Niels Paarup-Petersen

Fru talman! Jag noterar att ledamoten är en av de lärare som inte jobbar i skolan. Det kan finnas många olika skäl till det, men jag hoppas också att fler kan komma tillbaka till det arbetet i sin egen takt och när de så önskar.

Det var ett utmärkt anförande. Jag ska göra mitt bästa att återge en mening korrekt: Utan ordning och reda blir det ingen undervisning. Det är sant. Steget innan är att utan behöriga lärare blir det ingen ordning och reda, och då blir det ingen undervisning.

Jag tror att vi egentligen är överens, men utmaningen är att regeringen vill utbilda färre lärare. Det finns inte någon som helst tillstymmelse till att stötta våra förslag att obehöriga lärare ska få stöd till att utbilda sig till behöriga lärare. Det innebär att skolor särskilt i utanförskapsområden och glesbygden får färre behöriga lärare. Och då blir skolresultaten sämre. Det är bland annat för att det blir sämre studiero eftersom det också är en konsekvens av att inte ha behöriga lärare.

Vi delar uppfattningen om hur viktiga dessa frågor är. Men återigen säger jag att regeringen inte gör något. Jo, det finns en förhoppning om att folk ska komma tillbaka till skolan. Jag delar den förhoppningen, och jag hoppas att det blir så. Delar av det regeringen gör kan bidra, men jag tror att delar av den klåfingrighet som vissa ministrar ägnar sig åt kan leda till motsatsen. Så länge fler lärare inte utbildas och så länge vi inte ser till att finansiera skolreformer framlagda av regeringen, vilket inte sker i dagsläget, kommer dock det samlade paketet att innebära att lärarna sannolikt får sämre villkor på grund av att varje lärare ska lyfta en tyngre börda. Det enda sättet blir att varje lärare ska undervisa mindre. Då blir det fler obehöriga lärare, om vi inte vill utbilda fler behöriga lärare. Jag tror inte att det är rätt väg för svensk skola.

Hur tänker Moderaterna att de ska göra för att utbilda fler behöriga lärare när regeringen just nu går åt andra hållet?

Fru talman! Det är svårt för mig att riktigt förhålla mig till det här. Om Sverigedemokraternas representanter i utbildningsutskottet inte känner till att det finns ett delbetänkande från en utredning som heter Verktyg för en mer likvärdig resursfördelning till skolan är det såklart problematiskt. Det är i så fall också en utmaning för regeringen att samarbetet inom dessa strukturer är så dåligt.

Jag talar alltså om ett delbetänkande från Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet. Detta var med i Tidöavtalet. Det känns som att det borde finnas förutsättningar för ledamoten att känna till det här.

I delbetänkandet föreslås en allmän skolpengsnorm. Enligt den skulle till exempel Pajala eller Gällivare spara omkring 30 procent, eller få en skolpeng som är 30 procent lägre, vilket skulle betyda att de får lägga ned nästan alla sina skolor. Det kan man såklart tycka är bra om man är sverigedemokrat, men det tycker inte vi.

Nej, det är inget nytt att fördelningen ser ut så här. Därför har vi i vår politik en fördelning där gleshet är inkluderad i fördelningen av de nationella resurserna. Det har inte regeringen eller Sverigedemokraterna.

Vi säger att man ska kunna utbilda sig till lärare i hela landet, medan ni vill minska antalet lärarutbildningar. Vi säger att man ska ha ett sektorsbidrag så att de mindre skolorna och de mindre kommunerna kan använda pengarna utifrån sina förutsättningar i stället för att Mohamssons kontor här i Stockholm ska avgöra vad de ska lägga pengarna på. Vad tusan ska Pajala bygga upp en akutskola för? De har en elev vart femte år som ska gå där. Det kan de få pengar för, men om de ska lösa problemet på något annat sätt kan de inte få någon hjälp från staten eller Sverigedemokraterna.

Är det bara här i Stockholm som man vet hur saker och ting ska göras i Pajala eller i Malmö? Det är ju absurt. Varför står Sverigedemokraterna bakom denna Stockholmsfokusering och centralisering? Det är det jag undrar.

Vi har även lagt fram förslag om sektorsbidrag.

Jag uppskattar att vi kan ha en debatt, men jag tycker att det är relevant att läsa på om andra partiers förslag innan man kritiserar vad de står för.

