Fru talman! Isak From har frågat kulturminister Parisa Liljestrand om ministern avser att vidta några åtgärder så att ägare av historiska fordon med anledning av ELV-förordningen inte ska fråntas sin egendom. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Syftet med kommissionens förslag är att skydda miljön, minska koldioxidutsläppen i produktionen och minska råvaruberoendet. Kommissionens förslag innebär att den nya EU-förordningen om uttjänta fordon inte ska tillämpas på fordon av historiskt intresse. Den definition av fordon av historiskt intresse som används i den nya EU-förordningen kommer från Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet. Kommissionens förslag innebär också att kriterierna som används för att fastställa om ett begagnat fordon är ett uttjänt fordon förtydligas.

Vad avser de historiska fordonen har Sverige ståndpunkten att det är bra att fordon av historiskt intresse undantas från bestämmelserna och att den kommande EU-förordningen inte bör motverka vår vilja att skydda bevarandet av dessa.

Övergripande avser regeringen att verka för en lagstiftning med hög miljö- och klimatambition. Regeringen vill se en balans mellan ett effektivt miljöskydd, administrativ börda, näringslivets konkurrenskraft och ett beaktande av fordonsägarnas intressen. Hänsyn ska tas till att fordon är en komplex produkt som ingår i globala värdekedjor.

För att bland annat säkerställa att regeringen i förhandlingarna ska kunna beakta fordonsägarnas intressen har synpunkter samlats in genom att kommissionens förslag till ny EU-förordning har remitterats. Utöver remitteringen har Regeringskansliet fört samtal med bland annat flera fordonsentusiastorganisationer i syfte att ytterligare få in information och förslag för att kunna ta fram välgrundade förslag inför att det påbörjas förhandling i detalj om frågan inom EU.

Fru talman! Tack till statsrådet, som är här i kväll och svarar på interpellationen! Det är med stor oro jag står här i talarstolen för att delta i denna debatt om ett direktiv från EU-kommissionen. Det är ett direktiv som försöker träffa rätt men som i stora delar landar helt fel och som skapar stress och ilska ute i landet hos motorentusiaster av olika slag.

Jag förstår mer än väl den oro som finns. Har du någon gång ägt ett veteranfordon förstår du känslan av att spara pengar, leta efter rätt fordon för dig och sedan med all din kärlek och omsorg rusta upp fordonet. Det blir många kvällar och helger med att leta reservdelar, svetsa, slipa och dra kablar.

Jag vet precis hur det är, för jag har själv tidigare ägt en Pontiac Bonneville 66:a, en fyradörrars HT, eller hardtop som HT står för. För mig var det viktigt med rätt fordon och att det skulle vara just en HT, för det innebär att det inte finns någon stolpe mellan de två rutorna längs bilens sida, utan det är helt öppet när rutorna är nere. Perfekt en härlig sommarkväll!

I sex månader höll jag på själv och renoverade. Det tog tid; många timmar lade jag ned. Jag har fördelen att vara utbildad mekaniker, och det hade jag nytta av. Jag bytte generator, fjädrar och avgassystem. Jag drog nya kablar och installerade en ny kylfläkt, något som det fanns ett starkt behov av för att klara av många långa timmar på Power Meet i Västerås. För att kunna göra allt detta behövde bilen till viss del skruvas isär invändigt.

Men nog om mig, jag ville mest ge lite perspektiv på hur det är att känna denna tillgivenhet till ett fordon. För det är inte bara ett ägande, utan det är en känsla av något fantastiskt och härligt.

Både bilägare och motorcyklister är oroliga för det nya direktivet. Sveriges Motorcyklister skriver exempelvis i sitt remissvar: "Ett kriterium för att en motorcykel ska klassas som skrotfärdig är att kostnaden för att få motorcykeln i körbart skick överstiger motorcykelns värde. Vilka myndigheter ska kontrollera och bedöma motorcykelns skick? Vilka kriterier ska myndigheten jobba efter?"

För en entusiast är inte kostnaden för att få ett fordon, oavsett om det är en bil eller en motorcykel, i körbart skick avgörande. När du tar på dig att renovera ett fordon kan värdet i sig vara lågt, men med en renovering, kostsam eller billig, kommer fordonets värde att höjas och troligtvis öka med åldern. Men det viktiga för en entusiast kan vara att man velat äga ett visst fordon i hela sitt liv och sedan sparat ihop till det, vilket kan ta väldigt lång tid - för många 10-20 år.

Vad ska då värdet på ett fordon bedömas genom? Ska det vara utifrån fordonets skick då eller dess potential efter en renovering? Det är inte heller säkert att det räcker; ett renoverat fordon kan dra in stora belopp om rätt köpare hittas.

Som Sverigedemokraterna ser det finns det alldeles för stor osäkerhet kring detta förslag för att det ska gå att verkställa i praktiken. För mig och många andra i Sverige är detta ytterligare ett bevis på att EU inte förstår det svenska samhället, människorna som bor här eller det enorma intresse för fordon som finns. Jag hoppas att regeringen i sin fortsatta hantering tydligt visar EU att de delar i EU:s förslag som hotar bilar och motorcyklar bör slängas i papperskorgen.

Min fråga till statsrådet är: Kommer klimat- och miljöministern att agera för att EU ska skrota förslaget som hotar svenska fordon och den kärlek vi känner till att fixa dessa?

