Mattias Eriksson Falk

Fru talman! Jag noterar att ledamoten från Socialdemokraterna inte är beredd att be om ursäkt för den ohållbara migrationspolitik man har bedrivit under alla år. Det är trots allt så, som jag också nämnde i mitt anförande, att vårdbehovet är större hos människor som har invandrat till Sverige. Även om anställningarna i välfärden kanske generellt har ökat något har det alltså inte motsvarat det ökade behovet av välfärdens tjänster.

Jag ser att det inte kommer något svar från Socialdemokraterna där. Jag noterar att ledamoten inte heller nämner något om migrationspolitiken i sitt svar till mig, trots att det var det jag frågade om. Det är detta som har skapat de sociala problem vi har i Sverige i dag, med utanförskap och splittring. Det är er politik som har lett till den migrationspolitik vi tidigare hade i landet, som Sverigedemokraterna och regeringen nu lägger om.

Men jag tog fasta på en annan sak som ledamoten sa i sitt anförande; ledamoten pratade om skattehöjningar och att detta är något som nu sker i landets kommuner och regioner. Jag kollade med SKR och såg då att det under 2024 är 13 kommuner som väljer at höja skatten. Vad den specifika anledningen till detta är kan jag inte säga. Men jag kan konstatera att det under 2016, när Socialdemokraterna var i regeringsställning tillsammans med Miljöpartiet, var 15 kommuner i landet som höjde skatten. Ska man tolka detta som att Sverigedemokraterna och regeringen nu bedriver en bättre välfärdspolitik, som skapar bättre förutsättningar för kommunerna? Vi skjuter under dessa tre år till 30 miljarder i generellt ökade stöd till kommunerna.

Fru talman! Det är viktigt att läsa alla budgetförslag för att få en förståelse för vad olika partier önskar göra och prioritera i sina budgetar. Samtidigt kan budgetar också ge en förståelse för den politik ett parti bedriver.

Ett budgetförslag kan dock även sakna självrannsakan. Att välja nya prioriteringar kan kräva att man först rannsakar sig själv - som parti och som enskild ledamot i riksdagen eller, för den delen, i en kommun - och ser det ansvar man bär för att en ohållbar politik tidigare har fått vara norm i detta land.

Det är inte någon hemlighet att jag tänker på avsaknaden av självrannsakan i Socialdemokraternas politik. Det är ingen som hört Socialdemokraterna be om ursäkt för den urusla politik man bedrivit på exempelvis migrationsområdet, som skapar enorma problem för våra kommuner och regioner.

Man har kraftigt ökat befolkningen utan motsvarande ökning av antalet medarbetare i välfärden för att täcka exempelvis invandrares större vårdbehov och hantera de sociala problem som uppstått i skolan och därefter inom exempelvis socialtjänsten. Vissa grupper bedriver nu rent av en lögnaktig kampanj riktad mot svensk socialtjänst.

Socialdemokraternas politik har skapat ett sargat Sverige, ett splittrat Sverige med utanförskap och segregation, där människor sett ett av världens bästa länder förvandlas till ett land med gängkriminalitet och skjutningar som vardag. Det är en politik som SD och regeringen nu lägger om.

Är Eva Lindh och Socialdemokraterna nu beredda att erkänna för svenska folket att den politik man bedrivit i åratal haft en enormt negativ påverkan på vårt land inom exempelvis sjukvård och skola och skapat splittring i samhället, vilket lett till enorma problem för våra kommuner och regioner?

Fru talman! Det är intressant hur Socialdemokraterna väljer att formulera sina frågor. Man kan då fråga vilka prioriteringar som faktiskt sker ute i landet. Jag kan bara titta på en sammanställning över Sveriges kommuner och regioner. Socialdemokraterna styr i 13 av 21 regioner i landet, och de styr i 162 av 290 kommuner. De styr alltså i 175 av totalt 311 olika kommuner och regioner i landet - alltså i mer än hälften.

Jag har gjort en liten sammanställning som täcker in 15,4 procent av kommunerna och regionerna i landet där jag kan se hur Socialdemokraterna väljer att prioritera. Socialdemokraterna beskriver dessa nedskärningar i välfärden, i kommuner och regioner. Samtidigt ser jag hur de ger kampanjbidrag till sina egna organisationer som ABF. Och i dessa 15,4 procent av kommunerna och regionerna i landet som jag har kollat ges det totalt 105 miljoner kronor för att ha valarbetare i kommande val. Det är bara 15,4 procent av kommunerna och regionerna, det vill säga att jag inte har kollat på 84,6 procent av de resterande.

Vi skjuter till medel från staten. Men de prioriteringar som ni socialdemokrater gör i regioner och kommuner motsvarar 327 barnskötare som, om de tar hand om fyra barn, skulle kunna ta hand om 1 308 barn under ett år. Det motsvarar 324 elevassistenter, 313 undersköterskor eller 359 vårdbiträden. Det är de prioriteringar som ni väljer att göra. Om ni slutar att ge kampanjbidrag till era egna organisationer kommer ni att få mer pengar till välfärden. Men det handlar också om prioriteringar. Och nu har vi sett era.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna och regeringen nu har förhandlat sin andra gemensamma statsbudget. Den tidigare gällde innevarande år, alltså nu. Vi sköt till extra medel redan i år till kommuner och regioner, och vi kommer att skjuta till extra medel de kommande tre åren till kommuner och regioner. Vi ger alltså ett starkt ekonomiskt stöd till välfärden runt om i landet.

