som vi har. Enligt dessa kan upphandlande myndigheter få kontroll. Även om de inte kan begränsa antalet underleverantörer är det möjligt att få kontroll och begära information om vilka dessa underleverantörer är och hur stor andel av upphandlingen som ska utföras av underleverantörer. Detta tycker jag att vi ska vara tydliga med. Skicka gärna den signalen till upphandlande myndigheter: Ha kontroll på de upphandlingar ni sluter avtal i!

Ett av de mål vi har med översynen av den nationella upphandlingsstrategin är just att vi ska få mer kontroll och mer strategiskt upphandlingsarbete. Det handlar dels om att öka konkurrensen och pressa kostnaderna för att vi ska kunna hämta hem de miljarder som Gunilla Carlsson pratar om till välfärden, dels om att främja små företag i idéburen sektor. Men det handlar också om att skapa tryggare och säkrare arbetsplatser och att stoppa oseriösa och kriminella företag.

Det ska läggas till att både Boverket och Upphandlingsmyndigheten har fått uppdrag i regleringsbrevet för 2023. Upphandlingsmyndighetens uppdrag sträcker sig en bit in i 2025. De ska titta särskilt på vad man kan göra inom det regelverk och den lagstiftning som finns i dag för att begränsa kriminella aktörer i offentlig upphandling.

När det gäller huruvida statsministern avser att träffa Byggnads får nog den frågan ställas till statsministern själv. Jag har fullt sjå med att ha koll på min egen agenda och almanacka, så statsministern får svara på vad han fyller sina dagar och möten med.

Det finns ingen utredning aviserad vad gäller detta, utan nu ska vi ta hand om Leverantörskontrollutredningen och hoppas att vi ska kunna få till en bra lagstiftning utifrån den. Jag är övertygad om att Leverantörskontrollutredningens slutsatser och betänkande skulle kunna leda till att vi bromsar förekomsten av kriminella och oseriösa aktörer i offentlig upphandling.

Herr talman! Först och främst vill jag instämma i att det är en tragedi med varje enskild som förolyckas i en arbetsplatsolycka, och det innebär en tragedi för hans eller hennes familj och nära anhöriga. Det är naturligtvis någonting som regeringen tar på mycket stort allvar. Det hoppas och tror jag att varje regering gör.

Vad gäller just arbetsplatsolyckor och i yttersta fall dödsfall är det arbetslivsminister och arbetsmiljöminister Paulina Brandberg som bär ansvaret för dessa frågor och är ansvarig i regeringen för detta. Vill man ha fördjupad debatt om det får den debatten ändå föras med henne.

Det handlar inte om att skylla ifrån sig på något sätt, Gunilla Carlsson och Eva Lindh, eller om en ovilja att göra någonting. Det är väldigt viktigt att peka på det regelverk och den lagstiftning som finns i dag. Det är en omfattande lag, och många led är dessutom väldigt reglerade inom EU. Det finns väldigt stora möjligheter att agera.

Det har jag verkligen blivit införstådd med under mitt dryga år som civilminister med ansvar för offentlig upphandling. Många gånger kan man skylla på lagstiftningen. Man säger: Vi kan inte göra detta på grund av hur lagstiftningen ser ut.

Jag har blivit införstådd med att man kan sköta upphandling på väldigt många olika sätt med den lagstiftning vi har i dag. Det är väldigt bra att säga och berätta för alla upphandlande organisationer och myndigheter. De känner sig kanske ibland lite uppgivna för att de inte kan agera som de skulle vilja.

Under förra året 2023 hade jag ett antal rundabordssamtal med en otroligt stor bredd av aktörer som på olika sätt är inblandade i offentlig upphandling. I de samtalen framkom det verkligen att det brister inte minst i efterkontrollen när ett avtal väl är slutet. Man missar därmed många oseriösa och ibland kanske till och med kriminella aktörer eller aktörer som inte levererar de tjänster och varor som de har lovat att göra.

Man saknar många gånger ett strategiskt förhållningssätt och strategiska inköpsprocesser, det vill säga man agerar på samma sätt oavsett vad det är man upphandlar och köper in. Vi vet att kommuner och organisationer som har mer strategisk och kategoristyrd upphandlingsprocess har mycket bättre fungerande processer. Det i sin tur är också viktigt för att skapa trygga arbetsplatser.

