Parisa Liljestrand

Fru talman! Att försvara den öppna svenska demokratin och de svenska värderingarna är en grundläggande uppgift för regeringen. Jag hör att ledamoten också tycker att våra politiska partier delar den bilden.

Likaså står vi upp för den europeiska och den svenska rättsordningen som bygger på rättsstatens principer. Det är ett arbete som behöver göras både nationellt och internationellt. Därför bedriver regeringen också ett aktivt arbete inom en rad politikområden för att stärka demokratin.

I bland annat den nationella säkerhetsstrategin redovisas det här genom prioriteringar för ett öppet och sammanhållet Sverige. Som kulturminister ansvarar jag särskilt för mediernas oberoende och att det finns journalistik i alla delar av landet. Också det är ett sätt att säkerställa demokratin och möjligheten för alla att ta del av information på lika villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan bara understryka att det arbete som regeringen gör inom ramen för EU också handlar om att säkerställa rättsstatens principer i hela unionen för att kunna tillämpa och följa upp hur EU:s stadga och mänskliga rättigheter tillämpas i såväl medlemsstaterna som institutionerna.

Avslutningsvis vill jag återigen framhålla att vi har ett gemensamt ansvar för vår demokrati och för att upprätthålla den höga tilliten, som jag har varit inne på tidigare. Jag tror att det är helt avgörande för en stark demokrati. Som politiska företrädare i regering och riksdag har vi förstås ett särskilt ansvar, men fler samhällsaktörer än så behöver vara del i arbetet framöver. Jag är medveten om och delar ledamotens principer om att en demokrati inte kan tas för given utan måste försvaras oförtröttligt i alla sammanhang.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vet inte riktigt var jag ska börja i detta.

Jag tänker att det bästa vi kan göra här hemma i Sverige, det bästa den här regeringen kan göra och den bästa krisplanen - som ledamoten efterfrågar att regeringen ska ta fram - är att fortsätta värna det öppna och tillåtande samhälle som vi har i Sverige.

Vi ska se till att vi har ett öppet samtalsklimat, se till att tilliten till våra offentliga institutioner är fortsatt stark och se till att människors möjligheter att tycka och tänka som de vill och att klä sig och vara som de vill är fortsatt starka och tillåtande.

Samtidigt ska vi bygga upp motståndskraft hos medborgarna och befolkningen när det gäller desinformation och fake news. Det är ett arbete som behöver pågå över tid. Det kommer ingen enda krisplan i världen att lösa, utan det är ett pågående arbete. Där är det såklart lika viktigt att vi som politiska partier tar ansvar som att alla parter som vill bidra till att Sverige fortsatt kan vara ett öppet och tillåtande samhälle också bidrar och tar ansvar.

Därför blir det extra märkligt för mig när ledamoten i talarstolen försöker måla ut regeringen eller mitt parti som något annat än som något som står för öppenhet och demokrati. Regeringen är mycket tydlig i frågan. Vi kommer fortsatt att verka för att Sverige ska vara ett demokratiskt och öppet land där vi ser till att människors möjligheter och rättigheter men också skyldigheter likställs. Alla i landet ska ha samma möjligheter och rättigheter men också skyldigheter. Det ska inte spela någon roll varifrån man kommer, vad man vill göra eller vem man vill vara, utan det är vart man är på väg som spelar roll. Det är vi satta att värna.

Jag tror att vi som politiska partier behöver ta stort ansvar för att inte misskreditera varandra. I det samtal vi har måste vi också se till att bidra till ett samtalsklimat som gör att förtroendet för politiken kan öka. Vi som står här vet ju det och delar nog bilden av att det bästa vi kan göra för demokratin är att se till att förtroendet för politiken ökar så att fler människor vill engagera sig politiskt och ser det som en fantastisk möjlighet i ett tolerant och öppet land som Sverige.

