Gustaf Lantz

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En sänkt åldersgräns för öppna insatser till barn utan vårdnads-havarens samtycke

Fru talman! Äntligen! I dag tar vi ett viktigt steg mot en socialtjänst som kan göra större skillnad tidigare. Detta arbete påbörjades under förra regeringen och går i dag i mål.

Öppna insatser är namnet på det socialtjänsten kan göra för barn och unga som bor hemma. Sådan hjälp kan även ges till ungdomar som är placerade i HVB-hem, familjehem eller stödboende. Det kan handla om att få en kontaktperson, en kontaktfamilj eller stöd- och behandlingsinsatser eller om att delta i program.

Lagförslaget innebär att åldersgränsen sänks från 15 till 12 år för när socialtjänsten kan ge öppna insatser där barnet säger ja men vårdnadshavaren nej. Som opposition ska man inte vara tyst om det regeringen gör dåligt men inte heller om det regeringen gör bra, och det är verkligen bra att lagen nu äntligen ändras.

Fler steg måste dock tas för att socialtjänsten ska kunna bli bättre i sitt förebyggande arbete. Öppna insatser ska alltid först och främst ges frivilligt. Både barn och vårdnadshavare ska helst samtycka till socialtjänstens hjälp för att den ska ha bäst förutsättningar att göra skillnad till det bättre.

Fru talman! Det säger sig självt att vårdnadshavare kan sabotera öppna insatser om de inte gillar att de ges. För vissa barn och unga som lever i en hederskontext kan det vara mycket farligt att ta emot hjälp från socialtjänsten om vårdnadshavarna inte vill. Men det kan samtidigt innebära en stor risk för barnet att inte få hjälp.

Är detta en olöslig Rubiks kub? Nej. Nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtyck har föreslagit att öppna insatser ska kunna ges utan vårdnadshavares kännedom. Vi socialdemokrater ser samma behov. Utgångspunkten för samhällets insatser måste vara barnets bästa, och då kan vårdnadshavares rätt till insyn och kommunikation med socialtjänsten få stå tillbaka.

Fru talman! Regeringen skriver i propositionen att det saknas underlag för att tillgodose dessa synpunkter och att de bedömer att en sådan inskränkning i vårdnadshavarnas rätt att ta del av uppgifter skulle förutsätta en genomgripande översyn av aktuella bestämmelser i bland annat föräldrabalken. Annorlunda uttryckt är det helt enkelt för mycket jobb för den här regeringen. Vi socialdemokrater säger i stället: Kavla upp ärmarna och gör det som krävs för att vi ska kunna hjälpa våra mest utsatta ungar!

Fru talman! Tänk vad mycket mer vi vet om hederskultur nu än för bara några år sedan! Många har betalat ett oerhört högt pris för denna ökade medvetenhet. Som Uppsalabo är det omöjligt att inte tänka på Fadime Sahindal, som med sitt liv och med sin död har gjort att fler tjejer blivit sedda och fler tjejer kunnat hjälpas.

Det är med mod och hårt arbete som samhället förändras till det bättre. Låt oss möta Fadimes mod med hårt arbete! Låt oss ge oss in i föräldrabalkens bestämmelser för att skriva om paragraferna om det är det som krävs!

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar att socialtjänstministern gärna pratar om de åtta år som har varit. Men om socialtjänstministern envisas med detta måste det göras på rätt sätt. Att säga att den nya socialtjänstlagen fördröjs därför att den förra regeringen inte tog tag i lagfrågan är helt enkelt inte sant. Enligt plan skulle vi ha diskuterat och antagit en ny socialtjänstlag redan 2023. Nu skjuts den upp. Hur kan man få det till att det är sossarnas fel? Regeringen måste faktiskt kliva fram och ta ansvar. Annars blir det märkliga debatter här i kammaren.

Camilla Waltersson Grönvalls engagemang är genuint, och hon vill gott. Det är inte den här regeringens problem att Camilla Waltersson är socialtjänstminister, utan vårt problem är att den övriga regeringen inte backar upp engagemanget. Det syns inte i de budgetposter som kommer socialtjänsten till del. I den socialdemokratiska budgeten är satsningen 50 gånger större än i den budget regeringen lägger fram. Det skulle göra skillnad på riktigt.