Dessa rundabordssamtal ska också mynna ut i en översyn av den nationella upphandlingsstrategin som vi hoppas ska leda till bättre fungerande upphandlingar. Huvudsyftet är att göra upphandlingen mer attraktiv för små företag i idéburen sektor. Vi hoppas också att ett bättre upphandlingsförfarande ska kunna leda till tryggare och säkrare arbetsplatser med färre oseriösa aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan har vi Leverantörskontrollutredningen som lämnade sitt betänkande före jul. Jag tror att remisstiden också gick ut före jul. Remisserna håller nu på att behandlas på Regeringskansliet. Med det förslag som den kommer med så kommer det att bli lättare att redan innan ett avtal sluts kunna upptäcka oseriösa och kriminella aktörer. Det tycker jag är väldigt bra. Man kan se det innan man sluter ett avtal med ett företag som vinner en upphandling i stället för att upptäcka detta efteråt.

Utredningen visar dock att med dagens regelverk är det inte möjligt att begränsa antalet underleverantörer. Då får man jobba på ett annat sätt för att komma undan de problem som finns med väldigt många underleverantörer inom inte minst bygg och anläggning.

Herr talman! Gunilla Carlsson har frågat mig om jag avser att agera för att ändra regelverket för upphandling i syfte att minska olyckor samt begränsa möjligheter till fusk.

Den mest effektiva åtgärden mot företag som ägnar sig åt arbetslivskriminalitet är att aldrig ge dessa aktörer tillträde till marknaden. En effektiv konkurrens är viktig för att marknaden ska fungera. Samtidigt blir det än viktigare att människor i utsatthet inte utnyttjas för att pressa priser. Kriminella aktörer som systematiskt agerar i strid med lagar och förordningar ska inte få offentliga kontrakt genom upphandling.

Upphandlingslagarna innehåller redan i dag regler om uteslutning som syftar till att upprätthålla en sund konkurrens. Möjligheten att utesluta leverantörer på grund av onormalt låga priser finns också.

Leverantörskontrollutredningen har lämnat förslag som ska göra det enklare att kontrollera och utesluta olämpliga och oseriösa leverantörer från offentliga upphandlingar. Utredningen föreslår att Bolagsverket får ansvar för att tillhandahålla en tjänst som gör det möjligt för upphandlande myndigheter att kontrollera leverantörer som lämnar anbud i enskilda upphandlingar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill poängtera att upphandlingsreglerna inte begränsar möjligheten att upphandlande organisationer begär att en leverantör anger vilka underleverantörer som ska användas och hur stor del av kontraktet som ska läggas ut på en underleverantör. Det finns inte heller någon begränsning i hur många led som organisationen får begära uppgifter om.

Vare sig det handlar om uteslutning, underleverantörsled eller kontroll sätter inte upphandlingsreglerna upp några hinder. Det som behöver bli bättre i många fall är hur upphandlande organisationer använder möjligheterna och att det sker en adekvat uppföljning av de offentliga kontrakten.

Fru talman! Det sistnämnda var verkligen en långtgående slutsats av Patrik Björck. Han menar i sitt inlägg att jag i mitt inlägg har omintetgjort eller underkänt hela Regeringskansliets funktionssätt och regeringens arbete. Det var ett jättetramsigt inlägg, om jag får säga det själv.

Jag har som civilminister inte varit inblandad i revideringen av lönedirektivet. Jag sa inte att det inte har föranletts av några förhandlingar, men det har inte föranletts av politiska förhandlingar.

Det är inte så att vi har suttit på regeringssammanträde och bjudit in Sverigedemokraterna dit och suttit och förhandlat om lönedirektivet. Det har inte gått till på det sättet, som jag tyckte att det insinuerades här, att det är Sverigedemokraterna som har styrt regeringen i politiska förhandlingar. Så har det inte gått till.

Ibland kan formuleringar tolkas lite olika. Ibland blir inte alltid utfall och tolkningar av olika formuleringar de man hade önskat från början. Då får man gå ut efteråt och säga: Det här var inte avsikten med formuleringen. Avsikten var att exemplifiera sådant som ligger till grund för regeringens politik.

