Rasmus Ling

Herr talman! Min kritik gällande säkerhetszonerna, visitationszonerna, har berörts i sak. De är inte åtgärder som är bra. Jag menar att polisen ska ha tillräckliga möjligheter alldeles oavsett, och så vidare. Den debatten har vi fört, och den för jag gärna igen. Jag tycker att beredningen av ärendet var hafsigt med kort remisstid för remissinstanserna.

Jag har aldrig pratat om demokratins undergång i samband med detta ärende. Den typen av överord borde justitieministern inte slänga mot mig. Om någon annan har gjort det får man rikta sig åt det hållet, men de orden har inte kommit från mig.

Vad gäller tyngden på hur man hanterar Lagrådets kritik är väl anonyma vittnen ett bättre exempel. Lagrådet avstyrker på principiella grunder, och man har också en rad andra invändningar. Om vi ska vara ärliga är det området en betydligt större reform av det svenska rättsväsendet än visitationszoner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vad gäller det moderata förslaget läste jag mig till att det handlar om två tredjedels majoritet alldeles oavsett vad det rör för fråga. Jag googlade mig fram till detta, och det var så det var citerat. Om det var utformat på något annat sätt må det vara hänt.

Herr talman! Det hade varit bra om frågorna hade blivit föremål för en kommitté. Jag anser att det finns ett stort behov av att stärka Lagrådets ställning. Jag tror att det är möjligt för partierna att göra det brett, så att det inte blir en situation där ett parti vill göra detta i opposition men sedan i regeringsställning inte tycker att det är lika viktigt.

Herr talman! Som Gunnar Strömmer själv säger har han varit kritisk till ageranden kring yttranden vid ett flertal tillfällen. Det jag menar är att man på ett tydligare sätt borde ha med sig det förhållningssättet när man faktiskt har klivit in i regeringen själv.

Det går att ha förhållningssättet att man ska förändra Lagrådets roll konstitutionellt, vilket alltså Moderaterna tidigare har velat och Gunnar Strömmer tidigare har anfört. Jag tycker för min och Miljöpartiets del att det hade varit bra. Exakt hur det skulle kunna ske bör bli föremål för diskussion mellan partierna på ett djupgående sätt, men i så fall måste en sådan diskussion initieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Även om man inte går den vägen och gör en förändring rent konstitutionellt kan man förstås välja att agera enligt den tyngd man tycker att Lagrådet ska ha - alltså att värdera ett yttrande enligt det regelverk man helst hade velat se, vilket skulle innebära att Lagrådets yttranden vägde tyngre än vad man har valt att låta dem göra vid ett flertal tillfällen den här mandatperioden.

Visitationszonerna var ett exempel. Ett kanske ännu tydligare exempel var lagen om id-kontroller från Infrastrukturdepartementet - ändå ganska nära Gunnar Strömmers bord - där förslaget alltså avstyrktes men regeringen ändå gick vidare med det, dessutom i en väldigt forcerad process.

Herr talman! Moderaterna hade två konkreta förslag i opposition. Det ena var att det skulle införas ett krav på förnyad lagrådsgranskning i de fall Lagrådet avstyrkte ett förslag. Det andra var att det skulle krävas två tredjedels majoritet i riksdagen för att kunna gå emot Lagrådet.

Jag skulle vilja fråga hur Gunnar Strömmer ser på de här två förslagen i dag. Det kan möjligen ha funnits ännu fler förslag som jag har missat; i så fall får ministern gärna redogöra även för dem. Men de här två tycker jag är tydliga och väldigt intressanta. Det vore positivt att titta på detta i en parlamentarisk kommitté, för jag tror att det på ett väldigt tydligt sätt skulle stärka Lagrådets ställning.

Moderaterna har också motionerat om att en särskild utredning bör tillsättas för att titta på hur Lagrådets roll skulle kunna stärkas. Huvudmotionär var Karin Enström, som alltså är Gunnar Strömmers efterträdare på befattningen som partisekreterare för Moderaterna.

Herr talman! Jag tackar så mycket för svaret från justitieministern på denna interpellation.

År 2018 sa den moderata partisekreteraren, som då var Gunnar Strömmer, såhär: Det är djupt skadligt att bortse från Lagrådets invändningar. Som justitieminister har Gunnar Strömmer i olika sammanhang sagt: Vi ska naturligtvis se vad Lagrådet har pekat på.

Jag menar att det är mer än en nyansskillnad mellan dessa två sätt att uttrycka sig på. Jag menar att det är olika förhållningssätt, herr talman.

Denna interpellation är skriven mot bakgrund av den skarpa kritik som Gunnar Strömmer vid upprepade tillfällen hade under den förra och den förrförra mandatperioden mot den dåvarande regeringen och hur man agerade gentemot Lagrådet.

Gunnar Strömmer var väldigt tydlig innan han blev justitieminister med att han ville se förändringar kring Lagrådets ställning och att det skulle stärkas. Det fanns då också konkreta förslag från Moderaterna på hur det skulle kunna gå till.

I det svar som kom här i dag lyser det tyvärr med sin frånvaro. Jag tycker, herr talman, att det är synd.