Politik är inte bara ord, utan det gäller att få övriga Tidölaget med sig om man på allvar säger att det ska bli en stor skillnad i Sverige. Mycket är ogjort, och det finns mycket att önska vad gäller farten i reformarbetet. Men det görs också mycket som är bra, inte minst går man i mål med många av de satsningar som den förra regeringen påbörjade. Nu är det dags att vi ser nya tag och ny energi också från den här regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att väljare av olika färg förväntar sig hårt arbete för Sveriges bästa av regeringen. Jag tror att man är ganska trött på att regeringar, oavsett färg, skyller på dem som satt i regering tidigare. Att skylla på sossar kommer inte att öka förtroendet för den här regeringen, utan regeringen kommer att granskas utifrån vad man faktiskt gör och inte gör.

Jag delar inte riktigt historiebeskrivningen att den socialdemokratiska regeringen inte gjorde någonting. Det finns ju ett färdigt förslag. Det var en handlingskraftig regering med statsrådet Lena Hallengren, i kombination med en energifylld opposition som låg på, som gjorde otroligt mycket på det här området. Det var en fantastisk smältdegel för bra politik, och ett förslag som är ett resultat av den tiden kommer nu in i den här regeringsperioden.

Jag har inga problem att ge uppmuntran till och utdela tack för mina politiska motståndares bra arbete. Men jag tycker att det är sorgligt om vi hamnar i en diskussion om att det är sossarnas fel att detta dröjer, för det är det faktiskt inte.

Jag kan bara konstatera att regeringen har en prioriteringslista - konstigt vore det annars - och när segeryran efter Tidöavtalet har lagt sig börjar vi se hur den faktiskt ser ut. I den budget som nu ligger ser vi hur lågt prioriterade satsningar på socialtjänsten var i jämförelse med stora skattesänkningar till dem som tjänar mest. Det är bara att lägga det socialdemokratiska budgetförslaget mot regeringens så ser man att den speciella satsningen på socialtjänsten är femtio gånger så stor med det socialdemokratiska budgetförslaget. Tyvärr kommer dessa pengar inte kommunerna till del, utan de kommer att få dela på 10 miljoner. Alla Sveriges 290 kommuner ska dela på 10 miljoner kronor. Det blir väldigt, väldigt lite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men med danstillståndet gick det fort. Jag förstår att det är härligt för en moderat att få gå fram med ett sådant förslag, och jag tror att de flesta svenskar också tycker att det är bra. Och kanske är det är roligare att gå på en Muf-kongress och få nyliberala applåder för att man tar bort kravet på danstillstånd än att faktiskt göra jobbet i de detaljer som hjälper utsatta barn - barn som kanske inte ens uppmärksammas av någon som inte själv är socialsekreterare.

Förutom våra nordmakedonska vänner på läktaren tror jag att det är få som ser den här debatten. Jag menar att den är väldigt viktig och gläds ändå åt det positiva som socialtjänstministern svarar mig i dag. Jag tolkar det som att ett konkret förslag är nära, och jag hoppas att det är ett bra och ändamålsenligt förslag som vi i riksdagen får möjlighet att diskutera och förhoppningsvis också rösta igenom.

Herr talman! Tack för svaret, socialtjänstministern! Finns det något som är lika upprepat, men inte uttjatat, som att barn är det viktigaste vi har? Detta är helt och fullt sant, och det är värt att hela tiden påminna oss själva om det. Därför vill jag mena att socialtjänstministern har bland de absolut tyngsta portföljerna i denna regering. I den ligger nycklar till de allra mest sårbara barnens framtida öde.

Om barn är viktiga ska oro om barn också tas på allvar. Det görs inte i dag. Hur kan det annars vara så att en socialsekreterare inte kan se alla orosanmälningar som gjorts kring ett barn för att regler om personuppgifter sätter stopp?

Herr talman! Som professor Anna Singer pekar på i Uppsala universitets remissyttrande gör detta att det kan vara storleken på kommunen, personalomsättningen eller den enskilda socialsekreterarens minne som blir avgörande för om ett barn får den hjälp det behöver eller inte. Ni hörde rätt. År 2023 är det så. I en tid när vi har förarlösa bilar kan socialsekreterare inte få in de uppgifter som de behöver i sin dator för att kunna göra sitt jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! För mig är det obegripligt att möjligheten att fånga upp ett barn som far illa kan väga så lätt. En socialsekreterare, som kan vara skillnaden mellan om ett barn får hjälp eller inte, måste kunna göra sitt jobb. Det tycks onekligen vara så att lagen skyddar föräldrar som är oroliga för att en socialsekreterare ska få pinsam information om familjen. Det tycks handla om det snarare än om barnets bästa.