Ledamoten försöker vända frågan mot mig och frågar vilket ansvar Sverigedemokraterna har. Jag beskrev i mitt anförande hur Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen nu lägger om migrationspolitiken och kriminalpolitiken, som är ett politikområde som har haft stor effekt på kommunernas och regionernas arbete, vare sig det gäller vården eller skolan och de problem som har uppstått. Problemen hos de hårt ansatta socialtjänsterna i landet är mycket kopplade till just invandringspolitiken.

Frågan får därför gå tillbaka till ledamoten: Vilket ansvar har ledamoten och Socialdemokraterna för att samhället blev som det blev, med de sociala problem som vi ser med utanförskap och segregation och som nu skapar ekonomiska följder ute i kommuner och regioner, där vi ser en press i sjukvården, i kommunernas skolor och i socialtjänsten? Är ni själva beredda att ta ansvar för detta?

Jag och Sverigedemokraterna anklagas, men vi skjuter ju till medel för att försöka rädda upp en situation som Socialdemokraterna har skapat. Det är märkligt att frågan går till mig.

Herr talman! Det var intressant att höra ledamoten beskriva hur det har sett ut år efter år i uppemot 30 år. Då måste jag ställa frågan tillbaka till ledamoten, som tyvärr inte har möjlighet att svara nu. Ledamotens parti hade ett avgörande inflytande på statsbudgeten under åren 2014-2018, så det såg uppenbarligen ut så även då.

Nu väljer vi att skjuta till stöd till kommunerna och regionerna, och vi gör det under hela perioden. Vi skjuter till pengar i det kommunala utjämningssystemet: 10 miljarder i generellt utökat stöd under 2024, 2025 och 2026. Vi skjuter alltså till 30 miljarder extra till kommunerna och regionerna under dessa tre år.

Ledamoten nämnde också en specifik mindre kommun. Det är intressant. Kommunen ligger i Gävleborgs län, som är det län som vi kommer ifrån. Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till pengar i statsbudgeten genom det stöd som går till befolkningsmässigt mindre kommuner. Nu har jag inte i huvudet om Hofors får detta stöd, men det finns ett sådant stöd i statsbudgeten just för att hantera effekter där mindre kommuner behöver extra stöd. Det finns alltså i statsbudgeten, vilket ledamoten efterfrågade.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag och ledamoten har haft möjlighet att debattera med varandra vid många tillfällen, även om det är första gången vi gör det i denna kammare. I regionfullmäktige hemma i Gävleborg har vi haft många givande debatter, även om vi har tyckt väldigt olika.

Ledamoten nämnde många olika saker i sin replik som spände över olika delar av välfärden. Som kommun och region har man möjlighet att prioritera i sina verksamheter och ta ställning till vad man behöver göra för att till exempel få en ekonomi i balans. I Gävle kommun har kommunstyrelsens ordförande, som är socialdemokrat, påpekat att staten faktiskt kompenserar för ökade kostnader till följd av inflationen. Hon har alltså bekräftat att vi skjuter till medel till kommunerna och regionerna som kompenserar för de ökade kostnaderna.

Samtidigt tror jag att man måste reflektera över vilka förändringar man ska göra. Precis som ledamoten nämnde har vår hemregion valt att inte gå fram med varsel just därför att det är en kortsiktig lösning där personalen troligtvis försvinner och kanske inte kommer tillbaka. Då får man fundera på vad som är det bästa i det läget. Där är det upp till regionerna att prioritera. Vi skjuter till medel, men sedan styr de över sin egen verksamhet.

Kommunerna och regionerna har en stark finansiell ställning generellt i landet. Detta ska sägas. De har möjlighet att lägga fram en budget som kanske inte går ihop men som de kan jämna ut under flera år. Vi skjuter ju till stöd under flera år, och då kommer de på sikt att få en ekonomi i balans. Detta ger kommunallagen faktiskt möjlighet till, och det är också så Region Gävleborg har valt att hantera frågan.

Herr talman! Jag tror nog att ledamoten från Miljöpartiet försöker förvirra dem som eventuellt lyssnar på den här debatten. Det är enkelt att säga att det finns en koppling mellan invandring och arbeten i offentlig sektor. Men man måste också komma ihåg att massinvandringen till Sverige - det är faktiskt miljontals människor som har kommit till vårt land - handlar om människor som generellt har ett större vårdbehov och ett större behov av välfärdens resurser och av det skälet tar en stor andel av dem.

Samtidigt är vi naturligtvis tacksamma för de människor som jobbar i välfärdens verksamheter, men det svarar inte upp mot de behov som invandringen har medfört i det svenska samhället. Det är fakta. Det motsvarar inte behovet. Det är ett problem i sig.

Ledamoten nämner Pisamätningen. Jag tror inte att det resultatet är ett resultat av statsbudgeten för 2023, utan det handlar om hur skolan långsiktigt har styrts, bland annat under S-MP-regeringar tidigare år.

Sverigedemokraterna och regeringen skjuter till medel. Vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna under nästa år. Vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna i generella bidrag under 2025, och vi skjuter till 7 miljarder till kommunerna i generella bidrag under 2026. Samtidigt kommer kostnadstrycket att minska med inflationen. Därigenom får kommunerna också behålla de stöd som finns för att skapa bättre ekonomi.

Som jag nämnde i mitt anförande har den kommunala sektorn, både kommuner och regioner, en stark ekonomisk ställning generellt. De har resurser att ta av. Resultatutjämningsreserverna infördes med tanke på att de skulle användas just när ekonomin är svagare, för att jämna ut läget över flera år.

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågorna!

Jag kan väl börja med att konstatera som jag gjorde i mitt anförande att Sverigedemokraterna och regeringen i den budget som vi nu lägger på riksdagens bord också har skjutit till medel till välfärden. Jag nämnde att det är 16 miljarder som skjuts till, varav 10 miljarder utgör just generella ökningar. Av dessa 10 miljarder går 7 miljarder till kommunerna. Detta är en planering som ligger kvar för hela budgetperioden, det vill säga fram till 2026.