Fru talman! Jag och Jörgen Grubb har båda vår hemvist i Malmö och känner till de problem som finns i denna socialdemokratiska bastion, inte minst problemen med hedersförtryck.

Vi vet båda hur svårt det har varit att få upp detta ämne på agendan; jag kan säga att det är en kamp som jag har deltagit i under 15 år. Jag uppskattar att det har skett stora förändringar de senaste åren när man äntligen har börjat ta problemet på allvar. Jag uppskattar att det har hänt saker, för det har varit ett stort problem att vi inte har fått lov att lyfta de frågorna lokalt – eller göra någonting åt dem – under det styre som fanns.

Sedan kan jag väl även säga att jag hade uppskattat om Sverigedemokraterna inte fortsatte att utvisa elever till länder med hedersförtryck. Det hade så att säga också varit bra för de eleverna.

Jag skulle jättegärna vilja fråga Jörgen Grubb en sak. Våra partier är ju ganska starka på landsbygden, men flera satsningar från den här regeringen är extremt storstadsfokuserade. Pengarna går till storstäderna. De riktade statsbidragen söks primärt av stora skolor i städerna eller centralorterna, inte av skolor på landsbygd eller i glesbygd. Enligt skolpengsnormen ska Lomma satsa mycket mer pengar. Pajala, Gällivare och andra kommuner som har jättesvårt att få ihop skolorna ska få en tredjedel mindre, enligt regeringens syn på hur skolpengen ska fördelas och hur det borde se ut.

Hur hänger detta ihop med att få hela landet att leva och att få en bra skola i hela Sverige? Det är en fråga som jag jättegärna skulle vilja ha Sverigedemokraternas svar på.

Fru talman! Jag och Joar Forssell är överens om det matematiska i att antalet lärare avgörs av hur många som kommer ut, inte hur många som kommer in. Regeringens egen utredning slår fast att det kommer att komma ut 1 000 färre lärare. Det är den siffran jag har som utgångspunkt. Det handlar alltså inte om antalet som kommer in utan om antalet som kommer ut.

Jag tror inte att det finns någon grundläggande fysisk omöjlighet när det gäller att satsa på att ge lärarutbildningarna bättre förutsättningar, utan att minska antalet. Man kan faktiskt ge mer pengar till lärarutbildningen utan att det kommer ut färre lärare. Man kan fortsätta att ha många lärare som kommer ut. Det går att kombinera de två sakerna, men det kostar mer. Det är vi överens om. Det går att få ut fler lärare samtidigt som de får en bättre utbildning, vilket vi är överens om att de ska ha.

Jag är helt med på att man inte kan vända ett skolsystem över en natt. Den utmaning jag ser är att ni vänder det åt fel håll, Joar Forssell. Det är fortfarande en utmaning, även om det inte kommer att ske över en natt, för ni vänder det så att det blir färre lärare som utbildas. Det tror jag inte är en bra vändning. Ni vänder det så att fler elever slås ut. Det tror jag inte är en bra utveckling. Ni vänder det så att eleverna förlorar sitt elevinflytande, som vetenskapligt har dokumenterats vara en förutsättning för bra lärande.

Jag förstår inte hur det här kan vara en bra vändning av skolan om vi vill få fler elever att klara skolan och få fler lärare.

Fru talman! Joar Forssells anförande var bra och trevligt.

Jag tror att de flesta i kammaren är överens om vilka utmaningarna är, men det finns några saker som Centerpartiet tycker är särskilt anmärkningsvärda med svensk skola och dess utveckling på senare tid. Sverige har flest obehöriga elever i hela EU och OECD, och under Tidö kommer det att slå svenskt rekord. Aldrig förr har så många elever lämnat svensk skola utan att kunna gå vidare och få en utbildning och ett yrke.

Vi har också störst andel lärare utan full lärarutbildning i hela EU och OECD. Som svar på det vill regeringen utbilda färre lärare. Vi har också flest elever som mår dåligt. Som svar på det vill regeringen ta bort rätten för elever att påverka sin skolgång. Jag har lite svårt att se att det här är rimliga, relevanta och effektiva svar på de enorma utmaningar som finns på riktigt. Det är unikt hur det ser ut i Sverige jämfört med i alla andra länder.