Som justitieministern säger fick Lagrådet en större tyngd 2011. Det kom sig, vid den tidpunkten, av ett samarbete som de dåvarande regeringspartierna i den dåvarande Alliansen hade med Miljöpartiet i den grundlagsutredningen. Det var inte minst moderaten Henrik von Sydow och Peter Eriksson från Miljöpartiet, men naturligtvis även andra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det var en hel del konstitutionella frågor som man faktiskt hittade en samsyn kring. I slutändan var det alla partier. Men jag vill hävda, herr talman, att detta inte hade hänt om inte Miljöpartiet och allianspartierna hade dragit i samma riktning i dessa frågor vid denna tid.

Herr talman! Justitieministern säger att han vill ha en dialog med riksdagens partier om detta. Jag föreslår en parlamentarisk kommitté för det ändamålet. Jag tror att det skulle vara en bra väg framåt.

Jag ska också säga, herr talman, att jag menar att det kan finnas skäl för en regering, oavsett färg, att lägga fram förslag även om Lagrådet har invändningar. Det är regeringen som styr riket. Det är riksdagen som är lagstiftare. Det har funnits skäl tidigare. Det kan finnas skäl även framöver.

Tittar man historiskt ser man att det har funnits många exempel. Jag kan nämna två. Lagrådet hade invändningar i fråga om den samtyckeslagstiftning som gäller på sexualbrottsområdet. Det hade man även i en helt annan fråga, som handlade om Cementa på Gotland och regelverket kring det. Det är två exempel där Lagrådet hade invändningar men där regeringen och sedan riksdagen gick emot dessa.

Jag är säker på, herr talman, att Gunnar Strömmer har förberett sig med exempel på när den förra regeringen inte följde Lagrådet - han är förstås fri att göra det. Från min sida är poängen inte att stapla exempel på vad denna regering eller den tidigare regeringen har gjort, utan min poäng är att det ska bli bättre framöver.

Jag tror, herr talman, att man i styrande ställning väldigt lätt hamnar i en situation där man inte ger Lagrådet den tyngd som det faktiskt borde ha, och där tycker jag att det har hamnat alltför ofta.

Ett exempel i närtid under mandatperioden är visitationszonerna, som Lagrådet tyckte skulle göras tidsbegränsade. Man avstyrkte även helt lagen om id-kontroller från Infrastrukturdepartementet liksom förslaget kring anonyma vittnen.

Frågan är därför om regeringen anser att Lagrådets yttranden väger särskilt tungt.

Herr talman! Givetvis ser vi fram emot remissomgången. Jag vill uttrycka att jag tycker att det är positivt att remissomgången har fått sedvanlig tid så att det finns tillräckligt med tid för dem som ska svara att ta sig igenom betänkandet. Det är ju ett omfattande underlag som är väl värt att läsa. Man kan komplettera med podden; jag har också lyssnat på den. Flera delar i betänkandet är dock värda att också läsa.

Herr talman! Jag tror som justitieministern att dessa avvägningar kommer att intressera många och att det kommer att ta mycket utrymme. Jag hoppas också att man kommer att diskutera det hela. En kombination av avskärmad yttrandefrihet och risk för en än värre hotbild är inte en bra cocktail. Jag hoppas och tror att flera kommer att se det och kommer att skicka med det till regeringen.

Jag hoppas att man inte kommer att gå vidare med att lägga förslag till riksdagen i dessa delar. Jag är helt övertygad, herr talman, att det inte vore bra för Sverige eller för svensk säkerhet.

Herr talman! Jag ska inledningsvis säga att utredaren har gjort ett gott jobb. Utredaren har arbetat utifrån de direktiv som har getts, så jag har absolut inga synpunkter på det. Däremot tycker jag inte att förslagen är bra, eftersom jag inte gillade direktiven. Jag hade förmånen att sitta med i den politiska referensgruppen och har gett mina inspel under vägens gång - detta sagt för att det inte ska råda några oklarheter i den delen.

Ett annat problem som man kan se framför sig är att hot som riktas mot Sverige och som då skulle ligga till grund för ett avslag från polisens sida inte sällan, utan oftast, är något som är omgärdat av sekretess. Det är ett stort problem när man får avslag på att genomföra en manifestation då skälen för det är hemliga. Jag vill fråga justitieministern om också han tycker det, herr talman.

Det är väldigt lätt både allmänt i livet och i politiken att man när man ser att något har hänt kan identifiera någonting som hade kunnat lösa problemet på förhand. Det är svårare att se nya typer av problem framför sig. Det kan även gälla problem som kan uppkomma till följd av det som man lägger fram och förändrar.

I detta fall tror jag att det är just så. Vi kan se att om det hade funnits möjlighet för polisen att neka koranbränningarna hade det underlättat på väldigt många sätt. Det hade inte blivit lika stora upplopp och inte lika mycket problem, men vi måste också se vad det kan få för konsekvenser på sikt och på andra områden.

Herr talman! Jag är ense med ministern om att den väg som Danmark valde för detta inte var bra. Från Miljöpartiets sida har vi inte framfört att man borde gå den vägen. Jag vet att andra aktörer har framhållit den vägen i debatten. Men i den frågan är jag och Gunnar Strömmer ense om att det var bra att inte göra så.

Det stämmer att det inte finns några grundlagsförändringar i förslaget, men likväl handlar det om oerhört stora förändringar. Det finns en möjlighet inom den befintliga regeringsformen att göra förändringar som dessa, men det har aldrig gjorts så tidigare. Det skulle innebära en väldigt stor förändring om man gick den vägen.

