Malin Danielsson

Fru talman! I en tid då den regelbaserade världsordningen känns mer hotad än på länge och det nya styret i USA verkar ha missat grundkursen i rättsstatens principer är man lite extra glad för att det inom EU-samarbetet finns en rättsstatsarkitektur som kan bidra till att motverka den risk som det innebär för enskilda medlemsstater men också för EU som helhet ifall rättsstatsprincipen inte upprätthålls.

Liberalerna har länge arbetat för att det ska finnas en EU-mekanism för att kontrollera att de grundläggande rättigheterna respekteras och att offentliga rapporter om situationen för rättsstaten och de grundläggande fri- och rättigheterna i varje medlemsland tas fram. Det är därför med stort intresse vi tar del av ett av resultaten av detta arbete, nämligen kommissionens årliga rapport om rättsstatssituationen i EU. Rapporten är ett värdefullt verktyg i arbetet med att stärka och försvara rättsstatsprincipen och belyser de brister som finns i de olika länderna i unionen. Genom att även kandidatländer nu ingår blir det en bra bild av utvecklingen i både kandidatländerna och medlemsländerna. Vi får svart på vitt vad som är det aktuella läget och vad som behöver förbättras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års rapport om rättsstatsprincipen

Fru talman! Kommissionen konstaterar att nästan 65 procent av den första omgången rekommendationer följdes upp under 2023. Det var en trend som fortsatte under 2024, då 68 procent av rekommendationerna från föregående år följdes upp. Arbetet ger med andra ord mer och mer effekt. Även EU-finansiering har bidragit till att bygga upp domstolsväsendets, mediernas och det civila samhällets kapacitet att upprätthålla rättsstatsprincipen.

På plussidan i rapporten konstateras att många medlemsstater har genomfört viktiga rättsreformer för att ta itu med de utmaningar som identifierats i rapporterna. På minussidan konstateras att allvarliga farhågor kvarstår, särskilt i vissa medlemsstater. Därför är det viktigt att EU har sanktionsmöjligheter, vilket Liberalerna också har arbetat för, till exempel att EU-stöd inte ska beviljas länder som kränker de grundläggande fri- och rättigheterna eller rättsstatens principer.

Fru talman! Domstolarnas oberoende är en viktig del av rättsstaten. Enligt de undersökningar som genomfördes inför den här rapporten upplever allmänhet och företag i de flesta medlemsländer att domstolsväsendets oberoende förbättrades eller förblev stabilt jämfört med 2023. Flera länder har även påskyndat lagstiftningsarbete för att stärka domstolarnas oberoende. När det gäller kandidatländerna är det dock relativt låga resultat, och befolkningen upplever inte oberoende. Det här är viktiga områden för dessa länder att arbeta vidare med för att ta steget in som medlemsstater.

En annan viktig del är oberoende medier. Där noterar kommissionen en positiv utveckling sedan förra rapporten i flera medlemsstater när det gäller framför allt insyn i medieägandet. Samtidigt kvarstår utmaningar som tidigare lyfts fram i en del andra medlemsstater. Politiskt och ekonomiskt inflytande på medierna utgör enligt kommissionen fortfarande en källa till oro. Kommissionen framhåller vikten av att skydda medier mot politiska påtryckningar och otillbörlig påverkan. Detta är inte minst viktigt när man läser att kommissionen även konstaterar att utländska regeringar som försöker manipulera den allmänna opinionen och snedvrida den demokratiska debatten utgör ett hot mot EU:s demokratier.

Fru talman! Sverige står sig väl i rapporten. Det upplevda oberoendet för rättsväsendet i Sverige är mycket högt bland allmänheten och bland företagen. Konstitutionsutskottet kommer snart att få behandla ett betänkande som ytterligare stärker rättsväsendets oberoende.

Vidare noterar kommissionen bland annat att public service-mediernas politiska oberoende har stärkts och att ytterligare insatser på området planeras av regeringen. Kommissionen lyfter även upp att Institutet för mänskliga rättigheter har en säker finansiering för sin verksamhet.

Sverige får dock fyra rekommendationer. Flera av mina kollegor har varit inne på dem. De handlar bland annat om nämndemännens oberoende och vikten av att säkerställa bra förutsättningar för ett starkt civilsamhälle.

Fru talman! Sammanfattningsvis fyller rapporten om rättsstatens principer en viktig funktion för såväl unionen som de enskilda staterna. Det gäller inte minst i en tid då demokratin prövas på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT 2024 års rapport om rättsstatsprincipen

Jag ser fram emot att följa utvecklingen de kommande åren som förhoppningsvis visar att det framför allt sker utveckling på plussidan. EU behöver mer än någonsin vara demokratins och rättsstatens fanbärare. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Efter en tyst minut för offren i den fruktansvärda attacken mot en skola i Örebro kan det kännas något apart att debattera riksdagens arbetsformer. Men låt oss påminna oss om att den tysta minuten också är en del av riksdagens roll. Genom den tysta minuten visar vi att riksdagen, folkets främsta företrädare, finns där för er som drabbats, för er som mist en anhörig, för er som var rädda för era egna liv under attacken och för er alla - oss alla - som undrar hur något sådant här har kunnat hända i Sverige. Vi har inte alla svar i dag, men vi står enade i att gemensamt arbeta för att det fruktansvärda inte ska inträffa igen. Den tysta minuten låter oss minnas och reflektera och inskärper också allvaret i oss alla.

Fru talman! Samtidigt, mitt i det hemska, måste vi också fortsätta, dels för att vi inte får ge upp hoppet om en ljusare framtid, dels för att det finns en mening med att riksdagens arbete fortsätter oavsett vad. Det skapar trygghet i en orolig tid genom att vi stabilt fortsätter det arbete vi är satta att göra utifrån de spelregler som vi gemensamt satt upp för att vår demokrati ska fungera i såväl goda som svåra tider.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksdagens arbetsformer

I dagens betänkande har vi ett förslag till tillkännagivande om att låta en utredning se över förutsättningarna för att säkerställa genomförandet av sammanträden i kammaren. Detta är viktigt och tyvärr nödvändigt. Det sker på förekommen anledning, som mina kollegor har redogjort för tidigare i debatten - på grund av den incident som skedde i riksdagen i höstas. I arbetet är det otroligt viktigt att vi hittar balansen mellan ledamöternas trygghet och den öppenhet som vår demokrati ska ha.

Fru talman! Det fruktansvärda som hände i Örebro, men även incidenten som hände här i riksdagen, påminner oss om att vi trots att vi lever i ett demokratiskt samhälle inte är skyddade från de hot och faror som kan påverka oss och våra offentliga institutioner. I tider av oro är det än viktigare att vi gemensamt tar ansvar för att institutioner som riksdagen och våra skolor fungerar väl. Det är gemensamt som vi bygger en stabil demokrati. Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Offentlighet, sekretess och integritet

Fru talman! Ett öppet och fritt samhälle kräver transparens och skydd för den personliga integriteten likaväl som verktyg för att upprätthålla lag och ordning.

Det är därför av yttersta vikt att diskussionen om sekretess, integritet och offentlighet ständigt är pågående och att varje förändring vägs och balanseras utifrån båda perspektiv. Detta är frågor som berör oss dagligen i vår vardag och som kan påverka vår tillit till samhället om vi inte lyckas hitta rätt balans.

Den organiserade brottsligheten utmanar inte bara vår syn på sekretess och samverkan mellan polis, skola och socialtjänst. Den utmanar även synen på sekretess i välfärdssystemen och andra offentliga stödsystem då dessa utnyttjas av den organiserade brottligheten.

