Camilla Hansén

Herr talman! Tack, Josefin Malmqvist, för frågan! Jag förstår om ledamoten kanske inte hinner läsa alla motioner och betänkanden som kommer nu. Vi motsätter oss inte majoriteten av de åtgärder som föreslås. Däremot har vi synpunkter på genomförandet och motsätter oss vissa saker som det inte finns särskilt gott stöd för. Dem borde Moderaterna också ha motsatt sig och inte lagt på riksdagens bord.

Jag känner mig ganska nöjd med att vi står en bit ifrån varandra i en del av de här frågorna. Vi tillhör olika partier, och vi har olika syn på hur man bygger en skolpolitik baserad på kunskap. Jag tror inte att skolkultur bygger på ett papper som beskriver för oss hur ordningsreglerna ska hanteras.

Jag tror att skolkultur kring regler och hur man ska vara mot varandra bygger på samtal med elever, lärare och skolledning. Den bygger på respekt för varandra, inte på att en starkare part hutar åt en svagare part och talar om att den ska sätta sig ned. Den bygger på relationer. Det är också det som Andreas Schleicher lyfter fram som en styrka i svensk skola, nämligen ett relationellt perspektiv.

Jag tycker att ledamotens syn på föräldrar vars omständigheter gör att de inte kan utföra sitt föräldraskap är oanständig och förnedrande. Jag tycker att det är pinsamt att ledamoten försöker få det att låta som om jag inte vill ge de här föräldrarna förutsättningar. Jag vill ge dem förutsättningar. Jag vill att de ska ha en trygg inkomst, ett tryggt boende och stöd i sitt föräldraskap. De är inte hjälpta av en lapp från skolan. De är hjälpta av ett samhälle som ger dem stöd i föräldraskapet.

Herr talman! Svensk skola är till för alla barn. Det innebär att barns och elevers rätt till utbildning kommer i första hand, och de ska kunna känna sig trygga i skolan. För att möjliggöra en trygg arbetsmiljö för både lärare och elever behövs åtgärder som underlättar för skolans personal. Det är välkommet.

Efter den här debatten verkar det som att vi är överens om att trygghet och studiero är en förutsättning för en bra skola. Vi är däremot inte ense om hur, det vill säga om det är ett uppkopierat papper som delas ut på första mötet när skolan börjar är vad som sätter en kultur präglad av trygghet och studiero, eller om det som gör skillnad är personal som arbetar med trygghet och studiero, har tid för eleverna och lyssnar på dem.

Tyvärr är några av de förslag som regeringen presenterar bristfälliga och riskerar att försämra elevernas rättssäkerhet och i vissa fall undergräva rätten till stöd. Regeringen verkar tro att en detaljerad politisk styrning från riksdag och regering och minskat elevinflytande är det som bygger en trygg kultur för lärande och studiero på varje skola. Det är synd att regeringen inte vill bygga sin politik på kunskap.

Lugn och ro för lärande är såklart en grund. Skolans arbetsmiljö ligger till grund för både medarbetares och elevers hälsa och möjlighet att utföra sitt arbete och tillägna sig de kunskaper man förväntas tillägna sig. Att lärare ska kunna hantera allvarliga ordningsstörningar är såklart befogat, och i vissa situationer kan beslut om utvisning ur klassrummet eller kvarsittning vara en åtgärd.

Miljöpartiet instämmer dock i kritiken från flera av remissinstanserna som ifrågasätter förslaget om att dokumentationskravet ska tas bort. Bland annat Sveriges Elevkårer skriver att ett beslut om att bli utvisad från klassrummet och fråntagen sin rätt till utbildning eller att få kvarsittning och tvingas stanna kvar i skolan efter skoltid är relativt stora ingrepp som bör dokumenteras. Skolverket framhåller också att ett beslut som utgör en disciplinär åtgärd innebär myndighetsutövning mot enskild.

Detta talar för att sådana beslut behöver dokumenteras. Dokumentationen ger en helhetsbild av elevens behov och bidrar till att skolan kan koordinera insatser. Det är också viktigt ur ett rättssäkerhetsperspektiv för elevens skull och för att kunna klargöra lärarens och skolans argumentation för åtgärden.

Institutet för mänskliga rättigheter avstyrker förslagen i den delen och menar att utredningen som ligger till grund för förslagen är bristfällig ur de här aspekterna. Jag vill bygga svensk skola på kunskap, inte på svaga utredningar.

Vad är då det här med förväntansdokumenten? Regeringen verkar tro att ett papper med regler är vad som saknas för lugn och ro i svensk skola. Det tror inte jag. Jag är mycket tveksam till att regeringens förslag om skolans förväntningar på elever och vårdnadshavare tydliggörs genom ett förväntansdokument. Det är inte på uppkopierade papper man bygger en skolkultur; det handlar om att bygga relationer mellan människor. Det gäller när man bygger relationer med familjer, mellan elever och lärare och skolledning och för all del med elever.

Syftet med dokumentet är eftersträvansvärt: att tydliggöra skolans och vårdnadshavarnas ansvar. Det är såklart någonting som man pratar om i skolan, men det här riskerar att bli en pappersprodukt som inte leder till något mer än extra administrativt arbete.

Vi delar invändningarna från universiteten i Uppsala och Linköping, som lyfter fram att det här kan uppfattas mer som symbolpolitik än som ett riktigt stöd. De vårdnadshavare som brister i fostransansvar och därför berörs brister inte för att de inte har fått ett papper från skolan utan för att de lever under förutsättningar och i livssituationer som gör det svårt för dem att upprätthålla sitt föräldraskap. Föräldrar i den situationen behöver stöd i sitt föräldraskap, inte ett papper i handen.

Vi har också berört mobiltelefonerna. Jag vill bara klargöra att Miljöpartiet inte tycker att man ska ha privata mobiltelefoner i skolan. Man ska ägna sig åt skolarbete. Det är inga konstigheter.