Jag kommer själv från Iran och har mina rötter där. Det hade aldrig varit möjligt för mig att engagera mig politiskt där. Det hade aldrig varit möjligt för mig att vara statsråd i mitt hemland. Men i Sverige är det det, och jag kommer alltid att vara tacksam för att jag fick möjligheten att leva i ett land där detta är möjligt. Jag fick välja.

Detta ska vi värna, och det måste vi göra gemensamt. Regeringen har ett ansvar, och det har även de politiska partierna, riksdagen, offentliga institutioner och civilsamhället. Det här jobbet måste vi göra tillsammans.

Fru talman! Flera av delarna i det som kallas Project 2025 är främmande i den svenska politiska debatten - tack och lov, får man väl säga. Det är ett politiskt visionsdokument från USA som en amerikansk tankesmedja har gjort inför presidentvalet. Det har alltså inget direkt inflytande över vare sig den svenska demokratin eller vår grundläggande rättsordning här i Sverige eller inom EU. Det tycker jag att vi behöver slå fast.

Fru talman! Den svenska demokratin är i grunden stark. Vi har mycket att vara stolta över som nation. Vi har ett omfattande valdeltagande, hög grad av social tillit, ett engagerat civilsamhälle och inte minst välfungerande och rättssäkra offentliga institutioner och livskraftiga oberoende medier.

Samtidigt får vi såklart inte vara naiva. Vi får inte blunda för en omvärldsutveckling som innebär större utmaningar och påfrestningar på hela samhället. Och det är klart att de har ökat, kanske mer än på lång tid. Den utvecklingen behöver vi ta på allvar. Vi behöver förstå att det finns aktörer, både inhemska och utländska, som vill undergräva det fria ordet och det öppna samhället och agera mot dem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Att skapa förutsättningar för ett öppet demokratiskt samtal och fri opinionsbildning tänker jag och regeringen är ett av de absolut bästa försvaren mot antidemokratiska krafter och idéer. Ett annat är naturligtvis att se till att det finns en motståndskraft inom befolkningen genom att man också klarar av att föra öppna demokratiska diskussioner samtidigt som man klarar av att identifiera desinformation och fake news.

Sverige är i grund och botten ett tolerant samhälle. Det ska vi fortsätta vara. Vi har en stark yttrandefrihet, vi har starka grundlagar och den svenska demokratin står stark även fortsättningsvis. Men det kommer inte av sig självt. Det har vi naturligtvis ett stort ansvar - och alla vi som agerar inom demokratins tjänst har ett särskilt ansvar - för att fortsätta upprätthålla i samtalet både med varandra och med alla samhällsaktörer som gemensamt behöver bära den uppgiften.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen avser att bemöta Project 2025 och det som frågeställaren beskriver som globala planer på att nedmontera demokratiska rättigheter och rättsstatens principer.

En av regeringens kärnuppgifter är att försvara den svenska demokratin och säkerställa att vårt samhälle präglas av öppenhet och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

Skydd för grundläggande fri- och rättigheter finns i den svenska och europeiska rättsordningen. Där finns också skydd mot politisk styrning av domstolars rättskipning och förvaltningars myndighetsutövning.

Det öppna och demokratiska samhället kan inte tas för givet utan måste försvaras kontinuerligt. Regeringen lägger därför stor vikt vid arbetet inom EU för att säkerställa att rättsstatens principer upprätthålls i alla medlemsstater.

Den årliga rättsstatsdialogen mellan kommissionen och medlemsstaterna innebär också en viktig genomlysning av sådana frågor som identifierats som särskilt viktiga. Likaså är det viktigt med det löpande arbetet inom EU för att följa upp tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna såväl i medlemsstaterna som i EU:s institutioner. Inom mitt politikområde är frågor som rör mediers oberoende och mångfald i särskilt fokus.

Ansvaret för demokratin är gemensamt, och de som har insyn i det politiska systemet och förvaltningen har ett särskilt ansvar. Detta tar jag på mycket stort allvar i min roll som kulturminister, och det präglar hela regeringens arbete.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Den ekonomiska situation som har rått i Sverige de senaste åren drabbar ju också kulturen. Kulturen är inte på något sätt undantagen från den. Hög inflation under lång tid och en lågkonjunktur är ju någonting som också träffar kulturinstitutionerna.

