Pål Jonson

Herr talman! Tack, Magnus Jacobsson, för dina personliga insatser för att stärka Ukraina! Jag vet att ett sådant starkt engagemang betyder mycket också för det ukrainska folket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är uppenbart att vi kommer att behöva förbereda oss för en tid då Europa tar ett större ansvar för sin egen säkerhet. Det har till del också att göra med att USA kommer att titta ännu längre österut, sannolikt kopplat till den indopacifiska regionen och till Kina.

Precis som med Ukrainastödet ser det väldigt olika ut i Europa hur mycket man satsar. De som satsar mest är Polen och de baltiska staterna och sedan Norden. Men det finns mer att göra i den södra flanken när det gäller att få upp försvarsinvesteringarna, och det påpekar vi.

Precis så här ser det som sagt också ut med Ukrainastödet. Det är den norra flanken i Europa som stöttar Ukraina allra mest. Men nu gäller det att också andra länder i Europa bidrar till Ukraina med utgångspunkt i sin ekonomi respektive försvarsmakt så att vi får ett massivt stöd till Ukraina.

Herr talman! Jag tackar Daniel Bäckström för frågan.

Sverige fokuserar nu extra mycket på två saker. Den ena är att ge maximalt stöd till Ukraina, så att Ukraina kan förhandla från en styrkeposition. Den andra handlar om att vi måste förbereda oss för en tid då Europa tar ett större ansvar för sin egen säkerhet. Det kommer att innebära ökad upprustning.

Med det försvarsbeslut vi har antagit har vi fördubblat försvarsbudgeten på fyra år. Sverige tillhör de allierade som har ökat allra mest. Ända sedan regeringen presenterade propositionen har jag dock sagt att försvarsbeslutet kan behöva justeras eftersom det råder krig i Europa. Vi vet också att det kommer att finnas militära förmågemålsättningar inom Nato som vi kommer att behöva leva upp till.

Precis som de andra allierade från Europa behöver vi ta ett större ansvar för vår egen säkerhet, så att vi har förmåga till stark avskräckning och försvar mot ett Ryssland som återkommande har visat sig ta stora politiska och militära risker.

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för en viktig interpellation!

Vi behöver jobba kontinuerligt med de frågor som berör värnpliktigas villkor. Det ska också råda nolltolerans till exempel mot ovälkommet beteende, som jag vet att Adrian Magnusson är inne på. Det finns arbete kvar att göra med detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är också viktigt att de värnpliktiga känner till sina rättigheter, vilket Pliktrådet gör ett viktigt arbete med. Jag vet att de genomför över 30 förbandsbesök per termin och informerar de värnpliktiga om deras rättigheter. Även officerarna ska naturligtvis se till att de värnpliktiga känner till sina rättigheter och skyldigheter och förutsättningar när det gäller att få hjälp och stöd.

Jag vill också i det här sammanhanget lyfta fram Soldathemsförbundets fina och viktiga arbete. Det finns, tror jag, 24 soldathem runt om i landet som erbjuder viktig rekreation och en viss form av psykosocialt stöd. Det är något som jag tycker är viktigt och angeläget och som jag vill lyfta fram i sammanhanget.

Den bredare frågan, som Adrian Magnusson naturligtvis har rätt om, handlar om den ökade psykiska ohälsan i samhället i allmänhet och framför allt bland unga. Där finns det skäl att göra mer. Jag tänker inte utveckla detta till någon form av allmänpolitisk debatt, men regeringen har vidtagit ett antal åtgärder även på det området. Det är naturligtvis den stora utmaningen som i någon mån också kan påverka Försvarsmaktens tillväxt, och det gäller även säkerhets- och försvarsaspekter framöver. Det kan alltså finnas skäl att återkomma till frågan om psykisk ohälsa bland unga och det arbete som Försvarsmakten gör kopplat till värnplikten.

Tack för interpellationsdebatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Att ungdomar upplever stress och press under värnpliktsutbildningen tror jag till del kommer att vara en konstant och ett uttryck för att det är det väpnade angreppet som är dimensionerande. Det måste vara krigets krav som utformar utbildningen, så det kommer att vara tufft och krävande. Det görs naturligtvis ytterst i akt och mening för att förbereda soldaterna på det väpnade angreppet, så det elementet kommer nog alltid att finnas där.

Däremot ska vi se till att vi får rätt person på rätt plats. Där gör både Plikt- och prövningsverket och Försvarsmakten ett väldigt viktigt arbete genom mönstringsförfarandet. Det finns över 100 olika befattningar som man kan tas ut till när man gör sin grundutbildning, och det är naturligtvis viktigt att Försvarsmakten kontinuerligt jobbar med Plikt- och prövningsverket så att kravspecifikationen är den rätta. Så får man värnpliktiga med rätt fysisk och psykisk förmåga att kunna hantera befattningsutbildningen, och det ger också bra förutsättningar för att genomföra värnplikten.

Det finns ändå några element av statistik som jag tycker är viktiga att ta med sig och som även inger hopp. Den svenska modellen har ju både värnplikt och grundutbildning. Vi har inget yrkesförsvar, vilket Adrian Magnusson påpekar, men vi har möjligheten till kontinuerligt anställda soldater under en begränsad tid. Detta är en bra mix, för då finns det tillgängliga soldater som kan agera innan höjd beredskap och mobilisering för beredskapsanpassningar och utbildning samtidigt som vi har en värnpliktsutbildning. Detta väcker stort intresse.