Däremot är det konstigt att regeringen kommer med väldigt detaljerad lagstiftning kring vad som ska funka och inte i svenska skolor. Vi vet att de flesta skolor har mobiltelefonförbud på dagarna. Det klarar man av. Vi vet också, som jag nämnde i tidigare replikskifte, att ännu viktigare än ett förbud är att man har en verksamhet på skolan som stimulerar till rörelse och samvaro på rasterna, till exempel.

Herr talman! Vi har här en debatt om en viktig grund för kvaliteten i svensk skola. Men det viktigaste för trygghet och studiero är ju att lärare och alla andra vuxna i skolan har möjlighet att göra sitt jobb.

Senast i eftermiddags fick jag höra om en lärare som beskrev försämringen av sin arbetssituation och studieron för eleverna i klassrummet under det här året. De har nämligen tidigare varit ett lärarlag på fyra lärare till tre klasser. De har haft gott om tid att förbereda och efterarbeta sina lektioner. Det har varit lugn och ro på lektionerna och bra kvalitet på undervisningen. Men besparingar gjorde att man var tvungen att ta bort en person. Läraren beskriver hur tiden för förberedelse och efterarbete under det här året nästan har försvunnit därför att det går åt så mycket tid till att göra annat.

Det här var en anekdotisk berättelse, men den visar hur viktigt det är att man har tillräcklig bemanning i praktiken. Det som ger trygghet och studiero är skickliga lärare som har tid med sina elever. Det är inte uppkopierade papper och bestraffningar. Det är inte att skära ned på elevernas inflytande över sin utbildning. Vi vet att elevinflytande stärker skolkulturen. Det är helt obegripligt att en ansvarstagande regering väljer att ta bort elevinflytande när det gäller ordningsregler.

Herr talman! Jag vill se en skola med riktigt bra förutsättningar för elever och lärare. I den skolan har skickliga lärare tid för sina elever och eleverna inflytande över sin utbildning. Då får eleverna det stöd de behöver i tid. Man bygger en bra skola på kunskap, inte på pekpinnar. Det är därför Miljöpartiet har satsat mer pengar på skolan varje år hela den här mandatperioden. Med det yrkar jag bifall till reservation 2, som handlar om rättssäkerhet för elever vid utvisning och kvarsittning.

(Applåder)

Fru talman! Det är klart att det säger någonting om hur man ser på de yrkesaktiva i skolan när man säger att rektor inte klarar av mandatet att fatta beslut om mobiler på sin skola. Vi lyfter upp det till lag i stället. Vi får väl helt enkelt vänta och se hur lyckat det blir.

Min fråga var ju vad poängen var med att stryka elevinflytandet. Ingen ifrågasätter att man ska ha regler på en skola, vilket ledamoten pratade väldigt länge om. Men poängen med att ha ett aktivt elevinflytande – till exempel när man utformar reglerna för den vardag som lärare och elever befinner sig i – är att det funkar bättre och att man får en bättre skolmiljö.

Nu väljer regeringen att göra någonting som forskningen visar funkar sämre. Det rimmar väldigt konstigt med viljan att det ska vara ordning och reda. Vill man ha ordning och reda väljer man det som det finns vetenskapligt stöd för. Jag förstår verkligen inte svaret på den här frågan.

Detsamma gäller också de åtgärder som man ska kunna vidta som lärare. Det kan handla om gäller utvisning ur klassrummet eller om kvarsittning. Det är ändå ganska tydliga åtgärder, en del av myndighetsutövandet, men ändå tycker inte regeringen att man på något sätt behöver ha någon dokumentation över det längre. Det har ju påpekats, bland annat av Sveriges elevkårer, att detta behöver finnas. Man behöver också kunna se hur lärare använder verktygen.

När jag argumenterar mot detta menar jag inte att det ska handla om något slags välvillighet eller att man ska vara lite slapp, utan det handlar om att man ska göra saker som verkligen fungerar.

Jag frågar igen: Varför vill man inte jobba med elevinflytande, som verkligen fungerar, utan väljer i stället toppstyrning?

Fru talman! Joar Forssell sa i sitt anförande att vi inte kan lämna generation efter generation vind för våg. Sveriges lärare, där har ni alltså vad regeringen tycker om ert arbete: Ni lämnar generation efter generation vind för våg!

Nu finns det ju en del saker som man kan göra om man verkligen vill ha trygghet och studiero i skolan. Joar Forssell nämnde, för att inte säga skröt om, att man äntligen tar tag i detta med mobilerna. Ja, 80 procent av de svenska grundskolorna är mobilfria. Det är ingen som tycker att det är några konstigheter att man inte har sina privata mobiler på lektionerna. Det sa Joar Forssell i och för sig också, så alla håller väl med om att det inte är några konstigheter.

Men något man vet handlar om detta att man är ute och gör roliga grejer på rasten. Något som är viktigare än att det inte finns mobiler är att man har aktiva rastvärdar och att man har aktiviteter så att det finns roliga saker att göra. Det stärker också den fysiska aktiviteten på en skola.

Det var alltså mest konstateranden. Regeringen slår på stora trumman när det gäller den nya lagstiftningen, men den kommer inte att göra så stor skillnad.

Men detta med ordningsreglerna tycker jag är intressant. Det vill jag ställa en fråga om. Skolor har ju ordningsregler. Poängen är att man utformar dem tillsammans, både reglerna och de konsekvenser som reglerna ska få. Vi vet ju att när det finns ett bra elevinflytande på en skola har man lugnare miljö, och reglerna följs bättre.

Men själva poängen med den här lagstiftningen är att rektorn har ansvar för att upprätta skolreglerna och informera eleverna om dem. Det ska alltså inte längre vara någonting som man utformar tillsammans. Vad är poängen med det, Joar Forssell?

Fru talman! Det är klart att lärarnas arbetsmiljö är viktig. Jag har några råd till regeringen om vad man kan göra för lärarnas arbetsmiljö.

Man ska se till att det finns tillräckligt med tid för för- och efterarbete. Se till att det sker kompetensutveckling. Se till att det finns behöriga och legitimerade lärare till kollegor.

