Herr talman! Jag tackar kulturministern för svaret.

Det är i användningen som ett kulturarv ges betydelse. Det innebär också att skyddet av kulturarvet inte bara handlar om att spara det till eftervärlden utan också om att det måste fungera och vara tillgängligt, anpassat, relevant och användbart.

Svenska kyrkan finns i hela landet, i städer, i småorter och på landsbygden. Kyrkobyggnaderna är spridda över hela geografin, ibland som den enda kvarvarande samlingsplatsen i mindre samhällen. Detta gör att de har en funktion inte bara som religiösa rum utan också som en samhällsresurs och därmed är både en lokal och en nationell angelägenhet.

Svenska kyrkans församlingar och pastorat är sammantaget Sveriges största förvaltare av egendom skyddad för sina kulturhistoriska värden. Det är inte bara kulturarvet som på många sätt är unikt utan också förvaltningsformen.

Efter relationsändringen mellan staten och kyrkan övertog Svenska kyrkan ansvaret för vården av dessa kulturhistoriska miljöer. I gengäld instiftade staten den kyrkoantikvariska ersättningen för att kompensera svenska kyrkan för de inskränkningar och ökade kostnader som skyddsbestämmelserna i kulturmiljölagen innebär. Det kyrkliga kulturarvet är nämligen inte enbart svenska kyrkans ansvar och intresse utan tillhör oss alla, oavsett medlemskap i kyrkan.

Ersättningen har sedan 2010 uppgått till samma belopp, 460 miljoner kronor årligen, vilket innebär att den i realiteten kraftigt sjunkit i värde.

I budgeten för 2025 fanns en mycket välkommen ökning av den kyrkoantikvariska ersättningen från 460 miljoner till 490 miljoner kronor årligen. Det är en ökning som fanns med i både regeringens och Socialdemokraternas budgetförslag, och det är den första höjningen sedan 2009. Dock är detta långtifrån det som Svenska kyrkan bedömt vara både rimligt och nödvändigt, och under 2024 genomförde Svenska kyrkan ett aktivt kampanjarbete för att påvisa behoven.

Många glesbygdsförsamlingar bär ett särskilt tungt ansvar. Dessa har ofta ett stort antal skyddade byggnader men en krympande medlemsbas och därmed begränsade resurser. Länsstyrelsen i Norrbotten beskriver detta som ett orimligt stort kulturarvsansvar i förhållande till ekonomiska förutsättningar. När en allt större andel av församlingarnas ekonomi måste gå till underhåll av kyrkobyggnader och lokaler får också annan verksamhet stå tillbaka. Det kan handla om barn- och ungdomsverksamhet, körer, diakoni, samtalsstöd, integrationsarbete och samverkan med civilsamhället. Församlingarna får mindre möjlighet att vara närvarande där människor faktiskt finns. I förlängningen påverkas också kyrkans roll som en öppen och levande del av lokalsamhället. Risken är att man helt enkelt tvingas prioritera byggnader framför människor och verksamhet.

För att möta dessa utmaningar vill Svenska kyrkan ha en successiv höjning av ersättningen till 700 miljoner kronor per år till 2027, med efterföljande indexreglering. Det saknas alltså 210 miljoner kronor årligen.

Min fråga till kulturministern är därför: Hur bedömer kulturministern Svenska kyrkans förslag om att successivt höja ersättningen till 700 miljoner kronor per år fram till 2027, sett till de behov som redovisats i kontrollstationsrapporten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt att ställa mina frågor till kulturministern i form av en interpellation, men svaret jag fick av ministern på en tidigare skriftlig fråga gjorde att jag ändå kände mig lite manad till debatt.

Så som kulturministern formulerade sitt skriftliga svar och även det svar som jag fick höra nu antydde hon att tidigare regeringar visat bristande intresse. Tonfallet i svaret kan också uppfattas som raljerande. Det är anmärkningsvärt. Därför vill jag klargöra att det ingår i mitt uppdrag som riksdagsledamot att kontrollera regeringens arbete, och det gör man bland annat genom frågor och interpellationer.

Jag ställde en fråga om huruvida regeringen tänker ta ytterligare initiativ för det kyrkliga kulturarvet, och jag fick då i det skriftliga svaret veta vad Socialdemokraterna inte har gjort. I en debatt kan den typen av argumentation kanske komma till sin rätt, men när det kommer från ett departement och i ett svar på en skriftlig fråga tycker jag att det helt enkelt är oprofessionellt.

