Erik Slottner

Herr talman! Jag vet inte riktigt varifrån Adnan Dibrani har fått uppgiften att Regeringskansliet inte omfattas av effektiviseringskrav. Det gör man visst. Däremot omfattas inte Regeringskansliet, av naturliga skäl, av myndighetssammanslagningar, för det skulle bli ganska svårt att genomföra. Men om det är det enprocentiga effektiviseringskrav som vi nu brett ställer på de allra flesta myndigheter som Dibrani avser omfattas Regeringskansliet också av denna effektivisering. Jag vet alltså inte riktigt vad Dibrani är ute och fiskar efter, om jag ska vara helt ärlig.

Självklart ska Regeringskansliet också omfattas av effektiviseringskrav och effektiviseringsåtgärder. Regeringskansliet kan bli betydligt bättre på digitalisering och digitaliserade processer; det kan jag verkligen intyga. Ett stort arbete inleds nu, som ska börja realiseras nästa år, har jag förstått, vilket vi alla ser mycket fram emot. Jag har inte mycket mer än så att säga om detta.

Herr talman! Sverige är ett land där myndigheter generellt sett åtnjuter ett väldigt högt förtroende. Detta är något jag tycker att vi ska värna och fortsätta utveckla. Förtroende och tillit kommer inte av sig självt utan är något som måste byggas upp och därefter förädlas och förvaltas. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, men det går desto snabbare att rasera det.

Därför är styrningen av våra statliga myndigheter en viktig fråga, även om den kanske inte alla gånger är förstasidesstoff i våra medier. En framgångsrik förvaltning skapar en grund för både tillit och förtroende, men också för ekonomisk tillväxt, ett välfungerande samhälle och en välfungerande rättsstat.

Förvaltningar och myndigheter är till för medborgarna. De ska bidra till medborgarnytta och göra livet enklare och bättre för enskilda människor och för företag. Verksamheterna ska bedrivas med så stor effekt som möjligt för varje skattekrona vi investerar.

Viktiga ledord för regeringens förvaltningspolitik är just medborgarnytta, effektivitet och förenkling. Dessa ledord är viktiga för att offentliganställda och chefer ska ha rätt perspektiv, men de är också viktiga eftersom medborgarna och näringslivet många gånger kan uppfatta det som att förvaltningar och myndigheter agerar tvärtom. Därför är det viktigt att regeringen styr myndigheterna på ett sådant sätt att medborgarna uppfattar att myndigheterna finns till för dem.

Regeringen tar nu ett rejält grepp för att effektivisera statsförvaltningen i syfte att göra den smalare och vassare. I budgetpropositionen för 2024 pekar vi ut tio myndigheter som ska bli fem. Under våren ska de utpekade myndigheterna själva inkomma med förslag på hur en sådan fusion kan gå till. Därutöver ska en särskild utredning se över hur de myndigheter som har färre än 100 årsarbetskrafter kan bli mer effektiva. Syftet är att minska antalet myndigheter och även minska risken för förekomst av dubbelarbete och överlappande uppdrag.

Därutöver har Statskontoret fått två viktiga uppdrag av regeringen. Dels håller man just nu på att analysera myndigheternas informations- och kommunikationsinsatser då kostnadsökningarna för den budgetposten är fyra gånger större än de generella kostnadsökningarna över tid. Vi vill veta varför det förhåller sig på det sättet. Dels har man fått i uppdrag att se över 41 av de totalt 45 nämndmyndigheterna i syfte att eventuellt kunna avveckla eller slå samman vissa av dem.

En annan viktig fråga för effektiviteten i våra myndigheter är digitaliseringen. Flera av myndigheterna har gått i bräschen när det gäller att digitalisera och införa nya digitala tjänster, för att öka servicen för medborgarna men också för att öka myndighetens effektivitet. Flera myndigheter har genom olika AI-tjänster kunnat skapa stora nyttor i sina verksamheter, både i myndighetsprocesserna och för kunderna.

Det är viktigt att digitaliseringen fortsätter att skapa större nyttor och effektivare myndigheter. Detta är också, tror jag, en viktig del för att öka förtroendet för våra myndigheter.

Herr talman! Jag är väldigt glad över det arbete med att effektivisera myndigheterna som regeringen nu satt igång. Många partier har länge talat om en effektivare stat, men få regeringar, om ens någon, har gjort så mycket som den här för att nå målet. Staten ska inte kosta skattebetalarna mer än nödvändigt. Myndigheterna ska styras så att det främjar effektivitet och skapar förenkling för såväl medborgare som företag. Människor ska känna att staten jobbar för dem, inte emot dem.

Herr talman! Denna debatt avhandlar också offentlig upphandling. Där menar regeringen att vi kan bättre - att den offentliga upphandlingen kan fungera bättre än den gör för närvarande. Regeringen ser just nu över den nationella upphandlingsstrategin. Målet är att göra den offentliga upphandlingen mer attraktiv, inte minst för små företag och idéburen sektor. Trösklarna in till den offentliga upphandlingen behöver bli lägre, och upphandlande myndigheter måste jobba med att ställa rimliga och mer samordnade krav så att fler aktörer kan och vill delta i den offentliga upphandlingen.

Under våren kommer en närmare åtgärd att presenteras, men målet är klart. Vi vill få mer valuta för våra skattepengar. Konkurrensen behöver öka, och kontrollen behöver stärkas så att inga skattepengar finansierar kriminell verksamhet och i längden bidrar till det dödliga skjutvapenvåldet.

Herr talman! Till sist vill jag också säga något om den statliga arbetsgivarpolitiken. Vi ska ha nolltolerans mot hot, våld och otillåten påverkan gentemot offentliganställda. Vi ser hur den grova organiserade brottsligheten i allt högre grad också tränger sig in i den offentliga sektorn, bland annat genom otillåten påverkan, hot och våld mot just offentliganställda. Regeringen har nu inlett arbetet med en ny handlingsplan mot korruption, som ett stöd för att motverka denna typ av företeelser.

Till sist ska jag också säga att regeringen har ändrat praxis för när myndighetschefer går i pension. Precis som på den övriga arbetsmarknaden ska även myndighetschefer kunna jobba fram till det år de fyller 69. Detta är en viktig åtgärd för att behålla kompetens och stärka arbetslinjen men inte minst för att motverka ålderism.