Jag sa också att vi ser vissa ljusningar i ekonomin framöver, vilket kommer att pressa ned kostnaderna för kommuner och regioner, samtidigt som stödet i statsbudgeten ligger kvar med en utökning hela perioden. Även om kostnaderna minskar kommer alltså ändå det extra stödet att ligga kvar. Det visar att vi lägger fram en stark budget som kommer att ge kommuner det extra stöd som behövs, bland annat.

Äldreomsorgen är viktig, liksom all svensk välfärd. Det är därför vi skjuter till pengar. Men mycket handlar också om vilka prioriteringar kommuner och regioner själva väljer att göra och hur de politiska styrena där väljer att prioritera.

Då får man ställa frågan tillbaka till Miljöpartiet: I de politiska styren som ni är med i, hur väljer ni att prioritera? Jag kan ju bara titta på min hemkommun Gävle. Det är det närmaste exemplet jag har där jag kan se att man väljer att prioritera nedskärningar i äldreomsorgen samtidigt som man fortfarande är för att ta emot mer invandring till kommunen och betala ut mer bidrag. Hur går den prioriteringen ihop?

Vi skjuter till pengar till välfärden. Sedan måste kommunerna också prioritera rätt. Det kan de göra med generella bidrag. Det är en möjlighet för dem. De får själva styra över det extra tillskott de får.

Herr talman! Vi debatterar i dag finansutskottets betänkande nummer 3 som hanterar statsbudgetens utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Sveriges politiska styrning är uppdelad på tre olika nivåer: riksdag, regioner och kommuner. Till alla tre väljer folket företrädare i allmänna val, och det är där olika politiska styren formas för att representera folkviljan. Gemensamt för alla tre nivåer är bland annat beskattningsrätten, som finns för att kunna finansiera offentlig verksamhet. Staten har genom kommunallagen gett denna rättighet till regioner och kommuner. Grundtanken med kommunallagen och beskattningsrätten i kommuner och regioner är att de själva ytterst ska kunna styra över sina verksamheter, göra de prioriteringar de önskar och samtidigt ta det politiska ansvar som följer med detta. Detta ansvar kommer sedan att prövas av medborgarna i det kommande valet.

Herr talman! Genom utgiftsområde 25 skjuter staten till medel i det kommunala utjämningssystemet. Det är ett sätt att skapa goda förutsättningar för kommuner och regioner, där bland annat skillnad i befolkningsunderlag, geografi och demografi påverkar möjligheten att leverera välfärd till medborgarna. Det undantar dock inte kommunerna från ansvaret att på ett ekonomiskt hållbart sätt prioritera utifrån de ekonomiska medel de får genom skatteintäkter och statsbidrag.

Historiskt har kommuner och regioner visat starka resultat. Vägen till resultaten har sett lite olika ut, men generellt har kommuner och regioner en stark ekonomisk ställning där tillgångarna uppgår till stora belopp. Det är glädjande då detta också ökar möjligheten att parera tillfälliga ekonomiska nedgångar på grund av bland annat lågkonjunktur och inflation. För att ytterligare kunna parera konjunkturcykler och förbättra planeringen röstade riksdagen nyligen igenom att förändra resultatutjämningsreserverna till resultatreserver.

Jag vill även i detta budgetsammanhang påpeka att många kommuner och regioner genomfört stora investeringar i bland annat förskolor, skolor och sjukvård, med ökande räntekostnader som följd. Dock är många av dessa investeringar kopplade till den tidigare förda massinvandringspolitiken då den kommunala organisationen behövde växa för att hantera invandringens konsekvenser utan att motsvarande utökning av skatteintäkterna skett - därav ökad lånebörda och nu också ökade räntekostnader.

Genom ett extra statsbidrag under 2022 visade kommunerna starka resultat det året, och bland annat tack vare Sverigedemokraterna fick kommunerna 2023 ytterligare stort stöd. De kommuner som redovisar ett negativt resultat gör det på grund av svag utveckling för aktier och fonder på börsen. På liknande sätt såg det ut i våra regioner.

Herr talman! Vi kan konstatera att inflationen och lågkonjunkturen ännu håller ett grepp om vårt land och omvärlden. Detta påverkar dessvärre hela samhället på olika sätt. Till exempel ökar kostnaderna för olika tjänster som kommuner och regioner köper, lönerna ökar och inflationen driver upp kostnaderna för lån. Inflationen har också en påverkan genom att pensioner som ska betalas ut höjs. Att löner och pensioner höjs är inte negativt, men det påverkar den kommunala ekonomin. Nu pekar dock siffrorna på att inflationen sjunker, vilket är glädjande för medborgare, företag, kommuner och regioner.

Sverigedemokraterna och regeringen har tillsammans förhandlat och kommit överens om en statsbudget som undviker att driva upp inflationen. Samtidigt ges stöd till kommuner och regioner i denna speciella ekonomiska situation. Som jag nämnde tidigare sköt Sverigedemokraterna och regeringen redan i år till extra medel till kommunerna och regionerna för att kompensera för ökade kostnader samtidigt som vissa riktade satsningar genom statligt stöd kunde fortsätta för att bidra ytterligare till välfärden.

Herr talman! Jag inledde mitt anförande med att prata om kommuners och regioners möjlighet att genom det kommunala självstyret styra sin egen verksamhet, göra sina prioriteringar och ta det politiska ansvaret. Medborgarna röstar olika runt om i landet, vilket gör att politiska styren och prioriteringar ser olika ut.