Behöriga lärare i varje klassrum är en otroligt stark skyddsfaktor för en bra utbildning. Jag har flera gånger i kammaren och i andra sammanhang, i valdebatter, frågat hur regeringen kommer att se till att exempelvis barnen i Kiruna får fler behöriga lärare och färre inställda lektioner i grundskolan. Jag har inte sett några svar.

Om man vill göra något för lärare; se till att de har behöriga kollegor. På det sättet skapas en bra arbetsmiljö.

Ledamoten säger att överföringen självklart kommer att ske i samförstånd med elever och föräldrar. Jag minns inte den exakta ordalydelsen. Ja, det kanske den gör, och det är bra. Det finns inga hinder för detta i dag; det vill säga man får lämna över uppgifter i samförstånd. Det betyder att man kommer att lämna över uppgifter som är känsliga för att man tror att någon i framtiden kan begå brott eller utsättas för brott. Men även professionella som jobbar med dessa bedömningar tycker att uppgiften är svår.

Jag vill förtydliga att jag inte säger nej till att skapa ett lagrum som gör att man kan lämna över uppgifterna. Det jag säger nej till är att det ska vara en skyldighet. Det gör jag därför att Sveriges lärare har flaggat för flera problem i deras yrkesetik, för barns rättigheter och för etiska dilemman. Det innebär att jag står på deras sida i frågan.

Fru talman! Jag tackar Marie-Louise Hänel Sandström för frågorna.

Du undrar om Miljöpartiet och jag inte vill arbeta förebyggande mot kriminalitet. Om det är något parti i riksdagen som ständigt fokuserar på vetenskap, förebyggande och främjande arbete, utbildning och att stärka skyddsfaktorer är det Miljöpartiet. Vi vet att många av de repressiva åtgärder som den här regeringen vidtar faktiskt inte förebygger kriminalitet.

I det här ärendet finns vissa hinder för att lämna över den här typen av information till andra skolor. Det är de hindren som lagförslaget kommer åt, och det har jag inte synpunkter på. Jag vill att lärare och rektorer ska kunna lämna över information som de anser är viktig för nästa skola att ha, för att skydda ett utsatt barn och för att ge bra förutsättningar för ett barn som befinner sig i en utsatt situation eller som riskerar att hamna i kriminalitet.

Problemet här är att den stora yrkesgruppen som arbetar i skolan inte tycker att den föreslagna lagstiftningen är tillräckligt bra. De menar att den försätter dem i etiskt svåra dilemman och att det kommer att bli en ökad arbetsbörda. Jag oroar mig för rättssäkerheten och integriteten även för de barn som kanske är på väg att glida in i kriminalitet eller kanske redan är där. Även deras rättigheter ska skyddas.

Fru talman! Skolan ska vara en trygg plats för alla elever och all personal. Åtgärder för att göra skolan till en tryggare och säkrare arbets- och utbildningsmiljö är mycket välkomna. Ett fungerande informationsutbyte kan i rätt sammanhang och genomfört på rätt sätt vara avgörande för att samhället ska kunna agera i tid och förebygga allvarliga konsekvenser för både individ och samhälle.

Jag vill understryka det som Sveriges lärare skriver i rapporten F som i fängelse som kom förra veckan, nämligen att våra barns framtid till stor del avgörs i skolan. Rapporten visar sambandet mellan underkända betyg och högre sannolikhet att senare i livet dömas till fängelse. Samtidigt ska vi vara medvetna om att det nu trots allt är allt färre som när de blir myndiga och går ut i vuxenlivet finns med i brottsregistret.

Jag är övertygad om att det som står i rapporten om att skolan är en av våra mest kraftfulla brottsförebyggande platser är helt sant. Det är just därför skolan behöver fyllas av skickliga lärare som har tid för sina elever, tidigt stöd och en stark elevhälsa. Skolan ska vara en plats att längta till, en plats där man utvecklas som människa och en plats man går stärkt ifrån. Det är skolans kärnuppdrag. Det är därför Miljöpartiet vid varje budget den här mandatperioden har lagt mer pengar på utbildning än vad regeringen har gjort och gett mer ekonomiskt stöd till kommunerna för att upprätthålla välfärden när ekonomin tagit stryk till följd av pandemi och krig.

Fru talman! Miljöpartiet stöder i huvudsak propositionens innehåll och syfte men menar att lagstiftningen ska ge möjlighet för skolor att lämna över uppgifter till andra skolor för att förebygga brott i stället för att de ska bli skyldiga att göra det.

Precis som Sveriges Lärare, som avstyrkte utredningens förslag, tycker vi inte att skolan ska ges ett utökat uppdrag att förhindra och förebygga brottslighet på det här sättet, som inte är direkt kopplat till skolans kärnuppdrag. Vi vill dock att skolan ska ha möjlighet att dela den information som behöver delas.

Fru talman! Med tanke på många lärares och rektorers arbetsbelastning samt deras redan omfattande uppgiftsskyldighet finns det en risk att dessa bestämmelser kan innebära en ytterligare arbetsbelastning, en belastning som också innebär etiska konflikter.

Lagrådet konstaterar att det från rättssäkerhetssynpunkt är centralt att prövningen av vilka uppgifter som ska lämnas över genomförs av personer med tillräcklig kunskap och erfarenhet av de frågor som kan uppkomma. Sverige är som bekant fullt av yrkesskickliga lärare, men de är inte utbildade för den här typen av juridiska avvägningar utifrån en lagstiftning som också beskrivs som otydlig. Vi instämmer i den bilden och efterfrågar en tydligare konsekvensanalys av vad bestämmelserna ställer för krav på skolpersonal, med hänsyn till arbetsbelastning och yrkesetiska överväganden.

Regeringen å sin sida menar att den här lagstiftningen ger bättre förutsättningar för skolans uppdrag och kan bidra till såväl rektors- som läraryrkets attraktivitet. Jag tror att regeringen gör det enkelt för sig när man styr läraryrket allt hårdare och mer detaljerat och gång på gång motiverar detta med att det ska öka yrkets attraktivitet. I just det här fallet avstyrker ju Sveriges Lärare förslaget. Om man är intresserad av att öka läraryrkets attraktivitet tror jag att det kan vara värt att lyssna på just dem, om nu målet är att lärare ska stanna i yrket och att fler ska lockas till det. Otydliga och svårtillämpbara skyldigheter är inte attraktivt, helt enkelt.