Regeringskansliet finns till bland annat för att förverkliga regeringens vilja och politik. De tar sig uttryck i regeringsförklaringen och i Tidöavtalet. Därför är det väldigt viktigt att vi har resurser och kompetensförsörjning som kan se till att regeringens vilja i demokratisk ordning genomförs i verkligheten. Då exemplifierar man detta.

Det har tolkats som att man ska politisera lönesättningen. Eftersom det har tolkats på det sättet har vi självklart rättat till detta och sagt det offentligt både från statsministern och från HR-ansvariga på Regeringskansliet så att vi tolkar detta på rätt sätt. Det är var som har skett och ingenting annat, Patrik Björck.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Först och främst ska det återigen sägas att lönedirektivet inte är ett politiskt beslutat direktiv. Löner sätts inte av regeringen eller av politiska partier. Därmed har inte lönedirektivet för Regeringskansliets medarbetare varit uppe på politisk nivå eller varit föremål för någon förhandling mellan regeringen och Sverigedemokraterna, vilket insinueras här. Det förankras på ett övergripande plan på politisk nivå med regeringen, men inte mer än så. Den förankras djupare med de fackliga organisationerna.

Regeringskansliet finns till bland annat för att regeringens politik och vilja ska förverkligas i praktiken och i verkligheten. Regeringens vilja och politik utfästs bland annat i regeringsförklaringen, som också nämns i lönedirektivet, som i sin tur grundar sig på bland annat Tidöavtalet.

Varför de två dokumenten, regeringsförklaringen och Tidöavtalet, nämns var just för att exemplifiera vad som är viktigt för att få kompetensförsörjning för att kunna driva igenom det som finns i regeringsförklaringen och Tidöavtalet. Det var inte avsett att lönepremiera medarbetare som jobbar just med dessa frågor.

Jag behöver inte stå här och pudla. Det har gjorts från väldigt många håll. Det var en olycklig formulering. Det innebär inte att regeringen tar avstånd från hela lönedirektivet. Men den här formuleringen har inte varit bra. Det har statsministern sagt i en artikel i Dagens Nyheter.

Jag kan citera direkt vad HR-direktören har förtydligat på Regeringskansliets interna nät Klaranätet: "Avsikten med formuleringarna i lönedirektivet var att exemplifiera sådana områden där det är särskilt viktigt att säkerställa verksamhetens mål och kompetensförsörjningsbehov. Att biträda regeringen i genomförandet av sin politik, som bland annat regeringsförklaringen och Tidöavtalet ger uttryck för, är förstås självklart.

Jag vill förtydliga att lönesättande chefer i år, såväl som tidigare år, ska prioritera skickliga medarbetare som har presterat väl och åstadkommit efterfrågade resultat inom alla verksamhetsområden."

Det är just för att förtydliga att den tolkning som har gjorts av bland annat oppositionen, men ska sägas också av journalister och statsvetare, inte är korrekt. Därför har vi också sagt att formuleringen var olycklig och egentligen aldrig borde ha tillkommit.

Fru talman! Nu blev det här ett inlägg från Patrik Björck om själva formfrågan. Den kommer jag inte att kommentera så mycket mer än genom att säga att jag har fått den här interpellationen given till mig. Det har förmodligen att göra med att jag i min roll som civilminister har ansvar för den statliga arbetsgivarpolitiken. Sedan är det så att det inte är någon minister som i sig är ansvarig för lönedirektiv och sådant, eftersom det inte är en politisk fråga; det är ingen minister som sätter löner. I och med att frågan i sig inte är politisk är det kanske inte självklart vilken minister som ska besvara interpellationen. Men eftersom statlig arbetsgivarpolitik ligger under civilministern finns en logisk koppling till att jag får svara på den här interpellationen. Det är den kommentar jag ger i formfrågan.

Fru talman! Patrik Björck har frågat statsministern om han kan redogöra för hur Regeringskansliets löneprinciper kom till och om dessa principer kommer att tillämpas. Frågan har ställts mot bakgrund av en debattartikel i Dagens Nyheter. Interpellationen har överlämnats till mig.