År 2019 kom Socialstyrelsen med ett förslag på hur denna brist i lagstiftningen enkelt skulle kunna rättas till. Men lagförslaget ligger kvar i statsrådets portfölj. Klockan tickar, och barn mår dåligt. Min roll som oppositionspolitiker är att stressa och ligga på. Jag såg Camilla Walterssons energi i riksdagen när hon var i opposition. Nu behövs den energin i förarsätet.

Herr talman! Att ta bort kravet på danstillstånd på krogen gick med en väldig fart. Den 12 januari meddelade regeringen att man hade skickat ett lagförslag till Lagrådet om saken. Detta gör ju att man börjar fundera på hur regeringens prioritetsordning ser ut. Hur ser kön i regeringens lagmaskineri egentligen ut?

Vad jag förstår vill socialtjänstministern gå fram med en överflyttning av LSU-dömda ungdomar från Sis-hemmen till Kriminalvården innan den genomlysning av Sis verksamhet som nu är på gång är klar. Varför inte denna otålighet när det gäller socialsekreterares möjligheter att se orosanmälningar, något som rimligtvis är en mycket mindre ingripande lagändring? Varför måste vi vänta på att ta alla regelförändringar som rör dokumentation och sekretess för barn i ett sammanhang?

Herr ålderspresident! Det kan låta klokt och bra att ta de bästa synpunkterna från varandra. Men i praktiken ser vi väldigt lite liberal politik i den politik som regeringen för. Det är bara att titta på detta område, socialtjänsten. Vi satsar alltså 50 gånger mer, en halv miljard. Den här regeringen prioriterar helt andra saker.

Det är alltid svårt att få ett tydligt besked. Vad är den stora vinsten för de socialliberaler som valde att lägga sin röst på Liberalerna när de tittar i Tidöavtalet? Och framför allt, vad har Liberalerna fått igenom som de inte hade fått igenom i ett samarbete med mer anständiga partier? Det hade verkligen kunnat innebära att prata och se vad som är bra för våra medlemmar och för dem som har ett socialliberalt hjärta i vår tid.

Jag tror att de känner sig besvikna, precis som att man i EU-parlamentet har reagerat med kraft mot att ett liberalt parti har lierat sig med högerpopulister. Jag känner mig besviken, och jag vet att många som är till höger om mig känner sig besvikna. Men de är välkomna till Socialdemokraterna.

Herr ålderspresident! Det är med blandade känslor jag lyssnar på ledamoten Lina Nordquist. Jag blir glad av att höra en sund socialliberal tala om det starka samhället när människor har det som svårast. Men jag blir också lite ledsen när jag tänker på vilka saker vi hade kunnat göra tillsammans. Tänk om vi hade fått sitta och vända och vrida på hur vi skulle få samhället att gå i rätt riktning.

Jag tänker till exempel på det förslag som vi socialdemokrater nu har lagt fram vad gäller jämställdhet i försörjningsstödet, om att kunna betala ut till både mamman och pappan. Då kan man säkerställa att det inte blir en onödig maktbalans eller ett medel för att undertrycka någon annan.

Jag har haft samtal med liberaler när jag har pluggat i Uppsala eller suttit i kommunfullmäktige. Det har varit skönt att det har funnits samsyn om vikten av jämställdhet och mycket annat.

Herr ålderspresident! Problemet är att Lina och hennes parti har valt att regera tillsammans med Sverigedemokraterna och andra borgerliga partier. Nu syns väldigt lite av det som Lina Nordquist talar om, det starka samhället. Man kan också titta på hur budgeten ser ut. Vi satsar 50 gånger mer på socialtjänsten.

Min fråga i det här fallet gäller jämställd utbetalning. Hur kommer det sig att Liberalerna röstar emot att deras regering ska titta på den möjligheten? Vore det inte, som ett feministiskt parti, rimligt att bara titta på det?

Herr ålderspresident! Det blir lätt som i Jeopardy när man diskuterar med sverigedemokrater: Helt plötsligt är det någon annan som ställer frågan och någon annan som ska svara. Men jag svarar gärna på det.

Vi socialdemokrater har alltid haft ett stort fokus på det förebyggande arbetet, på den gemensamma välfärden och på socialtjänsten. Vi har gjort väldigt mycket. Det är bara att titta i historieböckerna. Men nu är det faktiskt en sverigedemokratiskt styrd regering, även om Sverigedemokraterna inte sitter i den, som har ansvaret.

