Erik Slottner

Fru talman! Jag får kanske påminna ledamoten om uttrycket ”högmod går före fall”.

Jag måste ändå säga att jag tycker att det blir både löjeväckande och komiskt. Jag tror att Eva Lindh faktiskt är den enda i detta land som kritiserar mig för att jag reser för lite bland kommuner i Sverige. Andra får ge ros; det ska man sällan göra om sig själv. Men jag får väldigt ofta uppskattning för att jag är så närvarande runt om i landet och för att jag besökte samtliga län redan under mitt första år som minister. Det har varit otroligt uppskattat. Bland kommunföreträdare var det väldigt uppskattat, ska jag säga, att jag aktivt efterfrågade deras närvaro när jag besökte landshövdingar – ibland på ett slott, ibland på andra ställen.

En vanlig fråga jag får från följare på sociala medier är: Hur orkar du resa så mycket som du gör? Blir du inte trött av allt resande runt om i landet? Jo, det blir jag, men det ger också väldigt mycket energi. Jag tycker att jag som civilminister ska vara ute mycket i landet. Mitt synsätt är alltid: Jag har mitt kontor i Stockholm, men mitt arbetsfält är hela Sverige. Inte minst med den portfölj och det ansvar jag har blir det ännu viktigare. Jag har verkligen prioriterat att vara ute i landet och att bland annat besöka kommunföreträdare men också landshövdingar och många verksamheter inom civilsamhället och mycket av det fina och rika näringsliv vi har i vårt land.

Jag vill att vi lägger fram ett nytt skatteutjämningssystem – uppdaterar skatteutjämningssystemet. Jag vill göra ett system som ökar incitamenten för tillväxt ännu mer. Jag skulle gärna se ett system som kompenserar gleshet snarare än att man är liten i organisationen. Jag vill framför allt inte ha ett system som motverkar kommunsammanslagningar, för jag tror att det skulle gå i helt fel riktning framöver och göra Kommunsverige ännu mer sårbart.

Vi har inte nått dit än, och jag har ingen tidsplan för detta. Men min ambition är att detta ska läggas fram.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tror som sagt att oddset har varit ganska lågt, så Kalle Olsson ska nog inte gräma sig så mycket för att han inte satsade några pengar i den bettingen. Och till Eva Lindh vill jag säga att det, som bekant – ledamoten erkände ju att det var en retorisk fråga – inte är regeringens uppfattning att staten ska ta över hälso- och sjukvården, utan det är Kristdemokraternas syn. Det är mycket korrekt att jag står här som regeringens representant. Men jag sa också att jag talade specifikt om Kristdemokraterna när jag sa detta. Jag tillhör ju det partiet, som bekant.

Om man skulle komma rakt in i debatten utan att veta vad partierna tyckte eller något skulle man nästan få uppfattningen att regeringen är emot ett system för kostnadsutjämning och inkomstutjämning. Det är vi alltså inte. Vi har en ganska omfattande utjämning mellan landets kommuner och regioner. För vissa kommuner kommer en ganska stor del av intäkterna från kostnadsutjämningen. Vi är överens om att vi ska ha ett sådant system. Det är väldigt viktigt om man ska kunna bo, verka och leva i hela landet.

Vi har som sagt också fått en utredning på bordet som föreslår vissa ändringar i det här systemet för att anpassa det mer till dagens data och verklighet. Men i grunden är vi helt för att det ska finnas ett sådant här system.

Alla som kan något om frågan är också väl medvetna om att också små förändringar kan få stora effekter och en del marginaleffekter. Detta vill vi gärna undvika. Därför har vi remitterat ett förslag med vissa justeringar som bland annat skulle gynna tillväxt och glesbygd men också uppmuntra till fler kommunsammanslagningar eller i alla fall inte missgynna sådana.

Regeringen har också aviserat att vi avser att gå vidare med ett nytt förslag till skatteutjämning, men vi har ännu inte lagt fram något sådant. Men vi har alltså i budgetpropositionen sagt att vi avser att lägga fram ett sådant, så låt oss se när det kommer att göras. Men vi är inte där än. Så är det.

Vi har under mandatperioden ökat de generella statsbidragen med 16 miljarder kronor. De riktade statsbidragen har ökat mycket mer än så. Jag har inte den exakta siffran i huvudet, men på totalen är det över 40 miljarder kronor i ökade statsbidrag till kommunsektorn. Mycket av det är riktat till hälso- och sjukvården och till skolan. Mycket går också till äldreomsorgen. Det är väldigt bra.

Vi ser nu tydliga effekter i form av kortare vårdköer. Vårdköerna i landet har generellt minskat med 36 procent sedan regeringsskiftet 2022. Detta visar att vi med riktade medel och ökad statlig styrning faktiskt kan få ned vårdköerna och öka vårdens tillgänglighet. Det är väldigt positivt.

Vi har under den här mandatperioden också gått från EU:s bottenliga vad gäller tillväxt till att nu vara ett av de starkaste tillväxtländerna, enligt de prognoser som ligger. Det kommer att betyda otroligt mycket också för kommunsektorns ekonomi framöver – mycket mer än ändringar i skatteutjämningssystemet.