Fru talman och statsrådet! Det finns ett stort engagemang i riksdagen i de här frågorna. Jag tror också att statsrådet är fullt medveten om att det är riksdagen som ger statsrådet förhandlingsmandat i rådet. När frågan ska upp där kommer det att vara av yttersta betydelse om de oklarheter som är ganska många och som inte minst Transportstyrelsen pekar på är utraderade. Det kommer att vara ett krav från många i denna kammare att de faktiskt är det.

Jag ställde en skriftlig fråga till Romina Pourmokhtari i oktober. Statsrådet svarade då inte på min fråga, och jag tycker inte att hon gör det nu heller.

Vem är det som ska bestämma definitionen av vad som är ett fordon av historiskt intresse? Det är ju en del i kärnfrågan. Vem är det som har mandat att bestämma om ett fordon är av historiskt intresse? Vilken myndighet ska fastställa om ett fordon är av historiskt intresse? Många fordon i dag kan ju ha ett ganska högt försäkringsvärde. Ska det då räknas som att det är fastställt att de är historiskt värdefulla fordon?

Inte minst motorsporten har också kommit med ganska kraftiga invändningar. Många av motorsportens fordon byter delar ganska återkommande, och många av dem registreras heller inte alltid och kan också behöva repareras under längre tid. Här finns också frågeställningar som man behöver ha svar på.

Och vad händer med ett nyare fordon som man vill reparera själv? Fordonshobbyn är i dag en folkrörelse. Det är väldigt många ute i landet som reparerar sina fordon helt själva. Vi är en händig befolkning som fixar saker och ting själva, inte minst ute i landet. På landsbygden lagar man helt enkelt bilen själv när den går sönder. Ska det vara möjligt?

Om man har en Ford Mustang från 2008 som får en krockskada som behöver åtgärdas men inte hinner åtgärda och besiktiga den inom den tidsgräns som förordningen föreslår, om det nu var två år, ska det då vara ett skäl att bilen ska omhändertas och skrotas? Det är inte rimligt - över huvud taget inte på något sätt rimligt.

Fru talman! Jag håller med Romina Pourmokhtari. Jag står upp för EU-medlemskapet och tycker att vi i och med medlemskapet också ska engagera oss tydligare i vad som händer. När kommissionen eller parlamentet då lägger fram sådana här förslag, som i många delar är goda men i vissa delar riskerar att få hela havet att börja storma och gör att man tappar hela frågan, är det inte rimligt. Då måste man faktiskt säga: Nej, det här inte okej. Det här måste vi göra någonting åt.

Fru talman! Låt mig börja i denna ände: För mig är det väldigt viktigt att skydda fordonshobbyn. Det är verksamheter som kännetecknas av stark medborgerlig förankring och väcker stort engagemang, vilket har nämnts av ledamöterna. Det finns ett omfattande ideellt arbete som i huvudsak också finansieras av föreningar och deras medlemmar. Att bevara äldre fordon är även förenligt med vår syn på exempelvis cirkulär ekonomi.

Vad gäller att kostnaden för renovering ska stå i någon särskild proportion till fordonets värde är det precis en sådan fråga som regeringen följer mycket noga. En annan fråga som regeringen följer väldigt noga är modellen som målas upp i förslaget för bedömning av historiskt värde.

Fru talman! Låt mig även nämna att regeringen på olika sätt kommer att försöka begränsa de negativa konsekvenserna av förslaget, inte minst genom att se över definitionen av historiska fordon. Under förhandlingens gång, när den väl påbörjas, ska vi också se över de olika möjligheter som kan tänkas dyka upp att se till att de negativa konsekvenserna av ett förslag inte drabbar Sverige och den verksamhet som bedrivs här på mycket god grund.

Som klimat- och miljöminister har jag det yttersta ansvaret att tillse lagar och regler som förhindrar föroreningar och att giftigt avfall sprids i vår natur. För att klara av klimatomställningen vill jag ställa om vår ekonomi till att i högre grad nyttja materialåtervinning och en klok användning av våra resurser.

Som följd av öppna gränser inom vår union måste vi ha EU-gemensam lagstiftning på många fronter. Det handlar exempelvis om att se till att ta hand om uttjänta fordon, återvinna det vi kan och se till att delar inte dumpas i naturen eller blir till verktyg för den organiserade brottsligheten, som också är något det här förslaget ämnar komma åt.

Min uppfattning är dock att det finns en risk att undantag för historiska fordon som finns i förslaget inte utformas tillräckligt väl för att skydda vare sig vårt transporthistoriska kulturarv eller fordonsägarnas äganderätt. Men förhandlingarna har som sagt inte inletts än, så jag kan inte uttala mig om exakt vilka formuleringar, undantag och förändringar som Sverige komma att försöka föra in i förordningen innan den vinner laga kraft.

I EU-förhandlingar ska 27 olika länder komma överens, och man måste vara beredd att kompromissa. Men jag måste förstås också ständigt minnas mina grundläggande värderingar i det politiska arbete vi genomför.

Fru talman! Jag kan slutligen försäkra kammaren om att regeringen och jag som liberal klimat- och miljöminister kommer att värna enskildas rätt att förfoga över sin egendom.