Fru talman! Jag vill nu fokusera på de viktigaste personerna i svensk skola: eleverna.

Skolan är i första hand en plats för lärande och utveckling för varje elev. Om skolan inte får tillräckligt med stöd och vägledning vad gäller denna lagstiftning riskerar skolans förtroende att undergrävas. Det är särskilt viktigt ur ett barnrättsperspektiv, och det är särskilt viktigt för barn i utsatta situationer.

Sveriges Lärare befarar att den här uppgiftsskyldigheten kan komma i strid med lärares yrkesetik. Enligt denna ska en lärare vara varsam med information om eleverna och inte vidarebefordra sådant som mottagits i tjänsten om det inte är nödvändigt för elevens bästa. Även integriteten hos barn som i framtiden skulle kunna begå brott är skyddsvärd, och lärares beslut riskerar att hamna i konflikt med barns rätt, yrkesetik och den nya lagstiftningen. Vi efterfrågar därför tydliga direktiv om genomförande och uppföljning som tar fasta på dessa synpunkter samt att man gör en fördjupad barnkonsekvensanalys.

Fru talman! Som jag inledde med motsätter sig inte Miljöpartiet att lärare ska kunna lämna över viktig information som kan förebygga brott. Vi vill dock att det formuleras som en möjlighet och inte som en skyldighet, att man tar hänsyn till kompetens och yrkesetiska överväganden samt att man gör en fördjupad barnkonsekvensanalys i samband med implementeringen.

Jag påminner återigen om att skolan kan vara den kraftfullaste skyddsfaktor mot kriminalitet vi har. Låt oss sätta fokus på att Sveriges lärare och rektorer ska få de bästa förutsättningarna att ta emot alla våra barn och sedan skicka ut dem i livet redo att ta sig an resten av livet.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till reservationen.

(Applåder)

Herr talman! Till att börja med delar Miljöpartiet inte synen på den avvägning som ni har gjort, Josefin Malmqvist, om man nu ska göra en avvägning. Det blir alldeles för många som får undantag från att skyndsamt lämna ut handlingar. Om man vill ge sig in i den här sektorn, som handlar om att bedriva utbildning med offentliga medel, ska samma principer gälla: Man ska skyndsamt dela med sig av den information man har.

En liten skola har också mindre handlingar att hålla ordning på. Och jag är övertygad om att alla seriösa små skolhuvudmän har bra ordning på sina handlingar och kan lämna ut dem så snabbt det går, enligt de principer vi har i dag. Jag tror också att det även hos mindre skolhuvudmän finns ett intresse av att ha den öppenheten och av att följa de principerna.

Jag tycker att det är lite onödigt att spela upp friskolelobbyns frågeställning om att det så fort vi i oppositionen kritiserar fenomen som skadar svensk skola handlar om att vi inte vill ha några friskolor. Det är ju inte sant.

Miljöpartiet värnar en pedagogisk mångfald. Vi vill att det ska finnas skolor som drivs av föräldrakooperativ med olika pedagogiska inriktningar. Vi vet att de har både viljan och förmågan att vara en del av ett öppet och transparent svenskt skolsystem.

Herr talman! I Sverige har vi en lång tradition av öppenhet och transparens när det gäller myndighetsutövning, och Miljöpartiet har länge efterfrågat att offentlighetsprincipen ska omfatta friskolor på samma villkor som kommunala skolor.

Liberalerna var länge motståndare till principen men ändrade sig, som ni kanske minns, för ett par år sedan. Däremot löper man nu inte linan ut. Visst är det bra att ta steg på vägen, men vi vill att lagstiftningen ska vara på samma villkor redan nu.

Något som också har tagit lång tid är själva processen kring lagstiftningen om offentlighetsprincipen för alla skolor. För två år sedan var frågan inte helt färdigberedd än, och sedan har det gått två år. Principen skulle vara en av pusselbitarna i regeringens helrenovering av skolan. Återigen ser vi att det tar lång tid och att den inte når hela vägen fram.

Liberalerna har ändrat sitt ställningstagande till att vilja införa offentlighetsprincipen, och det är bra. Men de har ändå fått ge vika för Tidöpartierna i att gå hela vägen. I en interpellationsdebatt i kammaren sa Lotta Edholm att det inte är någon hemlighet att hennes parti vill se en offentlighetsprincip. De menar att det är en beprövad lagstiftning som vore enklast att införa. Offentlighetsprincipen är också en grundsten i Sveriges demokratiska statsskick.

Att skolor som ägnar sig åt myndighetsutövning och förvaltar skattepengar inte omfattas av offentlighetsprincipen på lika villkor är orimligt. Kommunala och fristående skolor ska verka under samma villkor. Ingen skolhuvudman ska kunna undanhålla information om hur skattepengar spenderas eller hindra insyn i någon del av verksamheten. Det gör man även om man fördröjer utlämnande av information.

Tyvärr riskerar regeringens definition av vilka mindre, enskilda huvudmän som ska få lättnadsregler i fråga om hanteringen av allmänna handlingar att urholka en del av offentlighetsprincipens ändamål. Även skyndsamheten är en grundläggande princip. Avgränsningen leder till att för många skolhuvudmän får lättnader som inte är motiverade. Både små och stora skolor – en skola med 450 elever är en stor skola – har såklart i dag redan ordning på sina dokument. Annars är det svårt att bedriva en kvalificerad verksamhet.