Det som också är viktigt kopplat till detta med rätt person i rätt utbildning är att över tre fjärdedelar av dem som genomför grundutbildningen rekommenderar andra unga människor att göra värnplikten. Dessa är väldigt bra ambassadörer bland andra unga för att väcka intresset. Det finns också ett arbete med skolinformatörer, det vill säga folk som precis har genomfört grundutbildningen och därefter går ut i skolor och informerar om värnplikten så att unga människor får en djupare förståelse för vad det innefattar att göra värnplikten.

Över tre fjärdedelar rekommenderar alltså andra personer att göra värnplikten om man har möjlighet att göra det. Den andra dimensionen är att vi har väldigt låga avgångar. Det är bättre nu än när vi hade frivilligrekrytering. Då låg avgångarna på någonstans mellan 12 och 15 procent; nu är de nere på 7 procent. Det är lågt och tyder på att vi är relativt duktiga på att få rätt person på rätt plats i Försvarsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Förutom dessa två delar väljer över en tredjedel av alla som genomför grundutbildningen att stanna kvar i Försvarsmakten i en annan form direkt efter utbildningen - det kan vara som anställd soldat, sjöman, specialistofficer eller officer.

På det stora hela tycker jag alltså att vi har ett rätt bra personalförsörjningssystem. Sedan kommer vi att behöva jobba vidare med att anpassa det faktum att pliktinstrumentet kommer att träffa fler och att vi nu kommer att behöva växa. Då behöver vi ha en infrastruktur på plats i form av byggnader med mera, och vi behöver också ha bra förutsättningar för de unga när det kommer till personlig utrustning.

På samma sätt som i andra organisationer som växer väldigt snabbt finns det naturligtvis växtvärk i Försvarsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, Adrian Magnusson, för interpellationen!

Det som har hänt är fruktansvärt tragiskt. Jag använder samma uttryck som Adrian Magnusson, och jag har också valt att kommentera detta i medierna. Jag går aldrig in i enskilda fall, men vissa fall har så stor principiell makt att jag tycker att det finns skäl att kommentera detta. Jag använder också begreppet misslyckande; det är ett misslyckande när en ung människa som är värnpliktig begår suicid. Det är viktigt, och jag vill klargöra detta.

I sak vet Adrian Magnusson att det är Försvarsmakten som har arbetsgivaransvar, och de får naturligtvis redogöra för skeendet och för vad som har ägt rum. Efter att ha följt upp den här frågan, och även på en generell nivå, vet jag att helikopterflottiljen har genomfört en utredning av vad som har hänt. Man har också vidtagit åtgärder för att stärka frågor kopplade till ledarskaps- och chefsrollen på helikopterflottiljen, och detta välkomnar jag.

Jag valde också att lyfta upp frågan med ÖB på en principiell nivå. Är detta ett symptom på att det finns problem med psykisk ohälsa i Försvarsmakten? Det finns sådana problem i Försvarsmakten liksom i stora delar av det övriga samhället. Men jag upplever också att Försvarsmakten rent generellt tar ett stort ansvar och ser på frågor kopplade till psykisk ohälsa med största allvar. Jag ska återkomma till detta.

Adrian Magnusson tar också fasta på den andra aspekten på den tillväxtfas vi nu befinner oss i när det gäller Försvarsmakten. Vi har fördubblat värnplikten på några år, och det är fler unga tjejer och killar som kommer att träffas av pliktinstrumentet. Då är det naturligtvis extra viktigt att man arbetar med frågor som psykisk ohälsa och att man vidtar preventiva åtgärder. Bara i år kommer antalet värnpliktiga att öka till ungefär 8 500, och vi är på väg upp till 12 000 någon gång mellan 2032 och 2035. Detta är alltså viktigt.

Vi vet också att lagen om totalförsvarsplikt stipulerar att man ska ta ut den som är mest lämpad och att den personen ska klara att hantera krigets krav. Det kan vara en rätt tuff omställning för många som lever i den civila tillvaron, och därför är det naturligtvis extra viktigt att Försvarsmakten arbetar med att erbjuda stöd till personer som genomgår värnplikten.

Då kan värnpliktskonsulenter som arbetar för att vara tillgängliga ute på förbanden och stötta de värnpliktiga vara ett instrument. Försvarshälsan har också en väldigt viktig roll. Vi följer upp Försvarshälsan kontinuerligt så att den växer i samma omfattning som övriga delar av Försvarsmakten och klarar att hantera de växande värnpliktskullarna. Jag har också fört en dialog med Pliktrådet, som gör ett viktigt och bra arbete, om detta.

Det finns lite olika uppfattningar mellan Pliktrådet, som pekar på att det på vissa förbandsorter inte finns tillräckligt bra tillträde till Försvarshälsan, och Försvarsmakten, som menar att det finns men inte nödvändigtvis på samma ställen som förbanden.

Jag vill dock understryka att Försvarshälsan har en viktig roll i detta arbete. Precis som Adrian Magnusson vet är det arbetsmiljölagen som styr. De värnpliktiga ska ha en god arbetsmiljö som främjar hälsa och minskar risker för tillbud, olycksfall och ohälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är viktiga frågor som Adrian Magnusson pekar på, men i det stora hela vågar jag påstå att Försvarsmakten gör ett bra arbete och tar frågorna på stort allvar. Sedan finns det alltid utrymme för förbättringar, och det pekar också Pliktrådets delårsrapport, som kom i höstas, på.

