Rasmus Ling

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Fru talman! Man kan inte rekrytera till gäng när man sitter i fängelse - det är, fru talman, "naiv" som ska in på vågrätt 3. Jag vet inte hur man kan komma med ett sådant påstående samtidigt som man hurrar över dubbelbeläggningar på Hall och andra anstalter. Man har inte ens med sig, fru talman, att fängelset är en alldeles utomordentlig rekryteringsplats till kriminella gäng, våldsbejakande extremism och annat.

Detta är symtomatiskt, fru talman. Man bortser helt från de negativa konsekvenser det får när fängelserna är proppfulla och när kriminalvården inte får möjlighet att bedriva den verksamhet man skulle behöva. Detta, fru talman, är också farligt för samhället på sikt.

Fru talman! Processrättsliga frågor kanske inte låter supersexigt för den som inte är jurist, men det är nog så viktigt.

Den kanske viktigaste förändringen som regeringen har planerat på det här området är något som vi sannolikt kommer att debattera i höst, beroende på om regeringen går vidare med förslaget om anonyma vittnen. Jag hoppas visserligen att man inte gör det, för det finns starka skäl emot och rimliga farhågor kring det.

Bland annat beskrivs det som något mönsterbrytande trots att det kommer att användas i maximalt ett fåtal fall, om ens alls. Detta väcker förhoppningar om att reformen kommer att leda till något väldigt stort, och det skapar förväntningar hos vittnen om att kunna vittna anonymt trots att man i de allra flesta fall inte kommer att kunna göra det, vilket kommer att leda till besvikelse och förtroendeskada. Här har regeringen ett stort ansvar, och vi kommer sannolikt att återkomma till diskussionen.

Fru talman! Kameraövervakning är också en processrättslig fråga som behandlas i betänkandet. I höstas efterlyste jag initiativ från justitieminister Gunnar Strömmer om att förändra regelverket kring kameraövervakning i trafiken för att lättare kunna ta in nummerplåtar från bilar för att se rörelsemönster, alltså hur bilar har rört sig, och lättare kunna föra över den informationen.

Det är inte varje dag jag ger kredd till Gunnar Strömmer - det är andra som har det jobbet - men i det här fallet vill jag ändå göra det. Man hörsammade detta snabbt och gav ett tilläggsdirektiv till en utredning för att lägga in frågan. Det tycker jag var väldigt bra, för det här är ett redskap som inte minst i trafiksituationen har använts alldeles för lite. Som föregående talare sa: Att tre olika aktörer har kameraövervakning på samma sträcka är naturligtvis orimligt.

Fru talman! Hemliga tvångsmedel är också en aktuell fråga. Just i dag går motionstiden ut för en proposition från regeringen om att ytterligare underlätta för polisen att använda hemliga tvångsmedel även i preventivt syfte, det vill säga när det inte finns någon konkret brottsmisstanke mot en enskild person. Det är alltså en framlagd proposition, och vi kommer att ha en debatt i kammaren om den under våren.

Jag kan dock avslöja redan nu att Miljöpartiet stöder den i vissa delar men kommer att avvisa den i vissa delar. Polisen har fått kraftfulla verktyg även i fler av de fall där det inte finns någon konkret brottsmisstanke, men här sker en utvidgning, och det kommer att behövas en balans.

Processrättsliga frågor

En viktig aspekt gällande hemliga tvångsmedel överlag - det handlar alltså om buggning, kameraövervakning, att gå in i mobiltelefoner och läsa av mejl och meddelanden och liknande - är att lagstiftningen är otroligt snårig i dag. Den måste göras mer lättbegriplig. Det kan inte vara så att det bara är åklagare och utbildade domare som förstår lagstiftningen; även vi andra, som inte är juristutbildade, måste kunna förstå hur regelverket faktiskt ser ut.

Slutligen, fru talman: Jag hade ett replikskifte tidigare om att Miljöpartiet vill göra det möjligt att införa sekretess på häktningsbeslut. Det är en fråga som vi ser faktiskt spelar roll. Vi kan inte ha ett regelverk som gör att någon som är häktad i sin frånvaro i alla lägen får ta del av beslutet. Det ligger lite i sakens natur att många som är häktade i sin frånvaro håller sig borta från polis och andra myndigheter. Att kunna sekretessbelägga beslutet så att den häktade inte känner till det är därför en viktig fråga, och jag hoppas att regeringen kommer att hörsamma detta och ta det vidare.

