Veronica Kerr

Fru talman! Tack, ledamoten – som inte är partikollega men ändå västerbottning! Vi vet ju exakt hur förutsättningarna ser ut i mindre kommuner.

Min tidigare erfarenhet är ju som kommunpolitiker. Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Men när det gäller finansieringen får jag som ny ledamot i denna församling återkomma till dig, Malin, när vi ser de ställningstaganden som görs och hur en framtida regering ser ut.

Det är absolut viktigt att vi uppvärderar yrkena i äldreomsorgen. Det är där vi måste börja. Vi får återkomma till finansieringen och hur mycket som kommer att krävas.

Fru talman! Äldreomsorgen behöver fler medarbetare samtidigt som konkurrensen om arbetskraften hårdnar. Detta anser jag vara en av välfärdens absolut största utmaningar.

Jag kommer från Västerbotten. Det är ett stort län med stora möjligheter men också stora avstånd och växande utmaningar när det gäller kompetensförsörjning. I kommuner som Åsele, Sorsele och Dorotea är kompetensbristen inte en framtidsprognos. Den är en verklighet just nu.

När en undersköterska eller sjuksköterska inte kan rekryteras i omsorgen märks det direkt i den äldres vardag. Det blir en fråga om trygghet.

Fru talman! Vi vet att antalet äldre kommer att öka kraftigt de kommande åren samtidigt som andelen personer i arbetsför ålder minskar. Därför kan vi inte utforma arbetsmarknadspolitiken som om hela Sverige hade samma förutsättningar.

I en storstad finns ofta flera arbetsgivare och utbildningsvägar. I en mindre inlandskommun kan avsaknad av några få medarbetare få stora konsekvenser för en hel verksamhet.

Därför behöver vi fler utbildningar nära människor, bättre möjligheter till vidareutbildning och fler vägar till yrken inom äldreomsorgen utan att människor ska behöva flytta. Om vi inte skapar sådana möjligheter riskerar kompetensbristen att fördjupas, särskilt i de delar av landet där behoven redan är som störst.

Fru talman! Alltför ofta talar vi om hur fler ska rekryteras till äldreomsorgen. Minst lika viktigt är varför så många lämnar den. När arbetsbelastningen är hög, bemanningen för låg och scheman med delade turer och täta helgpass sliter ut personalen är det inte konstigt att människor söker sig vidare. Varje gång en erfaren medarbetare slutar förlorar äldreomsorgen kunskap, kontinuitet och trygghet. Ingen äldreomsorg kan byggas på att personalen inte orkar stanna kvar.

Därför är jag glad över och välkomnar att regeringen under sommaren har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram en nationell plan för kompetensförsörjningen i äldreomsorgen. Det är ett viktigt erkännande av de utmaningar som kommuner och verksamheter brottas med varje dag.

En långsiktig nationell strategi kan bidra till att fler söker sig till äldreomsorgen, till att fler väljer att stanna kvar och till att kompetensen kan stärkas i hela sektorn. Men en plan i sig bemannar inga verksamheter. Det krävs också politiska prioriteringar som gör det möjligt för kommunerna att behålla och utveckla sin personal. Planen måste dessutom ta hänsyn till verkligheten i hela landet, inte minst i mindre kommuner.

Fru talman! Framtidens äldreomsorg avgörs inte av hur många planer vi skriver. Den avgörs av om det finns människor som vill utbilda sig till, arbeta i och stanna kvar i äldreomsorgen. Utan kompetent personal finns ingen god äldreomsorg. Utan hållbara arbetsvillkor finns ingen långsiktig kompetensförsörjning.

Det ska gå att åldras med värdighet, trygghet och kvalitet i hela Sverige. För att det ska vara möjligt måste vi också säkerställa att äldreomsorgen har den kompetens den behöver. Det ansvaret vilar på oss i denna kammare.