Det är väldigt många frågor som påverkar kommunernas ekonomi framöver. Jag vill också dementera det rykte som Eva Lindh sprider om att vi inte fått en proposition om ett nytt skatteutjämningssystem på grund av att jag har varit så belastad av frågan om kommunsammanslagning. Så mycket tid har den frågan inte tagit. Däremot har jag en väldigt bred portfölj med väldigt många politiska ansvarsområden. Det kan jag erkänna, och ibland känns det som att man ibland får prioritera onödigt hårt. Men kommunsammanslagningsutredningens slutsatser har inte bidragit till att frågan om skatteutjämningssystemet fortfarande bereds på Regeringskansliet. Det kan jag dementera här och nu.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Alla är naturligtvis medvetna om att interpellationer handlar om att granska regeringen och statsrådens tjänsteutövning.)

Fru talman! Nu utvecklas detta nästan till en sjukvårdspolitisk debatt i och med Kalle Olssons inlägg. Den kanske jag inte kommer att ge mig in i fullt ut, men jag vill ändå säga att hela Kalle Olssons inlägg var en stor argumentation för att förstatliga hälso- och sjukvården. Jag hörde till och med tal om ett större statligt engagemang. Vi kristdemokrater vill ju att staten ska ta över hälso- och sjukvården för att skapa en mer jämlik sjukvård i landet. Då skulle de problem som har tagits upp här undvikas eller rent av försvinna, och enskilda regioner skulle slippa bli beroende av andra regioners kostnads- och inkomstutjämningsbidrag inom systemet. Så tack, Kalle Olsson, för ett fint inlägg för ett förstatligande av sjukvården och ett avskaffande av regionerna! Elisabet Lann har nu också sträckt ut en hand till Socialdemokraterna för att göra gemensam sak i denna fråga.

Precis som Eva Lindh säger fick vi ett betänkande från Skatteutjämningskommittén, där vi inte var helt nöjda med slutsatserna; vi såg en del brister. Vi ville skapa starkare incitament för kommuner att gå samman för att tydligare än i dag kunna stå på egna ben och inte vara lika sårbara som man är i dagens fragmentiserade kommunorganisation. Vi ville också se till att man fick starkare tillväxtincitament i utjämningssystemet och tyckte inte riktigt att kommittén hade levererat utifrån de tilläggsdirektiv vi gav. Vi skickade ut en ny promemoria om att vi exempelvis skulle kompensera gleshet mer än kommittén föreslog, vilket skulle gagna till exempel Västerbottens inland och många Jämtlandskommuner.

Sedan dess har vi inte kunnat komma fram med ett gemensamt förslag eftersom detta fortfarande bereds. Det har kommit fram mycket synpunkter på både kommitténs och promemorians förslag. Många har tyckt till, och många synpunkter finns.

Det här är en teknisk fråga. Drar man i någon parameter får det stora konsekvenser i andra delar. Det gör att regeringen inte har kommit fram med ett samlat förslag ännu, utan beredning pågår fortfarande.

Jag tycker inte att någon kommun ska budgetera utifrån ett nytt system, utan man måste budgetera utifrån det system som nu gäller. Jag är själv före detta kommunpolitiker och förstår verkligen behovet av förutsägbarhet, men man ska inte räkna med att det under hösten kommer att fattas beslut om ett nytt skatteutjämningssystem som börjar gälla den 1 januari 2027. Skulle detta ske får man lägga fram någon form av ändringsbudget senare under hösten. Men jag tycker inte att man som kommunalråd ska räkna med detta i sina budgetar.

Vi pratar om skatteutjämningssystemet, som den här interpellationen handlar om, men jag tycker ändå att det är värt att påminna om att kommunernas ekonomi nu generellt förbättras i landet. Kommunsektorn beräknas göra ett överskott på runt 40 miljarder kronor.

Regeringen har också riktat särskilda statsbidrag till särskilt kritiska sektorer i kommuner och regioner. Vi har gett pengar till kapacitetsutredningar för att kommunerna genom olika analyser ska visa hur de ska klara sitt välfärdsuppdrag inom en tioårsperiod.

Vi har gett Upphandlingsmyndigheten skarpare verktyg för att vägleda kommuner att göra bättre offentliga upphandlingar. Inte minst AI-verkstaden och många andra satsningar på digitalisering innebär en jättestor möjlighet för Kommunsverige att bli mer effektivt och få ut mer kvalitet för varje skattekrona man lägger in. Det är jätteviktigt att ta in även dessa åtgärder när vi pratar om kommunernas ekonomi.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig varför jag och regeringen ännu inte presenterat något förslag om ett reformerat kommunalt utjämningssystem samt hur jag avser att säkerställa en jämlik välfärd i hela landet och motverka att gles- och landsbygdskommuner halkar efter.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet är viktigt för att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommunerna och regionerna oavsett bebyggelsestruktur, befolkningsutveckling och andra socioekonomiska faktorer. Samtidigt behöver systemet utformas så att det inte motverkar effektivitet, utveckling och tillväxt. Utjämningskommitténs förslag bereds inom Regeringskansliet. Jag kan inte föregå den processen här i kammaren.

