Niklas Sigvardsson

Fru talman! Vi socialdemokrater tycker också att det är viktigt med en stark lärarroll. Vi tycker att det är viktigt att det är läraren som styr undervisningen, planerar undervisningen och genomför de bedömningar som behövs. Där finns ingen skiljelinje.

Däremot finns det en skiljelinje gällande att man skriver att skolan ska bidra till att eleverna blir aktiva samhällsmedborgare. Det står vi nämligen upp för att den faktiskt ska. Det är det skolan ska åstadkomma: Eleverna ska få ämneskunskaper och färdigheter så att de kan bli vuxna och ta plats i samhällslivet – och där ingår inflytande som en viktig del. Inflytande betyder ju inte bestämmande, utan inflytande betyder att man kan ha en dialog och diskussion med läraren i ett klassrum. När oenigheter uppstår är det dock läraren som bestämmer; det är väldigt tydligt.

Det finns också ett brett forskningsstöd för att det – apropå till exempel den diskussion vi hade förra veckan – ofta blir så att skolregler, det vill säga det som tidigare hette ordningsregler eller liknande, följs mycket bättre när elever är med och tar ansvar för dem. Om alla som verkar i skolan får känna att de har möjlighet att vara med och påverka de dokument som man jobbar efter blir det också mycket lättare att jobba efter dem – att faktiskt hålla sig till de överenskommelser man har slutit.

Därför finns inte den målkonflikt som Josefin Malmqvist målar upp. Det går faktiskt att kombinera en starkare lärarroll med elevinflytande i skolan.

(Applåder)

Fru talman! Större delen av ledamoten Malmqvists anförande bekräftar den bild vi socialdemokrater – och alla – har: att ojämlikheten i skolan har ökat. Så som jag tolkar det Malmqvist pratar om handlar det om att man kan se skillnader när det gäller vilka elever som har tagit vara på inflytandet och vilka elever som inte har gjort det. Kommer man från socioekonomiskt starka områden har man större chans och möjlighet att veta vilken rätt man har. Där behöver skolan vara den motfaktor som faktiskt ser till att det blir jämlikt. Det handlar om att skapa möjligheter för alla, oavsett bakgrund. Det handlar om att de ska få möjligheter senare i livet och att de kan ta sitt inflytande på allvar och göra sin röst hörd i samhällslivet.

Det är en oerhört viktig del som Josefin Malmqvist är inne på i sitt anförande. Ojämlikheten i skolan har ökat de senaste decennierna; det får vi ändå säga. Frågor när det gäller inflytande speglar också just det.

Vi socialdemokrater vet att det – oavsett vad Josefin Malmqvist sa i sitt anförande – går att kombinera en väldigt stark och tydlig lärarroll med att eleverna faktiskt har rätt till inflytande.

Det är väldigt tydligt. Vi kan läsa skollagen. Vi kan läsa om andra förslag som vi faktiskt beslutar om här. Vi socialdemokrater har röstat för att till exempel tona ned skrivningar om vårdnadshavares inflytande. Det handlar om de debatter som vi har just när det gäller de betänkanden som vi pratar om.

Här finns alltså inte den skiljelinje som Josefin Malmqvist vill måla upp.

Det som Josefin Malmqvist i stället målar upp är den här bilden: När ojämlikheten i skolan är stor behöver vi se till att skolan fokuserar på att utjämna den, så att alla elever – oavsett hur många böcker som står i bokhyllan hemma och oavsett vilken utbildningsbakgrund och vilken ekonomisk bakgrund föräldrarna har – har möjlighet till bra undervisning. De ska också kunna lära sig att använda sin röst och sin förmåga för att kunna ha inflytande i skolan.

(Applåder)

Fru talman! Det är en självklarhet att alla lärare i sin skolmiljö står upp för och kan prata om alla saker som står i värdegrunden, som vi jobbar med och som är ett övergripande ansvar. Det behöver inte betyda att det i varje enskild kursplan ska stå att man ska undervisa om sexualkunskap. Vi delar helt synen på det. Det går att ha övergripande delar om demokratiska värderingar, om att vi ska stå upp för jämställdhet och liknande. Men vi kan också ha sådant som är med i de övergripande delarna som inte ingår i undervisningen i varje enskilt ämne. Där är vi helt överens.

Men hela den här debatten kokar ned till vad vi socialdemokrater tycker är viktigt. Regeringen har valt att ändra examensmål på lärarutbildningen, till exempel. Man har tagit bort det här området därifrån. Man tar bort det i de övergripande delarna i läroplanen. Det innebär att detta faktiskt riskerar att försvinna helt från lärarutbildningen runt om i landet, och då försvagas möjligheten att ha de här tuffa samtalen. Man gör den här konsekvensändringen. Det står inte med i de övergripande delarna i läroplanen, och det står inte med som ett direkt examensmål i lärarutbildningen. Det finns alltså ingen skyldighet i någon lärarutbildning i vårt land att prata om de här frågorna.

Det får alltså en problematisk effekt när den här delen försvinner i läroplanen i och med de ändringar som man gjort i lärarutbildningen. Detta är på förordningsnivå. Det är alltså regeringen som har beslutat om det – det har inte gått genom den här kammaren.

Vi socialdemokrater tycker att det är en principiellt viktig fråga att vuxna i skolan ska kunna ta ansvar och att alla vuxna som varje dag möter barn och elever ska kunna ta de här tuffa samtalen.

(Applåder)

Fru talman! Saker kan vara viktiga på riktigt och ändå inte stå med i läroplanen. Där kan jag dela Joar Forssells bild. Därmed har vi klarat av diskussionen om vad vi menar med viktigt på riktigt.

Jag kunde egentligen upprepa en del av replikskiftet med Patrick Reslow, där jag förklarade varför vi anser att det principiellt är viktigt att de vuxna som finns i skolmiljön är trygga och har de kunskaper som behövs för att prata om dessa tuffa frågor. Många av frågorna är väldigt känsliga, för de berör frågor om livet, sexualitet, relationer, samtycke och om hedersrelaterat våld och förtryck. Det är frågor som, på ett annat sätt än AI eller hållbar utveckling, ligger nära individen och är väldigt känsliga.