Jag kan bara konstatera: Hur hanterade vi välfärden under coronapandemin? Vi såg till att kraftsamla och avsätta resurser så att vi inte skulle få ett ekonomiskt moras. Hur hanterade högern finanskrisen 2008? Då hade vi en arbetsmarknadsminister i Sven Otto Littorin som dystert konstaterade att det skulle bli ett "skitår".

Detta kan vi nu se i välfärden. Det är inte bara speciella satsningar på socialtjänsten som blir avgörande för hur ungdomar och barn ska hållas borta från kriminalitet, hur människor ska kunna leva ett värdigt liv och hur barn ska kunna ha en trygg uppväxt. Det handlar om att ha en fungerande välfärd i stort, att kommunerna har egna resurser att satsa på socialtjänsten men också på skolan och andra insatser. Där har regeringen återigen visat att man inte tillför de resurser som behövs.

Vi socialdemokrater kan stolt säga att vi satsar dubbelt så mycket som regeringen på välfärden i generella statsbidrag. Regeringen kanske skulle ha gjort det om det inte hade legat lägre på prioriteringslistan. I stället gör man stora skattesänkningar för dem som tjänar mest. Det är de som är vinnarna i den här högerbudgeten.

Herr ålderspresident! Ledamoten pratar väldigt varmt om socialtjänsten och hur viktig den är, men ledamoten tillhör också ett parti som står bakom den budget vi nu har att förhålla oss till i Sverige. Där valde regeringen med stöd av Sverigedemokraterna att lägga 10 miljoner kronor på satsningar hos socialtjänsten ute i kommunerna - 10 miljoner att dela på för alla 290 kommuner i Sverige. Vi socialdemokrater gjorde i vårt budgetförslag en satsning på en halv miljard, det vill säga 50 gånger så mycket.

Min fråga till Carita Boulwén blir därför: Är ledamoten nöjd med den budget vad gäller socialtjänsten som regeringen har lagt fram tillsammans med Sverigedemokraterna?

Herr ålderspresident! Jag läste för några år sedan en artikel i UNT om den pensionerade socionomen Kennet Everland. Han arbetade under sitt yrkesliv 42 år som handläggare på socialjouren i Uppsala. Han har torkat blod från golvet för att anhöriga ska slippa se det, tvångsomhändertagit missbrukare som varit en fara för sig själva och tagit hand om små barn som just mist sina föräldrar.

När Estoniafärjan sjönk hade Kennet Everland beredskap i hemmet. Då ringde polisen klockan halv sex på morgonen och bad honom att åka ut och ta hand om en elvaårig flicka vars ensamstående mamma hade drunknat.

En gång hade ett föräldrapar hämtat sitt äldsta barn på Arlanda mitt i natten och krockat på vägen hem. Alla tre dog. Därhemma låg två yngre syskon och sov. Tillsammans med polis tog han barnen till sjukhuset. Han gick där i kulverten med ett föräldralöst spädbarn i famnen. Det glömmer han aldrig.

Vilken trygghet att Kennet varit beredd på nätterna att börja reda i de mest hopplösa situationer. Någon måste göra det, och någon har ofta varit Kennet.

När vi ropar på att samhället ska agera, då är det ofta socialtjänsten som ska göra jobbet. Socialtjänsten är helt beroende av att det finns skickliga socionomer som Kennet, som med utbildning och erfarenhet fattar kloka beslut. Men de ska också med varmt hjärta ge ett mänskligt stöd i omänskliga situationer.

Jag känner ett särskilt ansvar i en debatt som denna då vi diskuterar socialtjänstens arbete. Ger vi sådana som Kennet rätt verktyg? Och framför allt: Ger vi dem som socialtjänsten kommer i kontakt med bästa möjliga förutsättningar i livet?

Herr ålderspresident! Lagstiftning är frusen politik. Socialtjänstlagen är resultatet av en svunnens tids politiska diskussioner. Visst har det gjorts justeringar sedan regeringen 1979 lade fram socialtjänstlagen för riksdagen, men stommen är densamma. Men Sverige är inte detsamma nu som då, på ont och gott. Vi måste ha en helt ny socialtjänstlag för vår tid.

Det får vara slut på duttandet. En helt ny verktygslåda måste till. Vi måste få fler möjligheter att ge stöd tidigt, inte minst för våra barn och ungdomar och för möjligheten att förebygga grov kriminalitet.