Regeringen vidtar flera åtgärder för att stärka kapacitet och effektivitet i kommunsektorn, i syfte att skapa förutsättningar för en god välfärd i hela landet. Det handlar bland annat om satsningar för mindre kommuner som upplever behov av att stärka sin förmåga att utföra sitt uppdrag gentemot medborgarna och att möta de utmaningar som samhällsutvecklingen innebär. Regeringen har 2025 och 2026 beviljat medel till sammantaget fyra konstellationer av kommuner i olika delar av landet för att i samverkan arbeta med kapacitetsanalyser.

Samtidigt vidtar regeringen åtgärder för att stärka välfärdens kvalitet och tillgänglighet i hela landet. Som exempel finns 300 miljoner kronor avsatta i statens budget för 2026, med motsvarande nivå beräknad för 2027, för att särskilt stödja utvecklingen av en nära och tillgänglig vård i gles- och landsbygd. Syftet är att Sveriges befolkning ska erbjudas en jämlik, jämställd och tillgänglig hälso- och sjukvård i hela landet.

Sverige ska ha en välfärd att lita på. Regeringen arbetar brett med att återupprätta en stark kunskapsskola och att förbättra tillgänglighet och kvalitet i hälso- och sjukvården och omsorgen.

Avslutningsvis är det dock viktigt att komma ihåg att det är skatteintäkterna som står för den absolut största delen av kommunernas och regionernas intäkter. Regeringen för en politik för att stötta konjunkturen, öka tillväxten och få fler i arbete. Det har stor betydelse för det kommunala skatteunderlagets utveckling och därmed för alla kommuners och regioners ekonomiska förutsättningar. Därmed ges förutsättningar för en god välfärd i hela landet.

Fru talman! Peder Björk försöker i sitt sista inlägg slå blå dunster i ögonen på människor och ljuger medvetet om vilken regering vi har i det här landet. Det är väldigt tydligt. Som Peder Björk mycket väl vet, även om han försöker ge sken av något annat, sitter Sverigedemokraterna inte i regeringen. Därmed är det, av helt naturliga skäl, ingen SD-regering.

Det är regeringen som tillsätter utredningar. Sverigedemokraterna har alltså inte haft något som helst inflytande över om den här utredningen ska fortsätta eller inte. Det blir svårt att anklaga en SD-regering för att ha avslutat en utredning när det partiet inte sitter med i regeringen. Ja, alla som lyssnar på debatten hör hur rörigt detta är, fru talman.

Det är skillnad mot mitt svar. Vi har inte data på att det förekommer i någon större omfattning. Vi har nämligen gett länsstyrelserna i uppdrag att titta på det. Men att det inte förekommer i någon större omfattning betyder inte att det inte alls förekommer, som mina motdebattörer sa här. Jag kan tycka att det blir lite lek med ord och hårklyveri.

Avslutningsvis: Jag tycker att det är så roligt att Eva Lindh har hakat upp sig på mina resor och på att många av mötena med kommunerna har skett på slott.

Det är ju så att landshövdingarna ofta bor på slott, bland annat i Eva Lindhs hemstad, Linköping. När jag har träffat landshövdingarna har jag mycket medvetet bett dem bjuda in kommunerna. Jag ska inte säga att det är för att slippa – det var en felsägning – utan snarare för att tiden inte räcker till att besöka samtliga 290 kommuner under en mandatperiod. Annars skulle jag inte göra något annat. Då bjuds de in till ett samlat möte på slottet, på länsstyrelsens arbetsplats. Jag bryr mig ärligt talat inte särskilt mycket om exakt var mötena äger rum.

Jag har träffat kommunerna samlat, tillsammans med landshövdingarna, för några mycket bra och genomgripande möten. Därutöver har jag besökt många kommuner där gps:en också visar kommunnamnet. Det här året har jag fokuserat på att besöka valkretsarna. Men alla valkretsar har ju ett antal kommuner, och därmed besöker jag också kommunerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är relativt svårt att hålla fast vid ståndpunkter som man aldrig har haft. Det blir svårt att svara ja eller nej på den frågan.

Jag har flera gånger sagt detta i samband med ett tiotal debatter och interpellationer i exakt samma ämne under mandatperioden. Det här var nog den första interpellationen jag fick som statsråd. Jag har flera gånger sagt att problemet förekommer, men vi vet inte exakt i vilken omfattning. Det är inte så att det finns en clean och helt objektiv definition av problemet. Och det är inte alldeles helt lätt att veta när det är fråga om social dumpning eller inte.

Ändock har jag sagt att problemet förekommer, och jag gillar inte fenomenet. Detta har jag sagt. Men det går inte att svara vare sig ja eller nej på frågan.

Jag har heller aldrig sagt att problemet bara rör nyanlända. Jag sa i mitt svar att det är vanligt att detta drabbar invandrare, nyanlända eller dem som har varit här ett tag. Efter två år när rätten till boende har gått ut, och man inte har rätt att bo kvar i en bostad, kan fenomenet uppkomma. Självklart är det så att om asylinvandringen till Sverige minskar, minskar också det generella trycket på socialförvaltningarna. Därmed kan vi förutsätta att även det här fenomenet minskar.