Ytterligare en aspekt, herr talman, är om en sådan lagstiftning skulle fylla sitt syfte, det vill säga om den som söker tillstånd att göra någonting som hotar landets säkerhet nekas tillstånd. Jag tror att det vore ganska enkelt att kringgå det hela för att uppnå själva syftet med provokationen för den som har fallenhet för det.

Jag tycker, herr talman, att just LVU-kampanjen visade det. Det handlade inte om någon allmän sammankomst eller demonstration, utan det var en desinformationskampanj som framför allt skedde i sociala medier. Det har skadat vårt land oerhört mycket, skapat farliga situationer och skadat tilliten i landet. Det har varit negativt på alla möjliga sätt.

Inte heller denna lagstiftning skulle dock komma till rätta med den typen av problem. Jag tror att även med en sådan möjlighet för polisen, med de negativa konsekvenser som det skulle få, skulle det inte stoppa dem som var ute efter att provocera.

Herr talman! Jag tackar för svaret.

Att säkerhetsläget i omvärlden är väldigt oroande och att hotet mot Sverige finns och är betydande är vi överens om. Vi är också överens om att den förändringen kräver både beredskap och kloka, välavvägda åtgärder. Vad som är en klok åtgärd och vilka åtgärder som kan komma att bli rent av kontraproduktiva, det vill säga förvärra säkerhetsläget, behöver man dock inte vara ense om.

Det verkar inte heller som att vi är ense om det hot som ligger i att det finns förslag som skulle innebära en inskränkning av demonstrationsfriheten på ett ganska omdanande sätt, vilket det faktiskt är fråga om i det här fallet. Innebörden i förslaget är att polisen ska kunna neka manifestationer om de bedöms innebära ett hot mot rikets säkerhet. Det finns också förslag, som inte är lika långtgående, om att kunna flytta manifestationer mer än vad som är fallet i dag.

Herr talman! Under förra året var det ett stort antal uppmärksammade fall som handlade om koranbränningar, och så var tyvärr fallet även året innan dess. För egen del kan jag inte nog understryka hur illa jag tycker om koranbränningar och hur fel jag tycker att de är, i motsats till en del av mina kollegor i justitieutskottet. Jag tar väldigt starkt avstånd från sådana handlingar.

Som folkvalda - förtroendevalda - behöver vi dock även kunna tänka längre. Det kan finnas manifestationer som jag gillar och som Gunnar Strömmer gillar men som provocerar omvärlden och därmed kan innebära ett hot mot Sverige. Ett exempel är de manifestationer som organisationen Ryssland ut ur Ukraina har genomfört varje onsdag de senaste drygt två åren vid Fria Ukrainas plats, alldeles bredvid den ryska ambassaden. Där har undertecknad pratat, och jag vet att väldigt många i riksdagen har pratat där. Jag tror mig också veta att statsråd har deltagit och pratat där. Det här välkomnas naturligtvis inte av Ryssland.

Samma sak kan gälla andra auktoritära regimer när det sker manifestationer utanför ambassader eller konsulat. Det kan vara Iran, Kina eller andra. Om dessa stater vet att polisen får möjlighet att neka tillståndet om de hotar Sveriges säkerhet, vilka incitament är det vi skapar då? Det riskerar att förvärra situationen, herr talman, och skapa ett ökat hot i stället för att hantera det och göra det mindre.

Man kan också tänka sig att prideparader inte faller alla regimer i smaken. Detsamma gäller klimatdemonstrationer, manifestationer till stöd för att frige politiska fångar och så vidare.

Det här tycker jag verkligen att man måste ta till sig, herr talman. Om regeringen lägger fram ett sådant förslag och det godkänns av riksdagen kommer situationen att bli farligare än vad den är i dag. Jag tycker därför att vi borde få ett besked om att man inte kommer att gå den här vägen, herr talman. Det vore helt enkelt att utsätta landet för risk och fara.

Herr talman! Undertecknad och justitieministern debatterade ju regelverket för kameralagstiftningen i höstas, tror jag. Att förändringar är på gång som gör att Polismyndigheten får access till andra myndigheters kameraövervakning ser jag som någonting positivt. Vid tillfället föreslog jag exempelvis att man skulle ha ökad bevakning i trafikmiljön och att man skulle kunna ha direktåtkomst. Något som nu har varit väldigt aktuellt är kamerabevakning på Öresundsbron - polisen borde väldigt enkelt kunna se registreringsnumret på de bilar som har åkt över. Detta gäller naturligtvis även på andra ställen.

Det är Polismyndighetens samlade förmåga som borde vara det väsentliga i detta sammanhang. När man får väldigt mycket större tillgång till övervakning i olika delar av det offentliga rummet borde det inte vara så essentiellt att de nya kameror som sätts upp är ens egna. Om Polismyndighetens egen vilja är att göra detta ska inte jag ha några synpunkter på det, men om det samtidigt är så att kommuner runt om i Sverige kommer att få en lagstiftning som gör att detta kommer att öka väldigt mycket, och om polisen kan ha nytta av det, borde regeringen se den sammanvägda effekten av detta och inte uttrycka ett så här detaljerat mål. Det är inte ett bra sätt att styra. Det gör att man sätter prioriteringar på en detaljeringsnivå som inte är sund.

Jag hoppas, herr talman, att man kan styra myndigheten lite mjukare och se att expertkunskapen faktiskt finns där och inte i första hand på departementet eller för den delen här i kammaren.