Vi ska komma ihåg att lågkonjunkturen är tillfällig. År 2026 bedöms det ekonomiska läget se betydligt bättre ut, inte bara i Sverige utan även i omvärlden. För att underlätta vägen dit har Sverigedemokraterna och regeringen stärkt anslaget till kommuner och regioner för 2024 med hela 16 miljarder kronor varav 10 miljarder i generella statsbidrag, där 7 miljarder går till kommunerna och 3 miljarder till regionerna.

Utöver detta stärker Sverigedemokraterna och regeringen i budgeten för 2024 hälso- och sjukvården ytterligare. Ett särskilt sektorsbidrag om 3 miljarder ges till hälso- och sjukvården. Stödet för att korta vårdköerna i sjukvården uppgår för 2024 till 2 miljarder och för 2025 till 3,5 miljarder. Det blir totalt 5,5 miljarder för att korta köerna i vården. Vi skjuter också till 740 miljoner till primärvården, cancervården och kvinnors hälsa.

Herr talman! Sverigedemokraterna och regeringen lägger fram en stark budget för 2024. Den bygger på en önskan att stötta kommuner och regioner samtidigt som viktiga riktade satsningar på hälso- och sjukvården, skolan, eleverna i skolan och digitalt stöd fortsätter. Det är viktiga reformer och prioriteringar för att stärka det svenska samhället.

Tillsammans med rätt prioriteringar från kommuner och regioner kommer det svenska samhället att klara sig genom lågkonjunkturen.

Jag vill också säga något om den tidigare massinvandringspolitiken, som har haft enorm negativ påverkan på det svenska samhället med följder som utanförskap, segregation, kriminalitet, gängbrottslighet, organiserad brottslighet, arbetslöshet, bostadsbrist och splittring. Det är något som har kostat det svenska samhället enorma summor.

Slutligen vill jag säga att Sverigedemokraternas valseger 2022 med ett starkt stöd från medborgarna nu gör att vi lägger om migrationspolitiken och kriminalpolitiken - reformer som kommer att minska invandringen och på sikt också kommer att minska kostnaderna för nyttjad välfärd kopplat till invandring. Det är en bedömning som även SKR gör.

Jag vill med detta yrka bifall till finansutskottets förslag till beslut.

(Applåder)

Herr talman! Under förra mandatperioden fattade riksdagen beslut om en nivå för vargstammen som man förväntade sig att myndigheterna skulle förhålla sig till. Det har tyvärr inte varit fallet, i alla fall inte i den utsträckning som Sverigedemokraterna hade önskat. Naturvårdsverket har fått i uppdrag att se över hur denna fråga ska hanteras och ska återkomma med svar.

Min och Sverigedemokraternas förhoppning är att vi framöver ska se beslut från länsstyrelserna om mer jakt på varg, i linje med det beslut riksdagen har fattat om nivån på vargstammen för kommande år. Min förhoppning är att vi ska kunna landa i detta så snart som möjligt, helst redan när beslut tas om 2025 års jakt på varg. Hur det kommer att se ut och vad utredningen kommer att visa får vi återkomma till, men min och Sverigedemokraternas förhoppning är att vi ska komma dit så att jakten på varg kan öka och stammen minskas enligt riksdagens riktlinjer.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 december.)

Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för frågorna.

Vi väntar med spänning på den utredning som ska komma framöver. Exakt vad som kommer att ske med hanteringen av denna tror jag att vi får återkomma till när vi har något mer konkret att gå på efter att den har presenterats.

Det är glädjande att höra att jag och Daniel Bäckström tycks vara överens när det gäller frågan om varg i övrigt. Vi behöver ett tydligare beslut. Sverigedemokraterna har haft en strävan att minska vargstammen och att därför öka jakten framöver. Jag hoppas att det kommande förvaltningsbeslutet kommer att gå mer i linje med det som Sverigedemokraterna och regeringen driver på för.

Vad detta kommer att ge för resultat får vi återkomma till. För Sverigedemokraterna är det självklart att jakten på varg ska öka och att stammen ska minska.

Herr talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2, som rör utgiftsområde 23 i statsbudgeten och frågor som areella näringar, landsbygd och livsmedel.

Jag vill börja med att instämma i det som min partikamrat Staffan Eklöf tidigare framförde från talarstolen och samtidigt instämma i det bifallsyrkande som finns till utskottets förslag.

Jag tänkte ta tillfället i akt och under denna debatt tala om den svenska skogen, det nationella självbestämmandet och det hot från Europeiska unionen mot just det svenska självbestämmandet och skogsägares rätt som blir allt tydligare.

Den svenska skogen är unik, liksom vårt skogsbruk. På få ställen i världen kan man på samma sätt som i Sverige tala om det unika värdet av och stoltheten man känner över sitt skogsbruk. Ägandet har ofta vandrat rakt ned i generation efter generation, som det arv det utgör från föräldrar till barn.

Vi svenskar älskar vår skog, oavsett om det handlar om att äga den, att bruka den eller att bara kunna vandra genom den. Genom allemansrätten ges folket också möjlighet att upptäcka och utforska skogen.

Herr talman! Det är svårt att inte älska den svenska skogen och allt mervärde som den ger tillbaka till vårt land. Det handlar inte bara om ekonomiskt värde och jobb utan även om stoltheten över och kunskapen om vårt arbete och vårt skogsbruk och att det sker just här i Sverige.

Ett hot - jag kan inte beskriva det på något annat sätt - tornar upp sig alltmer från Europeiska unionen. Trots att det inte ingår i EU:s rätt att lagstifta om detta försöker man att ta sig allt större friheter.