Jag förstår fortfarande inte varför regeringen vägrar öppna upp för möjligheten att låta exempelvis elever som har godkänt i genomsnitt få söka till yrkesprogram. Varför vill man utbilda färre lärare när det är lärare som behövs? Och varför vill man ta bort elevinflytandet från svensk skola när all vetenskap visar att det stärker lärandet? Detta skulle jag uppskatta att få svar på.

Fru talman! För Centerpartiet råder det ingen tvekan om att tonårsutvisningarna måste stoppas. Regeringens förda politik har lett till att unga vuxna utvisas av det enda skälet att de fyller 18 år, detta trots att de har vuxit upp i Sverige, har gått i skolan här och har hela sin familj här. Det är ett omänskligt systemfel som sliter tonåringar från deras familjer. Det är djupt inhumant.

Centerpartiet anser också att det i dagsläget finns en diskrepans mellan den paus för tonårsutvisningar som regeringen har utlovat och det som nu sker. Utvisningarna fortsätter nämligen just nu. Både Migrationsverket och migrationsdomstolarna har också sagt att dessa utvisningar även framgent kommer att fortsätta ske.

Vi kan konstatera att de fortsätter – trots regeringens löften om motsatsen, trots att regeringen har sagt att det är angeläget att stoppa utvisningarna och trots att de som redan utvisats numera får nej till att komma tillbaka. Därför är det angeläget på riktigt att stoppa dem.

Därför stöttar vi i Centerpartiet att ett moratorium skyndsamt tas fram, fru talman. Vi anser också att det oroliga världsläge vi nu ser utgör en extraordinär situation som gör att regelverket om händelse av större vikt bör vara lämpligt att använda. Därför, fru talman, stöttar Centerpartiet förslaget om att stoppa samtliga tonårsutvisningar och att konstitutionsutskottet startar en beredning av motion 3926.

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Bäckström (C) och Camilla Hansén (MP).

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 9 i UbU7 och reservation 7 i UbU8.

Svensk skola är fantastisk i grunden. Otroligt många lärare – nio av tio – är jättenöjda med sitt jobb. Eleverna har det överlag bra. Det görs stora insatser varenda dag. Vi har en skola som är tillgänglig för alla, i stort sett. Alla får lov att gå där, och alla får lov att välja. Det är inte dåligt. I grunden finns det mycket i svensk skola som är bra, men tyvärr försöker en del konstant att måla ut den som dålig. Detta vill jag inte gärna bidra till, så återigen: Svensk skola är fantastisk, men ja, där finns också problem.

Jag skulle säga att det finns tre stora problem i svensk skola i dag. Det första problemet är att vi har flest elever utan behörighet i hela Västeuropa. Varje år skickar vi ut 20 000 elever som inte kommer in på gymnasiet, som inte får något yrke och som inte får något jobb. Det andra problemet är att det, från Malmö till Malmfältet, saknas utbildade lärare. Vi har den största andelen lärare utan fullgod utbildning i hela Västeuropa. Det tredje problemet är att vi har en regering som inte bryr sig.

Centerpartiet vill se åtgärder som gör skillnad på riktigt på dessa områden. Först och främst måste eleverna få möjlighet att gå vidare även om de inte har klarat skolan. Vi ska få ett nytt betygssystem, och det är jag glad för. Det har krävt en del, men nu är vi på väg så att man faktiskt kan belönas för sin insats även om man inte får godkänt. Man får möjlighet att söka vidare på sitt genomsnitt, inte på tre betyg som måste vara godkända, vilket utesluter en massa elever.

Regeringen har slagit svenskt rekord i utslagning. Aldrig någonsin i svensk historia, fru talman, har så många elever lämnat skolan utan godkända betyg och utan att kunna ta sig vidare, och ytterligare 100 000 elever kommer att gå ut innan någon av regeringens reformer som påverkar detta kan få effekt. Regeringen är ganska nöjd.

Centerpartiet vill redan nu ge eleverna möjlighet att söka vidare till yrkesprogrammen utan att ha E i svenska, engelska och matte. Detta skulle halvera antalet elever som inte kan gå vidare. Det skulle man kunna göra ganska snabbt. Man kan redan komma in på meritvärde, men just de svaga eleverna får inte gå vidare på det sättet, som alla andra får. Det är jättekonstigt. I alla andra europeiska länder får man det. Därför har vi en enorm utslagning, men regeringen vill inte göra något åt det.

Fru talman! Det är verkligen dags för en politik som skapar en likvärdig skola i hela landet, där barns framtid inte avgörs av postnumret.