Herr talman! Att förändra lagstiftning så att myndigheter får verktyg och möjligheter är en sak. I frågan om kameror har vi också haft en bred samsyn om att detta är viktigt i väldigt många fall och har välkomnat att polisen och andra får större möjligheter. Men att bestämma exakt hur, var och när det ska ske är faktiskt någonting annat. Nu har regeringen inte uttryckt åsikter om när och var, men antalet har man slagit fast väldigt exakt. Det, menar jag, herr talman, är inget bra sätt att styra på.

När nu statsministern under Almedalsveckan gjorde ett uttalande inte som statsminister utan som partiledare för Moderaterna kunde det lätt tolkas som att det var någonting regeringen kommer att gå fram med. Man kan då konstatera, herr talman, att vi nu är inne i slutet av augusti och att det inte är särskilt många månader kvar av året. Om polisen nu får ett uppdrag av regeringen att till slutet av 2024 sätta upp ytterligare 2 500 kameror har man väldigt kort tid, och då innebär det att annat kommer att få stå tillbaka.

Jag är övertygad om, herr talman, att det finns bättre sätt att styra myndigheter på än att ge denna typ av detaljerade uppdrag, som att ge en lagstiftning som ger möjlighet att agera utifrån hur situationen ser ut men också möjlighet att använda rätt verktyg i rätt situation. Säger regeringen i regleringsbrev att detta antal ska sättas upp kommer det att vara mer prioriterat än till exempel användandet av dna-teknik om polisen i slutet av året har detta uppdrag som man måste fullfölja. Det är ett olyckligt sätt att styra på.

I debatten har det ibland talats om new public management. Från början var det en tanke om att ha målstyrning. Politiken skulle sätta upp vad man ville uppnå, vilka mål som skulle finnas, och professionen skulle sedan få utarbeta metoder och visas förtroendet att genomföra det. Detta kom sedan att utvecklas åt lite konstiga håll. Saker skulle göras mätbara och följas upp, och det har successivt skett en utveckling där politiken på både kommunal, regional och statlig nivå har börjat sätta upp detaljerade, siffersatta mål. Det är inget bra styrsystem, herr talman.

Man brukar i diskussioner om utbildning från olika partier, inte bara Miljöpartiet utan även andra, säga att lärare ska få vara lärare. På samma sätt borde poliser få vara poliser. Politiken ska bestämma regelverket och anslå finansiering, men Polismyndigheten borde få bestämma hur många kameror eller andra verktyg som behövs för att göra bäst nytta utifrån den budget man får sig tilldelad.

Jag tror inte, herr talman, att vi som politiker vet bättre än professionen hur man gör detta. Även polisen har begränsade budgetmedel, och huruvida budgetsatsningarna gör mer nytta till kameror än till annat är det inte vare sig jag eller för den delen regeringen som vet bäst. Det tror jag att Polismyndigheten har bäst överblick över.

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Interpellationen handlar om regeringens styrning av Polismyndigheten avseende kameror och det som kan kallas detaljstyrning, när man går in på väldigt specifika siffror av det här slaget. Frågan rör inte kameror i sig som verktyg i brottsbekämpningen. Det har undertecknad och justitieministern haft förmånen att debattera tidigare.

Herr talman! Jag är medveten om att när Gunnar Strömmer tillträdde som justitieminister gjordes Polismyndighetens regleringsbrev om. Från att ha varit väldigt omfångsrikt, på kanske 25 sidor eller något sådant, skalades det ned till ungefär hälften. Många av uppdragen till Polismyndigheten försvann. Det kan säkerligen ha funnits ett och annat bland dem som togs bort som jag och Miljöpartiet tyckte var viktiga, men jag tror att grundinriktningen vid det tillfället var rätt. Man skalar ned, sätter övergripande mål men har inte alltför många detaljerade mål.

Vi båda och många som lyssnar vet nog att när man styr över tid och olika partier som ingår i konstellationen har olika intressen är det lättare att lägga till uppdrag än att dra ifrån. Det här är ett exempel på något som inte borde ha lagts till.

När det gäller sakfrågan, kameror, är det otvivelaktigt att de i många sammanhang är viktiga för att bekämpa och förebygga brott. Justitieministern nämnde en specifik händelse, terrorattentatet 2017. Det finns många andra exempel där polisen har haft avgörande hjälp av kameror för att kunna lösa brottet. Men frågan här är varför regeringen har bestämt sig för att bestämma exakt hur många kameror polisen ska ha.

Polisen har många andra verktyg som är helt avgörande för att myndigheten ska kunna utföra sitt uppdrag. Utan tjänstevapen skulle Polismyndigheten inte kunna upprätthålla sitt våldsmonopol. Men det finns inte några siffersatta mål från regeringen för hur många tjänstevapen de ska ha, vilket är bra. Det är samma sak när det gäller polisbilar. Det går inte att se framför sig hur myndigheten skulle fungera utan att kunna ta sig runt med hjälp av bilar eller motorcyklar. Men inte heller där är det bestämt hur många som ska finnas.

Dna-teknik är ett annat exempel på något som i många fall är helt avgörande för att lösa grova brott som sexualbrott och mord. Men det finns inte någon order eller begäran från regeringen om att man ska använda det vid ett visst antal tillfällen. Polisen gör det i de fall de anser det vara nödvändigt.

Jag skulle vilja fråga, eftersom justitieministern i svaret säger att detta är någonting som polisen efterfrågar, varför man ska bestämma exakt hur många det ska vara.

