Martin Westmont

Herr talman! Ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 5, men jag vill poängtera att vi självklart står bakom alla våra reservationer.

Herr talman! Omfattande underhåll av vår vatteninfrastruktur väntar inom en snar framtid. Investeringsbehovet är stort, och kostnaderna kommer att vara betydande. Det som behövs är en långsiktig planering för underhåll och installation av ny samhällsviktig infrastruktur över hela landet.

Vi kan redan i dag se att flertalet kommuner har stora investeringar framför sig de närmaste åren. De befintliga stammarnas ålder - ofta installerades de någon gång mellan 1950-talet och 1970-talet - börjar ta ut sin rätt. Vatten- och avloppsledningar måste kontinuerligt bytas ut. Om tio år, herr talman, kommer frågan om våra va-system att vara en av de absolut viktigaste infrastrukturfrågorna att lösa i Sverige.

Sverigedemokraterna vill att vi agerar i dag och inte i morgon. Och regeringen måste arbeta förebyggande, så att vi är väl förberedda för denna stora utmaning.

Redan i dag har vi problem med vatten- och avloppsledningar. Vi vet att stora mängder dricksvatten läcker ut i undermåliga rör och kopplingar på vägen till slutkonsumenten. Det är vatten som har gått igenom en reningsprocess, och det är ett stort resursslöseri att renat dricksvatten rinner rakt ut i marken. Att lappa och laga dessa läckage blir i längden både kostsamt och ohållbart.

I vårt grannland Danmark finns det regler kring vattenläckage från va-ledningar och krav på att läckage över en viss gräns inte får förekomma och måste åtgärdas skyndsamt. En sådan reglering är ett sätt att kontrollera vattenläckage och därmed förbättra vattenförsörjningen i kommunerna.

Vi anser att regeringen bör undersöka möjligheten att införa en procentuell gräns för vattenläckage från va-ledningar likt det regelsystem som finns i vårt grannland Danmark.

Herr talman! Om vi ska kunna genomföra detta omfattande arbete måste vi se till att den kompetens som Sverige är i behov av finns. Låt oss inte vara naiva som tidigare regeringar, utan låt oss agera i dag.

För att säkerställa kunskapsförsörjningen och utbildningsnivån på området behövs det ett samarbete mellan berörda parter. Eftersom stora delar av infrastrukturen för vatten och avlopp behöver bytas ut i framtiden kommer efterfrågan på arbetskraft med rätt kompetens att öka framöver. Det vet vi redan i dag, och det krävs ett strategiskt arbete för att säkra kompetensförsörjningen i konkurrens med andra branscher. Det är en uppgift för regeringen att ta de initiativ som krävs för att vidta dessa nödvändiga åtgärder, och Sverigedemokraterna kommer att noggrant följa detta arbete.

Herr talman! En fråga som har varit uppe tidigare i debatten är att många fastighetsägare drabbas när de som redan har ett fullt godkänt vatten- och avloppssystem ändå tvingas ansluta sig till kommunens va-nät. Dagens regler om anslutning av enskilda avlopp till kommunala avloppsnät innebär oproportionerligt höga kostnader för en enskild husägare. I värsta fall kan man bli tvungen att flytta från sitt hem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vatten-områden

Det är inte rimligt att en fastighetsägare som redan har investerat hundratusentals kronor i ett fullt fungerande va-system ska tvingas att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet. Fastighetsägare med ett enskilt avlopp ska inte tvingas att ansluta sig till kommunens va-nät, detta självklart under förutsättning att det egna avloppet uppfyller gällande miljö- och hälsokrav.

Herr talman! Vill vi främja en levande landsbygd och göra det enklare för människor att bo på och flytta till mindre orter ska vi inte göra det dyrare och svårare för människor att bo på landsbygden. När kommunen bygger ut vatten- och avloppssystem bör därför de hushåll som har ett fullt fungerande va-system själva få bestämma om de ska ansluta sig till det kommunala va-nätet eller inte.

Vidare behöver regelverket för inspektioner av enskilda avloppsanläggningar vara så pass tydligt att kommuner behandlar fastighetsägare på ett likartat sätt över hela landet, vilket tyvärr inte är fallet i dag.

Herr talman! Krig kan bedrivas i olika skepnader. Historiskt sett vet vi att en del av krigföringen är att störa ut ekosystem. Vid ett angrepp på svensk mark är risken för miljöbrott och angrepp på våra va-system hög, vilket också är ett av flera argument för att en viss del enskilda avlopp i en kommun är bra ur beredskapssynpunkt. Vi måste se till totalförsvarsaspekten och en ökad medvetenhet när det gäller skyddet av vår vattenförsörjning.