Kraven på myndigheternas tillgång till information och möjlighet att utbyta information om enskilda personer och företag för att minska felaktiga utbetalningar ökar. Flera utredningar är på gång inom området, och Utbetalningsmyndigheten har nyligen etablerats som ett led i att minska felaktiga utbetalningar. Vi i konstitutionsutskottet lär få anledning att återkomma i frågorna i och med konkreta lagstiftningsförslag framöver.

Fru talman! Frågan om individens integritet behöver ständigt bevakas när nya verktyg införs. Ett förutseende konstitutionsutskott uppmärksammande redan för tio år sedan riksdagen på de eventuella problem som skulle kunna uppstå när ett frivilligt grundlagsskydd för databaser infördes.

I dag ser vi konsekvenserna av detta. Med några enkla knapptryck kan vem som helst ta reda på mängder av information om sina grannar, om sina barns lärare eller om någon av oss här inne i salen. Man får information om var en person bor och vad bostaden är värderad till, vilka bilar personen äger och om han eller hon har begått några brott. Man får veta hur gammal personen är och så vidare, och så vidare.

Det är inte bara nyfikna grannar som använder informationen; det gör även kriminella gäng som lurar pengar av årsrika eller personer med funktionsnedsättning. Samtidigt tjänar kommersiella bolag pengar på att tillhandahålla dessa uppgifter, som de enkelt kan begära ut från våra myndigheter. Det finns horribla exempel där en del tjänster till och med erbjuder ett litet pling i mejlen när det registrerats att någon äldre har blivit ensamstående. Det innebär då ofta att makan eller maken har gått bort.

Nyligen presenterades en utredning vars uppdrag var att se hur vi kan få bukt med de problem som skapas när våra personuppgifter finns tillgängliga på nätet, som de gör i dag. Det är dessutom bortom vår kontroll att själva kunna ta bort dem. Jag ser fram emot den fortsatta hanteringen av detta ärende.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Mina kollegor har väl redogjort för de slutsatser vi har i KU:s betänkande och som vi i dag lägger till handlingarna. Texten i betänkandet förmedlar kanske inte alltid berättelser som är lika levande som dem som framförs här.

Jag tänkte göra ett försök att ge ett historiskt perspektiv på dagens granskning. Konstitutionsutskottet har varit verksamt sedan 1809. Ibland kan man fundera över hur annorlunda det var för 200 år sedan, när utskottet bildades, jämfört med i dag. Flera av de ärenden som vi har hanterat i den årliga höstgranskningen fanns nog inte ens i dåvarande ledamöters fantasivärld.

Ett ämne som jag dock misstänker var aktuellt redan 1809 gömmer sig under rubriken Vissa förvaltningsärenden. Då granskade KU hur kungen utövade makten, och nu gäller det hur regeringen utövar densamma. En fråga som handlar om maktutövande är under hur lång tid ärendena får hanteras. Vad är en rimlig tid?

Enkelt, snabbt och kostnadseffektivt utan att rättssäkerheten eftersätts - så heter det i förvaltningslagen. Det är kraven på hur ärenden ska handläggas i dag. Långa handläggningstider skapar inte bara osäkerhet utan kan också leda till personliga och ekonomiska förluster för de inblandade.

Ibland finns det skäl till att det tar tid, inte minst i komplexa ärenden. I och med all den kunskap som vi har i dag ökar oftast komplexiteten. Men ibland finns det inga synliga skäl till att handläggningen har dragit ut på tiden. KU granskar återkommande just handläggningstider, så även i år. Denna gång gäller det särskilt regeringens beslut vid överklagande av inrättande av naturreservat. Här finns mer att göra, kommer vi fram till i granskningen, även om den avdelning inom det ansvariga departement som hanterar frågan arbetar aktivt med att korta handläggningstiderna.

Kanske gick det snabbare förr, när man gick till kungs. Så gjorde till exempel Spann-Karin från Dalarna för att reda ut en dispyt om äganderätten för ett torp. Hon fick snabbt besked av kungen och dessutom en hatt med sig hem. Det kanske var bättre förr ur ett snabbhetsperspektiv. Å andra sidan kräver den komplexitet som vi har i dag att vi har ett regeringskansli med olika kompetenser som handlägger det, även om det borde ske lite snabbare ibland.

Herr talman! Det snabbaste sättet att nå ut med ett meddelande eller information när KU bildades var att skicka en kurir till häst. 1809 års KU skulle nog ha baxnat om de sett den mängd information som når oss varje timme, och till och med varje minut, i dag. Digitala plattformar och sociala medier med ständigt uppdaterade flöden i dagens informationssamhälle är både en tillgång och en utmaning.

Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Även regeringen och statsråden behöver förhålla sig till dagens sätt att nå ut med information och vara aktiva i de kanaler som står till buds. Det är dock viktigt, precis som KU framhåller i sitt yttrande, att det i så stor utsträckning som möjligt framgår när användandet av egna konton i sociala medier utgör ett led i tjänsteutövningen. Officiell information från regeringen bör i så stor utsträckning som möjligt kommuniceras i regeringens egna kanaler, och statsrådens egna konton i sociala medier ska endast användas som komplement. På så sätt kan man vara säker på varifrån informationen kommer i dagens stora flöde av information - och ibland också av desinformation.

Herr talman! År 1809 hade Sverige utkämpat ett krig mot Ryssland. Det var varken det första eller det sista krig som Sverige deltog i. Fred i Europa och samarbete mellan Europas länder i form av EU kanske någon vågade drömma om redan 1809, men det realiserades först efter två förödande världskrig.

Dåvarande konstitutionsutskott hade troligen andra frågor att fundera över än hur Regeringskansliet kan fullgöra sin underrättelseskyldighet när det gäller myndighetsförordningar som utfärdas för att införliva EU-rättsakter.

Att Sverige ingår i en union med ett parlament som vid sidan av vårt nationella parlament har rätt att stifta lagar är att föredra framför krig och elände, alla dagar i veckan. Dock är det viktigt att regeringen har en god bild av de föreskrifter som myndigheterna utfärdar med anledning av den lagstiftning som sker på EU-nivå. Lika viktigt är det att regeringen underrättas innan en föreskrift som går längre än nödvändigt utfärdas - detta som ett led i att säkerställa att Sverige inte överimplementerar EU-beslut.

Herr talman! Även om KU:s granskningar troligen sett olika ut över tid beroende på den samtid som dåvarande ledamöter var satta att hantera har principen varit densamma: att granska att makten utövas i enlighet med våra lagar.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.

Herr talman! Det utgiftsområde vi nu debatterar utgör grunden för regeringens och riksdagens arbete och för arbetet med de nationella minoriteterna, demokratipolitiken, politiken för de mänskliga rättigheterna, medierna och den granskning som utförs av bland annat Riksdagens ombudsmän och Riksrevisionen. Detta område i budgeten berör med andra ord avgörande delar för en vital liberal demokrati.

Jag kommer att ta upp ett par saker jag vill uppmärksamma lite extra.

KU har under hösten haft förmånen att dels träffa landshövdingarna när de besökte riksdagen, dels göra ett länsbesök i Skåne där vi bland annat besökte länsstyrelsen. Länsstyrelserna har ett komplext uppdrag. Som statens förlängda arm ska de bland annat arbeta med samverkan, hantera de målkonflikter som uppkommer i tillståndsprövningar och utöva tillsyn. I länsstyrelsernas uppdrag speglas inte sällan högaktuella områden. Så även i detta budgetförslag.

Herr talman! Sverige befinner sig i ett allvarligare säkerhetsläge än de flesta av oss tidigare har upplevt. Häromveckan påmindes vi om allas vår roll när det gäller beredskap i och med den broschyr som landade i våra brevlådor. Länsstyrelserna har också en viktig roll när det gäller att stärka det civila försvaret, som en del av totalförsvaret, och därför tillskjuts det mer medel till detta i budgeten.