Med detta yrkar jag - även i detta betänkande, fru talman - bifall till reservation nummer 7.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Jag har tänkt fråga lite om sekretess, som Charlotte Nordström tog upp. Vi har sekretesslagstiftning på många områden, och som Charlotte Nordström sa i sitt anförande behöver den ibland ses över. I många fall är det viktigt att värna, men ibland behöver myndigheter kunna dela information lättare, inte minst i takt med att verkligheten förändrar sig på olika sätt.

I den stora rättspolitiska motion som vi i Miljöpartiet har väckt och vars yrkanden till en del finns med i betänkandet finns ett förslag om att möjliggöra sekretess när det gäller häktningsbeslut, något som verksamma åklagare har föreslagit. Man ska kunna ha det när någon är häktad i sin frånvaro för att öka chanserna att lagföra den misstänkte.

Utskottet avstyrker detta utan någon särskild motivering, fru talman, och jag skulle vilja fråga: Är detta förslag något som Charlotte Nordström skulle vilja läsa in sig på mer, om så inte redan skett, och kan tänka sig att överväga? Kan hon i så fall, om hon tycker att det är en bra idé, försöka övertyga justitieministern om att lägga fram det för riksdagen?

Fru talman! Jag ska inte vara för agitatorisk. Jag uppskattar att Katja Nyberg redogör för hur man diskuterar detta.

Men jag är, som jag har varit inne på, orolig. Jag tror inte att Katja Nyberg menar att människor ska invänta besked från regeringen och Sverigedemokraterna om hur detta kommer att se ut. Men om man säger att det kommer ett besked så småningom finns risken att människor väntar med att hoppa på utbildningen, för det blir ju en orättvisa om den som påbörjar utbildningen nu måste ta studielån medan den som kanske börjar om två år får betalt av staten. Jag tycker att regeringen och Sverigedemokraterna ska ta till sig att detta skapar en osäkerhet som kan göra att färre söker sig till polisutbildningen, vilket vi är överens om vore väldigt negativt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)

Fru talman! Polismyndigheten är en av de viktigaste myndigheterna i Sverige, inte minst på det brottsbekämpande området. Vilka resurser och verktyg som finns, hur kompetensförsörjning och arbetsvillkor ser ut och vilka villkor som ges överlag är avgörande för polisen och därmed för brottsbekämpningen. Polismyndigheten har vuxit över tid, men den har också att hantera en alltmer komplex, svår och brutal brottslighet där många gärningspersoner är allt yngre.

Det är glädjande att resultaten på flera områden har förbättrats, inte minst när det gäller uppklaringen av det allra grövsta våldet. Detta är oerhört viktigt i gängmiljöerna. Det viktigaste är dock att brottsligheten pressas tillbaka så att antalet fall också minskar i faktiska tal.

Fru talman! Att som Polismyndigheten vara en pressad organisation med ett svårt uppdrag och samtidigt vilja anställa fler är inte helt enkelt. Det är viktigt att polisledningen både nationellt och i polisområdena också lyckas ha fokus på polisernas arbetsmiljö. Trots att det hela tiden händer saker måste poliser ges möjlighet till fortbildning och på att träna olika situationer. Om man under lång tid inte klarar av att erbjuda detta kommer fler erfarna poliser att söka sig till andra arbeten, och tappar man denna kunskap och erfarenhet blir det givetvis en sämre fungerande organisation.

Fru talman! I Miljöpartiets partimotion om rättspolitik trycker vi bland annat på vikten av Nationellt forensiskt centrum. Det är i dag en del av polisen men var tidigare en egen myndighet. NFC, som det förkortas, gör bland annat dna-analyser och är allt oftare avgörande för att lösa grova brott, sexualbrott och våldsbrott. Denna del av polisen behöver förstärkas eftersom den är viktig för att kunna få bevis mot personer men också för att kunna avföra misstänkta men oskyldiga personer. Långa ledtider hos NFC gör att en häktad, som sedan visar sig vara oskyldig, kan sitta lång tid i onödan. Detta är givetvis värst för den oskyldige men är också förenat med kostnader och annat.