Fru talman! Adrian Magnusson har frågat mig om jag har haft en dialog med Försvarsmakten kring hanteringen av psykisk ohälsa hos värnpliktiga och om jag avser att vidta några åtgärder för att tillse att Försvarsmakten i framtiden hanterar fall av psykisk ohälsa bland värnpliktiga bättre.

Jag delar Adrian Magnussons påstående om att det är av yttersta vikt att värnpliktiga med psykisk ohälsa får det stöd de behöver. Jag har varit i kontakt med ÖB i frågan. Försvarsmakten har gjort en intern genomlysning och arbetar löpande med att skapa bra förutsättningar för de värnpliktigas situation under grundutbildningen. Försvarsdepartementet och jag har en fortsatt dialog med myndigheten. Välbefinnandet för de värnpliktiga är viktigt. Det understryks genom de djupt tragiska händelser som Adrian Magnusson också hänvisar till.

Försvarsmakten har enligt arbetsmiljölagen ansvar för att arbetsmiljön är tillfredställande och att arbetsförhållandena anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Myndigheten har rutiner på plats för sitt arbetsmiljöarbete och sitt rehabiliteringsansvar. Jag förväntar mig att dessa hålls uppdaterade och att slutsatser från allvarliga händelser som inkluderar värnpliktiga tas omhand för att förbättra förutsättningarna att hantera liknande händelser framgent.

Min bild är att Försvarsmakten tar psykisk ohälsa på stort allvar och jobbar aktivt med preventiva åtgärder. Det sker exempelvis genom hälso och sjukvårdsarbetet hos Försvarshälsan. Det finns även värnpliktskonsulenter som bidrar till det psykosociala arbetet under de värnpliktigas grundutbildning. Försvarsmaktens stora tillväxt och ökande värnpliktskullar gör det än mer angeläget att löpande utveckla den verksamheten. Det är dessutom relevant i tider av oro och försämrat omvärldsläge.

Den nationella och långsiktiga svenska strategin för psykisk hälsa och suicidprevention, som regeringen fattade beslut om för en månad sedan, kommer att bidra med förutsättningar till det arbetet.

Jag följer Försvarsmaktens arbete med preventiva åtgärder mot psykisk ohälsa noga.

Fru talman! Jag är ointresserad av beslut om de inte uppnår de resultat som vi eftersträvar, och det är däri vi behöver arbeta för att kalibrera in att det också ger verkan i målet och i så fall kan skapa förutsättningar för att de här individerna ska kunna få sina skyddsskäl prövade. Det är det som är det centrala.

Jag har ingen lust att politisera den här debatten. Jag kan konstatera att man i Afghanistanbetänkandet riktade rätt hård kritik mot den förra regeringen, och det har även konstitutionsutskottet gjort. Jag tycker dock inte att det är det som är det viktiga och centrala, utan det är att vi arbetar framåt i den här frågan.

Jag har som sagt inga nya besked i dag. Det brukar man inte normalt lämna i en interpellationsdebatt. Jag hör vad Annika Hirvonen säger, men vi är inte färdiga att nu och i dag kunna ta ett nytt beslut. Men vi bör också titta på och inspireras av vad andra länder gör i frågan. Så mycket kan jag säga.

Tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska inte märka ord, men jag antar att det var 2021 som Maria Malmer sa detta, inte 2001. Men icke förty tar jag med mig det här.

Återigen: Vi har arbetat med frågan. Jag är medveten om att andra länder också arbetar aktivt med frågan och att man har tittat på hur man ska kunna flyga ut personer bland annat från norra Afghanistan. Jag tror att Storbritannien och Nederländerna är ett par av de länder som fortsätter att arbeta med detta.

Jag utesluter inte att vi kan inspireras och också fortsätta med att ta upp en mer formaliserad dialog, men det vill jag i så fall återkomma till. Men några av de här sakerna skulle naturligtvis kunna gå att göra.

Den andra dimensionen på detta, som jag också tycker är principiellt viktig och som Annika Hirvonen tar upp i sin interpellation, är att det här är en signal när det gäller Sveriges internationella insatser om att man inte lämnar människor bakom sig när man genomför de här insatserna.

Vi har varit noggranna med att följa upp det, bland annat efter 2015 och Isaf-insatsen. Då var det Tyskland som tog över tolktjänsten där och därmed huvudansvaret. Vi har också följt upp hur man gjorde i Mali för att försäkra oss om att inte några tolkar som var anställda av Sverige skulle hamna efter.

Just nu är problemet lite mindre eftersom vi inte har några större internationella förbandsinsatser, men det som Annika Hirvonen tar upp kopplat till att man inte ska lämna personer bakom sig är naturligtvis principiellt viktigt.

Jag har naturligtvis också stött på de här listorna. Jag vet att det finns olika uppfattningar kring detta. Jag vet också att det finns utmaningar med att fastslå vilka det är som verkligen har arbetat i Försvarsmakten, det vill säga vilka som har varit tolkar eller som har varit lokalanställda. Det är i huvudsak de som i så fall har störst hotbild över sig.