Energifrågan gör också avtryck i budgeten. Ett ökat behov av el leder till fler ansökningar om havsbaserad vindkraft, vilket behöver hanteras effektivt och därmed också kräver mer resurser. Den gröna omställningen ställer också högra krav. En effektiv tillståndsprövning behövs för att Sverige ska vara ledande i den snabba gröna omställningen, vilket också ger avtryck i årets budget.

På konstitutionsutskottets resa till Skåne hade vi även förmånen att besöka Institutet för mänskliga rättigheter, också kallat MR-institutet. De mänskliga rättigheterna är en av den liberala demokratins grundstenar och bör omfattas av ett starkt skydd. Därför är det glädjande att detta nyinrättade institut under året erhöll A-status, det vill säga det högsta betyget för nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Det betyder att institutet lever upp till Parisprinciperna, alltså det internationellt tongivande regelverket för institutionernas uppdrag. Under året har institutet släppt ett antal läsvärda rapporter som belyser mänskliga rättigheter i Sverige.

Herr talman! Ibland kan man höra någon sucka och uttrycka att allt väl ändå inte kan vara en mänsklig rättighet, och det stämmer givetvis. Långt ifrån allt är en mänsklig rättighet, men rätten till frihet och skydd mot frihetsberövande för den som bor på ett äldreboende eller ett LSS-boende är en mänsklig rättighet. Det belyses i MR-institutets rapport Hemma är någon annanstans där man har studerat äldres rättigheter inom äldreomsorgen. En kvinna i rapporten berättar: "Jag har bott här över ett år, och de gånger jag kommit ut är lätträknade. Det är skittråkigt." För interner på våra fängelser är det reglerat att de har rätt till utevistelse, men det är det inte för personer på äldreboenden.

En annan mänsklig rättighet som belyses i rapporten är rätten till värdighet. En tidigare egenföretagare som nu bor på ett äldreboende beskriver hur hennes rätt till värdighet tillgodoses: "Om jag larmar för att jag är kissnödig så kan jag få vänta två timmar, och då är det för sent."

Det är även en mänsklig rättighet att inte utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling, vilket omsatt till rättigheter inom äldreomsorgen innebär att inte bli försummad och exempelvis få ligga med våt blöja hela natten.

Med stigande ålder ses människor alltför ofta som bara sin ålder och inte som egenföretagare, kock, riksdagsledamot, frimärkssamlare eller något av allt det andra som tidigare har definierat dem. De reduceras till att vara äldre och inte människor med grundläggande rättigheter, vilket faktiskt är diskriminering och ålderism.

En tidigare talare tog upp diskussionen för 50 år sedan när regeringsformen uppdaterades och man konstaterade att all makt utgår från folket. Men riksdagens och regeringens uppdrag är också att se till att mänskliga fri- och rättigheter tillgodoses, inte minst för dem som har svårt att göra sina röster hörda.

Herr talman! Slutligen ett par ord om judiskt liv i Sverige. Nästa år firar vi att det var 250 år sedan den första juden fick bosätta sig i Sverige utan tvång att konvertera. Detta jubileum borde vara glädjefyllt, men tyvärr grumlas det av en uppblossande antisemitism. Därför tillförs det mer medel i budgeten till säkerhetshöjande åtgärder för den judiska minoriteten. I Sverige ska man kunna känna sig säker oavsett bakgrund eller religion. Allt annat är ett hot mot de grundläggande värderingar vår demokrati bygger på. Jag hoppas att alla de viktiga aktiviteter som planeras under nästa år för att uppmärksamma judiskt liv i Sverige leder till ökad tolerans och förståelse, för det är något vi behöver mer av i Sverige.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till utskottets förslag. Jag önskar mina kollegor i konstitutionsutskottet och kansliet en god jul och tackar för gott samarbete under året.

Fru talman! Liberalerna är aldrig nöjda, Karin Sundin. Det ligger i vårt dna. Vi vill alltid mer; det är det som driver oss i vårt engagemang.

Men jag välkomnar det nyvaknade intresset från Socialdemokraterna i de här frågorna, och jag ser gärna att alla, såväl opposition som regering, engagerar sig än mer i dem, för vi behöver göra stora förändringar på funktionshindersområdet för att se till att människor får ett liv som alla andra.

Det kan ibland vara trevligt att vara lite ödmjuk, speciellt när man tillhör ett parti som har suttit vid makten under många år. Jag vill påminna om ett par saker för att kanske förstärka känslan av ödmjukhet.

År 2016 fattade den dåvarande regeringen beslut om ett regleringsbrev till Försäkringskassan. I det kan man läsa: Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen. 2016 tillsattes också en LSS-utredning. I direktivet till utredningen kan man läsa: Med hänsyn till kraftiga kostnadsökningar inom assistansersättningen behöver även ytterligare besparingar göras.

Det här är det arv som ni lämnade efter er. Det är det arv som vi har fått försöka lappa och laga i för att få reformen att gå ihop. Jag hoppas nu att vi kan göra gemensam sak, alla partier i Sveriges riksdag, för att se till att vi har en LSS som följer de grundintentioner som finns och som ger människor ett liv precis som alla andra.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 16.)

Fru talman! Min grundläggande inställning när det gäller funktionsrättsfrågor är att det är för lite och för sent. Det gäller oavsett om vi styr tillsammans med Socialdemokraterna eller med Moderaterna.

Men jag är också vän av principen att göra det bra. Huvudmannaskapsutredningen påverkar otroligt många människors liv. De ska gå från ett kommunalt beslut till ett statligt beslut. Det här behöver göras varsamt så att människor inte faller mellan stolarna. Vi ska inte återigen hamna i ett lappande och ett lagande av vår lagstiftning som gör att färre i stället för fler får assistans.

Därför är tidsplanen denna: När vi känner oss säkra på att vi kan lägga fram ett förslag som garanterar detta kommer vi också att lägga fram ett förslag. Och jag kan lova dig, Karin Sundin, att ett intensivt arbete pågår med det här.

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för att du upprepade frågan! Jag blev så engagerad när du började prata om LSS 2.0 att jag var tvungen att prata lite mer om det plus om ledsagarservicefrågan, som jag tycker är en av de viktigaste frågorna här i dag.

När det gäller huvudmannaskapsfrågan har vi sett alldeles för mycket lappande och lagande inom LSS de senaste åren, där lagstiftningen har kommit fram och inte blivit enligt intentionen. För mig är tidsplanen för Huvudmannaskapsutredningen sådan att förslaget läggs fram när vi kan säkerställa att fler får assistans och att folk inte faller mellan stolarna när vi flyttar över assistansen från kommunen till staten och till ett statligt huvudmannaskap.

Den tidsplanen tänker jag förhålla mig till, och medan vi arbetar fram förslaget är svaret lika tråkigt som vanligt: Det bereds inom Regeringskansliet.

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Oavsett om vi skulle gå vidare med LSS 2.0 eller en särlagstiftning för ledsagning tar det tid. Jag är precis som ledamoten väldigt mån om att saker händer här och nu. En sådan sak är att kunskapsstödet till kommunerna kommer fram.

Vi har här i dag på åhörarläktaren en kille som bor i Vårgårda, är 35 år gammal och som har blivit av med sin ledsagning enligt LSS. Han har också sökt via socialtjänstlagen men har fått avslag. Han har bland annat sökt för att kunna handla mat och ha fritidsaktiviteter. Nämndens ordförande i kommunen som fattat detta beslut är partikollega till Christofer Bergenblock. Jag vet att Christofer Bergenblock är lika upprörd som jag över det beslutet.

