Parisa Liljestrand

Herr talman! Louise Thunström har frågat mig om jag och regeringen avser att ta ytterligare initiativ för att säkerställa att vårt kyrkliga kulturarv bevaras för framtiden.

I skrivelsen De kulturhistoriska värdena inom Svenska kyrkan – om förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet (skr. 2023/24:109) pekar regeringen på två framtidsfrågor som bedöms ha avgörande betydelse för den framtida förvaltningen av det kyrkliga kulturarvet: finansieringen och beredskapsarbetet.

Vad avser finansieringen kan jag konstatera att riksdagen, på regeringens förslag, har beslutat om en ökning av anslaget för kyrkoantikvarisk ersättning med 30 miljoner kronor från 460 miljoner till 490 miljoner kronor årligen från och med 2025. Detta är den första ökningen av anslagets nominella belopp sedan 2010. Fyra socialdemokratiskt ledda regeringar och två kontrollstationer hann passera innan den nuvarande regeringen föreslog en ökning. Det socialdemokratiska intresset för det kyrkliga kulturarvet är därför en välkommen nyhet.

Vad avser beredskapsarbetet konstaterar regeringen i skrivelsen att betydelsen av åtgärder som stärker krisberedskapen har ökat utifrån det rådande omvärldsläget, vilket även påverkar arbetet med det kyrkliga kulturarvet. Det är regeringens bedömning att detta är en utveckling som kommer att hålla i sig och vara viktig att följa upp, till exempel inom ramen för kommande kontrollstationer.

Svenska kyrkan är representerad i det råd för skydd av kulturarv som efter regeringens uppdrag den 29 februari 2024 har bildats av Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Kungliga biblioteket, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, länsstyrelserna och Statens fastighetsverk. Rådets syfte ska enligt uppdraget vara att bidra till en effektiv beredskapsplanering för skydd av samlingar av kulturarv samt kulturhistoriskt värdefulla fastigheter och miljöer i Sverige. En delrapport inkom i februari 2025, och arbetet ska pågå till och med den 28 februari 2027.

Avslutningsvis vill jag fästa uppmärksamheten på att regeringen i skrivelsen gör bedömningen att staten – genom regeringen, Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna – tillsammans med Svenska kyrkan även fortsättningsvis bör ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet bevaras, används och utvecklas.

Herr talman! Jag tackar Peter Ollén för den viktiga frågan.

Det är nog ingen i detta rum som ifrågasätter vikten av att barn lär sig läsa och skriva så att de kan utvecklas och nå sin fulla potential.

Därför är det givetvis prioriterat för regeringen att jobba med dessa frågor. Det handlar exempelvis om att sätta in åtgärder tidigt för att ge barn kunskap och att ge dem tillgång till litteratur. Nu går skolorna från skärmar till pärmar och till att tidigt jobba med barns läsutveckling. Det gäller också att följa barns kunskapsutveckling över tid och inte nöja sig med att testa den vid bara något enstaka tillfälle.

Här gör regeringen stora satsningar genom att tillföra skolan medel till inköp av litteratur och annat barnen behöver.

Vi ser fram emot att följa resultaten över tid.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det är naturligtvis en av våra hjärtefrågor att titta på hur vi med hjälp av kulturen kan se till att vi får en starkare sammanhållning i vårt samhälle.

Jag tror på att kulturen ska vara fri, att den ska få utmana oss och att den också måste få skava. Men jag tror även att kulturen kan finnas till för att ena oss, samla oss och fungera som små lägereldar runt omkring. Detta kommer dock inte av sig självt, utan det kommer från att vi klarar av att värdera det som finns i vårt kulturarv – det som vi har gemensamt och som har byggt Sverige starkt i dag. Men det kommer också från att vi tillgängliggör kulturen för fler och ser till att fler känner att de kan bli en del av den gemenskapen och få ingå i det som är vi.

Detta kan man göra på olika sätt. Kulturkanon är ett, att satsa på läsning är ett annat och att satsa på barn och unga är ett tredje. Många bäckar små!

Herr talman! Tack, Mats Berglund, för frågan!