Därför blir alla de samtal som en ung människa vågar ha med en vuxen i skolan gällande dessa områden väldigt känsliga. Det är väldigt tydligt att de vuxna som rör sig i den här miljön behöver vara utrustade med de kunskaper som behövs för att kunna ha den typen av diskussioner eller för att kunna vara inlyssnande på det sätt som situationen kräver. Det är därför vi socialdemokrater tycker att det är viktigt – det är en principiell och grundläggande värdering – att de här delarna står i de övergripande delarna.

Vi är helt med på att man i vissa kursplaner ska lyfta fram detta och förtydliga att det ska vara en del av ämnesundervisningen. Vi har inte räknat upp matematik och liknande. Vi vill se vad regeringen nu tar fram. Regeringen och ministrar har ju vid olika tillfällen pratat om olika ämnen där detta behövs och om olika många ämnen där det behövs. Där väntar vi fortfarande på svar från regeringen. Hur ser utkasten för kursplaner ut?

Men vi socialdemokrater anser att detta ska vara på en övergripande nivå. Vuxna i skolan med olika ämnesbakgrunder ska kunna ha de här tuffa och riktigt svåra samtalen.

Fru talman! Låt mig börja med elevinflytandet. Det går alldeles utmärkt att ha en stark lärarroll där läraren är den som bestämmer i klassrummet och samtidigt låta elever ha inflytande.

Jag brukar inte gilla att i talarstolen prata om att jag jobbat som lärare innan jag hamnade i riksdagen. Men under alla de år jag jobbade som lärare hade Patrick Reslow varit jättevälkommen att besöka mina klassrum. Där var det tydligt att det var jag som bestämde ämnesinnehåll och hur vi jobbade med bedömningar, men vi kunde samtidigt ha ett samtal om hur vi skapar ett så bra klassrumsklimat som möjligt. Var vi oense fanns det ingen otydlighet om att det var jag som bestämde i klassrummet.

Men det är ganska tydligt att man kan kombinera detta med att bjuda in till inflytande och ha samtal om förhållningsregler och liknande. Det kan man kombinera med en stark lärarroll.

Detta tycker vi socialdemokrater att vi ska ha i alla klassrum i det här landet. Vi ska ha en stark lärarroll kombinerat med elevinflytande, där elever har möjlighet att i dialog med sina lärare kunna jobba med att skapa en så bra skola som möjligt. Både lärare och elever vill ju ha en så bra och trygg skola som möjligt där vi lär oss så mycket som möjligt. Det finns ingen åtskillnad i den delen.

Låt mig komma till detta med demokratiska värden. Det är väl glädjande om det nu är tydligt att hedersrelaterat våld och förtryck inte är förenligt med demokratiska värderingar enligt Tidöregeringens sätt att se det. Då hade vi också kunnat skriva in det tydligt i läroplanens inledande delar, bland de grundläggande värderingarna, så att det inte går att tolka på något annat sätt.

Om man röstar på den reservation som vi socialdemokrater med flera står bakom blir detta tydligt. Då kan vi se till att vi också blir så tydliga som jag uppfattar att också Patrick Reslow vill att vi ska vara. Vi ska vara tydliga med vilka demokratiska värderingar vi jobbar efter.

Man har fortfarande chansen att lägga till att vi i den här kammaren står upp för att hedersrelaterat våld och förtryck står i strid med de grundläggande demokratiska värderingarna.

(Applåder)

Fru talman! Jag ska försöka svara på de frågor som har ställts.

Det är väl ganska tydligt för den som lyssnat på mitt anförande att svaret på den första frågan – vem det är som bestämmer i klassrummet – är att det är läraren. Jag tycker att det var väldigt tydligt. Om man tolkar anförandet på annat sätt blir jag faktiskt väldigt förvånad. Jag tycker att det var väldigt tydligt.

Det är läraren som bestämmer i klassrummet när det gäller hur undervisningen ska bedrivas, vilka ämnesområden som tas upp när och hur man bedömer dessa. Det är ganska tydligt, och den frågan är inte särskilt svår.

Sådant som gäller sexualitet och samlevnadskunskaper är det viktigt att kunna ha med både i kursplaner med ämnesinnehåll, där man tar upp detta utifrån de mål och det innehåll som bestäms i varje enskild kursplan, och som en mer principiell fråga som handlar om det förhållningssätt vi vuxna har i skolan. I skolans värdegrund står vissa givna uppdrag, som vi ser det som viktigt att alla vuxna i skolan kan och också står upp och försvarar. Det handlar om att möjliggöra att elever kan ha förtrogna samtal med dem som befinner sig i skolan. Det är inte så konstigt.

Det är rimligt att vissa lärare mer praktiskt kommer att ha undervisning på dessa ämnesområden medan andra lärare mer aktivt kommer att kunna jobba när det uppstår situationer på skolan. De ska också kunna möta elever som kommer med dessa problem, antingen det handlar om att en elev anförtror sin lärare något i en rastmiljö eller liknande. Den principiella delen handlar om att alla vuxna i skolan ska ha ett ansvar att jobba med de här frågorna.

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2 och reservation 8 i betänkandet.

Den här debatten handlar om skolans kanske allra viktigaste styrdokument – de dokument som varje dag vägleder lärare, rektorer och elever runt om i landet. Därför måste förändringar i läroplanerna präglas av långsiktighet, eftertanke och bred förankring.

Svensk skola behöver styrdokument som är begripliga, sammanhållna och användbara i klassrummet. Lärare ska kunna ägna sin tid åt undervisning och elevernas kunskapsutveckling, inte åt att tolka otydliga formuleringar eller navigera mellan motstridiga skrivningar. Det är därför rimligt att se över läroplanernas struktur och innehåll.

Men just eftersom läroplanerna är så grundläggande för skolans verksamhet borde detta arbete ha genomförts i bred parlamentarisk enighet. Skolans riktning kan inte ändras efter varje regeringsskifte. Vi behöver stabila spelregler som ger lärare, elever och huvudmän trygghet över tid. Därför hade breda parlamentariska kommittéer och regelrätta samtal mellan regering och opposition varit det naturliga sättet att genomföra denna typ av förändring.