Jag längtar till att vi har konkreta förslag att diskutera här i riksdagen. Jag önskar vår socialtjänstminister lycka till i detta arbete. Men med det sagt börjar jag bli otålig.

Det finns ett utrett förslag som legat sedan 2020. Enligt rikspolischefen har vi 30 000 individer kopplade till skjutvapenvåldet. Tre unga tar steget in i gängen varje dag. Det är bråttom. Varför händer inte mer?

Herr ålderspresident! Samtidigt som vi står här i kammaren och diskuterar sitter ett stenkast bort hemlösa människor på bänkarna utanför McDonalds på Centralen. Vi är även deras parlament. Deras liv måste också räknas när vi bygger vidare på Sverige. Vi måste göra mer för att alla ska ha någonstans att bo.

Vi socialdemokrater vill bland annat att regeringen ger förutsättningar för att modellen Bostad först ska införas i hela landet. Det är också viktigt att vi får fram statistik över hemlöshetens utveckling så att vi kan göra rätt saker från riksdag, kommuner och alla dem som måste bidra för att vi ska komma till rätta med hemlösheten.

Herr ålderspresident! Försörjningsstöd ska vara den sista utvägen. Det ska vara en tillfällig åtgärd. Men det är ett viktigt skyddsnät, inte minst för att föräldrar ska kunna ge sina barn mat, kläder, ett tryggt hem, en värdig uppväxt och en sjyst chans i livet.

Det är också viktigt att detta stöd hela tiden prövas mot sin tid. Regeringen bör därför utreda om internet ska ingå i skälig levnadsnivå i riksnormen för försörjningsstöd. Att söka arbete, utbildning och sköta skolan för att kunna hitta en väg till egen försörjning är väldigt svårt utan internet.

För mig som socialdemokrat är samspelet mellan rätt och plikt viktigt. Jag hoppas därför att det lagstiftningsarbete som den socialdemokratiska regeringen inledde för att införa aktivitetsplikt för försörjningsstöd snart blir verklighet. Det handlar om rätt till ett värdigt liv och plikt att göra sitt för att komma i egen försörjning.

Herr ålderspresident! Vem som får pengarna i en relation kan vara oväsentligt vid en utbetalning av till exempel barnbidrag, eller så kan det vara av största betydelse. När någon vill kuva en annan person under sig är ekonomin ett viktigt maktmedel.

Vi socialdemokrater anser därför att regeringen bör se över möjligheten att betala ut försörjningsstödet i två lika stora delar till vuxna i samma hushåll, ett jämställt försörjningsstöd helt enkelt. Vi tycker att det är dags.

Herr ålderspresident! Tyvärr finns det alltför många som med hot, våld och trakasserier angriper personal inom socialtjänsten. Detta är givetvis fullständigt oacceptabelt. Det är farligt för anställda och dem som behöver samhällets hjälp.

Vi vill därför att det ställs krav på att alla kommuner ska ha ett systematiskt förebyggande arbete mot hot, våld och trakasserier som riktas mot socialtjänstens medarbetare.

Herr ålderspresident! Jag hoppas avslutningsvis att vår socialtjänstminister kan påverka vår finansminister att tänka om kring socialtjänstens resurser. Kommunerna står inför stålbad när regeringen satsar pengarna på stora skattesänkningar för dem med högst inkomster. Till välfärden blir inte mycket över.

I budgeten satsar regeringen 10 miljoner på socialtjänstens brottsförebyggande arbete. Det är 10 miljoner för Sveriges 290 kommuner att dela på. Vi socialdemokrater avsätter i vårt budgetförslag en halv miljard. Det är 50 gånger så mycket. Det skulle ha gjort skillnad på riktigt. Med det yrkar jag bifall till reservation 13.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Dessa frågor är ju inte beroende av varandra. Man kan av flera skäl vara emot ensamarbete i en så känslig verksamhet som Sis. Att man ska stå ensam utan kollegor till hands när man ska hantera några av de mest komplexa ungdomar vi har tycker jag inte är sjyst. Där tycker jag att vi borde dra en röd linje från politikens sida och säga att detta inte är okej.

Jag är övertygad om att det är ett bra sätt att också förbättra tryggheten för dem som bor på Sis-hem och få ned antalet avskiljningar, vilket vi måste göra.

Men frågan återstår: Varför kan inte Vänsterpartiet ställa sig bakom ett sådant förslag, som också har drivits av fackförbundet Seko och dem som jobbar i den här verksamheten och ser vad ensamarbetet betyder för deras hälsa och kvaliteten inom Sis?