Flytten av minoritetspolitiken från länsstyrelsen till MUCF är resultatet av en lång utredning, faktiskt flera utredningar, som den tidigare regeringen hade tillsatt. Den tidigare S- och MP-ledda regeringen tillsatte utredningen för att se över var minoritetspolitiken skulle ligga någonstans. Man konstaterade då att länsstyrelsen inte har vare sig kompetens eller förmåga att jobba med de här frågorna på ett effektivt sätt. Därefter har man utrett ett antal olika förslag om var ansvarsområdet skulle kunna ligga. Det har funnits olika alternativ.

Minoriteterna har själva ställt sig positiva till att ansvaret skulle flyttas från länsstyrelsen, men man har inte ställt sig positiv till något av de alternativ som har funnits.

Nu har vi fattat beslut om att ansvaret ska ligga hos MUCF. Jag ser fram emot att jobba vidare med den här frågan så att det kommer att bli bra i framtiden.

Herr talman! Ledamoten vet lika väl som jag att det ju inte är vi politiker som ska bestämma vad som ska göras med verksamheten inom ramen för public service. Därför är det också omöjligt att svara på ledamotens fråga.

Det jag kan konstatera är att propositionen som nu ligger för beslut i riksdagen är en public service där vi kommer att ge möjlighet för public service att fortsätta verka långsiktigt.

Det finns inget annat mediebolag i hela Europa som har sina förutsättningar klara för åtta år framöver. Det kommer det svenska public service att ha: en uppräkning om 80 miljarder kronor på åtta år.

Herr talman! Regeringen har lämnat sin proposition om public service till riksdagen, och den ligger nu på riksdagens bord att behandla. När det gäller ledamotens fråga om nedskärningar får jag väl börja med att säga att det alltså inte handlar om några nedskärningar.

Regeringens proposition kommer att möjliggöra för över 10 miljarder kronor om året under åtta år, vilket totalt över den här sändningsperioden på åtta år kommer att innebära över 80 miljarder kronor till public service-bolagen.

Det är alltså mer än de skulle ha fått om vi bara hade fortsatt den uppräkning som i dag ligger på 2 procent.

Herr talman! Detta är signifikant för Socialdemokraterna och inte minst för den tidigare regeringen: Man tillsätter utredningar. Man skriver fram skrivelser och betänkanden. Men sedan gör man ingenting. Det blir inte bra hur man än gör, tycker man, och då gör man i stället ingenting. Resultatet får nu Sverige betala priset för, inom väldigt många områden.

När det gäller den myndighetsstruktur vi har konstaterar betänkande efter betänkande och skrivelse efter skrivelse att vi behöver utveckla både uppföljningen och arbetet med minoritetspolitiken. Det kan inte göras inom ramen för länsstyrelserna, där uppdraget i dag ligger.

Då har man diskuterat Isof. Jag delar över huvud taget inte ledamotens bild att man nu inte skulle vilja lägga det hos Isof på grund av att Isof har mindre budget att röra sig med. Det var väldigt tydligt i remissutfallet att flera instanser tvekade inför att flytta dessa uppgifter till Isof av hänsyn till minoritetspolitiken och myndigheten Isofs kärnuppdrag. Därför ville man inte lägga det där. Man ville inte heller lägga det hos MUCF eftersom man hade tveksamheter kring det.

Så här kan vi inte fortsätta. Vi kan inte låta bli att göra någonting. Vi kan inte fortsätta att göra ingenting på grund av att vi inte kan föreställa oss hur vi ska få arbetet att fungera i praktiken. Då handlar det väl om att i stället kompetensförstärka och se till att vi klarar av att göra det som vi faktiskt är satta att göra inom minoritetspolitiken. Då kan inte uppdraget ligga kvar hos länsstyrelserna, vilket också konstateras i det betänkande som S-regeringen har tagit fram.

Nu kommer vi att begrunda detta. Jag arbetar med och bereder frågan. Inga beslut är fattade. Jag avser att få återkomma.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig då vara väldigt tydlig: Det var alltså ledamotens eget parti och tidigare regering som drev fram de här frågorna och även de betänkanden och skrivelser som finns om detta.