Fru talman! Vi socialdemokrater välkomnar ambitionen att stärka kunskapsuppdraget. Sverige behöver en stark kunskapsskola. Men det är också värt att påminna om att arbetet med att förtydliga styrdokumenten inte började med den här regeringen. Under den socialdemokratiskt ledda regeringen påbörjades ett omfattande arbete för att minska otydligheterna, renodla uppdraget och skapa bättre förutsättningar för lärarna att fokusera på kärnuppdraget, nämligen undervisningen.

Problemet är därför inte att regeringen vill förtydliga läroplanerna. Problemet är att man väljer att samtidigt ta bort eller försvaga delar som är avgörande för skolans demokratiska uppdrag och för elevernas rätt till kunskap om sin egen samtid.

Fru talman! Detta tar våra reservationer i betänkandet sikte på. Vi värnar elevernas inflytande i skolan och motsätter oss en utveckling där staten i allt större utsträckning detaljstyr undervisningsmetoder och arbetssätt. Lärarna ska, utifrån sin profession och sin kunskap om elevernas behov, vara de som avgör hur undervisningen bäst bedrivs.

Vi vill också säkerställa att den icke-konfessionella undervisningen även fortsättningsvis tydligt kommer till uttryck i läroplanerna. Skolan ska vara en gemensam och sammanhållande kraft som vilar på demokratins och vetenskapens grund.

Därutöver menar vi att områden som sexualitet, samtycke och relationer samt hedersrelaterat våld och förtryck måste ha en tydlig och självklar plats i skolans styrdokument även framöver. Det handlar inte om sidofrågor. Det handlar om elevernas rätt till kunskap, och det handlar om jämställdhet, frihet och varje barns rätt att växa upp utan förtryck och begränsningar.

Fru talman! En av de mest oroande delarna i propositionen och betänkandet är att regeringen väljer att försvaga skrivningarna om sexualitet, samtycke och relationer i läroplanernas mål och grundläggande uppdrag. För många barn och unga är skolan den enda plats där de möter kunskap om jämställdhet, kroppslig integritet, relationer och sina rättigheter. Detta gäller inte minst barn och unga som växer upp i hederskontexter eller i miljöer där flickors och pojkars frihet begränsas, där sexualitet är tabubelagt eller där hbtqi-personers rättigheter förnekas.

Att Tidöregeringen föreslår att sexualitet, samtycke och relationer, även skrivningar om hedersrelaterat våld och förtryck, ska strykas från läroplanernas mål och grundläggande uppdrag, alltså från skolans övergripande värdegrund, och i stället begränsas till enskilda kursplaner är ett allvarligt misstag. Därför duger det inte att regeringsföreträdare säger att frågorna fortfarande ska tas upp i vissa ämnen. Om vi tycker att dessa frågor är viktiga på riktigt är det viktigt att de blir en tydlig del av skolans gemensamma uppdrag. Annars riskerar arbetet att fragmentiseras och bli beroende av enskilda lärares engagemang.

Barn som inte får med sig demokratiska och jämställda värderingar hemifrån måste kunna möta dem i skolan. Det kräver ett aktivt arbete från hela skolans sida – inte att ansvaret smalnas av så att detta görs till en fråga för några få lektioner i några få ämnen. Vi kan inte bekämpa hedersförtryck samtidigt som vi suddar ut skolans ansvar för att förebygga det.

Fru talman! En annan del där regeringen väljer att försvaga läroplanerna handlar om elevernas inflytande. Låt mig vara tydlig: Det är läraren som leder undervisningen. Det är läraren som planerar, genomför och utvärderar arbetet i klassrummet. En stark lärarroll och ett tydligt ledarskap är grundläggande för en fungerande skola.

Men därifrån är steget långt till att nedvärdera elevernas möjlighet att påverka sin utbildning. Regeringen konstaterar själv i propositionen att bestämmelserna om elevinflytande finns kvar i skollagen. Vi menar att läroplanerna också bör ge stöd för det uppdraget och de skrivningarna i lagstiftningen.

Fru talman! Elevinflytande handlar inte om att eleverna ska bestämma vad det ska undervisas om eller hur betyg ska sättas. Det handlar om att ge eleverna möjlighet att ta ansvar, göra sin röst hörd och vara delaktiga i frågor som rör deras skolgång. Detta är en viktig del av skolans demokratiuppdrag.

En skola som talar om ansvar men inte ger elever möjlighet att öva på ansvar riskerar att fostra till passivitet snarare än att fostra aktiva samhällsmedborgare. Erfarenheterna från många skolor är dessutom tydliga: När elever upplever att delaktigheten ökar upplevs även engagemanget, trivseln och ansvarstagandet öka.

Därför är det viktigt att de föreskrifter som nu tas fram utformas med respekt för skollagens intentioner. Ett starkt elevinflytande på övergripande nivå står inte i motsättning till en lärarledd undervisning, tvärtom. En tydlig lärarroll och meningsfull elevdelaktighet kan och bör gå hand i hand. Det rör sig inte om ett val mellan det ena och det andra; en bra skola behöver båda.

Fru talman! Ytterst handlar den här debatten om vilken skola vi vill bygga för framtiden. Vi socialdemokrater vill se en stark kunskapsskola med höga ambitioner för varje elev – en skola med tydliga läroplaner, ordning och reda, studiero i klassrummet och höga förväntningar på både elever och vuxna, där fler elever når godkända resultat än vad nuvarande regering lyckas med och där varje barn får möjlighet att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Men kunskapsskolan får aldrig reduceras till enbart ämneskunskaper och provresultat. Skolan har också ett demokratiskt uppdrag. Därför vill vi se en skola som står upp för jämställdhet, människors lika värde och varje människas frihet att forma sitt eget liv – en skola som tydligt tar ställning mot hedersrelaterat våld och förtryck och som ger barn och unga kunskap om relationer, samtycke och sina rättigheter, där elever får möjlighet att vara delaktiga och ta ansvar i en demokratisk gemenskap.

Vi vill också se en skola där lärarnas professionalitet respekteras, där staten anger riktningen men inte detaljstyr undervisningsmetoderna. Det är lärarna, inte politikerna, som bäst avgör hur undervisningen ska bedrivas i klassrummet.