I Gällivare är just nu 47,1 procent av lärarna obehöriga. I Kiruna är siffran 52,4 procent. Skolministern svarar inte ens på skolchefernas frågor när de försöker få svar, men hon vill utbilda 1 000 färre lärare varje år. Hur detta hjälper Gällivare och Kiruna kan jag förstå att skolchefen gärna vill veta, men återigen: Skolministern vill inte svara på frågor.

Sverigedemokraterna kräver rent av att det ska bli färre lärarutbildningar runt om i landet. De vill skära ned på dem så att det blir ännu svårare för de kommuner som ligger längst från lärosätena att få lärare, för det är så det är: Ju närmare det är till en utbildningsplats, desto lättare är det att få lärare. Kiruna och Gällivare ligger inte nära, kan jag säga.

Regeringen gör alltså ingenting i dagsläget för att få fler lärare. I stället är det utspel på utspel om saker som skapar rubriker i tidningarna och besvär ute i skolorna. Det är verkligheten i dag.

Centerpartiet däremot har såklart konkreta förslag som gör skillnad. Vi vill införa ett statligt lönetillägg på 5 000 kronor i månaden för att locka behöriga lärare till orter som Kiruna och Gällivare men också till utanförskapsskolorna i Malmö. För det är inte bara Malmfältet som har problem, utan det har också Malmö och likaså en stor del av glesbygden i Dalarna, Jämtland, Värmland etcetera.

Vi vill bygga ut lärarutbildningarna i hela landet genom en storsatsning på lärcentrum så att fler kan utbilda sig på hemorten. Återigen: Det är där de är. Det är där vi måste hämta dem. Om de ska vara lärare i de skolor som ligger där de kommer ifrån måste vi utbilda dem närmare den platsen. Detta vet vi. Alla vet det. Det är så det funkar enligt statistiken.

Vi vill också ge möjlighet att skriva av studieskulder för dem som flyttar till landsbygdskommuner som Gällivare och Kiruna. Det är kanske inte landsbygd direkt, men det är kommuner som har svårt att skaffa personal som kan arbeta inom välfärdsyrken.

Vi vill också ge stöd till utbildning av obehöriga lärare, för vi vet att det finns jättemånga obehöriga lärare. Regeringen vill att det ska bli fler lärare, men vi vill att de ska få utbildning så att de kan bli behöriga. Då kan fler elever få en behörig lärare. Svårare än så är det inte.

Fru talman! Vi vill också ändra statens finansiering från riktade statsbidrag till sektorsbidrag, för att minska administrationen, bidra till stabilitet och öka det lokala inflytandet. Det är inte så att varenda skola i Sverige behöver samma sak.

Gång på gång sitter vi med denna regering och diskuterar förslag som är extremt Stockholmscentrerade eller åtminstone storstadscentrerade. Vi säger: Vi har ju flera här som kommer från mindre kommuner som har små skolor. Då får vi veta att det viktigaste nu är att alla skolor ska låsa sina dörrar och investera hundratusentals kronor i nya låssystem. Jaha? I Malmö har de redan gjort det, för det var nödvändigt. Men de små skolorna på många ställen har inte gjort det, för det är inte nödvändigt. I stället har man lokala samarbeten, kanske med dagmammor som använder idrottssalen. Det är så det funkar runt omkring i landet. Det är olika, men regeringen tror att samma lösning kan användas i hela landet. Det håller inte. Det håller faktiskt inte.

Vi vill såklart fördela statens bidrag, inte bara i sektorsbidrag som kommer direkt i stället för i riktade statsbidrag utan också efter faktiska behov utifrån sociala förutsättningar men också gleshet. Vi vet att gleshet också är en faktor som gör skolan dyrare.

Det här är saker som regeringen hade kunnat göra. Men vad gör regeringen just nu? Jo, de tycker att barn ska straffas, att barn ska ha skoluniform, att fula skolor ska förbjudas, att elevinflytande ska förbjudas och att elever ska utvisas. Det är paketet från regeringen, fru talman. Det är inte det svensk skola behöver. Det är det faktiskt inte.

Liberalerna säger att man ska förstatliga skolan. Hur många där ute känner att de vill ha mycket mer av det här – att Mohamssons utspel ska bli direkt lag? Är det det ni längtar efter, kära lärare? Jag är mycket tveksam.