Med dessa ord vill även jag passa på att önska talmanspresidiet, kansliet och ledamöterna i Sveriges riksdag en riktigt god jul och ett gott nytt år!

Herr talman! Den stabila inkomstbasen för kommunerna består inte av de generella statsbidragen utan av kommunalskatten. Återigen är det viktigt att betona hur avgörande det är för kommunerna att vi upprätthåller god tillväxt och antalet arbetade timmar, för då ökar också intäkterna till kommunerna. Under alliansregeringens år mellan 2006 och 2014 stärktes kommunernas ekonomi väldigt mycket just för att antalet arbetade timmar ökade så mycket.

Vänsterpartiet höjer statsbidraget väldigt mycket i sin budget, men inte ens detta ökar intäkterna med mer än 2 promille hos kommunerna. Vad som händer i ekonomin är mycket mer avgörande än de generella statsbidragen. Detta tänker jag fortsätta att hävda.

Det är sant att inte alla kommuner har någon resultatutjämningsreserv. Men ungefär tre fjärdedelar av dem har det och kan använda den nu. Det är inte heller så att det bara är de mest ekonomiskt utsatta kommunerna som inte har någon resultatutjämningsreserv. Två kommuner som till exempel inte har det är Stockholms stad, en ekonomiskt mycket robust kommun, och Helsingborgs stad. De saknar resultatutjämningsreserv.

Nu vill Samuel Gonzalez Westling föra ned debatten till Hofors kommun. Det är svårt för mig som statsråd att göra detta. Jag vet inte exakt vilka ekonomiska förutsättningar Hofors har haft för att föra över medel till en resultatutjämningsreserv. Men många kommuner som har haft möjligheten att göra det har valt att inte göra det. Många kommuner har valt att bygga upp sitt eget kapital, vilket också har sina fördelar. Men jag tror att det hade varit bra om man också hade använt en del pengar till att avsätta en reserv för att klara av nedgångar i konjunkturen på ett bättre sätt.

Herr talman! Regeringen får återkomma i kommande budgetar. Vi har inte aviserat om vi kommer att fortsätta att höja statsbidragen eller inte. De höjningar vi har gjort i år och gör nästa år är permanenta ökningar som ligger kvar i kommande budgetar. Hur vi sedan väljer att göra i budgetarna för 2025 och 2026 får vi återkomma till.

Poängen i mitt anförande var att jag vill ha mer resilienta och mindre sårbara kommuner som klarar av att parera upp- och nedgångar i konjunkturen, precis som staten gör med sitt ramverk där man kan gå med underskott i lågkonjunktur och sedan hämta hem det i högkonjunktur. Detta har varit svårt för kommunerna. Särskilt om de avsätter medel i så kallat eget kapital blir det väldigt inlåst så att överskott ett år inte kan finansiera underskott nästa år.

Denna flexibilitet kommer nu att öka genom resultatreserver, och jag menar att om fler kommuner hade använt sig av möjligheten att avsätta pengar i dessa reserver hade de klarat uppdraget bättre nu och framöver. Vi ser att de kommuner som har använt denna möjlighet har klarat av lågkonjunkturen bättre, så det är en bra modell. Detta ska dock inte vara någon garanti eller något recept för att slippa höja statsbidragen, men jag tror att det skulle skapa starkare kommuner, vilket vore väldigt önskvärt.

Vad gäller indexering av statsbidrag vet jag inte riktigt hur Vänsterpartiet har agerat i den frågan tidigare, men det är en plötslig insikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. De har ju suttit i regering i åtta år och inte indexerat statsbidragen. Men nu plötsligt vill man att detta ska ske. Jag vet inte vad Vänsterpartiets ingång har varit i de diskussionerna när man har budgetförhandlat med den förra regeringen. Men det är alltså en plötslig insikt här och nu att statsbidragen ska indexeras. Vi gör ju indexeringar ibland, men man ska komma ihåg att det låser reformutrymmet och minskar möjligheten för regeringen att prioritera.

Herr talman! Alla vi som följer nyheterna vet att sjukvården står inför tuffa utmaningar, inte bara ekonomiskt. Kompetensförsörjningen är många gånger ett större problem än ekonomin.

Jag ser väldigt mycket bra sjukvård när jag är ute och reser i landet. Sjukvården utvecklas ständigt och kan i dag bota fler sällsynta och allvarliga sjukdomar, bättre lindra lidande och ge längre liv till människor som tidigare skulle ha avlidit. Jag tycker att detta är viktigt att betona.

Regeringen gör en stor särskild satsning på sjukvården i nästa års budget genom sektorsbidraget, de generella ökningarna till regioner och kommuner och ett antal riktade statsbidrag i överenskommelse med Sveriges Kommuner och Regioner för att korta vårdköerna, förbättra cancervården och förbättra kvinnors hälsa.

Socialdemokraterna målar upp en bild av att de ger kommuner och regioner ett enormt tillskott. Det tillskott de föreslår utöver regeringens budget motsvarar en halv promille av kommunernas totala intäkter. Jag tycker att det kan vara värt att påminna om. En halv promille avgör inte om välfärden raseras eller utvecklas, vilket det ibland ges sken av i kammaren.

Jag är lite trött på att höra att vi prioriterar höginkomsttagarna. Eva Lindh vet mycket väl att vi fryser höjningen av brytpunkten nästa år just för att vi har valt att prioritera andra åtgärder. Jag noterar att den höjning av brytpunkten som gjordes förra året inte återställs av Socialdemokraterna, så vi verkar tycka samma sak i denna fråga.

(Applåder)

Herr talman! Eva Lindh verkar ha lyssnat ganska dåligt på mitt anförande eftersom hon anser att jag gav intrycket att allt ligger på kommunerna. En stor del av mitt anförande handlade om just den rekordstora ökning av statsbidrag regeringen gör. Lägger vi ihop årets ökning med nästa års blir det 28 miljarder. Det kompenserar inte för allt, men det är en stor ökning.