Att behålla och skydda tillgången på dricksvatten är även av stor vikt ur hälsosynpunkt, och det är nödvändigt för kommunerna att skydda och förvalta strategiska dricksvattenförekomster och agera skyndsamt om man upptäcker element som kan sprida föroreningar i dricksvattnet eller som på annat sätt kan skada våra vattentäkter.

Mängden kemikalier som används i våra dagliga liv ökar. En stor del av dessa kemikalier hamnar i vattenbeståndet. Mediciner, mikroplaster och antibiotika följer med i avloppsvattnet, och risken är överhängande att de tas in i våra kroppar.

Kommunernas beredskap behöver hålla en hög säkerhetsnivå, då risken att vattenburna bakterier och sjukdomar sprids till vårt dricksvatten är överhängande vid skyfall och översvämningar. Det i sin tur kan få förödande konsekvenser för gamla, små barn och sjuka personer.

Inte sällan saknas beredskap för stora väderomslag i våra kommuner. Avloppssystemen är gamla och inte alltid avsedda för att hantera stora vattenflöden.

I Sverige har olika myndigheter, kommuner och länsstyrelser ansvar för vattenhanteringen runt om i vårt land, vilket inte är optimalt. Sverigedemokraterna vill se en ökad samordning kring dessa viktiga frågor för att det ska kunna tas fram en politik som minimerar risken för dubbelarbete och som ger ett tydligare helhetsperspektiv över Sveriges vattenförsörjning när det kommer till tillgång, beredskap och underhåll.

Herr talman! I betänkandet Tryggare hem för barn diskuteras bland annat att barn ska få ett biträde vid vårdnadsöverflyttning. Det är ett exempel. Vi vet inte i dag hur regeringen kommer att hantera den frågan. Vi har föreslagit i en av våra kommittémotioner att barn ska ha ett biträde när man vet att en separation står för dörren - gärna från dag ett. Vi tror att det är en jättebra åtgärd för att minska antalet fall som hamnar i en tvist.

Vi har också i en av våra kommittémotioner föreslagit att domaren ska ha en dialog med barnet när det väl uppstår en tvist. Vi ser att det finns bra resultat av den modellen från bland annat Kanada och Australien. Det handlar om att domaren lyssnar in barnet för att ta till sig barnets önskemål på ett bra sätt och ta dem i beaktande inför sitt beslut.

Som det är i dag finns det alltså redan mycket på bordet, och därför har vi som parti valt att först se vad regeringen kommer med utifrån betänkandet Tryggare hem för barn. När vi har det på bordet välkomnar jag en fortsatt debatt om hur vi ska gå vidare med dessa viktiga frågor.

Herr talman! Frågan är ju väldigt delikat med tanke på att det finns positiva delar och negativa delar. Det är också någonting som tas upp av 2014 års vårdnadsutredning, vilket jag nämnde. Även justitieministern har nämnt det i olika sammanhang, bland annat i den interpellationsdebatt som ledamoten hänvisar till.

Vi står alltså fortfarande fast vid att vi är positiva till att utreda frågan, men samtidigt vet vi att betänkandet Tryggare hem för barn kommer under maj månad och att det troligtvis även kommer en proposition i september. I dagsläget vore det fel av oss att ta ställning eftersom vi inte riktigt vet vad regeringen kommer att komma med utifrån betänkandet, det vill säga vad man kommer att föreslå som lagrådsremiss.

Herr talman! Tack för inlägget i debatten, Laila Naraghi!

Jag vill poängtera att vi själva i vår kommittémotion har föreslagit att barn från dag ett i en separation ska få ett biträde som stöder barnet i processen. Vår målsättning är att konflikten inte ska hamna i domstol. Detta är ett förslag som Socialdemokraterna har all möjlighet att stödja. Det måste väl ändå vara det som är utgångspunkten, det vill säga att det inte ska bli en tvist mellan föräldrarna.

Jag välkomnar alltså debatten, och vi väntar på regeringens besked i maj månad. Vi får se vad de levererar, och efter det får vi helt enkelt se hur vi ska gå vidare med den här frågan.

Herr talman! Tack, ledamoten, för din fråga! Vår bedömning är denna: När vi tittade på den här frågan från 2014 års vårdnadsutredning togs också frågan om juridiskt ombud upp och föreslogs. Det fördes även fram en del frågor i utredningen, till exempel att det, när ett barn får en kontaktperson på socialtjänsten, kan bli en problematik när barnet får ytterligare en kontaktperson när man går in i en juridisk tvist.