Fru talman! Jag har tidigare i debatten nämnt Moderaternas vallöfte om betald polisutbildning, något som togs upp i varje debatt om polisen innan valet, även i den rättspolitiska debatten i Agenda. Nu kan Moderaterna dock inte ge något besked om detta, vilket är allvarligt.

Vallöftet har kritiserats från flera håll, bland annat för att det blir skevt. Även om polisen är oerhört viktig finns det andra verksamheter inom både det brottsbekämpande området och andra områden som också är viktiga för tryggheten i samhället. Att peka ut en utbildning framför andra leder därför fel.

Men nu när man har utlovat detta får det konsekvenser. Jag tog i ett replikskifte tidigare upp att unga som funderar på att bli poliser skjuter på det för att de tror på det moderata vallöftet. Moderaterna och regeringen är svaret skyldiga här. Är detta något de kommer att gå vidare med och i så fall när? Om det inte är det behöver de säga till alla unga i Sverige som funderar på att gå polisutbildningen att de inte ska vänta med det i tron om att löftet kommer att infrias.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 7.

Fru talman! Vi var några som kritiserade detta vallöfte under förra mandatperioden och i valrörelsen, bland annat för att det inte är säkert att detta är något som man kommer att kunna genomföra. Man kommer in i regeringen och har Finansdepartementets budgetavdelning och en finansminister som kanske säger nej.

Det är också så att detta påverkar dem som söker utbildningar och som funderar på vad de ska välja. Detta kommer naturligtvis att spela roll. Jag har hört dem som tvekar att söka till polisutbildningen. Man vill vänta. Man har hört att den kommer att göras betald, så man söker inte nu utan väntar ett tag. Det är den effekten som detta kan få.

Jag tycker att man måste ta ansvar för det. Antingen svarar man ja på en sådan fråga och säger när det kommer att hända eller så behöver man svara: Nej, det kommer inte att ske. Vi lovade detta, men vi säger en sak före valet och en annan sak efter valet.

Ett nej är åtminstone något som de som funderar på att söka polisutbildningen kan förhålla sig till. De behöver i så fall inte avvakta för att de tror att detta ska hända senare.

Herr talman! Det är i denna debatt mycket fokus på mäns våld mot kvinnor, och det är bra. Det får alltför lite fokus och uppmärksamhet vid de flesta andra tillfällen. I stället är det relativt mer fokus enbart på den allvarliga gängkriminaliteten.

Regeringen påstår ofta att man prioriterar mäns våld mot kvinnor lika mycket som gängkriminaliteten. För att ta ett exempel, herr talman, har Tidöavtalet som styr regeringens arbete tre och en halv sida om gängbrott medan mäns våld mot kvinnor är en punkt i en punktlista.

Vi måste fortsätta bygga ut Polismyndigheten. De polisiära resurserna räcker inte till som det är i dag. Men för att stävja mäns våld mot kvinnor måste också polisens arbetssätt utvecklas och förbättras, och det arbetet måste prioriteras.

Vi måste se att det inte bara är det direkta fysiska våldet det handlar om utan även kontrollerande beteende, psykisk misshandel och så vidare.

Straffen för sexualbrott har skärpts i omgångar. Vi ser positivt på att man fortsätter se över det. Det finns straffskärpningsgrunder som behöver höjas även i den situation som vi har nu.

Herr talman! Skyddet för de sexualbrottsoffer som ändå finns måste stärkas. Vi kan inte heller här ha ett ensidigt fokus på straffskalan, utan vi måste se både hur brott kan förhindras och hur de som utsätts ska få ett förstärkt skydd.

Herr talman! Jag har under debatten hört utvikningar åt olika håll. Vissa ledamöter vill fortsätta att diskutera visitationszoner. Vi hade en debatt om dem under tre timmar så sent som i onsdags för en vecka sedan. Jag fortsätter gärna den diskussionen vid tillfälle. I den debatten ställde jag frågor som jag inte fick svar på, vilket jag hoppas kunna få framöver. Men här och nu nöjer jag mig.

Våldsbrott och brottsoffer

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 19, som handlar om stärkt skydd för sexualbrottsoffer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 april.)