Just därför har regeringen lagt fram en budget där vi höjer kulturbudgeten med över 230 miljoner kronor och också bidrar med nästan 9 miljarder kronor in i kultursamverkansmodellen, som är den modell där staten, regionerna och kommunerna går samman för att möjliggöra för till exempel amatörteatrar och andra former av konst och kultur i landet att fortsätta finnas och fungera för tillgång till kultur i hela landet för alla invånare.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

När det gäller kommitténs arbete är det ju så att kommittén bedriver det självständigt men mycket riktigt utifrån de direktiv som regeringen har beslutat. I direktiven står att man ska skapa en öppen och inkluderande process och att man ska ha en dialog med både urfolket samerna och de andra nationella minoriteternas organisationer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Jag utgår från att kommittén arbetar utifrån de direktiv som man har fått. Vi har också säkerställt det på departementet genom att min statssekreterare har haft ett möte med ordföranden, där man var överens om vägen framåt och om att direktiven ska följas.

Herr talman! Jag tackar för frågorna.

När jag pratar privat finansiering brukar jag alltid vilja börja i andra änden och säga att viss kultur alltid kommer att behöva offentlig finansiering. Det som är statens ansvar ska staten fortsätta ta ansvar för, men vi tror också att kulturen blir mer självständig om den får stå på fler ben. Därför är det viktigt att öka kulturens frihet genom att minska det offentliga beroendet.

Ett första steg i detta är det tilläggsdirektiv som vi häromdagen gav en befintlig utredning som just handlar om att titta på sponsring inom både idrott och kultur. Det är ett steg i rätt riktning. Det finns fler vi behöver ta, men det känns väldigt roligt att den här regeringen äntligen har tagit tag i frågan om privat finansiering. Det har inte gjorts på många mandatperioder, trots att det pratats om det.

Herr talman! Vi återkommer ofta till "sayingen" att det är en liten andel av budgeten. Jag tycker att det då är viktigt att lyfta att de totala utgifterna i statens budget de senaste åren har ökats kraftigt på grund av att vi har ett läge som kräver uppbyggnad av försvaret inklusive det civila försvaret. Vi behöver också satsa på både civilt och militärt stöd till Ukraina. Vi genomför betydande satsningar på polis och rättsväsen. Och vi satsar på kulturområdet!

Nästa år ökar kulturbudgeten med över 230 miljoner kronor, men anledningen till att kulturbudgetens del av den totala statsbudgeten ändå minskar är att vi ökar utgifterna på andra områden som är prioriterade. Det tror jag att ledamoten, precis som jag och många andra i Sverige, tycker är alldeles rimligt.

Herr talman! Det finns absolut skäl att diskutera demokrativillkor för alla typer av skattemedel som ges i form av bidrag. När det gäller mediestödet och bidrag till medier och tidskrifter är det relevant att också fundera på den balans som måste finnas. Genom att införa ett mediestöd kan man ju faktiskt också göra det ännu mer svårbedömt och framför allt mer beroende av andra faktorer. När man diskuterar stöd till medier generellt är det riktigt att tänka på mediers oberoende även när man talar om demokrativillkor.

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att det har funnits mycket för regeringen att ta tag i när det gäller mediepolitiken. På något sätt måste man se till att vi har en fungerande demokratisk infrastruktur inom mediepolitiken. Den ska hänga ihop. Vi ska ha en stark public service som står på egna ben och är oberoende. Samtidigt ska vi ha kommersiella fria medier som kan väga upp en god balans i detta.

Från och med den 1 januari har vi ett nytt mediestöd. Det gäller inte tidskrifterna, utan för dem har vi i stället valt att tillsätta en tidskriftsutredning som ska titta på hur man kan jobba med tidskrifter ur ett övergångsperspektiv. Tidskrifterna behöver också göra den omställning som vanliga medier är mitt uppe i.