Detta är frågor som vi tycker bör utredas mer. Därför är vi, precis som ledamoten nämnde, positiva till att utreda frågan. Men med detta sagt vet vi inte vilka förslag som regeringen kommer med i betänkandet Tryggare hem för barn. Vi kommer att få veta det under maj månad. Därefter vet vi mer om hur vi ska gå vidare med frågan om juridiskt ombud för barn.

Herr talman, ledamöter och åhörare! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 4, men jag vill poängtera att vi står bakom alla våra reservationer.

Denna debatt tar upp det viktiga området familjerätt. Många viktiga frågor innefattas inom familjerätten, och allt kan inte belysas i detta anförande. Så, herr talman, jag tänkte i mitt anförande i dag tala om vikten av familjemedling och av att den sker i ett tidigt skede vid separationer.

Barnets väl och barnets bästa ska alltid vara i fokus; det är något vi aldrig kan tumma på.

Deltagande i familjemedling ska vara obligatoriskt, och familjemedling ska också ske så fort det står klart att föräldrarna ska gå skilda vägar. I samband med detta bör också en särskild stödperson utses åt barnet. Genom en särskild stödperson kan barnets intressen vid en familjemedling tillgodoses bättre än vad som är fallet i dag.

I dag erbjuds ofta frivilliga samarbetssamtal mellan ett par som ska separera, men det är föräldrarna själva som måste ta initiativ till dessa samtal. Dessutom kan den ena parten eller båda neka till en dialog med den andra föräldern utan några direkta konsekvenser.

Problematiken, herr talman, är att om man väntar alltför länge med att diskutera lösningar som är bra för barnet vid en separation är risken hög att konflikten blir ännu mer infekterad, och chansen att komma överens blir mindre än om man hade haft en medling i ett tidigare skede.

Enligt lagen ska fokus ligga på barnets bästa. Trots detta överskuggar ofta föräldrarnas intressen barnperspektivet när en lösning för vårdnad och boende diskuteras.

Sverigedemokraterna vill se att större fokus hamnar på barnets behov. Det är barnet som ska ges möjlighet att ha en relation med sina föräldrar, sina mor- och farföräldrar och sina kusiner även efter en separation. Här vill vi se att kommunens familjerättsenhet vid separationer sammankallar berörda parter till samarbetssamtal så fort man får information om att ett par ska separera.

Samtalen ska vara obligatoriska, och målsättningen för dessa samtal ska vara att föräldrarna gemensamt tar ett helhetsansvar för vad som är bäst för barnet, inte för dem själva. Kommunens familjerättsenhet ska självfallet vara neutral och bistå och ge information till båda parterna på ett likvärdigt sätt. Ingen part ska favoriseras.

För barnet är den bästa lösningen att båda föräldrarna är en del av barnets uppväxt, och vi vill se en mer långtgående familjemedling än den vi i dag ser i våra kommuner. Sverigedemokraterna vill se en familjemedling som den som finns i vårt grannland Norge. Där har man tidig medling, och resultaten har varit goda.

Det är av stor vikt att vi når föräldrar redan i inledningen av en separation så att myndigheter kan ges bästa möjliga förutsättningar att nå fram till en lösning mellan föräldrarna som också, efter rådande omständigheter, är den bästa möjliga lösningen för barnet.

För att kvalificera sig till uppdraget som familjemedlare ska man bedömas genom enskilda samtal och genomgå en fördjupad utbildning så att den som har uppdraget som familjemedlare är lämplig för uppdraget och har fullgoda kunskaper för den sortens konflikter.

Fokus hos föräldrarna och den tillförordnade familjemedlaren ska vara att hitta samförståndslösningar som först och främst fokuserar på barnets bästa. Det är barnperspektivet som ska prioriteras, inte föräldraperspektivet.

Tillkännagivanden riktades till föregående regering om att det bör göras en översyn av vilka kunskapshöjande åtgärder som kan behövas för de personer som arbetar med familjerättsliga frågor. Det är ett arbete som vi nu följer upp inom Tidösamarbetet.

För barn som ser den trygga vardagen dras sönder kan det skapas men för livet, herr talman, och det är därför det är så viktigt att vi tidigt gör vad vi kan för att mildra denna upplevelse för barnet.