Jag hävdar att det är fullt möjligt att inom dagens lagstiftning fatta fler beslut om ledsagning enligt LSS. I Socialstyrelsens rapport kan man läsa om rättspraxis som man tror kan spöka i besluten som rör synskadades rätt till ledsagning.

Det är ett fall som Högsta förvaltningsdomstolen har prövat och som rör frågan huruvida en 81-årig man med synskada tillhör personkrets 3 eller ej. Den prövade det enskilda fallet och inte om synskadade generellt ska tillhöra personkretsen. Just i det enskilda fallet kom den fram till att han inte tillhörde personkretsen.

Detta gör att jag tror att kunskapsstödet till kommunerna verkligen behövs när det gäller befintlig lagstiftning. Jag undrar om inte Christofer Bergenblock också tycker att det vore bra om hans kollega kunde ha detta i sin hand när han ska fatta beslut i LSS-frågor framöver.

Fru talman! För 30 år sedan hände något revolutionerande. Personer med funktionsnedsättning fick rätt till stöd enligt LSS. Man gick från att vara vårdobjekt som samhället skulle ta hand om till att vara personer med rätt att bestämma över sina egna liv.

Tidigare var det institutionsboende, hemtjänst eller att förlita sig på anhöriga som gällde. Man fick rätta sig efter personalens scheman och de anhörigas goda vilja. Den som inte kunde röra sig fick snällt vänta tills någon kunde komma och hjälpa en upp ur sängen. När inte föräldrarna längre kunde få ihop vardagen fick barnet flytta in på institution, ibland långt från föräldrarna. Ville man gå på en dejt fick man ta med sig mamma, pappa eller någon kompis, för det var knappast något som hemtjänsten ställde upp på. Att skaffa familj och barn var något som de flesta inte ens vågade drömma om. Likaså var det svårt att jobba eller studera.

Adolf Ratzka, grundaren till Independent Living-rörelsen i Sverige, har uttryckt det väl med orden: Det är svårt att bidra till samhället om man inte kan ta sig ur sängen.

LSS är och var en frihetsreform. I det stora gällde det sådant som att unga kunde flytta hemifrån, klara sig själva, ta sig ut på arbetsmarknaden och bilda familj. I det lilla gällde det sådant som att kunna ta en promenad, sminka sig eller börja med en fritidsaktivitet, saker som de flesta tar för givet.

Fru talman! LSS gav personer med funktionsnedsättning rätt till ett liv som andra. De som har personlig assistans kan själva bestämma över var, när och på vilket sätt de ska få assistans. Personer som bor i ett LSS-boende ska ha möjlighet att ha egna intressen och inte anpassa sig till övriga på boendet. LSS ger även rätt till ledsagarservice, avlösarservice, kontaktperson, korttidsvistelse utanför det egna hemmet, daglig verksamhet och en rad andra insatser.

I år är det 30 år sedan LSS-reformen trädde i kraft. 30 år av mer frihet skulle man vilja sammanfatta dessa år, men tyvärr har frihetskurvan inte gått spikrakt uppåt.

De senaste drygt tio åren har till stora delar varit kantade av ifrågasättande av reformen. Har vi råd? Fuskas det inte väldigt mycket? Hur mycket stöd måste man egentligen ge? Sparkrav från tidigare regeringar, myndigheter som genom rättsprövning drivit fram ny praxis eller använt sig av praxis som det faktiskt inte finns grund för och en allmän debatt om fusk i samhället som inte alltid grundat sig på fakta.

Fru talman! Liberalerna har under dessa år drivit på för att lappa och laga reformen som vi en gång tog initiativ till. När andning och sondmatning inte längre räknades som ett grundläggande behov drev vi igenom förändring. När omprövningarna gjorde att flera tusen förlorade sin assistans drev vi igenom omprövningsstopp. När personer inte längre vågade flytta från en kommun där de fått ett beslut som gör att deras vardag funkar, för att kommunen de flyttar till kanske fattar ett annat beslut, drev vi fram en utredning om ett statligt huvudmannaskap.

Vi är dock långt ifrån nöjda. Beslut baserade på minuter och sekunder i stället för på individers totala behov, färre som beviljas ledsagning, orimliga krav på medicinska underlag och så vidare - listan på orsaker till att reformen urholkats kan tyvärr göras lång.

På sikt tror jag att vi har kommit så långt vi kan med att lappa och laga och att ett omtag av LSS behöver göras - LSS 2.0 - som gör att vi kommer tillbaka till grundintentionerna i lagen.

I det betänkande som diskuteras i dag finns det två tillkännagivanden. Båda rör LSS, och båda är frågor som Liberalerna har drivit och kommer att fortsätta driva. Vi välkomnar att fler vill vara med och driva dessa frågor.

Det första handlar om att utreda om vi kan indexera uppräkningen av schablonersättningen, vilket är en mycket god idé. Men det är en fråga som hanteras i budgeten. Vi får återkomma till den.

Det andra handlar om insatsen ledsagarservice. Från 2010 till 2022 har antalet personer i personkrets 3, där bland andra blinda och dövblinda ingår, som beviljats ledsagning enligt LSS minskat med 68 procent. Det visar Socialstyrelsens rapport som kom förra året.

Fram till 2019 ser det ut som att de flesta som inte längre beviljats ledsagning via LSS i stället har fått det via SoL, socialtjänstlagen. Men från 2019 och framåt viker båda kurvorna nedåt.

Fru talman! Vad är då problemet med detta? Det uppenbara är såklart att människor inte kan leva ett liv som andra om de inte får de stödinsatser som de behöver. En kvinna som intervjuats i rapporten berättar: "Jag och min syster är båda dövblinda. Vi fick ledsagning enligt LSS strax efter 1994. Vi kunde använda den efter skoltid och göra lite vad vi ville med timmarna, besöka kompisar, träna m.m. Ingen ifrågasatte vad timmarna användes till. Jag flyttade runt efter studier och träffade kärleken. Jag fick avslag på LSS för att jag nu är gift. Det ingår att min partner ska kunna vårda mig, säger de. Det blir inte ett jämlikt förhållande utan jag är beroende av min man."

Denna berättelse sammanfattar väl hur LSS utvecklats över tid. Dessutom är problemet att man förskjutit besluten från LSS till SoL. LSS-insatsen är kostnadsfri och mer flexibel än SoL-insatsen. En promenad beviljad via SoL ska inte sällan, närmare bestämt i 103 kommuner enligt Socialstyrelsens enkät, betalas enligt kommunens hemtjänsttaxa. Den lägsta taxan ligger på 35 kronor i timmen, och den högsta ligger på 470 kronor i timmen. Jag misstänker att det inte är många här inne som är villiga att betala de summorna för att få komma ut på en promenad eller ta sig till affären för att handla.

Vidare visar Socialstyrelsens rapport att 52 procent av kommunerna uppger att rättspraxis för synskadade och blinda har ändrats och att man därför i mindre utsträckning har beviljat ledsagning enligt LSS. Enligt Socialstyrelsen kan man ifrågasätta om rättspraxis används på korrekt sätt, och i en del fall där det hävdas att det finns rättspraxis går det i själva verket inte att finna någon sådan.

Socialstyrelsen pekar också på att många kommuner har egna riktlinjer för hur LSS-ärenden ska handläggas som inte är förenliga med intentionerna i lagen.

Fru talman! Jag tycker att det är klokt att Socialstyrelsen tar fram ett stödmaterial för handläggningen av LSS generellt. Det behövs ett kunskapsstöd till kommunerna när det gäller befintlig lagstiftning. Det är uppenbart.