Många av oss vet vad som sker inom EU. Ger man EU lillfingret tar EU hela handen. För Sverigedemokraterna är det viktigare än någonsin tidigare att värna det nationella självbestämmandet över den svenska skogen. Besluten ska tas här i Sverige. Makten ska inte lämnas till klåfingriga politiker i Bryssel som saknar förståelse för svenska behov och svenskt skogsbruk och för vår unika kunskap och vårt arbete.

Samarbeta ska vi göra, men lagstifta gör vi bäst själva i Sverige.

I detta läge känns det skönt att vara sverigedemokrat. Vi kommer att stå upp för Sverige, för det svenska skogsbruket och för att hålla EU borta från den svenska skogspolitiken. Det är en linje vi kan driva i Europaparlamentet, och det är en linje vi kommer att driva i Europaparlamentet. Detta är ett löfte vi kan ge väljare och skogsägare i Sverige.

Herr talman! Jag är övertygad om att fler partier kan instämma i det jag nyss framfört och om att fler partier har den linjen, åtminstone i Sverige. Skillnaden mellan oss och andra partier i Europaparlamentet är att Sverigedemokraterna ingår i en grupp som värnar nationellt självbestämmande. Där kan vi rösta för Sveriges bästa. Detta kan inte sägas om de andra partierna, som obönhörligen kommer att utsättas för den EU-byråkratiska piskan. EU:s vilja och behov ska gå före. Vi såg det nyligen i EU när Socialdemokraterna röstade för tvångsrenoveringar av småhus bara för att hemma i Sverige påstå något annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Till dig som väljare och skogsägare vill jag säga detta: Vill du ha partier som lovar brett i Sverige men faller för EU-piskan i Europaparlamentet ska du rösta på något av de andra partierna. Vill du däremot ha ett parti som i Europaparlamentet står upp för svenska skogsägare, för det nationella självbestämmandet och för Sverige röstar du på Sverigedemokraterna i valet till Europaparlamentet den 9 juni 2024.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Areella näringar, landsbygd och livsmedel

Fru talman! Jag hör att Emma Nohrén blir lite irriterad över att det inte är klimatdebatten, men det är ju ändå viktigt att kunna diskutera denna fråga även ur ett landsbygdsperspektiv.

Det kom kritik mot min kollega här, men en viktig landsbygdsfråga är ju just reduktionsplikten och de nivåer som nu faktiskt kommer att sänkas från årsskiftet. Jag vet att Emma Nohrén och Miljöpartiet var emot det. Sverigedemokraterna har varit drivande i att sänka nivåerna för reduktionsplikten. Vi ser det som en investering i landsbygden så att människor har råd att ta sig till och från arbete och skjutsa barn till fritidsaktiviteter och vad det nu än må vara.

Jag tycker att det är intressant att Emma Nohrén är inne på elbilar. Sverigedemokraterna är inte emot elbilar, och vi är inte emot att människor vill investera i elbilar, men alla människor har inte råd att göra det. Jag tänker på norra Sverige, längst upp i Norrbotten, där det är kallt stora delar av året. Man får inte ut samma effekt ur en elbil, och man kan inte köra de avstånden med elbil. Det är delvis för att laddstolpssystemet inte är fullt utbyggt, naturligtvis, men det är ändå så stora avstånd att det kanske inte är möjligt att fullt ut i dag hänvisa till elbilar.

Som sagt har alla inte heller råd. Jag tänker till exempel på den ensamstående mamman som kanske måste ta ett lån om hon ska ha råd att investera i en elbil men som inte kommer att ha råd att betala lånet. Det är naturligtvis ohållbart att tänka att det ska gå till så. Det handlar om att människor kanske vill göra en omställning, men de måste få rätt förutsättningar. Det har man inte nu, och det kommer man inte att få med Emma Nohréns politik heller.

Slutligen vill jag säga något om kollektivtrafiken. Jag är själv yrkeschaufför i grunden, så jag har en stor känsla för just kollektivtrafiktransporter. Även om man vill satsa på kollektivtrafiken går den inte att bygga ut i hela landet i den omfattning som Emma Nohrén vill för att täcka upp alla de behov som finns. Därför är bilen nödvändig. Människor behöver kunna använda sin diesel- och bensinbil för att ta sig till jobbet, exempelvis.

Fru talman! Det var ett intressant anförande från Emma Nohrén från Miljöpartiet. Jag noterade dock att inget sades om reduktionsplikten i hennes anförande. Jag förväntade mig väl inte heller att Miljöpartiet skulle vara ärliga om att de vill öka kostnaderna kraftigt för barnfamiljer och arbetspendlare i Sverige som är beroende av en bensin- eller dieselbil.

Emma Nohrén kritiserade min kollega efter hans anförande för SD:s syn på reduktionsplikten. Samtidigt tror jag inte att man får glömma att det var Miljöpartiets politik och den tidigare S-MP-regeringens politik som kritiserades hårt av Riksrevisionen ganska nyligen vad gäller just reduktionsplikten och att man lade ett så ensidigt fokus på trafikens del i klimatomställningen. Kritiken var just att man så tydligt lade alla äggen i en och samma korg. Jag undrar hur MP ser på sin egen politik som fick så hård kritik av Riksrevisionen.

Jag vet att i stort sett allt ni gör i Miljöpartiet görs med hänvisning till klimatet. Men vad säger då Emma Nohrén och Miljöpartiet till alla de arbetspendlare och barnfamiljer som med Miljöpartiets politik skulle få kraftigt ökade kostnader för att ta sig till jobbet eller skjutsa barnen till förskolan eller fritidsaktiviteter, för det är ju de som kommer att drabbas?