Vi kan verka för att förbättra situationen för dessa barn och undvika långa rättsprocesser, med både ekonomisk och emotionell påfrestning som följd. I värsta fall kan det få långtgående negativa konsekvenser för barnets utveckling, till exempel när det kommer till social kompetens.

En god dialog i inledningen av en separation ökar möjligheterna till bra långsiktiga lösningar. Om båda föräldrarna tar ansvar för vad som är bäst för barnet och inte använder de gemensamma barnen som ett slagträ mot varandra skapas också förutsättningar för att barnet, trots omständigheterna, ska få en trygg och bra uppväxt där vårdnad och boende kan fungera väl trots en separation.

Tidiga samarbetsavtal är det tillvägagångssätt som vi anser ser till barnperspektivet vid separationer och vårdnadstvister mellan föräldrar. Samtidigt, när det väl blir en juridisk tvist, vill vi se att domaren i målet träffar barnet personligen och lyssnar till barnets åsikter och önskemål. Detta ökar domarens förståelse för barnets situation, och det kan därför bidra till att domaren fattar beslut som tar större hänsyn till barnets intresse.

Fru talman! Jag tackar landsbygdsministern för svaret.

Försvarsmakten gick för inte så länge sedan ut med att det genomförs någon sorts kartläggning av hur kommunernas elförsörjning ser ut vid ett elavbrott. Jag skulle vilja säga att om någon kartlägger svensk elförsörjning kan vi vara rätt säkra på att man också kartlägger svensk vattenförsörjning vid en krissituation. Även Säpo har gått ut med att det pågår någon sorts kartläggning av svensk infrastruktur.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan se i Rysslands angreppskrig mot Ukraina att man siktar på att slå ut tillgången till vatten för invånarna, och man ger sig då även på viktig infrastruktur för vatten.

I regeringens satsningar på civilt försvar ger man i uppdrag till länsstyrelserna att även planera för nödvatten vid höjd beredskap. Jag skulle vilja fråga statsrådet hur han ser på hur strukturen för nödvatten ser ut och om det kan finnas intresse av att komplettera den ytterligare. Till exempel kan en viss mängd enskilda avlopp i en kommun vara bra för det civila försvaret.

Diskussionen om enskilda avlopp är ju väldigt aktuell i väldigt många kommuner. Min fråga till landsbygdsministern är om han ser detta, att kommuner har en viss andel enskilda avlopp, som något bra och något som vi ska värna, just ur ett beredskapsperspektiv.

Fru talman! Vi följer arbetet och gör sedan en uppföljning när beredskapsutredningen är klar - absolut, det ska vi göra.

Precis som ministern nämner handlar den civila beredskapen också om att vi ska kunna hantera föroreningar som kan ske vid översvämningar eller om det kommer kemikalier i våra vattentäkter och så vidare. Ministern nämnde också att länsstyrelserna har ett ansvar när det kommer till den civila beredskapen. Det handlar bland annat om att man ska vara ett stöd i den planering som kommunerna gör kring den civila beredskapen när det gäller vattenförsörjningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det jag ställer mig frågande till, med tanke på mitt inledande anförande, är om det räcker att länsstyrelserna enbart har en roll där de ska bidra till planeringen kring vattenförsörjningen i en krissituation för kommunerna. Kan det inte vara så att länsstyrelserna borde ta ett större ansvar när det kommer till vattenförsörjningen i en krissituation, till exempel? Vad säger ministern om att länsstyrelserna tar en mer aktiv roll just när det gäller vattenförsörjningen i en krissituation?

Fru talman! Jag tackar ministern för svaret.

Min interpellation fokuserar på vår civila beredskap för vårt viktigaste livsmedel - vårt dricksvatten - och våra va-system.

Under den senaste socialdemokratiska regeringen kunde vi se att det fanns vissa brister, och det blev bland annat kaos när det uppstod brist på skyddsutrustning. Nu har vi ett Tidösamarbete på plats där alla partier drar åt samma håll och vill bygga upp ett bra civilförsvar så att Sverige inte hamnar i samma läge som under den socialdemokratiska regeringen.

Fru talman! När jag var kommunpolitiker i Stockholms stad tog vi upp problematiken kring skyddshinder i stadsmiljön. Då tänkte ingen att vi skulle drabbas av ett terrorattentat, men två månader senare skedde precis det. Detta visar på vikten av att arbeta förebyggande, för det vi absolut inte tror ska ske i dag är verklighet i morgon. Vi lever i en tid med en ökad hotbild inom Sveriges gränser, och vi har ett krig i vårt närområde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I svaret på min interpellation nämner ministern att ansvaret för vattenförsörjningen ligger på kommunerna, även i en krissituation. Det är det jag är lite orolig över - att huvudansvaret ska ligga på kommunerna. Vi ser till exempel i kommunernas arbete vad gäller va-systemen att det kanske finns stora brister när det gäller medvetenheten och ansvarstagandet.