En fråga som kanske är enkel att besvara är vad målet faktiskt är. I gällande regleringsbrev står det 2 500. Statsministern gick i början av sommaren ut med att det skulle bli 5 000. Är det då 5 000 som kommer att gälla för utgången av 2024?

Min sista fråga i den här rundan, herr talman: Kommer polisen att kunna tillgodogöra sig de kameror som andra myndigheter använder och som är på väg i den här siffran, eller handlar det om de kameror som man själv sätter upp?

Fru ålderspresident! Jag diskuterar mer än gärna säkerhetszonerna, visitationszonerna. Vi hade en tre timmar lång kammardebatt om frågan. Jag återkommer gärna till den. Nu är det inte den som är temat för denna interpellation, men vi kan gärna föra den diskussionen. Det kommer naturligtvis att finnas anledning att föra diskussionen när vi ser hur detta slår ut framöver.

Jag vill komma med en invändning, fru ålderspresident. I den debatt som justitieministern refererade till tyckte jag att det var mer påtagligt att de som ville ha detta system på felaktiga grunder anklagade kritiker för att de saknade förtroende för polisen. Det menar jag i sig är någonting som skapar en bild av att det saknas ett sådant förtroende, vilket det alltså inte gör.

Jag har fullt förtroende för svenska Polismyndigheten. Självklart begås det misstag även bland poliser, som justitieministern säger. Men i stort när det gäller myndigheten är det ingen skiljelinje i fråga om förtroendet för polisen, och det är inte ett exempel på det som justitieministern lyfter.

Däremot, fru ålderspresident, har vi lyft att en förutsättning för att det här systemet ska komma på plats är en förändring i diskrimineringslagen. Där är det inte Gunnar Strömmer som är ansvarig; det är Paulina Brandberg. Vi väntar. Vi har fått besked om att även den frågan bereds i Regeringskansliet. Vi hoppas att den kan gå fram så att även polisens bemötande i de fall där det faktiskt blir fel kan ingå i detta.

Fru ålderspresident! Interpellationen gäller som sagt det moderata vallöftet om betald polisutbildning. Vi har inte fått besked om att detta är avskrivet. Vi har fått besked om att det kommer att komma. Vi har inte fått något besked om när vi kan vänta oss det.

Jag hoppas, fru ålderspresident, att vi inte behöver sväva i ovisshet. Man har gått fram med en sådan här fråga och säger att detta ska bli av. Men väntar man i mer än två år - om det inte kommer före september - med att berätta om hur detta ska vara är det i sig något som skapar osäkerhet även för andra närliggande yrkeskategorier inom rättsområdet. Jag hoppas, fru ålderspresident, att det kan komma ett besked så fort som möjligt, så att Sveriges unga vet vad de ska förhålla sig till.

Fru ålderspresident! Jag tycker att vi hamnar väldigt fel i den här debatten ifall kritik mot politiska förslag ses som misstro mot polisen.

Till att börja med är det inte så. Jag tycker att justitieministern ska avhålla sig från att föra in det på det spåret, för det är inte på det sättet.

Vi har en polislag i Sverige som reglerar polisens befogenheter. Man kan diskutera hur den ska se ut, men att man vill ha det på ett visst sätt och inte på ett annat i polislagen eller i andra lagar som rör polisens arbete har inte att göra med i vilken utsträckning man har förtroende för polisen.

Det finns säkerligen mycket att lära av i det amerikanska systemet. Det finns dessutom saker vi inte bör ta efter. Vi kan konstatera att de har ett fundamentalt annorlunda system än vi har i Sverige. I Sverige har vi två polismyndigheter, Säkerhetspolisen och Polismyndigheten. I USA har de över 16 000 olika polismyndigheter. Med det sagt finns det naturligtvis saker att lära sig.

Fru ålderspresident! Det interpellationen faktiskt handlar om, det moderata vallöftet om betald polisutbildning, är det som jag är mest angelägen att få svar på.

Jag hör att justitieministern säger att man bereder i Regeringskansliet hur en utformning ska se ut och att man vill återkomma samlat i kommunikationen om det, också för att undvika riskerna som jag nämnde i mitt förra anförande.

En följdfråga på det är naturligtvis när vi kan vänta oss besked i den här frågan. Finns det någon tidsplan i Regeringskansliet för den här frågan?

Fru ålderspresident! Polismyndigheten har, som justitieministern nämnde, haft i uppdrag av regeringen att ta fram rapporter för hur fler kan söka sig till polisyrket. Man har lagt fram olika förslag på hur det skulle kunna se ut. Man kan betala kontant under tiden som utbildningen pågår. Det går också att ha system där man skriver av studielån. I ett sådant system kan det också ske med retroaktivitet - även om det i så fall, fru ålderspresident, kan bli en skillnad för dem som inte tagit studielån under studietiden.

Men att Polismyndigheten haft det här uppdraget och tagit fram de här rapporterna uppfyller inte i sig vallöftet. Att göra det kostar nämligen pengar, fru ålderspresident, och jag har inte sett framför mig att det här är något som Polismyndigheten ska finansiera i sin egen budget. I så fall kommer man förstås att få dra ned på annat, och jag har inte uppfattat att det är det man har gått fram med.

Förutom när regeringen kommer att lägga fram ett förslag är frågan hur mycket pengar man kommer att avsätta och när det kommer att ske.

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet Gunnar Strömmer för svaret på min interpellation.