Många människor vill kunna bidra till en grön omställning, men alla har inte råd. Många är beroende av sin dieselbil eller bensinbil. Hur gynnar det samhället om de människorna får kraftigt ökade kostnader och inte kan ta sig till sitt arbete? Det skulle jag vilja ha svar på från Emma Nohrén.

Fru talman! Tack, statsrådet, för de svar som har givits på min interpellation här i dag! Jag tror att vi i grunden delar uppfattningen att de demokratiska villkoren är oerhört viktiga för våra förtroendevalda i kommuner och regioner runt om i landet.

Även om det ser lite olika ut när det gäller hur man jobbar med till exempel särskilda yttranden i protokollsanteckningar eller andra saker i kommunerna och regionerna är det viktiga perspektiv att ha med sig i det demokratiska arbetet att man ska vara så öppen och transparent som möjligt. Det handlar ju framför allt om att ge en opposition en möjlighet att göra sig hörd.

Jag uppfattar att detta problem finns i dag. Jag har själv upplevt det. Jag har också försökt få en uppfattning om hur utbrett det är i landet. Det jag kunnat få till mig är att det finns på vissa ställen medan det på andra ställen funkar bra, som i Stockholms stad. Det kan naturligtvis bero på att man har mer utvecklade arbetsmetoder i de här delarna.

Jag kommer att kvarstå i min uppfattning att det på sikt vore bäst att få en lagreglering av detta för att säkerställa att man agerar likadant i kommuner och regioner. Jag ser inte det som en inskränkning av det kommunala självstyret utan i stället som ett sätt att ge våra demokratiskt folkvalda politiker bättre möjlighet att agera och göra sig hörda.

Jag förstår precis vad statsrådet menar med sociala medier. Man är inte hänvisad enbart dit, men det är ett utmärkt exempel på hur man i dag kan arbeta i ett bredare politiskt spektrum än förut. Det är viktiga delar att ta med sig även framåt, samtidigt som vi ska säkerställa att man i det politiska arbetet har goda möjligheter att göra sig hörd.

Det kanske också är så att alla inte läser protokollen på en gång och kollar allt som har sagts, men protokollen är också ett sätt för medborgare och medier att kunna gå tillbaka och kolla vad politiker i opposition sa en gång i tiden. När de väl styr kanske de agerar annorlunda, och det kan då följas upp. Det kan vara en väldigt specifik fråga, och då är det viktigt att det finns ett resonemang som medborgare och medier kan förhålla sig till om politikerna har lämnat ett sådant.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill slutligen tacka statsrådet för debatten.

Fru talman! Tack återigen, statsrådet, för svaret! Jag delar inte uppfattningen att detta är en inskränkning av det kommunala självstyret som statsrådet nämner i sitt svar. Det handlar om att säkerställa likvärdiga villkor i kommuner och regioner för förtroendevalda - och då främst en opposition - att göra sig hörda utan att behöva få detta på nåder av en majoritet.

Man kan, om man så vill, se det som en form av minoritetsskydd. Det är något som också finns i andra delar, till exempel vad gäller bordläggning eller återremiss av ett ärende. Det är alltså ett skydd för att en minoritet och en opposition ska kunna göra sig hörda.

Jag ska ge statsrådet ett exempel där det kan vara tillämpligt med ett särskilt yttrande eller en protokollsanteckning. Det kan vara när fullmäktige har antagit en budget och ramarna för respektive nämnd sedan ska fördelas internt i nämnden. Det är inte helt ovanligt att oppositionen då avstår från att delta i beslutet eller ställer sig bakom det och då vill kunna förklara varför man har gjort så. Man röstar inte nej av anledningen att fullmäktige bestämt vilken budget som ska gälla, och man reserverar sig inte heller, för den delen.

Detta är i likhet med hur man gör i riksdagen i många fall. När beslut om utgiftsområdesramarna har fattats väljer oppositionen oftast att lämna särskilda yttranden i stället för att gå vidare med sina egna förslag när det gäller anslagsfördelningen för respektive område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Om vi kan lämna särskilda yttranden i riksdagen bör detta också vara den bestämda ordningen i kommuner och regioner. Vi har våra val samtidigt, och alla tre nivåer är direkt valda av folket. Vi bör därför så långt som möjligt åtnjuta lika villkor att göra oss hörda. Samtidigt ger detta medborgare och medier en bättre möjlighet att granska.

Fru talman! Jag tolkar statsrådet som att det inte finns något behov av att se över kommunallagen i nuläget och att statsrådet därför inte kommer att ta initiativ till detta. Men man vet aldrig, och jag skickar därför med statsrådet dessa perspektiv. När ett eventuellt arbete med kommunallagen sker har statsrådet möjlighet att ta hänsyn till de delar som jag lyfter här i dag.

Statsrådet passade också på att prata lite om att han uppmanar ordförande i alla nämnder och styrelser att möjliggöra för oppositionen att göra sig hörd. Jag delar denna inställning. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man - oavsett var man befinner sig i landet och oavsett vilka som styr och vilka som sitter i opposition - har villkor som möjliggör att man kan göra sig hörd i den politiska debatten.

Det ska vara möjligt för medborgare och medier att granska de initiativ man har tagit och de förslag man lägger fram. De ska också kunna följa hur man har resonerat när man har landat i vilka beslut man väljer att ställa sig bakom eller reservera sig mot. Det är en del av det grundläggande arbetet i en demokrati att man kan lägga fram sina förslag och att de kan granskas.

Som jag nämnde går det att vara lite innovativ med kommunallagen om man så önskar. Men det blir lite som att vi rör oss i delar på ett sätt som det kanske inte var tänkt men som ändå är möjligt i kommunallagen i dag. Därför skulle man, för att få en tydlig ordning, kunna reglera detta. Då har man löst problemet i hela landet för alla kommuner och regioner på samma gång.