Vi ska inte underskatta betydelsen av färre kommuner i Sverige. Det skulle hjälpa till mycket, eftersom det skulle göra kommuner mer robusta. Då skulle boende inte behöva flytta runt mellan kommuner, utan en gemensam socialförvaltning kan dela bördan på ett annat sätt. Jag tror absolut att färre kommuner skulle vara ett sätt att minska de negativa konsekvenserna.

Jag har gjort många kommunbesök under min tid som minister. Framför allt har jag träffat många kommunföreträdare. Jag har träffat företrädare för majoriteten av kommunerna, och frågan har kommit upp ett fåtal gånger. Fagersta är en av de kommuner som jag besökte i höstas vid ett besök i Västmanland. Företrädare för Fagersta kommun tog då upp frågan. Det har även varit någon annan kommun som också har lyft upp frågan.

Om problemet hade varit så trängande som det har framställts i den här debatten kan jag lova att frågan hade kommit upp oftare när jag träffar kommunledningar runt om i Sverige på tjänstemannanivå och på politisk nivå.

Nu nämnde Peder Björk 2021. Det var väl då utredningen tillsattes. Vi kan väl ändå förutsätta att det har här var ett fenomen som pågick även under Socialdemokraternas åtta år vid makten. En utredning tillsattes kort före valet som inte hann slutföras före valet. Man kan undra hur äkta och hjärtligt engagemanget egentligen var under dessa åtta år.

Fru talman! Först och främst försvarar jag inte det fenomen som emellanåt kallas social dumpning. Det låter lite så i debatten här. Jag har flera gånger i denna kammare sagt att jag inte gillar fenomenet.

Jag kan konstatera att de slutsatser och förslag jag hann få av den utredning som den förra regeringen tillsatte, innan det fanns andra utredningar som var mer prioriterade på mitt område, rörde lagstiftning som låg utanför mitt ansvarsområde, bland annat mycket lagstiftning under Socialdepartementet. Jag kan också konstatera att de förslag, frågeställningar och problemformuleringar som hittills tagits upp i denna debatt också rör lagstiftning och frågor långt utanför civilministerns ansvarsområde.

Jag kan dock säga, bara för att tangera det Peder Björk nämnde, att undermåliga fastigheter naturligtvis är ett jätteproblem oavsett vem som bor i dem. Det finns såklart lagstiftning på området som skyddar hyresgäster från undermåliga boenden, men den ligger inte under mitt ansvar.

Vi har nu infört eller avser att införa kommunal förköpsrätt av fastigheter. Det är en åtgärd som skulle kunna vara en del av lösningen på problemet. Vi har också på Socialdepartementet jobbat med en hemlöshetsstrategi för att motverka hemlöshet. Det tycker jag också ska tas in i debatten. Vi har även lyckats lägga om migrationspolitiken och få ned migrationsströmmarna. Vi har en ny bosättningslag som också gör att behovet av att erbjuda boende i andra kommuner kommer att minska med den nya migrationspolitiken. Vi vet att fenomenet har varit som störst just bland nyanlända.

Under de tre månader som nu återstår av mandatperioden kommer inga nya utredningar – eftersom det var en av frågorna i interpellationen – att initieras på det här området. Mycket har dock gjorts för att ge förutsättningar för att minska fenomenet.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag avser att ta initiativ till en ny utredning och till konkreta åtgärder, inklusive lagstiftning, som kan förhindra social dumpning mellan kommuner och stärka skyddet för människor i utsatthet.

Peder Björk har frågat mig om jag delar bilden att social dumpning mellan kommuner, där människor flyttas mot sin vilja och placeras i undermåliga bostäder, är ett allvarligt samhällsproblem, och om jag i så fall avser att vidta några åtgärder för att motverka detta.

Enligt socialtjänstlagen (2025:400) har varje kommun det yttersta ansvaret för att enskilda får den hjälp som de behöver. I de allra flesta fall är det den kommun där den enskilde är bosatt som ansvarar för det stödet. Det kan dock förekomma att kommuner aktivt medverkar till att personer i behov av stödinsatser flyttar till en annan kommun utan att personen själv har uttryckt en tydlig vilja att flytta.

Aktiv medverkan till bosättning i annan kommun handlar i praktiken om hur kommuner agerar gentemot socialt utsatta personer, vilken tillgång det finns på bostäder och vilka möjligheter det finns att skaffa sig ett arbete som det går att försörja sig på. En stor andel av dem som tidigare flyttat genom aktiv medverkan har varit nyanlända. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att antalet personer som beviljats uppehållstillstånd av skyddsskäl i Sverige sedan en tid tillbaka har minskat kraftigt.

I regleringsbrevet för 2024 hade länsstyrelserna i uppdrag att, inom ramen för sitt ordinarie arbete, redovisa om kommunerna inom länet aktivt medverkar till att deras kommuninvånare bosätter sig i andra kommuner. Av rapporteringen i årsredovisningarna framkommer en blandad bild. Det är svårt att dra några bestämda slutsatser kring hur utbrett tillvägagångssättet är och vad det har fått för konsekvenser, men det har inte framkommit att det i nuläget används i någon större omfattning.

