Jacob Risberg

Herr talman! Elva korta och enkla ord sammanfattar vad denna debatt i grunden handlar om, elva ord som formulerades för drygt 75 år sedan och som är bland det bästa och vackraste som någonsin formulerats. Det rör sig om artikel 3 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Håll i er nu, för detta är sprängstoff: "Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet." Låt det sjunka in. Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

De första två artiklarna i den allmänna förklaringen ger bakgrunden och förklarar att dessa rättigheter gäller just alla människor, oavsett ålder, oavsett vilket politiskt system man lever under, oavsett om man lever i konflikt eller fred, oavsett om man lever under ockupation eller har självbestämmande och oavsett kön, religion, bakgrund, sexuell läggning och så vidare.

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. De följande 27 artiklarna i den allmänna förklaringen broderar ut vad liv, frihet och personlig säkerhet innebär i praktiken. Det är dessa frågor som vi är här för att debattera i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! I Sverige har vi levt i över 200 år med fred, och vi har under 1900-talet haft en allt starkare demokratiutveckling med ökade rättigheter för var och en. Ibland gör vi små justeringar som inskränker någon av rättigheterna för att stärka någon av de andra rättigheterna, men i grunden är vi i riksdagen överens om att de mänskliga rättigheterna är viktiga och ska gälla alla. Detta är något vi tar för givet.

Men mänskliga rättigheter är inget vi kan ta för givet bara för att vi har en stabil demokrati. I land efter land som vi anser vara demokratier ser vi hur olika inskränkningar mot mänskliga rättigheter sker i dag.

I USA har rätten till abort de senaste åren blivit kraftigt begränsad i en rad delstater. I länder som Ungern och Polen har rättigheterna gått bakåt under en rad år, även om vi nu efter valet i Polen ser att det går att få en förändring. Den nuvarande polska regeringen har reverserat en rad av de senaste årens inskränkande lagstiftning. Det går alltså att kämpa för ökade rättigheter.

Herr talman! I det land som ofta kallas Mellanösterns enda demokrati, Israel, såg vi före den 7 oktober hur regeringen var på väg att införa en rad lagar för att ändra domstolsväsendet, vilket i sin tur skulle kunna begränsa en del av de mänskliga rättigheterna för israeliska medborgare.

Därefter har vi sett hur den nuvarande konflikten och kriget i Gaza har förstört livsmöjligheterna för Gazaborna och även i stor utsträckning på Västbanken. Vi har sett hur sjukhus har bombats sönder, spår av tortyr och massgravar. Vi har sett hur skolor, kyrkor och moskéer har bombats sönder. Vi ser i dag svält.

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Detta ska självfallet även gälla barnen i Gaza och på Västbanken.

I det kriget och på många andra ställen runt om i världen ser vi hur länder, regeringar, partier och politiker gör skillnad på vilka människor som de mänskliga rättigheterna ska gälla för. Vi ser dessa tongångar även här i Sverige, där partier som till exempel Sverigedemokraterna vill begränsa rättigheterna för vissa beroende på bakgrund. Detta kan få konsekvenser även inom EU, där det finns en risk för att högerextrema partier går framåt i det kommande Europaparlamentsvalet. Vad kommer detta att innebära för de mänskliga rättigheterna, även gällande europeiska medborgare?

FN:s allmänna förklaring är mycket tydlig: Rättigheterna är allmänna, det vill säga de gäller alla, oavsett var man bor, bakgrund och så vidare. Det är dessutom mycket tydligt att vi alla, inklusive den svenska regeringen, har ett ansvar för att de mänskliga rättigheterna efterlevs överallt i världen.

Principer som responsibility to protect, skyldigheten att skydda, går mycket långt vad gäller kravet på Sverige som en del av världssamfundet att skydda civilbefolkningen i ett område om den utsätts för krigsbrott eller folkmord.

Principer som do no harm, gör ingen skada, förtydligar hur man ska agera när det kommer till biståndet, både för att biståndet ska göra så mycket nytta som möjligt och för att biståndet, eller villkoren för biståndet, inte ska leda till att någon riskerar att skadas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

I FN:s generalförsamling röstas det ständigt om olika deklarationer för att skydda vissa grupper runt om i världen, och där är även Sverige skyldigt att se till att resultaten efterlevs.

Herr talman! Den senaste tiden har vi i riksdagen fokuserat mycket på krigen i Ukraina och Gaza samt den ständigt försämrade och mycket oroande utvecklingen i Iran, men jag vill passa på att lyfta upp två andra områden där den humanitära utvecklingen är mycket oroande, där de mänskliga rättigheterna långt ifrån efterlevs och där även vi, som en del av världssamfundet, har ett stort ansvar.

I Jemen är över 2 miljoner barn under fem år undernärda - 2 miljoner barn - och 90 000 barn beräknas ha dött till följd av det nioåriga kriget, ett krig där det framkommit att Saudiarabien har använt svensk krigsmateriel. I det här läget ser vi hur regeringen skär ned på biståndet och fokuserar på att stärka svenska företag, stoppa irreguljär migration samt sätta ett tak för hur mycket Sida får lägga på demokratiserings- och fredsinsatser i just Jemen.

Det brutala kriget i Sudan, som blossade upp igen för ett drygt år sedan, har resulterat i världens största barnflyktingkris. Över 4 miljoner barn är på flykt från våldet. Miljontals barn är uttorkade och lider av allvarlig undernäring, och då har den årliga svältperioden inte ens börjat. 25 miljoner människor, varav 14 miljoner barn, är i behov av humanitär hjälp. Och förutom den akuta risken för undernäring och svält härjar nu sjukdomar som kolera, mässling och malaria - sjukdomar som vi egentligen har botemedel för.

Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Detta gäller såklart även barnen i Jemen och Sudan.

Herr talman! Förutom den omedelbara rätten till liv vill jag lyfta upp ett par andra aspekter av mänskliga rättigheter.