Herr talman! Yttrandefriheten ska värnas; det är inget snack om det. Däremot innebär en rätt att yttra någonting inte att man i alla lägen bör göra det. Och som jag sa, herr talman, tycker jag att det är en barnslig argumentation att säga att om någon säger att man inte ska göra en sak gör man precis tvärtemot. Jag tycker inte att det är vuxet och ansvarsfullt.

Herr talman! Richard Jomshof sa tidigare att man bör elda koraner om någon säger att man inte ska göra det. Nu säger han att det är ett beteende som han inte tycker att man ska ägna sig åt. Han får faktiskt bestämma sig, herr talman. Är detta någonting som man ska göra eller inte ska göra? Att vi har yttrandefrihet och att vi ska värna den är för mig både självklart och någonting som jag kommer att fortsätta att kämpa för så länge jag är politiskt aktiv.

Herr talman! Argumentationen att om någon säger att man inte ska göra en sak så gör man tvärtom, tycker jag är barnslig. Det är en sak att upprätthålla fri- och rättigheter. Det tycker jag att vi ska göra. Jag tror att Richard Jomshof och jag har var varit helt överens om att vi inte ska göra någon förändring i ordningslagen, till exempel att ge polisen möjlighet att neka tillstånd till koranbränningar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Däremot är min uppfattning att man som företrädare i Sveriges riksdag faktiskt också har ett vidare ansvar. Och om man uppmanar till denna typ av saker har man också ett ansvar för det.

Det är en sak att se till att en tidning har möjlighet att publicera det man vill. Men om man uppmanar till publicering får man faktiskt ansvara för det. Och jag tycker, herr talman, att det som Richard Jomshof gjorde i somras med sina uppmaningar var djupt ansvarslöst.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Herr talman! Att bekämpa terrorism och våldsbejakande extremism i alla former är en av statens allra viktigaste uppgifter. Att med våld försöka påverka samhället är både farligt och demokratihotande. Demokratin kan hotas på olika sätt. När ett terrorattentat sker är attentatet i sig en tragedi, men det sprider också vidare rädsla i samhället. Det finns också risk för att slutenheten ökar och att öppenheten i samhället minskar. Som jag nämnde i replikskiftet nyss kommer det förslag om att begränsa yttrandefriheten, och det kan vara ett sådant exempel.

Tidigare nationella strategier mot terrorism har tagits i större enighet över blockgränsen. Nu har regeringen valt att inte göra det. Det har argumenterats tidigare för varför, men jag tycker ändå att detta är beklagligt, herr talman. Jag tror trots allt att det blir bättre när fler är med på besluten. Visar det sig att man inte kommer överens när man förhandlar är det en sak, men att inte göra ett försök tycker jag är fel. Regeringen har dock valt att göra på det sättet.

Med det sagt är mycket i strategin bra. Det är absolut inte så att allt är dåligt. Det finns mycket i den som har gällt även sedan tidigare. Men det finns några punkter, herr talman, där jag tycker att man borde ha varit tydligare och mer konkret än vad man har varit. Det kanske viktigaste som jag saknar gäller kriminalvården. Kriminalvården omnämns i strategin, men den har en mindre framträdande plats än tidigare, när den i stället borde ta större plats.

Situationen i kriminalvården är, som åtminstone vi i justitieutskottet men även allt fler utanför ser det, oerhört allvarlig. Det är fullt i fängelser och häkten. Kriminalvården mäktar inte med att leva upp till de lagstadgade krav som man har. Att dela cell blir allt vanligare. Enligt tidigare besked från justitieministern kommer det att bli det nya normala - det som man planerar för.

Vilken beredskap finns det då för situationer där våldsbejakande extremister - islamister, högerextrema eller andra - får dela cell med personer som har varit utanför den här miljön tidigare? Man kanske delar cell tio timmar per dygn, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, kanske i flera år. Risken, herr talman, torde vara extremt stor att det i ett sådant fall inte är den våldsbejakande extremisten som påverkas till det bättre utan att det tvärtom är den som tidigare inte var radikaliserad som i stället blir det.

Jag har tidigare i en interpellationsdebatt med justitieministern adresserat den här problematiken. Beskedet från regeringen var att det finns positiva aspekter av att dela cell: Man får sällskap. Jag tycker, herr talman, att det är väldigt farligt och naivt att blunda för den här risken.