Till att börja med vill jag säga att det är flera saker som justitieministern tar upp som vi gemensamt kan glädja oss åt. Det är förstås bra att det mål för antalet polisanställda som fanns tidigare, om tillväxt med 10 000 anställda, uppnåddes i mars månad i år. Myndigheten behöver fortsätta att växa. Att fler söker sig till utbildningen och vill verka inom det viktiga polisyrket är naturligtvis också glädjande.

Det finns faktorer som justitieministern tar upp som är avgörande för hur många som söker sig till utbildningen och yrket och naturligtvis även för hur många som stannar kvar. Vissa av dessa saker är politiska; andra saker är sådana som Polismyndigheten som arbetsgivare behöver jobba med kontinuerligt. Det kan handla om arbetsuppgifter eller om saker som rör befogenheter, vilket justitieministern var inne på. Det kan naturligtvis handla om sådant som schemaläggning och möjlighet till vidareutbildning. Det kan också handla om lön. Politiskt behöver regeringen och vi i riksdagen ge ledningen för Polismyndigheten förutsättningar som gör att man i sin tur kan ta ansvar som arbetsgivare.

Fru ålderspresident! Min huvudsakliga fråga i interpellationen fick jag dock inget svar på. Den gällde om polisutbildningen kommer att göras betald eller inte. Attraktiviteten i yrket, som tidigare har nämnts, är ju en sak. Frågan om det vallöfte som Moderaterna gav om att polisutbildningen ska göras betald kan dock med fördel besvaras med ett ja eller ett nej. Jag hoppas att jag kan få ett svar på den frågan.

Detta är inte en liten fråga, och det var heller inte en detaljfråga i valrörelsen. Det här var någonting som kom upp i varje rättspolitisk debatt och i väldigt många av de allmänpolitiska debatterna under den förra valrörelsen. Detta var någonting som Moderaterna sa skulle genomföras.

Nu är vi i en situation där Moderaterna har både justitieministerposten och finansministerposten. Det är nog inte bara jag som undrar när det kommer ett besked om huruvida detta ska göras och i så fall när. Halva mandatperioden - två år - har gått. Det är hög tid att vi får ett svar på denna fråga.

Kopplat till den frågan finns också frågan om retroaktivitet. Kommer det att finnas en övergångslösning när detta införs, om det införs? Eller kan det bli så att den som påbörjar polisutbildningen i höst inte får den betald, medan den som börjar hösten 2025, 2026 eller 2027 kommer att få det? Jag tror, fru ålderspresident, att det kan komma att ses som orättvist av de studenter som det i så fall handlar om.

Herr talman! Det är spännande att delta i en debatt om vuxenutbildning, som inte hör till de frågor jag vanligtvis ägnar mig åt. Det är intressant att höra inläggen och meningsmotsättningarna.

Möjligheten för de barn som växer upp i vårt land att ta till vara den potential de har att bli de som de vill som vuxna är en av de starkaste drivkrafter jag har i mitt politiska engagemang. Det handlar om vuxenutbildning och möjligheten att välja om senare i livet, vilket också är helt avgörande. Det är viktigt för individen men också för samhället i stort. Livslångt lärande, utbildning, folkbildning och forskning är avgörande för att hitta svar på de utmaningar som samhället står inför. Högre utbildning, forskarutbildning och forskning är drivande för Sverige som kunskapsnation. Det livslånga lärandet och vår struktur för utbildning och bildning är som ett komplext ekosystem där alla delar behöver vara livskraftiga.

Fru talman! Alla behövs på svensk arbetsmarknad. Med arbetslöshet för vissa grupper och på vissa platser och branscher som inte hittar sökande till sina tjänster behövs alla möjligheter att byta yrke eller öka sin kompetens inom det yrke som man redan har. Fler behöver hitta sitt drömjobb i små och stora företag runt om i Sverige men också i välfärden och i den gröna omställningen.

Vuxenutbildningen är en bärande del av det livslånga lärandet. Komvux erbjuder sfi och grund- och gymnasieutbildningar för den som behöver stärka sin position. Särskilt viktiga är de olika yrkespaket som leder till branschcertifieringar. Komvux är också en utbildningsform som öppnar dörren till högre studier för den som vill gå den vägen. Den klimatomställning som Sverige och resten av världen behöver göra innebär att vi behöver ha vuxenutbildning även ur det perspektivet.

Sfi, svenska för invandrare, som har tagits upp av flera tidigare talare i debatten, är ett område där det händer en hel del just nu. Skolverket och Skolinspektionen har gjort uppföljningar. I morgon har jag förstått att remisstiden går ut för en lagrådsremiss om skärpta krav vad gäller sfi, med förslag om tidsbegränsning till tre år för dem som går på sfi.

Det här är något som har kritiserats. Det publicerades bland annat en debattartikel på SvD Debatt för några veckor sedan underskriven av sfi-lärare i Örebro. De beskriver i artikeln att de elever som de har vill lära sig svenska, har drömmar och vill jobba. En del vill sy kläder, bli snickare eller städa, andra vill arbeta i förskolan. Gemensamt är att de är medvetna om att vägen till jobbet är att lära sig svenska språket. Lärarna tror på sina elever och vet att de kan lyckas. Miljöpartiet kommer att stå på lärarnas och elevernas sida i den här frågan. Vi kommer naturligtvis att granska regeringens kommande proposition om detta.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, som handlar om ett grönt kompetenslyft för att stärka den hållbara omställningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)

Herr talman! I går beslutade riksdagen att anta ett lagförslag från Ulf Kristerssons regering som går ut på att göra det enklare att vräka familjer från deras bostad. Syftet är att få bort de som är involverade i kriminalitet från bostadsområdena.