Avslutningsvis, fru talman: En stark kunskapsskola byggs inte enbart genom nya skrivningar i läroplaner och styrdokument. Den byggs med skickliga lärare och tillräckliga resurser och genom att pengar som är avsedda att användas för våra barns och elevers utbildning också går dit och inte hamnar i aktieägares fickor. Först då kan ambitionerna i denna kammare bli verklighet i varje klassrum.

(Applåder)

Fru talman! Det blir uppenbart att Liberalerna försöker smita från de grundläggande värderingar detta handlar om.

Enligt Liberalerna och regeringen handlar det om att flytta sexualundervisningen till relevanta ämnen. Tidigare pratade ministern om sex, sju eller åtta ämnen, men nu är det nere i kanske tre. Men när det går över till att handla om specifika ämnen och ett visst antal lektioner under en hel grundskoletid kan det vara ganska enkelt för föräldrar att försöka få barnen att inte gå till skolan de dagar det är sexualundervisning inom dessa specifika ämnen.

För oss handlar det inte om att det inte är bra med sexualundervisning. Den ska självklart in i kursplanerna. Men det handlar också om de grundläggande värderingarna i läroplanen. Vi vill ge alla lärare, oavsett ämnesinriktning, möjligheten att ta tuffa samtal med eleverna. Alla lärare möter elever som tar med sig vardagen och livet in i skolan, och då är det viktigt att alla lärare, och även all övrig skolpersonal, fostras i att jobba med de grundläggande värderingarna i vårt samhälle.

Därför är det viktigt att detta också står med i de inledande delarna av läroplanen, som är generella för alla lärare. Jag säger inte att sexualundervisning ska ingå i kursplanen för syslöjd, men vi socialdemokrater tycker att det är rimligt att ge lärare verktyg så att de kan möta eleverna och ta tuffa samtal om deras vardag och liv, även i dessa frågor. Vi vill att alla lärare ska vara bekväma med att ta dessa samtal.

Därför är det tråkigt att höra Liberalerna ta ett steg bakåt, för de har historiskt kunnat kroka arm med oss socialdemokrater och stå upp för detta.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Joar Forssell för anförandet.

Jag tänker ta upp en del som Joar Forssell från Liberalerna inte nämnde här. Han nämnde uppbyggnaden av kunskapsskolan och hela den biten, men i förslaget till ny läroplan är det också en hel del delar som försvinner ur planen. Vi ska ha fokus på kunskapsuppdraget, men vi ska också ha ett stort och tydligt fokus på grundläggande värderingar.

Ett område där det är tragiskt att Liberalerna har backat under den här fyraårsperioden, där vi tidigare kunde lita på att liberaler och socialdemokrater kunde kroka arm, är frågor om sexualitet, samtycke och relationer och även frågor om hedersrelaterat våld och förtryck. Liberalerna har genom historien försökt agera på ett positivt sätt när det gällt att lyfta upp dessa frågor i den allmänna debatten och även att se till att våra elever får med sig bra kunskaper genom livet. Vi har också kunnat genomföra gemensamma reformer.

När vi nu ska anta en ny läroplan är det därför tråkigt att man förminskar och tar bort delar om hedersrelaterat våld och förtryck, sexualitet, samtycke och relationer. Ska vi på riktigt kunna få bort problemen med hederskontexter och liknande i samhället är det viktigt att vi fostrar våra barn och unga, att de stärks i sin kunskap och att de får verktyg för att kunna ta sig bort från kontexter där de kanske inte får uttrycka sin egen vilja utan tvingas in i normer och värderingar som de själva inte har. Där är skolan en väldigt viktig del för att kunna skapa ett frirum och en fristad för dessa barn och unga.

Därför blir frågan varför Liberalerna har svängt och numera tonar ned detta arbete i skolan och inte vill att våra barn och unga ska få verktyg för att kunna göra ett föräldrauppror över sin sexualitet eller bara fly från hedersförtryck och våld.

(Applåder)

Fru talman! Jag blev inte riktigt klok på hur resonemanget om olika kulturer hörde ihop med det här.

Som ledamoten beskriver det ska man arbeta aktivt med förväntansdokumentet. Då borde det ändå rimligtvis bli en hel del arbete för lärarna, i alla fall om man med själ och hjärta ska kunna stå upp för förväntansdokumentet. Som ledamoten Grubb beskriver det ska man jobba med det i början av terminen. Men i betänkandet står det också att man upprepade gånger och regelbundet ska prata och informera om förväntansdokumentet. Det kommer också att behöva genomföras revideringar av dokumentet – man kommer på saker under tidens gång, det behöver uppdateras varje gång skolreglerna uppdateras och så vidare. Att då säga att det inte kommer att bli så betungande håller inte riktigt.

Vad är värdet av det förväntansdokument som ledamoten Grubb pratar om? Det skiljer sig inte så mycket från skolreglerna, som även vi ställer upp på – det finns ingen reservation om skolregler från oss socialdemokrater i det här betänkandet. Behöver vi verkligen två olika dokument som är snarlika varandra i regleringen av svensk skola?

Det ska vara tydligt vilka ramar och regler som gäller. Man ska tillgodose elevernas behov. Det ska finnas tydliga förväntningar och krav på både elever och vårdnadshavare, men också tydliga politiska krav på vad skolan ska innefatta. Då är det fråga om skattebetalarnas, elevernas och föräldrarnas krav på vad skolan ska innehålla.

Vi socialdemokrater ser inte nyttan med ett förväntansdokument som ligger så nära skolreglerna. Det står faktiskt i betänkandet att huvuddelen av förväntansdokumentet ska utgöras av skolreglerna, som också beslutas av rektorn. Behövs det i denna tid två separata men snarlika dokument för regleringen av skolan?

(Applåder)

Fru talman! I och med att det är ledamoten Grubbs sista debatt här i kammaren får vi väl kosta på oss ett replikskifte i alla fall.

I ledamoten Grubbs anförande finns det delar som jag självklart instämmer i. Att vi nu gör om ordningsregler till skolregler och att de ska gälla för hela skolenheten har jag inga problem med. I de flesta skolor som jag har besökt eller arbetat i har det inte varit några problem med att ordningsreglerna inte skulle gälla för alla i skolan.