Demokratiska processer undergrävs globalt, och polariseringen ökar. Journalister, politiker och människor som försvarar miljön och mänskliga rättigheter trakasseras, förföljs och mördas. Detta är en farlig utveckling som vi behöver göra allt för att bryta. Det fria ordet och journalistiken är avgörande för att demokratin ska utvecklas. Vi måste kunna stärka skyddet och stödet till civilsamhället också där det är som svårast och innebär störst utmaningar.

Miljöpartiet anser att Sverige bör bli skarpare när det gäller att arbeta genom regionala organisationer och våra bilaterala och multilaterala förbindelser för att se till att världssamfundet har som mål att nå och bibehålla högsta demokratiska standard. Sverige ska genom utrikespolitiken fokusera på demokratins grundbultar och bland annat stödja valintegritet, som är demokratins grund.

Spridning av desinformation på olika internetplattformar görs av både stater, privatpersoner och organisationer och även partier för att tjäna pengar. Särskilt i krissituationer utnyttjas människors rädsla och oro. I länder som inskränker yttrandefriheten men som fortfarande är öppna mot omvärlden spelar oberoende sociala medier en viktig roll för demokratirörelsen.

Herr talman! Miljöpartiet anser att EU behöver sätta ramarna både för när innehåll i sociala medier kränker mänskliga rättigheter och för när censur eller begränsning av innehåll gör det. Jag vill därför passa på att yrka bifall till Miljöpartiets reservation 1.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Mänskliga rättigheter

Herr talman! Mycket har sagts i denna kammare om Rysslands fruktansvärda fullskaliga invasion av Ukraina, och stödet till Ukraina är starkt även om vissa partiföreträdare på senare tid har ifrågasatt just detta.

För att kunna leva upp till de mest basala delarna av mänskliga rättigheter krävs att det finns en miljö och natur som är livskraftig och som kan användas för att producera mat och för återhämtning och friluftsaktiviteter.

När Nova Kachovka, en av Europas största dammar belägen i södra Ukraina, saboterades i juni förra året översvämmades industrikomplex och samhällen av enorma mängder vatten. En giftig blandning av kemikalier och olja sköljde över landskapet, skördar förstördes och en halv miljon hektar åkermark är för tillfället obrukbar.

Ukraina är en av världens största exportörer av vete och ett av de viktigaste exportländerna för en rad ekonomiskt svaga länder. Rysslands attack påverkar hela världens matsäkerhet. Ukrainas natur kallas för Europas gröna hjärta, med en enorm mångfald av djur och växtlighet som nu bombas sönder, mineras och totalförstörs. Ryssland har också minerat och hotat att förstöra kärnkraftverket Zaporizjzja. Om hotet verkställs väntar ännu mer ödesdigra miljökonsekvenser.

I både ukrainsk och rysk lagstiftning klassas vissa av dessa brott som ekocid, men inom internationell rätt har Ryssland i dagsläget i princip straffrihet för de krigshandlingar som begås mot Ukrainas natur. Att stoppa denna straffrihet genom att kriminalisera ekocid har diskuterats internationellt i mer än ett halvsekel, men nu har frågan fått ny kraft.

Ekocid diskuterades på Internationella brottmålsdomstolens, ICC:s, årliga möte i Haag förra året. Det är inte rimligt att den internationella rätten ger stater fri lejd att göra livsuppehållande system för miljarder människor obrukbara.

Romstadgans syfte är att upprätthålla freden och reglera de grövsta internationella brotten. Vi menar att storskalig miljöförstörelse hör till dem. Internationella brottmålsdomstolen bör därför få en utökad roll, och ekocidbrott måste införas i Romstadgan.

Herr talman! Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Emma Berginger och Jan Riise (båda MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Forssell. I Sveriges Radios Godmorgon världen hördes Forssell häromveckan uttala sig på följande sätt om reformeringen av biståndet: Vi vill öka transparensen och insynen i det svenska biståndet. Det är i dag svårt för utomstående att granska detta, delvis för att det i dag inte följer offentlighetsprincipen. Det tycker vi är en uppenbar nackdel eftersom vi är en regering som sätter stort värde just på att man kan utvärdera och ha insyn i biståndet, men också mot bakgrund av det faktum att vi måste använda våra biståndspengar mer effektivt än tidigare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Samtidigt flyttar regeringen en stor del av biståndet till Exportrådet för att öka svenska företags möjligheter att investera i och öka handeln med fattigare länder. I regeringens instruktioner till Exportrådet framgår tydligt endast att resultatet ska redovisas, inte att det ska redovisas gentemot biståndets mål. Enligt instruktionen råder även affärssekretess.

Frågan är därför: Hur vet vi om biståndet blir effektivare än i dag om man inte längre ska mäta insatserna mot biståndets mål? På vilket vis ökar insynen, och hur följer detta offentlighetsprincipen, som ju verkar vara så viktig för regeringen, när affärssekretess ska råda?

Fru talman! I slutet av förra året antog regeringen en ny reformagenda för biståndspolitiken. Den togs fram i slutna förhandlingar mellan Tidöpartierna utan tillräckliga möjligheter för oppositionen, myndigheter och berörda organisationer att yttra sig. Kontrasten mot den breda uppslutningen som präglade PGU:n är slående.

Listan på hur problematiskt framtagandet av regeringens reformagenda för biståndet har varit kan göras lång. Flera gånger har civilsamhället larmat om hur de inte har fått vara delaktiga i framtagandet av nya beslut och hur de inte ens får information om större förändringar i god tid för att ställa om sina verksamheter. Detta har försatt dem i en situation där de inte effektivt kan planera sin verksamhet.

Senast var i mars i år när Sida kom med besked om att alla avtal med strategiska partnerorganisationer, SPO:er, skulle sägas upp och inte få mer stöd efter årsskiftet. Det handlar om välkända organisationer som Kvinna till Kvinna, Rädda Barnen, Union to Union och Naturskyddsföreningen. Det är aktörer som med sin specialkompetens har sett till att jämställdhetsarbete, barns rättigheter, klimatanpassning och facklig organisering har främjats i världens allra mest utsatta länder och alltid i samråd med lokala partner.

