Jacob Risberg

Fru talman! Vi har kommit till ett nytt kapitel i svensk järnvägshistoria. Det har blivit smärtsamt tydligt för svenska folket vilket dåligt skick vår järnväg befinner sig i. Bara i december och januari såg vi 11 000 inställda tågavgångar, och de senaste tre åren har vi sett en kraftig nedgång i tåg som kommer i tid. Under vintern har Sverige haft sämre punktlighet på tågen än Ukraina, som befinner sig i krig. För att komma till rätta med problemen behöver vi genomföra flera viktiga reformer.

Fru talman! Det måste till ett längre perspektiv när det gäller så långsiktiga frågor och så avgörande beslut som investeringar i infrastruktur, särskilt när det gäller planeringen av våra järnvägar. I en infrastrukturberedning kan riksdagens partier arbeta tillsammans, möta branschens aktörer och ta del av utmaningar och möjligheter på samma sätt som Försvarsberedningen gör i dag. Det skulle ge bättre förutsättningar för långsiktighet.

Fru talman! Den nationella transportpolitiken behöver tydligt prioritera klimat- och miljöfrågor framför åtgärder som ökar vägtrafiken. Det är orimligt att infrastrukturplaneringen utgår från prognoser om ökad vägtrafik i stället för att styras av de klimatmål som riksdagen har antagit. Därför bör Trafikverket arbeta målstyrt i stället för prognosbaserat. Den samhällsekonomiska modell som används i dag behöver reformeras och fokusera på transportsektorns klimatomställning och på hur Sveriges befolkning faktiskt vill resa.

Fru talman! Vi behöver också fungerande myndigheter med ändamålsenliga strukturer. Trafikverket bildades 2010 genom en sammanslagning av i första hand Banverket och Vägverket. Sedan starten har Trafikverket fått återkommande kritik, och ett antal rapporter från Riksrevisionen under de senaste åren har belyst problemen ur många aspekter. Det har handlat om dåliga upphandlingar, dålig kostnadskontroll, svällande organisation, dålig planering, dålig framförhållning och dåliga prognoser.

Vi kan konstatera att problemen inom Trafikverket drabbar både resenärerna och dem som är beroende av godstransporter, med försenade och inställda tåg, stora kostnader och många bekymmer som följd. Utifrån den kraftiga kritiken bör man ju åtminstone vilja utreda om vi verkligen har en optimal myndighetsstruktur i det här fallet.

Fru talman! Sist men inte minst, och det kanske absolut mest självklara: Vi behöver lyckas med att både komma i kapp med eftersatt underhåll och bygga ny järnväg utifrån framtidens behov. För det krävs en investeringsbudget för klimatet, och därför är det välkommet att flera partier ställer sig bakom Miljöpartiets linje att det krävs lånefinansiering. Vi behöver nämligen bygga nya stambanor för ett bättre järnvägssystem med högre kapacitet och snabbare tåg.

Inte minst för godstrafiken är en satsning på nya stambanor viktig. Den gröna nyindustrialiseringen kräver en kraftigt utbyggd järnväg, och i södra Sverige förväntas godstrafiken öka kraftigt när Fehmarn Bält-förbindelsen står färdig 2029. Därför är regeringens inställning till de nya stambanorna mycket olycklig. Den riskerar att ge Sverige ett föråldrat transportsystem i stället för en infrastruktur i världsklass.

Fru talman! Jag står givetvis bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 2 och - eftersom jag halverade Miljöpartiets talartid i debatten - reservation 49.

Herr talman! Jag tror att vi i grunden är överens om att handeln kan bidra till detta. Men det handlar om frågan att man inte ska mäta effektiviteten gentemot biståndets mål. Det måste ju ändå vara det som är grundidén med biståndet. Det låter lite grann som att statsrådet inte riktigt litar på OECD-Dac i de här frågorna när de säger att det här inte är effektivt.

Regeringen påtalar ständigt behovet av ökad transparens i biståndet. Men när det gäller biståndspengar via Business Sweden ska uppgifter hållas hemliga. Det är helt fel väg att gå. Samtidigt kritiserar statsrådet gång på gång civilsamhällets hantering av biståndet, och Sida har därför fått ett särskilt uppdrag att göra om systemet.

Instruktionerna från departementet till Sida säger att alla aktörer som ska få stöd via den särskilda strategin om stöd måste söka om för sin verksamhet enligt nya format, något som just nu pågår. Det faktum att regeringen vill göra om systemet och öppna upp för fler organisationer är en sak. Det är en annan sak hur det görs.

Sidas avtal omfattar 17 svenska aktörer och närmare 2 000 organisationer och program i över 90 länder. Det är lokala organisationer som verkar under extremt svåra villkor i länder som Honduras, Sydsudan, Myanmar och Demokratiska republiken Kongo som helt utan förvarning får beskedet att kontrakten med svenska staten inte kommer att gälla.

Regeringens sätt att riva upp avtal har också lett till internationella protester. Förfaringssättet strider mot överenskommelser inom OECD:s utvecklingssamarbete om hur samarbete med civilsamhället ska gå till. Trots att regeringen i Tidöavtalet utlovade att prioritera stöd till civilsamhället agerar regeringen nu på ett sätt som gör skada.

Regeringens hantering av biståndet fortsätter att chocka och förfära. Om det fortsätter så här finns det goda skäl att tro att vi ses i kammaren snart igen, stadsrådet Forssell, för det finns som sagt 55 miljarder till att diskutera.

Herr talman! Tack för det något luddiga svaret.

Först och främst vill jag säga att Miljöpartiet alltid har varit för en ökad transparens i biståndet. Det går alltid att hitta sätt att effektivisera det. Samtidigt brukar Sverige alltid hamna i topp bland de mätningar som OECD Dac gör både vad gäller effektivitet och transparens inom biståndet, oavsett vilka uppgifter som statsrådet verkar sitta på.

I grunden kan handel vara bra för utveckling och vara en viktig del av Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Det håller jag med om. Att Business Sweden kan hjälpa företag att bidra till ekonomisk utveckling och till grön och digital omställning i låg- och medelinkomstländer är i sig självklart och absolut inget vi vänder oss emot, tvärtom.

Men biståndet finns till för att hjälpa de mest behövande ur hunger, fattigdom och förtryck. Där hoppas jag att vi är överens, oavsett vilka andra mål som statsrådet verkar tycka att det finns inom biståndet sedan den rödgröna regeringen. Det finns inte till för att gynna svenska företag eller europeiska exportföretag.

Dac-reglerna slår väldigt tydligt fast att utveckling, inte exportfrämjande, måste vara huvudsyftet med en insats för att det ska få räknas som bistånd. När OECD:s biståndskommittés utvärderingsgrupp besökte Sverige förra året och gjorde en halvtidsöversyn på sina granskningar av svenskt bistånd skrev den en rapport med en rad rekommendationer, som jag hoppas att statsrådet har tagit till sig.

OECD:s utvärderingar brukar vara den viktigaste referensen om analys av kvalitet på medlemsländernas bistånds- och utvecklingspolitik. En av de tydliga rekommendationerna som halvtidsöversynen gav var att inte finansiera exportstöd med bistånd då det bedöms att inte vara effektivt.

Vidare har Riksrevisionen nyligen konstaterat att styrningen av Business Sweden har flera brister. Jag citerar från deras rapport: "Det senare visar sig till exempel i att det saknas tillräckliga kontroll- och uppföljningsmekanismer."

Denna organisation, utan erfarenhet av att tidigare jobba med bistånd, får nu anslag ur biståndsbudgeten och samtidigt tvetydiga budskap från Utrikesdepartementet om hur den ska resultatrapportera inom ett för den helt nytt fält, och affärssekretess får råda.