Fru talman! Det är många partier som är med och styr nu. Det största partiet i regeringsunderlaget är Sverigedemokraterna som styr från baksätet. Men det är faktiskt så att Juno Bloms parti Liberalerna sitter med i regeringen. Är det så att det som liberaler säger här i kammaren står för var och en av dem? Hur ska en generaldirektör som slår upp tidningen på morgonen och läser att det från talarstolen har yttrats att man har svårt att ha förtroende för generaldirektören och gör en liknelse med en rektor som tillåter någonting och att vederbörande i så fall inte borde få vara kvar tolka detta?

Ibland känns det som om Liberalerna inte riktigt förstår vad de har gjort när de har lierat sig med Sverigedemokraterna, men nu börjar det också kännas som om Liberalerna inte förstår att de sitter i en regering.

Sverige missköts. Även om ledamoten inte riktigt förstår vidden av sitt uttalande är det regeringsodugligt att ha regeringspartier som går upp i talarstolen och yttrar misstroende mot en generaldirektör utan att ha regeringen och ansvarig minister med sig. Det bryter mot svensk förvaltningstradition.

Det känns mer och mer som om Liberalerna har anammat Sverigedemokraternas arbetssätt när det gäller hur det här landet ska styras, och det beklagar jag.

Fru talman! När jag hörde Juno Bloms inlägg kom jag att tänka på uttrycket "visa mig dina vänner så ska jag säga dig vem du är". Det märks att Liberalerna umgås mycket tätt med Sverigedemokraterna just nu.

Att ledamoten står i talarstolen och säger att hon inte har förtroende för den högsta ledningen för Sis kräver sin förklaring. Vem är det som styr? Vad är det ni säger, och vad är det ni vill? Min fråga är: Har Juno Blom förtroende för generaldirektören för Sis, och, om inte, är det regeringens ståndpunkt hon har redogjort för, nämligen att man kommer att sparka henne?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Jag hoppas och tror att andra partier ändrar sig i den här frågan. Det är, precis som ledamoten var inne på, viktigt att vi har ansvaret för verksamheten och att vi känner ansvaret och engagemanget.

Jag tror att de anställda inom Sis förväntar sig att vi ska kunna vara tydliga med en sak, nämligen att de inte ska vara själva i den här svåra miljön. De ska alltid ha en kollega i ryggen, nära till hands.

Det är inte vid många tillfällen som ensamarbete sker. Men det är alldeles för många. Det borde vara möjligt att komma till rätta med det. Min uppfattning är att vi måste peka med hela handen och vara tydliga för att inte lämna någon i sticket oavsett om det handlar om barn eller om personal.

Fru talman! Jag känner ett ansvar för att dra röda linjer för den verksamhet som vi i riksdagen ansvarar för. För mig är det inte speciellt komplicerat eller konstigt om vi politiker säger att man alltid ska ha en kollega vid sin sida när man utför uppgifter inom Sis och jobbar med ungdomar och barn som ibland är väldigt svåra att hantera. Men framför allt handlar det om att ungdomar och barn ska känna den tryggheten.

Ledamoten Hultberg uttryckte på ett väldigt bra sätt allvaret i de brister som finns inom Sis. Men jag konstaterar att det bara är ett parti i den här debatten som har lagt fram ett konkret förslag som handlar om att förbättra situationen på Sis och inte bara säga nej till vissa åtgärder. Det här är någonting som skulle göra skillnad.

För mig är det viktigt att Seko, som organiserar dem som jobbar inom Sis, tydligt har ställt det här kravet. Jag har också lagt tid på att prata med människor som jobbar inom Sis och som säger att det här är väldigt viktigt, även för att kunna få nya kollegor. Som Hultberg tar upp finns det problem med att hitta kompetent och utbildad personal. Ska det vara attraktivt att jobba inom Sis måste man veta att man inte hamnar i farliga situationer och att man har en kollega till hands när det behövs.

Jag hoppas att vi kan fortsätta den här diskussionen. Hultberg inledde sitt huvudanförande med att prata om den förra mandatperioden och beskrev det som att ingenting hade hänt. Vi kan ta en kopp kaffe och prata om alla de uppdrag som getts och de pengar som tillskjutits, men jag tycker att vi fokuserar på framtiden och försöker göra så mycket bra som möjligt tillsammans.

Fru talman! Jag var nyligen på en loppis och fick se ett föremål som fick det att hugga till i bröstet. Det var en röd hjärtformad kudde med händer - jag vet inte om ni har sett en sådan kudde.

