Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet Andreas Carlson för svaret på min interpellation. Jag förstår att statsrådet, som har ansvar för bostadspolitik och infrastruktur, får många frågor och interpellationsdebatter att hantera vid många olika tillfällen här i kammaren och i Regeringskansliet.

Det är inget konstigt i sig. Bostadspolitik och infrastruktur väcker mycket känslor. Det påverkar människor på djupet och är en stor investering i samhället, inte bara för staten och kommunerna utan även för varje enskild individ. Det gäller kostnaderna för våra bostäder och kopplingen till infrastrukturen i form av kostnader för fordon och för bensin och diesel. Samtidigt innebär en bostad eller ett fordon frihet i varje enskild människas liv.

Staten har ett stort ansvar för dessa frågor. Med dem kommer vi också in på bakgrunden till min interpellation. I investeringarna i infrastruktur ligger också frågor om trafiksäkerhet, trafiksäkerhetshöjande åtgärder och att göra det tryggare för den person eller de personer som kör bil, lastbil eller buss på våra vägar eller som promenerar eller cyklar i anslutning till våra vägar.

Jag är helt säker på att jag och statsrådet är överens om att dessa frågor är viktiga. Min interpellation är också viktig för dessa frågor. Den är ställd utifrån det dödsfall som nyligen skedde på väg 56 i Gävleborg, närmare bestämt på sträckan på lite drygt tre mil mellan Hedesunda och Valbo.

Varje dödsfall är en tragedi, för samhället visst men framför allt för den person som dör, för de anhöriga, som sambo och barn, och för vänner - för alla som drabbas, särskilt när det sker så drastiskt och oväntat som med de två dödsolyckor som interpellationen rör. Det får följdeffekter på alla sätt. Det väcker oro och sorg hos dem som drabbats och hos personer som bor längs vägen över vad som kommer att hända härnäst.

Det har skett dödsolyckor och både mer och mindre allvarliga skador på sträckan tidigare. En dödsolycka eller en allvarlig skada blir lätt en del av statistiken. Men varje fall är unikt. En dödsolycka är unik och är en förlust på alla sätt. Den är naturligtvis för alla som drabbas inte bara en del av statistiken. Det får den heller aldrig bli.

Jag har inte förlorat någon närstående i en trafikolycka och kan inte på djupet förstå vad det innebär för den som gjort det. Men jag vet vad det innebär att förlora en anhörig och en nära vän och vilken sorg man känner.

Jag är riksdagsledamot från Gävleborg och känner denna vägsträcka och problemen på den väldigt väl. Det är anledningen till att vi står här i dag. Genom mina frågor och denna interpellation till statsrådet vill jag lyfta fram vikten av förbättringar på sträckan. Det har varit många olyckor. Min förhoppning är att statsrådet ska komma ihåg behovet av förbättringar här, särskilt då den nya planen för den nationella transportinfrastrukturen ska tas fram inför 2026.

Det är en väg som är viktig för transporter och för företagens möjligheter att bedriva sin verksamhet och skapa arbete. Men vägen är särskilt viktig för de människor och familjer som bor där och som färdas där varje dag. Det vill de göra tryggt. Och de vill inte se ytterligare liv gå till spillo eller bli förstörda för många år framåt.

Frågan om väg 56 har dragits i långbänk. Det har utretts, det har planerats, det har utretts igen och det har planerats igen - under många år, även under den tidigare regeringen. Jag förstår frustrationen hos de boende och de som drabbats av alla olyckor som skett. Jag hoppas att väg 56 ska bli tryggare, för samhällets skull men framför allt för alla som drabbats och för de människor som bor längs vägen.

Fru talman! Tack, Andreas Carlson, för svaret på interpellationen som Mattias Eriksson Falk från Sverigedemokraterna ställt i denna mycket viktiga fråga! Väg 56 mellan Hedesunda och Gävle är väldigt olycksdrabbad, och det har påtalats i många fall. Vi vill vara med och bidra till att lyfta blicken och se behovet av åtgärder på denna vägsträcka. Därför vill jag särskilt tacka för diskussionen här i dag. Sverige har en ny regering med stöd av Sverigedemokraterna, som kan ta tag i frågan på ett sätt vi inte sett tidigare. Nu finns alla möjligheter att komma framåt.

Det behövs en ny vägdragning eller förbättrad trygghet på sträckan. I svaret från ministern pekas det på vikten av mittfältsräffling och hastighetskameror. Dock finns det redan hastighetskameror i ganska stor utsträckning här. Det behövs alltså andra åtgärder i den nationella transportinfrastrukturplanen för att säkerställa att inte fler olyckor sker på den här vägen. Det är en väg av stort riksintresse, där mycket trafik leds nedåt i landet. Det är viktigt att den sortens livsnerver får de möjligheter som behövs för att vara trafiksäkra och även effektiva i transportinfrastrukturen.