Samtidigt läggs Sidas biståndsverksamhet via civilsamhället kraftigt om, med kort varsel och utan ordentlig förankring. Jag frågar därför statsrådet igen: Är detta verkligen effektivt och transparent?

Hur kan det vara mer effektivt att ge biståndsmedel till en organisation utan erfarenhet av hur det kan hanteras och rapporteras än till de civilsamhällesorganisationer med decennier av erfarenhet i länderna som berörs?

Med tanke på vad statsrådet säger om att det bara är en liten del av regleringsbrevet undrar jag: När ska affärssekretessen råda om den inte gäller allting? Vilka saker är det som inte Business Sweden behöver rapportera utifrån biståndets mål?

Herr talman! Jag tackar statsrådet för att han är här och svarar på den här interpellationen i dag.

Statsrådet har än en gång varit tydlig med målet för reformagendan: ökad transparens och ökad effektivitet. Låt oss därför börja med att titta på frågan om effektivitet. Ett effektivt bistånd torde vara ett bistånd som styr mot biståndets mål: att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Ett effektivt bistånd innebär att svenska skattepengar hjälper fler människor till egenmakt och välstånd. Jag hoppas att vi är överens på den punkten.

Trots det har regeringen i ett ändringsbeslut av regleringsbrevet till export- och investeringsrådet strukit hänvisningen till att redovisa resultatet enligt biståndsmålet. För all del, biståndsmålet nämns i riktlinjerna som skickades ut i februari, precis som statsrådet påpekade, men varför ströks det i ändringsbeslutet av regleringsbrevet bara två månader senare? Varför säger biståndsministern en sak i sitt svar till mig, men en annan sak i ändringsbeslutet? Är det effektiv styrning, anser statsrådet?

Herr talman! Då har vi frågan om transparens inom biståndet. Statsrådet har tidigare kritiserat att biståndet som kanaliseras via civilsamhället inte faller under offentlighetsprincipen och att detta är problematiskt då vi som medborgare inte kan följa vart skattepengarna går.

Låt mig då först upplysa statsrådet om att offentlighetsprincipen gäller för biståndsfinansieringen via civilsamhället. Det går att begära ut handlingar. Det går att begära ut organisationernas årsberättelser.

Samtidigt uppdaterar statsrådet regleringsbrevet med en hänvisning till att affärssekretess ska beaktas i exportrådets verksamhet. På vilket sätt ökar transparensen av att kanalisera bistånd via privata företag med affärssekretess? På vilket sätt blir det mer tydligt för skattebetalarna hur våra skattepengar används om affärssekretess ska råda om hur kronorna spenderats?

Herr talman! Regeringens regleringsbrev till Sveriges export- och investeringsråd innebär att man inför dubbla måttstockar i samma system.

Biståndet som kanaliseras via Sida och civilsamhället ska mätas mot biståndsmålet. Det ska ställas högre krav på transparens i återrapporteringen. Business Sweden behöver inte redovisa resultatet enligt biståndsmålet. Resultatet ska redovisas, men det tillåts hänvisa till sekretess i sin redovisning.

Detta nya system förefaller både godtyckligt och orättvist. Jag skulle gärna vilja höra statsrådet förklara hur exportrådets särställning ska kunna leda till ökad insyn och effektivitet i svenskt bistånd.

Fru talman! Världen präglas i dag av mångfasetterade kriser som leder till att regioner och länder nedprioriterar internationellt samarbete för att i stället vända sig inåt och fokusera på att värna inhemska kortsiktiga intressen. På många håll är också demokratin satt under stark press. Sammantaget innebär denna utveckling försämrade förutsättningar för samförstånd och förståelse globalt samt ökade risker för spänningar och konflikter.

I denna alltmer protektionistiska värld behövs globala krafter som med ett långsiktigt perspektiv skyddar och stärker mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer, fria medier och mänsklig utveckling. Sverige har en lång tradition av att stå upp för dessa principer, men nu börjar även vi styra politiken i en protektionistisk riktning.

När demokratin är hotad runt om i världen och många länder blir alltmer auktoritära måste vi stå upp för fria medier och aktivt bidra till att stärka civilsamhällen, mänskliga rättigheter och demokratin. Vi ska inte sluta oss mot omvärlden.

När konflikter uppstår på olika håll måste vi bidra med diplomati, medling och fredliga vägar ut ur dessa konflikter. Vi ska inte bara satsa på ökad militarisering och högre murar.

När människor tvingas fly på grund av naturkatastrofer och ett förändrat klimat måste vi stå upp för dessa människors rättigheter samtidigt som vi bidrar till minskade utsläpp och anpassning till ett förändrat klimat. Vi ska inte öka våra egna utsläpp och försämra flyende människors möjligheter till ett värdigt och hållbart liv.

Regeringen verkar dock inte förstå något av detta.

Vi vill att Sverige, genom en utrikespolitik grundad på respekten för mänskliga rättigheter och folkrätten, ska vara en global röst för demokrati, mänskliga rättigheter och en regelbaserad världsordning.

Fru talman! En feministisk utrikespolitik handlar om att på utrikespolitikens samtliga områden säkerställa flickors och kvinnors rättigheter, politiska representation, ekonomiska egenmakt och frihet från våld. Begreppet feministisk har i sig lett till nya analyser och perspektiv som bidragit till att utforma verkningsfulla insatser. Med en tydlig analys och ett genusperspektiv som genomsyrar alla delar av en målstyrd och uppföljningsbar utrikespolitik skapas förutsättningar för jämställdhet och för att förbättra flickors och kvinnors faktiska situation.

Det är djupt beklagligt att regeringen har avvecklat den svenska feministiska utrikespolitiken, inte minst i ljuset av den strömning av konservativa högerkrafter som globalt ifrågasätter och attackerar kvinnors och flickors rättigheter. Kränkningar av kvinnors rättigheter genom diskriminerande lagstiftning och samhällsnormer är det vanligaste och mest omfattande brottet mot de mänskliga rättigheterna. Det är en betydande orsak till fattigdom och därmed ett väsentligt hinder mot utveckling.

Sverige behöver stå upp för jämställdhet, lika rättigheter - inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och sexuella och reproduktiva rättigheter - lika representation och jämställd tillgång till resurser för kvinnor och män. Att ge kvinnor och flickor makt över sina egna liv och att främja deras medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är det bästa sättet att bekämpa fattigdom och att nå ekonomisk tillväxt och mänsklig utveckling.

Miljöpartiet anser därför att regeringen bör återinföra och utveckla den feministiska utrikespolitiken, där jämställdhet och arbetet för alla flickors och kvinnors rättigheter - inklusive SRHR och frihet från våld - tillgång till resurser och representation prioriteras.

Fru talman! I takt med en omvärld som blir alltmer protektionistisk minskar även tilltron till FN och andra globala organisationer. I en värld där konflikter ökar och demokratin är på tillbakagång hör vi många världsledare, även den svenska regeringen, prata högt om vikten av en regelbaserad världsordning. Men i samma andetag drar man undan mattan för FN, som är den enda organisation som har möjlighet att stå upp för och säkra den regelbaserade världsordningen, genom att minska resurserna och ställa allt högre villkor på de knappa resurser man fortfarande bidrar med, trots att dessa villkor minskar effektiviteten hos FN.

I stället bör Sverige driva en utrikespolitik som prioriterar ett starkt internationellt samarbete med FN som central aktör med handlingskraft att fullfölja sina uppgifter: att främja internationell fred och mänskliga rättigheter. För detta behöver FN-systemet moderniseras. De rika resursstarka ländernas dominans behöver brytas, och de ekonomiskt svaga länderna måste ges en starkare röst. Beslutsfattandet behöver reformeras och säkerhetsrådets sammansättning förändras så att FN blir mer demokratiskt och rättvist.