Miljöpartiet efterlyser i vår kommittémotion även fler konkreta åtgärder, exempelvis gällande finansiering av terrorism, som också avvisas av en riksdagsmajoritet här, vilket jag beklagar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Jag vill yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Jag och Miljöpartiet är helt emot koranbränningar som aktivitet och ser bara negativa saker med dem. Det är helt rätt som Mikael Damsgaard säger - det sker påverkanskampanjer och aktiviteter som bara syftar till att provocera. Det finns också sådana som vill samma sak - provocera - och som är högt uppsatta politiker i Mikael Damsgaards regeringsunderlag.

Herr talman! Med det sagt ser jag oerhörda risker med att gå fram med en sådan här lagstiftning, som innebär att polisen kan säga nej till exempelvis koranbränningar men också annat som skulle bedömas vara ett hot mot Sveriges säkerhet. Lagstiftningen skulle i sig vara en begränsning av yttrandefriheten. Som jag ser det skulle det vara väldigt riskabelt. Dessutom skulle det kunna ske en glidning.

Jag tror inte heller att vi skulle komma åt problematiken man vill åt och minska risken för terror. Jag tror att det här kan ske på andra sätt, utan polisens tillståndsgivning. Jag tror att det finns andra sätt att provocera för högt uppsatta politiker, islamistiska aktörer och andra som vill. Risken är också, herr talman, att det här snarare blir ett sätt för andra stater att idka utpressning mot Sverige med syftet att man ska vidta åtgärder för att begränsa företeelser som sker.

Herr talman! Jag tycker att Moderaterna och Mikael Damsgaard inte bör invänta detta utan ge besked om att man säger nej till ett sådant här förslag.

Herr talman! I somras höjde Säkerhetspolisen den så kallade terrorhotnivån från en trea till en fyra efter uppmärksammade koranbränningar. Som ett resultat av detta tillsatte regeringen och Moderaternas Gunnar Strömmer en utredning som ska se över ordningslagen och huruvida polisen ska kunna säga nej i tillståndsgivningen, så att man inte får polistillstånd för att bränna en koran. Min fråga, herr talman, till Mikael Damsgaard är om Moderaterna tycker att en sådan möjlighet att neka tillstånd ska införas.

Herr talman! Jag tror att jag och Gunnar Strömmer är eniga om att det bästa hade varit om illegal narkotika inte hade funnits över huvud taget. Det hade vi kunnat önska. Nu är tyvärr inte verkligheten alla gånger som man skulle vilja ha den, utan den är som den är. Vi får hantera verkligheten utifrån hur den ser ut.

Det är riktigt att det ser olika ut i olika länder, som har olika lagstiftningar. Man kan också se att det görs förändringar som, oavsett vad man tycker om det, kommer att påverka och som har påverkat Sverige på olika sätt. Det är angeläget att hålla ögonen på det. Jag tror, som jag var inne på, att det finns mer att göra för att skärpa kontroll och tillsyn vad gäller de stora inflödena från inte minst Sydamerika men också andra kontinenter.

När det gäller den utredning som kom var de alltså förhindrade att se över de straffrättsliga delarna. Men de påpekar själva att det är något som de skulle önska, och de rekommenderar att det görs. Jag hoppas att även remissinstanser kommer att se detta och skicka det till regeringen. Jag tror att det finns ett väldigt stort värde i att få detta belyst på ett allsidigt sätt.

Även om man har en utgångspunkt som är mer repressiv, som Gunnar Strömmer säger sig ha och som han visar att han har i olika sammanhang, tror jag verkligen att mer kunskap på detta område liksom på andra områden gagnar en debatt.

Jag är trots allt glad över att Gunnar Strömmer välkomnar en allsidig debatt. Min uppfattning är att denna fråga längre tillbaka har varit laddad och att det har varit svårt att diskutera den. Men jag tror, som sagt, att ju mer fakta och kunskap vi får, desto bättre kan en sådan diskussion föras framöver.

Herr talman! Justitieministern brukar ofta helt korrekt säga att politik är en avvägning av olika målkonflikter. I detta ligger också att väga olika kostnader mot varandra.