Frågan om aktiv medverkan till bosättning i en annan kommun handlar bland annat om hur kommunerna hanterar sitt ansvar enligt exempelvis socialtjänstlagen och hur de samverkar med varandra. Regeringen är mån om att det finns ett välfungerande samarbete kommunerna emellan och fortsätter att följa frågan.

Fru talman! Myndigheternas främsta uppdrag är absolut inte att opinionsbilda. Det ska undvikas så länge det inte finns ett tydligt opinionsbildande uppdrag i instruktionen, vilket möjligtvis kan finnas i någon myndighet. Levande historia har ett sådant uppdrag, och det tycker jag i och för sig att de ska ha, men med ett fåtal undantag är det ändå så att myndigheterna inte ska hålla på med opinionsbildning. Det är inte därför vi har myndigheterna, utan myndigheternas främsta uppdrag är att se till att de beslut som fattas av riksdag och regering ska bli verklighet där ute.

Myndigheter och tjänstemän arbetar på regeringens uppdrag, och det förväntar jag mig och förutsätter jag att de gör. Förekommer det fall av korruption eller egna agendor hos enskilda tjänstemän är det jätteviktigt att detta kommer upp till ytan. Nu har vi också ny lagstiftning som kommer att öka möjligheterna att agera rent straffrättsligt mot den typen av agerande.

Regeringen har också stärkt arbetet mot korruption och otillåten påverkan. Vi har särskilt granskat just kommunikationskostnader. Vi har nu gett ett antal myndigheter i uppdrag att redovisa och motivera sina kostnader för kommunikation, för vi tycker att det är oroande att utgifterna för just kommunikation har ökat så mycket mer än utgifterna för den genomsnittliga verksamheten.

Regeringen agerar alltså. Jag saknar fortfarande konkreta förslag från Josef Fransson och svar på exakt hur vi ska komma åt det som insinueras. Att flytta utnämningsmakten till riksdagen tror jag är en dålig idé. Det skulle skapa väldigt mycket av lager på lager och göra att hela processen blir väldigt osmidig och tar väldigt lång tid.

Låt oss diskutera fler förslag! Men arbetet mot korruption förblir väldigt viktigt även framöver.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är lite svårt att sätta fingret på detta. Det Josef Fransson säger, ja, det kan ju förekomma. Det är inte så att jag står här och säger att vi inte har några som helst problem med detta.

Jag vill ändå säga att man måste skilja på saker. Det blandas ihop en hel del i Franssons inlägg. På det stora hela är det min övertygelse och min bestämda uppfattning att av den kvarts miljon anställda vi har i staten jobbar de allra flesta mycket professionellt och håller sitt uppdrag att bland annat vara opartisk mycket högt. De är stolta över det uppdrag de har och vill tjäna staten, oavsett vilken regering som sitter. På det stora hela funkar det så.

Historiskt sett finns kopplingarna som Josef Fransson beskriver här, till viss del. Inte minst på kommunal nivå har vi sett tecken på detta.

Utnämningspolitiken är en av de frågor som vi har varit kritiska till gentemot Socialdemokraterna. En av de många orsakerna till att de dåvarande allianspartierna vann valet 2006 kan faktiskt ha varit utnämningspolitiken, för människor var trötta på detta och det fanns absolut inslag av korruption. Det var därför vi ändrade utnämningspolitiken, och vi har i dag en mycket bättre fungerande ordning för utnämningar än vi hade före 2006.

Det är otroligt viktigt att jag som minister inte går in i enskilda ärenden. Jag kan inte säga att det här är tecken på aktivism och korruption, utan det har vi andra system för att upptäcka. Däremot är det regeringen som utser generaldirektörer och andra myndighetschefer, och det är jätteviktigt att vi utser chefer som klarar av att förebygga korruption, otillåten påverkan och så kallad myndighetsaktivism. Jag menar att vi gör också det på ett bra sätt. Vi tar upp detta i våra myndighetsdialoger.

Om det framkommer exempel på att myndigheter aktivt jobbar emot regeringen är det väldigt allvarligt. Då måste det komma fram. Då måste den minister som ansvarar för just den myndigheten ta generaldirektören i örat, kalla till samtal och se till att åtgärder vidtas. Men det måste falla på respektive minister att göra det för respektive myndighet, för uppstår detta är det väldigt allvarligt.

Vi kan inte heller helt förneka risken för en och annan konspirationsteori i detta fall. Det kan finnas näringsidkare eller privatpersoner som är arga på ett myndighetsbeslut i fall där myndigheten fullt ut har följt lagen som gäller men man som enskild inte gillar beslutet. Då anklagar man olika tjänstepersoner för att utöva myndighetsaktivism, när de i själva verket bara har förhållit sig till den lagstiftning som gäller.

Det är också viktigt att vi politiker stiftar lagar som gör att tjänstemän i våra myndigheter kan fatta beslut som är rimliga. Det faller tillbaka på oss.