Det är också viktigt att säkerställa att FN har tillräckliga resurser. Sverige bör därför fortsätta bidra till finansieringen av FN-organen och verka för en kraftigt ökad finansiering till de organ som har till uppgift att granska medlemsstaternas arbete med just mänskliga rättigheter.

Fru talman! För att förebygga konflikter om resurser som energi, vatten och livsmedel måste klimatförändringarna stoppas. Detta kräver konkret handling. I utrikespolitiken bör regeringen prioritera klimatdiplomati.

Sverige bör vara ledande i arbetet för att lösa den globala klimatkrisen och vara drivande i alla internationella forum där klimatfrågor behandlas. För att kunna vara det med trovärdighet och för att vara ett föredöme i klimatomställningen och det internationella klimatarbetet måste Sverige uppfylla kraven i Parisavtalet om att minska de egna utsläppen till en hållbar nivå och finansiera klimatarbetet i fattiga länder.

För Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang är det också viktigt att svenska företrädare är representativa. Regeringen bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att Sveriges diplomatiska kår återspeglar den mångfald som finns i Sverige och att den är jämställd och jämlik. Bland annat bör regeringen införa processer för tillsättningen av tjänster i utrikesförvaltningen som främjar mångfald utifrån alla diskrimineringsgrunder.

Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga av Miljöpartiets reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall enbart till reservation 3.

Herr talman! Europarådet har en central roll i att försvara de mänskliga rättigheterna, öka medvetenheten om Europas kulturella mångfald, finna gemensamma lösningar på samhällsproblem och stärka den demokratiska stabiliteten i Europa.

Det finns tyvärr stora skäl till oro över utvecklingen när det gäller Europarådets kärnområden: mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Demokratins tillbakagång fortsätter, och tilltron till demokratin samt till de offentliga institutionerna undergrävs.

Det märktes både i Sverige där valdeltagandet i gårdagens EU-parlamentsval var nära att sjunka under 50 procent, och i stora länder som Tyskland och Frankrike där högernationalistiska partier som vill nedmontera demokrati och aktivt arbetar mot mänskliga rättigheter gick starkt framåt.

Herr talman! Med detta som bakgrund är vi därför extra glada att Ministerrådet förra året, efter sju års förhandlingar, fattade beslut om att EU ska ansluta sig till Istanbulkonventionen.

Hotet om våld är något som kvinnor och flickor världen över möter dagligen. I kampen mot våld mot kvinnor och våld i nära relationer är Istanbulkonventionen ett mycket viktigt verktyg.

Konventionen är det första europeiska fördraget och det mest långtgående internationella avtalet för att bekämpa och förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet. Att EU nu är en part är ett viktigt steg för jämställdhet och kvinnors rättigheter på vår kontinent.

Herr talman! Vi måste fortsätta att kräva rättvisa för Ukraina i den folkrättsvidriga invasion som pågår. Det är positivt att Ukraina fortsätter att stå högt upp på agendan för Europarådets möten, trots att Ryssland har lämnat dem.

Europarådet måste fortsätta att vara en stark aktör för fred och säkerhet i Europa. Men det kommer inte att räcka på sikt för att hålla de skyldiga ansvariga.

Alla brott mot internationell rätt, internationell humanitär rätt och internationell lag om mänskliga rättigheter i samband med kriget i Ukraina måste utredas.

Miljöpartiet vill att en särskild tribunal för att utreda och åtala de skyldiga bakom Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina inrättas, med politiskt och ekonomiskt stöd från EU:s medlemsländer.

Herr talman! Europa ska fortsätta att vara en plats där medmänskligheten, jämlikheten och demokratin omfattar alla. Yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet och rättsstatens principer är värden som vi inte kan ta för givna och som måste försvaras. Här har Europarådet en fortsatt central och helt nödvändig roll att spela.

Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag om att lägga skrivelsen till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olsson för frågorna. Den ena handlade om tidshorisonten. Den andra handlade om huruvida jag håller med om att det är bra att vi producerar mer vapen.

Jag börjar med tidshorisonten, för jag tycker att detta är den intressanta frågan. Vi vill hela tiden se att det jobbas mer med fred och mänskliga rättigheter runt om i världen. Det är klart att vi har en vision, eller en utopi, om en fredlig värld där man inte behöver ta till vapen över huvud taget.

Samarbetet inom Europa har kommit långt. Vem trodde för 100 år sedan att Europa skulle kunna vara så fredligt som det är i dagsläget med Europeiska unionen? Självklart är målet att även resten av världen ska komma dit någon gång i framtiden. Om det sker inom 10, 100 eller 500 år är svårt att säga, men detta är såklart slutmålet. Vi vill inte ha personer som Putin, som startar krig mot Ukraina och så vidare. Detta är alltså målet, men det är svårt att säga någonting om tidshorisonten.

Vi måste självklart förse ukrainarna med mer vapen och framför allt med mer ammunition, som de i dagsläget lider väldigt stor brist på. Jag önskar att det vi kan bidra med kommer till så stor nytta som möjligt. Utöver detta måste vi dock - mot bakgrund av händelseutvecklingen efter kriget i forna Jugoslavien, med en hel del vapen som än i dag finns på våra gator hos olika typer av kriminella gäng - också ha kontroll på vad som sker med vapnen efter att kriget har tagit slut. Detta är väldigt viktigt. Vi kan inte bara ösa en massa krigsmateriel över ett land och sedan inte ha kontroll på vad som sker med vapnen efteråt. Där måste kontrollen vara betydligt viktigare.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Olsson för frågan. Jag kan bekräfta att Miljöpartiet just nu är inne i en process för att ta fram ett nytt partiprogram. Jag ska inte föregripa den processen.

Samtidigt vill jag uppmärksamma ledamoten Olsson på att han kanske övertolkar skrivningarna i det nuvarande partiprogrammet lite grann. Om jag minns det hela rätt står det nämligen bland annat att Sverige ska bidra till militär nedrustning i världen och att MP:s mål därför är en avvecklad vapenexport. Det är ett mål som vi ska arbeta mot; det handlar inte om att förbjuda vapenexporten här och nu, i dag. Det handlar framför allt inte om att vi ska stänga ned våra vapenfabriker eller krigsmaterielfabriker i Sverige, för vi måste fortfarande förse vår egen militär med vapen.

Det har som sagt hänt mycket i världen, och vi har omformulerat en del av våra beslut. Det gäller exempelvis krigsmaterielexport till Ukraina, som ledamoten tar upp. Men vi vill fortsatt se en mycket restriktiv vapenexportlagstiftning i Sverige. Vi har varit med och drivit fram den vapenlagstiftning vi har i dag när det gäller demokratikrav och krav på att inte kränka mänskliga rättigheter, och det är vi väldigt stolta över.

Jag tycker dock att vi kan gå ännu längre än så, för vi ser i dag att det har förekommit svenska vapen till exempel i kriget i Jemen. Som jag tog upp i mitt anförande har vi också sett svenska rödpunktssikten användas av rysk militär. Vi måste se till att våra vapen inte hamnar där de kan döda civila personer.

Fru talman! Jag tackar för förtydligandet av ledamotens frågeställning. På fråga A svarar jag ja och på fråga B svarar jag nej.

Jag står självklart bakom beslutet att Miljöpartiet vill se ett erkännande av Taiwan. Sedan är det så, som ledamoten mycket väl känner till, att det inte är enskilda partier som erkänner stater. Det är i stället upp till en regering att göra det. Men, återigen: Jag vill inte föregripa ett sådant beslut och tala om vilken typ av förbindelse Sverige ska ha med landet efter ett eventuellt sådant beslut.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Forssell för en väldigt intressant fråga.