Jag vet att det finns ett starkt engagemang i Sverige kopplat till det här och att man har försett Försvarsmakten med underlag kring det. Vi har fört en dialog med myndigheten. Jag utesluter inte möjligheten att vi kan fatta beslut i frågan, men jag har inte några nya besked att ge jämfört med den interpellationsdebatt som jag hade med Annika Hirvonen för ungefär tio månader sedan.

Fru talman! Tack, Annika Hirvonen, för interpellationen!

Annika Hirvonen är storsint när hon säger att hon uppskattar arbetet; arbetet har ju inte genererat några resultat. Detta säger jag. Jag ska försöka vara ärlig - inte för att jag inte är ärlig annars, men detta är en fråga som vi har jobbat en del med i regeringen. Jag ska försöka ge en ungefärlig bild av vad vi har gjort.

Jag vill börja med det viktigaste. Jag vet nämligen att det finns människor som tittar på denna debatt, och jag vill inte ge falska förhoppningar om att vi står inför en lösning på situationen.

Under våren och delvis också under hösten har vi haft myndighetsdialoger om den här frågan. Vi har tittat på hur man skulle kunna gå vidare i så fall. Det som är viktigt för mig och regeringen om vi går vidare är att vi inte bara gör något för att uppfattas som handlingskraftiga, utan det ska vara något som gör verklig skillnad. Där är vi inte i dag, så jag har inga nya besked att ge till Annika Hirvonen.

Jag förstår att detta är otillfredsställande, men vi har som sagt arbetat en del med det.

Det som möjligtvis är nytt i underlaget är den utredning som blev klar den 17 december. Den utvärderade hela det svenska bidraget till Afghanistan från 2001 till 2021. Den tittade också på evakueringsoperationen och drar ett antal slutsatser. Man har inte tittat så mycket på detta med lokalanställda och tolkar, men man tittar på vilka lärdomar som kan dras. Man konstaterar att den dåvarande regeringen var ganska långsam med att komma igång med arbetet, men när man väl kom igång gjorde man ett ganska bra arbete. Det var knappt 2 000 personer som kom hem i anslutning till detta. Vad jag förstår träffade detta i princip alla som var kopplade till ambassaden och även ambassadanställda.

Jag utesluter inte på något sätt det som Annika Hirvonen säger, alltså att det kan vara folk som är kvar i Afghanistan. Då handlar det om människor som arbetat för Sverige före Isaf-insatsen, alltså för elva tolv år sedan. Det är alltså lång tid sedan de personerna skulle ha varit aktuella. Tidsutdräkten är en av de utmaningar vi har.

Jag noterar också vad Annika Hirvonen säger i sin interpellation, där hon jämför med 2013 och 2014. Det är möjligtvis i det avseendet jag har min enda avvikande uppfattning, jämfört med Annika Hirvonen. Det är svårare att göra detta nu än det var 2013 och 2014, för det finns inte någon diplomatisk närvaro för Sverige på marken. Det gör att det kan vara svårt att vara framgångsrik. Det gäller kanske inte bara för Migrationsverkets vidkommande, som Annika Hirvonen nämner, utan också för Säkerhetspolisen, som i så fall behöver göra prövningar på plats. Det är däri komplexiteten ligger.

Ska vi göra uppdrag ska vi göra dem med intentionen att de blir framgångsrika och möter de behov som är intentionen med dem. Men vi har naturligtvis också beaktat och tittat på den utredning där man har utvärderat insatsen, och vi arbetar med frågan. Så mycket kan jag säga.

Fru talman! har frågat om det fortfarande är min och regeringens ambition att de kvarvarande personerna ska kunna erbjudas vidarebosättning och när vi kan förvänta oss att det politiska beslut som föranleder en sådan process kommer att bli färdigt. Annika Hirvonen har också frågat om jag kan garantera att även de lokalanställdas familjer kommer att ges rätt till vidarebosättning. Annika Hirvonen har även frågat vad det är som stoppar mig och regeringen från att ta detta tredje och sista beslut om taktisk vidarebosättning av lokalanställda afghaner med koppling till den militära insatsen.

Bakgrunden till Annika Hirvonens frågor är uppgifter om att tolkar och andra individer som arbetat för den svenska Försvarsmakten finns kvar i Afghanistan och är i behov av skydd till följd av sitt arbete för Sverige.

Regeringens ambition är oförändrad. Personer som före december 2021 anfört att de är i akut behov av skydd på grund av sitt arbete för den svenska Försvarsmakten ska kunna utredas för möjlighet till vidarebosättning av behöriga myndigheter.

Vi kan samtidigt inte underskatta frågans komplexitet. Det finns många praktiska svårigheter att i dagens läge kunna bistå kvarvarande personer som arbetat med den svenska styrkan.

Regeringen och Regeringskansliet är förhindrade enligt regeringsformen att bestämma hur domstolar eller förvaltningsmyndigheter ska besluta eller tillämpa lag i enskilda mål eller ärenden.

Ärenden om internationellt skydd och vidarebosättning prövas av Migrationsverket enligt utlänningslagens bestämmelser. För de personer som kan komma i fråga för vidarebosättning ska Säkerhetspolisen därtill göra en individuell säkerhetshotsbedömning.