Statsrådet nämnde att det finns fler möjligheter att göra sig hörd i dag. Sociala medier kom upp som ett alternativ. Det är ett alternativ i dag, och vi kan göra oss hörda för en bredare publik på ett annat sätt än man kunde för så sent som 15-30 år sedan. Men vi vill inte heller att alla våra förtroendevalda ska vara beroende av den tekniska utvecklingen. Vissa vill kunna skriva på sitt papper, lämna in det och få med det i kommunala protokoll. Då kan medierna den vägen se hur man har resonerat om man inte arbetar med sociala medier. Det är ett viktigt perspektiv att ha med sig.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret på min interpellation, som gäller de politiska villkoren för förtroendevalda i kommuner och regioner!

Jag har tidigare haft möjlighet att ställa en skriftlig fråga till statsrådet avseende just detta. Jag fick ett liknande svar från statsrådet även då, vilket inte är så konstigt då statsrådet säkerligen kvarstår vid sin syn på saken, enligt vad kan utläsas av svaret.

Jag och statsrådet delar uppfattningen att villkoren för förtroendevalda i kommuner och regioner är viktiga. Det är i sig inte särskilt förvånande då vi själva båda kommer från tidigare kommunala uppdrag. Vi känner väl till det politiska arbete som sker bortanför riksdagens ramar och vet hur viktigt detta är för demokratin på den lokala nivån och den beslutande kommunala självstyrelsen. Man brukar säga att den politik som står människor närmast i vardagen i många fall förverkligas eller drivs där.

Jag valde att ställa denna interpellation till statsrådet utifrån mina egna erfarenheter på den kommunala nivån och av de regleringar i bland annat kommunallagen som styr den politiska dagordningen och arbetsmetoderna, åtminstone till vissa delar. Det är just här som skillnaden till viss del uppstår på kommunal nivå och därför påverkar de förtroendevaldas möjlighet att göra sig hörda.

Som jag nämnde är vissa saker reglerade. Det gäller till exempel rätten att få tala eller att lägga fram förslag. Det är avgörande för en demokrati att en person får göra sin åsikt känd och att man får tycka olika. Men, fru talman, demokratin och det politiska arbetet måste också kunna granskas, till exempel av medborgare och medier. Det är en garant för att demokratin fungerar och att allmänheten känner tillit till samhällets institutioner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man tycker olika kan man exempelvis rösta nej till ett förslag och sedan reservera sig. Det är ett sätt att i protokoll tydligt visa att man tyckte annorlunda. I en reservation kan man också skriftligen om man så önskar förklara hur man resonerade och varför man reserverade sig.

Om du däremot står bakom ett förslag kan du inte reservera dig. Men du kan ändå känna att du behöver förklara varför du har röstat som du har gjort. Då kan man i vissa kommuner och regioner lämna ett så kallat särskilt yttrande eller göra en protokollsanteckning och därigenom förklara hur man resonerat.

Dock är inte skriftligt yttrande eller protokollsanteckning lagstadgade, utan det är då helt upp till ordföranden, styrelsen eller nämnden att fatta beslut om det ska få tillföras till protokollet. Det är något jag anser är en brist och något som bidrar till att vi inte får lika villkor på kommunal nivå. Man får på nåder godkänt av en majoritet om man själv sitter i opposition.

Fru talman! Jag har själv upplevt denna problematik i min hemkommun Gävle. Där säger ordföranden i kommunstyrelsen nej till ett särskilt yttrande om det i praktiken innehåller någon form av kritik mot förslaget eller den styrande majoriteten. Det är givetvis orimligt i mina ögon, då kritik är en del av att tycka olika.

Jag valde då att begära omröstning om det särskilda yttrandet. Jag förlorade denna omröstning, och jag lämnade då yttrandet som en reservation vid omröstningen även om jag stod bakom förslaget senare. Man kan kalla det innovativ användning av kommunallagen, även om det ser märkligt ut.

Jag kommer tillbaka till statsrådets svar. Statsrådet anser att en eventuell lagreglering skulle inskränka den kommunala självstyrelsen. Varför anser statsrådet att en reservation är okej att lagreglera, vilket är gjort i dag, men inte särskilda yttranden eller protokollsanteckningar?

Herr talman! Jag tycker alltid att det är intressant att Socialdemokraterna tycks landa i att det är någon annan som ska rätta till de problem som de själva har skapat. Jag nämnde i mitt anförande till exempel den dåliga migrationspolitik som har förts under lång tid i Sverige, som har drivit upp kostnader för kommuner och regioner när det gäller tillgång till välfärd och när det gäller investeringar - som en följd också räntekostnader, i och med att man lånar till de investeringar som görs. Det kan inte Socialdemokraterna se. De har inte insikten att se vad de själva har ställt till med. Jag nämnde nedstängd kärnkraft som exempel på skenande elpriser, och man driver upp kostnader för kommuner och regioner som har energitung verksamhet att driva och finansiera.

Detta vägrar Socialdemokraterna att se. De är inte beredda att göra strukturella förändringar i verksamheten eller att göra prioriteringar, utan i stället väljer de att finansiera finkultur för höginkomsttagare framför att lägga pengar på välfärden. Socialdemokraterna väljer att ta bort krav på allmänspecialister, ta bort adhd-utredningar och att försämra kollektivtrafiken - för att de väljer att prioritera finkulturen i stället för att satsa på välfärden. Det förvånar mig inte. Socialdemokraterna har aldrig sett de problem som samhället faktiskt har på grund av deras egen politik.