Upp till 70 procent av alla friskolehuvudmän skulle kunna omfattas av undantagsreglerna. Allmänhetens rätt till insyn på lika villkor borde omfatta alla friskolors verksamhet. Det är viktigt att samma villkor gäller för alla, och en begäran om allmän handling ska hanteras skyndsamt. Därför står Miljöpartiet fast vid att offentlighetsprincipen ska gälla alla skolhuvudmän fullt ut på lika villkor.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 om offentlighetsprincipen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar utskottsordföranden för svaret. Det kan ju vara så att ledamoten tycker att det är tramsigt att jag inte har koll på lagstiftningsprocessen. Ledamoten vet dock att jag har det; vi sitter nämligen på samma utskottsmöten. Det gör också att jag förvånas över hur många ord man kan använda för att säga att man inte hade något mer att komma med. Allt är ju redan offentliggjort.

Jag var nyfiken, för jag trodde genuint att det fanns någonting mer som man var överens om och som skulle stoppa marknadsskolan – något som skulle se till att den här lagstiftningen faktiskt blev en offentlighetslagstiftning fullt ut, på lika villkor, för alla skolor, oavsett om de är offentliga eller privata. Men det var bara väldigt många ord för att säga att det inte finns något mer som man är överens om, herr talman.

Herr talman! Jag vill fråga utbildningsministern när reglerna för utbildning av barn i fängelse är klara.

I Sveriges Radio fick ministern i måndags frågan om hur regelverket ska se ut för barnen, de 13-åringar som regeringen vill sätta i fängelse. Detta kommer eventuellt att gälla redan från den 2 augusti.

Det finns förslag om hur utbildningen ska gå till inom Kriminalvården, bland annat förslag som medger undantag för mer distans- och fjärrundervisning och att det ska vara okej med lägre grad av behöriga lärare. Detta är oroande.

Många av de barn som frihetsberövas redan i dag har en väldigt svag skolbakgrund. Man kan därför inte kompromissa med kvaliteten på deras utbildning. Det är en viktig del för att de ska lägga grunden för nya vägar i livet, bort från kriminalitet.

Det blev tydligt i inslaget att utbildningsministern inte har någon plan för när reglerna ska vara klara eller vad de ska innehålla. Det verkar som att det går snabbt med repressiv lagstiftning men långsamt med stöd.

Jag undrar därför: När är reglerna klara?

Fru talman! Högre utbildning, forskning och innovation är förutsättningar för ett starkt och välmående samhälle. Forskningen ska vara fri, och den akademiska friheten måste stärkas i sin helhet. Kvalitet i högre utbildning och nära samverkan mellan akademi, näringsliv och civilt samhälle skapar den innovationskraft som behövs för en grön omställning och en långsiktig välfärd.

Landets lärosäten behöver högre basfinansiering. Miljöpartiet vill satsa på starka forskningsmiljöer och utöka antalet undervisningstimmar på de utbildningar som i dag har för lite lärarledd undervisning.

Fru talman! Rekryteringen till den högre utbildningen behöver vara bred för att fler ska kunna studera på högskola eller universitet, oavsett vilken familjebakgrund man har och oavsett var i landet man bor. Miljöpartiet vill göra det enklare att ta steget att studera vidare genom att förbättra studenters bostadssituation och ekonomiska trygghet. Vi vill värna en likvärdig och hög kvalitet i utbildningen på landets alla lärosäten. Lärosätena ska samverka med både det omgivande samhället och det internationella forskningssamhället samt bedriva forskning utifrån forskares och studenters intressen och samhällets behov.

Fru talman! Att skära ned på lärosätena är att backa in i framtiden. Vi ser nu konsekvenserna av regeringens högskolepolitik. I Smålandsposten har vi kunnat läsa om hur Linnéuniversitetet skär ned. Det handlar om så många som 1 000 färre studenter. Det här beskrivs som ett dråpslag mot Växjö kommun och mot hela Kronobergs respektive Kalmar län. Det är, för att knyta an till Joar Forssells ord i vårt tidigare replikskifte, färre i Växjö som får livschanser med Tidöregeringens politik för högre utbildning.

Från Miljöpartiets sida är vi tydliga med att universitetsutbildning behövs i hela landet. Det är verkligen värt att satsa på Linnéuniversitetet och andra lärosäten i Sverige. Under denna mandatperiod har Miljöpartiet satsat runt 46 miljoner på Linnéuniversitetet. Nu behöver man göra nedskärningar som motsvarar ungefär denna summa. Det handlar om en rejäl slant till såväl forskning som högre utbildning.

Vi har satsat mer pengar på alla lärosäten i hela landet. Det handlar om att vi inte gör det produktivitetsavdrag som är särskilt olämpligt för högre utbildning och forskning. Vi har inte gjort generella neddragningar på statens myndigheter. Vi har heller inte gjort någonting som vi kallar satsningar men som är mindre än de neddragningar vi har gjort.

För Miljöpartiet är det självklart att människor ska kunna förverkliga sina drömmar om högre utbildning på universitet och högskolor. Lika självklart är det att företag ska kunna hitta kompetent personal. Det här är saker som bygger Sverige starkt och ger Sverige bra möjligheter att möta framtiden.

Fru talman! Efter riksdagens forskningsdag och utbildningsutskottets gemensamma seminarium med försvarsutskottet är vikten av internationella samarbeten tydliggjord. Något annat som tydliggjorts är de svårigheter det innebär att samarbeta med forskare som befinner sig i diktaturer eller som befinner sig i andra svåra eller rent av farliga situationer som innefattar krig, konflikter eller folkmord.

Svenska forskares och studenters mobilitet är viktig, oavsett om det gäller lärosäten i Sverige eller lärosäten på andra platser i världen. Förutsättningarna för internationellt utbyte inom högre utbildning och forskning är dock dåliga just nu. Forskare, studenter och lärare utsätts för stora risker.

Det finns organisationer som skyddar forskare. Flera svenska lärosäten deltar i verksamheten Scholars at Risk genom att ta emot forskare som riskerar livet i länderna de befinner sig i.

Vi vill att det införs ett Students at Risk-program i Sverige. Det skulle innebära att studenter som riskerar sin rätt till utbildning, till exempel genom engagemang för mänskliga rättigheter eller genom sitt specifika studieval, får stöd för att fortsätta sina studier i en trygg miljö i ett annat land. Vi vill också att Sverige driver på för ett Students at Risk-program inom EU. Det är hög tid att stärka skyddet även för studenter i riskfyllda situationer.