Lönedirektiven tas fram som ett led i det årliga arbetet med att se över lönen för de medarbetare som omfattas av ramavtalet för lönesättning i staten. Direktiven innehåller bland annat de principer och verksamhetsprioriteringar som ska ligga till grund för lönesättningen. För Regeringskansliet är detta ett viktigt instrument för att kunna rekrytera, motivera, utveckla och behålla skickliga medarbetare.

I myndigheten Regeringskansliet är det förvaltningschefen och organisationen under honom som ansvarar för att ta fram direktiven. I arbetet med dessa görs inledningsvis en analys av myndighetens kompetensförsörjningsutmaningar, varvid behovet av prioriteringar tydliggörs. I det arbetet deltar departementen och de fackliga organisationerna. En dialog förs även med Regeringskansliets politiska ledning där inriktningen stäms av på en övergripande nivå. Processen för att ta fram årliga lönedirektiv har varit densamma under en längre tid.

Avsikten har inte varit att den omständigheten att man arbetar med genomförandet av Tidöavtalet i sig skulle ge medarbetare högre lön. Fördelningen av det ekonomiska utrymmet speglar inte heller någon sådan ambition.

Höstens lönerevision är i sitt slutskede. Liksom tidigare år har man prioriterat skickliga medarbetare som har presterat väl och åstadkommit efterfrågade resultat inom alla verksamhetsområden.

Fru talman! Jag uppskattar att oppositionen föreslår vad jag ska säga i mitt sista inlägg, men jag kommer att vara lite mer mångordig än så. Jag ber om ursäkt - det är mycket i mitt huvud. Det frågades inte om när utan om vilka åtgärder ministern avser att vidta.

Jag tar gärna emot en utsträckt hand. Jag ber om ursäkt om jag är för polemisk i den här debatten. Det var inte riktigt meningen, men någon gång kan man få ha lite stuns också i den här talarstolen.

Jag vill inte bygga upp någon onödig polemik i den här frågan. Det är jättebra om vi är överens om grundförutsättningarna att det ska vara konkurrensneutralitet mellan privat och offentligt driven verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad jag vet har ingenting hänt det senaste året, alltså under den tid jag har suttit som statsråd med ansvar för de här frågorna, som skulle motivera att vi gör en förändring nu som inte lika gärna kunde ha gjorts under förra mandatperioden. Jag var bara ute efter att få svar på en seriös motfråga om varför man inte gjorde någonting med utredningen som kom fram. Det var bara en fråga mot bakgrund av att man hade så många år på sig att göra detta.

Jag kan lova att vi ska fortsätta följa frågan. Bedömer vi att det behöver vidtas åtgärder kan vi ta kontakt med Socialdemokraterna och komma överens om detta tillsammans. Det ska råda konkurrensneutralitet mellan privata och kommunala utförare.

Det här är också en uppmaning till kommunpolitikerna i de 290 kommunerna, oavsett styre, att behandla egen och privat regi på samma sätt. Där haltar det faktiskt lite då och då. Det kan jag säga av egen erfarenhet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är relativt vanligt att interpellanten och oppositionen önskar bättre svar från regeringen. Det är en kritik vi ofta får ta emot i interpellationsdebatterna, så den tar jag ganska lätt på.

Niklas Karlsson har ställt en fråga till mig om när - om jag minns rätt - regeringen ska göra något åt detta. Då måste jag ändå få ställa en motfråga. Om Socialdemokraterna nu är så ivriga när det gäller detta - varför gjorde de ingenting under de åtta år de hade regeringsmakten? En utredning blev ju färdig sju år innan regeringsskiftet. Varför hetsar ni om att detta måste ske nu? Ni hade möjligheten att göra något ända fram till oktober 2022. Det tycker jag är märkligt. Jag tar mig rätten att ställa den motfrågan. Var kommer denna plötsliga iver ifrån när man var helt passiv i sju år?

Schablonersättningen på 6 procent som finns nu tycks överkompensera viss verksamhet och underkompensera annan verksamhet, enligt vad utredningen visar. I ivern att inte överkompensera får vi vara försiktiga och inte dra ned schablonersättningen så mycket att det blir en nackdel för privata utförare och en konkurrensfördel att bedriva verksamhet i kommunal regi.