Men på sikt vill Liberalerna se en översyn av LSS. Vi drev redan från början att fler personer med synnedsättningar borde omfattas av LSS. Detta gör inte att jag utesluter att en särlagstiftning om ledsagning kan vara en nödvändig och kanske en mer framkomlig väg för att komma till bukt med de problem med ledsagning som vi ser i dag. Vi kommer definitivt att titta närmare på detta förslag från Socialstyrelsen som nu bereds inom Regeringskansliet.

Herr talman! Precis som mina kollegor tidigare har redogjort för är det viktigt att uttalanden från statsråd är korrekta och sakliga. Ett antal uttalanden har granskats i år, och flertalet har, som vi har varit inne på tidigare, handlat om det politikområde som har varit mest i fokus under året, nämligen klimat och miljö.

Bland annat har vi granskat ett uttalande som klimat- och miljöministern gjorde angående utsläppsminskningar och konstaterat att det fanns underlag som kunde styrka uttalandet.

När det gäller klimat- och miljöministerns uttalande om behovet av ny kärnkraft kan det konstateras att kommunikationen ledde till frågetecken. Uttalandet klargjordes i efterhand, men hanteringen av ändringar och rättelser följde inte den fastställda rutin som finns inom Regeringskansliet. Vi noterar även att ministern har beklagat att rutinerna inte följts och att hon agerade när det kom till hennes kännedom att så inte var fallet.

I ett uttalande som gjordes i en intervjusituation sa klimat- och miljöministern felaktigt "bör" i stället för "ska" när det gäller tidpunkten för överlämnandet av klimathandlingsplanen till riksdagen. Det misstaget rättades samma dag. Dock finns det fog för att peka på detta som en brist.

Herr talman! Ytterligare ett uttalande handlade om satsningar på klimatanpassning. Under en särskild debatt här i riksdagen utgick statsrådet från de anslagsnivåer som gällde när debatten ägde rum, det vill säga nivåerna för 2023. Nya anslagsnivåer för 2024 hade vid tillfället beslutats men inte offentliggjorts. Dessa anslagsnivåer blev offentliga dagen efter den särskilda debatten i samband med överlämnandet av budgetpropositionen till riksdagen. Det fanns därför inget skäl för utskottet att göra något uttalande om detta uttalande.

Herr talman! Förutom klimat och miljö har kriget mellan Hamas och Israel varit i fokus under året.

Begreppet proportionalitet har flera betydelser. Dels kan det vara en fråga om rätt till självförsvar, och dels kan det användas när det gäller huruvida handlingar som vidtagits är i enlighet med den internationella humanitära rätten.

Granskningen visar att utrikesministern har varit väl insatt i hur begreppet kan användas och varit noga med att sätta det i rätt kontext vid olika uttalanden som gjorts. Eftersom det ställs särskilda krav på uttalanden av den minister som ansvarar för utrikespolitiken påminner utskottet om betydelsen av att utrikesministerns uttalanden är formulerade så att de inte leder till missförstånd. Även om det aktuella uttalandet inte kan anses missvisande kan det konstateras att det har kommit att uppfattas på olika sätt i den politiska debatten.

Herr talman! Ett par ord om sms och sociala medier.

Att våra statsråd är tillgängliga är väldigt välkommet. Det är även viktigt med öppenhet och transparens, vilket vår offentlighetsprincip borgar för. Det som är en allmän handling ska också hanteras som en allmän handling.

Det var troligen enklare förr när man för skriftlig kommunikation var hänvisad till papper och penna. Både tid och kostnad gjorde att inflödet av meddelanden till ett statsråd då var mycket mer begränsat. I dag kan man enkelt och billigt skicka ett mejl, ett sms, ett meddelande i Messenger, Signal eller Whatsapp eller en tweet till ett statsråd. Kommunikationsmöjligheterna är många, och allt som flödar in ska faktiskt inte sparas. En del ska gallras bort.

I de två granskade fallen, klimat- och miljöministerns sms och utrikesministerns meddelande på plattformen X, finner vi att de har hanterat kommunikationen enligt offentlighetsprincipens alla regler. Dock gör vi ett mindre medskick till utrikesministern att ta en extra titt på Regeringskansliets rekommendationer för hantering av konton i sociala medier.

Slutligen, herr talman, vill jag som en av de sista talarna i den här debatten och då det här är mitt sista anförande i dag - det här är ju lite av konstitutionsutskottets utspring inför sommaren - passa på att tacka kansliet och kollegorna för gott samarbete under granskningen och hela året. Jag vill också önska talmannen, kansliet och kollegorna en riktigt skön sommar.

Herr talman! En fråga som har varit högaktuell det senaste året är Sveriges anslutning till Nato. Det är ett granskningsärende som ännu inte har berörts här.

Ett ärende om Natoprocessen inkom, och det har vi granskat. Det avser den överenskommelse som den förra regeringen tecknade i Madrid och huruvida denna var inom regeringens mandat att skriva under. Utskottet konstaterar att avsiktsförklaringen var av politisk karaktär och icke bindande för Sverige och finner därmed inte fog för kritik. Resten är historia.

Ett ärende som dock ger fog för kritik rör regeringens hantering av förflyttningen av Strålsäkerhetsmyndighetens generaldirektör.

Regeringen har rätt att flytta en generaldirektör från dennes uppdrag. Det kan ske med eller utan att en överenskommelse om förflyttning har skett. KU har tidigare påpekat att det är väldigt olyckligt om bilderna av om det har rått frivillighet eller inte vid en förflyttning går isär och pekat på vikten av att det finns dokumentation där frivilligheten framgår så att man kan undanröja eventuella missförstånd.

Dokumentation från mötet mellan, i det granskade fallet, statssekreteraren och generaldirektören levde inte upp till de krav som bör kunna ställas, vilket gör att vi beslutat att påminna om vikten av dokumentation som styrker frivillighet.

Herr talman! Ett annat ärende som visade på brister är hanteringen av förkortade mandatperioder för ledamöter i högskole- och universitetsstyrelser. I samband med att regeringen meddelade att man för att säkerställa säkerhetskompetens i styrelserna valde att korta mandatperioden uppstod en debatt om akademisk frihet och armlängds avstånd till akademierna. Granskningen visar att beskedet om kortare mandatperioder kunde ha lämnats tidigare. Det hade kunnat undanröja eventuella missförstånd om syftet med beslutet, som uppstod i den efterföljande debatten.

Ett intressant ärende att granska det här året har handlat om riksnormen för försörjningsstöd. Detta är ett ärende som påverkar många människor som lever på marginalerna, där varje krona är viktig. I socialtjänstförordningen anges att riksnormen grundar sig på Konsumentverkets senaste pris- och konsumtionsundersökningar. I granskningen framkommer att olika regeringar under flera år även beaktat bland annat regeringens prognos för konsumentprisindex.

Det är på få områden som det accepteras att det inte framgår vilka underlag som används så att en viss förutsägbarhet kan råda. Därför bör det fortsättningsvis framgå vilka underlag och beräkningar som används. På så sätt skulle det bli tydligare och mer förutsägbart hur regeringen fastställer riksnormen.

Slutligen, herr talman, kan vår lagstiftningsprocess säkert upplevas som lång ibland, men tack vare att lagförslagen blir allsidigt belysta får vi också lagar av god kvalitet i Sverige. Genom remisser kan myndigheter, civilsamhälle och experter yttra sig över förslagen och bidra till att lagstiftningen blir både bättre och mer förankrad.

Frågan om beredningskrav och korta remisstider har även denna gång varit föremål för vår granskning, och även om det ska finnas möjlighet för en regering att skynda på processer där det kan vara nödvändigt är det någonting som ska nyttjas mycket sparsamt. Därför är det glädjande att vi i höstens granskning, då vi tog ett större grepp om frågan, fann att remisser med kortare svarstid än tre månader har blivit något mindre vanligt förekommande. Det som har ökat är i stället remisser med tre månaders svarstid, medan andelen som har haft ännu längre svarstid har varit konstant över tid. Detta är en positiv utveckling som vi gärna ser kan fortsätta i den riktningen.