Fru talman! Högskolans uppgift är att bedriva utbildning på vetenskaplig eller konstnärlig grund och utifrån beprövad erfarenhet. Högskolan ska också bedriva forskning och konstnärlig forskning samt utvecklingsarbete. I uppdraget ingår att samverka med det omgivande samhället för ett ömsesidigt utbyte och att verka för att högskolans kompetens kommer samhället till nytta.

Sverige är ett bildningsland och har allt att vinna på forskning inom en bredd av forskningsområden. Jag vill särskilt lyfta fram områden som samhällsvetenskap och humaniora, som ger oss ökad förståelse för vårt samhälle. Vi behöver öka stödet till dessa områden på samma sätt som till andra områden. Vi behöver den kunskapen för att förstå hur landet fungerar och hur vi ska förhålla oss till de utmaningar som vi ställs inför. Sverige ska fortsätta att vara ett bildningsland. Då behövs samhällsvetenskaplig, humanistisk och konstnärlig forskning.

Den konstnärliga forskningen har, utöver sitt självklara egenvärde, en viktig roll i den hållbara omställningen. Kultur och konst har förmågan att granska mänskliga värden, väcka känslor och visualisera framtidsvisioner. Miljöpartiet vill därför se att den konstnärliga utbildningen och forskningen får en starkare plats i samhället. För att vi ska nå målet om ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle behöver den naturvetenskapliga forskningen kombineras med bredare forskningsområden.

Det ska finnas ett nära samband mellan utbildning och forskning. Enligt lag ska studenterna ha inflytande över utbildningen och kunna ta en aktiv del i att utveckla den. Under den här mandatperioden har vi sett att regeringen har förvarnat om neddragningar när det gäller studentkårerna. Trots stora protester både från lärosäten och från studentrörelsen verkställer man dessa neddragningar. Det innebär en risk såväl för kvaliteten på utbildningarna som för studenternas inflytande.

Enligt högskolelagen ska verksamheten vid högskolorna främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö samt ekonomisk och social välfärd och rättvisa. Det här är ett stort uppdrag.

Jag vill lyfta fram att högskolorna har en enorm potential att utgöra en stark kraft i den här omställningen genom utbildning, forskning, samverkan och omställning av den egna verksamheten. Precis som många andra samhällsaktörer behöver lärosätena dock intensifiera sitt arbete med hur deras egen verksamhet påverkar de här målen.

Fru talman! Det är som bekant valår. För den som vill stärka forskning och högre utbildning kan det vara värt att tänka på att man med Miljöpartiets politik får grundlagsskyddad akademisk frihet och mer pengar till lärosätena, som själva får styra över dessa pengar. Man får också mer pengar till utbildning och forskning, som jag visade i exemplet med Linnéuniversitetet i Växjö. Man får dessutom ett starkare studentinflytande.

Jag yrkar bifall till reservation 7 i UbU12, som handlar om Students at Risk, och till reservation 5 i UbU13, som bland annat rör forskning inom kulturområdet.

(Applåder)

Fru talman! Jag är som bekant riksdagsledamot, så de generella dragen i lagstiftningsprocessen har jag hunnit bli lite bekant med. Joar Forssell förstår säkert att det inte var syftet med min fråga. Jag vill veta när och hur det de facto kommer att tas steg för att grundlagsskydda den akademiska friheten som helhet, ekonomiskt och organisatoriskt. Det gäller både studenter och högre utbildning. Det ska också finnas ett skydd mot politisk styrning, som har visat sig vara en av de frågor som forskare oroar sig mest över.

Låt mig gå över till en annan fråga. Jag hörde lite varianter på att ”om för många har högre utbildning devalveras värdet av den”. Det var jättemärkligt, för ju mer kunskap man har, desto bättre är det. Man kan dessutom dela den med väldigt många utan att den blir sämre.

Liberalerna har haft som klassisk slogan att man vill ha fler Nobelpris. För mig börjar de Nobelprisen med att högskolorna välkomnar en bredd av studenter från många olika delar av samhället. Om det ska bli några Nobelpris behövs möten mellan forskare och studenter. Det behövs fri forskning, där forskare inte upplever hot mot vare sig resultaten eller sig själva som personer.

Liberalerna har inte varit särskilt generösa när det gäller finansiering av högre utbildning. Vi har exempelvis fått höra att Linnéuniversitetet i Växjö behöver dra ned med 1 000 studenter. Hade Miljöpartiets budget med ungefär 47 miljoner kronor mer varit verklighet hade de kanske sluppit. Jag förstår inte hur det ska bli fler Nobelpris när studenterna och lärosätena inte finansieras.

Fru talman! Joar Forssell var i sitt anförande inne på vikten av akademisk frihet och att den behöver skyddas.

Miljöpartiet driver att den behöver skyddas i grundlag, och det verkar som om Liberalerna också vill det. Jag undrar helt enkelt hur det här kommer att gå till. Det finns ju en del utredningar, men vi skulle vilja se vad som händer omedelbart när det gäller att ta tag i grundlagsfrågan.

Hur kommer processen att gå till? Vad anser Joar Forssell att det innebär att skydda den akademiska friheten?

Herr talman! Jag är tacksam över den stora närvaron i kammaren när vi debatterar viktiga frågor om lärare och elever. Vi debatterar också – hör och häpna – en rapport från Riksrevisionen, och det brukar alltid tilldra sig uppmärksamhet.

Det har varit en intressant debatt i dag. Det är kanske lite svårt att hålla ihop trådarna som åhörare. Vi började redan klockan tolv. Man kan undra om det bara är vi som har pratat, men så är inte fallet – det har varit frågestund med statsministern emellan.

Ett av de betänkanden vi debatterar heter Lärare och elever. Jag vill börja med att sätta ljuset på eleverna. Det är eleverna som står i centrum för Miljöpartiets skolpolitik. Vi vill att varje elev ska få tillräckligt med tid med skickliga lärare. Om vi bara löser den lilla enkla saken kommer vi att ha en mycket bättre skola. Då kanske vi på riktigt kommer att ha världens bästa skola. Men nu vet ju vi alla här i salen att det inte är så enkelt att lösa detta.