Det slopade stödet till dessa organisationer bidrar till att över 2 000 avtal med olika lokala aktörer i världens allra fattigaste och mest utsatta länder nu behöver sägas upp. Det är ren galenskap att behandla upparbetad kompetens på detta sätt.

Civilsamhällesorganisationer vittnar om hur deras partner direkt påverkas av det nya regleringsbrevet till Sida. Tilliten som byggts upp mellan organisationer och lokalsamhällen förstörs när utlovade arbetsplaner inte kan garanteras. Det handlar om organisationer som kämpar med näbbar och klor för att hålla barn utanför våldsamma gäng eller skydda dem mot våldsamma mäns våld, som arbetar med rehabilitering och psykosocialt stöd till barn som varit med om svåra saker och som håller kurser i hur barn kan uppfostras utan våld. Flera av organisationerna riskerar att få stänga ned om stödet uteblir. Särskilt drabbas de små organisationerna, de som med svenska organisationers hjälp håller på att bygga upp verksamhet och strukturer så att de mot slutet av avtalsperioden ska kunna stå starkare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Biståndsminister Johan Forssell säger att anledningen till att man vill avsluta finansieringen av de strategiska partnerorganisationerna är att man vill minska antalet transaktionsled. Det kan låta bra, men det man inte förstår är att partnerskapet med dessa organisationer är det effektiva sättet att arbeta på. De är specialister på sina områden, med upparbetade arbetssätt och nätverk i mottagarländerna. Om Sida ska ta över detta kommer den administrativa bördan hos myndigheten att öka markant och effektiviteten i stället att minska - tvärtemot vad regeringen säger sig vilja uppnå.

Fru talman! Reformagendan tappar fokus på global hållbar utveckling och de mest utsattas behov. I stället har fokus skiftat till att se bistånd som ett verktyg för att främja svenska intressen.

I grunden kan handel vara bra för utveckling och vara en viktig del av Sveriges internationella utvecklingssamarbete. Dock finns biståndet till för att hjälpa de mest behövande ur hunger, fattigdom och förtryck. Det finns inte till för att gynna svenska eller europeiska exportföretag.

Reformagendan använder biståndet för att främja den svenska ekonomin och för att understödja Sveriges alltmer restriktiva flyktingpolitik. I stället för att alla politikområden ska verka för en hållbar och rättvis värld, där ingen ska tvingas leva i fattigdom och förtryck, ska biståndet nu verka för andra svenska politikområdens mål. Det är ett skifte som illustreras genom reformagendans ledord om hållbar tillväxt som får ersätta global hållbar utveckling.

Skiftet är obegripligt och får förödande konsekvenser. Det är ett häpnadsväckande agerande av regeringen att använda biståndet för att prioritera svenska intressen framför att stärka fred och utveckling.

Do no harm-principen innebär att man förstår att bistånd och stöd kan bidra till att stärka fred och utveckling men att det samtidigt kan bidra till att förvärra en konflikt om det inte sköts på ett ansvarsfullt sätt. Nu gör regeringen precis detta: skada.

När biståndsminister Johan Forssell pratar om biståndet använder han oftare ord som svenska företag, handel, tillväxt och investeringar än ord som demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Det är en retorik som påminner om 1970-talet, då handel och investeringar lyftes fram som lösningen på att få Kina demokratiskt. Och biståndet skulle främja svensk export. Men Kina blev inte demokratiskt, och det exportfrämjande biståndet konstaterades vara ineffektiv fattigdomsbekämpning och förbjöds av OECD.

Nu vill regeringen damma av den gamla politiken och kalla den modern, trots att OECD i sin halvtidsöversyn av svenskt bistånd nyligen har varnat Sverige för att bistånd för främjande av svensk handel inte är effektivt.

Biståndsministern säger att de länder som han besöker vill ha handel i stället för bistånd. Men biståndsministern borde veta att ökad handel kan riskera att leda till att korrupta ledares makt och rikedom ökar och att det därför inte är så förvånande att dessa ledare efterfrågar detta i dialog med ministern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Utvecklingsbistånd, däremot, når i stället kvinnoorganisationer och människorättsrörelser som vill utmana repressiva ledare och främja demokratibygge och välfärd från gräsrötterna och uppåt.

Fru talman! Vi stöttar Ukraina i deras kamp för frihet. Men det nödvändiga stödet till Ukraina får inte leda till att Sverige överger andra utsatta delar av världen. Det är tyvärr precis det som händer i dag. År 2024 avslutas stödet till Burkina Faso, Kambodja, Mali och Sydsudan, några av världens allra mest utsatta länder. Sydsudan ligger i botten på FN:s rankning över mänsklig utveckling, Human Development Index.

Det svenska utvecklingsbiståndet är inriktat på fredliga och inkluderande samhällen, försörjning och grundläggande samhällsservice. I både Sidas och civilsamhällets arbete finns det en stark tonvikt på jämställdhet. Arbetet för kvinnors och flickors rättigheter har gett resultat. Men framstegen riskerar att undermineras nu när Sverige drar sig ur.

Utvecklingsbiståndet till Sydsudan har gått från 434 miljoner kronor till 0 kronor på två år. Denna snabba avveckling görs trots att biståndet gör stor skillnad, trots att det inte finns andra länder som kliver in när Sverige lämnar och trots att landet är i en extremt känslig situation inför ett val senare i år.

Sverige finns kvar i Sydsudan med humanitärt stöd, men vi vet att humanitärt bistånd inte kan lösa grundläggande problem. Det behövs för akuta behov, men det är alltid dyrare än att förebygga katastrofer. För att förebygga att nya humanitära kriser uppstår behöver man arbeta långsiktigt och målmedvetet och låta olika former av bistånd samverka.