Fru talman! Nu går inläggen så fort att jag inte hinner göra några anteckningar, så jag får försöka wing it, som det heter.

Jag vill ändå börja med att återkoppla till mitt förra inlägg eftersom det kom en fråga om vad det var som hade sagts. Det var alltså ledamoten Lars Mejern Larsson som i sitt anförande sa att regeringens politik tvingar fram kommersiella lösningar.

Fru talman! I den här debatten tycker jag att man har försökt beskriva det som att staten på något sätt skulle ha retirerat från finansieringen av den regionala kulturen, och den bilden stämmer helt enkelt inte. I den budget som vi har presenterat för riksdagen lägger vi nästan 1,7 miljarder kronor på stöd till den regionala och lokala kulturen. Staten har ett ansvar i detta, och det tar vi.

Svaret på den här frågan är inte heller alltid ökade anslag från staten. Vi har genomfört en ansvarsfull finanspolitik som har bekämpat den höga inflationen. Det har minskat kostnaderna för kommuner och regioner ute i landet och gett dem större möjlighet att prioritera inom ramen för sina områden, till exempel kulturen.

En viktig del för tillgången till regional kultur är också att se till att hushållens köpkraft stärks, givet att det i slutändan faktiskt är de som ska konsumera kulturen. Regeringens skattesänkningar gör att helt vanliga människor faktiskt får mer pengar kvar i plånboken och kan välja att spendera dem på kulturupplevelser som att besöka ett museum eller gå på teater. Det tänker jag är bra både för hushållen och för den kommunala och regionala kulturen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! På Socialdemokraterna låter det nästan som att vi från statens håll har retirerat helt från kultursamverkansmodellens finansiering. Jag tycker ändå att det är värt att nämna en gång till att staten bekostar en tredjedel av kultursamverkansmodellen. Nästan 1,7 miljarder kronor går in i modellen från staten. Neddragningarna, kring vilka tonläget är så högt, är alltså 15 miljoner kronor av en ram på 1,7 miljarder, där staten är en av tre finansiärer.

Man kan slå ut detta på antalet kommuner och regioner, även om jag är väl medveten om att kultursamverkansmodellen inte fungerar så. Det är så att säga ingen rak, linjär utslagning över kommuner och regioner, men bara för räkneexemplets skull: De 15 miljoner kronorna blir 50 000 kronor per kommun eller region. Detta tycker jag ändå är värt att lyfta fram.

Jag måste också säga att jag häpnar när ledamoten säger att regeringens politik tvingar fram kommersiella lösningar. Det är för mig en oroande insikt i hur S ser på kulturen. Det är också en tydlig ideologisk skillnad mellan Socialdemokraterna och regeringen med Moderaterna.

Jag har sagt vid ett antal tillfällen att viss typ av kultur alltid kommer att behöva vara offentligt finansierad. Så är det. Men att se på en bransch som bidrar med så mycket till Sverige som att de har tvingats fram på grund av att den offentliga finansieringen inte bekostar allt tycker jag är en häpnadsväckande inställning.

Jag ska också säga att jag tycker att det är en märklig logik att alla utgifter i budgeten skulle behöva skrivas upp i samma takt som de utgifter som nu ökar kraftigt. Vi ser och genomför stora satsningar på försvar, rättsväsen, välfärd och stöd till Ukraina. Det medför att den totala budgetramen ökar betydligt. Men vi satsar också på kulturområdet; under nästa år ökar kulturbudgeten med mer än 230 miljoner. Vi satsar på kulturen, men vi genomför också betydande satsningar på andra områden, vilket ökar det totala budgetutrymmet.

Fru talman! Man kan ju undra om Socialdemokraterna har missat att var fjärde krona till kulturen kommer från privathushållen. De kronorna kommer från hårt arbetande människor som jobbar för sina pengar. Det är inte statens pengar som vi ger tillbaka till människor. Det är folks egna pengar. Via skattesänkningarna möjliggör vi att människor behåller mer av sina egna pengar i plånboken. För mig finns det en logik i detta. Om var fjärde krona som går till kulturen kommer från hushållen, från privatpersonerna, är det också rimligt att vi möjliggör att de får behålla mer av sina egna pengar i plånboken. Då ökar vi valfriheten kring vad de lägger de pengarna på.