I skolan ska barn få både vilja och redskap att lära, tänka kritiskt, utvecklas och lägga grunden för att utvecklas genom hela livet. Alla barn ska lära sig läsa, skriva, räkna och förstå världen runt omkring. De ska förstå vad AI betyder, hur det kan användas och vad som kan vara farligt och nyttigt med det. De ska kunna delta i samhällsdiskussionen, samarbeta, umgås med andra och få redskapen att kunna påverka sin egen livssituation.

Skolan är den arena där eleverna utvecklas till engagerade och ansvarstagande samhällsbärare. Ibland brukar man prata om detta som någonting som ligger i framtiden, men jag vill betona att det gäller redan nu när man är elev i skolan. Man har ett liv här och nu. Det handlar inte bara om något som ska hända i framtiden. Jag vill särskilt lyfta fram den demokratiska skolning som bara skolan kan ge när man arbetar med demokratiska arbetsformer.

Elevhälsan är en central del i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. Jag skulle verkligen vilja sätta fokus på det hälsofrämjande, just därför att det verkligen ska vara en bra grej för barn och unga att gå till skolan. Man ska må bättre när man går därifrån för dagen, inte tvärtom. Man ska bli starkare varje gång man går dit. Men vi vet att det är alltför många som inte har den känslan när de går till skolan.

En del som behövs för att förbättra ungas hälsa och välbefinnande – såklart utöver lärare som har tillräckligt med tid med sina elever – är en fungerande och tillgänglig elevhälsa. Vi vet att alltför många drabbas av psykisk ohälsa, och det har berörts tidigare i debatten. Det här är en trend som måste vändas.

Jag hör att man pratar om många olika orsaker till detta. Vi vet att sociala medier, algoritmer och annat påverkar både vuxnas och barns ohälsa. Men det finns flera saker i det svenska skolsystemet som orsakar ohälsa, till exempel dålig planering av prov och för hög press på enstaka prov, såsom de nationella proven. Det här gör att barn och unga i svensk skola mår dåligt. Vi tror väl inte att sociala medier inte finns i andra, jämförbara länder? Vi behöver titta på flera orsaker. Gratisreformen att förbjuda mobiltelefoner kommer inte att göra att alla barn mår bra. Det krävs mycket mer, och det kommer att krävas reformer som kostar. Jag återkommer till det.

Elevhälsan är avgörande för att upptäcka problem tidigt och ge eleverna rätt stöd. Man går på screening hos skolläkaren, som kollar att man växer på längden och bredden som man ska. Vi vill att man vid den här typen av screeningar även ska diskutera psykisk hälsa, så att det kan upptäckas om det är någonting som inte är riktigt bra. Det kan då sättas in enklare behandlingar med syftet att komma åt problemen.

Efter stora påtryckningar har regeringen faktiskt öppnat för att psykisk hälsa ska bli en del av naturvetenskap och idrott och hälsa. Men jag vill betona att det bara är ett första steg. Det räcker inte med några tillfällen på några lektioner i några ämnen, utan det handlar om hur skolan ska fungera som helhet.

Jag har en notering från förra årets debatt om detta ämne, och detsamma gäller i dag: Vi får besök av hundratals skolelever i riksdagen varje dag, men ingen av dem är här och lyssnar när vi debatterar betänkandet om detta ämne. Just nu är det ingen på läktaren. Visst är det märkligt? Det skulle ha varit roligt att ha skolelever som åhörare på läktaren.

Nu vill jag sätta ljuset på lärarna. Att vara lärare är att ha det viktigaste yrket i varje land. Det är också Sveriges viktigaste yrke. Det är dags att vi börjar se det så och behandla läraryrket så. Jag vill att fler ska svara ”lärare” på frågan: Vad har du för drömyrke? Många gör redan det. Vi har varit inne på att det här är en av de största utbildningarna inom högre utbildning, så man behöver inte gå på myten att ingen vill bli lärare. Men vi vet att fler behöver vilja bli det.

Behandlar vi då läraryrket som Sveriges viktigaste yrke? Nej, vi gör inte det. Vi har höga förväntningar, och det är rimligt att vi folkvalda som ansvarar för utbildningen i hela landet har det. Från politiskt håll ställs också detaljerade krav. Men vi mäktar inte med att ge förutsättningar som matchar de höga förväntningarna och de detaljerade kraven.

Det här är ju ingenting nytt. Men den som vill fånga upp rösterna från skolan kan läsa böckerna Berättelser från skolan, som vi alla har fått. Lärare ska inte behöva skrika sig hesa för att göra sig hörda eller skramla ihop pengar via Musikhjälpen för att köpa sig tid med en minister och berätta hur vardagen i skolan är. Men så ser det uppenbarligen ut nu.

De frågor som jag ställde till Joar Forssell när vi inledde den här debatten för några timmar sedan kvarstår. Jag oroar mig för att vi sjösätter stora reformer men att pengarna inte kommer att ligga på bordet. Jag menar inte att ställa pengar mot reformer. Man behöver göra reformer, och de ska vara genomtänkta. Men om vi inte finansierar dem kommer de bara att bli en börda och en risk för både elever och lärare i svensk skola.

I den här debatten debatterar vi också Riksrevisionens granskning av lärarlegitimationen. Det finns omfattande undantag när det gäller lärarlegitimationen. Det har inte bara lett till att vissa skolor satt i system att anställa olegitimerad personal utan också till att många som anställs i skolan står utanför det system för disciplinpåföljder som legitimerade lärare omfattas av. I dag saknar var femte lärare i skolan legitimation, och Skolinspektionen kan inte hantera anmälningar mot de personerna.

Eftersom det fortfarande är en betydande andel olegitimerade lärare i skolan menar vi att systemet behöver anpassas så att alla lärare som inte är tillräckligt bra för att få verka i skolan ska kunna få disciplinpåföljd oavsett om de är legitimerade eller inte. Då det inte finns någon legitimation att ta bort är detta som ni förstår inte en möjlig disciplinpåföljd. Man behöver alltså hitta något annat.