Fru talman! I går avgjordes mandatfördelningen till Europaparlamentet, och jag misstänker att en och annan av oss är lite trött i dag efter att ha vakat in valresultatet sent i går kväll.

Parlamentet är bara ett av de ben som EU står på. Ett annat ben är ministerrådet. I ministerrådet möts alla medlemsländer och förhandlar fram gemensamma ställningstaganden kring de förslag som EU-kommissionen lägger fram. Sedan möts kommissionen, rådet och parlamentet i en trilog för att komma överens.

Inför ett ministerråd behöver ansvarig minister förankra den svenska ståndpunkten i riksdagen. Ett återkommande tema för KU:s granskningar handlar just om förhållandet mellan regeringen och riksdagen när det gäller förankringen av EU-frågor.

Mängden frågor som vi löser genom att samarbeta inom EU är många och ibland väldigt komplexa. När såväl parlamentet som ministerrådet och kommissionen ska hitta en gemensam framkomlig väg mot ett mål kan det ibland bli både U-svängar och dikeskörningar innan man hittar den stadiga kursen framåt som alla är överens om. Saker och ting kan med andra ord hända längs vägen - ibland snabbt och ibland i sista sekund.

Som regering har man ett stort informationsövertag i de frågor som hanteras på EU-nivå och ett ansvar för att riksdagen förses med information så att samtliga partier kan ta ställning i de frågor som förhandlas.

Fru talman! I årets granskning har vi hanterat en fråga om samråd när det gäller fiskemöjligheter i Östersjön, vilket är ett exempel på när tidsmarginalerna varit knappa för förankring. Miljö- och jordbruksutskottet fick informationen först den 21 december 2023, det vill säga efter att förslaget hade godkänts vid ett internt möte inom EU-samarbetet. Någon överläggning med riksdagen ägde heller inte rum inför detta interna möte i Coreper, som det heter. Det har således inte funnits några möjligheter för utskottets ledamöter att framföra synpunkter till regeringen, vilket är väldigt olyckligt.

Regeringen har dock framfört kritik mot att ärendet skyndades på i förhandlingarna som pågick i ministerrådet. Det är svårt att se vad regeringen hade kunnat göra annorlunda, men med så pass stora avsteg från den normala beslutsordningen blir utrymmet för förankring starkt begränsat. Därför understryker vi återigen att vi förutsätter att regeringen arbetar för att skapa så goda marginaler som möjligt så att riksdagen kan vara delaktig i processen.

Fru talman! En stor fördel med att sitta i konstitutionsutskottet är att man får lära sig många nya saker när vi fördjupar oss i olika ärenden. I år har vi exempelvis fått bättra på våra kunskapar i hur man gör olika utsläppsberäkningar. I klimatredovisningen som regeringen varje år lämnar till riksdagen kan man följa utsläppsutvecklingen. Där redovisas, helt i enlighet med det klimatpolitiska ramverket, utsläppen i utpekade målår: 2030, 2040 och 2045. Dessa är punktmål, men de kan lätt förväxlas med mål för ackumulerade utsläpp.

Självklart är det bra att vara extra tydlig i redovisningen, särskilt när det finns olika sätt att redovisa på. I det aktuella fallet har vi dock inte hittat något som visar på att sakfel har begåtts.

Slutligen ett par ord om granskningen av hanteringen av löner i Regeringskansliet, som flera av mina kollegor har varit inne på: Det är både viktigt och självklart att anställningar såväl som lönesättning sker utifrån sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet, och att de opolitiska tjänstemännen i Regeringskansliet är och förblir just opolitiska.

Vid framtagandet av lönedirektiven i år uppstod en diskussion på grund av otydligt formulerade lönedirektiv. Det är olyckligt. Det anser såväl statsministern som civilministern. Utskottet har dock inte funnit att regeringen eller statsministern har agerat olämpligt i detta ärende.

Fru talman! Nu står vi här igen efter många månaders arbete med att återigen värka fram ett enigt betänkande när det gäller granskningen av regeringen. En kollega undrade om det mest effektiva sättet att granska regeringen på verkligen är att spendera många timmar vid vårt långa bord i KU:s sessionssal och vända och vrida på varenda frågeställning och vartenda ord. Svaret är ja.

Även om årets granskningsutlåtande, liksom förra årets, är tämligen milt är processen otroligt viktig. Att vi i Sveriges riksdag, landets högsta beslutande organ, har en väloljad och väl inövad process för att granska regeringens maktutövande är viktigt. Att det finns en instans med auktoritet och enighet som kan säga ifrån stärker vår demokrati. Det är viktigt när det verkligen gäller.

Fru talman! Precis som min kollega Gudrun Brunegård vill jag citera ledarskribenten i Barometern: "Kulturen i KU är befriande i en tid av polarisering och där det kan anses råda en klimatkris i riksdagen." Han fortsätter: "Även om regeringen frias från kritik kan utskottets noggranna skrivningar bidra till en förbättrad framtida process." Han avslutar med: "Konstitutionsutskottet fortsätter således att stärka sin auktoritet som en politisk frizon där saklighet och principfasthet råder." Det är ett väldigt fint omdöme som jag hoppas att såväl mina kollegor som KU:s fantastiska kansli tar till sig. Jag passar även på att tacka er alla för ett gott samarbete under årets granskning.

Fru talman! Årets granskning innehåller stort och smått, precis som mina kollegor redan har redogjort för, och vi kommer snart att mer i detalj ta oss an de granskade ärendena. Vår granskning bygger på de anmälningar som gjorts av riksdagsledamöter, och precis som tidigare speglar anmälningarna också de frågor som har stått i fokus i den politiska debatten. Årets granskning har därför bland annat stort fokus på klimat- och miljöfrågorna.

Slutligen: Något som har varit mindre förekommande i år än tidigare är KU-anmälningar som gäller uttalanden. Förra året påtalade vi att vi hade sett ett ökat antal anmälningar som snarare handlade om en avdömning av ett uttalande inom ramen för en politisk debatt än om ett uttalande som behövde granskas utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Vi markerade då genom att inte utreda den typen av ärenden - ett nytag för konstitutionsutskottet. Vi kan konstatera att det hade effekt, då utskottet i år endast har behövt avskriva ett fåtal ärenden som rör uttalande inom ramen för den politiska debatten. Jag tolkar detta som att den signal som vi skickade vid förra årets granskning faktiskt har hörsammats av våra riksdagskollegor.

Jag passar på att skicka ännu en liten signal till våra riksdagskollegor. Vi närmar oss sommaren, eller läslovet som man brukar säga i mina barns skolor. De säger inte sommarlov utan läslov, vilket är mycket bra. Jag misstänker att det inte är jättemånga elever som kommer att ligga i hängmattan och läsa KU:s betänkande, men jag tänker och hoppas att en och annan riksdagsledamot har med sig det till sommarstället och lägger sig och faktiskt begrundar det som vi har lagt mycket tid på att komma fram till. Man lär sig otroligt mycket, och det är väl värt läsningen.

Herr talman! När detta ärende initierades 2001 och en parlamentarisk utredning tillsattes var Liberalerna skeptiska. Förnekelse av Förintelsen är oerhört allvarligt, men det går inte att bara slänga in ett förbud. Det förändrar inget i grund och botten, sa vår dåvarande ledamot i konstitutionsutskottet. Samtidigt tycker vi faktiskt att när EU-kommissionen riktar kritik mot länder ska de lyssna, oavsett om det gäller Ungern, Sverige eller någon annan.