Om Migrationsverket beslutar om uppehållstillstånd för vidarebosättning i Sverige tas vanligtvis personens familjemedlemmar också emot som kvotflyktingar vid samma tillfälle. Det rör sig då om kärnfamiljen, det vill säga make, maka eller sambo samt ogifta barn under 18 år.

Regeringskansliet har under 2024 fört dialog med berörda myndigheter kring förutsättningarna för att bistå individer som skulle kunna bli aktuella för vidarebosättning i Sverige.

Fru talman! Jag tackar också för en trivsam debatt med Adrian Magnusson. Det var en saklig debatt, tycker jag, precis som den förra. Hatten av till ledamoten för att han också fick rätt kopplat till regleringsbrevet!

Med det sagt delar jag inte Adrian Magnussons uppfattning om tonen från Försvarsmakten. Om det skulle vara så att det uppfattas som att Försvarsmakten på något sätt står ovanför övriga staten eller statliga intressen skulle det vara djupt beklagligt, för är det någonting vi ska känna stolthet över är det Försvarsmaktens stenhårda arbete varje dag för att hålla Sverige säkert. Det vet jag att alla människor i uniform arbetar oförtröttligt med. Man har också lämnat viktigt stöd till Ukraina som är oerhört fint och uppskattat, så varje form av bildsättning i annan riktning vore faktiskt att ge en enormt missvisande bild av en myndighet som gör ett väldigt viktigt arbete för att hålla Sverige säkert så att jag och Adrian Magnusson kan stå här och debattera de här frågorna.

Det här är också en myndighet som får allt högre stöd. Alla mätningar i samhället visar att Försvarsmakten har ett starkt stöd, och det är bra. Det behöver vi.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Som jag sa i mitt inledningsanförande finns det skäl att vidareutveckla samarbetsformerna mellan Försvarsmakten och övriga intressenter så att vi får en snabbare och mer förutsägbar process. Det finns inspirerande exempel. De gäller landbaserad vindkraft. I Dalarna och Värmland har man i ett pilotprojekt arbetat med motsvarigheten till ett anvisningssystem där man tittat på vilka totalförsvarsintressen som finns i länen.

Myndigheterna måste gemensamt kavla upp ärmarna och säga var försvarsintressen, kommunala intressen och kritisk infrastruktur finns. Det kräver att man kan dela information - även sekretessbelagd information. Därför är det väldigt viktigt att det finns personer på miljöenheterna på länsstyrelserna som har säkerhetsprövats, och så vidare.

Jag har själv varit i Dalarna och diskuterat med länsstyrelsen där hur projektet har fallit ut. Det ger bra inspiration inför det vi vill åstadkomma, nämligen ett auktionssystem eller anvisningssystem.

Regeringen kommer att arbeta vidare med propositionen. Den kommer inte att utgå från Försvarsdepartementet utan från Klimat- och näringslivsdepartementet, och jag ska inte föregripa det arbetet. Men vi har även en kontinuerlig dialog med Försvarsmakten i allt från mål- och resultatredovisningar till budget, där vindkraften är en av flera frågor som dyker upp.

Jag säger som Ebba Busch när vi presenterade avslaget på bygget av 13 vindkraftsparker och även öppnade för Poseidon på västkusten: Det här var inget lätt beslut att ta. Vi ser naturligtvis positivt på havsbaserad vindkraft. Vi behöver mer vindkraft. Men i ljuset av det allvarliga säkerhetspolitiska omvärldsläget och att Försvarsmakten var väldigt tydlig med att detta skulle innebära oacceptabla säkerhetshot är regeringen inte villig att ta de risker det skulle medföra att bygga ut havsbaserad vindkraft i Östersjön.

Adrian Magnusson har rätt i att vi kommer att behöva arbeta mer med att hitta bättre former för att få till ett snabbare och mer förutsägbart system, inte minst genom ett förstärkt auktions- eller anvisningssystem.

Fru talman! Det var två delar som berörde varför skrivningen var med i regleringsbrevet och varför vi sedan tog bort den. Det ena var som sagt att det fanns med i instruktionen att man ska samverka. Det andra var att Försvarsmakten lämnade en rapport den 23 oktober som också var en redovisning av de åtgärder de ville se för att få en effektivare process.

Vi tyckte inte att det fanns skäl att slentrianmässigt lägga dit det i regleringsbrevet för 2024, utan det skulle fylla ett syfte. Men vi gör det för 2025, för nu har vi också den nya utredning som kom den 13 december att arbeta vidare med. Detta är bevekelsegrunden till att det har åkt in och ut ur regleringsbrevet, bara för att tydliggöra detta.

Jag ska säga något kopplat till dialogen. Adrian Magnusson säger att beskedet var en kalldusch för de berörda vindkraftsbolagen, och det kan jag mycket väl förstå eftersom det naturligtvis var ett bakslag. Men alla de bolagen visste om Försvarsmaktens uppfattning. I det avseendet kan det alltså inte ha varit någon stor överraskning, åtminstone när det kommer till om man beaktade de säkerhets- och försvarspolitiska skäl som låg till grund för detta. Där har det varit en dialog.