Det vi gör nu är att följa betänkandet, som konstaterar att det behövs mer samordning och mer uppföljning i minoritetspolitiken. Det är något som nuvarande regering tar tag i och tittar vidare på.

Det finns inga beslut fattade ännu. Det har hållits ett antal samråd inom ramen för de årliga samråden där jag träffar minoriteterna, men det hölls också ett särskilt samråd den 26 mars som handlade om just detta.

Vad gäller finansiering av detta – jag kommer inte att debattera hela minoritetspolitiken, fru talman, då jag trodde att vi berörde ett ämne här – har regeringen tillfört medel i budgeten. Vi har tillfört 8 miljoner kronor för 2025, och det beräknas avsättas lika mycket pengar för både 2026 och 2027 för att jobba med just förstärkning av samordning och uppföljning av minoritetspolitiken.

Vi gör nu det som startades av den förra regeringen, där ledamotens eget parti innehade statsministerposten. Jag är därför lite förvånad över att ledamoten tycker att detta går i så fel riktning.

Jag är medveten om att minoritetsorganisationerna inte tycker att detta ska flyttas till MUCF. Det har de gjort tydligt i samråden. Det är därför vi har samråd. Men detta är helt klart någonting som vi behöver vrida och vända på och jobba med. Det har tidigare regeringar konstaterat, och det konstaterar även den här regeringen. Vi tar därför också arbetet vidare.

Jag ser fram emot att bereda frågan vidare och komma till någon form av beslut framöver.

Fru talman! Låt oss börja med att gå tillbaka och titta på den här frågan utifrån ett lite längre historiskt perspektiv. Då kan vi konstatera att det, precis som ledamoten var inne på, under flera tidigare regeringar – inte minst under den tidigare S- och MP-ledda regeringen – har funnits både skrivelser till riksdagen och skäl för att titta närmare på den här frågan.

Det har gjorts flera olika utredningar och tagits fram betänkanden, och i princip alla betänkanden har framhållit att det behövs mer samordning, mer utveckling och mer uppföljning av minoritetspolitiken. Det behöver stärkas, och då har man konstaterat att även myndighetsstrukturen för detta behöver stärkas. Det konstaterade man i skrivelsen Nystart för en stärkt minoritetspolitik men också i resultatet av den, det vill säga betänkandet Högre växel i minoritetspolitiken.

Sedan har det naturligtvis tvistats om var det här ska ligga någonstans eftersom man har konstaterat att länsstyrelserna inte har kompetensen och eftersom regeringen i den samlade styrningen har sagt att länsstyrelserna inte ska ha den typen av nationella uppdrag. De har andra uppgifter, och därmed ska man försöka avlasta länsstyrelserna från den här typen av nationella uppdrag när det finns myndigheter som har kompetensen att omhänderta det.

Ett förslag var, precis som ledamoten var inne på, att använda sig av Isof. Då fanns det ett motstånd mot det, och det hörsammade regeringen. Vi har tittat på andra myndigheter, och det som ligger på bordet nu är MUCF.

MUCF är ju den myndighet som har hand om den här typen av frågor och också har viss kompetens i den här typen av frågor. Sedan är jag väl medveten om att MUCF själv har lyft fram att man kommer att behöva kompetensförstärka för att kunna ta sig an den här uppgiften. Det är en del i det arbete som vi gör nu när vi bereder detta.

Något beslut finns ännu inte, utan vi gör det här enligt konstens alla regler. Vi bedömer för- och nackdelar. Vi försöker ta in alla olika perspektiv för att kunna fatta ett så klokt beslut som möjligt för framtiden.

Fru talman! Mirja Räihä har frågat mig vad anledningen är till ett byte av uppföljande myndighet för minoritetspolitiken och om jag tänker fullfölja planen trots motståndet från de nationella minoriteterna.

Frågan om vilken myndighet som ska ansvara för samordning och uppföljning av minoritetspolitiken har varit föremål för flera utredningar. I slutbetänkandet från Utredningen om uppföljning av minoritetspolitiken (SOU 2020:27) konstaterades bland annat att regeringens styrning av minoritetspolitiken behöver bli tydligare och att möjligheten att åstadkomma den styrning som krävs bedöms som mycket begränsad inom länsstyrelsestrukturen.

