Åsa Karlsson

Herr talman! Vi har under de senaste månaderna haft försenade tåg, stillastående tåg, inställda tåg och urspårade tåg. Vid många av dessa tillfällen har det berott på brister i järnvägen som skulle ha undvikits om järnvägen underhållits i tid i förebyggande syfte. Vi vill i vår budget satsa 500 miljoner mer än högern på järnvägsunderhållet.

I regeringens budgetproposition framförs att "regeringen anser att den avreglerade järnvägsmarknaden har bidragit till en positiv utveckling av järnvägsunderhållet". Sverige har världens mest avreglerade järnväg. Vi har försenade tåg och inställda tåg. Vari ligger den positiva utvecklingen?

(Applåder)

Fru talman och statsrådet! Det är välkommet att det har kommit ett besked. Men det är beklagligt att det ska behöva ta så lång tid att få ett besked.

Det är så pass lång tid att privatpersoner blivit så allvarligt ekonomiskt påverkade att de stämmer Trafikverket. Jag hoppas att vi slipper se sådana onödiga fördröjningar under det resterande bygget av Norrbotniabanan på sträckan Skellefteå-Luleå.

Det här är mitt sista inlägg i kammaren för i år. Jag vill därför önska presidiet, statsrådet, kollegor, tittare och lyssnare en riktigt god jul.

Fru talman! Tack för svaret, statsrådet!

Regeringen har nu avslagit alla överklaganden som gäller Dåva-Skellefteå, vilket kan ses som en vinst för Västerbottens kustkommuner, för Region Västerbotten samt för hela resten av landet då Norrbotniabanan är en viktig länk för att bygga ihop hela landet. Det kan också ses som startskottet för det fortsatta bygget av Norrbotniabanan. Nu kan järnvägsplanerna vinna laga kraft på sträckan Dåva-Skellefteå.

Vi har dock kvar sträckan Skellefteå-Luleå, vilken också snarast behöver vinna laga kraft med tanke på den gröna industriomställningen som nu sker i norra Sverige. Hur lång tid ska arbetet med de järnvägsplanerna ta? Det har redan gått ett och ett halvt år sedan den nationella planen fastslog att järnvägsplanen skulle påbörjas och arbetet intensifieras.

Men avslagen på överklagandena för sträckan Dåva-Skellefteå är inte bara positiva för parterna i Västerbotten. Regeringen har inte tagit någon som helst hänsyn till ursprungsbefolkningen samerna i sitt avslag.

Delar av de krav som samerna ställde i sina överklaganden var egentligen rätt enkla att tillgodose, till exempel faunaövergångar. Den nya järnvägskorridoren blir ett hinder för renarnas vandringsväg. Faunaövergångar hade varit ett bra sätt att undvika det hindret.

Att bygga faunaövergångar är en i sammanhanget liten kostnad. Det handlar om övergångar som behöver passeras några gånger per år under vintern och våren. Var ligger problemet?

En olycka på vägen E4 eller järnvägen skapar betydligt längre stopp i trafiken än vad ett stopp för att flytta renar över spåret ett par gånger per år skulle innebära.

För mig är regeringens beslut att inte tillgodose samernas önskan om faunaövergångar obegripligt. Kusten blir helt avskuren för rennäringen.

Varför ville inte regeringen tillmötesgå dessa enkla krav från Sveriges ursprungsbefolkning?

Herr talman! Tack för svaret, statsrådet!

Läget är nu förändrat jämfört med när jag skrev interpellationen, men den är ändå värd att debattera. Bygget av Norrbotniabanan pågår nu mellan Umeå och Dåva. Nästa delsträcka är Dåva-Skellefteå, och därefter planeras det för sträckan Skellefteå-Luleå.

Det har inkommit överklaganden gällande sträckan Dåva-Skellefteå. De överklagandena hamnade på regeringens och därmed statsrådets bord för att behandlas i början av det här året.

Nu går året mot sitt slut. Vi har alldeles nyss för ett par veckor sedan fått svar från regeringen angående dessa överklaganden. Det har tagit nästan ett år, elva månader. Det är en mycket lång tid. Svaret som vi har fått är att regeringen har avslagit alla överklaganden.

Kommunerna, regionerna och näringslivet samt berörda fastighetsägare i norra Sverige har varit oroliga under det år som gått. De har inte vetat hur det ska bli, och de har inte haft någon tidsplan.