Effekten kommer också att bli att småsyskon i familjer där storebror är involverad i gängkriminalitet kommer att bli hemlösa. Det här har väckt kritik från Bris, Barnombudsmannen med flera. Risken är påtaglig att de alternativ som finns är kommunala härbärgen eller svarta kontrakt. Man kan undra vad som kommer att bli bättre av det.

Jag har två frågor. På vilket sätt får oskyldiga småsyskon i sådana familjer det bättre av att bli hemlösa? Och vart ska dessa barn ta vägen?

Fru talman! Regeringen har upprättat en strategi mot organiserad brottslighet. Till vissa delar är strategin bra, och Miljöpartiet instämmer i somligt men inte i annat.

Jag kan ta ett par exempel på det som jag tycker är bra; man ska ju vara positiv först. Att gå mot pengarna, follow the money, är något som vi från Miljöpartiet länge har efterlyst och agerat efter. Det har gjorts en del, men det finns fortfarande mycket att göra och önska. En del av de problem som finns adresseras i skrivelsen. Inte minst är det i de här sammanhangen viktigt att relevanta myndigheter har tillräckligt med resurser för att kunna klara detta. Ekobrottsmyndigheten är en av dem.

Att motverka att unga rekryteras och socialiseras in i kriminella miljöer är helt avgörande. Jag tror egentligen inte att det som saknas här är kunskap eller vilja från regeringen. Men tyvärr är den inte beredd att ta efter andra länder fullt ut när det gäller att prioritera detta och lägga de resurser som krävs för att de unga, ofta pojkar, som befinner sig i riskzonen inte ska rekryteras. Det man har gjort i Danmark med De Aktive Drenge kostar pengar, men man sparar in det. I varje läge som man undviker ett fängelseår handlar det om mer än 1 miljon kronor. Då krävs en vuxennärvaro, i skolan och ibland också därefter.

Fru talman! Vi har tidigare, och även i dag, pratat om situationen inom Kriminalvården, och den lär vi återkomma till fler gånger. Situationen är inte bra, milt uttryckt. Den är dålig för personalen och för de intagna och därmed också för samhället i stort.

Fru talman! Jag ser att tidigare deltagare i debatten inte hade möjlighet att vara kvar i kammaren längre, så jag ska inte apostrofera för mycket. Men jag kan ändå konstatera att den moderate justitieministern har beskrivit att dubbelbeläggningar på anstalter är någonting positivt, även om han skulle ha möjlighet att välja bort det. Jag hörde också att beskedet här i dag var något rakt motsatt. Men detta är som sagt något som vi kommer att återkomma till fler gånger, när Moderaterna deltar.

Fru talman! Vi har en gemensam reservation i betänkandet som det redan har yrkats bifall till, om intensivövervakning med elektronisk fotboja och att detta skulle kunna göras i fler fall. Det är någonting som skulle skapa ett större utrymme för Kriminalvården. Detta är något som regeringen borde hörsamma, liksom att alternativ till fängelse borde vara aktuellt i fler fall i de lägen där det är lämpligt, i likhet med vad ledningen och generaldirektören för Kriminalvården har efterlyst.

Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2. Jag tror att jag har fått med de andra delarna i de olika replikskiftena, så jag tackar för i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Fru talman! Att narkotika inte är bra är vi överens om, även om Martin Melin hade argumentet att det är farligt och därför ska förbjudas. Det kanske inte skulle fungera gällande allt här i världen som kan vara farligt. Det argumentet är nog inte vattentätt om man drar det lite längre.

Vi är helt överens om att det ställer till med skada och så vidare. Men frågan är om den politik som vi har haft har lett till något positivt eller om kostnaderna och skadorna har blivit högre än vad de skulle ha kunnat vara med en annan politik.

Jag noterar att Melin uttrycker sig annorlunda nu än i avsnittet jag lyssnade på. Jag noterar också att Liberalerna har en helt annan argumentation när andra företrädare har pratat om de här frågorna.

Vi får se vad som händer. Det finns nu en utredning som har remissbehandlats. Det finns i mitt tycke väldigt många goda förslag i den. Utredningen var förhindrad att titta på hur konsumtionsförbudet slagit, och vad kriminalisering och i omgångar höjda straff för narkotikainnehav som vi har haft sedan slutet av 80-talet och fram till så sent som i somras har fått för effekter.

Jag hoppas, precis som flera remissinstanser har tyckt, att man kan tillsätta en utredning som kan se över detta prestigelöst och utan att på förhand ha bestämt sig för vad man ska komma fram till. Det är ett viktigt område. Det påverkar kriminaliteten, missbrukare och brukare. Därför måste det hanteras på ett rimligt, vuxet och moget sätt.

Fru talman! Narkotikaområdet är av central betydelse. Det slås också fast i strategin. Jag instämmer i det som finns i strategin om att det är viktigt att göra de stora beslagen, stärka tullen och upptäcka dem i högre utsträckning. Det beslag som gjordes i Nynäshamn häromveckan var rekordstort, som exempel. Det fastslås att Sverige också har blivit transitland för detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Jag och Martin Melin har båda haft förmånen att diskutera narkotika i en podd den senaste tiden, Narkopodden. Martin Melin förde där ett resonemang om att hårdare straff för narkotikabrott, inklusive för ringa brott, om jag förstod det rätt, borde införas.