Skulle man sänka schablonersättningen från 6 till 5 procent är min minnesbild att det motsvarar 1,3 miljarder kronor som då rycks undan från kommunsektorn. Det är klart att 1,3 miljarder kronor inte är några jättesummor om man tittar på hur mycket kommuner och regioner omsätter totalt. Men det skulle ändå innebära en minskning på 1,3 miljarder kronor till kommunsektorn, vilket såklart kan riskera att få konsekvenser för välfärden. Därför tycker jag att man inte får ivra fram i detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag säger återigen att jag inte stänger någon dörr för att se över denna fråga igen. Vi har ju en gemensam uppfattning om att konkurrensneutralitet ska råda mellan privat och offentlig regi. Jag välkomnar att Socialdemokraterna nu också står bakom detta. Det har varit lite si och så runt om i landet och funnits tendenser i många vänsterstyrda kommuner att snarare överkompensera kommunal verksamhet i förhållande till privat. Det tycker jag är olyckligt. Om vi kan ha en gemensam syn på att man ska ha konkurrensneutralitet mellan privat och kommunal sektor välkomnar jag det beskedet.

Fru talman! Det finns många frågor som regeringen följer utan att konkreta åtgärder föreligger här och nu. Vi följer många frågor för att sedan eventuellt vidta konkreta åtgärder. Jag tycker alltså inte att det är märkligt att jag svarar på interpellationen att vi följer frågan men att det just nu inte ligger några konkreta förslag eller initiativ på bordet. Det är inget konstigt. Det gäller många frågor.

Jag kan tycka att kritiken är något märklig. Regeringen har nu suttit i drygt ett år. Den förra regeringen tog emot en utredning som hade förslag på en korrigering av schablonersättningen. Den gick ut på remiss. Sedan valde den förra regeringen att inte göra någonting åt detta. Det gick sju år från att utredningen togs emot, gick ut på remiss och det blev ett regeringsskifte och regeringen fick avgå - den fick i och för sig avgå ett par gånger under de åren. Under de sju åren valde Socialdemokraterna att inte göra någonting åt frågan.

Om den här regeringen skulle komma fram till att en korrigering av schablonersättningen behöver göras måste det föregås av en ny utredning eller åtminstone någon form av uppskattning. Siffrorna som ligger till grund för den förra utredningen, som togs emot 2015 av den socialdemokratiska regeringen, är i dag för gamla. Vi ska också komma ihåg att det fanns kritik mot de siffrorna från en del aktörer, som tyckte att siffrorna inte riktigt stämde. Och en del remissinstanser kritiserade att underlaget var bristfälligt. Vi kan alltså inte gå rakt av på den utredningen. Det har runnit för mycket vatten under broarna sedan dess.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kan finnas många olika skäl till att en kommun väljer att bolagisera exempelvis sin äldreomsorgsverksamhet. Jag har också läst artiklar om att en del kommuner använder det här som ett argument. Men det finns också andra argument för att man väljer att bolagisera. Det ska dessutom sägas att det rör ett fåtal kommuner. Man kan välja att bolagisera, att lägga ut på entreprenad och tillämpa valfrihetssystem enligt LOV. Det finns många olika sätt att bedriva olika typer av sociala verksamheter på. Men ett fåtal kommuner använder absolut det här som ett argument. Det är klart att det ger en signal om någonting.

Jag stänger absolut inte dörren för att se över systemet och schablonersättningen eftersom den finns där för att skapa konkurrensneutralitet. Sedan vet vi att det finns för- och nackdelar med en schablonersättning. Nackdelen är att den inte blir så precis som den skulle behöva vara, vilket gör att en del verksamheter tenderar att gynnas av en schablonersättning medan andra verksamheter tenderar att missgynnas. Det kan vi se i det här fallet också. Samtidigt skapar en schablonersättning ett enkelt system. Och administrationen minskar. Det finns alltså både för- och nackdelar med schablonsystem.

Jag konstaterar ändå att både den förra regeringen och den här regeringen har valt att ha kvar systemet. Om vi ska göra en förändring behöver en ny översyn göras.