Fru talman! Världen behöver nu gemensamt hitta vägar till utveckling mot en värld som är mer jämlik, jämställd och hållbar. De globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 och i Parisavtalet ska styra politiken, och Sverige ska fortsätta att vara en stark och pådrivande kraft för att nå dem. Det är mål som vi har satt upp tillsammans i världen och som vi alla måste öka ansträngningarna för att nå. Vi vill att Sverige återinför den feministiska utrikespolitiken.

Sverige ska fortsätta att i internationella sammanhang tydligt stå upp för kvinnors rätt till abort och försöka påverka de länder som har en abortlagstiftning som inte utgår från den gravidas rätt att bestämma över sin egen kropp. Det är också viktigt att biståndsmedel går till arbete för SRHR och till civilsamhällesorganisationer som försöker påverka situationen i sina egna länder. De krafterna ska ha vårt stöd.

Runt om i världen förföljs, trakasseras och diskrimineras människor enbart på grund av sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Diskriminering leder till att hbtqi-personer fängslas, torteras och mördas. I ett sjuttiotal länder är samkönade relationer helt förbjudna. Därför är Sveriges stöd till dem som arbetar med hbtqi-personers rättigheter avgörande för många organisationer. För att Sveriges insatser ska bli meningsfulla är det centralt att de projekt och program som genomförs planeras och följs upp i dialog med hbtqi-rörelsen i det berörda landet.

Fru talman! Klimatutsläppen måste minska. Alla länder måste ta ansvar för sin del, men vi vet också att det är det globala nord som historiskt stått och fortfarande står för de största utsläppen. Klimaträttvisa betyder att vi nu måste hjälpas åt. Målen når vi bara tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Klimatet, miljöförstöringen, utrotningen av den biologiska mångfalden, pandemier, krig och konflikter är vår tids stora utmaningar. De är ofta globala och gränsöverskridande och kräver gemensamma ansträngningar för att stoppas. Genom klimatbiståndet stöttar vi utvecklingsländer i deras utveckling och deras genomförande av Parisavtalet.

Medan vi och övriga västländer byggt vårt välstånd på fossil grund kan inte de växande ekonomierna upprepa de misstagen. Klimatbiståndet måste därför öka. Storskalig finansiering av klimatåtgärder krävs för investeringar i både minskade utsläpp och mer klimatanpassning. Även utvecklingsländer måste ha möjlighet att bygga hållbara förnybara energisystem och anpassa sina samhällen efter det förändrade klimat vi redan ser.

Sveriges bistånd till klimat, miljö och biologisk mångfald måste öka. Barn och unga drabbas hårt av klimatförändringarna. Kommande generationer måste sättas i centrum för återhämtningen. Utfasning av fossil energi samt ökat stöd till förnybar energi, energieffektivisering och energidistribution måste fortsätta vara centrala utgångspunkter för Sveriges utvecklingssamarbete, inte minst med de multilaterala utvecklingsbankerna. Det svenska stödet genom miljö- och klimatfonderna är även fortsättningsvis centralt.

Fru talman! Sveriges långsiktiga internationella utvecklingssamarbete har som mål att lyfta människor ur fattigdom och förtryck. De neddragningar och förändringar som regeringen och Sida nu genomför drabbar just de människor som utvecklingssamarbetet finns till för att stötta.

Miljöpartiet vill i stället att svenska civilsamhällesorganisationers erfarenhet, expertis och roll ska värnas. Det är viktigt för att biståndet ska vara så effektivt som möjligt. Stödet för information och kommunikation måste också läggas tillbaka. Det behövs för att de svenska organisationerna ska kunna bedriva folkbildning och informationsinsatser om global utveckling i Sverige och kunna visa att en annan värld är möjlig - en som bygger på solidaritet och på tron att vi bäst skapar en bättre värld tillsammans.

Den här regeringens politik är raka motsatsen. Man vill främja svenska intressen på bekostnad av världens allra mest fattiga och utsatta. Man borde skämmas.

Med det yrkar jag bifall till reservation nummer 4.

(Applåder)

I detta anförande instämde Ulrika Westerlund (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 2 maj.)

Fru talman! Min fråga går till försvarsminister Pål Jonson, och den har formulerats av våra praoelever Elna Dahlberg Falkman, Noor Häyhtiö och Alva Risberg, som sitter på åhörarläktaren här i dag.

Det nya Natomedlemskapet har fört med sig ett flertal förändringar som leder till en del frågor. En fråga som återkommer är om de svenskar som har genomfört sin värnplikt kommer att behöva strida utomlands för att försvara andra Natoländer. Detta skulle riskera att bidra till minskat engagemang hos nya generationer som ska mönstra då många ställer sig skeptiska till att strida för odemokratiska länder som exempelvis Turkiet. Även svenskar som har genomfört sin grundutbildning vid värnplikt innan det blev aktuellt att Sverige skulle bli en del av militäralliansen Nato kan uppleva en oro över att bli tvungna att tjänstgöra utomlands.

Frågan till försvarsministern är alltså om svenskar som har genomgått värnpliktsutbildning kommer att behöva strida i andra Natoländer och i så fall i vilka situationer det skulle kunna bli aktuellt.

Herr talman! Avvecklingen av biståndet till länder som Sydsudan och Kambodja baseras tydligen inte på utvärderingar eller offentliga, tillgängliga analyser. CSO-stödet rivs upp utan att först ha utvärderats. Reformagendan genomförs utan att forskare eller experter från branschen har fått möjlighet att respondera på några skriftliga underlag och trots att Sverige kontinuerligt toppar rankningar i biståndseffektivitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Vid sidan av de erfarenheter som experter i biståndsbranschen kan bidra med är förstås utvecklingsforskningen en avgörande källa till kunskap om hur biståndet ska utformas för att ge ett så bra resultat som möjligt. Tyvärr verkar regeringen vara helt ointresserad av de kunskaper som forskarna bidrar med, för förra året drogs det stora anslaget till utvecklingsforskning in mitt i en ansökningsperiod.