Jag blev ändå lite nyfiken när ledamoten pratade om det nya dokument som man vill instifta i och med det här betänkandet, nämligen förväntansdokumentet. Som ledamoten Grubb och Sverigedemokraterna beskriver förväntansdokumentet ska det ske en hel del arbete med att förankra dokumentet hos både elever och föräldrar. När man tar fram ett sådant här dokument bör det därmed bli en hel del arbete för rektorer, administrativ personal och lärare på skolorna för att det ska bli verklighet. Sedan bör man följa upp det, jobba med det aktivt och så vidare.

Regeringen pratar ofta om att lärarnas dokumentationsarbete ska minska och inte öka. Vi socialdemokrater ser en överhängande risk för att det blir mer dokumentationsarbete för lärarkåren om man inför ett nytt dokument som inte skiljer sig så mycket från de skolregler som ska vara en del av förväntansdokumentet. Varför behöver vi två olika typer av dokument när förväntansdokumentet ändå ska innefatta det som nu kommer att kallas skolregler? Varför behöver vi ett ytterligare dokument som riskerar att öka dokumentationsbördan?

Fru talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservation 8.

Jag vill börja i det som borde vara självklart. Varje elev ska gå till skolan utan oro. Varje barn ska mötas av vuxna som ser, agerar och tar ansvar. Varje klassrum ska vara en plats där undervisningen kan börja i tid, där läraren får undervisa och där eleverna får arbetsro nog att lära sig. Detta är Socialdemokraternas utgångspunkt i den här debatten.

Trygghet och studiero är inte en sidofråga i skolpolitiken. Det är en grundförutsättning för kunskap, jämlikhet och framtidstro.

Den elev som varje dag går till ett klassrum präglat av stök, kränkningar eller oro får inte samma chans som den elev som möts av lugn, struktur och tydliga vuxna. Den lärare som gång på gång tvingas avbryta sin undervisning för att hantera ordningsstörningar får inte rimliga förutsättningar att göra sitt arbete. Därför behöver skolan tydliga regler, starkt vuxenansvar och reella möjligheter att agera.

Lärare och rektorer ska inte lämnas ensamma i svåra situationer. Det ska finnas verktyg för att hantera elever som allvarligt stör undervisningen och som utgör en risk för andra elevers trygghet. Men, fru talman, om vi menar allvar med trygghet och studiero måste vi också tala om det som faktiskt förändrar vardagen i klassrummet. Ordning byggs nämligen inte bara med paragrafer. Den byggs med vuxennärvaro. Den byggs med tillräckliga resurser. Den byggs med specialpedagogiskt stöd, rimliga klasstorlekar och ett ledarskap där rektorer och lärare har förutsättningar att vara närvarande i skolans vardag. Den byggs inte genom att vinster läcker ut ur svensk skola. Där har den här regeringen inte levererat den här mandatperioden. Därför behöver vi ett regeringsskifte i höst.

Fru talman! Flera delar av det förslag som vi debatterar i dag är viktiga. Det gäller exempelvis detta med att tydliggöra huvudmannens och rektorns ansvar. Att skolan som huvudregel ska vara mobilfri är också rimligt. Mobiltelefoner ska inte styra skoldagen, störa undervisningen eller försvåra den sociala gemenskapen. Det finns alltså positiva delar i det här betänkandet. Men propositionen har också tydliga brister.

En central brist i betänkandet handlar om akutskolor. Det är också där det finns en viktig politisk skiljelinje i debatten. Akutskolor kan spela en viktig roll. Rätt utformade kan skolorna ge möjlighet att snabbt bryta en ohållbar situation. De kan skapa arbetsro för klasskamrater och lärare samtidigt som elever som placeras där får ett mer samlat stöd, tydligare ramar och möjlighet att komma tillbaka till undervisningen. Men just därför måste akutskolor hanteras med stor omsorg.

De får inte bli en avstjälpningsplats för elever som skolan inte förmår hantera. Detta får aldrig bli ett sätt att flytta bort problemen från den ordinarie skolan utan att ta ansvar för orsakerna bakom problemen. Det får aldrig bli en reform där elever som ofta har allra störst behov av stabilitet, kontinuitet och professionellt stöd hamnar i en verksamhet där ansvarskedjan är otydlig.

Här menar vi socialdemokrater att det blir fel att öppna för att akutskolor ska kunna bedrivas på entreprenad och privatiseras. Elever som placeras i akutskolor befinner sig ofta i en mycket utsatt situation. Det kan handla om elever med stora stödbehov, elever som har hamnat i upprepade konflikter, elever som själva far illa eller elever vars skolgång under lång tid inte har fungerat. Då behöver samhället ta ett tydligt ansvar. Då behöver huvudmannen, rektorn, elevhälsan och undervisningen hänga ihop. Att i det läget lägga ut verksamheten på entreprenad och riskera att försvaga det sammanhållna ansvaret ser vi som problematiskt.

Fru talman! Det är inte marknaden som ska bära ansvaret för de elever som skolan har svårast att nå. Det är det offentliga skolväsendet som ska göra det. Risken med entreprenadlösningar är att ansvaret delas upp mellan olika aktörer, att insynen minskar och att skolans långsiktiga uppdrag försvagas.

Vi vet att trygghet och studiero inte skapas genom att man flyttar elever mellan verksamheter. Det avgörande är vad som händer före, under och efter en placering. Vilket stöd fick eleven före placeringen? Vilken undervisning får eleven under placeringen? Hur arbetar skolan med klassen som eleven lämnar? Hur säkerställer man att återgången faktiskt fungerar på riktigt? Det är där vi politiker måste lägga kraften.

Akutskolor kan vara och ska vara en del av ett sammanhållet ansvar för eleven. Vi socialdemokrater står bakom en skola där vuxenvärlden agerar tydligt. Elever som hotar, kränker och förstör undervisningen ska möta konsekvenser. Andra elevers trygghet och rätt till undervisning väger tungt. Men vi står inte bakom principen att skolans svåraste uppdrag ska privatiseras bort. Det är därför vi socialdemokrater säger nej till förslaget om akutskolor på entreprenad.

Fru talman! Den andra delen i den här propositionen där vi har invändningar handlar om förväntansdokument. Det riskerar att bli en administrativ konstruktion i en skola som redan har en stor dokumentationsbörda. Lärare behöver mer tid för undervisning, relationsskapande arbete och uppföljning av elevers behov. De behöver inte fler dokument som ska upprättas, förankras och hanteras utan att det är tydligt hur de faktiskt kommer att bidra till en bättre studiero.