Effektiv ekonomi-styrning i kommuner och regioner

Sverigedemokraterna och regeringen väljer i statsbudgeten för 2024 att skjuta till 10 miljarder i generella stöd till kommuner och regioner samt 6 miljarder i riktade stöd, just för att skapa bättre möjligheter för våra kommuner och regioner att få god ekonomi. Men kommuner och regioner har också ett arbete att göra. Ett tips till Eva Lindh och Socialdemokraterna är att börja med att se över de bidrag man ger till sina egna organisationer, till exempel ABF eller Ibn Rushd. Där finns pengar att hämta. Börja med att se problemen ni har skapat själva.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Herr talman! Att vi i dag har pengar i resultatutjämningsreserverna i många kommuner och regioner beror just på det extra stöd som Sverigedemokraterna tillsammans med andra partier drev igenom under föregående mandatperiod, mot den dåvarande S-regeringens vilja. Vi har alltså bidragit till att bygga upp just de reserver som kommuner och regioner kan använda sig av när lågkonjunkturen och skenande priser nu är ett faktum, dels som en följd av nedstängda kärnkraftsreaktorer, dels för att socialdemokratisk politik har lett till högre kostnader för samhället.

Det försöker vi nu att rätta till genom att i det budgetförslag som ligger för kommande år från Sverigedemokraterna och regeringen skjuta till 10 miljarder i generella stöd till välfärden. Det handlar också om riktade medel om 6 miljarder, bland annat ett sektorsstöd direkt till hälso- och sjukvården på 3 miljarder kronor. Sverigedemokraterna och regeringen skjuter alltså till mycket medel till kommunerna och regionerna.

Samtidigt har kommunerna och regionerna ett arbete att göra själva för att komma i balans. Man känner sig själv bäst, och jag kan peka på både Gävle kommun, som är min hemkommun, och på Region Gävleborg, som är min hemregion. Där behöver man faktiskt göra strukturella förändringar - eller prioritera rätt.

I Gävle kommun föreslog Sverigedemokraterna att man skulle skära ned på de 55 miljoner kronor som Socialdemokraterna ger till finkultur för höginkomsttagare och i stället prioritera dessa pengar till välfärden, vilket Socialdemokraterna säger nej till. Under föregående mandatperiod i Region Gävleborg föreslog vi att man skulle spara 15 miljoner på Gävle symfoniorkester, som också främst är för höginkomsttagare, och i stället prioritera pengarna till välfärden.

Socialdemokraterna väljer i stället i regionen att ta bort adhd-utredningar för barn, man gör stora nedskärningar inom kollektivtrafiken i landsorten och man tar bort kraven på allmänspecialister på hälsocentralerna.

Ni skär ned på välfärden - vi vill prioritera rätt.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande KU2 Effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner.

Sveriges kommuner och regioner har ett ansträngt läge. Det är uppenbart för alla, eftersom hela samhället har drabbats av den enorma inflationen som drivit upp till exempel löne- och pensionskostnader för den verksamhet som bedrivs. Även elpriserna ökade kraftigt som en följd av den nedstängda kärnkraften.

När resultatutjämningsreserven infördes för drygt tio år sedan var tanken just att kunna matcha vissa ökade kostnader under lågkonjunktur genom sparande i högkonjunktur, även om man då kanske inte räknat med skenande elpriser som en följd av den nedstängda kärnkraften.

Genom Sveriges Kommuner och Regioners rapporter har vi kunnat tagit del av de starka resultat som kommuner och regioner gjort under åren 2021 och 2022, dels tack vare kraftigt ökade stöd från staten för coronapandemin, dels genom att Sverigedemokraterna tillsammans med M, KD och V dessutom drev igenom extra stöd till våra kommuner och regioner mot den dåvarande S-regeringens vilja. Detta är pengar som till viss del hamnade just i resultatutjämningsreserven och som nu kan användas. Det är bra, och det var det som var tanken med det system vi har i dag.

Herr talman! Nu föreslår regeringen att resultatutjämningsreserven ska ersättas av en resultatreserv, vilket är bra, och jag instämmer till fullo i min partikamrat Victoria Tibloms anförande tidigare i debatten. Genom detta nya förslag kommer kommuner och regioner att få bättre förutsättningar att planera sitt sparande, samtidigt som resultatreserven blir något mer flexibel när det gäller hur tidigare överskott kan användas för att planera större kostnader och kommande investeringar. Det ska naturligtvis uppmuntras att kommuner och regioner till större del kan använda egna pengar för att finansiera kostnader och tänkta investeringar i stället för att låna upp pengar till ibland hög ränta.

Ett exempel på en låneskuld i Sverige finns i min hemkommun, det socialdemokratiskt styrda Gävle. Där hade kommunen i fjol en skuld på 10 miljarder kronor, det vill säga 100 000 kronor per invånare i Gävle kommun. Det är ett resultat av en snabbt växande befolkning, som en följd av den tidigare migrationspolitiken. Detta krävde i sin tur att kommunen snabbt investerade i förskolor och skolor med mera, samtidigt som skatteintäkterna inte ökade i lika hög grad eftersom människor inte kom i arbete. Varför så inte skedde är en annan debatt, och jag lämnar därför denna del nu.

Herr talman! Regeringens förslag är väl avvägt och kommer att innebära bättre förutsättningar för våra kommuner och regioner att nå en god ekonomisk hushållning, samtidigt som kommunerna och regionerna har ett fortsatt arbete att göra med strukturella förändringar, ny teknik och annat som kan bidra till att uppdragen utförs effektivt. Häri har varje kommun och region generellt stora möjligheter att bestämma hur man når dit.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.