Utredningen träffade under arbetets gång ett stort antal aktörer, bland andra företrädare för de nationella minoriteterna. Många vittnade om strukturella och andra hinder och utmaningar som försvårar genomförandet av minoritetspolitiken. Regeringen har arbetat vidare med frågan, och som ett led i detta har Regeringskansliet hållit ett samrådsmöte med företrädare för de nationella minoriteterna i syfte att bland annat inhämta deras synpunkter på Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor som ansvarig uppföljningsmyndighet.

Regeringen är mån om att uppföljningen av minoritetspolitiken ska bidra till en mer effektiv och ändamålsenlig styrning av minoritetspolitiken. En fortsatt dialog med de nationella minoriteterna i den här och andra frågor inom ramen för arbetet med minoritetspolitiken är därför central.

Regeringen kommer att återkomma i frågan om ansvarig myndighet för uppföljning och samordning av minoritetspolitiken.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lawen Redar för en intressant debatt!

Låt mig vara tydlig i den här debatten och i den här kammaren. Regeringen har sedan den första regeringsförklaringen varit tydlig och fastslagit vikten av en stark och oberoende public service, som har långsiktiga villkor och som kan bygga en verksamhet därifrån.

Inom kort kommer regeringen att lämna en proposition till riksdagen om villkoren för public service under nästa uppdragsperiod, 2026–2033.

Propositionen baseras på förslagen från den parlamentariska public service-kommittén. Vi kommer utifrån det naturligtvis också att arbeta vidare med frågorna om marknätet och kostnaderna för marknätet. En viktig utgångspunkt för finansieringen av public service är att riksdagen fattar endast ett beslut om medelstilldelning som gäller för hela tillståndsperioden. Det är viktigt för public services oberoende, och det är viktigt för långsiktigheten.

Våra politiska partier kan vara oense om nivån på den medelstilldelningen, men låt mig återigen vara tydlig: Det förslag som kom från kommittén och som vi har att ta ställning till i framtagande av proposition är alltså inte en neddragning, utan det är en uppräkning av medlen till public service som kommer att innebära att public service kommer att få över 80 miljarder kronor på de åtta år som sändningstillståndet ska utfärdas för.

Det är förslaget i betänkandet, det förslag som vi arbetar utifrån för att ta fram en proposition. En viktig utgångspunkt är som sagt långsiktigheten. Det kräver oberoendet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag får nog börja med att förtydliga mig, om ledamoten har uppfattat mig som otydlig. Jag ska börja med att säga att det är varken min eller regeringens uppgift att fatta beslut om någonting som ska vara extraordinärt eller utöver. Det är trots allt den här församlingen, det vill säga riksdagen, som ska fatta de besluten.

Vi ser att den möjligheten finns i det förslag som kommittén har lämnat. Om bedömningen görs att det tillkommer extraordinära kostnader finns det alltså en möjlighet att ta det utöver den medelstilldelning som public service får via sändningstillståndet.

Men låt mig backa tillbaka till varför vi har den modell för budget som vi faktiskt har beslutat om när det gäller public service. Ytterst handlar det om att säkra public services oberoende. Det är därför som vi knyter medelstilldelningen till ett beslut, och det beslutet sker i samband med att vi ger sändningstillståndet. Det handlar om att politiken inte årligen ska ha synpunkter på budgeten för public service-bolagen och om att public service själv ska ha en långsiktighet i sitt arbete och veta sina förutsättningar långt i förväg.

Det har våra partier varit överens om. Alla kammarens partier har varit överens om att det är en ordning som vi ska måna om och vara rädda om, för den hänger ihop med public services oberoende.

Jag har stor förståelse för kommitténs bedömning när det kommer till de extraordinära utgifterna, som man menar kan tillkomma. Att regeringen endast fattar ett beslut om medelstilldelning, som gäller för hela tillståndsperioden, är i grunden centralt för oberoendet. Men med det sagt finns det en möjlighet för riksdagen att fatta beslut om en extra medelstilldelning. Det kräver en separat beredning.