Det är inte okunskap om att skolan förväntar sig gott uppförande som är huvudproblemet. Problemet är ofta att skolorna saknar tid, personal, elevhälsa, specialpedagogiskt stöd och resurser för att kunna möta eleverna i tid. När elever inte får rätt stöd i tid växer problemen. När elevhälsan är för långt bort, när speciallärarna inte räcker till och när klasserna är för stora hamnar ansvaret till slut hos den enskilda läraren i ett klassrum där resurserna inte matchar uppdraget. Att då lägga till ett förväntansdokument riskerar att tynga läraren med ytterligare dokumentation, och det anser vi är fel.

Avslutningsvis, fru talman! Vi socialdemokrater vill ta tillbaka kontrollen över skolan. Skolans pengar ska gå till eleverna, inte till aktieägares fickor. Lärarna ska få bättre förutsättningar att undervisa. Rektorer ska få mandat men också resurser. Elever ska mötas med höga förväntningar men också med det stöd som krävs för att nå dem.

Det är så vi skapar trygghet och studiero på riktigt. Alla elever har rätt till en trygg skoldag. Alla lärare har rätt till en arbetsmiljö där det går att undervisa. Hela Sverige har rätt att kräva en skolpolitik som faktiskt stärker klassrummet, där skolan avgörs varje dag.

(Applåder)

Herr talman! Då kan jag som socialdemokrat förvänta mig att Moderaterna kommer att fortsätta driva på för att det verkligen ska vara lika villkor. Utifrån det vi diskuterar just nu kommer det ju fortfarande att finnas utrymme för affärshemligheter, vilket gör att kommunala skolor och fristående aktörer inte behandlas på exakt samma sätt. Det är ganska tydligt både i dagens debatt och i propositionen att det finns delar i det friskolorna gör som fortfarande kommer att ligga under sekretess och inte vara offentliga.

Ledamoten sa att hon är för likvärdiga villkor mellan friskolor och kommunala skolor, så då måste min fundering bli: Kommer Moderaterna att gå vidare med att utöka offentlighetsprincipen så att den faktiskt gäller likvärdigt för både kommunala skolor och friskolor?

Herr talman! Den här debatten handlar inte om huruvida friskolorna ska finnas eller inte utan om att de borde ha samma villkor som offentligt drivna skolor. Moderaterna försöker skrämmas med att vi vill lägga ned friskolor, att vi inte vill ha dem här. Det rimliga svaret på det är att vi vill att alla som driver skolor ska göra det på ett likvärdigt sätt så att vi på riktigt kan säkerställa att de pengar som avsätts till skolan går till barn och elever, lärare, läromedel och sådant som faktiskt hör skolan till. Det är den viktigaste delen.

Hela vår kritik mot den marknadshysteri som har rått i svensk skola gäller att vi inte kan veta att det system vi just nu har innebär det bästa för våra barn och elever. Det handlar inte om att vi vill stoppa friskolorna, som det skräms med, men vi tycker att de ska jobba på lika villkor. Om en kommun är skyldig att upprätta handlingar och kunna tåla granskning måste detta gälla också en aktör som driver friskolor.

Som jag var inne på i mitt replikskifte med Liberalerna är det även viktigt att påpeka, när vi pratar om skolor och överbyggnad, att en skola med 450 elever är en relativt stor skola. En förskola med 100 barn är en relativt stor förskola. Man kan faktiskt upprätthålla den typen av koll på sina handlingar, och man ska också kunna lämna ut dem inom en rimlig tid. Jag tycker att det är ganska tydligt.

Vi säger inte att skolorna är jättestora. Vi säger: Har man en skola med 450 elever eller en förskola med 100 förskolebarn borde det vara rimligt att man kan lämna ut dessa uppgifter utan de här tydliga lättnadsreglerna.

Frågan när det gäller den moderata logiken blir: Vill man på riktigt att vi i skolans dokument ska kunna se hur saker går till, hur skolan bedrivs och vilka avvägningar som görs? Står Moderaterna helhjärtat upp för principen att allt ska kunna granskas så att vi kan jämföra skolor på riktigt?

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att de allra flesta som följer den här debatten förstår. Vi socialdemokrater vill göra upp med marknadsskolan. Det betyder att uppgifter som man har för att bedriva skolverksamhet ska vara öppna för granskning. Jag tror att det är precis detta vi pratar om här.

Nu försöker Patrick Reslow märka ord och dribbla med olika ord.

Det här handlar om att vi socialdemokrater tycker att fler delar av friskolornas verksamhet ska vara öppna för demokratisk insyn, inte att det ska inskränkas ytterligare. Vi vill att mer ska vara öppet så att skattebetalarna kan granska skolan och se att de pengar som avsatts gemensamt för skola och utbildning går till barnen, till lärarna så att de kan ge bra utbildning, till elevhälsan och till all annan viktig personal i skolan. Jag tror att det är ganska tydligt för dem som tittar på debatten att detta är vad vi socialdemokrater vill.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Patrick Reslow, för frågan!

Det här är ganska väsentligt. Om man läser propositionen och lagförslagen avseende undantag när det gäller sekretessen för affärshemligheter ser man att det fortfarande finns ganska mycket i driften av en skola som inte omfattas av de undantag som görs i sekretesslagstiftningen. Det är så logiken ser ut när vi öppnar upp det. Vad är det som inte ska omfattas av sekretess? Det är så lagen är uppbyggd.

Vi socialdemokrater tycker att man på ett bättre sätt måste kunna följa friskolornas avvägningar när det gäller rekrytering av elever. Delar finns med i förslaget, men förslaget tar inte fullt ut upp hur rekryteringsarbetet funkar och att elever rekryteras till skolor. Hur konstruerar man skolverksamheten? Hur använder man pengarna? Var i systemet uppstår vinsten? Det är en ganska tydlig del.

Vi socialdemokrater tycker inte att vinstintresset ska väga tungt i skolväsendet. Vi tycker inte att marknadens logik är bra för svensk skola. Fokus ska ligga på elever och lärare och på att människor har rätt till utbildning. Därför tycker vi inte att man ska kunna klassa saker som affärshemligheter i skolverksamhet.