Jag ska egentligen inte föregripa frågan. Vi är generellt skeptiska till vapenexport och vill ha en negativ vapenexportlagstiftning som egentligen förbjuder vapenexport. Jag ska alltså inte föregripa ett eventuellt erkännande av Taiwan och säga att vi är för vapenexport till landet innan vi har kommit till den punkt där vi känner att det är läge att erkänna staten Taiwan. I dagsläget skulle jag alltså säga: Nej, inte i dagsläget - det är inte läge i dag att exportera vapen till Taiwan.

Framför allt vill vi inte se en ökad militarisering i regionen, för vi tror inte att det leder till en ökad möjlighet till fredlig samexistens mellan Kina och Taiwan i framtiden. Vi hoppas att det finns andra lösningar på den konflikten.

Fru talman! Kriget i Gaza är helvetet på jorden, och den humanitära katastrofen fortgår vecka efter vecka, dag efter dag, timme efter timme.

Vår regering fortsätter att stå handlingsförlamad inför de grova folkrättsbrott vi ser. Inga fördömanden av de uppenbara krigsbrotten har ännu avgetts. I stället fortsätter man att stötta den israeliska krigskassan genom fortsatt handel, även med krigsmateriel.

Mitt under brinnande krig i Gaza nås vi av nyheten att svenska rödpunktssikten från företaget Aimpoint används av den israeliska ockupationsmakten i striderna. Siktena har även använts på Västbanken av Netzah Yehuda-bataljonen, som har en historia av att anklagas för övergrepp och förbrytelser.

Tidningen ETC har kunna ta fram bildbevis på att Aimpoints sikten används i strider i Gaza. En granskning i Expressen våren 2022 visade även att den ryska säkerhetstjänsten FSB har haft tillgång till de svensktillverkade rödpunktssiktena.

Detta är tydliga exempel på vikten av att rödpunktssikten klassas som krigsmateriel och hanteras under ett striktare regelverk. Det är hög tid att regeringen fattar beslut om att militärklassa rödpunktssikten.

Regeringen bör också tillsätta en utredning för att se över hur exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden kan skärpas ytterligare. Vi anser att nuvarande lagstiftning är alltför otydlig på flera punkter. Att rödpunktssiktena i dagsläget inte ens är klassade som en produkt med dubbla användningsområden utan ses som en civil produkt, trots att den produceras särskilt för både svensk och amerikansk militär, talar sitt tydliga språk.

Fru talman! Det är inte bara hanteringen av rödpunktssikten som upprör med regeringens vapenhandelspolitik. Sverige tecknade exempelvis avtal med israeliska Elbit Systems efter det att det nuvarande kriget i Gaza bröt ut. I april i år meddelade Försvarets materielverk dessutom i ett diskret pressmeddelande att man ska köpa in ett israeliskt målsökningssystem från företaget Rafael som ska installeras i Jas Gripen.

Så här kan vi inte ha det. EU:s gemensamma ståndpunkt för vapenexport förpliktar medlemsländerna att se till att export av vapen och militär utrustning inte riskerar att bidra till allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Vi anser att samma måttstock bör gälla även för import. Genom att importera vapen från Israel hjälper Sverige till att fylla på den krigskassa som göder kriget i Gaza.

Det finns ingen ursäkt för att i detta läge utöka det militära samarbetet med Israel och stötta Israels militär ekonomiskt under pågående krig. Vi i Miljöpartiet vill i stället se att Sverige omedelbart stoppar allt militärt samarbete med Israel, att Sveriges försvarsattaché kallas hem från ambassaden och att EU inför ett vapenembargo mot Israel.

Fru talman! Avtalen med Elbit och Rafael är tydliga exempel på varför Sverige behöver införa motsvarande regelverk för import av vapen som i dag gäller för export. Men det är inte det enda. Den historiska upprustning av försvaret som vi nu står inför kommer att innebära ökad import av krigsmateriel. Att importera krigsmateriel innebär ofta stora upphandlingar.

Ett avtal kan innebära löften om leveranser som sträcker sig över decennier. Detta innebär att Sverige kommer att köpa in essentiella system till vårt försvar från andra länder som vi därigenom blir direkt beroende av under lång tid. Det saknas transparens och politisk styrning kring hur dessa avvägningar görs och vad de långsiktiga konsekvenserna kan bli av att vi i Sverige gör oss beroende av andra länder för att rusta upp vårt eget försvar.

Fru talman! Miljöpartiet har sedan länge krävt att exportreglerna skärps, för även om ett regelverk finns på plats i dag lämnar det alltför stort utrymme för undantag. Vapen fortsätter att levereras till icke-demokratier och länder som allvarligt brister i respekten för mänskliga rättigheter.

Vi vill se ett förbud mot vapenexport, inklusive följdleveranser, till diktaturer, krigförande länder eller länder där allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer. Ett tydligt exempel på orimligheten i dagens regelverk är följdleveranserna till Pakistan - trots att det är 16 år sedan Sverige senast tecknade avtal med Pakistan var landet den tredje största köparen av svensk krigsmateriel år 2023.

Fru talman! Dessa exempel är tydliga: Sverige brister i sitt ansvar för att förhindra brott mot den humanitära rätten genom fortsatt handel med Israel. Våra regelverk är i dagsläget inte tillräckligt skarpa för att förhindra att svensk handel med krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden bidrar till förtryck eller allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Herr talman! Sverige befinner sig i ett mycket allvarligt säkerhetspolitiskt läge efter Rysslands fruktansvärda och olagliga fullskaliga invasion av Ukraina. Kriget utmanar den europeiska säkerhetsordningen. Den geopolitiska situationen i omvärlden ter sig alltmer osäker på grund av utdragna och ofta komplexa konflikter.

Risken för krig och allvarliga konflikter ökar när misstron mellan människor och länder tillåts växa, när människans möjligheter att tillgodose sina grundläggande behov, som mat och vatten, tas ifrån henne och när polariseringen drivs på av våldsbejakande och icke-demokratiska krafter.

Folkrätten, demokratin och våra mänskliga rättigheter utmanas av självsvåldiga stater, hat mot den andre och en framväxande aggressiv nationalism i flera länder. Kärnvapen och utvecklingen av nya avancerade vapensystem ökar osäkerheten i hela världen.

För att möta dessa utmaningar måste omvärlden kraftsamla. Internationellt samarbete och alliansbyggande till försvar för den regelbaserade världsordningen, demokrati och mänskliga rättigheter behövs för att möta en alltmer polariserad värld.

Att genom diplomatiska och konfliktförebyggande insatser undvika att konflikter uppkommer eller förvärras är centralt och också det billigaste alternativet för att främja demokrati och säkerhet. Men vi ser också behov av en snabbare och mer omfattande uppbyggnad av totalförsvaret - såväl det militära som det civila försvaret.

Rättsstaten urholkas på flera håll i Europa, och partipolitiska intressen styr hur domstolar dömer och vad medier rapporterar. Den demokratiska tillbakagången gör livet mer osäkert och ofritt för människor runt om i Europeiska unionen.

Samtidigt försämras det demokratiska samtalet av desinformation som polariserar och undergräver tilliten mellan människor. Ett fåtal mediejättar kontrollerar stora delar av internet, parallellt med att den snabba tekniska utvecklingen inom artificiell intelligens kräver politiskt engagemang för att inte leda till att människors frihet och välbefinnande begränsas.

Demokrati, yttrandefrihet, organisationsfrihet, pressfrihet och rättsstatsprincipen är värden som vi inte kan ta för givna och som måste försvaras.

Vi står fast förankrade i att Sverige borde återinföra en solidarisk och feministisk säkerhetspolitik där vi skyddar Sverige och demokratin samtidigt som Sverige aktivt bidrar till det internationella samfundets ansträngningar för det globala freds- och utvecklingsarbetet.