I dagsläget finns det många osäkerhetsfaktorer som påverkar de kostnader som vi har att, så att säga, beräkna. Det handlar även om kostnaderna i framtiden för att kunna sända i marknätet. Det är också därför som regeringen inte bara har påbörjat arbetet med att ta fram propositionen för det nya sändningstillståndet utan också har tillsatt Distributionsutredningen.

Fru talman! Villkoren för public service under nästa tillståndsperiod kommer ju att framgå av propositionen, som ska lämnas till riksdagen innan sommaren. Som jag nämnde i mitt svar baseras förslagen på den parlamentariska public service-kommitténs betänkande. Kommittén bedömde mycket riktigt att om andra medieföretag lämnar marknätet under tillståndsperioden och detta medför påtagligt ökade kostnader för public service-företagen bör detta ses som en extraordinär kostnad som därför inte bör ingå i det medelsbeslut som avser tillståndsperioden.

Med detta sagt gör regeringen alltså en rad saker just nu när det kommer till att upprätthålla och stärka public services möjlighet att verka. Dels tar vi fram propositionen, som ska lämnas till riksdagen före sommaren. Dels har vi Distributionsutredningen, vars syfte är att just titta på hur marknätet används och hur kostnaderna kring det ser ut.

Dessutom har vi stora och snabba tekniksprång att möta i en omvärld som rör sig i allt snabbare takt. Detta påverkar naturligtvis också omställningen för medieföretagen. Det handlar om deras behov men också om deras möjligheter att stanna kvar i vissa nät eller övergå till andra.

Allt detta sammantaget gör att det absolut finns skäl till att vi här och nu tar fram ett nytt sändningstillstånd för public service som kommer att gälla för åtta år. Men vi kommer också att fortsätta arbeta med frågorna om marknätet och marknätets framtid och kostnader, inte minst i den distributionsutredning som vi väntar svar från i slutet av september.

Fru talman! Lawen Redar har frågat mig hur de ökade marknätskostnaderna för public service-företagens sändningar ska finansieras och hur jag ska säkerställa att företagen inte behöver använda den ordinarie medelstilldelningen för att täcka kraftigt ökande distributionskostnader när kommersiella aktörer lämnat marknätet. Bakgrunden till frågan är att sändningar av betal-tv i marknätet upphört och att public service-företagens utsändningskostnader därför kommer att öka.

Regeringen kommer inom kort att lämna en proposition till riksdagen med förslag om villkoren för public service under nästa tillståndsperiod, 2026–2033. Propositionen baseras på förslagen från den parlamentariska public service-kommittén. Kommittén bedömde att om andra medieföretag lämnar marknätet under tillståndsperioden och detta medför påtagligt ökade marknätskostnader för public service-företagen bör detta ses som en extraordinär kostnad som därför inte bör ingå i det medelsbeslut som avser tillståndsperioden.

En viktig utgångspunkt för finansieringen av public service är att riksdagen fattar endast ett beslut om medelstilldelning som gäller för hela tillståndsperioden. Men, som kommittén också påpekar, det utesluter inte att det är möjligt för riksdagen att fatta separata beslut om extra medel för oförutsedda kostnader. Kommittén hänvisar också till förarbetsuttalanden där det framgår att extra medel bör hanteras restriktivt och komma i fråga enbart i undantagsfall. Vidare framgår av förarbetena att eventuella beslut om extra medel under en pågående tillståndsperiod kommer att ligga utanför ramen för ordinarie tilldelning och kommer att kräva särskild beredning och separata beslut. Dessa förutsättningar för medelstilldelning till public service-företagen gäller också under nuvarande tillståndsperiod.

Det är i dagsläget svårt att med säkerhet uppskatta kostnadsökningarna för public service-företagen med anledning av att betal-tv-kanalerna lämnat marknätet. Flera faktorer försvårar en sådan bedömning, bland annat i vilken omfattning marknätet kommer att användas av andra än public service-företagen under kommande år.