Det finns som sagt möjligheter för Försvarsmakten och intressenter att diskutera vindkraftverks höjd, exakt lokalisering och så vidare. Det sker vid ansökan. Den andra dimensionen, som jag vet att Adrian Magnusson också efterfrågar, är den lite mer övergripande, strategiska dialogen mellan Försvarsmakten och vindkraftsbolagen. Den sker också. Det är säkert så att man från vindkraftsbolagens sida skulle vilja ha mycket mer av den. Det har jag respekt för. Försvarsmakten måste naturligtvis väga det mot övriga resurser, men det sker både på strategisk nivå och vid specifika, enskilda ansökningar.

Försvarsmakten har också vidtagit en del åtgärder för att försöka få ned handläggningstiderna, åtminstone vad gäller vindkraft i allmänhet. Man har stärkt personalen vid de regionala staberna för att kunna få ned handläggningstiderna.

Vi är i ett läge där Försvarsmakten växer och vårt energiberoende ökar. Det innebär att Försvarsmakten, som jag har förstått det, hanterar närmare 3 000 ansökningar per år - inte bara om havs- eller landbaserad vindkraft. Det är stor efterfrågan på yttranden och många som vill ha strategiska dialoger kopplat till samexistens med Försvarsmakten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! har frågat mig om jag och regeringen anser att samverkan mellan Försvarsmakten och vindkraftsintressenter är fullgod. Han har även frågat om jag och regeringen är beredda att vidta några åtgärder för att se till att denna samverkan fungerar bättre i framtiden.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har i grunden förändrat och försämrat säkerhetsläget i vår del av världen. Maktutövning med militärt våld är återigen en realitet i Europa och vårt närområde. Det medför att det militära försvaret måste stärkas och att upprustningen behöver ske i snabbare takt.

För att lösa sina uppgifter från riksdag och regering är Försvarsmakten, och övriga försvarsmyndigheter, beroende av att kunna använda mark- och vattenområden, anläggningar och infrastruktur på ett ändamålsenligt sätt. Den nu pågående tillväxten och förmågeökningen inom försvaret förstärker behovet ytterligare.

Samtidigt som totalförsvaret ska växa pågår en energiomställning med ett fortsatt kraftigt ökat behov av fossilfri energi. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar utbyggnad av energisystemet krävs att hänsyn tas till andra berörda intressen, bland annat det militära försvaret.

Försvarsmakten arbetar redan i dag för samexistens mellan det militära försvaret och vindkraftsutbyggnad. Som sektorsmyndighet bedömer Försvarsmakten om en planerad vindkraftspark riskerar att medföra påtaglig skada på ett riksintresse eller område av betydelse för totalförsvarets militära del. I det arbetet stöttar Försvarsmakten även andra berörda myndigheter inom totalförsvarets militära del.

Att Försvarsmakten arbetar med samexistensfrågor på detta sätt framgår av flera rapporter. Av rapporterna framgår vidare bland annat att Försvarsmaktens möjligheter att bidra till utbyggnaden av vindkraft är störst i planeringsskedet, där mark- och vattenområdens lämplighet utreds för vindkraft.

Om Försvarsmakten bedömer att en vindkraftsetablering skulle medföra påtaglig skada för totalförsvarets militära del förs en dialog med vindkraftsprojektören. I vissa fall kan justeringar av projektet möjliggöra att skadan undviks. Det kan till exempel handla om justering av vindkraftverkens antal, positioner eller höjder. Vindkraftsprojektören i fråga ges då möjlighet att inkomma med ett reviderat förslag.

Slutligen vill jag nämna den utredning om havsbaserad vindkraft som nyligen överlämnades till regeringen. Den analyserar hur regelverket för användning av havsområden vid etablering av vindkraft kan förbättras och hur tillståndsprövningen av vindkraft i allmänt vatten och den ekonomiska zonen kan bli mer effektiv och tydlig. Utredningen föreslår bland annat en övergång till ett så kallat auktionssystem.

Fru talman! Tack, Heléne Björklund, för debatten!

Den bedömning som gjordes beträffande de 13 vindkraftsparkerna i Östersjön, som träffades av beskedet i november, har det aktuella teknologiläget som utgångspunkt. Om detta läge skulle förändras och det kommer ny teknik som skapar bättre förutsättningar för samexistens får vi naturligtvis bedöma det, men under nuvarande säkerhetspolitiska och teknologiska läge är det regeringens bedömning att havsbaserad vindkraft i Östersjön är problematisk. Det kommer alltid att ske en enskild prövning i varje fall, men detta är den samlade bedömning som vi har gjort.

Jag noterar vad Heléne Björklund sa kopplat till vilka signaler det gav att vi tog bort skrivningen i det förra regleringsbrevet. För att vara tydlig: Skälet till att vi gjorde detta var att Försvarsmakten i oktober 2023 presenterade en väg framåt, vilket de anmodats i regleringsbrevet att göra.

De var väldigt tydliga med att det är i planeringsstadiet, inte i tillståndsstadiet, som man kan göra störst nytta. Då tyckte vi att Försvarsmakten hade levererat det som de var ålagda att göra och att vi inte slentrianmässigt skulle lägga in något i regleringsbrevet.