Min fråga till ministern är om han känner sig trygg med att kommunerna har ansvaret för dricksvattenförsörjningen även i en kris.

Herr ålderspresident! Jag tycker ändå att det som har sagts hittills skapar en viss förhoppning för framtiden. Jag vill ändå lite kort bemöta det som ledamoten från Centerpartiet framförde och även ledamoten från Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna hade ändå regeringsmakten under åtta år. Det vi kan se är ju en passivitet från Socialdemokraterna. Precis som jag nämnde i mitt första anförande var ju Centerpartiet en del av det regeringsunderlaget.

Vi kan läsa i justitieministerns svar på den här interpellationen att frågan huruvida barn ska ha rätt till eget ombud var aktuell i betänkandet SOU 2017:6 när Socialdemokraterna satt vid makten. Men tyvärr, skulle jag vilja säga, fanns det en avsaknad av ansvar och prioriteringar under den tid då Socialdemokraterna styrde.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi ser också att den ursprungliga interpellanten från Socialdemokraterna inte är närvarande i den här debatten, och det kanske också visar på att det här kanske inte är en prioriterad fråga för Socialdemokraterna.

Nu har jag en fråga till justitieministern. Dessa processer är ju ofta komplexa, vilket gör att det är enormt viktigt att rätt expertis dömer i den här sortens tvister.

Vi kan se att det i tvister som till exempel rör upphovsrättsbrott sitter experter och dömer. I tvister där barn är inblandade kan vi se att det många gånger är godtyckligt hur man dömer, och så ska det självklart inte vara.

En fråga jag skulle vilja ställa till justitieministern är om detta kan vara en väg framåt i denna fråga, det vill säga att man inrättar specialiserade domstolar med experter för att säkerställa kompetensnivån i den här sortens tvister.

Herr ålderspresident! Flera olika instanser har pekat på brister när det gäller att tillgodose barns rättigheter i olika sammanhang. Vi kan aldrig tumma på barns välbefinnande och trygghet. Barn blir många gånger ett redskap i en konflikt och en strid mellan en mamma och en pappa, som präglas av mycket hat och problem.

Jag vill betona något som är av stor vikt, nämligen att barn får ett ombud som följer dem under hela processen och inte byts ut i den utsatta situation som barnet befinner sig i.

Sedan skulle jag, herr ålderspresident, vilja gå in på att vi nu har hört en representant från Centerpartiet och en från Socialdemokraterna som vill att Tidöpartierna ska agera i denna viktiga fråga. Sanningen är dock att vi hade kunnat komma mycket längre i frågan om inte framför allt Socialdemokraterna hade varit väldigt passiva. Även Centerpartiet var ju en del av regeringsunderlaget under förra mandatperioden.

Nu driver Sverigedemokraterna tillsammans med Tidöpartierna på för en förändring. Kan vi samarbeta är det självklart väldigt bra; vi är positiva till breda överenskommelser. Vi är här för att ta ansvar. Men det gäller att också andra partier, som Socialdemokraterna och Centerpartiet, är beredda att samarbeta i enskilda frågor där vi har en samsyn.

Herr ålderspresident! Jag skulle vilja fråga ledamoten från Socialdemokraterna och ledamoten från Centerpartiet om man är beredd att samarbeta med Sverigedemokraterna i enskilda frågor där vi har en samsyn. Det gäller inte minst denna viktiga fråga om att barn bör få ett eget ombud vid den här sortens tvister.

Herr talman! Min fråga går till justitieminister Gunnar Strömmer och handlar om att det förekommer att vårdnadshavare eller förmyndare stjäl pengar från barn som de har ansvar för. Det kan till exempel handla om pengar som ett barn har ärvt från en avliden förälder eller annan släkting.

Som lagen är utformad i dag är det många gånger godtyckligt vad man får använda barnets pengar till, vilket gör att vissa vårdnadshavare med hjälp av olika kreativa upplägg använder barnets pengar till egen konsumtion.

Kan det finnas anledning att se över gällande lagstiftning för att få bukt med problemet att vårdnadshavare och förmyndare stjäl tillgångar från barn som de ska skydda och ge en trygg och bra uppväxt?