Här är regeringen häpnadsväckande svag och vag i sina svar på Riksrevisionens rekommendationer. Den kanske kan tänka sig att vidta åtgärder någon gång i en eventuell framtid.

Vi är en samlad opposition här i dag som inte tycker att det duger som svar. Att ha bråttom när det gäller disciplinpåföljder är inte något som har varit ett problem för regeringen. Men i de här frågorna är det tydligen det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 3 om disciplinpåföljder i betänkande UbU16 om lärarlegitimation. Jag yrkar bifall till reservation 6 om elevhälsan under punkt 5 i betänkande UbU9 om lärare och elever.

I detta anförande instämde Janine Alm Ericson och Jacob Risberg (båda MP).

Fru talman! Jag tolkar svaret på min fråga om de offentliga måltiderna i Sverige ska bygga på kunskap som ett nej. De ska bygga på Sverigedemokraternas personliga preferenser att äta för lite grönsaker och för mycket kött, något som är en risk för folkhälsan.

Det tycker jag låter som en dålig idé när vi ska använda våra gemensamma offentliga pengar. Det är stora pengar som går till de offentliga måltiderna i Sverige.

Det är självklart att det ska vara gott, näringsriktigt, ekonomiskt och hållbart. Jag förstår inte varför man skulle ha någon annan grund för att spendera våra offentliga pengar när det gäller skolmaten.

Vi vet att vi äter för mycket kött i Sverige, både för den personliga hälsan och när det gäller de utsläpp som animalieproduktionen står för.

Det är klart att det finns en ekonomisk dimension i detta. Baljväxter är mer ekonomiska proteinkällor än vad kött är. Det spelar ändå roll om man ska hantera skattepengar.

Det handlar inte om att förbjuda kött. Skolmaten ska stå för 30 procent av energi- och näringsintaget per dag. Den resterande delen står man själv eller ens familj för.

Skolmåltiden ska såklart vara en viktig del i vårt folkhälsoarbete. Vi kan inte använda skattepengar för att erbjuda ohälsosam kost till barn, ungdomar, äldre och de som är inlagda på sjukhus, som får del av offentliga måltider.

Det är ett verktyg för att sätta goda matvanor för livet. Det är ett verktyg som gör att barn oavsett bakgrund får vanan att äta hälsosam mat även om de inte får den hemifrån.

Det är ingen som säger att man inte skulle få servera kött i skolan. Men det ska såklart vara bra kött från svenska ekologiska gårdar som man äter i lagom mängd för vars och ens hälsa. Ska vi verkligen inte lyssna på den kunskap som finns om hälsosam mat?

Fru talman och ledamoten! För två år sedan var utbildningsutskottet på en studieresa till min hemkommun Örebro. Det var riktigt trevligt. Vi åt bland annat lunch på en av Sveriges bästa skolrestauranger.

Skolmaten har debatterats ganska yvigt de senaste veckorna i medierna och på sociala medier. Det talas om näringsbrist, järnbrist och hungriga barn. De är hungriga när de kommer hem från skolan. Jag tänker mig att en del av oss som åt lunch före 12.00 också kommer att vara hungriga när den här arbetsdagen är slut.

Det låter i debatten som att svenska skolor har börjat servera undermålig mat. Om man nu verkligen bryr sig om barns kostvanor kan man börja med vad Livsmedelsverket säger.

Barn äter ungefär 250 gram frukt och grönt om dagen. Rekommendationen är 500 gram. Färre än en av tio skolelever når upp till den nivån. De flesta äter lite grönsaker varje dag men bara runt 150 gram om dagen.

Samtidigt vet vi att en välplanerad vegetarisk kost fungerar för barn i alla åldrar. Det säger Livsmedelsverket och de nordiska näringsrekommendationerna.

Dessutom är skolmåltider näringsberäknade. De planeras av professionella kostchefer och kockar med ansvar för att barnen får i sig tillräckligt med energi, protein, järn och andra näringsämnen.

Att framställa vegetarisk skolmat eller vegetariska dagar som något slags hot mot barns hälsa finns det helt enkelt inget stöd för.

Självklart ska skolmat vara vällagad och god. Den ska vara tillagad av skickliga kockar. Det ska vara bra miljö i matsalarna så att man verkligen får matro.

Min fråga är: Ska vi inte ha en kunskapsbaserad skolmat i Sverige?

Fru talman! Det är möjligen så att jag ställde många frågor, men jag tror inte att jag någonstans antydde att legitimationer skulle avskaffas. Däremot kommer vi att debattera en misslyckad liberal reform om lärarlegitimation som inte har lett till att yrket är mer attraktivt. Vi är inget revolutionärt parti, snarare ett grönt parti. Jag har heller inte hört någon som verkligen säger: Vad är mitt drömjobb? Vilket som helst, bara det är ett legitimationsyrke.

Joar Forssell glömde svara på det här: Var finns Liberalernas finansiering för en bra skola här och nu för eleverna som går i skolan fram tills de här reformerna är genomförda och får effekt? Vi pratar ju om 10, 15, 20 år tills man ser effekt av en förändrad lärarutbildning – en lärarutbildning som är förändrad i marginalen. Vad gör ni här och nu?

Min oro är också att ni sjösätter alla de här stora reformerna men är inte beredda att finansiera dem. Det svensk skola behöver är skickliga lärare som har tillräckligt med tid med sina elever. Får vi inte det kommer de här reformerna inte att spela någon roll. Då kommer de bara att vara en extra arbetsbörda, som också är en risk för svensk skola.

Vi har ju ändå det gemensamt att vi vill att svensk skola ska vara ett flaggskepp. Vi vill att den ska vara bäst i världen. Då måste vi ha större säkerhet kring vad som händer här och nu och att förändringarna verkligen får effekt. Där spelar pengarna en roll, så jag vill höra om Liberalernas planer för finansiering av alla de här reformerna.