Regeringen har i stället framhållit Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, som en viktig källa till kunskap. Vi håller med om detta. Men när de nya ledamöterna i EBA presenterades häromdagen stod det klart att sedan regeringen på kort tid bytt ut ledamöterna finns det inte längre kvar en enda utvecklingsforskare i den expertgruppen. Jag ifrågasätter inte de enskilda ledamöternas kompetens, men det verkar som om forskning om utveckling och bistånd inte ses som en viktig kompetens.

Herr talman! Min fråga till ledamoten Tolgfors är om hon kan svara på vilken kompetens regeringen ska använda sig av gällande biståndet och hur man ska kunna utvärdera biståndets effektivitet när man hela tiden underminerar forskningen och den expertis som finns på bistånd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Internationellt bistånd

Herr talman! Vi står bakom stödet till Ukraina, men det får inte leda till att Sverige överger andra utsatta delar av världen. Men det är precis vad som sker här i dag. År 2024 avslutas stödet till Burkina Faso, Kambodja, Mali och Sydsudan, som är några av världens mest utsatta länder.

Sydsudan ligger i botten av FN:s rankning över mänsklig utveckling, Human Development Index. Det svenska utvecklingsbiståndet är inriktat på fredliga och inkluderande samhällen och försörjning av grundläggande samhällsservice. Både Sidas och civilsamhällets arbete har en stark tonvikt på jämställdhet. Arbetet för kvinnors och flickors rättigheter har gett resultat. Men framstegen riskerar att undermineras när Sverige nu drar sig ur.

Utvecklingsbiståndet har gått från 434 miljoner kronor till 0 kronor på två år. Den här snabba avvecklingen görs trots att biståndet gör stor skillnad, trots att det inte finns andra länder som kliver in när Sverige lämnar och trots att landet är i en extremt känslig situation inför ett val senare i år.

Sverige finns kvar i Sydsudan med humanitärt stöd. Men vi vet att humanitärt stöd och humanitärt bistånd inte kan lösa de grundläggande problem som finns. Det behövs såklart för akuta behov, men det är alltid dyrare än att förebygga katastrofer. För att förebygga att nya humanitära kriser uppstår behöver man arbeta långsiktigt, målmedvetet och låta olika former av bistånd samverka.

Herr talman! Min fråga är alltså: Vad sa egentligen regeringens konsekvensanalys om att snabbavveckla utvecklingsbiståndet till Sydsudan?

Herr talman! Vi är här i dag för att prata om kommissionens vitbok om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden, det vill säga kontrollen av produkter som främst är framtagna för civila ändamål men som även kan användas militärt.

I Sverige har vi i dag en relativt stark lagstiftning gällande krigsmaterielexport, även om undantag görs på regelbunden basis till demokratiska och vänligt sinnade länder. En stor del av den kontrollmekanism som är framtagen för att kontrollera vapenexporten läggs på att kontrollera just PDA, produkter med dubbla användningsområden. Listan över vilka produkter det kan röra sig om är mycket lång.

I dag har vi väldigt långtgående handelssanktioner med Ryssland och Belarus på grund av den fullskaliga invasionen av Ukraina, och i Gaza råder det en vanvettig massaker av civila, framför allt kvinnor och barn. Detta gör att frågor kring just krigsmaterielexport och kontrollen av produkter med dubbla användningsområden är viktigare än någonsin.

Herr talman! Hur ser det då ut med efterlevnaden av sanktionerna och exportkontrollen av PDA i dag? Vi vet sedan tidigare medierapportering att en stor mängd svenska företag har exporterat olika typer av produkter till Ryssland trots sanktionerna, och regeringen har varit sen med att reagera eller agera mot detta. Nu har det tack och lov inte rört sig om krigsmateriel eller produkter med dubbla användningsområden, men det visar ändå att sanktionsregimen läcker.

Häromveckan kom det nya rapporter om hur västerländsk högteknologisk elektronik på olika vägar kommit till Ryssland och används i deras vapensystem. I det uppmärksammade fallet var det främst japansk och amerikansk elektronik, och det var oklart om varorna ens faller in under listan för produkter med dubbla användningsområden.

Vitbok om export-kontroll av produkter med dubbla använd-ningsområden

Ett än mer graverande fall, åtminstone ur svensk synvinkel, är det som Dagens Nyheter skrev om häromdagen, nämligen att det svenska företaget Aimpoint säljer rödpunktssikten till Israel. Dessa sikten klassas inte ens som produkter med dubbla användningsområden i dag, trots att de bevisligen används av den israeliska militären i kriget i Gaza.

Dessa fall visar tydligt att den svenska exportkontrollen, PDA-förordningen och de internationella sanktionerna inte fungerar perfekt. Det går alltid att skärpa kraven och kontrollen ytterligare samt att ständigt se över PDA-förordningen och andra regelverk.

Vitboken svarar till viss del på en del frågor gällande PDA-förordningen, men det rådande säkerhetsläget gör att det finns klara skäl att tidigarelägga den utvärdering av PDA-förordningen som kommissionen föreslår. Denna tidigareläggning kommer som ett förslag i vitboken från kommissionen, men det är alltså något som den svenska regeringen samt majoriteten i utskottet motsätter sig.

Herr talman! Miljöpartiet hade gärna sett en tidigarelagd utvärdering och genomlysning av PDA-förordningen, vilket gör att jag yrkar bifall till motivreservationen i ärendet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 7.)

Herr talman! Även min fråga går till utbildningsminister Mats Persson.

Sverige ser sig som ett kunskapsland, ett land som värnar akademisk frihet. Men få länder har ett så svagt skydd för den akademiska friheten i Europa. Forskning skyddas, men inte undervisning, lärosätenas organisation eller deras finansiering. Förtroendet mellan regering och akademi har fått sig några törnar efter en plötslig ändring av styrelsernas mandattider, plötsligt indragna forskningspengar, minst undervisningstid i Europa och nu senast detaljerade synpunkter på de fristående kurserna på distans och nedvärderingen av humaniora.