Herr talman! Miljöpartiet är starka förespråkare för konfliktförebyggande insatser och fredlig konfliktlösning med civila medel. Vi menar att militära medel bara ska kunna övervägas när alla andra alternativ är uttömda och att de måste hålla sig inom folkrättens ramar, inte användas som ett offensivt verktyg för nationella egenintressen utomlands.

Utrikespolitiken är vår första försvarslinje, och där hör diplomati, medling och konfliktförebyggande arbete till våra viktigaste verktyg för att verka för avspänning och fred.

Mänsklig säkerhet hänger ihop med vår livsmiljö och vår påverkan på den. Många faktorer påverkar våra liv och vår säkerhet. Mänsklig säkerhet är ett begrepp som sätter individens rättigheter, trygghet och personliga säkerhet i centrum.

Hotbilden i dag är både bred och komplex. Klimatfrågan är mänsklighetens stora ödesfråga. Såväl militära hot som icke-militära hot och hybrida hot existerar parallellt.

Vi behöver ha en beredskap för att möta både de militära hoten och andra hot, såsom klimatförändringar, naturkatastrofer, pandemier och cyberangrepp. Vi behöver alltså ha en beredskap för att stå emot såväl kriser som krig, i värsta fall på samma gång.

Herr talman! För att möta en bredd av hot måste samhället byggas motståndskraftigt. Den snabba digitaliseringen gör frågor om sårbarhet i våra samhällen alltmer högaktuella. Många viktiga samhällsfunktioner är beroende av de digitala systemen, vilket gör dem känsliga för både dataintrång och andra störningar.

Påverkanskampanjer och desinformation når oss på flera olika sätt, samtidigt som spioneri och massövervakning via internet aktualiserar många frågor om datasäkerhet.

Kriget mot Ukraina har föranlett en omfattande krigspropaganda där falska nyheter blandas med Al-genererade klipp och vilseledande bilder. Även Sverige har blivit utsatt för liknande typer av påverkanskampanjer, där kampanjen mot den svenska socialtjänsten är ett tydligt exempel.

Desinformation utgör ett hot mot vår demokrati. Vi kräver krafttag för att förhindra att svenska partier och andra stater använder trollfabriker för att påverka svenska medborgare.

Att en sverigedemokratisk medarbetare som styrt anonyma konton nu sagt upp sig efter att ha spridit rysk propaganda talar sitt tydliga språk. Vi vill genast se ett förbud mot anonyma konton styrda av politiska partier.

Utvecklingen med trollfabriker, propaganda och desinformation måste motarbetas. Användningen av dessa metoder behöver fördömas och lyftas fram i Sveriges diplomatiska kontakter med andra länder. Regeringen bör i kontakter med länder som finansierar trollfabriker, såsom Ryssland, Turkiet och Kina, tydligt markera mot sådana metoder och kräva ett stopp på det statliga stödet till dessa aktiviteter.

Herr talman! Kärnvapen i en konflikt skulle få oöverblickbara och förödande konsekvenser. Hotet om kärnvapenkrig är och förblir således vår största säkerhetspolitiska utmaning.

Sveriges medlemskap i kärnvapenalliansen Nato gör det särskilt viktigt att markera mot kärnvapen. Vi vill att Nato börjar tillämpa principen om no first use. Om kärnvapen aldrig får användas om inte fienden redan har genomfört en kärnvapenattack skulle risken för att kärnvapen används minska.

Tyvärr förbehåller sig Nato rätten att vara den första parten i en konflikt som använder kärnvapen. Detta försvårar globala nedrustningsinitiativ eftersom det medför att ett överhängande hot om kärnvapen alltid kvarstår.

Användandet av kärnvapen är förödande för både människor och miljö. Sverige bör därför förbjuda kärnvapen på sitt territorium i både freds- och krigstid. Sverige ska också omgående signera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.

Herr talman! Försvarsberedningen konstaterar i sin rapport Allvarstid att den regelbaserade världsordning som har FN-stadgan som grund utmanas av auktoritära stater som eftersträvar en ordning baserad på den starkes rätt.

Det handlar i grunden om en konflikt mellan demokratiska stater som vill upprätthålla den regelbaserade ordningen och auktoritära och revisionistiska stater som anser sig ha rätt till egna intressesfärer där de ska ha ett avgörande inflytande över närliggande stater.

Även i flera länder som är medlemmar i Nato ser vi hur den demokratiska statusen försämras. Det finns Natoländer där grundläggande mänskliga rättigheter utmanas allt oftare, journalister fängslas, medier och universitet kontrolleras och rättsstatens principer ifrågasätts.

Detta är oroande trender som måste brytas. Vi menar att den bristande demokratiska statusen hos länder inom alliansen är ett säkerhetsproblem som behöver tas på allvar. Därför bör Sverige verka för att Nato inför ett demokratikrav.

Sverige har en stolt tradition av transparens och offentlighetsprincip. Sverige ska därför vara pådrivande för att förbättra insynen i Nato och pådrivande för att de nationella parlamenten i medlemsländerna ska skärpa sin granskning av Natos angelägenheter så att ansvarsutkrävande kan ske.

Därutöver bör Sveriges regering inför alla Natos försvars- och utrikesministermöten samt de årliga statsöverhuvudmötena ha överläggningar med lämpliga riksdagsutskott eller nämnder om det som ska diskuteras på dessa möten, för att säkerställa demokratisk förankring i Sverige.

Herr talman! Europeisk och svensk säkerhetspolitik har gått in i ett nytt läge som är skarpare än på mycket länge. Väst har svarat med historiskt omfattande sanktioner mot Ryssland, snabba och kraftiga försvarsförstärkningar, politisk uppslutning och fördjupade internationella försvarssamarbeten.

Omläggningen innebär också en öppning mot att på allvar ställa om energipolitiken för ökat energioberoende med en minskad import av energiresurser som gas, olja och uran från Ryssland och andra diktaturer. I stället ska vi satsa på energieffektivisering och egenproducerad förnybar energi.

Den globala gröna omställningen med mer lokal energiförsörjning och skydd för alla de ekosystemtjänster som människor är beroende av för mat, vatten och frisk luft liksom för kunskap, grön teknik, hållbart jordbruk och hållbar industriproduktion är avgörande för hur väl ett samhälle klarar framtida påfrestningar och står emot krig och konflikter. Det borde vara en självklar del av Sveriges säkerhetspolitiska analys.

Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 17.

I detta anförande instämde Emma Berginger (MP).

Herr talman! Vi har samlats här i kväll för att debattera utrikesutskottets skrivelse om Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Det mesta har redan sagts av mina trevliga kollegor under debatten, men även jag tänkte säga ett par ord.

Organisationen bildades 1975, under kalla kriget, och har haft en avgörande betydelse - inte minst vad gäller till exempel arbetet för säkerhet och trygghet i de forna jugoslaviska republikerna efter Balkankriget.

Förutom att OSSE har varit avgörande i arbetet för fred och mänskliga rättigheter efter murens fall funkar organisationen i dag dessutom som en garant eller till och med en skyddsvakt när det gäller demokrati - den demokrati som vi i Sverige ofta tagit för given. Detta gör man genom alla sina valobservationer men framför allt genom att slå vakt om mänskliga rättigheter och genom att kunna aktivera olika mekanismer när mänskliga rättigheter kränks.

En stor fördel med OSSE jämfört med många andra organisationer är att beslut som resolutioner och annat oftast fattas med enkel majoritet, vilket innebär att inget enskilt land kan blockera beslut gällande exempelvis mänskliga rättigheter.

Herr talman! När demokratin är på tillbakagång i flera länder och respekten för mänskliga rättigheter minskar blir organisationer som EU och OSSE en allt viktigare motkraft som står upp för demokrati, fred och mänskliga rättigheter. Ett exempel på detta, som även nämnts tidigare i debatten, är de senaste veckornas händelser i Georgien.