Fastighetsägare som väntat på att få sina fastigheter inlösta har inte kunnat få det förrän järnvägsplanerna vunnit laga kraft. De har befunnit sig i en mycket svår situation i ett vakuum där de inte har vetat vad som ska hända eller hur lång tid processen ska ta.

Flera fastighetsägare har kommit i kläm under fördröjningen av beslutet om överklagandena för sträckan Dåva-Skellefteå. Vissa av fastighetsägarna, och nu talar vi om privatpersoner, har köpt nya boenden och har stått med dubbla boendekostnader under en lång tid.

Av nio fastighetsägare på en gata i Skellefteå är det åtta som har köpt ersättningsbostäder redan våren 2022 för att järnvägsplanerna skulle vara klara till årsskiftet 2022/23, alltså för ett år sedan.

De står nu där med dubbla boenden sedan våren 2022 med allt vad det innebär med kostnader upp över öronen. Men efter regeringens beslut inleds nu förhoppningsvis fastighetsinlösningarna snarast.

Andra fastighetsägare har inte vågat köpa nytt boende. De står nu i den situationen att det är svårt att hitta boende i Skellefteå i dag med den utveckling som den gröna omställningen innebär och i och med kommunens utveckling med många som söker bostad i Skellefteå. Det finns knappt några fastigheter eller bostäder att köpa, och priserna för dessa är höga. Bostadsbristen är stor, som vi har debatterat tidigare i kväll.

Dessutom har de berörda kommunerna hamnat i en svår sits då de inte haft planeringsförutsättningar eftersom de varit tvungna att avvakta regeringens beslut. De har blivit begränsade i sitt handlingsutrymme.

Det är inte rimligt att enskilda fastighetsägare ska drabbas av ekonomiska förluster som beror på regeringens senfärdighet. Det är inte rimligt att de berörda kommunerna inte kunnat planera för att de inte har planeringsförutsättningar.

Fru talman! Min fråga går till statsrådet Andreas Carlson.

I norra Sverige växer nu framtidens gröna industrier fram. En viktig förutsättning för den gröna industriella utvecklingen är att det finns en väl fungerande infrastruktur i hela Sverige, inte minst i norra Sverige. Längs Norrlandskusten bor det dessutom cirka 750 000 människor.

Ostkustbanan är Sveriges längsta flaskhals med 27 mil enkelspårig järnväg mellan Gävle och Härnösand, och i dag är banan överbelastad. Genom att bygga dubbelspår skulle man fyrdubbla kapaciteten och halvera restiderna på nya Ostkustbanan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Statsministern har både före och efter valet lovat att dubbelspåret ska vara fullt utbyggt 2035; det är bara tolv år bort. Min fråga är därför vad statsrådet avser att göra för att nya Ostkustbanan verkligen ska stå klar 2035.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det sker just nu en grön industriomvandling i norra Europa - i Norge, Finland och Sverige. Vi har inte tidigare under historien sett maken till en sådan stor grön industriomvandling som den som sker just nu. Vi har Northvolt med sin batteritillverkning i Skellefteå. Vi har Hybrit i Norrbotten, som utvecklar en fossilfri värdekedja från gruva till färdig stålprodukt. Vi har H2 Green Steel i Boden, också i Norrbotten, som förädlar Norrbottens råvaror till grönt stål. Vi har batterifabriken i Trondheim, där batterimoduler ska monteras till offshoremarknaden och den marina marknaden. I Vasa i Finland växer den östra delen av batteribältet fram. Där byggs det nu två batterifabriker.

För dessa industrier är det viktigt att det finns en hållbar infrastruktur inom de nordiska länderna och att det finns en samsyn om hur infrastrukturen ska se ut och utvecklas. De här företagen ligger också i framkant när det gäller den gröna omställningen. Det är dessa företag nu som driver den gröna omställningen i Sverige och är förebild för hela Europa.

För de gröna industrierna är det viktigt att kunna leverera sina varor miljövänligt. De ska ha en infrastruktur både för gods och för persontrafik, så att personer kan röra sig till och från sina arbetsplatser och mellan de orter det gäller.

Nu har jag hört hur statsrådet berättar om samarbetet. Men jag tänker att för batteribältet och för den gröna industriomvandlingen skulle det vara till gagn att ha ett nordiskt ministerråd inom infrastruktur för att säkra att de behov som finns också blir tillfredsställda.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret! Det är intressant att lyssna på det statsrådet beskriver om den deklaration som ministrarna antog och som innehåller många bra saker.