I Ekots lördagsintervju öppnade utbildningsministern för att se över skyddet för den akademiska friheten i grundlagen. När ska regeringen stärka skyddet för den akademiska friheten? När påbörjas arbetet?

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Roswall.

Klimatet är vår tids ödesfråga, och de senaste månaderna visar att vi globalt redan passerat målen om 1,5 graders uppvärmning. Från Tidölaget hörs ofta argumentet att Sveriges del i klimatpåverkan är mycket liten och att det därför är viktigare vad som sker i Kina, USA och även på EU-nivå. Låt oss därför se vad som sker på EU-nivå och hur statsrådets eget parti agerar där.

I går publicerade Naturskyddsföreningen en rapport som visar hur de svenska EU-parlamentarikerna agerat gällande klimatet. Inte förvånande är det klimatförnekande partiet SD allra sämst, men därefter kommer just Moderaterna. Hur kommer det sig att statsrådets parti röstar emot klimatstärkande åtgärder och i flera fall dessutom arbetar för att sänka kraven ytterligare? Det är inte bara i EU-parlamentet; vi ser också i ministerrådet hur regeringen gång efter annan agerar mot en rad klimatstärkande åtgärder.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Emilsson för svaret.

Det är intressant detta att man måste se till terrängen, de lokala förutsättningarna och så vidare vad gäller rätten till återvändande. Det ska vi definitivt ta med oss till andra frågor. Det ska bli spännande.

Det är också en annan sak som jag hakade upp mig på. Ni har en motion som handlar om att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Det tycker jag också är en väldigt intressant fråga, och ni är inte är det enda partiet som driver den. Jag tycker att man lite grann föregriper den tvåstatslösning som Sverigedemokraterna själva påstår sig vilja värna om.

Enligt FN:s delningsplan skulle Jerusalem vara en internationellt styrd stad som inte skulle tillhöra något land. Men Sverigedemokraterna vill att den ska tillhöra Israel. Då undrar jag: Om man föregriper tvåstatslösningen, vilken har Sverigedemokraterna i så fall tänkt sig ska vara palestiniernas huvudstad? Ni är ju så villiga att redan gå före vad gäller den ena sidans rätt till en annan huvudstad än den som vi i dag erkänner. Vilken stad har ni tänkt ska vara palestiniernas huvudstad?

Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.

Det var ett par saker som jag hakade upp mig på under anförandet och som jag skulle vilja ha lite klargöranden kring.

Det ena handlar om er vilja att lägga ned UNRWA och ersätta det med UNHCR. Alla som vet någonting om flyktinghistoria och vad som styr flyktingars rätt ser genast på flyktingkonventionen från 1951. Den första artikeln i flyktingkonventionen handlar om flyktingars rätt till återvändande.

Återvändande flyktingar är någonting som man ofta hör Sverigedemokraterna tala om liksom rätten att återvända till de länder och de territorier som de kommer ifrån. Det är någonting som man driver aktivt även här i Sverige.

Därför är mina första frågor till ledamoten Aron Emilsson: Gäller det i så fall även palestinska flyktingar? Ska de ha samma rättigheter som resten av världens flyktingar? Ska de ha rätt att återvända? Det är väl egentligen den rättighet som vi alla kämpar för att flyktingar ska ha.

Flyktingar tvingades att fly under det palestinska mandatet 1947, nakba 1948 och kriget 1967. Människor lever i dag i flyktingläger som UNRWA driver i Gaza, i flyktingläger på Västbanken, i Egypten, Libanon, Syrien, Jordanien och runt om i världen. Ni talar alltid om rätten till återvändande. Vad anser Sverigedemokraterna om palestiniernas rätt till återvändande?

Fru talman! Vi är här i dag för att diskutera det svenska ordförandeskapet och den skrivelse som regeringen har lämnat till oss. Det är intressant att läsa om allt som har gjordes under Sveriges ordförandeskap liksom om regeringens inriktning under ordförandeskapet, bland annat för ett grönare EU. Jag tänkte uppehålla mig vid det gröna eftersom det är en av de viktigare frågorna.

Lika intressant som att läsa om allt som gjordes är det att läsa om det regeringen inte gjorde eller lyckades göra under ordförandeskapet. Jag tänkte ta upp några exempel på det senare. Regeringen motarbetade naturrestaureringslagförslaget, man förde in fossilt i kapacitetsmekanismerna i energimarknadsreformen, mycket mer än vad som var tillåtet sedan tidigare, och man strök också ett förslag om förbud mot förbränning av osålda produkter, till exempel textilier, i förslaget om ekodesign. Visst hände det mycket under ordförandeskapet, men regeringen motarbetade också mycket. Man stödde inte LULUCF-förordningen och röstade emot avskogningsförordningen. Man missade också den utmärkta möjligheten att söka flera miljarder euro till utbyggnad av svensk järnväg. Allt detta hände under det svenska ordförandeskapet, som skulle göra EU grönare.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag att lägga skrivelsen till handlingarna.

Herr talman! Sedan Putins fullskaliga invasion av Ukraina har EU:s medlemsländer gett Ukraina finansiellt, militärt och humanitärt stöd till ett värde av 144 miljarder euro. Det är bra, och Sverige och EU måste fortsätta att stötta Ukraina. Men vi behöver också göra som Julia Navalnaja i går sa i sitt tal till EU-parlamentet: Vi måste gå efter Putins pengar. Faktum är att EU samtidigt har importerat ryska fossila bränslen för ofattbara 188 miljarder euro, alltså mer än det totala stödet till Ukraina under samma period.

Våren 2022 beslutade riksdagen enhälligt på Miljöpartiets initiativ att man ville se ett stopp för import av rysk energi. Statsministern har nu haft makten i ett och ett halvt år, men fartygen fortsätter att komma till Sverige - det skedde så sent som i går. Sedan krigets utbrott har hela 37 fartyg levererat rysk gas till ett värde av över 1 miljard svenska kronor, och flera andra EU-länder har gått före och infört nationella förbud. Min fråga till statsministern är: När kommer regeringen att stoppa importen av rysk fossilgas?