Låt mig nyansera bilden genom en faktaupplysning. Statsbidraget står för en femtedel av intäkterna. Kommunernas största intäkt är kommunalskatten, och den hålls uppe av att människor har jobb och att antalet arbetade timmar ökar. Jag vill också betona vikten av att vi har kommunalt självstyre, att kommunerna har ansvar för att ekonomin går ihop och att de fokuserar på kärnverksamheten, är så effektiva som möjligt och kramar ut så mycket kvalitet som möjligt ur varje skattekrona.

Givetvis ser jag verkligheten. Det gör vi alla som följer nyheterna. Jag vet att sjukvården står inför oerhört tuffa utmaningar och att ekonomin är mer ansträngd i regionerna än i kommunerna. Det är också av denna anledning som regeringen gör en särskild satsning på just sjukvården genom ett sektorsbidrag. Det är lite synd att sjukvårdsministerns presskonferens är i eftermiddag, för det hade varit bra inför denna debatt att veta innehållet. Men det ska komma fler nyheter som har betydelse för regionernas ekonomi, och det ska bli spännande att höra dem. Regeringen ser alltså och agerar. För oss är en högkvalitativ sjukvård mycket viktig.

Herr talman! Jag sa aldrig att det sistnämnda var en hemmasnickrad teori. Det var någonting annat - att Kommunsverige står inför enorma massuppsägningar framöver. Det tycker jag är att dra slutsatsen för långt med den information vi i dag har. Det var inte att enskilda skolor står inför neddragningar. Man får ändå förstå och tolka mig rätt, tycker jag.

Sedan är det ju märkligt att oavsett vad vi gör får vi kritik. Om vi inte uppfyller vallöften efter någon månad, i den första budgeten, tas det som ett enormt löftessvek. "Titta, regeringen infriar inte alla de vallöften de gav!" När vi nu börjar infria vallöften i budgeten får vi kritik för att vi infriar vallöftena.

Jag förstår att Martin Ådahl inte gillar alla de vallöften som vi gav väljarna inför valet. Det är fullt förståeligt. Men jag tänker inte ta åt mig av kritiken för att vi nu infriar vallöften, bland annat genom att sänka bränsleskatten och ta bort plastpåseskatten. Och jag tycker att det är intressant att just en centerpartist ondgör sig så mycket över att vi sänker skatten på drivmedel; det måste jag ändå säga.

Vad gäller arbetsgivaravgifterna för unga är det en åtgärd som har dömts ut av väldigt många ekonomer, som har sagt att detta inte har gett den effekt som man önskat eller velat när det gäller just ungas deltagande på arbetsmarknaden.

Sedan finns det andra åtgärder, som också framkommit här i debatten, som också lättar trycket på kommunernas ekonomi. Både den kraftiga sänkningen av drivmedelsskatten och sänkningen av reduktionsplikten kommer att skapa lägre tryck på bland annat kollektivtrafiken. Genom att stötta utsatta hushåll, bland annat genom ett höjt bostadsbidrag till barnfamiljer, lättar vi trycket på socialtjänsten genom lägre försörjningsstöd.

Det finns alltså andra delar i regeringens politik som lättar trycket på kommuner och regioner utan att de behöver kompensera staten för det.

Herr talman! Nej, jag sa aldrig att det var några fantasier. Jag sa att det var teorier, hemmasnickrade teorier. Det är viss skillnad, tycker jag. Om man gör bedömningen eller prognosen att alla varsel kommer att leda till uppsägningar, ja, då tycker jag att det är hemmasnickrat. Så vet vi att det inte fungerar generellt sett.

Jag säger inte att det inte förekommer några som helst uppsägningar. Det är mycket möjligt att det kommer att ske. Men enligt de kontakter vi har haft, för vi följer såklart detta, är många av de uppsägningar som görs mer av tillfälligt anställda och inte av tillsvidareanställda. Det kan vara provanställningar, exempelvis. Det kan vara naturliga avgångar, där man inte alltid tillsätter nya tjänster när någon går i pension eller byter arbetsplats.

Det är klart att detta ger en annan bild. Läget är fortfarande allvarligt, men det ger en annan bild än den som ges här i kammaren av massuppsägningar som kommer att leda till mängder av arbetslösa utbildade sjuksköterskor, läkare och undersköterskor. Det ser vi i alla fall inte i de prognoser som vi har fått ta del av. Men vi får väl se vad framtiden utvisar.

Jag förstår att man hoppas på att det kommer mer pengar. Det önskar alla, mer pengar hela tiden. Jag förstår att kommun- och regionpolitiker önskar mer pengar. Men i ett läge när staten lägger otroligt mycket resurser på rättssamhället och på försvaret för att vi lovat att rusta upp det och lägger mycket pengar på att upprätthålla arbetslinjen och på att stärka hushållen, inte minst de mest ekonomiskt utsatta, tycker jag ändå att det är ett styrkebesked att regeringen kan lägga 40 procent av sitt reformutrymme på kommunsektorn för att upprätthålla välfärden.

Sedan kommer alla att tycka att reformutrymmet är begränsat. Det har mycket att göra med den höga inflationen. Om vi för en alltför expansiv finanspolitik spär vi på inflationen, vilket skulle vara det absolut största hotet mot bland annat kommunsektorn.

Herr talman! Det har sagts flera gånger från talarstolen att det kommer att bli stora nedskärningar och uppsägningar i regionerna, men jag tycker att man är lite väl dyster i sina framtidsspaningar om detta. Vi har mycket riktigt sett en del varsel, men det är skillnad på varsel och uppsägningar. En mycket stor del av detta kommer att lösas genom naturliga avgångar. Det är inte så att SKR gör en prognos om att det ska bli massuppsägningar, så som sägs i kammaren. De är hembyggda och hemsnickrade teorier från oppositionen som inte har grund i verkligheten.

Sedan var det frågan om resultatutjämningsreserverna. Svaret är ja på frågan, i den meningen att det som börjar gälla från årsskiftet är att resultatutjämningsreserven blir en resultatreserv. Uttagen ur resultatreserven kommer att vara mer eller mindre oreglerade. Det måste inte per definition vara lågkonjunktur för att man ska kunna använda sig av pengarna. Kommunerna kommer att få mycket större handlingsfrihet att använda sina resultatreserver än i dag. Regeringen hoppas att detta ska bidra till att viljan att föra över pengar till reserverna ska öka i och med den större flexibiliteten och den större friheten.