Herr talman! Inledningsvis yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 4.

Det här betänkandet handlar i grunden om en mycket enkel princip: Den som tar emot skattemedel för att bedriva skola ska tåla insyn och öppenhet. Skolan är inte vilken verksamhet som helst. Det handlar om våra barns framtid. Det handlar om trygghet, stödinsatser, elevhälsa och betyg – och om hur våra gemensamma resurser används. Att bedriva skola är i den meningen en offentlig förvaltningsuppgift, och det gäller oavsett om huvudmannen är kommunal eller fristående.

Därför är det i grunden bra att offentlighetsprincipen nu föreslås införas hos enskilda huvudmän. Det är ett steg i rätt riktning. Det är dock inte tillräckligt, herr talman, för regeringen tar ett steg framåt men stannar halvvägs. Man säger sig vilja ha öppenhet men bygger samtidigt in undantag. Man säger sig vilja stärka insynen men accepterar att centrala delar fortsättningsvis kommer att kunna undanhållas. Man säger sig vilja ta ansvar för skolan men vågar inte fullt ut göra upp med marknadsskolans logik.

Detta är högerns skolpolitik i koncentrat: Man erkänner problemet i rubriken men skyddar marknadsskolan i paragraferna.

För det första är den här propositionen alldeles för generös när det gäller lättnadsregler. Regeringen föreslår att lättnadsreglerna för hantering och bevarande av handlingar ska gälla huvudmän med högst 450 barn inom grundskolan. När det gäller huvudmän som enbart bedriver förskoleverksamhet får det vara högst 100 barn.

Herr talman! Om man har 450 barn och elever har man inte någon liten verksamhet eller byskoleverksamhet, som vi har talat om tidigare i debatten. Det kan handla om flera skolor och många anställda. Stora offentliga resurser används, och varje dag fattas många beslut som påverkar barns och elevers framtid.

Vi socialdemokrater har därför varit tydliga med att vi anser att offentlighetsprincipen måste omfatta samtliga huvudmän i skolväsendet utan att generösa undantag och lättnader införs. Det gäller framför allt medelstora skolor, som har mellan 100 och 450 elever.

I regeringens proposition kan vi se att upp till 86 procent av de fristående skolorna och förskolorna kommer att vara föremål för lättnadsregler. Det är inte rimligt att kommunala skolor ska erbjuda full insyn medan fristående aktörer med hundratals elever ska få lättnader. Om en huvudman är tillräckligt stor för att bedriva skattefinansierad skolverksamhet för hundratals barn måste den också vara tillräckligt stor för att tåla den demokratiska granskningen.

Här går en tydlig skiljelinje. Högern talar gärna om ordning och reda i skolan och kontroll över skattepengar, men när det gäller kontroll över skattemedel som går till fristående skolor blir det plötsligt väldigt försiktigt. Då ska det göras undantag och mildras.

För det andra, herr talman, kommer affärshemligheter även i fortsättningen att väga tungt i den här verksamheten. Som offentlighetsprincipen ser ut nu kommer den inte att vara tillräcklig. När det gäller centrala uppgifter om friskolornas ekonomi kommer man i fortsättningen att hänvisa till aktiebolagslagen och till att det rör sig om drifts- och affärshemligheter.

I vår motion pekar vi på att affärs- och driftsförhållanden i stor utsträckning kommer att kunna hållas hemliga. Det innebär att centrala frågor om hur man använder gemensamma resurser, som borde gå till barn och elever, inte kommer att kunna granskas fullt ut av allmänhet, föräldrar eller journalister. I praktiken innebär det att vi inte kan vara säkra på att barnen får en så bra utbildning som de har rätt till – bolagens intressen kanske väger tyngre.

Detta är inte bara en teknikalitet, utan det handlar om själva kärnan i skoldebatten. Hur används skolpengen? Hur flyttas resurser mellan skolor? Hur uppstår vinster? Hur mycket av pengarna går till undervisning, elevhälsa och stöd, och hur mycket försvinner in i andra koncernstrukturer? Sådant måste vi kunna granska.

Utan verklig tillsyn i ekonomin blir det svårt att följa skattemedlen. Utan insyn i resursfördelningen blir det svårt att se om pengarna går dit där behoven är som störst. Utan öppenhet kring centrala ekonomiska förhållanden blir offentlighetsprincipen en fasad.

Socialdemokraterna menar att vi måste tillämpa offentlighetsprincipen fullt ut, utan undantag för affärshemligheter. Det är en självklarhet att skolans pengar ska gå till fler lärare, bättre stöd, tryggare klassrum och likvärdigare utbildning. Skolans pengar får inte gömmas bakom affärshemligheter, koncernupplägg och sekretessbelagda kalkyler.

För det tredje, herr talman, vill jag prata lite om komvux. Komvux lämnas helt utanför den proposition som vi nu debatterar. Vi vet att även vuxenutbildningen finansieras av offentliga medel och att den är en viktig del av utbildningssystemet. Vi vet att vuxenutbildningen handlar om människors framtid – om möjligheten att läsa in behörigheter, ställa om mitt i livet, byta bana och få en ny chans. Fristående anordnare i komvux måste också omfattas av offentlighetsprincipen. Det är svårt att se varför principen om öppenhet ska sluta att gälla efter gymnasieskolan i stället för att fortsätta på komvux.

Om offentliga medel används för utbildningsverksamhet som påverkar människors framtid, och om utbildningens kvalitet är avgörande för individen och samhället, måste insynen vara god. Då duger det inte att säga att kommunen fortfarande har huvudmannaskapet och att det räcker så. För vuxna som studerar och möter utbildningen i vardagen, för lärare som jobbar, för journalister som vill granska eller för skattebetalare som vill veta vad pengarna går till spelar det ingen roll hur avtalskedjan är konstruerad – vi måste kunna följa pengarna i alla fall.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det här betänkandet visar på en tydlig politisk skiljelinje. Vi socialdemokrater välkomnar att offentlighetsprincipen införs, men vi tänker inte låtsas att förslaget är tillräckligt. Lättnadsreglerna är alltför generösa. Affärshemligheter kommer även fortsättningsvis att tillåtas väga tungt, och komvux kommer fortsatt att lämnas helt utanför.