Jag vill ha en evidensbaserad skola som ger makten till lärarna. Det kräver en annan syn på lärarna och på skolan än den vi har i dag. Jag vill ha evidensbaserade beslut. Jag vill inte att vi i riksdagen ska besluta om vad som är evidens. Vi har ingen aning om det. Regeringen vill att vi ska besluta om hur undervisningsmetoder ska se ut. Jag vill att vi ska lägga det på professionen, på vetenskapen, på lärarna och på rektorerna. Det är de som vet, inte vi. Jag vill också ha elevinflytande, för det finns evidens för det. Och om vi ska ha en evidensbaserad skola, fru talman, måste vi också ha en evidensbaserad politik. Men just nu är vi nog så långt från det som vi någonsin har varit. Det är väldigt synd.

Fru talman! Jag hoppas att vi kan börja ta steg som går bort från det nuvarande, som lämnar tillbaka makten till dem som faktiskt kan det här och som gör att vi bygger en skola som handlar om hur eleverna ska kunna ta sig in på gymnasiet, lära sig ett yrke och få en framtid. Vi måste ge tillbaka makten till lärarna och professionen.

Det här kräver många olika reformer. En del av det som regeringen har gjort på den fronten är bra, men väldigt mycket är också helt galet.

Jag hoppas på en ny skolpolitik efter valet.

Fru talman! Tack igen till ledamoten! Jag hoppas att det är korrekt som ledamoten sa och att det är dit vi kommer.

Jag håller med om att det finns en målkonflikt. Många gånger är det ju så att saker som kan vara bra tar tid från något annat som är bra. Jag har full respekt för det.

Det pratas mycket om ventiler nu för tiden i politiken. Centerpartiet har faktiskt föreslagit att det ska finnas en ventil på det här området. Det ska vara möjligt att anmäla till Skolinspektionen via ett slags whistleblowerfunktion de gånger skolor inte tar hand om den här typen av problematik. Vi har ju sett på både kommunala och fristående skolor att många tjejer blivit utsatta för väldigt grova saker. Det gäller bland annat IES. Men vi har också sett stora problem på kommunala skolor i till exempel Malmö som inte tagits om hand. Ett sätt att säkra att man tar hand om saker även de gånger då läraren kanske inte sett dem skulle vara att det finns ett sätt för eleverna att anmäla.

Nu breddas offentlighetsprincipen, vilket är underbart. Jag vill tacka för att regeringen har arbetat med den, om än på grund av lite press.

Vad tror ledamoten om att införa en typ av ventil som gör att den enskilda elev som inte ser att en anmälan om en kränkning hörsammas av skolan skulle kunna ta en annan väg?

Fru talman! Tack till Mathias Bengtsson för ett alltid äkta engagemang för elevernas välmående! Jag uppskattar det jättemycket varje gång ledamoten pratar i kammaren, i utskottet etcetera. Det engagemanget är något vi har gemensamt.

Bengtsson lyfter fram det sorgliga med att människor – barn – blir mobbade eller utsatta för värre saker på grund av sin religion. Det är inte acceptabelt.

Det finns en väldigt stark koppling mellan att man har utsatts för mobbning och att man inte klarar skolan. Utöver att elevens hälsa påverkas kan det här alltså även försämra skolresultaten.

Jag vill fråga Mathias Bengtsson om det finns möjlighet att vi tillsammans med övriga partier skulle kunna gå vidare och se till att det tas fram en tydlig nationell strategi mot mobbning och att eleverna får fler vägar att säkra att de får hjälp. Nu görs ju lagen om så att vissa typer av kränkningar inte ska anmälas längre, och det finns kanske en risk för att det kan göra att lågmäld mobbning över lång tid inte riktigt fångas upp på samma sätt som innan. Det kan vi centerpartister vara lite oroliga över samtidigt som vi ser att det blir hårdare tag mot värre fall, vilket vi uppskattar jättemycket. Men det finns en oro hos oss för att upprepad mobbning inte kommer att tas om hand ordentligt längre. Finns det saker partierna kan göra tillsammans i den frågan?

Herr talman! Jag noterade att Grubb i talarstolen pratade om läsförståelse. Vi skulle tydligen ha pratat om hörförståelse också. Det påstods ju en massa saker nu i repliken som jag inte har sagt. Det sades till exempel att jag skulle vara emot mer studiero när jag just diskuterade hur vi kunde göra den bättre, eller att jag inte skulle vilja ha bra lärare.