Jag är fullt medveten om att det finns kommuner som menar att det under 2023 var svårt att använda sig av reserverna, och man har inte gjort bedömningen att man har uppfyllt kraven för att använda dem. För 2024 skulle jag bli förvånad om det fortfarande finns kommuner som menar att kraven inte är uppfyllda. År 2024 är ett år då vi är inne i en lågkonjunktur, vilket inte hela 2023 var. Jag hoppas att den tveksamheten ska vara undanröjd.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

År 2024 kommer, som jag sa i mitt anförande, att bli ett tufft år. Det kommer att bli ett år då kommuner och regioner verkligen får kämpa med att hålla verksamheterna uppe. Jag är övertygad om att kommuner och regioner kommer att klara detta uppdrag, bland annat tack vare de goda år de har haft bakom sig som de kan använda om de har byggt upp en resultatutjämningsreserv.

Regeringen gör en särskild satsning på sjukvården. Utöver de generella ökningarna av statsbidragen finns ett särskilt sektorsbidrag till sjukvården eftersom vi vet att regionerna är mer drabbade av lågkonjunkturen än vad kommunerna är. Det är en sak som regeringen gör.

Sjukvårdsministern har kallat till presskonferens i eftermiddag där hon ska presentera åtgärder som rör regionernas ekonomi. Jag hoppas att där kommer besked som kommer att vara positiva för regionerna. Utöver sektorsbidraget finns ett antal riktade statsbidrag för att korta vårdköerna och stärka primärvården, stärka kvinnors hälsa och för att bekämpa cancersjukdomar. Många åtgärder vidtas inom sjukvården så att vi kan fortsätta att utveckla sjukvården inom Sverige.

Om det ska vara fråga om en ren sjukvårdspolitisk debatt tror jag att sjukvårdsministern är ännu bättre att föra den, men vi skapar så goda ekonomiska förutsättningar som möjligt under nästa år för att upprätthålla en god sjukvård.

Herr talman! Sveriges välfärd byggs i kommuner och regioner. Det är också därför regeringen nu gör en av de största ökningarna av det generella statsbidraget som har gjorts i denna kammare, just för att kommuner och regioner ska kunna fortsätta att erbjuda en god, högkvalitativ välfärd. Samtidigt vill jag betona att det inte är en hållbar lösning att kommuner och regioner varje gång konjunkturen vänder nedåt ska kompenseras genom höjda statsbidrag.

Regeringens ambition är att göra kommunerna mer robusta och mindre sårbara. Målet måste vara att kommunerna ska ha sådana ekonomiska förutsättningar att man ska klara av tillfälliga nedgångar i konjunkturen utan att varje gång vara beroende av att de statliga bidragen ökar.

Som vi har hört i debatten kan kommunerna i dag överföra pengar till en så kallad resultatutjämningsreserv. I goda ekonomiska tider kan man alltså föra över pengar som sedan kan användas i sämre ekonomiska tider. Så kan man på ett bättre sätt parera högkonjunkturer och lågkonjunkturer. En stor majoritet av kommunerna har använt sig av den här möjligheten och kan nu använda pengarna i en betydligt kärvare ekonomisk tid.

Från och med årsskiftet träder en ny lag i kraft som gör det enklare att föra över pengar till en resultatreserv och som även gör det enklare att använda denna reserv. Jag vill verkligen passa på att betona betydelsen av att kommuner och regioner använder sig av den möjlighet som utjämningsreserven skapar.

Kommunerna har under många år haft goda ekonomiska tider och goda ekonomiska resultat. En del av detta har förts över i resultatutjämningsreserver men inte alls på den nivå som det finns möjlighet att göra. Hade kommunerna i större utsträckning fört över pengar till en resultatutjämningsreserv, hade kommunerna och regionerna stått ännu starkare ekonomiskt i dag. Jag vill verkligen betona betydelsen av att denna möjlighet används. Regeringens förhoppning är att lagändringen ökar incitamenten.

Att skapa robusta och mer resilienta kommuner handlar naturligtvis inte bara om pengar. En annan åtgärd för att stärka kommunernas robusthet är Kommunperspektivutredningen, som nu ser över möjligheten att sondera intresset för frivilliga kommunsammanläggningar. Genom att kommuner går samman skulle man kunna uppnå olika så kallade stordriftsfördelar och därmed stå mer rustade när framtidens utmaningar kring kompetensförsörjning, digitalisering och klimatanpassningar bara bli större och större.

En annan utredning som nyligen presenterades var den så kallade Kommunförsöksutredningen. Här ges större möjlighet för kommuner att i projektform driva olika typer av verksamheter. Dessa kanske inte alltid är lagreglerade i dag, men kan man göra detta i projektform för att på så sätt vara mer innovativ och tänka utanför boxen är det också ett sätt att göra kommuner mer motståndskraftiga.

Målet måste vara att kommuner inte ska vara helt beroende av enskilda höjningar av statsbidragen enskilda år för att klara av sitt kärnuppdrag. Kommunerna måste vara robusta nog att klara av även tillfälliga konjunkturnedgångar. En enskild kommuns hela verksamhet och ekonomi kan inte heller stå och falla med enskilda placeringar inom socialtjänsten. Våra kommuner måste bli mer robusta och mer motståndskraftiga när det gäller att klara ekonomiska med- och motgångar. Det är det vi lägger en grund för.

Med detta sagt, och som även har framkommit under den här debatten, gör nu regeringen en stor satsning på kommunsektorn nästa år. Inte mindre än 40 procent av det totala reformutrymmet nästa år går just till kommunsektorn - 10 miljarder kronor i generell ökning av statsbidraget, som är permanenta, och 6 miljarder kronor i ytterligare riktade statsbidrag. När vi räknar samman ökningarna av statsbidragen som gjordes i årets budget för 2023 med dem som görs nästa år blir ökningen totalt 28 miljarder kronor. Staten tar alltså sitt ansvar i en tuff ekonomisk tid för alla, bland annat för kommuner och regioner.