På den lokala nivån är det jätteviktigt att vi har en alert opposition och alerta medier och journalister som upptäcker när den här typen av fall kommer upp och att vi bedriver opinionsbildning och ser till att vi får nya politiska styren om vi tycker att vi har politiker som är korrupta.

Vi ska naturligtvis undvika korruption i vårt land. Sverige är också ett av världens allra minst korrupta länder, vilket jag är väldigt glad för.

Fru talman! Ordet aktivism är såklart ett subjektivt begrepp. Det ligger lite i betraktarens öga vad man lägger in i det och när man själv tycker att aktivism uppstår eller inte. Jag kan naturligtvis inte garantera att det – när det rör sig om en kvarts miljon statligt anställda – aldrig förekommer att personliga preferenser och uppfattningar påverkar ett och annat beslut.

Min breda och absoluta bild är dock att statliga tjänstemän på det stora hela utför sitt uppdrag mycket professionellt och enligt den så kallade statliga värdegrunden. Ibland har jag lite svårt för uttrycket, men vi kallar den så. Den statliga värdegrunden bygger på ett antal principer, och opartiskhet i tjänsteutövningen är en sådan princip. Det förväntar jag mig att man som anställd i staten gör, och min bild är också att detta sker.

Jag tar upp detta då och då, vill jag säga, med de myndighetschefer som jag har en dialog med och de myndigheter som jag som civilminister ansvarar för, vilket är ganska många – runt 35 stycken. Vi har en myndighetsdialog, och med vissa myndigheter förekommer detta ämne oftare än med andra myndigheter.

Vi som regering har också agerat och tagit ett antal beslut för att säkerställa att de principer som gäller för statligt anställda också efterlevs. Det är bland annat därför som vi har skärpt Statskontorets uppdrag vad gäller antikorruptionsarbete och arbete mot risken för otillåten påverkan. Vi har också, som Josef Fransson känner till, gett ett särskilt uppdrag att utvärdera och utreda kostnaderna för och förekomsten av opinionsbildande kommunikationsverksamhet.

Vi har med anledning av Statskontorets granskning gett ett antal myndigheter i uppdrag i regleringsbrevet att faktiskt redovisa sina kommunikationskostnader. Vi menar att myndigheter ska ha en restriktiv och lite återhållsam syn på kommunikationsverksamhet. Vi ser att kostnaderna för kommunikation har stuckit iväg betydligt mer än myndigheternas övriga kostnader över tid. Det ser vi med viss oro på, och därför vill vi fördjupa oss i att myndigheterna redovisar sina kostnader för kommunikation.

En del myndigheter har ett tydligare kommunikationsuppdrag i sin instruktion. Jämställdhetsmyndigheten är en sådan myndighet. Det är sant att regeringen inte har kommit fram till att den myndigheten ska avvecklas. Jag vet att det finns partier i Tidökonstellationen som tycker detta, enligt tidigare beslut – två av dessa partier står här nu i riksdagens talarstol – men regeringen har inte lagt fram några sådana förslag. Det är dock fritt fram att driva dem i kommande budgetförhandlingar som jag hoppas att vi ska fortsätta kunna ingå i de kommande fyra åren.

Alliansregeringen gjorde under sin första mandatperiod mellan 2006 och 2010 en ganska radikal omläggning av utnämningspolitiken – då var det Mats Odell som var ansvarig för detta. Det har också gjort att det i dag är mycket svårare att slentrianmässigt utse myndighetschefer efter partibok. I dag behöver man faktiskt motivera detta.

Sedan ska man inte säga annat än att politisk bakgrund och erfarenhet av att vara bland annat statsråd faktiskt kan vara meriterande för vissa typer av myndighetschefer. Risken att generaldirektörer och andra myndighetschefer utses efter partibok har dock minskat betydligt. Det är väldigt bra för att undvika risken för exempelvis aktivism och partiskt tjänstemannaagerande.

Fru talman! Josef Fransson har frågat mig om jag håller med om problembilden när det gäller opinionsbildning och aktivism inom myndigheter och om jag i så fall är beredd att initiera ett arbete med att förhindra att statliga myndigheter bedriver opinionsbildande verksamhet och aktivism.

En god förvaltningskultur handlar i grunden om att säkerställa att den offentliga förvaltningen är välfungerande och vilar på grundläggande demokratiska principer. För att upprätthålla ett högt förtroende för den offentliga förvaltningen måste anställda i offentlig förvaltning agera i enlighet med de lagar och principer som styr förvaltningen. Det gäller också i hanteringen av ärenden som rör beslut om stöd till civilsamhället.

Den statliga värdegrunden fungerar som vägledning för hur myndigheterna hanterar frågor om saklighet och opartiskhet i sin verksamhet. Det är viktigt att myndigheterna arbetar löpande för att säkerställa en god förvaltningskultur som inkluderar hela verksamheten och alla anställda. För att stödja myndigheterna i detta arbete har Statskontoret i uppgift att främja arbetet för en god förvaltningskultur och arbeta mot korruption i staten. Man tillhandahåller stöd av olika slag, inklusive webbutbildningar.