Fru ålderspresident! Jag håller absolut med statsrådet om att det här är en fråga som vi kommer att få återkomma till, inte minst när utredningen är klar. Flertalet kommuner har börjat bygga upp en stor underhållsskuld, och det är ju en skuld som hela tiden växer.

Jag tror att det är väldigt viktigt att man ger kommuner vägledning med tanke på de brister vi ser när det kommer till frågor som rör va-infrastruktur. Vi talade tidigare om att det finns kommunala och regionala vattenförsörjningsplaner, och det är bra. Jag tror också att man måste lyfta fram behovet av ett nära samarbete mellan kommuner om de här frågorna.

Fru ålderspresident! Ett sista inspel som jag skulle vilja ge till debatten är att ett annat problem vi ser är bristen på personal inom va. Det gör att konkurrensen blir snedvriden och underhållskostnaderna väldigt höga för kommunerna. Det behöver helt enkelt utbildas fler ingenjörer med fokus på vatten, rörläggare och så vidare. Kan statsrådet ta med sig till sin kollega inom Liberalerna, tillika utbildningsministern, att det är bra att se över utbildningsväsendet och utbilda fler inom de här områdena för att Sverige ska bli bättre förberett för framtidens utmaningar kring det här ämnet?

Fru ålderspresident! Tack, statsrådet, för svaret! Som statsrådet nämner är det väldigt mycket siffror och stora summor det handlar om. Svenskt Vatten talar om ett totalt investeringsbehov på 560 miljarder. Det är alltså en väldigt intressant fråga hur den finansieringen ska klaras av.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En anledning till att vi har hamnat i den här situationen är att frågan inte har prioriterats av i första hand kommunpolitiker i många kommuner. Det har kanske inte varit tillräckligt attraktivt att investera i något man inte ser utan som finns under mark. Det har varit mer intressant för kommunpampar - många gånger från partier som Socialdemokraterna och Centerpartiet - att investera i något dyrt konstprojekt eller kanske en onödigt dyr byggnad i kommunen. Resultatet är att viktig infrastruktur har stora brister.

Fru ålderspresident! Jag vill också poängtera att Sverigedemokraterna inte har varit med i kommunerna där de här bristerna finns. Vi har inte varit med och styrt de senaste 20 åren i de kommuner som kommer att få problem med brist på finansiering när det kommer till infrastruktur.

Det här är ingen kritik riktad mot statsrådet. Jag vet att hon är fullt medveten om problemen, och jag vet också att Tidöpartierna är beredda att ta ansvar för de här frågorna. Men många kommuner kommer att få stora problem.

Statsrådet nämnde i sitt föregående inlägg att staten förut har gått in med ekonomiska medel när det kommer till utbyggnad av infrastruktur. Vi inväntar utredningen. Men har statsrådet någon idé om var vi kommer att landa? Blir det så att staten skjuter till medel till kommunerna, eller ser statsrådet en sådan utveckling att det här är en utgift som kommunerna kommer att få hantera själva?

Fru ålderspresident! Jag tackar statsrådet för svaret.

Min uppfattning i grunden är att vi är rätt överens i frågan om upprustningen av vårt va-nät. Men frågan är ändå central och viktig för att ett samhälle ska fungera.

Vi är i en tid med höjda räntor, högre matpriser och även en va-taxa som ökar i flera kommuner. Jag kan ta ett exempel. En vecka efter att min interpellation lämnades in höjde Nacka kommun va-taxan med 23 procent. Detta är bara början. Det är många kommuner som kommer att bli tvungna att höja va-taxan väldigt mycket de närmaste åren.

En fråga som jag tycker är viktig att belysa är hur det har kunnat bli så här. Hur kan ett land som Sverige, som ändå är ett välfärdsland, ha så stora brister i sin planering när det kommer till underhållet av va-infrastrukturen?

När det gäller infrastrukturen över mark kan alla medborgare se bristerna när de är ute på vägarna. Men när det gäller infrastrukturen under mark är det ingenting som kommuninvånarna egentligen kan få en uppfattning om. Det är också därför som vi har ett system som innebär att vi väljer kommunpolitiker vart fjärde år för att de ska ta ansvar för underhållet av vår va-infrastruktur.

Jag tänkte ställa en fråga till statsrådet. Endast en av tre kommuner har en långsiktig finansieringsplan för att genomföra nödvändiga renoveringar i sin vatteninfrastruktur, detta enligt Svenskt Vatten. Hur ser statsrådet på att det är så få kommuner som har en tydlig underhålls- och investeringsplan, och vad kan regeringen göra för att de kommuner som brister i fråga om denna planering tar på större allvar att säkra upp viktig infrastruktur i kommunen?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation.