Herr talman! Vi kan heller inte bara fokusera på statsbidrag. Det blir givetvis mycket fokus på det i den här debatten, eftersom debatten framför allt handlar om de generella statsbidragen. Men jag tycker att det är värt att påpeka att av kommunernas totala intäkter är det ungefär 20 procent som består av statsbidrag. Den absolut största inkomstkällan för kommunerna är skatteintäkter genom kommunalskatter. Och hur håller vi dem uppe? Jo, genom att hålla arbetslinjen uppe, genom att hålla antalet arbetade timmar uppe och genom att satsa på tillväxtfrämjande åtgärder. Detta har mycket, mycket större betydelse för kommunsektorns ekonomi än några miljarder i höjda statsbidrag. Det är en debatt som vi för alldeles för sällan här i kammaren, tycker jag.

Därför är det för regeringen ett viktigt fokus utöver att höja statsbidragen att också stärka arbetslinjen för att upprätthålla antalet arbetade timmar. Det är en prioritering att också stötta inte minst de ekonomiskt sett mest utsatta hushållen för att därmed hålla konsumtionen uppe - men naturligtvis utan att spä på inflationen.

Inflationen är det absolut största hotet mot kommuners och regioners ekonomi såväl som för hushållens ekonomi och för näringslivsklimatet. Därför är regeringens överordnade ambition att hålla inflationstrycket nere så att inflationen sänks så snabbt som möjligt. Vi börjar se tecken på att inflationen går ned kraftigt, och det gäller att vi håller ut och håller i så att inflationstrycket kan upphöra och lämna den svenska ekonomin; att räntorna kan sänkas. Det är av den enskilt största betydelsen för våra kommuner och regioner.

Jag vill inte i den här debatten ge någon illusion av att staten genom höjningen av statsbidragen kompenserar för allt och för hela den ekonomiska nedgång som sker i kommuner och regioner. År 2024 kommer att bli ett tufft år för kommuner och regioner såväl som för statsbudgeten, för enskilda hushåll och för näringslivet.

Även kommunerna måste göra sin läxa. Bland annat krävs ett ledarskap som vågar prioritera den kommunala kärnverksamheten. Vi måste också ha ett ledarskap som tillvaratar digitaliseringens möjligheter. Flera kommuner jobbar aktivt för att genom ökad digitalisering förbättra kvaliteten i varor, service och tjänster och för att kapa kostnader.

En utredning visar att bara genom att använda potentialen hos AI fullt ut kan offentlig förvaltning spara så mycket som 180 miljarder kronor. Detta är en gammal siffra, ska dessutom sägas.

Innan jag avslutar är det viktigt att påpeka att kommuner också presterar olika. Strukturellt likvärdiga kommuner kan med samma medel leverera olika resultat i skola, i äldreomsorg och i socialtjänst. Det är viktigt att ha ett öga också på detta. Vad gör vi med pengarna? Vilken kvalitet får vi ut för varje skattekrona? Här måste kommuner lära sig att jämföra sig med varandra och ta lärdom av goda exempel så att vi kramar ut så mycket kvalitet som bara är möjligt ur varje skattekrona. Men staten gör nu sitt för att bidra genom att stötta kommuner och regioner med en av de absolut största generella ökningarna av statsbidraget som någon regering har gjort i denna kammare.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill också tacka Mattias Eriksson Falk för en bra debatt och en interpellation som väcker en fråga som jag ändå tycker är intressant. Sedan får vi se hur vi går vidare med den, om vi vill reglera detta eller om vi kan klara oss utan reglering. Allt som man vill uppnå behöver ju inte alltid lagregleras; det finns ofta olika sätt att nå framåt. Man kan också tänka sig en handbok eller olika guidelines för att få ett gemensamt synsätt utan att behöva låsa fast exakt hur det ska gå till i lagstiftningen. Låt oss titta på det.

Jag kommer med stor sannolikhet att ta upp frågan med SKR för att föra diskussionen vidare. Jag tycker att det är en intressant fråga.

Jag delar också uppfattningen att protokoll inte alltid är till för dem som här och nu vill gå in och ivrigt läsa protokoll när nämnd- och styrelsemöten är över. De har också ett historiskt och ett arkiverande syfte: att man ska kunna gå tillbaka och titta. Där är protokoll naturligtvis av större värde än olika sociala medier, som är mer flyktiga. Så är det absolut.

Ett stort tack till Mattias Eriksson Falk för att han väckt frågan! Sedan får vi se hur vi väljer att gå vidare med detta. Men öppenhet och transparens är verkligen en uppmaning till alla som följer den här debatten och som leder en nämnd eller en styrelse. Jag tycker verkligen att man ska jobba på det sättet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det sistnämnda håller jag helt med om. Jag menar inte att man ska vara hänvisad till sociala medier för att kunna få sina synpunkter hörda eller synliggjorda. Jag bara adderade detta för att säga att man i dag inte bara är låst till protokollet. Om man når ut till andra medier får man förmodligen fler läsare än om man bara låser sig till protokollet. Det var mer att se som ett medskick eller ett tips till våra förtroendevalda runt om i landet, som de flesta nog redan känner till.

Det blir lite upprepning här nu av det jag sa i mitt förra inlägg: Jag stänger inte dörren till detta, och jag tycker inte att det är någon galen idé som ledamoten Eriksson Falk kommer med. Men jag måste också vara ärlig och säga att det inte pågår något arbete. Frågan har inte varit uppe under mitt första år som civilminister. Det är faktiskt första gången jag stöter på frågan på politisk nivå i och med denna interpellation. Jag får tacka för det, för jag tar det som ett medskick och ett inspel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som jag sa är min personliga erfarenhet från kommunpolitiken att det funkar väldigt bra. Men jag har också hört om andra kommuner där jag vet att det inte funkar lika bra. Jag tar gärna detta vidare i en dialog med SKR för att höra vad deras synpunkter är och för att samla på mig fler argument.

Jag stänger inte på något sätt någon dörr, men hittills har inte denna fråga varit prioriterad. Så kan jag säga. Jag tycker att jag i mitt inlägg har varit tydlig med vad jag tycker och hur jag tycker att man bör agera som ordförande.