Problemet är att vi med regeringens politik i stället för lärare, även om de inte alltid är fullt så bra som vi hade önskat, får obehöriga lärare. Det är ju detta som blir följden av regeringens politik.

Jag har svårt att se varför en lärare som har D i svenska men får en lärarutbildning skulle vara sämre än en obehörig lärare som kanske har E i svenska. Det blir ju resultatet av regeringens politik. Där har jag fortfarande inte fått ett enda svar från regeringens sida, trots att jag tagit upp frågan många gånger.

Jag vill ha bra lärare. Problemet är som sagt att vi just nu har jättemånga obehöriga lärare, särskilt i de skolor som har störst problem. Vi vet, och det är väl dokumenterat, att de behöriga lärarna har mindre problem med studiero än de obehöriga har. Detta har undersökts gång på gång. De anmäler mindre problem.

Varför för regeringen en politik som leder till fler obehöriga lärare ute i skolorna? Varför tror Sverigedemokraterna att det blir bra? Det är ju först och främst skolor på landsbygden och i utanförskapsområden som kommer att drabbas. Där är det redan svårast. Med regeringens politik kommer de att få ännu svårare att få behöriga lärare. Jag förstår inte hur detta kan vara en bra politik för hela landet, och vi vill ju att hela landet ska ha bra skolor.

Det räcker inte att skolorna i Stockholms innerstad – de är tydligen fina, har jag sett i tidningen – har bra lärare, utan det måste alla skolor ha. Det gäller alla skolor i hela Sverige.

Herr talman! Jag uppskattar att Jörgen Grubb tog upp frågor om studiero och läsförståelse i Sveriges skolor. Om man tittar lite på forskning och annat kan man konstatera att det som är helt avgörande för att uppnå de målen faktiskt är lärare.

Vad gör då regeringen för att få fler lärare? Ja, regeringen gör ingenting. Man kan också konstatera att regeringen satsar mindre pengar än oppositionen. Ni säger nej till differentierad skolpeng, ser det ut som. Ni säger nej till Centerpartiets förslag om lönetillägg till de skolor som behöver lärarna som mest.

Ni säger nej till att säkerställa att det blir fler lärare och att det blir fler utbildningsplatser etcetera. Sverigedemokraterna föreslår rent av att det ska vara färre utbildningsställen i Sverige, vilket gör det svårare inte minst för landsbygdsskolorna att få lärare.

Tillsammans med en ökad detaljstyrning från Stockholm innebär detta att det blir svårare att få lärare ute i landet som kan göra sitt jobb. Hur kommer Sverigedemokraterna att jobba för att få till studiero i praktiken, alltså genom att se till att det blir fler lärare som kan vara med barnen, i stället för att bara prata om detta i talarstolen?

Herr talman! Det kommer att bli underbart att ha en skoldebatt där Tidöpartiernas ledamöter inte nämner migrationsfrågor. Det tror jag blir den första skoldebatten under vår tid där migrationsfrågorna inte nämns.

Vi kommer att ställa oss bakom flera av regeringens förslag. Det finns också en del förslag som vi inte kommer att ställa oss bakom. Det kommer rätt många förslag, så det kommer att bli en mix.

Om vi inte får prata om hur svensk skola och svenska klassrum påverkas av det här och hur lärare påverkas av att de nu ska läsa på om riktlinjer för hur de ska hantera utvisade elever vill jag gärna prata om en annan sak, och det är det stora gapet mellan storstad och glesbygd.

Det finns ett stort gap mellan dem som pratar svenska hemma och dem som inte gör det. Men det finns också ett extremt stort gap mellan storstad och glesbygd. Regeringens politik är så storstadsinriktad som den bara kan vara. Jag vet inte om det är för att det är Liberalerna som leder den eller för att resten av regeringen inte ställer upp.

Vi kan ta Gällivares och Kirunas skolor som exempel just nu. De skriker efter lärare, och regeringens svar är att utbilda färre lärare. Skolministerns svar är att inte svara på frågorna från dem.

Vad vi ser just nu från Malmö till Malmfälten är att det saknas lärare, och regeringen vill utbilda färre. Den vill att de lärare som redan finns ska undervisa mindre. Hur går det ihop? Hur får vi fler lärare ut till Sveriges skolor?