Med detta sagt och utifrån de uppgifter och den utredning som har kommit finns det nu återigen en referens i Försvarsmaktens regleringsbrev om att de ska arbeta vidare också med samexistensfrågor, tillsammans med det som finns i instruktionen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag uppskattar att Heléne Björklund nämner Blue Science Park. Vi har också föreslagit att Blue Science Park tillsammans med ett antal andra ställen i Sverige ska bli det som heter testbäddar till Natos försvars- och innovationsinitiativ. Det är på grund av den unika förmåga man har inom både civil och militär infrastruktur. Detta är i dessa dagar naturligtvis en mycket viktig kompetens. Det är därför bra om detta kan vidareutvecklas, och jag för gärna en diskussion med Heléne Björklund kopplat till ett specifikt uppdrag där. Det är en unik svensk kompetens som vi också kan bidra med som Natoallierade.

Jag tycker att FOI-rapporten är bra. Den är tänkvärd och läsvärd. Den är mer av en forskningsrapport än en traditionell utredning, och det är så det ska vara när det är FOI som tar fram rapporter.

Kopplat till det som heter kompensatoriska åtgärder vill jag återigen säga att det spelar roll var den havsbaserade vindkraften är baserad. Vi hade en presentation av detta i november, och den havsbaserade vindkraft som så att säga vetter i Sveriges riktning mot Kaliningrad är problematisk att sätta upp. Det beror på att den naturligtvis påverkar Försvarsmaktens radar- och sensorkedja.

Det finns teknologi som eventuellt skulle kunna hantera och kompensera detta i viss mån. Det den dock inte kan lösa är framför allt det behov vi har av sonarer, alltså att identifiera undervattenshot. Det finns det inte en lösning på. Detta påverkar naturligtvis Försvarsmaktens verksamhet, och det påverkar också Försvarets radioanstalts verksamhet, vill jag bara påminna om. De kompensatoriska åtgärderna är alltså inte okomplicerade. Som Heléne Björklund vet gäller det framför allt de problem vi har med att kunna identifiera inkommande ballistiska robotar och kryssningsrobotar. Om det finns havsbaserad vindkraft i vägen skulle det kunna förkorta förvarningstiden signifikant. Det är alltså flera aspekter som behöver vägas in i detta avseende.

Frågan jag inte svarade på i mitt förra inlägg handlade om samexistens. Jag har haft förmånen att ha en interpellationsdebatt med Adrian Magnusson där han också efterfrågade en referens i regleringsbrevet till behoven av samexistens. Då sa jag nej till detta; det står nämligen i Försvarsmaktens instruktion. Nu kom det dock en utredning den 13 december som visade på ett anvisningssystem och vägen framåt. I det här regleringsbrevet, för 2025, ligger det faktiskt inne att Försvarsmakten ska arbeta vidare med samexistensfrågor tillsammans med andra berörda aktörer. Det tycker vi är bra.

I ljuset av de nya underlag vi har nu tror vi att det finns möjlighet att komma framåt i detta, inte minst när det gäller omsättningen av den utredning vi fick den 13 december. Vi bereder ju den på Regeringskansliet, så jag ska inte föregripa det - det brukar ta något år. Det ska vara lagrådsremisser och så vidare på den, men jag hoppas att det är vägen framåt. I ljuset av den utredning som nu har presenterats vill jag säga att det också finns ett uppdrag till Försvarsmakten i regleringsbrevet att arbeta vidare med samexistensfrågor.

Fru talman! Heléne Björklund är en mycket erfaren riksdagsledamot inom försvarspolitiken, så jag ska inte berätta om det försämrade säkerhetspolitiska omvärldsläget och att det kräver en snabbare uppbyggnad av totalförsvaret. Jag vill bara nämna den nationella säkerhetsstrategin, där det är väldigt tydligt att regeringens viktigaste uppgift är att värna Sveriges säkerhet och därmed också att stärka den inre och yttre säkerheten. Detta är alltså en medveten prioritering som vi har gjort i den nationella säkerhetsstrategin.

Ibland uppstår målkonflikter i olika typer av samexistensfrågor. Försvarsmakten sa att det skulle leda till oacceptabla säkerhetsrisker om vi byggde 13 vindkraftsparker i Östersjön. Därför landade regeringen i samma uppfattning som Försvarsmakten hade. Jag ville ge en rekapitulation av detta.

Jag har faktiskt läst FOI-rapporten. Jag tycker att den är bra och spänstig. Det första man ska slå fast när det gäller denna rapport är dock att man inte kan använda den som underlag för att värdera dessa 13 avslag, vilket FOI också har sagt på sin hemsida, utan att detta är ett sätt att tänka på hur man kan utveckla samverkansförmågan längre framåt. Jag har förmånen att senare ha en debatt med Adrian Magnusson om hur vi kan vidareutveckla den modellen.

FOI-rapporten kom i april 2022, och det var alltså inte denna utan den förra regeringen som tog emot den. Mig veterligt efterfrågade den förra regeringen inte någon föredragning av rapporten, men det behöver inte betyda att någon skugga ska falla över den förra regeringen. Det är faktiskt rätt ovanligt att en regering får en föredragning av en FOI-rapport. Däremot kommer FOI ofta och redovisar sina rapporter till Regeringskansliet.

Det som gjorde det hela lite annorlunda den här gången var att det inte rörde sig om en beställning från regeringen eller Regeringskansliet utan om en beställning från Försvarsmakten och Energimyndigheten. Det är bra att känna till bakgrunden till rapporten.