(Applåder)

Herr talman! Jag ska nog inte använda hela min talartid, eftersom jag har varit vaken sedan klockan sex och inte ätit något sedan jag åt frukost. Och jag antar att även Joar Forssell är ganska hungrig.

Joar Forssell ville att jag skulle ställa en fråga om klimatbistånd. Men jag tänkte faktiskt inte göra det. Jag vill i stället ställa en fråga om den konflikt som vi har pratat ganska mycket om i dag, och det gäller såklart Mellanöstern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Vad vill Liberalerna att man ska göra med bosättarna på de ockuperade områdena? Det gäller de befintliga bosättningarna, utbyggnad av bosättningar och så vidare. Vad är er inställning till bosättningarna?

Herr talman! För några veckor sedan frågade mina barn mig: "Pappa, kommer det att bli krig i Sverige?" Mitt hjärta stannade i en sekund. Jag visste inte vad jag skulle svara, men jag gjorde ändå ett försök att lugna ned dem samtidigt som jag försökte förklara det som går att förklara. Detta skedde i en kontext där de fortfarande kan cykla till stallet och fotbollsträningen, där skolan har öppet och där vi kan resa för att hälsa på släktingar och vänner utan att behöva tänka på vår säkerhet. Även om risken för ett militärt angrepp på Sverige är något större i dag än vad det var när mina barn föddes är det fortfarande ytterst oklart om det någonsin kommer att hända.

Men för vissa barn i världen är skräcken redan en högst närvarande verklighet, som en mardröm utan slut. Enligt Unicef påverkas över 450 miljoner barn på olika sätt av väpnade konflikter världen över. Barn drabbas alltid hårdast. De kan skadas eller dödas av direkt fysiskt våld i stridigheterna och dess konsekvenser. De drabbas ofta av brist på mat, vatten och säkra platser där de kan leka eller av otrygghet på grund av en dödad förälder. I många fall tvingas också barnen att sluta skolan.

Herr talman! I talande stund har över 30 000 människor dödats i Gaza, och 13 000 av dessa är barn. "Pappa, är kriget slut nu?", undrar en flicka i gryningen i Rafah, i tystnaden mellan två israeliska bombanfall. Rafah är den plats där två tredjedelar av Gazas befolkning nu trängs för att söka skydd. Mer än 60 procent av alla bostäder i Gaza är obeboeliga till följd av de israeliska bombningarna. FN rapporterar att hela Gazas befolkning, 2,2 miljoner människor, löper överhängande risk att drabbas av hungersnöd, och närmare en femtedel av befolkningen befinner sig i den extrema fasen som innebär direkt svält. Innan kriget led 80 procent av barnen av PTSD eller andra psykologiska besvär. Nu bedöms näst intill alla barn vara i behov av psykologiskt stöd - 1 miljon barn. Samtidigt som barnens värld de senaste fyra månaderna totalt rasat samman har de fråntagits all normalitet. Inget barn i Gaza har gått en enda dag i skolan sedan den 7 oktober.

Samtidigt som bomberna faller över Gaza har våldet och spänningarna på Västbanken ökat. Enligt FN har fler än 300 personer där dödats av israeliska bosättare eller israelisk militär sedan krigsutbrottet. En fjärdedel av de dödade är barn. Taha Mahamid var 15 år och obeväpnad och sköts ihjäl med tre skott av israelisk militär på öppen gata framför sina syskon.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

På Augusta Victoria-sjukhuset i östra Jerusalem väntar vårdpersonalen fortfarande på att deras cancerpatienter ska släppas ut från Gaza för att de ska kunna få den livsviktiga specialistvård som bara finns på just det sjukhuset. Inga av de över 700 patienter som väntar på vård har tillåtits lämna Gaza sedan kriget startade, inte ens något av de 28 barnen. På sjukhuset befarar personalen att flera av patienterna har hunnit dö, trots att vården finns tillgänglig bara några mil bort.

All press måste sättas på Israel för att få till stånd ett permanent eldupphör nu.

Herr talman! I Sydafrikas inlägg till Internationella domstolen var det som tog tag i mig mest i de intervjuer som gjorts med människor i Gaza beskrivningen av hur det är att vara förälder i en familj som fortfarande har levande familjemedlemmar: All kraft går till att inför barnen försöka agera som att situationen är normal. Hur upprätthåller man en normalitetskänsla när inget av det som händer är normalt men ändå har blivit vardag?

Herr talman! På Afrikas horn pågår nu en svältkatastrof som påverkar nästan 50 miljoner människor. Mer än 11 miljoner barn under fem år lider av akut undernäring. Fattigdomen och utsattheten är stor i de interna flyktinglägren, och vardagen blir ännu svårare för barn med funktionsnedsättning. Varje dag dör 13 barn av allvarlig undernäring i Zam Zam-lägret i norra Darfur i Sudan som en konsekvens av det tio månader långa kriget i Sudan.

Biståndsaktörer arbetar för att se till att barn får humanitärt stöd, tillgång till skolgång och hjälpmedel som kan ge dem utveckling, självkänsla och verktyg för att själva skapa sig en framtid med inkomst och trygghet som vuxna. Svenskt bistånd gör skillnad.

I Afghanistan har man efter två decennier av ökat skoldeltagande för flickor kastats tillbaka till medeltiden då talibanerna gör allt de kan för att förhindra flickors utbildning. I Iran riskerar flickor spöstraff om de inte bär slöja, vare sig de vill eller inte vill bära den. Jag skulle kunna fortsätta, för när vi talar om mänskliga rättigheter och fred och om att få ett slut på våld och krig är det för barnens skull - barnen i Palestina, Israel, Ukraina, Kongo, Jemen, Iran och Afghanistan och på många andra platser.