Kommuners och regioners autonomi och självstyre är också viktigt att belysa i debatten. Deras självstyre kan inte vara valbart som det passar. Att de är autonoma är en otroligt viktig del av den demokrati vi alla är här för att värna. Det är viktigt för möjligheterna att regioner och kommuner själva ska kunna göra prioriteringar och se vad som behövs hos dem.

Att staten finansierar en tredjedel av kultursamverkansmodellen med nästan 1,7 miljarder kronor samtidigt som vi har höjt kommuners och regioners generella statsbidrag med över 10 miljarder kronor borde rimligen möjliggöra för kommunpolitiker och regionpolitiker överallt i landet att också finansiera kultur. Dessutom kommer regeringens framgångsrika inflationsbekämpning att kunna bidra till att sänka kommuners och regioners kostnader inför kommande år med upp till 50 miljarder kronor. Sammantaget är det stora insatser, dels för att möjliggöra kommunal och regional kultur, dels för att skapa möjligheten att göra prioriteringar hos dem som har det huvudsakliga ansvaret och beslutsmandatet, det vill säga hos kommuner och regioner själva.

Fru talman! Kristoffer Lindberg har frågat mig vilka åtgärder jag tänker vidta för att regionala kulturinstitutioner inom kultursamverkansmodellen inte ska tvingas avvecklas. Vidare har Kristoffer Lindberg frågat på vilket sätt regeringens budget innebär en ljusning för kulturlivet utanför storstäderna.

Statens stöd till den regionala och lokala kulturen är betydande, inte minst genom anslaget för regional kultur. Anslaget är ett viktigt stöd för att kultur ska finnas i hela landet och uppgår i budgetpropositionen för 2025 till nästan 1,7 miljarder kronor. Det bör dock poängteras att staten inte har huvudmannaskap för institutioner på regional och lokal nivå, utan det är i regel regioner och kommuner som är huvudmän och uppdragsgivare.

Kulturen finansieras till stora delar och sedan lång tid tillbaka gemensamt av staten, regionerna och kommunerna. Därtill finns även en betydande privat finansiering genom hushållen, som enligt Myndigheten för kulturanalys står för ungefär en fjärdedel av den svenska kulturens intäkter genom exempelvis biljettintäkter. Regeringens åtgärder för att stärka hushållens köpkraft är därmed viktiga för att möjliggöra en ökad konsumtion av regional kultur.

I budgetpropositionen för 2025 föreslår regeringen även att Skapande skola ska förstärkas med 50 miljoner kronor årligen till och med 2027. Bidraget främjar såväl barns och ungas tillgång till kultur som professionella kulturskapares förutsättningar att leva på sitt konstnärskap. Satsningen skapar också arbetstillfällen för lokala och regionala konstnärer och kulturskapare att leva på sin konstnärliga verksamhet.

Regeringen har samtidigt vidtagit flera åtgärder för att stötta regionerna, inte minst i form av permanent förstärkta generella statsbidrag i 2024 års budget. Som en följd av regeringens framgångsrika inflationsbekämpning beräknas även kommunernas och regionernas pensionskostnader under nästa år minska med upp till 50 miljarder kronor, enligt Sveriges Kommuner och Regioner. Dessa åtgärder ökar sammantaget möjligheterna för kommuner och regioner att prioritera andra delar i sina respektive budgetar, där kulturen kan vara en möjlig del.

Jag ser fram emot en fortsatt samverkan och dialog i dessa frågor, så att vi säkerställer att våra offentliga medel används på bästa sätt och att fler kan ta del av kulturen.

Herr talman! I den budget som nu ligger på riksdagens bord har vi valt att göra en satsning på Skapande skola, och det finansierar vi inom ram genom att ta en del från det som sker inom ramen för kultursamverkansmodellen.