Den parlamentariska kommittén har stött och blött frågan och kommit fram till en lösning som är väl avvägd och fungerar inom ramen för den lagstiftning vi redan har i Sverige. Mina kollegor har redogjort för de förtydliganden som görs i befintlig lagstiftning och som tydliggör bestämmelsen om hets mot folkgrupp i förhållande till förnekelse av Förintelsen och vissa andra internationella brott. Det tänker jag alltså inte upprepa. Jag vill dock gå tillbaka till det min kloka kollega sa 2001 när ärendet först aktualiserades om att kriminalisering av förnekande av Förintelsen inte ändrar något i grund och botten.

I dagens samhälle är det lätt för den som vill sprida det som kallas alternativa fakta, men som borde kallas lögner, med hjälp av digitala kanaler och algoritmer som styr vad vi ser. Bara begreppet alternativa fakta vittnar ju om att vi har tappat fotfästet. Vi är inte längre överens om vad som är fakta. Det kan också vara svårt för den enskilde i det otroliga informationsflöde som vi dagligen möter att skilja på fakta och lögn.

Att exempelvis Förintelsen har hänt är ett faktum, och det måste vi upprepa gång på gång och aldrig glömma. Repetition är kunskapens moder, brukar man säga. Det gäller inte bara elever som tragglar glosor utan även hela vårt samhälle och vår gemensamma kunskapsbank.

Det görs många insatser för att den grupp som väljer att köpa lögnen och förneka Förintelsen inte ska växa sig stor eller större som är långt mer verkningsfulla än den vi debatterar i dag. Det handlar om att skolan utbildar varenda elev i vad som hände under Förintelsen, att det fortsatt görs hågkomstresor till Förintelsens minnesplatser och att man fortsätter att förvalta och utveckla det arbete som Forum för Levande historia gör - Om detta må ni berätta - så att det även når kommande generationer. Listan kan göras lång och behöver ständigt fyllas på. Nu fyller vi på den med det här förslaget, men det långsiktiga arbetet behöver fortsätta under överskådlig framtid.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)

Herr talman! Om bara några veckor börjar förtidsröstningen inför EU-valet, och den 9 juni är själva valdagen. Då har 7,6 miljoner svenskar möjlighet att avgöra vilka som ska få äran att inta de 21 platser som Sverige har i Europaparlamentet.

Det är inte bara EU som går till val i år; 2024 är ett supervalår. Halva jordens befolkning beräknas få möjlighet att rösta i något av de val som planeras i 76 länder världen runt. I betänkandet som vi debatterar just nu hanterar vi valfrågor främst ur ett mer praktiskt och tekniskt perspektiv. Vilka lärdomar kan vi dra av 2022 års val? Vilken påverkan hade den köbildning som blev vid vissa vallokaler? Ska det vara möjligt att folkbokföra sig i en kommun först efter det att valresultatet är klart? Svaret på den sista frågan är nej, som ni hört flera av mina kollegor säga tidigare.

Det handlar också om hur vi säkerställer att personer med synnedsättning kan rösta med bibehållen valhemlighet, om hanteringen av utlandsröster är tidsenlig så som den sker i dag och så vidare. Det är viktiga frågor för att säkerställa valens legitimitet, men val är så mycket mer. Det är tack vare demokratiska val och fredliga maktöverlämnanden som vi är många i världen som numera lever i fred och frihet. I Sverige väljer vi vem som ska få förtroendet att styra, och vart fjärde år har vi möjlighet att utvärdera och se om förtroendet finns kvar eller om vi hellre ser ett annat alternativ. Diktaturer, statskupper och krig - alternativen till demokratiska val är sällan trevliga.

Herr talman! Det våras inte längre för demokratin i världen. V-Dem-institutet, som årligen redovisar hur demokratin utvecklas i världen, tecknar en väldigt dyster bild. Sedan 2009 har andelen av världens befolkning som lever i länder som autokratiseras varit större än andelen som lever i länder som demokratiseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Valfrågor

Andra oroväckande trender är att länder utsätts för desinformation och utländsk påverkan. Det arbetas med sådana frågor bland annat på EU-nivå, inte minst med tanke på det kommande EU-parlamentsvalet, där varningarna om rysk desinformation duggar tätt. Senast i går kunde man läsa i DN att Tyskland och Frankrike bedöms vara extra utsatta när det kommer till rysk desinformation inför, under och efter EU-valet och att anledningen bland annat är att länderna är mäktigast i EU och att de står bakom stöd till Ukraina, vilket såklart inte ligger i Rysslands intresse.

Herr talman! Vad gäller frågorna i betänkandet vill jag särskilt lyfta fram vikten av att den utredning som ser över valsedelssystemet inför kommande val säkerställer tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. Precis som en tidigare talare varit inne på är det en hjärtefråga för Liberalerna att man med bibehållen valhemlighet ska kunna rösta även om man har en synnedsättning. Det gäller också att personer med intellektuella funktionsnedsättningar får ett lättbegripligt system. Vi drev det i opposition, och vi driver det nu när vi sitter i regering. Det är ett viktigt uppdrag i den kommande översynen av valsedelssystemet att röstproceduren blir enklare för personer med intellektuell funktionsnedsättning och att det blir möjligt för personer med synnedsättning att rösta med bibehållen valhemlighet.

Herr talman! Jag vill lyfta upp ytterligare en liberal käpphäst, även om det än så länge inte finns stöd för den i riksdagen. Det gäller skilda valdagar för riksdagsvalet respektive kommun- och regionvalen.

Den gemensamma valdagen och Sveriges fyraåriga mandatperioder gör att Sverige i dag är ett av de demokratiska länder i världen som har längst tid mellan valen. Den gemensamma valdagen leder till att riksdagsvalet hamnar i fokus och att region- och kommunalval ofta hamnar i skymundan, inte minst i regioner med mindre medial bevakning av de lokala fullmäktigevalen. Detta vill vi åtgärda genom skilda valdagar.

Det finns ytterligare skäl till att svenska folket skulle behöva gå till valurnorna vid fler tillfällen än en gång vart fjärde år, men jag kommer inte att gå in på dem nu. Jag konstaterar bara att jag hoppas att vi på sikt kan ha skilda valdagar i Sverige.

Jag yrkar bifall till betänkandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Fru talman! JO är en viktig garant för att fri- och rättigheter respekteras inom den offentliga förvaltningen i Sverige. Genom att noggrant granska myndigheters agerande och beslut ser JO till att individens rättigheter skyddas. Yttrandefriheten är en av grundstenarna i ett demokratiskt samhälle, och JO arbetar för att säkerställa att den inte kringskärs av offentliga organ. Likaså spelar JO en avgörande roll för att skydda individers integritet. JO:s oberoende och opartiska granskningar bidrar till att stärka förtroendet för det svenska rättssystemet och i förlängningen också för demokratin.

Varje år samlar justitieombudsmännen sina iakttagelser i en ämbetsberättelse, och den är väl värd att läsa. I årets ämbetsberättelse görs det några iakttagelser som jag särskilt vill lyfta fram eftersom de också är exempel på större frågor som är på tapeten i den allmänna samhällsdebatten.

Fru talman! En myndighet som har fått kritik av JO under 2023 är Skatteverket. Ärendet gäller en ansökningsavgift som inte var möjlig att betala med kontanter. Detta ärende är intressant utifrån den problematik som finns med att många i dag står utanför det digitala samhället. En stor andel av svenska folket har inte tillgång till exempelvis mobilt bank-id eller digitala betalningslösningar. Det kan bero på att de har en funktionsnedsättning, att de är nya i Sverige och saknar personnummer eller att de är årsrika och inte har det så lätt med den digitala tekniken. Var gränsen går för det kontantlösa samhället och vilka vi exkluderar om det kontantlösa samhället går för långt kan man fråga sig. JO har här gett ett tydligt utslag när det gäller myndigheter.