I ESO-rapporten gör man ju den tydliga rekommendationen att man ska göra en kostnadsuppskattning med plus och minus, men man ska också ha som utgångspunkt att när vi har relativt hårda straff för mindre allvarliga narkotikabrott innebär det en kostnad. Det är en kostnad för till exempel Polismyndigheten, som skulle kunna lägga resurserna på att rikta in sig på dem som är högre upp i näringskedjan. Man skulle kunna rikta in sig mer på Helsingborgs hamn, dit det kommer båtar från Sydamerika och där man gör stora beslag. Det är många lastbilar som passerar gränserna till Danmark, Norge och Finland. Detta skulle man kunna göra i stället för att rikta in sig på de mindre. Att göra en utvärdering hade varit hjälpsamt politiskt och även för Polismyndigheten, som har att hantera detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Narkotikan är tveklöst en viktig del av gängens intäkter. Justitieministern hänvisar till att man uppskattar att det är en femtedel globalt sett. Det är naturligtvis en ansenlig del, även om det innebär att 80 procent alltså är annat. Det är en stor tårtbit, även om gängen har mycket andra intäkter också.

När vi hade budgetdebatt i kammaren nämnde jag att en åtgärd som skulle kunna minska gängens intäkter vore att titta på den danska modellen, där man har förskrivning för heroinmissbrukare, så att de mest utsatta i samhället inte ska behöva vara i kriminalitet eller prostitution för att finansiera missbruket. Naturligtvis ska det också ske i kombination med bättre missbruksvård. Detta är ett konkret förslag om att man ska titta på sådant som faktiskt skulle minska gängens intäkter från narkotikan.

Herr talman! Längre tillbaka kanske det var en ståndpunkt mer till vänster att inte ha en repressiv attityd i de här frågorna. Men den senaste tiden är det värt att notera att allt fler aktörer även till höger vill att man ska se den här frågan på ett mer allsidigt sätt.

Det finns ledarsidor där man har intagit sådana ståndpunkter - det finns även andra aktörer. Det kan nämnas att aktörer som Folkhälsomyndigheten och Sveriges Kommuner och Regioner förespråkar att man ska tillsätta en utredning och se över vilka effekter kriminaliseringen har fått, just för att detta har varit under en längre tid. Det går inte att se tydligt att beteenden har ändrats och att det har blivit de effekter som man faktiskt hade när detta infördes på 1980-talet.

Jag tycker, herr talman, att det är hög tid att lyssna på dessa aktörer och även att titta på den utredning som kom i höstas - en utredning med namnet Vi kan bättre!. Jag tycker, herr talman, att vi kan bättre. Vi borde faktiskt undersöka de saker som man rekommenderar där.

Herr talman! Tack, justitieministern, för svaret på interpellationen!

Vi ska ju diskutera narkotikapolitik. Det är ett område som är viktigt och som historiskt har varit ganska laddat. Det är ett område som är delat mellan departement - en del ligger på Justitiedepartementet, men jag är medveten om att andra delar ligger på Socialdepartementet.

Jag tror att det ändå är viktigt att kunna diskutera de här frågorna, för de går ihop. Ibland har man ju olika perspektiv på Justitie- och Socialdepartementet och i justitie- och socialutskottet. Förra året var detta väldigt tydligt: I justitieutskottet hanterade vi förslag om att skärpa straffen medan man i socialutskottet innan utredningen tillsattes diskuterade ett utskottsinitiativ, och där hade man ett skademinimerande perspektiv och en annan ingång i frågan.

Sverige har bland de högsta straffen i Europa när det gäller narkotikabrott, men vi har inte det lägsta användandet och inte heller det lägsta antalet avlidna av narkotika. Tvärtom ligger vi bland de högsta, även om det många gånger är svårt att mäta det.

Det döms ut många fängelseår för narkotikabrott i Sverige. En del av dem gäller grovt kriminella som begår grova eller till och med synnerligen grova narkotikabrott, men många döms också till fängelse för narkotikabrott av normalgraden.

I samband med att nya regeringar tillträder är det numera närmast en obligatorisk fråga från journalister om det som kallas för skelett i garderoben, om man någon gång har gjort något olagligt. Ganska många statsråd har fått ägna sina första timmar åt att svara på sådana frågor och göra olika bekännelser. Jag har tänkt på detta emellanåt. Om en minister, som står i landets yttersta ledning hade blivit dömd till sex månaders fängelse eller mer när hen var 22 - hade det varit bra för samhället i längden? Hade det gagnat personens utveckling?