Martin Melin svarade inte nej på frågan om det är rimligt att bli av med sitt pass. Han förde resonemang om att man i stället för böter skulle få utegångsförbud med fotboja i det fall man hade ertappats med narkotika. Det var uttalanden om att straff har ett egenvärde, eller liknande. Det kanske inte är exakt citerat, men det var åtminstone innebörden.

Martin Melin vill inte heller se någon förändring av det övergripande målet ett narkotikafritt samhälle. Samtidigt har Liberalerna som parti varit det parti som har varit mest för att förändra detta och i stället fokusera på en skadereducerande linje. När Sveriges Kommuner och Regioner skickade remissyttranden nyligen var Liberalerna ensamma om att säga nej till det som majoriteten kom fram till.

Fru talman! Min fråga är: Vad vill Liberalerna i den här frågan, och vad vill Marin Melin?

Fru talman! Även jag tror att man många gånger måste jobba bättre med bakgrundskontroller. Man kanske måste överväga framöver om det ska finnas ett mellanting mellan att vara säkerhetsklassad, vilket ändå gäller relativt få, och att ha en mellannivå där man mer systematiskt gör sådana bakgrundskontroller.

I den delning som sker när flera myndigheter är involverade kommer med nödvändighet även fler personer att vara involverade. Om man ska göra bakgrundskontroller på alla relevanta myndigheter blir det kontroller av väldigt många personer.

Jag är glad, fru talman, över att det här har upptäckts. Det varken jag, Torsten Elofsson eller någon annan vet är hur stort mörkertalet är. Vad hittar man i de särskilda utredningarna på Polismyndigheten? Vad har DN kunnat hitta? Hur stort är mörkertalet? Det vet vi inte. Risken finns att det är betydande.

Fru talman! Man behöver verkligen göra en avvägning. Det här är ingen lätt fråga. Också vi tycker naturligtvis att det är viktigt att myndigheterna kan dela relevant information, men det är viktigt att göra det på ett säkert sätt så att man ser till att det inte kommer i orätta händer. Förhoppningsvis för DN:s avslöjande något positivt med sig så att detta uppmärksammas i högre grad, även i det delbetänkande som ska komma. Regeringskansliet behöver beakta detta seriöst och inte bara se sekretess som något av ondo.

Fru talman! Politik handlar för det mesta om olika målkonflikter och att kunna hantera att det finns olika sidor av samma mynt. Ett exempel har varit den politiska diskussionen om och åtgärderna för att förenkla för företagande. Det har tagits upp av många partier och regeringar under lång tid. Man har på olika sätt velat minska regelbördan, revisionen och liknande. Nu har vi kommit dithän att det kanske har blivit lite för lätt att starta företag. I stället har man varit tvungen att vidta åtgärder för att komma åt företag som är fasader för olika brottsupplägg.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Ett annat exempel är diskussionen om sekretess. Just nu pågår en utredning som ser över möjligheten för olika myndigheter och andra organ att dela information. Utredningen ska lämna ett delbetänkande i augusti.

Den senaste tiden har det inom politiken varit på tapeten att problematisera sekretess. Men man får, fru talman, inte glömma att sekretessen i grunden finns till av en anledning - ja, flera anledningar. Att värna den enskilda integriteten är en sak. Den finns också till för att sådana uppgifter som rör en själv inte ska hamna i orätta händer. Torsten Elofsson tog här upp det exempel med infiltration inom polisen som uppmärksammats av Dagens Nyheter.

Jag vill därför ställa en fråga till Kristdemokraterna: När förslagen om att underlätta informationsdelning och minska sekretessen kommer, kommer man att hantera de risker som finns med att uppgifter blir tillgängliga för fler personer och fler myndigheter?

Fru talman! Nu är ju inte Sveriges alla fängelser högsäkerhetsfängelser, och dubbelbeläggning finns inte enbart på Hall. Fredrik Kärrholm må tycka att det är jobbigt att bli kallad naiv, men icke desto mindre: När man bortser från dessa alldeles uppenbara risker får man faktiskt finna sig i att bli kallad det.

Jag kan också påminna Fredrik Kärrholm om att förra gången vi hade en moderat justitieminister i det här landet kom man undan med sex månaders fängelse för grovt vapenbrott. Det har höjts i omgångar. Vi har stått bakom det alla gångerna.

När jag jobbade lokalpolitiskt i Malmö stad, som Fredrik Kärrholm verkar vara intresserad av, ropade vi efter handling från den dåvarande regeringen. Vi ville se höjda straff. Vi ville att de som gick beväpnade på gatorna inte skulle släppas ut samma eftermiddag. Men det dröjde tills vi fick en miljöpartistisk och socialdemokratisk regering för att det faktiskt skulle komma på plats.

Fru talman! Det är bra att Fredrik Kärrholm ändrar sig, att han inte jublar över dubbelbeläggningarna. Men jag hoppas att han framgent också kan se de uppenbara riskerna med det här och att man vidtar åtgärder och ger kriminalvården resurser för att minska riskerna för den rekrytering som kan ske till gäng och till våldsbejakande extremism.

Nu har han visat att han bortser helt från den risken. Att påstå att det inte finns någon sådan risk är ett otroligt kategoriskt uttalande. Det är uppenbarligen helt fel och naivt.