Man kan fråga sig hur jag kan föreslå en sådan sak. Svaret är att vi ser att Skapande skola har en oerhörd kraft att nå många barn och unga lokalt på olika orter runt omkring i hela Sverige. Det vi också ser är att det bidrar till att kulturskapare faktiskt i större utsträckning kan leva på det de gör eftersom de kan erbjuda sina tjänster både lokalt och regionalt.

Det är också så att vi från statens håll, trots att vi använder en del av medlen från kultursamverkansmodellen till Skapande skola, fortfarande lägger nästan en tredjedel - nästan 1,7 miljarder kronor - i kultursamverkansmodellen för att möjliggöra för kommuner, regioner och stat att jobba samman om kulturen.

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Det är alldeles riktigt som ledamoten säger i sitt anförande: Äntligen höjs den kyrkoantikvariska ersättningen! Vi höjer ramen från 460 miljoner kronor till 490 miljoner kronor, och det är ett mycket välkommet tillskott för våra kyrkor runt om i landet. De gör ett fantastiskt jobb med att bevara det rika arv som finns inom kyrkan och möjliggöra för människor att ta del av det, liksom med att möjliggöra öppna lokaler och verksamhet som människor kan söka sig till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vad gäller kommande pengar och budgettillskott är det ingenting som jag kan uttala mig om nu. Däremot kan jag säga att jag är mycket glad och stolt över att vi efter 15 år äntligen höjer den kyrkoantikvariska ersättningen. Det här har kyrkan behövt under lång tid, och nu gör äntligen den moderatledda regeringen det.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Skapande skola är en verksamhet som faktiskt infördes av min moderata företrädare på den här posten, Lena Adelsohn Liljeroth. Det var en moderat reform, och det vi gör nu är att stärka den med ytterligare pengar. Vi förstärker den med 30 procent jämfört med hur det ser ut i dag.

Tanken med det här är att alla barn som rör sig i våra skolor och förskolor ska få möjlighet att möta kultur på olika vis under sin uppväxt. Jag sa här tidigare att skolan är vår största bildningsinstitution, och genom att stärka Skapande skola som vi nu gör möjliggör vi att två av tre barn i Sverige får möta kultur under sin uppväxt. Det är något som det är värt att vara stolt över.

Herr talman! Jag tror inte att jag tänker svara på frågan så som den är formulerad, utan jag tänker i stället försöka svara på den så som jag tror att ledamoten menar.

Det är intressant att man pratar om en nedmontering när regeringen fortsatt lägger nästan 4 miljarder kronor på bland annat folkbildningen och studieförbunden i Sverige.

Regeringen tar också ansvar för en av de största bildningsinstitutioner som vi har i detta land, nämligen skolan. Detta gör vi genom att stärka kunskapsskolan och genom att se till att alla barn får samma möjligheter att närma sig bildningen, få kunskap från grunden, ta till sig läromedel i fysisk form och få tillgång till skönlitteratur.

Det är där bildningen börjar. Detta är den viktigaste insats vi kan göra för våra barn och unga och för att stärka bildningen i detta land.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för frågan. Det är bra att jag får frågan flera gånger, för då får jag fler minuter på mig att förklara svaret. Det är alldeles utmärkt, så jag svarar gärna igen.

När det gäller studieförbunden har regeringen valt att prioritera inom ramen för det vi gör för att växla över i syfte att bidra till att stärka yrkesmöjligheter, det vill säga vi skiftar en del av pengarna in i yrkeshögskolorna för att möjliggöra för människor att ta sitt intresse och sin kunskap vidare i ett yrke och för att stärka arbetslinjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

När det gäller möjligheten för barn och unga att repa är det klart att det är en del av det ekosystem som hela kulturlivet bygger på. Där har alla ett ansvar. Framför allt ligger det ett ansvar hos kommunerna att möjliggöra platser för barn och unga att vistas på.

Det är dock inte så som det låter på ledamoten, att alla pengar försvinner, utan regeringen lägger även fortsatt nästan 4 miljarder kronor på folkbildningen.