Den inkörsport som Gunnar Strömmer talar om är reell. Det är många som provar narkotika och sedan hamnar i värre kriminalitet. Också ett relativt sett milt brott kan leda till att man hamnar i fängelse och där blir djupare insyltad, och det är något som man också måste beakta.

Jag har ett par följdfrågor till Gunnar Strömmer. Det kom ju en ESO-rapport i höstas, där man gjorde en jämförelse mellan olika nordiska länder och tittade på hur kriminaliseringen av narkotika såg ut. Slutsatsen var att de successiva straffskärpningar som skett sedan 1988 inte hade lett till ett minskat användande. Sverige, som har den hårdaste regleringen bland de nordiska länderna, har heller inte mindre problem än andra länder. Jag skulle vilja fråga om Gunnar Strömmer har tagit del av rapporten och vilka slutsatser som dras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag skulle också vilja ställa en allmän fråga. Gunnar Strömmer vill ju inte göra en utvärdering av straffskärpningen. Narkotikautredningen efterlyser dock just en sådan, och då inte bara gällande de senaste straffskärpningarna utan samlat sedan 1988. Är detta något som Gunnar Strömmer kommer att gå vidare med?

Herr talman! Regeringen har lagt fram ett förslag till riksdagen om att införa visitationszoner. Miljöpartiet kommer i eftermiddag att rösta nej till propositionen tillsammans med de andra oppositionspartierna. Det här är ett förslag som borde slängas i papperskorgen. Vi borde satsa på riktiga lösningar som kan hantera den grova kriminalitet vi ser i dag och som inte riskerar att sänka förtroendet för polisen och andra rättsvårdande myndigheter.

Visitationszoner behövs inte i Sverige. Möjligheterna för polisen att visitera någon är stor med dagens regelverk. Det ser inte ut så i alla andra länder. Flera som har visitationszoner har ett annat regelverk i grunden. Under förmiddagen har Danmark lyfts fram som exempel. De danska polisernas möjligheter att visitera är mycket mer begränsade. Det måste ske inom ramen för en förundersökning. I Sverige är den nuvarande ordningen bra när det gäller själva visitationsdelen.

Många har också lyft fram vikten av den polisiära närvaron. Den är naturligtvis jätteviktig men har ingenting med den här lagstiftningen att göra. Vi har patrullerande poliser och skulle behöva ännu fler. Det kräver att utbyggnaden av Polismyndigheten fortsätter. Den har pågått ett antal år och behöver fortsätta. Det krävs fler poliser, både som utredare och i yttre tjänst ute på gator och torg, men det har ingenting med visitationszoner att göra. Det behövs poliser som har möjlighet att agera enligt gällande lagstiftning kring visitationer. Polisen har fått omfattande nya verktyg bara den senaste tiden vad gäller tvångsmedelsanvändning och annat. Det har vi i riksdagen i väldigt bred enighet gett polisen mandat att använda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Herr talman! Varför är då detta ett dåligt förslag? Jo, för att det innebär stora risker. Det är inte bara Miljöpartiet och de andra oppositionspartierna som har lyft fram det utan även en rad remissinstanser som på den väldigt korta tid de fick på sig faktiskt sagt samma sak. Risken för att diskrimineringen ökar och förtroendet för polisen minskar ytterligare i områden där det i stället skulle behöva öka är påtaglig. Det säger diskrimineringsbyråer, Justitiekanslern, en rad kommuner, Rädda Barnen och Civil Rights Defenders. Det, herr talman, kan inte bara viftas bort på det sätt som Tidöpartierna har gjort i den här debatten.

Lagrådet riktar skarp kritik mot förslaget. Man förordar att lagstiftningen skulle göras tidsbegränsad. Möjligheten som finns att överklaga zonbeslut menar Lagrådet inte kan ligga till grund för lagstiftningen i sin nuvarande form. Men regeringen kör över Lagrådet ytterligare en gång.

Vad gäller överklagandemöjligheten finns det en sådan, men det konstateras att den mest är ett slag i luften. En visitationszon kommer att kunna inrättas av Polismyndigheten omedelbart. Ett överklagande som lämnas in ska hanteras skyndsamt, men alla räknar med att det inte kommer att vara under den tid som zonen faktiskt gäller. Den prövningen kommer att ske när giltighetstiden för visitationszonen har löpt ut. Det är naturligtvis oerhört problematiskt.