Fram till 2015, herr talman, räckte pengarna bra. Vid tidpunkten för nästa kontrollstation, 2019, och de efterföljande åren befann vi oss dessutom mitt i en global pandemi. Kultursektorn var en av de hårdast drabbade sektorerna. Mycket av den politiska kraften och resurserna gick till att säkra överlevnaden för den kulturella infrastrukturen och de fria kulturskaparna. Det här påverkade förstås också prioriteringarna vad gäller den kyrkoantikvariska ersättningen.

Vi socialdemokrater instämmer med regeringen om att staten även i fortsättningen ska ta ansvar för att det kyrkliga kulturarvet ska bevaras, användas och utvecklas. Regeringen menar att det är av vikt att Svenska kyrkan säkerställer de kulturmiljövårdande myndigheternas insyn. Vi socialdemokrater vill också framhålla vikten av att det antikvariska behovet går hand i hand med Svenska kyrkans behov av en adekvat verksamhet.

Den kyrkoantikvariska ersättningen är inriktad på skydd och bevarande, men frågan är faktiskt större än så. För att kulturarvet ska vara relevant behöver det också vara levande, och det antikvariska synsättet kan därför behöva kompletteras med fler synsätt för att nå de politiska målen om att ett kulturarv ska användas och utvecklas.

Resursfrågan kommer att vara på den politiska dagordningen under överskådlig tid framöver. Med tanke på hur kulturen prioriteras, eller kanske inte prioriteras, har jag mycket svårt att föreställa mig en ökning med ytterligare 210 miljoner per år till kyrkoantikvarisk ersättning under de kommande åren.

Jag menar också att det vore synd om diskussionen stannade där. Många kyrkor står i dag oanvända när de skulle kunna fyllas med innehåll som ger kulturarvet liv och tillgängliggör det för fler. Överenskommelsen med staten och kyrkan slöts på 90-talet. Med detta sagt menar jag inte att modellen inte har tjänat oss väl, men utformningen och tillämpningen av modellen och kanske även kulturmiljölagen kan behöva ses över i syfte att förbättra förutsättningarna och långsiktigheten.

Kan kulturministern tänka sig att initiera en sådan översyn?

Herr talman! Det blir en märklig dialog, diskussion eller debatt här. Före 2015 klarade sig Svenska kyrkan relativt bra, och det står också i den kontrollstationsrapport man har lämnat ifrån sig.

Herr talman! Om kulturministern ändå hade lyssnat på vad jag sa. Jag sa faktiskt att den kyrkoantikvariska ersättningen är inriktad på skydd och bevarande, men frågan är större än så. För att ett kulturarv ska vara relevant behöver det också vara levande, och det antikvariska synsättet kan därför behöva kompletteras med fler synsätt på kulturarvet.

Det vore synd om diskussionen kring det kyrkliga kulturarvet hamnade just vid den kyrkoantikvariska ersättningen i pengar. Det antyds i kontrollrapporten från Svenska kyrkan, och även jag tycker så, att utformningen och tillämpningen av modellen, kanske även kulturmiljölagen, kan behöva ses över i syfte att skapa förbättrade förutsättningar och förbättrad långsiktighet.

Det råder ett tufft ekonomiskt läge. Jag har svårt att tänka mig att regeringen kan lägga 210 miljoner extra nästa år för den kyrkoantikvariska ersättningen, men jag skulle önska att vi framöver kan hitta en bred samsyn om hur staten och kyrkan tillsammans kan ta ansvar för det kyrkliga kulturarvet.

Vi har ett rikt och omfattande kulturarv, som vi kan vara stolta över på många sätt. Men det rymmer också svåra och smärtsamma delar. De delarna är också vårt kulturarv, och de behöver vi också visa upp.

Det ska som sagt vara ett levande kulturarv. Det vore väldigt synd med stängda kyrkor på landsbygden som är fina till det yttre och som kanske kostar pengar men ändå inte ger oss tillgång till kulturarvet.

Med detta tackar jag kulturministern för debatten. Jag önskar en trevlig kultursommar och hoppas att vi kan hitta en bred samsyn om hur vi på sikt kan ta ansvar för det kyrkliga kulturarvet.