Nordiska rådet har ju under många år engagerat sig starkt i frågan om transporter och gränshinder. Cirka 40 procent av alla de ärenden som behandlas i Nordiska rådets utskott för tillväxt och utveckling har en koppling till transporter och digitalisering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan 2018 pågår ett arbete i Nordiska rådet för att få till stånd detta ministerråd inom transport- och infrastrukturfrågor. Tanken är ju att ett sådant råd då ska samla de nordiska ministrarna med ansvar för frågorna och diskutera gemensamma nordiska utmaningar och förutsättningar. Det är ju många områden där vi behöver ta gemensamma tag i Norden.

Deklarationen innehåller en stor del av det som skulle kunna finnas i ett nordiskt ministerråd. Men i ett nordiskt ministerråd blir ändå samarbetet än mer formaliserat.

Nordiska rådet står enigt bakom rekommendationen. Alla länder och självstyrande områden som är med står eniga bakom den, och alla partigrupper, alla partigrupper, alla länder och alla självstyrande områden är överens om att det här behovet finns. Rekommendationen har nu funnits i fyra år.

Alla har förståelse för att ett arbete tar tid, men det finns en stark vilja från de nordiska länderna att få signaler om hur arbetet fortskrider. Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Andreas Carlson: Hur ser statsrådet på ett inrättande av ett nordiskt ministerråd för transport- och infrastrukturfrågor? Skulle inte det ytterligare stärka det nordiska samarbetet, så att det blir ännu starkare än med denna deklaration som ni nu är överens om?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på frågan.

Nordiska rådet har under många år engagerat sig för att de nordiska länderna ska förstärka samordningen när det gäller infrastrukturen för transporter och gränshinder inom de nordiska länderna. Nordiska rådet är helt enigt om att en bättre koordinering är helt avgörande för att Norden ska nå statsministrarnas Vision 2030 - ett grönt, konkurrenskraftigt och socialt hållbart Norden. Visionen kräver att vi samordnar politiken mellan de nordiska länderna för att skapa hållbara transportlösningar till havs, på land och i luften. År 2018 enades Nordiska rådet om att lyfta fram vikten av att formalisera transportsamarbetet.

Med en ny svensk regering är det ännu inte riktigt klart vad Sverige har för hållning i frågan. Jag fick nu en liten hint om att det samarbete som har varit kommer att fortgå och kanske också stärkas. Men jag hörde inte att statsrådet avser att verka för att inrätta ett nordiskt ministerråd inom infrastrukturen.

Jag frågar därför återigen om jag uppfattat detta rätt: Avser statsrådet att verka för att inrätta ett nordiskt ministerråd inom infrastruktur?

Fru talman! Tack så mycket för svaret, statsrådet - jag uppskattar det. Det uppskattas verkligen att du är så positivt inställd till Norrbotniabanan.

Jag tänker nu ta en lite annan vinkling på frågan. Bygget av Norrbotniabanan pågår nu mellan Umeå och Dåva. Nästa delsträcka är mellan Dåva och Skellefteå. Denna delsträcka har nu blivit en fråga för den nytillträdda högerregeringen. Det har nämligen inkommit sju överklaganden gällande sträckan Dåva-Skellefteå. Dessa överklaganden hamnar direkt på regeringens och därmed statsrådets bord för att behandlas.

Fru talman! Jag undrar hur statsrådet avser att agera för att dessa överklaganden inte ska påverka tidsplanen för färdigställandet av Norrbotniabanan. Vilka verktyg finns för att hålla tidsplanen? Utvecklingen sker ju nu, och Norrbotniabanan skulle redan ha varit på plats. Den får inte bli ännu mer försenad, för behovet finns här och nu.

Hur ser regeringen och statsrådet på tidsplanen? Kommer regeringen och statsrådet att verka för att bygget intensifieras? Hur ser statsrådet på möjligheten att hålla tidsplanen?

Fru talman! Vad innebär statsrådets svar? Det är klart att planer tar lång tid att ta fram, men långsiktiga planer går också snabbt att kassera. Det går snabbt att kasta dem i papperskorgen, men att sedan plocka upp dem från papperskorgen och komma igång med den långsiktiga planeringen tar tid. Det är därför jag känner oro inför vad som komma skall och över om denna bana kommer att bli verklighet under den planerade tidsperioden.