Jag nämnde tidigare i ett replikskifte att man från regeringens sida inte heller har tagit höjd för kostnadsökningar på förvaltningsdomstolarna. Det här kommer att skapa ännu längre köer och längre handläggningstider, inte bara för detta utan för allt som förvaltningsdomstolarna har att besluta om.

Herr talman! Beredningen av det här ärendet lämnar i likhet med flera andra förslag från Justitiedepartementet mycket att önska. Det är illa berett. Man tog inte ens fram en vanlig SOU, och remisstiden sattes till fem veckor över jul- och nyårshelgerna. Det gjorde att ett flertal remissinstanser inte hade möjlighet att svara, vilket naturligtvis är mycket allvarligt. Vi har beredningstvång i grundlagen, och det är väldigt tveksamt om man har uppnått det genom den här hanteringen. Regeringen ville ju också ha förkortad motionstid i ärendet, vilket man inte fick. Justitiedepartementets chefs slafsiga hantering lämnar som sagt mycket att önska.

Detta har kallats mönsterbrytande men har modifierats under förmiddagens debatt till att vara en liten pusselbit bland andra. Det är värt att notera att man negligerar riskerna och inte kan ge svar på frågan när man kommer att lägga fram en förändrad diskrimineringslagstiftning.

Liberalerna viftar bort det och väljer att bli arga i stället för att svara på frågor. Jag tycker att man är svaret skyldig. När kommer en förändrad diskrimineringslag som också innefattar polisen, tullen och andra myndigheter?

Departementspromemorian som låg till grund för propositionen pekar på att detta behöver komma till. Men i den här frågan har regeringen ingen som helst brådska, utan man säger att man har en förhoppning om att lägga fram något under mandatperioden. Vi får väl se hur det blir. Sverigedemokraterna kan stoppa även detta. Man kunde inte heller svara på det i dag.

Herr talman! Det är också flera som säger att man inte har förtroende för polisen om man är emot en sådan här lagstiftning. Jag vänder mig skarpt mot det resonemanget. Jag och Miljöpartiet har förtroende för alla Sveriges myndigheter. Att det finns kritik mot en lagstiftning innebär inte att man saknar förtroende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Säkerhetszoner

Vi har en polislag - jag utgår från att alla står bakom den - att vi ska ha en reglering av hur polisens mandat ser ut.

Vi har en skollag som gäller för hur det ska se ut i skolan, och det är inte för att vi misstror några lärare utan för att vi som samhälle och stat har regleringar av hur det ska se ut.

Att säga att man inte har förtroende om man är emot en lagstiftning är faktiskt ovärdigt, herr talman.

Visitationszoner är signalpolitik som splittrar samhället och symbolpolitik som regeringen hastar fram på ett ogenomtänkt sätt. Man beaktar inte de farhågor och risker som finns. Det här kommer att skada mer än det kommer att göra nytta.

Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1 och 8, vilket alltså innebär avslag på den här propositionen.

Herr talman! Nej, jag är verkligen inte nöjd med beskedet att man har en förhoppning om att lägga fram detta. Medan man i andra frågor förkortar motionstiden till några dagar, har en remissrunda över jul- och nyårshelgerna och forcerar fram lagstiftning som ska vara permanent är detta en fråga som har legat i tre år, och man kan inte ens säga med säkerhet att man kommer att lägga fram någonting under mandatperioden. Det är inte ett svar som jag är nöjd med.

Martin Melin säger att diskriminering är en viktig fråga, samtidigt som han har stått och raljerat om rasprofilering och sagt att det inte förekommer. Det är ingen som har påstått att detta är någonting som Polismyndigheten som myndighet ägnar sig åt. Dock är det ett omfattande antal remissinstanser som varnar för att detta kommer att öka och att förtroendet för Polismyndigheten som myndighet riskeras. Detta viftar Martin Melin bort.

Herr talman! Att Martin Melin säger att man inte ska gå på utseende, kläder eller liknande blir lite konstigt när Martin Melin själv stod på presskonferensen och uttryckligen sa att folk ska kunna väljas ut just på grund av sin klädsel.