Jag vet att det kommer ett svar som handlar om att en massa lärare som inte är i skolan just nu kommer att kunna komma tillbaka. Det kan man hoppas. Det vi vet med säkerhet är att man just nu fattar beslut om att utbilda färre lärare.

Hur får Gällivares skolor och Malmös utanförskapsskolor fler lärare så att de kan undervisa sina elever så att dessa kan klara skolan och så att vi undviker de siffror som jag vet att också Malmqvist är oroad över? Det är min fråga.

(Applåder)

Herr talman! Välkommen tillbaka – det är kul att ha dig tillbaka, Josefin!

Josefin Malmqvist höll ett utmärkt anförande, där det fanns flera saker som jag håller med om. Men det var en grej i inledningen som jag tyckte var väldigt anmärkningsvärd.

Josefin Malmqvist säger att det inte handlar om varifrån du kommer utan om vart du är på väg. Det handlar om att du ställer klockan, tar dig i väg till skolan, att du kämpar och att du gör en insats. Och så utvisar vi dig.

Det är det vi ser just nu. Jomana, som vi har haft möjlighet att träffa här i riksdagen, ställer klockan och går till jobbet före skolan. I skolan kämpar hon och gör hon allt vad hon ska. Många dagar går hon till jobbet även efter skolan. Nu är hon på väg till Egypten på grund av regeringens politik. Hon var på väg till en utbildning för att kunna bidra till Sverige, men nu är hon kanske inte det så länge till, för nu ska hon ut.

Det här är inte typisk skolpolitik, men det är en direkt effekt som regeringens politik får på den svenska skolan. I Huddinge ska tolv elever utvisas. Vi hörde från en annan kommun att fyra ungdomar på en skola ska utvisas.

Hur gör detta svensk skola bättre?

Herr talman! Jag vill börja med att uttrycka min uppskattning för Magnus Resares hoppfullhet om ett vackert Sverige, som det skulle bli om vi fick 51 procent. Jag håller med om att det skulle vara skönt. Jag håller också med om att sannolikheten för att det kommer att hända inte är så stor.

Ja, det kommer att behöva bildas regering efter valet. Jag är ganska övertygad om att det bara går att bilda en som är bättre än den här. Det får man ändå vara nöjd med.

Nu kan Magnus Resare tyvärr inte svara, så det blir lite otrevligt att ställa en fråga tillbaka. Jag hade annars gärna velat veta om han anser att Tidö är pest eller kolera. Ett av dem har han uttalat att de är, och det kan jag i alla fall hålla med om; där är vi överens.

Vad vi kommer att välja efter valet är förhoppningsvis varken Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet. Jag tror att vi i väldigt många år har varit oerhört tydliga med att vi gör vad vi kan för att hålla dem borta från regeringsmakten. Vi har offrat rätt mycket för att lyckas med det. Och vi lyckades med det under januariavtalet. Tyvärr var Liberalerna lite för otåliga för att det skulle hålla över tid. Och Vänsterpartiet är lite för besvärliga, som alla vet.

Men vi går tillbaka till sakfrågan. Vi är helt överens om att man ska kunna ha en försörjning. I Sverige har vi kollektivavtalen för att definiera detta. Det är därför vi säger att kollektivavtal och praxis är en rimlig grund för att du ska kunna komma hit och jobba. Alla de andra grejerna har ingenting med fusket att göra.

Arbetsmarknadsprövningen skulle innebära att lönegolv fortfarande finns kvar men att det för vissa inte är lika illa. Jag skulle tycka att det inte var lika illa för alla. Men här är det nästan så att deras idé är lite bättre, vilket är helt vansinnigt – alltså att Socialdemokraterna är bättre på arbetskraftsinvandring än Moderaterna. Det är faktiskt fler företag som får lättare att anställa den kompetens de behöver med Socialdemokraterna än med Moderaterna. Smaka lite på det!

(Applåder)

Herr talman! Nu kommer jag inte ihåg precis vad jag sa i inlägget, men jag tror att jag sa att detta ska regleras och styras och att de som fuskar ska straffas. Det är detta det handlar om.

Att ni sätter ett lönegolv på 33 390 kronor påverkar inte hur man kan förfalska dokument. Så funkar inte världen – det kan jag ändå säga. De sakerna påverkar inte varandra.