Jag tycker att man ska vara så öppen, generös och transparent som möjligt. Jag tror att vår demokrati tjänar på det. Allt annat skapar misstankar om att man försöker tysta vissa och mörklägga och försvåra för demokratiskt valda partier. Jag ogillar det beteendet. Transparens och öppenhet tjänar vår demokrati på, och jag tror också att det stärker den.

Fru talman! Precis som Eriksson Falk säger har jag själv en kommunpolitisk bakgrund i Stockholms stad. Där funkar detta alldeles utmärkt. Jag har lämnat mängder med särskilda yttranden, både som ersättare och som ordinarie. Jag känner alltså väl igen mig i frågan.

Jag måste säga - om jag nu får vara så vidsträckt i mina kommentarer som statsråd - att jag tycker att det är en bra ordning. Jag tycker att det är bra att det finns en så stor frihet som möjligt att få sina åsikter och synpunkter uttryckta. Jag tycker att man ska undvika att försöka krångla till det för oppositionen när den vill göra sina synpunkter synliga. Jag tycker inte att det är ett bra sätt att agera som ordförande. Det kan jag faktiskt drista mig till att säga.

Jag hoppas ändå att detta ska kunna lösas på lokal nivå och att vi inte ska behöva ändra kommunallagen i det här avseendet. Det är ju en sak att man kan reservera sig. Om man inte skulle kunna göra det vore det väldigt illa, för då skulle man bara kunna rösta för en enda uppfattning.

Jag tycker därför att det känns mer naturligt och mer rätt att man lagstiftar om reservationer än om de särskilda yttrandena, vilket ju blir ett större intrång i det kommunala självstyret. Vi kan såklart ibland göra avsteg från det, men det ska vara utifrån en proportionalitetsbedömning. I det här fallet har vi hittills gjort skillnaden att vi utifrån en proportionalitetsbedömning inte vill lagreglera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men jag vågar som civilminister med ansvar för relationen med kommuner och regioner och för kommunallagen ändå säga att jag gärna uppfattar ordförande i nämnder och styrelser och fullmäktige att ha en så generös attityd som möjligt till oppositionen. Det gäller då även representanter i nämnder som är ersättare och saknar ordinarie plats.

Det är ju inte heller bara i protokoll vi kan framföra våra ståndpunkter. I dag finns rätt många andra sätt att göra sina ståndpunkter kända. Det kanske inte är så överdrivet många som går in och läser protokoll, och vi har i dag större möjligheter - inte minst i och med ökad förekomst av sociala medier - än vi hade förr att torgföra våra uppfattningar. Man kan såklart också använda sig av dessa.

Vi har inte fått några propåer från Sveriges Kommuner och Regioner. Jag har en regelbunden dialog med dem, och frågan har hittills inte kommit upp under mina snart 14 månader som statsråd. Det är intressant. Men om SKR verkligen skulle be regeringen att ändra lagen och föra upp frågan kanske vi får tänka om. Om det finns ett tydligt önskemål från det samlade Kommun- och Regionsverige att göra förändringar kommer vi absolut att lyssna på det.

Jag tycker alltid att det är svårt med den här typen av interpellationsdebatter. Det är ju inte så att Eriksson Falk kommer med någon galen idé som är helt absurd och som får en att undra hur han kan tycka så här. Jag har stor förståelse för det som interpellanten framställer i sin interpellation, och jag har som sagt själv verkat i en kommun där det har funkat alldeles utmärkt. Jag kan förstå känslan om man är i en kommun där man känner att ordförande försöker minska ens möjligheter att göra sina uppfattningar synliga.

Hittills har regeringen inte gjort bedömningen att vi behöver ändra i kommunallagen, men jag stänger inga dörrar i detta. Och jag skulle absolut kunna öppna en sådan dörr ännu mer, inte minst om SKR skulle komma med en samlad propå.

Fru talman! Mattias Eriksson Falk har frågat mig om jag delar hans uppfattning att det är viktigt att villkoren för förtroendevalda i kommuner och regioner är likvärdiga med dem i riksdagen vad gäller särskilda yttranden och om jag anser att en reglering av särskilda yttranden i kommunallagen (2017:725) skulle ge mer likvärdiga förutsättningar i kommunerna vad gäller protokollföring. Han undrar även om jag är beredd att göra en översyn av kommunallagen i syfte att genomföra en reglering av särskilda yttranden för att uppnå likvärdiga förutsättningar i kommuner och regioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I kommunallagen finns det bestämmelser om vad ett protokoll från ett fullmäktige, styrelse- eller nämndsammanträde ska innehålla. Av dessa bestämmelser följer att det bland annat ska framgå om en ledamot reserverat sig mot ett beslut. Ordföranden ansvarar för protokollet. Det finns dock, som Mattias Eriksson Falk påpekar, inte någon rätt att få ett särskilt yttrande antecknat i protokollet.

Den kommunala självstyrelsen innebär att kommunerna och regionerna själva beslutar om och organiserar sin verksamhet efter vad de finner lämpligast. Det är en grundläggande princip i offentlig sektor. En inskränkning i den kommunala självstyrelsen bör inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett den. Om det, efter en proportionalitetsbedömning, finns övervägande skäl för staten att bestämma något annat så kan det göras genom lag eller annan författning.

Den ändring som Mattias Eriksson Falk föreslår skulle till viss del kunna öka transparensen för beslutsfattandet i kommuner och regioner. I nuläget har det dock inte framkommit tillräckliga skäl för att införa nya tvingande regler i kommunallagen. Sådana tvingande regler skulle innebära en inskränkning i den kommunala självstyrelsen och medföra en ökad administrativ börda för kommunerna och regionerna. Det bör därför fortsatt vara upp till varje kommun eller region att själv bestämma över hur den bäst hanterar protokollsanteckningar och särskilda yttranden.

Fru talman! Återigen: Detta är inte en SD-regering utan en regering som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Vi vet dock att den regering vi hade innan var väldigt beroende av Vänsterpartiet i sin ekonomiska politik. Det gjorde att staten och det offentliga hela tiden svällde väldigt mycket. Det är den syn på ekonomisk politik som Vänsterpartiet har och som Socialdemokraterna var tvungna att följa.