Vidare har regeringen nyligen beslutat om propositionen Ett utökat straffrättsligt tjänstemannaansvar. I propositionen föreslås att en ny brottsrubricering, missbruk av offentlig ställning, införs i brottsbalken. Regeringen ser därmed till att det finns ett utvidgat straffansvar för olika typer av missbruk av offentlig ställning som inte är begränsat till åtgärder som vidtas vid myndighetsutövning.

Enligt myndighetsförordningen ska myndigheter tillhandahålla information om myndighetens verksamhet. Det är viktigt att myndigheternas informations- och kommunikationsverksamhet följs upp och regelbundet omprövas. Regeringen följer därför löpande hur myndigheterna prövar behovet av informations- och kommunikationsinsatser och har gett 31 myndigheter i uppdrag att redovisa kostnaderna för denna verksamhet samt hur verksamheten har bidragit till myndigheternas förmåga att uppfylla sina kärnuppgifter. Det är särskilt viktigt att myndigheterna är transparenta med kostnader och resultat när det gäller informations- och kommunikationsinsatser.

I augusti 2023 gav regeringen Statskontoret i uppdrag att kartlägga och analysera informations- och kommunikationsverksamhet som förvaltningsmyndigheter under regeringen riktar mot allmänheten. Statskontorets granskning visar att myndigheterna är väl medvetna om de krav som ställs på informations- och kommunikationsverksamheten. Enligt granskningen finns det enstaka exempel på myndigheter som har brustit när det gäller saklighet och opartiskhet i sin information och kommunikation till allmänheten.

Av regeringsformen framgår att det vid beslut om statliga anställningar endast ska fästas avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Huruvida regeringen lever upp till denna bestämmelse i sitt utövande av utnämningsmakten har vid flera tillfällen granskats av konstitutionsutskottet. Jag kan konstatera att andelen utnämnda myndighetschefer i Sverige med politisk bakgrund har varierat över tid men har legat mer eller mindre konstant sedan regeringsskiftet 2006.

KU har också uttryckt att politisk bakgrund inte ska vara diskvalificerande vid en tillsättning så länge endast sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet beaktas vid tillsättningen. Politisk erfarenhet kan vara en saklig grund att fästa avseende vid, och den får då värderas tillsammans med andra erfarenheter. Det är i sådana fall inte relevant vilket politiskt parti personen har en bakgrund i, utan det handlar då om det faktum att han eller hon har utfört uppgifter i en politisk och offentlig miljö på ett sådant sätt att det är meriterande för den tjänst som ska tillsättas.

Herr talman! Jag står inte och är allmänt nöjd, som något slags fet, lat katt här. Men jag tänker inte låta osanningar stå oemotsagda. När oppositionen säger att Sverige ligger i tillväxtligans botten är det inte sant. Enligt prognosen kommer Sverige att vara etta.

Det är sant att vi i början av mandatperioden var just i botten, för vi ärvde ju den låga tillväxten efter åtta år av socialdemokratiskt och miljöpartistiskt styre. Då hamnade vi långt ned i tillväxtligan.

Sedan har regeringen styrt i fyra år. Vi ser hur vi klättrar och klättrar, och vi ser att den ekonomiska utvecklingen ser allt ljusare ut. Det är jag stolt över, men jag är ännu inte helt nöjd. Vi har mycket att ta tag i framöver.

I en lågkonjunktur, efter den höga inflation som vi har varit inne i, har vi genom att sänka skatterna och höja vissa strategiska bidrag kunnat stärka hushållens och familjernas ekonomier. Det har varit väldigt bra.

Det har varit viktigt att göra detta i en lågkonjunktur för att stötta hushållen genom en tuff tid.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Jacob Risberg för frågan!

Jag trodde först att ledamoten skulle säga att han hade fått hjälp av AI att ta fram frågan. Det är ett välkänt knep, i varje fall från någon av ledamöterna. Jag tycker att det var bättre att han i stället fått två assistenter.

Vi har inte alla svar på de här frågorna. Jag tror också att den specifika frågan just hur skolorna jobbar kanske ska ställas i en interpellation eller i en frågestund till skolministern som är ansvarigt statsråd.

Det här är någonting som skolorna naturligtvis måste jobba med väldigt mycket framöver och som de såklart jobbar mycket med i dag. AI är en så naturlig del av de flesta barns och ungdomars liv i dag att jag skulle säga att det är omöjligt som både lärare och rektor att inte komma i kontakt med detta.

Med tanke på hur vi kan se exempel på hur AI har en negativ plats i vissa barns liv med algoritmer och annat som kan skada barns psykiska välbefinnande är det självklart väldigt viktigt att skolan också tar en mer aktiv roll för att se att AI främjar barns utveckling och inte exempelvis spär på psykisk ohälsa.

Herr talman! Falska påståenden blir inte sanna bara för att de upprepas som av en raspig grammofonskiva. Det upplever jag i kammaren just nu.