Det vi debatterar i kammaren just nu är ett förslag om att domstolen vid bedömningen om näringsförbud ska kunna ta hänsyn till näringsidkarens agerande i en annan stat.

Regeringens förhoppning är att minska riskerna för brottslighet. Förslaget som det ligger är en liten bit på vägen men förändrar inte mycket från hur det är i dag i fråga om att förebygga förekomsten av oseriös näringsverksamhet.

Sverigedemokraterna menar att det ska finnas ett krav att näringsidkarens agerande i en annan stat ska vara till grund för domstolens beslut. Det aktuella förslaget innebär inget krav på att beakta näringsförbud och åsidosättanden utomlands i varje enskilt fall utan endast att det ska finnas möjlighet att beakta dessa omständigheter vid prövningen.

Fru talman! Det är orimligt att en företagare som har stora skatteskulder i ett land där han eller hon har fått förbud att bedriva näringsverksamhet ges tillåtelse att driva företag i Sverige, liksom att en företagare som medvetet har lurat och bedragit konsumenter ges möjlighet att fortsätta med den verksamheten i ett annat land.

Den här sortens bedrägerier utförs många gånger av individer med hjälp av ett registrerat företag för att ge sken av att man är en seriös aktör som konsumenten kan lita på. Ett förfarande är så kallade bluffakturor.

Vi kan se att bedrägerier i olika skepnader ökar kraftigt. Vi ser att småföretag drabbas hårt. En annan utsatt grupp är våra äldre.

Vill vi på allvar stävja den här sortens bedrägerier måste vi också göra det svårare för de kriminella att verka bakom en registrerad näringsverksamhet, oavsett om det sker i Sverige eller i något annat land. En grundförutsättning för att genomföra fakturabedrägerier mot våra företag eller mot privatpersoner är ofta att man har en registrerad näringsverksamhet som ger sken av en seriös verksamhet.

Vi kan inte styra över hur andra länder agerar, men i Sverige ska vi vara tydliga med att om du i ett annat land har bedrivit näringsverksamhet som har haft så stora fel och brister att du har fått näringsförbud ska du inte kunna komma till Sverige, registrera ett nytt företag eller köpa en ny företagsstruktur och bedriva verksamhet.

Betyder det då att vi stänger dörren helt för att driva företag i Sverige för personer som har fått näringsförbud i en annan stat? Nej, fru talman, dörren är inte stängd, men ett första steg för att den ska öppnas är att man fullgör sina åtaganden i det land där man har misskött sig till den grad att man har fått näringsförbud.

Även regeringen håller med om den förväntade bilden att förslaget till förändring inte kommer att innebära att antalet näringsförbud ökar - detta i en tid när vi ser att antalet bedrägerier där företag används som redskap är högt.

Näringsförbud till följd av förbud att bedriva näringsverksamhet som har meddelats i en annan stat

Problematiken med att företag i dag används som brottsverktyg i så stor utsträckning är på många sätt ett arv efter en passivitet från den socialdemokratiskt styrda regeringen. För Sverigedemokraterna är frågan om att motverka brottslighet central. Vi har länge drivit en skarp politik kring näringsförbud för dem som bedriver brottslig verksamhet; vi vill exempelvis att personer med gängkriminella kopplingar ska få näringsförbud.

Får vi varningssignaler i form av att en person har fått näringsförbud i en annan stat ska detta självklart vara en parameter som domstolen ska ta i beaktande. Vikten av skötsamhet och seriös verksamhet ska framhållas i Sverige, och det sker bland annat genom att de som inte har skött sina åtaganden i andra länder inte ska kunna flytta till Sverige och fortsätta bedriva en oseriös verksamhet. Vi måste försvåra för bedragarna att bedra svenska medborgare och svenska företag.

Den nya regleringen är ett steg i rätt riktning, men för att motverka ytterligare brottslighet anser vi att en utökning av regleringen är befogad. Därför kan en utökning av EU-direktivet i detta fall vara befogad för att ytterligare motverka brottslighet i linje med Sverigedemokraternas politik.

Fru talman! Regeringen bör därför enligt vår reservation återkomma med ett lagförslag som innebär att näringsförbud utomlands alltid ska beaktas och få stor betydelse vid den faktiska prövningen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation i ärendet.

Överimplementering av EU-direktiv och EU:s regler är oftast inte det bästa alternativet, även om det självklart finns undantag, till exempel när det kommer till att främja handel mellan europeiska länder.