Den svällda staten och det svällda offentliga kan behöva tider av lite effektiviseringar. Jag tror inte alls det är dumt att se efter det och emellanåt ifrågasätta. De senaste tio åren har antalet statligt anställda ökat väldigt mycket på myndigheterna.

Finns det nu läge att bromsa och se om vi kan göra en del effektiviseringar? Har vi lagt på en massa uppdrag på varandra där kanske det ena uppdraget inte är lika motiverat därför att man redan jobbar med det etcetera? Jag menar att de som är bäst att svara på det är just myndighetscheferna och myndigheterna själva.

Det är inget unikt att Socialdemokraterna kritiserar borgerliga regeringar för att sedan inte alls återställa eller matcha det i sin politik. Jag nämner bara jobbskatteavdraget. Varje gång har man kritiserat det väldigt mycket, men man har valt att behålla vartenda jobbskatteavdrag när man sedan sitter i regeringen. Det är vi såklart väldigt tacksamma för.

Nu är det samma sak här. Man är otroligt kritisk till effektiviseringen på myndigheter. Det kommer att utarma den statliga närvaron och servicen. Det kommer att leda till uppsägningar av människor, och staten kommer att bli mycket sämre. Sedan lägger man inte tillbaka detta till myndigheterna när man lägger fram sin egen budget. Sedan får jag kritik för att jag ställer den frågan tillbaka.

Jag måste som minister kunna läsa skuggbudgetar och se: Hur ser oppositionens alternativ ut? I det här fallet ger inte Socialdemokraterna tillbaka några pengar till Skatteverket och Jordbruksverket. Då måste jag kunna ställa frågan tillbaka: Hur tänker sig Socialdemokraterna att man ska jobba med effektiviseringskraven?

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! I pris- och löneomräkningssystemet, PLO, finns det, precis som Peder Björk mycket riktigt sa inledningsvis, en viss årlig effektivisering inbyggd. Det är ett system som jag tror att alla partier i kammaren, åtminstone Socialdemokraterna och regeringspartierna, är överens om är bra. Men det har aldrig varit så att civilministern gått ut och sagt vad varje myndighet ska spara på med anledning av den här inbyggda effektiviseringen. Det har aldrig ställts några sådana krav. Men när man ett enskilt år gör en 1-procentig besparing ska plötsligt civilministern ut och berätta hur alla myndigheter ska hämta hem den, anser tydligen Socialdemokraterna. Jag tycker att detta är orimligt med tanke på den styrningsmodell som vi har för våra myndigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller Skatteverket stämmer det inte att det är 180 personer som blivit uppsagda. Det är 180 provanställningar som nu har avbrutits. Provanställningar är just provanställningar. Det är inte fråga om uppsägningar. Det är provanställningar som man inte har förlängt. Jag tycker att det ger fel bild även där om man säger att det är uppsagd personal, för det är det faktiskt inte. Vill man fördjupa diskussionen om just Skatteverket får man nog ändå vända sig till ansvarigt statsråd. Skatteverket ligger inte under mitt ansvar, som Björk vet, utan under finansministerns.

Jag tror inte att det alltid är så att effektivisering innebär försämrad service. Vi kan jobba mer med exempelvis digitaliseringens möjligheter. En av de myndigheter vi pratar om, Skatteverket, är en fantastisk föregångare, med nya digitala tjänster som gjort servicen bättre och dessutom gjort den billigare för myndigheten. Nu hoppas jag verkligen, inte minst i och med tillkomsten av väldigt mycket mer avancerad AI-teknik, att man ska kunna minska sina kostnader, förbättra servicen och ge snabbare handläggning. Det är mycket möjligt att sådan här effektivisering snarare skyndar på ett sådant omställningsarbete, vilket jag skulle tycka var väldigt välkommet.

Vi kommer inom ganska kort att fatta beslut om regleringsbreven. Då kommer svaren på vad vi tycker att myndigheterna ska prioritera. Det är regleringsbreven som kommer att ge svar på detta.

Jag tycker fortfarande att det är intressant, med tanke på det tonläge som Peder Björk har, att Socialdemokraterna själva inte ökar anslagen till vare sig Skatteverket eller Jordbruksverket. För Statens servicecenter är det en ökning med 9 miljoner i Socialdemokraternas budgetalternativ, men för Skatteverket och Jordbruksverket ligger det på samma nivå som i regeringens budget. Då måste frågan ställas tillbaka till Socialdemokraterna: Hur tänker sig Socialdemokraterna att denna effektivisering ska handhas på myndigheterna? Socialdemokraterna gör precis samma effektivisering som regeringen föreslår.

Fru talman! Jag vill börja med att vara faktabaserad, som jag har för vana, och rätta Peder Björk när han säger "SD-regeringen". Det här är ingen SD-regering.

Sverige har en regering som består av tre partier: Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Denna regering har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna för att samla majoritet för sin politik här i riksdagens kammare. Sju politikområden ingår i avtalet, och vi har också ett budgetsamarbete med Sverigedemokraterna. Tillsammans bildar vi en majoritet i Sveriges riksdag, men i regeringen sitter inte Sverigedemokraterna. I regeringen sitter Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna.

Jag vet att "SD-regeringen" används som ett retoriskt grepp, men jag tycker att det är viktigt att tala sanning här i riksdagens kammare, som är demokratins hjärta. Många följer de här debatterna, och jag tycker att det är viktigt att det vi säger är korrekt. Då är "SD-regeringen" ett felaktigt begrepp eftersom det leder tankarna till att Sverigedemokraterna leder och sitter i den här regeringen. Det gör de inte. Den här mandatperioden sitter Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna i Sveriges regering och har ett parlamentariskt samarbete med Sverigedemokraterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den förra, socialdemokratiska regeringen hade mycket samarbete med Vänsterpartiet och Centerpartiet. Jag höll aldrig på med att säga "C-regeringen" eller "V-regeringen". Jag höll aldrig på med att tramsa på det sättet. Jag sa "regeringen", och så visste man att i den satt Socialdemokraterna eller Socialdemokraterna och Miljöpartiet. När ni säger "SD-regeringen" talar ni om en regering som inte finns i det här landet. Jag blir otroligt irriterad och kommer varje gång detta epitet sägs i den här kammaren att gå upp i talarstolen och rätta det. Jag blir irriterad och tycker att det är att fara med osanning inför alla dem som tittar och lyssnar på den här debatten.