Svensk tillväxt har gått från bottenligan till toppenligan under de här fyra åren. Vi ärvde en låg tillväxt i Sverige. Den är fortfarande inte så hög som den borde vara – av ganska lätt insedda skäl. Om man följer nyheterna någon gång per dag i alla fall vet man att den globala tillväxten minskar. Den har fått sig en törn på grund av handelshinder och det som sker i Mellanöstern, men också naturligtvis Rysslands krig mot Ukraina.

Arbetslösheten minskar nu och har minskat flera månader i följd. Vi har kunnat stimulera efterfrågan genom att stärka hushållens ekonomi utan att driva på inflationen. Vi ärvde en inflation som var tvåsiffrig. Den är nu långt under Riksbankens mål. Räntorna har kunnat halveras. Vi har kunnat stärka en tvåbarnsfamiljs ekonomi med inte mindre än 5 000 kronor i månaden.

(Applåder)

Herr talman! Det här gör vi på bred front, och många olika departement är inblandade. Ta bara den största forsknings- och innovationspropositionen, som vi kunde presentera här runt julen 2024. Där flyttade vi verkligen fram positionerna inom de här områdena – AI och annan ny teknik.

Inom Klimat- och näringslivsdepartementet har näringsminister Ebba Busch ett stort ansvar för regelförenkling. Vi har tillsatt både ett förenklingsråd och ett implementeringsråd för att komma undan den sjuka Sverige många gånger haft med överimplementering av ny EU-lagstiftning.

Inom mitt område har vi ansvar för digitalisering. Vi gör nu väldigt mycket för att öka tillgången till data. Beräkningskraften ökas med en ny superdator, Mimer, vid Linköpings universitet. Vi investerar i en AI-verkstad för offentlig sektor för att kunna skala upp ny innovation i hela den offentliga sektorn. Vi ger också olika uppdrag inom offentlig upphandling för att det ska bli lättare att upphandla svenska och europeiska molntjänstleverantörer exempelvis.

Herr talman! Det är jätteroligt att det diskuteras så mycket AI i kammaren i dag. Det gläder såklart AI-ministern.

Vi lägger i budgeten 25 miljoner kronor på att öka digital inkludering och minska det digitala utanförskapet. Mycket är riktat till personer i den äldre åldersgruppen men även till en del andra målgrupper i samhället.

Jag har nu många möten runt om i Sverige med lokala PRO, SPF- och RPG-föreningar för att tala om just digitalt utanförskap men också om de möjligheter som digitalisering och AI kan ge, bland annat för hälso- och sjukvården och äldreomsorgen.

Ett mål i digitaliseringsstrategin, som antogs för ett år sedan, är just att digitaliseringen ska bidra till att frigöra tid för medarbetarna i omsorgen och i sjukvården och minska den administrativa bördan – för att förbättra både verksamheten och arbetsmiljön.

Läser man digitaliseringsstrategin ser man att den också är fokuserad på just användarvänlighet.

Jag rekommenderar en läsning av digitaliseringsstrategin, eftersom den faktiskt tar upp de här frågorna mycket mer än vad AI-strategin gör.

Herr talman! Det är intressant att det som här kallas valfläsk ändå – vad jag har förstått – får stöd från Socialdemokraterna. Ena dagen kallar man det valfläsk, och den andra dagen tycker man i olika intervjuer att det är jättebra och säger: Det här har vi föreslagit i flera år. Det är alltså lite oordning i argumentationen.

Vad gäller tillväxten har vi under de här fyra åren gått från att vara i EU:s bottenliga till att nu vara i EU:s toppliga. Därmed skapar vi bättre förutsättningar för reformer i framtiden. Så nog har den här regeringen fört en tillväxtfrämjande politik.

Men vi är självklart inte isolerade från omvärlden. Vi är beroende av vår omvärld. När det är krig runt om i världen, när transporter inte kan skickas på och genom olika hav och sund på andra kontinenter påverkar det också svensk ekonomi. Och när USA lägger tullar på olika varor och tjänster påverkar det självklart svensk ekonomi, som är väldigt beroende av omvärlden. Det är självklart.

Det innebär dock inte att den här regeringen inte för en tillväxtfrämjande politik. Det visar också siffrorna att vi gör.

(Applåder)

Herr talman! Regeringen gör mycket för att effektivisera offentlig sektor, men det finns långt mycket mer att göra. Det behövs minst fyra år till för att fortsätta detta arbete. Det finns en stor potential till ökad effektivisering. En av dem är bättre offentliga upphandlingar och ökad digitalisering.

Här har regeringen gjort mycket för att skapa bättre förutsättningar för statliga myndigheter och för kommuner och regioner att göra bättre offentliga upphandlingar, bland annat genom den färdplan för offentlig upphandling som regeringen fattade beslut om i oktober och genom många uppdrag till bland annat Upphandlingsmyndigheten för att stödja offentliga myndigheter, kommuner och regioner inom upphandlingar av digitala tjänster.

Vi har också gjort insatser för att sänka trösklarna in till den offentliga sektorn, så att fler små och medelstora företag, många startups, ska kunna delta i offentlig upphandling och vinna kontrakt. Ett sådant exempel är en förstudie av dynamiska inköpssystem, som det heter, för att sänka trösklarna och göra offentliga affärer lättare för små företag.