Ett annat exempel är förstås när hbtqi-rättigheter ifrågasätts, motarbetas eller i vissa fall till och med backar. OSSE har till uppgift att stå upp även för dessa rättigheter, och vi vill tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet att Moskvamekanismen åberopas specifikt när hbtqi-personer eller hbtqi-rörelser hotas. Jag yrkar därför bifall till reservation 2.

Herr talman! Apropå dessa rättigheter är det val till EU-parlamentet om ett par veckor, och i går släppte RFSL sin rapport om hur olika svenska partier agerar i hbtqi-frågor och hur mycket de står upp för hbtqi-rättigheter. Alla partier utom ett får över 80 poäng på en hundragradig skala. Sverigedemokraterna får 38 poäng. Med tanke på hur viktigt det är att OSSE står upp även för hbtqi-rättigheter är det oroande och kanske till och med olämpligt att den svenska delegationen leds av just en sverigedemokrat. Jag tänker inte säga så mycket mer än så om det.

Även jag vill tacka Margareta Cederfelt för allt arbete hon har gjort för OSSE.

Fru talman! I dag debatterar vi utrikesutskottets betänkande Nordiskt samarbete inklusive Arktis. Det är två viktiga frågor som har lite olika karaktär. Det nordiska samarbetet berör frågor som våra myndigheter och departement jobbar med dagligdags och är så självklart att vi när vi reser till Finland eller Norge knappt tänker på att vi över huvud taget åker utomlands. Därför är det knappt så att jag ens tänker på nordiskt samarbete som en utrikespolitisk fråga. Det här märks lite grann på hur talarlistan ser ut för denna debatt. Det är väldigt få personer från utrikesutskottet som deltar i debatten. Mycket klokt har redan sagts om det nordiska samarbetet, så jag kommer framför allt att koncentrera mig på Arktis.

Fru talman! Världen befinner sig i ett läge som kräver en mycket snabb grön samhällsomställning. Samtidigt kommer effekterna av miljöförstöring och klimatförändringar att få allt större konsekvenser för allt fler under lång tid framöver. Miljöpartiet vill att Sverige ska ta en ledarroll i att lösa den globala klimatkrisen. Det gör vi bäst genom att leva upp till våra klimatlöften: att minska de egna utsläppen till en hållbar nivå och att hjälpa fattiga länder att klara klimatomställningen.

Ett område där det är viktigt för Sverige att ta den internationella ledartröjan är skyddet av Arktis. Livet i Arktis står inför stora utmaningar. Den globala uppvärmningen har drabbat Arktis och dess invånare särskilt hårt. Klimat- och miljöförändringarna är dramatiska i området. Isen smälter och påverkar den biologiska mångfalden och levnadsvillkoren för befolkningen i regionen. Urfolken är särskilt utsatta, i synnerhet eftersom de ofta inte äger marken de brukar.

Fru talman! Det minskade istäcket skapar nya möjligheter att utvinna naturresurser i området, och nya farleder för sjöfart blir möjliga. Intresset för regionen har därför ökat hos såväl arktiska som icke-arktiska stater i takt med att isen smälter av. Den fossila eran är över, och ingen utvinning av fossil energi i området ska förekomma. Vi behöver bli mer proaktiva för att minska utsläppen och kraftfullt driva på för att de globala målen för hållbar utveckling ska nås i Norden. Urfolken ska få större inflytande över hur marken och haven i Arktis används.

Även havsbotten runt Nordpolen anses innehålla stora mängder naturresurser, inklusive värdefulla mineral. Att borra efter gas, mineral eller olja i Arktis oerhört känsliga natur och miljö är förödande. Det gäller i haven såväl som på land. Vi i Miljöpartiet vill att dessa naturresurser ska ligga kvar under havsbotten. Som ett av de åtta arktiska länderna i Arktiska rådet borde Sverige verka för ett förbud mot all form av utvinning av fossila bränslen och mineral i Arktis och i haven utanför Arktis.

Fru talman! Ökad militär närvaro och aktivitet i den arktiska regionen får säkerhetspolitiska konsekvenser. I och med Rysslands olagliga fullskaliga invasion av Ukraina har samarbetet med Ryssland i Arktiska rådet satts på paus. Samtidigt ser vi hur Kina uttrycker mer och mer intresse för den arktiska regionen. Arktiska rådet har varit ett symboliskt viktigt brobyggarprojekt mellan öst och väst efter kalla krigets slut. Diplomati och dialog ska alltid utgöra Sveriges första försvarslinje. Samtidigt som vi stöttar Ukraina i dess kamp för frihet måste vi också arbeta för att vi när det till slut är möjligt ska kunna återuppta samarbetet och samordningen i Arktiska rådet. Att förbjuda utvinning av mineral och fossil energi i Arktis är också ett sätt att skydda den känsliga naturen från att bli en bricka i ett geopolitiskt spel som kan förvärra säkerhetsläget för Sverige och andra arktiska länder.

Fru talman! Sverige är ett arktiskt land. Därför har vi ett särskilt intresse och ansvar för att bidra till ett konstruktivt internationellt samarbete i den arktiska regionen. Det är avgörande för den fortsatta stabiliteten i Arktis att berörda stater hanterar sina anspråk på kontinentalsockeln genom kontinentalsockelkommissionen och accepterar rådgivande utfall av bedömningen. På samma sätt är det centralt att rätten till fri sjöfart längs Nordost- respektive Nordvästpassagen i enlighet med havsrätten upprätthålls och att tvister om begränsningar av den fria sjöfarten i dessa sjöleder kan lösas med diplomatiska medel.

Fru talman! Beslut som tas i dag kommer att påverka det arktiska området i många hundra år framöver. Sverige ska bidra till en stabil, fredlig och hållbar utveckling i regionen. Därför är det viktigt med väl fungerande internationella samarbeten och en fortsatt och förstärkt dialog med arktiska och icke-arktiska aktörer i regionen.

FN enades 2023 om ett nytt globalt havsavtal som ska ge skydd åt den biologiska mångfalden i haven som ligger utanför de nationella juridiska gränserna. Världens länder har också åtagit sig att skydda 30 procent av jordens hav till år 2030. Om inte de arktiska oljeländerna och vi rika länder med bäst förutsättningar att ställa om till ett hållbart och klimatneutralt samhälle klarar att stå upp för haven och klimatet, vilka ska då göra det? Och om inte nu, när?

Med det vill jag yrka bifall till Miljöpartiets reservation nummer 13.

Fru talman! Problemet är ju att vi inte har oändligt med resurser. Det är där problemet ligger. Vi backar vad gäller alla planetära gränser.

Den tillväxt som vi hittills har sett har hela tiden lett till att vi tär mer och mer på planetens gränser. Låt mig ta helium som ett exempel. Vad använder vi helium till i dag? Jo, det är framför allt på marknader där man kan köpa ballonger till sina barn. Men den absolut viktigaste användningen av helium är till röntgenmaskiner inom sjukvården, där det används för kylning. Helium finns inte naturligt i atmosfären, utan det måste grävas upp ur gruvor. Vad händer den dag vi släpper ut heliumet i atmosfären? Jo, det försvinner ut i rymden. Det är en ändlig resurs. Det är bara ett exempel.

Vi kan inte fortsätta att ha en ekonomisk tillväxt som är kopplad till att vi ska förbruka jordens resurser, för det kommer inte att vara hållbart. Sjukvården kommer inte att klara sig om ett par decennier när det inte finns något helium kvar, för att vi har använt allt helium. Det finns tusentals exempel på resurser som är ändliga som vi inte kan fortsätta att använda på det här viset.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Fru talman! Jag är lite osäker på vad ledamoten menar med att vi är emot grön tillväxt, för det är ju något som vi har kämpat för länge både här i riksdagen och när vi har suttit i regering. Vi har fått fram en hel del saker som främjar den gröna tillväxten, bland annat Industriklivet och Klimatklivet, som jag tycker är viktiga saker.