Däremot upplever jag ett uteblivet svar när det gäller vikten av att få in det här i den nationella transportinfrastrukturplanen. Jag hade velat se en tydligare inriktning från ministern i frågan, men jag förstår såklart att man inväntar utredningen som ska presenteras på området innan man antar planen. Det hade ändå varit trevligt att få en tydligare vink om att dessa vägar är viktiga.

Från Sverigedemokraternas sida kommer vi att arbeta för att de resurser skjuts till som behövs för att infrastrukturen i Sverige ska vara både trygg och väl utbyggd. Både jag och Mattias Eriksson Falk kommer såklart att arbeta för att se till att vi från partiet kan bidra i förhandlingarna till att de här pengarna finns. Här finns ju två personer från länet som kan leverera sin syn på problematiken kring vägsträckan utöver den information vi fått tidigare. Vi är två ögonvittnen som bor i området och kanske förstår problematiken bättre än många andra. Med den insikten är denna interpellation också ställd för att lyfta fram just den här vägsträckan. Vi hoppas såklart att detta väcker intresse så att vägen kommer med i den nationella transportinfrastrukturplan som kommer framöver.

Fru talman! En annan ledamot, Anders W Jonsson från Centerpartiet, är också med i den här interpellationsdebatten. Han lyfter fram en problematik kring att Sverigedemokraterna är med och bidrar till att framhålla behovet av en fyrfältsväg på E4 mellan Gävle och Söderhamn. Jag förstår inte konflikten däremellan, utan de här två vägsträckorna är oerhört viktiga av två olika skäl. I första hand är väg 56 av stort intresse för att minska framtida olyckor. E4 är en annan viktig livsnerv, vilket man lyfter fram i regionen, där Sverigedemokraterna är med och styr.

Fru talman! Jag har bett Trafikverket, genom riksdagens utredningstjänst, att räkna på åtgärder för sträckan Hedesunda-Valbo, vad man skulle kunna göra och investeringsvolymer för detta.

Det finns ett förslag om den aktuella sträckan förberett, utrett och planerat. Den största delen skulle innebära att det blir en två-plus-ett-väg med ny sträckning. Där är körfälten skilda åt.

Av dödsolyckorna under perioden 2000-2023 utgjordes cirka 66 procent av mötesolyckor. Det visar på vikten av skilda körfält med vajerräcke emellan, vilket vi har sett en utbyggnad av på andra sträckor på väg 56, bland annat mot Heby och Sala. Förslaget för väg 56 som finns hos Trafikverket är viktigt för trafiksäkerheten och för att undvika liknande dödsolyckor som nyligen skett.

Trafikverket uppskattar investeringen som behöver göras till lite drygt 1,46 miljarder kronor för den plan som de har tagit fram.

I väntan på den nationella planen finns en annan utredning där kostnaden uppskattas till 76 miljoner kronor. Den innebär bland annat breddning av vägen, mitträffling och ytterligare fartkameror, som även statsrådet nämnde i sitt svar. Om jag förstår statsrådet rätt ligger denna investering redan med i Trafikverkets plan. Jag vill gärna veta vad statsrådet menar, för i utredningen från riksdagens utredningstjänst som jag begärde fanns det med som exempel på att Trafikverket jobbar med detta. Jag vill gärna få ett förtydligande av om det finns med och är finansierat.

Jag förstår om statsrådet inte har hunnit detaljstudera det större förslag till förbättringar som finns från Trafikverket. Det förslaget är trots allt väldigt omfattande. Nu har jag i alla fall meddelat att det finns, vilket jag är säker på att statsrådet känner till sedan tidigare. Jag hoppas att statsrådet överväger - och då menar jag verkligen överväger - om denna sträcka, som är utpekad som särskilt viktig för kommunikationer i Sverige, ska vara med i den kommande planen för den nationella transportinfrastrukturen. Jag hoppas att den kommer att vara det, och jag vet att de människor som bor längs den här sträckan, mellan Valbo och Hedesunda, hoppas det. Jag tror att även åkerinäringen och många företagare hoppas det, med tanke på den omfattande mängd godstransporter som sker på den här sträckan.