Det finns ett signalvärde i en 1-procentig effektivisering och besparingskrav på myndigheter. Vi lever i en tid med en hög inflation och allt högre räntor. Hushåll drabbas hårt av detta, och kommuner och regioner har många gånger svårt att få ihop sin ekonomi på grund av det. Många företag drabbas och tvingas nu varsla på grund av det sämre ekonomiska läget. Då är det rimligt att även statsförvaltningen får känna av de tuffa ekonomiska tider vi är inne i och får hjälpa till med finansieringen när vi ska upprätthålla en god välfärd i landet, stärka arbetslinjen med ytterligare ett jobbskatteavdrag och stärka de mest utsatta hushållen. Jag tycker att det ibland överdrivs vad denna procent får för konsekvenser och hur stor denna neddragning är. Jag har sagt att jag tror att de allra flesta myndigheter kommer att klara av ett 1-procentigt effektiviseringskrav utan de våldsamma konsekvenser som ibland beskrivs när Socialdemokraterna målar upp sin hotbild.

Sedan har vi en styrning som är delegerad. Det är upp till generaldirektörerna att fatta beslut om detta. Ibland är det en generaldirektör som leder myndigheten, ibland är det en styrelse; det ser lite olika ut. Men det är myndigheterna som måste ta det här ansvaret. Vi kan inte från regeringens sida säga "gör exakt så här", utan det finns ett delegerat ansvar. Generaldirektörerna är huvudansvariga för att sköta ekonomin och de anslag som myndigheten har fått och agera utifrån de regleringsbrev som regeringen och riksdagen beslutar om.

Jag tycker att det är intressant att Socialdemokraterna i sitt budgetalternativ inte ökat anslagen; det gäller exempelvis Skatteverkets förvaltningsanslag. Man står här och är väldigt oroad över vad som händer med Skatteverket, men man ger själv inte en enda krona mer till Skatteverket. Frågan skulle alltså lika gärna kunna ställas tillbaka till Peder Björk själv - hur avser Socialdemokraterna att hantera den här frågan?

Fru talman! Peder Björk har frågat mig om regeringen är beredd att överväga ändringar i regleringsbrev för att styra inom vilka verksamheter och var i landet myndigheter gör neddragningar som en följd av regeringens miljardbesparing, om regeringen avser att följa upp konsekvenserna av nedskärningarna i myndigheternas verksamhet samt om jag avser att ta initiativ till en särskild kartläggning av hur besparingarna påverkar statens närvaro och service i hela landet.

I styrningen av de statliga myndigheterna utgår regeringen från att delegering av beslut i arbetsgivarfrågor och i frågor rörande den interna organisationen främjar en effektiv statsförvaltning. Regeringen har stort förtroende för myndigheternas förmåga att utveckla sin verksamhet i enlighet med regeringens prioriteringar och de ramar som sätts i budgeten.

Vidare har regeringen förtroende för att myndigheterna fortsatt kommer att fullgöra sina uppgifter och också fortsätta leverera en god service till medborgarna. Det är upp till varje enskild myndighet att besluta om hur kostnaderna ska minskas, och regeringen avser inte att besluta om något särskilt återrapporteringskrav vad gäller den generella besparingen. Jag vill i sammanhanget även peka på att varsel inte är detsamma som uppsägningar.

Statlig närvaro och service i hela landet är viktigt. Det har vi diskuterat många gånger i den här kammaren. Statlig närvaro och service bidrar till att upprätthålla legitimitet och förtroende för statsförvaltningen. Jag vill därför uppmärksamma att regeringen genom olika förordningar ställer vissa krav på hur myndigheterna ska hantera beslut som knyter an till frågan om statlig närvaro. Myndigheterna ska bland annat när det är lämpligt i sin verksamhet i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till regionala förutsättningar och beakta möjligheterna till decentralisering när de planerar sina verksamheter.

Vidare har regeringen ett ansvar att överblicka konsekvenserna av de enskilda myndigheternas beslut för statsförvaltningen som helhet, och regeringen kommer att följa myndigheterna inom ramen för den reguljära styrningen genom bland annat årsredovisningar, budgetunderlag och myndighetsdialoger.

Regeringen följer dessutom fördelningen av de statliga arbetstillfällena i landet. Detta görs bland annat genom uppdrag till länsstyrelserna att redovisa den statliga närvaron och statliga servicen i länen. Jag bedömer att regeringen har tillräckliga verktyg för att framöver kunna göra löpande avvägningar om och uppföljningar av den statliga närvaron i landet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I sammanhanget vill jag också påpeka att när det gäller den statliga närvaron i landet har Försvarsmaktens organisation utökats på flera platser. Även Polismyndigheten och Kriminalvården expanderar sina verksamheter. Det kommer sammantaget att leda till nya jobb som ökar den statliga närvaron runt om i landet.

Fru talman! Precis som Katja Nyberg säger i sitt avslutande inlägg finns det i dag möjligheter att utan skälig misstanke använda narkotikahundar för att hitta narkotika. Detta skulle jag ha sagt, men jag glömde faktiskt bort det. Det är mer den systematiska och regelbundna användningen som är svår. Det tror man åtminstone med den lagstiftning som finns i dag. Utredningen har sagt att man i så fall bör utforma en särskild lagstiftning, eller skapa ett särskilt lagrum, för just detta. Men man kan alltså redan i dag utan skälig misstanke i förebyggande syfte undersöka brevförsändelser för att upptäcka narkotika. Jag tycker ändå att det är värt att säga detta.

Postnord är ett statligt bolag. Statliga bolag ligger inte under mig utan under finansministern, och till statliga bolag ges inte regleringsbrev så som till myndigheter. Därför är det inte möjligt att ge ett regleringsbrev till Postnord.

Jag har fått svara på den här interpellationen för att PTS ligger under mig. Det är tillsynsmyndigheten för dem som distribuerar post - därmed också för Postnord. Därför kom den här frågan till mitt bord. Jag är ansvarig för postfrågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det kommer inte att vara möjligt att ge något regleringsbrev till Postnord, utan i så fall handlar det om att se över lagstiftningen.

Jag tackar för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.