En återkommande fråga som konstitutionsutskottet lyft upp handlar om behovet av en tillsynsmyndighet för Kriminalvården och Polismyndigheten. Årets ämbetsberättelse förstärker bilden av detta behov. JO Katarina Påhlsson konstaterar att den ansträngda beläggningssituationen inom kriminalvården fortsätter att prägla myndighetens verksamhet och förhållandena för de intagna. En fördjupad granskning visade att de dömda som är intagna i häkte blir kvar långt efter den absoluta fristen för överförande till anstalt, vilket är synnerligen allvarligt. För den enskilde kan detta innebära att det blir en risk för isolering i häktet och att det återfallsförebyggande arbetet inte kommer igång som det ska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

Genom JO:s Opcatuppdrag, det vill säga deras internationella uppdrag att bland annat studera hur frihetsberövade har det inom vårt lands gränser, görs det oanmälda inspektioner. Vid en sådan, som genomfördes på en av de svenska anstalterna, noterade JO förhållanden som för vissa frihetsberövade personer bitvis måste ha varit oerhört påfrestande. Under vissa omständigheter skulle behandlingen av dem ha framstått som närmast omänsklig.

JO Per Lennerbrant lyfter upp frågeställningen kring polisens användning av hemliga tvångsmedel. Vid inspektioner av fyra lokalpolisområden har han kunnat konstatera att tvångsmedelsanvändningen inte prövas på det sätt som föreskrivits i lagstiftningen och att tillämpningen därmed inte är förenlig med legalitetsprincipen.

Detta är viktiga frågor som varje politiker som sitter i Sveriges riksdag bör ta till sig och läsa inför att vi fattar beslut om ny lagstiftning.

Fru talman! Jag skulle också slutligen vilja lyfta fram JO Thomas Norlings iakttagelse som gäller socialförsäkringsområdet - i det här fallet Försäkringskassans handläggning av assistansersättning. Även här är det återkommande kritik som har riktats flera gånger tidigare. Den rör långa handläggningstider, men den rör också att samtliga handlingar i ett ärende inte har kommit till en enskilds ombud. Av utredningen i ett specifikt fall som finns i ämbetsberättelsen framgår att Försäkringskassan vid flera tillfällen skickat beslut och kommuniceringsbrev direkt till den enskilde, trots att denne faktiskt har anlitat ett ombud. Det har också förekommit att man inte har skickat till alla ombud som har en fullmakt.

Strax efter årsskiftet kom ett beslut från Justitieombudsmannen - som inte finns med i den här ämbetsberättelsen men som vi kan se fram emot att troligtvis få läsa om i nästa - där det riktas skarp kritik mot handläggningen av assistansersättning. Försäkringskassan har dokumenterat olika delar och olika uppgifter på olika ställen och till och med i olika ärenden, vilket har kunnat leda till stora konsekvenser för en individ som kan ha nekats assistansersättning eller fått återkrav baserat på bristfällig information.

Fru talman! Dessa exempel pekar på hur viktig JO:s roll är när det gäller att granska hur myndigheterna hanterar ärenden som påverkar enskildas liv och deras individuella fri- och rättigheter. Det sätter ljuset på de brister som kan finnas inom våra myndigheter.

Det är av yttersta vikt att myndigheterna tar den kritik som framförs av JO på allvar och åtgärdar bristerna. Myndigheter har stora befogenheter att fatta beslut som påverkar och rör enskilda. Denna makt måste hanteras varsamt. Befogenheterna får inte överträdas, för då påverkas tilltron och förtroendet för våra myndigheter, och i förlängningen kan det även påverka förtroendet för vår demokrati.

Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

I drygt 200 år har dock JO varit en blåslampa för att motverka godtycke och stärka rättssäkerheten. Ämbetsberättelsen visar att den rollen kommer att behövas i åtminstone 200 år till.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 maj.)

Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är helt klart en komplex fråga, men vi befinner oss också i en komplex värld där demokratin är mer hotad än på länge. EU har också en otroligt viktig del i att upprätthålla demokratin.

Utvecklingen vi ser i Slovakien har uppmärksammats av exempelvis kommissionen, som har varnat den slovakiska regeringen att landet riskerar att förlora uppemot 3 ½ miljard euro från återhämtningsfonden om man inte agerar på rättsstatsprinciperna. Det är bra. Men det vore också intressant att höra: Hur går tankegångarna i rådet? Hur går samtalet mellan medlemsländernas regeringschefer om oron kring Slovakien och att landet eventuellt i framtiden kan utmana EU:s grundvärden om demokrati och frihet?

Fru talman! Tack, statsministern, för återrapporten! Jag har ju redan haft förmånen att få ställa lite frågor till dig i KU på morgonen, men nu blir det en lite annan karaktär på dem.

Jag tänkte att vi skulle prata lite om demokrati och rättsstat. Detta är ju grundvalar i det europeiska samarbetet. Tyvärr finns det dock krafter inom EU som ifrågasätter den värdegrunden och till exempel utmanar stödet till Ukraina. Vi ser en utveckling i Slovakien där man försöker kontrollera medierna, försvårar domstolarnas arbete och har en väldigt ryssvänlig retorik, detta trots att vi tidigare har vidtagit en hel del åtgärder mot Ungern och Polen när de gjort på liknande sätt.

Även om nu rådets slutsatser fortsatt uttrycker starkt och enat stöd för Ukraina har Ungern förhalat förhandlingarna. Att Slovakien i framtiden skulle kunna agera på liknande sätt är inte omöjligt, särskilt med tanke på hur Ukrainakritisk den slovakiska presidentvalskampanjen i vår har varit och hur premiärminister Robert Fico har försökt stoppa vapenleveranser till Ukraina.

Därför undrar jag hur statsministern ser på att exempelvis införa kvalificerad majoritet på flera av EU:s områden så att enskilda länder inte kan diktera till exempel det europeiska stödet till Ukraina.

Fru ålderspresident! Tack, Christofer Bergenblock, för frågan!

Jag tror att Christofer Bergenblock missförstod mig lite; jag sa inte att vi skulle ersätta personal med digital teknik utan kanske snarare tvärtom lägga lite mindre fokus på administration via digital teknik och lite mer fokus på att faktiskt arbeta med det man har valt yrket för, nämligen att ge god omsorg till individer.

En kommun som drabbades av en datorkrasch för ett antal år sedan fick erfara detta. Hemtjänsten var tvungen att gå från skärm till pärm och fördela uppgifterna på morgonen innan man åkte ut och gav den omsorgen. Efter att systemen kom igång igen valde de att fortsätta på det sättet, och en anledning till detta var att de inte längre behövde de fyra administratörerna som satt och administrerade systemet och bestämde vem som skulle åka vart och när. Det kunde faktiskt personalen göra själv.

Mer självbestämmande lokalt och bättre arbetsmiljö men också bättre omsorg om individen var vad jag menade när jag pratade om att vi behöver omvärdera det här yrket lite och faktiskt gå tillbaka till det som det var från början: en god omsorg om individen utan att behöva gå in och rapportera i en app hela tiden.

Det är otroligt viktigt att få bidra till samhället genom att arbeta. Det råder en fantastiskt stor arbetslöshet i dag med många individer som inte kommer in på arbetsmarknaden, och barn får inte se sina föräldrar gå till jobbet varje morgon. Här finns en otroligt viktig sak att ta tag i. Jag tror att äldreomsorgen är en bra plats att börja arbeta på för många.

Genom Äldreomsorgslyftet kan även svenska språket lyftas fram, och då får fler möjligheter. Det gäller både dem som kommer från tredjeland och dem som befinner sig i Sverige i dag.