Jag kommer att fortsätta arbeta för att den här investeringen i väg 56 ska finnas med och för att säkerställa att vi verkligen får förbättringar längs vägen. Jag vet att även ledamoten Hedlund kommer att fortsätta arbeta för detta. Jag hoppas naturligtvis att statsrådet och regeringen hörsammar det jag framför i dag i talarstolen, och jag hoppas på att de åtgärder som föreslagits för att höja trafiksäkerheten och spara liv längs våra vägar kan bli verklighet så snart som det bara är möjligt.

Det är glädjande att höra om den asfaltering av vägen som även statsrådet nämnde i sitt tidigare anförande. För trafiksäkerheten är det naturligtvis viktigt att vi får en viss förbättring av det vägunderlag som människor färdas på. Som jag nämnde i mitt första anförande är det ju trots allt så att infrastrukturen väcker känslor. Den väcker naturligtvis ännu mer känslor - och sorg - när det sker dödsolyckor eller allvarliga olyckor där människor skadas. Det är viktigt att vi får med den här viktiga infrastruktursatsningen mellan Valbo och Hedesunda. Som jag nämnde kommer jag och ledamoten Hedlund att fortsätta arbeta för att så ska vara fallet.

Fru talman! Jag tackar alla deltagande ledamöter och statsrådet så mycket för inläggen i debatten. Jag tycker att de har bidragit till en diskussion som gjort att vi satt fokus på väg 56 och de behov som finns där. För mig och Sverigedemokraterna är det här en viktig och prioriterad fråga som vi såklart kommer att lyfta fram när vi diskuterar de framtida satsningarna på detta område.

Från Sverigedemokraternas sida är det tydligt att det är riksintressevägarna som är viktiga när vi gör de här satsningarna. Både Mattias Eriksson Falk och jag vet som ledamöter från Gävleborg att den här frågan är väldigt viktig. Därför lyfter vi också fram den. Det gör vi inte bara inom vårt eget parti, utan vi väljer också att lyfta fram den i den här interpellationsdebatten.

Sedan kan statsrådet såklart göra som jag efterfrågar och ge en tydlig vink i den här frågan. Men det är klart att det finns begränsningar, fru talman, i vilka möjligheter statsrådet har att ge indikationer på vart vi går i frågan. Jag tror nog ändå att vi kan vara överens om att riksintressevägarna och de vägar som är extra utsatta för olyckor är intressanta för regeringen att titta närmare på tillsammans med Sverigedemokraterna när vi ska ta fram den nationella transportinfrastrukturplanen.

I övrigt vill jag åter påpeka, fru talman, att en ledamot som tidigare var med i den här debatten, Anders W Jonsson från Centerpartiet, har missat att man faktiskt kan ha flera bollar i luften när man diskuterar infrastruktur. För regionen är det självklart väldigt viktigt att få till en fyrfältsväg mellan Söderhamn och Gävle för att få denna för hela landet viktiga livsnerv att fungera på ett bra sätt. Dessa saker strider inte mot varandra, och vi är ense om att båda vägarna är viktiga.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka statsrådet för en bra debatt om vikten av fortsatt fokus på infrastruktur - naturligtvis i hela landet men särskilt på sträckor som är hårt drabbade av dödsfall och andra allvarligare olyckor. Det finns särskilda frågor som har dragits i långbänk. "Långbänk" är ingen beskyllning mot nuvarande regering utan naturligtvis framför allt mot den tidigare regeringen, som inte tog tag i frågan.

Jag kommer att fortsätta bevaka arbetet med väg 56 och arbetar naturligtvis för att sträckan Hedesunda-Valbo - och givetvis helst mer av väg 56 - kommer med i den kommande planen för den nationella transportinfrastrukturen. Det är viktigt för mitt län och min kommun. Det är viktigt för människorna som bor där, och det är viktigt för hela samhället i och med att det är en sträcka som i sin helhet är utpekad som viktig för kommunikationerna i Sverige.

Nu har ledamoten Anders W Jonsson från Centerpartiet, som deltog i debatten tidigare, lämnat kammaren, vilket är tråkigt. Jag vill ändå påpeka att Centerpartiet hade makten i Region Gävleborg de sista 13 åren före maktskiftet och har styrt Gävle kommun de senaste åtta åren. Man hade också ett avgörande inflytande över regeringspolitiken under fyra års tid förra mandatperioden. Men man har inte landat i den här frågan. Man har inte drivit den i mål.

Sverigedemokraterna kommer att fortsätta arbeta för att väg 56 ska komma in i den nationella transportinfrastrukturplanen, som kommer att antas inför 2026. Frågan är viktig, och jag och ledamoten Hedlund kommer att fortsätta arbeta för att det ska bli tryggare för människorna som bor längs väg 56 mellan Hedesunda och Gävle.