Det är inte att fullt ut ta tillbaka kontrollen över skolan, utan det är att ta ett steg men sedan stanna när marknadsintressena börjar protestera alltför högljutt. Den svenska skolan behöver därför en annan riktning. Den behöver mer öppenhet, inte fler kryphål. Den behöver mer ansvar och mer demokratisk kontroll. Den behöver inte fler undantag för aktörer som använder våra gemensamma skattemedel.

Den enkla frågan är på vems sida man står i skoldebatten. Står man på elevernas, lärarnas och skattebetalarnas sida, eller står man på den sida som fortfarande vill tillåta delar av skolan att gömma sig bakom affärshemligheter och undantag?

Herr talman! Skolan ska inte styras av marknadslogik. Den ska styras av demokrati, ansvar och rätten till likvärdig utbildning.

(Applåder)

Herr talman! Joar Forssell uppehöll sig kring lättnadsreglerna och storleken på skolor, men det är också intressant att se att delar av lättnadsreglerna handlar om vilka handlingar man ska kunna dela ut på plats och liknande. Det är en inskränkning av offentlighetsprincipen jämfört med i kommunala skolor med tanke på hur lättnadsreglerna ser ut.

Om vi tittar principiellt på just offentlighetsprincipen är en av kärnfrågorna, vilket Joar Forssell också var inne på, att det är principiellt viktigt att offentligt finansierad verksamhet också omfattas av offentlighetsprincipen. I en väldigt stor del kommer vi fortfarande inte riktigt att kunna veta hur mycket som är affärshemligheter och driftshemligheter med den lagstiftning som ändå finns på plats och den som vi kommer att rösta om nästa vecka i den här kammaren. Det är fortfarande väldigt otydligt vad som kommer att kunna klassas som affärshemlighet i en bolagskoncern.

Det är det som är hela principen: Ska marknadens och aktiebolagens logik finnas i skolan? Vi socialdemokrater tycker inte det. I debatten brukar Liberalerna inte heller ha den synen på det här.

Skolan är till för våra barn och elever för att de ska lära sig så mycket som möjligt och så att vi får en likvärdig skola. Därför anser vi att marknadens logik inte kan vara drivande. Den här lagstiftningen, som Joar Forssell är väldigt nöjd med, kommer tyvärr inte att hjälpa, utan det kommer fortfarande att finnas väldigt mycket som vi inte kommer att kunna se. Vi kommer inte att kunna se hur bolagen jobbar med sina olika typer av kalkylmodeller, med marknadsföring och med allt som har med det att göra. Enligt propositionen är detta inte upptaget i dessa delar. Det som upptas är väldigt snävt och specifikt.

Hur ser Liberalerna och Joar Forssell på att väldigt mycket av den offentligt finansierade, aktiebolagsdrivna skolan fortfarande kommer att vara affärshemligheter?

Herr talman! När man nu har hört Joar Forssell använda begreppen små byskolor och sommarlov både en, två och kanske till och med tre gånger hittills under den här debatten och det här replikskiftet måste man fråga sig hur stor en liten byskola är. Undantagen gäller alltså förskolenheter på upp till 100 och skolenheter på 450 barn och elever. De små byskolor som Joar Forssell pratar om är ändå ganska stora skolor. Det måste vi ändå vara tydliga med i debatten.

Enligt propositionen är 70–86 procent av alla grundskolor och förskolor i den storleksklassen, vilket innebär att de omfattas av lättnadsregler i fråga om när de ska lämna ut handlingar, hur fort det ska gå och så vidare. Jag tror att gemene man tycker att det är ganska stor skillnad mellan en liten byskola och en skola på 450 elever. Jag tycker att det är viktigt att påpeka. Att ha så vidlyftiga lättnadsregler är ändå ett problem med den här produkten. Det måste man ändå kunna tillstå.

Liberalerna borde faktiskt hålla med om att offentlighetsprincipen som princip faktiskt är viktig. När vi undantar så pass många som 70–86 procent av alla friskolor pratar vi inte om den lilla byskolan utan om helt andra saker.

Man måste fråga om Liberalerna är nöjda med att affärshemligheter fortfarande kommer att vara en betydande del av den här lagstiftningen. Tittar man på lagstiftningen och ser vilka delar som ska klassas som offentlig handling och inte kommer det fortfarande att vara väldigt svårt att bortse från att koncernskolorna och de aktiebolagsdrivna skolorna kommer att kunna klassificera väldigt mycket som affärs- och driftshemligheter. Är Liberalernas mening att det ska vara så många som fortfarande inte kommer att veta hur skolan går?

(Applåder)

Herr talman! Jag och ministern är överens om att siffrorna är bättre i dag än för ett år sedan. Fakta visar det. Det är inga problem när det gäller det. Den bilden delar vi.

Jag kan försäkra ministern om att jag vid de tillfällen jag träffar studenter och blivande studenter pratar oerhört gott om det här systemet. Vi behöver nämligen tillsammans se till att detta system ska fungera.

Omställningsstudiestödet är fantastiskt. Vi behöver bara se till att fler använder det och att handläggningen faktiskt fungerar. Det är där det blir uppenbart att jag och ministern inte är överens, herr talman. Trots att siffrorna nu går åt rätt håll kan man inte vara särskilt lugn när man läser budgetunderlagen, utgiftsprognoserna och budgetprognoserna från CSN. De budgetunderlag som CSN skickar till Utbildningsdepartementet och de kommenterade prognoserna är ganska tydliga: CSN varnar för att om de inte får dessa medel – på halvårseffekt är det just nu 15 miljoner, och på helårseffekt är det 30 miljoner – riskerar den positiva utveckling som vi har sett det senaste året att skjutas i sank. Det blir väldigt tydligt i CSN:s rapporter.

Det är därför jag efterfrågar handling. Hur ser ministern på det, och hur kommer ministern att agera för att vi inte ska hamna i ett läge där vi under oktoberomgången 2026 får försämrade handläggningssiffror och där antalet som får besked före studiestart går ned? Det är det jag vill motverka. Jag vill motverka att studenter kommer tillbaka till en sämre situation än i dag.

Därför kvarstår min fråga: Hur agerar ministern för att se till att vi inte hamnar i det läget under hösten 2026?