Detta gäller även de länder som vi talar om i det här avtalet. De måste också ha tillgång till en grön tillväxt. Men vi måste också bidra till att den tillväxten kopplas bort från ökad fossil användning. Det är ju detta som är det stora problemet.

Problemet med vår tillväxt har hittills varit att ju rikare vi blir och ju mer vi konsumerar, desto mer utsläpp sker, och det är inte hållbart. Vi ser det redan i dag. Under 18 månader har uppvärmningen legat över 1,5 grader globalt. Det är en uppvärmning som vi enligt Parisavtalet skulle försöka hålla oss under. Nu ser vi att vi misslyckas med det.

Vi måste minska de klimatskadliga subventionerna så snabbt det går. Vi måste sluta använda fossila bränslen och så vidare. Det är detta vi ska koppla bort från tillväxten och skapa ekologisk och grön tillväxt - inte fortsätta borra efter olja och gas som vi eldar upp.

Fru talman! Först och främst vill jag passa på att välkomna Joanna Lewerentz till utrikesutskottet. Detta kanske inte är en typisk utrikesutskottsdebatt; det är väldigt få som har skrivit upp sig, och talartiden kommer förmodligen inte att överskridas med speciellt mycket. Men det lär du få uppleva framöver.

I dag ska riksdagen godkänna partnerskapsavtalet mellan å ena sidan Europeiska unionen och å andra sidan medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet, Osaks. Det är ett avtal som innehåller en hel del bra saker och som förhoppningsvis kan bidra till både ökad demokratisering, ökat ekonomiskt välstånd och ökad fred i de regioner som omfattas av avtalet.

Partnerskapsavtalet lyfter upp rätten till fri utbildning och nämner särskilt flickors rättigheter. Avtalet pratar om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa och bidrar till att stärka tillgången till hälso- och sjukvård. Och avtalet lyfter vikten av att främja resilienta försörjningsmöjligheter, trygga tillgången till mark, vatten och andra resurser och främja inkluderande och hållbar tillväxt i jordbruksproduktionen.

Fru talman! Allt detta är såklart bra och kommer förhoppningsvis att göra skillnad för miljontals människor. Och det är många som omfattas. Avtalet täcker 2 miljarder människor, så det är lite synd att avtalet och dess innehåll inte får mer uppmärksamhet.

Det finns dock delar av avtalet som hade kunnat vara bättre. Gällande klimatförändringar finns det en hel del bra skrivningar, men de är alldeles för veka. Ta texterna om fossila subventioner som ett exempel. Dessa subventioner ska enligt avtalet fasas ut, men det ges ingen tidsgräns för det eller något förslag om hur snabbt det ska gå. Och vad gäller klimatanpassningar - det är kanske den allra viktigaste frågan för både Afrika och Karibien när det gäller att klara försörjningsmöjligheterna och ens naturens överlevnad - står enbart att åtgärder för klimatanpassning ska främjas. Det är inte speciellt progressivt och långt ifrån de åtgärder som krävs i denna alltmer accelererande klimatkris.

Fru talman! Kapitlet om världshavsförvaltning är viktigt, men det adresserar inte det stora problemet med utfiskning och industriell trålning utanför Afrikas kuster. Det är en utfiskning som det framför allt är vi i EU och några andra rika länder som står bakom. Utfiskningen leder inte bara till minskade möjligheter till självförsörjning i kuststaterna utan även till ökad kriminalitet och väpnade angrepp på civil sjöfart.

Kopplat till detta, och även kopplat till de decennier och århundraden av kolonial rovdrift av Afrikas och Karibiens länder som även vi har varit en del av, kommer de baksidor av den uteblivna eller långsamma ekonomiska utveckling som detta har lett till liksom den utbredda fattigdom och brist på mat, rent vatten, sjukvård och utbildning som vi ser än i dag. Allra hårdast slår detta mot de hundratals miljoner människor som drabbas. Detta är problem som vi måste adressera kraftfullare.

Vad händer när människors livsbetingelser slås sönder? De tvingas på flykt för att ens klara av att överleva eller för att hitta möjligheter att försörja sin familj. Hur hanterar då avtalet frågor kring just migration? Jo, det tydliggör en hel del som gäller rättigheter kring migration men lyfter framför allt fram staternas skyldigheter att förhindra irreguljär migration utan att ta upp alla de åtgärder som skulle kunna bidra till att motverka själva grundorsakerna till att människor flyr.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag om att godkänna partnerskapsavtalet mellan å ena sidan Europeiska unionen och dess medlemsstater och å andra sidan medlemmarna i Organisationen för stater i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen (MP).

Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Det låter lovande att ni vill trycka på mer för att få till stånd en omedelbar vapenvila. Men samtidigt ser vi att svenska staten mitt under brinnande konflikt ingår försvarsmaterielsamarbeten med olika israeliska företag. Det skulle regeringen givetvis kunna stoppa.

Man skulle även kunna begränsa och till och med stoppa handeln helt med Israel för att visa att man menar allvar, särskilt med tanke på att handeln är tullfri. Det här är en skattesubventionering av handeln med Israel.

Att bara använda ord gentemot Israel och säga "vi kräver en omedelbar vapenvila" verkar man inte komma speciellt långt med. Vi har en massa andra medel att ta till. Det är välkommet att sanktioner har införts mot vissa militanta bosättare, men vi skulle kunna införa sanktioner mot samtliga bosättare. Samtliga bosättare befinner sig ju illegalt på de ockuperade områdena. Vi skulle kunna visa allvar gentemot Israel genom att säga att det inte längre blir någon tullfri handel. Varför ska vi ha kvar associeringsavtalet när Israel bryter mot dess artiklar, till exempel skrivningarna om mänskliga rättigheter?

Det finns en rad saker som skulle kunna göras för att driva på det här, och inte bara säga "vi kräver en omedelbar vapenvila".

Herr talman! Det är glädjande att regeringen ställer sig bakom en tvåstatslösning och också är öppen för att driva på för fler sanktioner mot bosättare. Men jag skulle självklart hellre höra att man driver på och inte bara att man är öppen för att driva på.

Både EU och Sveriges regering säger att man stöder en tvåstatslösning. Om vi ser bortom det pågående kriget i Gaza, som är fruktansvärt och som vi skulle kunna prata om i timmar, vill jag också höra något om en eventuell framtida tvåstatslösning, som vi ju stöder.

För att få till stånd en sådan lösning och för att den ska bli hållbar krävs att det finns två parter som på något vis är likvärdiga. Men förra veckan lade ju Sverige ned sin röst när det handlade om att göra Palestina till en fullvärdig medlem i FN. Vi ser även många andra saker som över huvud taget inte är likvärdiga, till exempel handeln. Vi har tullfri handel med Israel, och det gäller även varor från bosättningar. Palestinsk handel däremot sker på israeliska villkor, och varorna måste gå genom Israel för att nå Europa.

Ett annat exempel är visumfrihet. Israeliska medborgare, även bosättare, har visumfrihet när de reser till EU, men palestinier har ingen visumfrihet.

Då har vi inte ens tagit upp frågan om att militärt kunna försvara sig mot den andra parten! Jag ska inte gå in mer på det, men jag vill veta hur regeringen kan arbeta genom EU för att göra konfliktens båda parter mer likvärdiga så att man kan få till stånd en framtida hållbar tvåstatslösning.

Herr talman! Det är krig i Europa. Ukraina har blivit invaderat av det auktoritära Ryssland, som försöker att frånta ukrainarna deras rätt till frihet, demokrati och självbestämmande.