Herr talman! Enligt siffror från Rädda Barnen står ett av tre barn i världen inför dubbla hot: hög utsatthet för det extremväder som kommer med klimatförändringarna samt fattigdom. Det handlar om 774 miljoner barn, en tredjedel av världens alla barn. Barnen med sämst förutsättningar i dag kommer att fortsätta att drabbas allra hårdast. Orättvisan kommer bara att öka. Det ökade antalet klimatkatastrofer, såsom översvämningar, cykloner, skogsbränder och värmeböljor, påverkar barn på olika sätt. Även barn i Sverige är oroliga, både på grund av Ukrainakriget i vårt närområde och klimatkrisen.

Vi som politiker har en stor roll när det gäller att öka tilliten i samhället och hoppet om en positiv framtid. Barnkonventionen är sedan 2020 svensk lag, och den ska även genomsyra svensk bistånds- och utrikespolitik eftersom den utgår från varje enskilt barns rättigheter. Vi måste med handling visa att vi gör allt vi kan för att få ett slut på våldet och en lösning på klimatkrisen. Vad gör då den svenska regeringen? Jo, den stryper biståndet och sänker standarden för svensk utrikespolitik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Miljöpartiet vill se en feministisk utrikespolitik som lyssnar på omvärldens gemensamma behov, ser de utmaningar vi alla står inför och agerar kraftfullt. Vi vill se ett Sverige som är rakryggat och tar barnets nutid och framtid på allvar. Vi vill se ett Sverige som satsar på biståndet, står upp för mänskliga rättigheter och demokrati och vågar införa sanktioner mot stater som på ett uppenbart sätt bryter mot folkrätten. Vi vill se ett land där ansträngningar för att hitta diplomatiska lösningar alltid går före ryggradsreflexen att sätta in militär. Sverige kan vara och göra allt detta. Men regeringen har valt en annan väg, och för det borde den skämmas.

Tänk att på frågan "Pappa, är kriget slut nu?" kunna svara: "Ja, kriget är slut." Eller ännu hellre: "Älskade barn, det blev aldrig något krig."

(Applåder)

Herr talman! Jag känner att jag är klar över mina fakta när det gäller detta. Jag har gott om länkar till artiklar som jag skulle kunna skicka till ledamoten Berntsson om han vill det.

Jag släpper de ockuperade områdena för ett ögonblick och går över till att prata om Israel, som Kristdemokraterna gärna refererar till som den enda demokratin i Mellanöstern.

Organisationen KKL, som även kallas för den judiska nationalfonden, har sedan 1901 köpt upp mark i det som även internationellt accepteras som Israel och äger i dag runt 13 procent av marken i Israel. Enligt fondens stadgar får enbart judar, oavsett om de är israeliska eller internationella, hyra denna mark och bygga på den. Det innebär att 20 procent av Israels medborgare, det vill säga palestinierna, inte åtnjuter samma rättigheter som övriga medborgare i Israel. På vilket sätt rimmar detta - att inte samtliga invånare i landet åtnjuter samma fri- och rättigheter - med att vara en fullvärdig demokrati?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Jag vill återkomma till den resa som har tagits upp flera gånger i de senaste replikskiftena.

Den organisation som den kristdemokratiska riksdagsgruppen reste med till Israel heter KKL; det blir lättare för oss alla att kalla dem det. De har aktivt köpt land både i Israel och - sedan 1967 - på ockuperat område och även finansierat bosättningar, oavsett vilken bild Magnus Berntsson har fått av dem.

I ett uppmärksammat fall för ett par år sedan var de aktiva i vräkningen av den palestinska familjen Sumarin i Silwan, som ligger i östra Jerusalem och alltså är ockuperat område. De gick för ett par år sedan ut med information om att de har 17 000 nya fastighetsanbud och att 2 500 av dessa fastigheter ligger på ockuperat område.

I december förra året skrev Kristdemokraternas partiledare tillsammans med övriga partiledare i regeringen och utrikesminister Billström en debattartikel om att den enda vägen till hållbar fred är en tvåstatslösning. Om nu KD stöder en tvåstatslösning, vad tycker man att vi ska göra med de israeliska bosättningarna på ockuperat område? Och hur kan man som parti stödja en tvåstatslösning och samtidigt stödja en organisation som gör allt i sin makt för att äta upp territoriet för den andra staten?

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret. Jag har fortfarande lite svårt att begripa detta. Vi vill se en långsiktig och hållbar lösning när det gäller konflikten mellan Palestina och Israel. Givetvis ska ett krav på en vapenvila vara ett krav på båda aktörerna i detta fall att lägga ned sina vapen, även att Hamas ska sluta med sin raketbeskjutning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Men jag förstår inte varför man då hela tiden pratar om en humanitär vapenvila. Varför kan man i detta läge inte kräva en permanent vapenvila? Det krävs en permanent vapenvila om vi någonsin ska komma närmare en permanent lösning på denna konflikt. En humanitär vapenvila låter i mina öron väldigt mycket som någonting tillfälligt innan den fruktansvärda slakten ska få fortsätta igen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Varje dag dödas 100 palestinska barn. Över 90 procent av Gazas befolkning lider av extrem hunger. I Gaza pågår en humanitär katastrof som växer för var dag som går. Utan en vapenvila riskerar hela folket att svälta.

Utrikesministern påstår sig kräva en humanitär vapenvila. Redan före den 7 oktober led 80 procent av barnen i Gaza av PTSD. Man förlitade sig helt på de 500 lastbilar som kom in i Gaza med förnödenheter som till stor del finansieras av bistånd runt om i världen. Gaza tillåts inte styra sin egen ekonomi.

Den humanitära situationen var hopplös redan före kriget, och nu begär utrikesministern en humanitär vapenvila. Men vad menar regeringen egentligen med en humanitär vapenvila? Menar han lastbilar som tillåts komma in med nödvändigheter i några få dagar eller en vecka? Ska Israel sedan få ta upp slakten av Gazas befolkning igen?

Herr talman! Vi behöver klargöranden. Vad menar utrikesministern med en humanitär vapenvila, och varför kan utrikesminister Billström inte kräva en permanent vapenvila?