Regeringen har tillsatt en utredning om distribution av radio och tv i ett nytt medielandskap. Utredningen ska bland annat beskriva förutsättningarna för distribution av radio respektive tv i marknätet under de kommande åren i fråga om finansiering och kostnader, teknik och reglering med särskilt fokus på public service. Uppdraget ska redovisas senast den 30 september 2025.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tackar för en fråga som ligger oss alla och särskilt mig varmt om hjärtat.

Jag hade förmånen att få åka till Ukraina för några veckor sedan och väcktes då av ett flyglarm efter att delar av kulturstaden och kulturföremål i vissa städer hade attackerats. Detta är oerhört allvarligt.

Vi vet att kulturen är en otroligt viktig del av att stärka människors försvarsvilja och deras identitet. Det är en del av en bärande demokrati. Därför ska vi i Sverige göra allt vi kan för att möjliggöra för Ukraina att bevara och värna sin kultur och sitt kulturarv. Det gör vi också genom ett tätt samarbete mellan myndigheter och i tätt samarbete med Ukrainas regering och kulturminister. Vi gör många saker och kommer att göra mer framöver.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Film engagerar onekligen. Det är inte så konstigt med tanke på att det är både en konstform och en näring som det ligger nära för många människor att ta del av.

Precis som ledamoten beskriver finns det mycket som har påverkat svensk film och som har påverkat branschen negativt, inte minst den politiska klåfingrighet som har lett till att den konstnärliga friheten kan ifrågasättas. Därför var det viktigt att ge breda direktiv till Filmutredningen. Det är därför också glädjande att Filmutredningen har adresserat de filmpolitiska målen och lämnat förslag på hur de kan utformas så att den konstnärliga friheten inom filmen kan säkras.

Jag ser fram emot att bereda utredningen vidare och ser också fram emot att remittera den så att branschen får säga sitt.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Det är precis som ledamoten beskriver det: Svensk film befinner sig, om man så vill, såväl i en istid som i en guldålder. Det finns mycket svensk film och svenskt innehåll som går bra, men förutsättningarna för branschen att fungera väl är dåliga. Och de blev inte bättre av den helförstatligade filmpolitiken, som infördes 2017 av den förra regeringen.

Därför tillsatte nuvarande regering en filmutredning som har arbetat under ett år, och jag har haft glädjen att ta emot dess betänkande. I det finns nu ett antal förslag som vi kommer att bereda inom regeringen. Det hela ska naturligtvis också remitteras så att vi får höra branschens synpunkter.

Jag ser fram emot att arbeta vidare med filmpolitiken och komma med lösningar på några av de bekymmer som den förra regeringen ställde till med.

(Applåder)

Fru talman! Språkcentrum och Giellagáldu är lite olika saker. Det regeringen gjorde i budgeten var att stärka möjligheten för språkcentrumen att fortsätta sin viktiga verksamhet. De var baserade på tillfälliga medel – som löpte ut – och därför gjorde regeringen en förstärkning som möjliggör för språkcentrumen att fortsätta sin viktiga verksamhet. Detta är numera inte medel som är tillfälliga och löper ut, utan de är permanenta.

När det gäller Giellagáldu har det tidigare finansierats via staten med hjälp av de tillfälliga medlen. Regeringen har nu i samtal med Sametinget sagt att Sametinget själva får göra sina prioriteringar, inom ramen för självstyret, med de medel de äskar och får.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Det är onekligen så att tidskrifterna utgör en viktig del av vårt medielandskap, där vi är måna om att det ska finnas en bredd och en mångfald för demokratin.

Det var mycket riktigt så att den här regeringen tog initiativ till att reformera mediestödet, så att det ska främja lokal och regional journalistik, och samtidigt tillsatte en utredning för att titta på tidskrifternas framtid. Det vi kunde konstatera när utredningen presenterades var just det ledamoten var inne på. Det visade sig alltså när detta remitterades att det föreslagna stödet i utredningen inte var det branschen själv efterfrågar. Därför meddelade regeringen att vi inte kommer att gå vidare med det stödet.

Jag står dock i god kontakt med branschen, och vi har en öppen och bra diskussion om tidskrifternas framtid.