Det var när jag arbetade på tingsrätten i Falun som jag såg en sådan kudde för första gången. Jag satt på flera rättegångar där vi tittade på långa videoinspelade förhör med barn. Det var barn som råkat väldigt illa ut i livet, som berättade om övergrepp och som hade svårt att sitta still och att uttrycka sig. Skickliga förhörsledare hade skapat en så trygg miljö som möjligt för barnen, bland annat med just en sådan hjärtkudde. Den blev en livboj i allt kaos. När de jobbiga frågorna kom om fruktansvärda händelser gömde sig ungarna bakom kudden och kramade den hårt och länge.

Under min tid på tingsrätten lärde jag mig att det inte finns några gränser för vad barn kan tvingas uppleva, inte heller i Sverige. Många av dem som bor på Sis-hem har tidigare varit utsatta för övergrepp eller annat våld från vuxna. De behöver trygghet och lugn, bra vård och tid att läka.

Fru talman! Därför är det så otroligt sorgligt att om och om igen läsa om att barn far illa inom Sis. När vi diskuterar hur samhällets allra mest utsatta ska behandlas finns det inte utrymme för politiskt spel, förenklingar eller ideologiska låsningar. Det måste helt enkelt bli rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Avskiljningar vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Den gemensamma nämnaren för dem som är intagna på Sis är att det är barn och ungdomar som samhället bedömt måste vårdas inlåsta. De riskerar i annat fall att skada sig själva eller andra. Där finns alltifrån unga tjejer som skurit sig i armarna för att de inte orkar leva längre, till pojkar som mördat på uppdrag av gäng.

Fru talman! Avskiljning är en lagreglerad möjlighet för personalen att ta en klient åt sidan för att ge vård i avskildhet. I vissa fall är det nödvändigt, men används det för ofta är det ett tydligt tecken på att något inte står rätt till i verksamheten.

Avskiljningar är en mycket ingripande åtgärd mot en persons frihet och kroppsliga integritet - rättigheter som inte minst är viktiga för barn och unga. Avskiljning ska endast vara en sista utväg för att inte någon ska komma till allvarlig skada, men mellan 2019 och 2021 har antalet avskiljningar för flickor nästan fördubblats. Detta måste Sis nu åtgärda.

Fru talman! Ivo har konstaterat i sin granskning att det förekommer färre avskiljningar på särskilda ungdomshem med hög personaltäthet, erfaren personal och låg personalomsättning. Barnen och ungdomarna är också tryggare där. Inte minst anses personalens kunskap om funktionsnedsättningar vara en viktig faktor för att placerade barn och unga ska få vård och behandling efter behov.

Fru talman! Slutsatsen måste bli att många avskiljningar skulle gå att undvika med rätt resurssatt personal. Den som vill förbättra situationen för barn och unga inom Sis måste därför intressera sig för arbetsmiljön. Arbetsmiljön är även en viktig nyckel för rekrytering av kompetent personal. Trots detta förekommer ensamarbete i yttersta linjen inom Sis. Detta innebär en stor risk för både personal och barn och unga.

Fru talman! Den som arbetar med landets mest krävande barn och ungdomar ska alltid ha en kollega till hands. Det borde vara en självklarhet, och inte minst förtjänar barn som är inlåsta att få den omsorgen och tryggheten. Därför föreslår vi socialdemokrater att ensamarbete stoppas i de klientnära kontakterna inom Sis. Ensamarbete är en stor påfrestning både psykiskt och fysiskt, i synnerhet på de särskilda ungdomshemmen.

Fru talman! Det är även en ohållbar säkerhetssituation inom Sis. Det har varit flera spektakulära rymningar bara i år, och nu i veckan kom rapporter om upplopp på det särskilda ungdomshemmet i Eksjö. Ensamarbete är farligt för både personal och boende. Tyvärr backas vi socialdemokrater inte upp av ett enda annat parti här i kammaren i dag när det gäller detta krav, trots att fackförbundet Seko väldigt tydligt kräver samma sak. Jag tycker att det är sorgligt.