Hur ser vi då vägen framåt kring detta? Vi har ju inte en speciellt bra process. Vi vill ha en mer förutsägbar process, och vi vill ha snabbare och tydligare avdömningar kopplat till de havsbaserade vindkraftverken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den utredning som kom den 13 december är väldigt central när det gäller detta. Den tar upp ett auktioneringssystem som i grunden handlar om ett anvisningssystem. Jag tror att det är rätt väg att gå, och Försvarsmakten tar i sitt underlag även upp att det är mycket lättare för dem att gå in i de här diskussionerna i planeringsfasen snarare än i tillståndsfasen. Det är väl ditåt vi alla också strävar, fru talman, för att få snabbare och mer förutsägbara processer.

Beträffande om den havsbaserade vindkraften ska vara på svenskt eller utländskt territorium får man väga fördelar mot nackdelar. Det Försvarsmakten har påpekat är naturligtvis att det skulle bli problem med rådighet om man skulle ha kompensatoriska åtgärder, det vill säga om man skulle sätta upp radarer i havsbaserade vindkraftsparker. Om det är en privat aktör, och framför allt om det är en utländsk aktör, som disponerar de här vindkraftverken kan det vara ett hot kopplat till underrättelseinhämtning. Detta måste man beakta.

Den andra dimensionen är att det är klart att de havsbaserade vindkraftverken då också blir mer skyddsvärda. Någon behöver alltså vidta åtgärder för att skydda dem från olika stölder, och de måste också bevakas vid kris och krigssituationer så att de inte blir angripna.

Fru talman! har frågat mig om regeringen har tagit del av Totalförsvarets forskningsinstituts rapport Möjligheter till samexistens mellan Försvarsmaktens verksamhet och utbyggd vindkraft samt om rapporten har presenterats för regeringen. Heléne Björklund har även frågat om regeringen är medveten om de förslag och slutsatser som presenteras i FOI-rapporten samt om dessa har beaktats i regeringens arbete med att balansera Försvarsmaktens behov och utbyggnaden av förnybar energi.

Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har i grunden förändrat och försämrat säkerhetsläget i vår del av världen. Detta medför att det militära försvaret fortsatt måste stärkas och att upprustningen behöver ske i snabbare takt.

Samtidigt som totalförsvaret ska växa pågår en energiomställning med ett fortsatt kraftigt ökat behov av fossilfri energi. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar utbyggnad av energisystemet krävs att hänsyn tas till andra berörda intressen, bland annat det militära försvaret. Försvarsmakten och övriga försvarsmyndigheter är beroende av att kunna använda mark- och vattenområden, anläggningar och infrastruktur på ett ändamålsenligt sätt.

Regeringen känner mycket väl till den rapport som interpellanten nämner. Det redovisades nämligen en studie som FOI utfört på uppdrag av Försvarsmakten och Energimyndigheten. Uppdraget har sin grund i uppgifter som regeringen har gett till Försvarsmakten i tidigare regleringsbrev och till Energimyndigheten i myndighetens instruktion.

FOI:s rapport utgör också ett av flera underlag till Försvarsmaktens redovisning av uppgift 19 i regleringsbrevet för budgetåret 2020. Uppgiften var att analysera jämförbara länders och grannländers erfarenheter av fungerande samexistens mellan försvarsmakt och kraftigt utbyggd vindkraft inom samma geografiska område. Försvarsmakten skulle ge förslag på hur det svenska systemet kan förbättras i det avseendet.

FOI-rapporten ger förslag på hur framtida beslutsfattande kan förändras för att öka möjligheterna till samexistens och redovisar behov av fortsatt utveckling. Den lämnar också ett antal förslag till frågeställningar för framtida forskning. Rapporten kan däremot inte användas i beredningen av specifika ansökningar om tillstånd till vindkraft.

Fru talman! När det kommer till god ton och konstruktivitet är Mikael Larsson ett föredöme. Jag vet att ni hade velat ha 3 procent men att ni kompromissade i detta fall. Jag vet också att ni står bakom inriktningen för grundorganisationen, krigsorganisationen och ekonomin. Det uppskattar jag, och det är konstruktivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Totalförsvaret 2025-2030

När det kommer till Natos försvarsinvesteringar och de utfästelser som de har gjort kan man bara konstatera att det för tio år sedan var tre allierade som låg på 2 procent av bnp. När vi åkte till Washington i juli låg Sverige över 2 procent, men det gjorde även 22 andra allierade. Det drar alltså åt rätt håll, vilket är helt nödvändigt för att Europa ska kunna ta ett större ansvar för sin egen säkerhet. Men det kan säkert finnas skäl att återkomma till just frågan om försvarsinvesteringar eftersom jag tror, som sagt, att trycket kommer att öka på de europeiska allierade som ännu inte har uppnått 2 procent att göra det.

Vid sidan av att man ska uppnå 2 procent av bnp ska man också avsätta minst 20 procent av försvarsutgifterna till forskning, utveckling och materielanskaffning. Även där ligger Sverige mycket väl till. Jag tror att vi ligger på 35-40 procent i fråga om nyanskaffning. Vi står oss alltså väl. Vi förväntar oss att de allierade som inte har uppnått 2-procentsmålet också presenterar en färdplan för att göra det. Detta är ytterst viktigt för Natos förmåga till avskräckning. Men det är också en fråga om solidaritet och sammanhållning inom Nato att man uppnår 2-procentsmålet.

(Applåder)