Fru talman! För upplysnings skull kan jag säga att Norrbotniabanan faktiskt byggs från söder till norr. Sträckan från Umeå till Skellefteå byggs just nu, och sedan kommer sträckan från Skellefteå till Luleå. Ett önskemål skulle ju vara att man byggde från båda hållen, så att man kom fram ännu snabbare.

Sträckan Umeå-Skellefteå ska enligt tidsplanen vara klar 2030. Sträckan Skellefteå-Luleå ska enligt tidsplanen vara klar 2034. Men just nu saknas det 28 mil järnväg för att bygga ihop Norrlandskusten. Dessa 28 mil järnväg skulle dessutom binda ihop järnvägen från Finland via Sverige och vidare via Danmark till den europeiska kontinenten. Detta är en sträcka som EU har pekat ut som särskilt viktig.

Norrbotniabanan får inte bli ytterligare försenad. I norra Västerbotten har vi, som har sagts tidigare under debatten, den största tillväxten i Sverige. Bara i Skellefteå, den stad som jag kommer från, pågår just nu investeringar för närmare 150 miljarder kronor under en tioårsperiod, och en arbetsmarknad växer fram lavinartat. Allt detta sker nu och i närtid. Det kommer att behövas en enorm mängd människor i de norra delarna av Sverige, och då behöver det finnas fungerande infrastruktur på plats.

Fru talman! Ett enkelt ja eller nej på min fråga räcker som svar från statsrådet. Ett klart besked skulle uppskattas och trygga både kommunerna, regionerna och näringslivet i de norra delarna av Sverige. Kan statsrådet ge mig och alla som väntar på svar ett enkelt ja eller nej som svar på min fråga? Kommer Norrbotniabanan att byggas i sin helhet?

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar så mycket för statsrådets svar, även om det lämnar en del öppet för tolkning. Det får mig att känna viss oro, inte minst om vi blickar bakåt ett ögonblick.

När alliansregeringen tillträdde 2006 var ett av de första besluten som fattades av den nya regeringen att avbryta planerna för bygget av förlängningen av Botniabanan från Umeå till Luleå, det vill säga Norrbotniabanan. Den projektering som hade gjorts och allt det arbete som hade lagts ned hamnade snabbt i papperskorgen.

Den efterföljande S-ledda regeringen, som tillträdde 2014, lyfte så snart det bara var möjligt in Norrbotniabanan i den nationella transportplanen igen. Det skedde 2018; innan dess var det inte möjligt. Den fördröjning som alliansregeringen är ansvarig för är katastrofal med tanke på den gröna industriomställning som just nu sker i norra Sverige. Den innebär en enorm ökning av behovet av persontrafik för att klara av kompetensförsörjningen i Norr- och Västerbotten samt ett kraftigt ökat behov av godstransporter. Färdigställandet av Norrbotniabanan brådskar.

Kuststråket mellan Umeå och Luleå är lika tätbefolkat som Västra Götalands län. Det ligger faktiskt på tredje plats efter Stockholms och Skånes län. I Norr- och Västerbotten planeras det för och genomförs investeringar om över 700 miljarder kronor, vilket är siffror som tydligt visar på regionens växtkraft. Investeringarna är också i huvudsak koncentrerade till just kuststräckan mellan Umeå och Luleå, vilket gör behovet av ett snabbt färdigställande av Norrbotniabanan ännu mer akut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige har som ambition att vara ett fossilfritt land redan år 2045, och Norrbotniabanan kommer att minska koldioxidutsläppen med cirka 80 000 ton per år. Men Norrbotniabanan har också stor betydelse för att basindustrin ska kunna fortsätta sitt arbete för en än mer hållbar produktion. Basindustrin är en central aktör i arbetet med att minska koldioxidutsläppen.

Lika viktig som basindustrin och klimatet är dock människan, och med Norrbotniabanan öppnas helt nya möjligheter inom turism- och besöksnäringen för människor som snabbt och smidigt vill resa norrut eller söderut utan att påverka klimatet. Det är viktigt att regeringen är tydlig med att den har som intention att färdigställa Norrbotniabanan i sin helhet och tillföra de resurser som Trafikverket behöver för att möjliggöra bygget.

Fru talman! Min fråga är därför: Kommer statsrådet att verka för att hela Norrbotniabanan ska byggas, från Umeå till Luleå, och att bygget dessutom ska intensifieras - så som det står i den nuvarande infrastrukturplanen?

(Applåder)