I det ärende som vi snart ska ta ställning till i kammaren sker just en sådan överimplementering. Förslaget är att utvidga trafikförsäkringsplikten till att även omfatta eldrivna fordon utan tramp- eller vevanordning som är konstruerade för en hastighet som överstiger 14 kilometer i timmen men som inte går fortare än 20 kilometer i timmen.

Vi kan se att EU:s utvidgade fordonsdirektiv framför allt berör elsparkcyklar som hyrs ut i bland annat Sverige.

När det kommer till elsparkcyklar sker många singelolyckor på grund av att föraren har fört fram sparkcykeln vårdslöst eller oaktsamt. Sverigedemokraterna anser att försäkringsplikten ska begränsas till en ansvarsförsäkring, eftersom det enbart är en sådan försäkring som krävs enligt EU-direktivet.

Nya trafikförsäkrings-regler - stärkt skydd för dem som skadas i trafiken

En trafikförsäkring lär vara mer kostsam än en ansvarsförsäkring. Med tanke på mängden olyckor med elsparkcyklar finns en överhängande risk att premien för alla försäkringstagare oavsett fordon kommer att höjas. Denna risk vill Sverigedemokraterna undvika, och därför anser vi att försäkringsplikten bör begränsas till en ansvarsförsäkring. Vid sidan av en ansvarsförsäkring anser vi i stället att bolagen bör säkra upp förhållandena kring uthyrning av elsparkcyklar när det kommer till både försäkring och användning.

Fru talman! Föraren av elfordon som får gå i upp till 20 kilometer i timmen bör också ta ett större egenansvar att färdas tryggt och säkert både för sig själv och för andra människor som vistas i vårt gemensamma offentliga utrymme.

Man bör ha i åtanke att det redan i dag finns möjlighet för en förare att få ersättning ur en olycksfallsförsäkring, och det är rimligt att den som hyr till exempel en elsparkcykel har en sådan försäkring. Vårt förslag hindrar inte heller att brukaren själv ser över sina försäkringar. Det är fullt möjligt att själv teckna en extra försäkring som då inte skulle drabba andra försäkringstagare genom höjda premier. Man kan också se över villkoren i sin hemförsäkring och vid behov teckna vissa tillägg.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)

Herr talman! Min fråga går till civilminister Erik Slottner.

Många gånger stöter våra myndigheter på brottslighet i olika former i sitt dagliga arbete. Jag kan nämna ett exempel. Allmänna reklamationsnämnden har fått in ärenden som handlar om att någon vill reklamera narkotikaköp eller köp av en C-uppsats efter att personen inte fått godkänt på uppsatsen.

Det finns i dag inget i myndigheternas uppdrag som säger att upptäckt brottslighet ska anmälas, så de två ärenden jag just nämnde har inte inneburit att någon anmälan till brottsbekämpande myndigheter har skett. Sverigedemokraternas uppfattning är att myndigheterna måste hjälpas åt i kampen mot brottsligheten och att det därför är befogat att myndigheter anmäler den brottslighet som de stöter på i sin verksamhet.

Min fråga till civilministern är hur han själv ser på denna fråga och om han har för avsikt att ge myndigheterna inom konsumentområdet ett mer brottsbekämpande uppdrag.

Fru talman! Min fråga går till justitieministern, och den handlar i stort sett om samma ämne som Larry Söder frågade om nyss, nämligen detta att regeringen har tillsatt en utredning om förbud mot kusinäktenskap. Det är bra med tanke på de komplikationer som kusinäktenskap för med sig, till exempel när en kvinna vill skilja sig och hon så att säga delar familj med den person hon vill skiljas från.

Min fråga till justitieministern är helt enkelt om han är beredd att se över incestlagstiftningen för att göra det straffbart att gifta sig med sin kusin.

Herr talman! Också min fråga går till civilminister Erik Slottner.

En ny leksaksförordning med nya mer omfattande regler som skyddar barn mot potentiellt farliga leksaker utarbetas just nu inom Europeiska unionen. Tanken är att potentiellt farliga leksaker ska stoppas vid EU:s yttre gräns.

För den import som sker utanför EU direkt till Sverige finns ett nationellt ansvar för att leksaker som till exempel innehåller skadliga kemikalier inte når ut på den svenska marknaden.

Min fråga till civilministern är hur han kommer att arbeta för att minska mängden av potentiellt farliga leksaker som importeras direkt till Sverige från länder utanför EU.