Samtidigt upplever civilbefolkningen i Gaza helvetet på jorden. Israels krig mot terrororganisationen Hamas, till följd av Hamas terrorattacker den 7 oktober, har resulterat i ett besinningslöst dödande av tiotusentals oskyldiga palestinier.

I Jemen är över 2 miljoner barn under fem år undernärda, och 90 000 barn beräknas ha dött till följd av det nioåriga kriget.

Det brutala kriget i Sudan, som blossade upp igen för ett drygt år sedan, har resulterat i världens största barnflyktingkris med över 4 miljoner barn på flykt från våldet.

I detta turbulenta omvärldsläge ska EU agera i solidaritet med dem vars självständighet, demokratiska friheter och grundläggande mänskliga rättigheter hotas. EU ska vara en tongivande röst för folkrätten. Det har visat sig extra viktigt med ett starkt och stabilt EU i dessa frågor när allt fler europeiska regeringar, inklusive vår svenska, agerar populistiskt, oberäkneligt och utan konsekvensanalys. Från en dag till en annan stoppar man livsviktigt bistånd och bryter långvariga samarbeten. På så vis kastar man tusentals oskyldiga civila människor under bussen, eller under tanksen i detta fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Herr talman! EU är vårt viktigaste forum för internationellt samarbete. Tillsammans ska vi möta en alltmer polariserad värld med demokratiskt samarbete och alliansbyggande. EU ska verka för konfliktförebyggande och krisberedskap, både inom och utom unionens gränser. Utrikes- och säkerhetspolitiken ska vara jämställd och inkluderande.

I dag står vi inför många olika säkerhetspolitiska kriser och utmaningar. Vårt samhälle präglas av allt från klimatförändringar och pandemier till cyberattacker och angrepp på demokratin och yttrandefriheten. För att vi ska kunna möta dessa olika typer av hot krävs en ökad krisberedskap inom EU och fler satsningar på ett grönt, hållbart och långsiktigt civilt försvar.

Arbetet för fred handlar om att lösa de konflikter som pågår men också om att arbeta för att krigen aldrig ska bryta ut. Det handlar om solidaritet och om att se till att våra samhällen är stabila och trygga och kan klara av krissituationer. Målet är att lämna efter oss en säkrare, rättvisare och hållbarare värld till kommande generationer.

Herr talman! Nu har Rysslands fullskaliga invasionskrig i Ukraina pågått i snart två och ett halvt år. Detta krig är av en helt egen karaktär. Det är en ensidig och oprovocerad invasion, och den ukrainska krigsmakten måste ha resurser för att försvara landets självständighet och frihet. Vi får inte tappa fokus eller tappa greppet om det stöd och de löften vi gett Ukraina. Vår solidaritet får inte sina, oavsett vad vissa populistiska partiers företrädare säger. Ukraina hör hemma i Europa; det visar både historien och den ukrainska folkviljan. Detta måste vi också fortsätta att göra tydligt för Putin.

Samtidigt som det ekonomiska och militära stödet till Ukraina fortsätter måste EU sluta att dubbelspela med den ryska regimen. Det är fullständigt oacceptabelt att EU:s länder de senaste två åren köpt ryska fossila bränslen för nära 200 miljarder euro. De ryska intäkterna från dessa köp, som gått rakt in i Putins krigsmaskineri, är betydligt större än den totala summan för EU:s och medlemsstaternas finansiella, militära och humanitära stöd till Ukraina under samma period. Inte ens Sveriges regering har på två år lyckats stoppa den ryska gasimporten till Sverige, trots enighet i riksdagen.

Herr talman! Det krävs att EU och medlemsländerna fortsätter att stötta Ukraina humanitärt, ekonomiskt och militärt i kampen mot Ryssland så länge det behövs. Det krävs också att EU och medlemsländerna omedelbart stoppar all energiimport från Ryssland. Det krävs att alla brott mot internationell rätt, internationell humanitär rätt och internationell lag om mänskliga rättigheter samt ekocidbrott i och i samband med kriget i Ukraina utreds. Det krävs dessutom att en särskild tribunal för att utreda och åtala de skyldiga bakom Rysslands aggressionsbrott mot Ukraina inrättas, med politiskt och ekonomiskt stöd från medlemsländerna.

Det krävs att EU fortsätter att aktivt stötta återuppbyggnaden av Ukraina och det ukrainska arbetet för att leva upp till kriterierna för EUmedlemskap samt att EU fortsätter att stötta fria medier, opposition och MR-organisationer i Ryssland och Belarus.

Herr talman! För var dag som går når lidandet i Gaza nya ofattbara nivåer. Hotet kommer inte bara från bomberna som regnar ned över Gaza utan också från bristen på mat, vatten, mediciner och sjukvård. Miljöpartiet tar avstånd både från alla former av terrorattacker och från krigföring som bryter mot humanitär rätt och mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Verksamheten i Europeiska unionen under 2023

Att se våld som en lösning på Israel-Palestina-konflikten är en återvändsgränd. På det viset kommer fler människoliv att gå till spillo. Krigsbrott kan aldrig rättfärdiga nya krigsbrott. Att döda civila för att bekämpa terrorister är oacceptabelt. Det är en ond spiral som bara föder mer våld, hat och förödelse. Både palestinier och israeler har rätt till frihet, utveckling och trygghet inom säkra och erkända gränser. EU bör ta en aktiv roll i det långsiktiga arbetet för försoning och fred och bana väg för en hållbar tvåstatslösning.

Herr talman! Det krävs att EU kraftfullt verkar för en permanent vapenvila och att Israel stoppar det besinningslösa våldet mot Gazas civilbefolkning. Enligt principen om responsibility to protect, skyldigheten att skydda, har EU ett ansvar att skydda civila människor när man misstänker att krigsbrott begås.

När Sveriges regering vacklar i stödet till civila krävs att EU säkerställer det ekonomiska stöd som behövs för att FN-organet UNRWA ska kunna utföra sitt arbete. Det krävs att EU verkar för att gisslan som hålls av Hamas och de 5 000 illegalt frihetsberövade personer som hålls av Israel släpps och kan återförenas med sina familjer.

EU måste pausa associeringsavtalet med Israel, eftersom Israel bryter mot artikel 2 i avtalet om att respektera mänskliga rättigheter och demokratiska principer. Inga EU-pengar ska heller gå till israeliska forskningsprojekt som bidrar till Israels krigföring och förtrycket av Palestina. EU och medlemsländerna måste omedelbart stoppa all vapenexport till och allt militärt samarbete med Israel.

Sverige bör driva på för att EU sätter upp bosättare och politiska ledare i Israel som uppviglar till våld på EU:s sanktionslista och för att EU omedelbart inför ett förbud mot produkter från olagliga bosättningar.

Slutligen måste EU verka för att få till stånd en hållbar fredsprocess som leder till en rättvis tvåstatslösning.

Herr talman! Skatteflykt är ett problem som drabbar nästan alla världens länder. Utvecklingsländerna beräknas förlora omkring 1 700 miljarder kronor varje år till följd av skatteflykt. Detta är långt mer än världens sammanlagda bistånd. I Sverige ligger denna siffra på runt 23 miljarder årligen, vilket är mer än det sammanlagda stödet till Ukraina och Palestina. För hela EU uppskattas skatteflykten motsvara runt 650 miljarder kronor. Det är en ofattbart hög siffra.

När vissa partiers företrädare börjar se gränser för stödet till Ukraina, och när vår regering vill begränsa biståndet och helst avveckla stödet till Palestina, skulle ett kraftfullare arbete mot skatteflykt snabbt kunna frigöra betydligt mer pengar och resurser för stöd till exempelvis Ukraina, Gaza, Jemen och Sudan än vad EU hittills lyckats mobilisera.

Herr talman! Jag står självklart bakom samtliga reservationer från Miljöpartiet, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 4.