(forts.) Hushållningen med mark- och vattenområden (forts. CU13)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nummer 2, men jag vill betona att vi står bakom alla våra reservationer.
Fru talman! Vi debatterar här och nu hushållning med mark- och vattenområden, som är viktiga byggstenar för ett fungerande samhälle.
Det är av stor vikt att vi säkerhetsställer fungerande vattenförsörjning och god tillgång till dricksvatten, i dag och för framtida generationer svenskar. Vårt vatten är en del av ett kretslopp; det påverkas av yttre omständigheter. Ökad förståelse för god och ansvarsfull vattenhushållning bidrar till att minska de effekter som påverkar vårt vattenkretslopp negativt.
Händelser såsom krig i vårt närområde innebär ökat fokus på försvaret och ökad civilberedskap. Krig kan bedrivas i olika dimensioner. Historiskt sett vet vi att det är en del av krigföringen att störa ut ekosystem. Vid ett angrepp på svensk mark är risken för miljöbrott och angrepp mot vår dricksvattenreserv hög. Vi måste se till totalförsvarsaspekten, och ökad medvetenhet när det gäller skyddet av vår vattenförsörjning är nödvändig.
Fru talman! Stora underhållskostnader för vår vatteninfrastruktur väntar inom en snar framtid. De största utmaningarna och kostnaderna kanske inte står för dörren i morgon eller om ett år, men om tio eller tjugo år står va-systemet på många platser i vårt land inför omfattande kostnader. Vi måste arbeta förebyggande så att vi är väl förberedda för denna stora utmaning.
För bara drygt två veckor sedan kunde vi läsa om problem med tillgången på dricksvatten i Gävle på grund av vattenläckor. Det är ett av många exempel som visar på att frågan om vårt va-system är högst relevant.
Det är därför viktigt att kommuner har vatten- och avloppsplaner för att skapa långsiktig hållbarhet och goda samhällsekonomiska effekter och för att värna enskilda fastighetsägares intressen.
Dagens regler om anslutning av enskilda avlopp till kommunala avloppsnät innebär oproportionerligt höga kostnader för en enskild husägare.
Vi ser positivt på delar i utredningen Vägar till hållbara vattentjänster, som handlar om planering för vatten- och avloppslösningar. Där framkommer det bland annat att kommunen ska ta särskild hänsyn till förutsättningarna för att tillgodose behovet av en vattentjänst genom en enskild anläggning. En fastighetsägare som redan har investerat hundratusentals kronor i ett fullt fungerande va-system ska inte tvingas att ansluta sig till det kommunala vatten- och avloppsnätet, under förutsättning att det egna avloppet uppfyller gällande miljö- och hälsokrav.
Vi anser att aktuella regler ska ses över så att enskilda fastighetsägare inte per automatik ska tvingas att överge en befintlig anläggning till förmån för ett kommunalt va-system. Detta, fru talman, är en bra åtgärd för alla oss som vill främja en levande landsbygd där människor vill bo och dit människor vill flytta.
Fru talman! Jag vill även ta tillfället i akt att tala lite om vattenrening. Inte sällan saknas beredskap för stora väderomslag, och det saknas i många kommuner planering för väderbetingade händelser såsom skyfall och översvämning. Avloppssystemen i Sverige är gamla och inte alltid avsedda för att hantera stora vattenflöden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Hushållningen med mark- och vattenområden
När det gäller riskerna med skyfall och översvämningar delar vi Svenskt Vattens invändningar om att riskerna för skyfall och översvämningar inte kan hanteras enbart som en va-fråga. Vattenlagstiftningen bör ses över när det gäller dessa aspekter. Den behöver anpassas till nya utmaningar när det gäller hur vattenförsörjningen säkras samt hur vi ur ett resursbejakande perspektiv nyttjar vatten på ett mer miljövänligt och kostnadseffektivt sätt.
Kommuners beredskap för översvämningar behöver hålla en hög säkerhetsnivå då risken att vattenburna bakterier och sjukdomar sprids till vårt dricksvatten är överhängande, vilket i sin tur kan få förödande konsekvenser, inte minst för små barn, gamla och sjuka.
Fru talman! Mindre än hälften av befolkningen får i dag dricksvatten från ett vattenskyddsområde med skydd enligt miljöbalken. Reningen av vattnet måste hålla jämna steg med övrig utveckling för att säkerställa en god vattenrening.
Mängden kemikalier som används i våra dagliga liv ökar, och en stor del av dessa kemikalier hamnar i vattenbeståndet. Det handlar om mediciner, mikroplaster och antibiotika som följer med i avloppsvattnet, och risken är överhängande att de sedan tar sig in i våra kroppar. Vi har sett problematiken i Ronneby, där PFAS-ämnen spreds i dricksvattnet, vilket hade kunnat få förödande konsekvenser. Vi får aldrig glömma att om små barn när de dricker eller badar får i sig vatten som är fullt med bakterier eller kemikalier kan det få förödande konsekvenser inte minst eftersom barn inte har ett fullt utvecklat immunförsvar.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag poängtera att dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel. Att behålla kvaliteten och tillgången på dricksvatten är av stor vikt ur hälsosynpunkt, och det är nödvändigt för kommunerna att skydda och förvalta strategiska dricksvattenförekomster och agera skyndsamt om man upptäcker element som kan sprida föroreningar i dricksvattnet eller på annat sätt skada våra vattenskyddsområden.