Fru talman! Den förra interpellationsdebatten gick något snabbare än vad jag hade räknat med, men jag hann precis in i kammaren i tid.

Fru talman! Niklas Karlsson har frågat finansministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att korrigera den överkompensation av mervärdesskatt som beskrivs i interpellationen. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Kommuner och regioner får statlig ersättning för mervärdesskatt vid inköp inom vården, skolan och omsorgen i sin egen verksamhet. Privata utförare har samma kostnad för mervärdesskatt i dessa verksamheter men får ingen statlig ersättning. I stället får kommuner och regioner en schablonersättning, normalt 6 procent, för att kompensera för att privata utförares pris är högre. Syftet med schablonersättningen är alltså att förhindra att mervärdesskatten ska avgöra om kommuner och regioner väljer att bedriva verksamhet i egen eller extern regi. Utredningen för översyn av ersättning till kommuner och landsting för s.k. dold mervärdesskatt (SOU 2015:93) kom fram till att schablonersättningen var för hög och föreslog en sänkning till 5 procent. Jag kan konstatera att den föregående regeringen valde att inte gå vidare med förslaget.

Schablonersättningen på 6 procent är gemensam för alla verksamheter. Den faktiska nivån på mervärdesskatten skiljer sig dock åt, bland annat beroende på personalintensiteten. För verksamheter med stor andel personalkostnad blir ersättningen för dold mervärdesskatt för hög i förhållande till schablonersättningen. Utredningen konstaterade att så var fallet men ansåg att en schabloniserad ersättning var att föredra framför andra utformningar av ersättningen. Det är också inom personalintensiva områden som kommunerna valt att bolagisera sin verksamhet. Jag vill i det sammanhanget betona att ersättningen syftar till just konkurrensneutralitet, inte till att kommunerna ska bolagisera sin verksamhet.

Beräkningarna som låg till grund för förslaget utgick från kostnader 2013. En hel del tid har passerat sedan dess, och det går inte att utesluta att utvecklingen sedan dess har medfört förändringar, till exempel till följd av ökad andel användning av inhyrd personal eller tekniska hjälpmedel och utrustning. Schablonersättningen bör så långt som möjligt motsvara de faktiska kostnaderna, och en diskussion om ändrad ersättningsnivå skulle därför behöva utgå från ett mer aktuellt underlag.

För närvarande bereds inga förslag om ändring av schablonersättningen, men regeringen följer utvecklingen i denna fråga.

Herr talman! Om den signal som skickades hade varit att Regeringskansliet skulle undantas från det enprocentiga effektiviseringskravet hade det varit en dålig signal, men nu omfattas Regeringskansliet av detta.

Det kan finnas vissa delar av Regeringskansliet som ökar. Jag får nog läsa tabellerna lite mer noggrant - jag kan inte på stående fot säga om det är så eller inte. Jag kan heller inte säga vilka dessa delar i så fall är. Det kanske finns väldigt goda skäl till detta, som att ett nytt kansli har instiftats. Jag kan inte riktigt svara på det; jag får gå hem och läsa på. Det generella effektiviseringskravet omfattar dock också Regeringskansliet.

Många myndigheter får extra sakanslag och ökningar - exempelvis får länsstyrelserna ökade medel för att kunna utöva tillsyn och miljöpröva i snabbare takt. Det är ju inte så att det är förbjudet för regeringen att tillföra extra medel till myndigheterna. Polismyndigheten och Försvarsmakten är två myndigheter som får otroligt mycket mer medel nästa år. De omfattas för övrigt inte av effektiviseringskravet på 1 procent.

Man kan alltså ha ett generellt effektiviseringskrav samtidigt som man ökar vissa andra delar om det finns argument som motiverar det.

Jag instämmer i det Dibrani sa om servicekontoren - jag tycker att detta är en viktig verksamhet. Jag har invigt ett antal servicekontor under mitt dryga år som civilminister. Det finns ingen plan på att stoppa planerade servicekontor. Däremot finns det en plan för hur servicekontoren ska bygga ut sin verksamhet. Det finns också andra åtgärder som är på gång för att effektivisera servicekontorens verksamhet för att vi ska få ännu större nytta för de pengar som vi lägger in.