Fru talman! Att ta bort regelverket kring avskiljningar är inte en lösning i sig. Arbetet måste koncentreras till att få åtgärder på plats som kan förebygga att allvarliga incidenter uppstår för att säkerställa att klienter och personal inte far illa. När situationer som motiverar ett avskiljande ändå uppstår är det viktigt med ett regelverk som tydligt anger ramarna för åtgärden. Det är också viktigt att det regelverket följs, vilket granskningen tyvärr visar inte har gjorts i flera fall.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 4 under punkt 2.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar återigen statsrådet för svaret. Där fanns en passus om att regeringen har satsat på att rabattera Sis-platserna för kommunerna. Situationen är nu så pass allvarlig att det kanske finns anledning att titta på om det inte vore lämpligare att fokusera resurserna på att Sis ska ha platser till dem som vill placera.

Enligt Alexander Ojanne är det stora problemet inte först och främst kommunens kostnad för placeringen utan att kommunen förvägras att placera i Sis. Nu har vi en extrem situation med en extrem våldsspiral, och vi har många unga i gängmiljöer som är en fara både för andra och för sig själva. Att samhället inte kan erbjuda dem plats är vårt gemensamma ansvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag måste gratulera statsrådet till valvinsten, men med denna vinst kommer också ansvaret i regeringsställning. Jag hjälper gärna till med goda råd, men i slutändan är det regeringen som ansvarar för att det fungerar.

Som jag började mitt anförande med att säga är detta en central uppgift för staten. Oavsett vad man anser att staten ska pyssla med eller inte tror jag inte att det finns någon väljare som inte tycker att det är regeringens ansvar att se till att de som samhället utifrån lagparagrafer har bedömt ska vara inlåsta också ska bli det och att de ska få den vård som de förtjänar - den bästa möjliga vården.

Avslutningsvis: Tack för en bra interpellationsdebatt! Jag önskar all lycka med det arbete som måste till för att lösa situationen.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag har också träffat kommunala företrädare som är lite brydda över det svar som statsrådet har gett. För de ser att när barn eller ungdomar måste placeras akut för att det finns överhängande risk för att barnet skadar sig själv eller andra så finns det inga akutplatser. Det statsrådet redogör för är platser vid utskrivning. Är det inte lite att blanda äpplen och päron? Akutplatserna är en annan typ, en som måste till direkt, och sedan finns det de platser där man behandlas. Det är vad jag har hört från kommuner. Det vore bra med ett klargörande i den delen.

Det kan också vara så att man gör olika bedömningar. Statsrådet är själv inne på att det måste till ett samspel. Det kan väl kanske också bli bättre, det vill säga att om kommunen faktiskt inte gör bedömningen att det finns en bättre insats än den som Sis kan ge är detta något man måste ta in i ekvationen och se att det kanske är så att Sis måste kunna erbjuda bättre behandling.

Det finns en enorm potential här. Till exempel går det inte att frikoppla diskussionen om Sis-hemmen från diskussionen om ungdomspsykiatrin, bup. Vad händer med en vårdkontakt när en person från till exempel Uppsala plötsligt placeras i Boden, när man ska ta över vården och vården ska ske inom den slutna formen av Sis-hem?

Jag tror att det finns anledning att överväga hur man ska underlätta en kontinuerlig behandling. Både i den förra diskussionen och den här interpellationsdebatten har jag uppfattat det som att statsrådet är intresserad av att ha en fortsatt dialog. Det här är svåra frågor, och det ska man ha respekt för. Men det är också väldigt viktiga frågor, för inom Sis finns nycklarna till att de ungdomar som har råkat värst ut i vårt samhälle kan få en chans, kan må bättre och kan komma tillbaka till bra liv, men också risken att personer kan drabbas av ett vårdmisslyckande. Det kan vara ett misslyckande med personer som finns i en gängkriminell miljö och som kommunen beslutar att tvångsomhänderta och placera i en sluten miljö, men som när vi inte har platser hamnar i öppna HVB-hem där de går som de vill. Det är djupt tragiskt, och det är nog också väldigt provocerande för dem som råkar ut för gängbrottsligheten att samhället är så tandlöst i handling. I tanken finns en idé om vård i sluten miljö, men sedan blir det inte så för att man inte har resurserna.

Jag tror, avslutningsvis, att det är väldigt viktigt att vi tar ett helt nytt grepp, att vi är inriktade på framtid i den här diskussionen. Vi måste tala minst lika mycket om de här ungdomarna som om Kriminalvårdens uppdrag: Oavsett vem som i framtiden kommer att behandla dem måste vi ha en lösning, och den måste finnas här och nu, och vi måste adressera de här frågorna för de är så pass viktiga. Jag hoppas på att kunna få några klargörande svar här och att vi kan fortsätta diskussionen även när den här interpellationsdebatten är slut.