Jag är helt för att vi ska stoppa fusket. Jag tycker att dokumentförfalskning ska straffas. Jag tycker att myndigheten gärna ska ha koll på vilka organisationer de kommer in till. Vi stöttar alla de bitar som regeringen lägger fram när det gäller detta. Vi är helt för det; det är underbart. Men det har inte något över huvud taget att göra med lönegolvet, som förstör svenska företag. Det är två helt olika saker. Så bara ta bort den biten, så är vi överens.

För att stoppa fusket stoppar ni svenska företags tillväxt. Det är dumt, och det ger inte mening. Det är detta som är problemet, enligt alla som har någon som helst kunskap om svensk ekonomi och tillväxt, eller om ekonomi över huvud taget. Man går på en sak som inte har med fusket att göra, utan det är bara någon typ av konstig symbolpolitik som gör att det blir svårare för svenska företag att få kompetens, helt i onödan.

Ja, vi ska ha ordning och reda. Men det som ni presenterar här, med ett lönegolv på 33 390 kronor från den 1 juni, är inte ordning och reda. Det är oordning, och det är absurt.

Och återigen: Ni lägger också fram förslag som kommer att öka tonårsutvisningarna. Jag förstår inte varför man anser att det är något som innebär ordning och reda och en bättre svensk ekonomi eller på något sätt över huvud taget är bra för Sverige.

Herr talman! ”Det här är idioti.” Det är inte jag som säger det, utan det är företagen. Låt mig återkomma till den lilla utsagan.

Jag vill till att börja med yrka bifall till reservation 1.

Vi ska diskutera arbetskraftsinvandring här. Varför är arbetskraftsinvandring bra? Jo, den bidrar till vår bnp med 57 miljarder kronor. Det är inte småpengar. Det här är dessutom gamla siffror, så det är säkert mer nu. Den bidrar med 17 miljarder kronor till skatterna, som bidrar till vår välfärd. Det är bra för varenda svensk med högre skatteinbetalningar.

Den bidrar till tillväxten och för att företagen ska få tag på den kompetens de behöver så att de kan leverera bättre till sina kunder: leverera bättre produkter, leverera snabbare och leverera till hela världen. Då tjänar de in mer pengar och ökar också sina skatteinbetalningar. De kan även anställa fler. Varenda en som får arbete skapar möjligheter för att fler kan komma i arbete. Det är så ekonomi fungerar, vilket man kan påminna sina tidigare borgerliga kollegor om. Men jag vet inte i vad mån man ska kalla dem borgerliga längre.

Skatteintäkterna är mer än 30 gånger större från arbetskraftsinvandrarna än de transfereringar som går till dem själva och deras familjer. Det är helt absurt att höra partier som tidigare har förstått tillväxt och hur kakan kan bli större i företagen genom att de anställer rätt personer stå här i dag och uttrycka en socialistisk grundinställning till ekonomi som menar att kakan inte kan bli större.

Det hela är helt absurt, och jag förstår inte hur vi har landat här. Jag förstår dock varför. Det finns ett parti som de måste förhålla sig till, ett parti som aldrig har varit borgerligt. Men det är jättesorgligt.

Företag ska kunna få den kompetens de behöver om Sverige ska vara starkt. De måste betala de löner och leva upp till de villkor som finns här i landet. Det är självklart, och det kommer flera bra förslag från regeringen som går på fusket så att företag som till exempel inte sköter sig straffas.

Men lönekravet har ingenting med det att göra, för det är inte svårare att låta bli att betala lön för att någon har ljugit om att lönen är 28 000 i stället för 34 000. Det är precis samma sak. Man måste ha med detta, det vill säga att lönekravet inte påverkar fusket.

Utmaningen är att denna regering har beslutat sig för att den som har absolut bäst koll på vad som är rätt lön i ett företag är de som sitter på regeringssidans bänkar här i kammaren. Det är en absurd syn på svenska företag. Skulle ni ha bättre koll på deras lönebildning och vilken kompetens de behöver än vad de själva har?

Det här är inte borgerligt, utan det är socialistiskt. Man sitter med centralmakten och tror att man kan styra över företags kompetensbehov och säga ”Nu behövs det här, inte det där. Det behöver ni inte.” Ni kan sitta i Moskva framöver i stället.

Herr talman! Det har hörts återkommande lögner i dag om att vi anser att 13 000 kronor räcker. Det gör vi inte. Vi tycker att grunderna i kollektivavtal och praxis ska gälla. Det tycker även Socialdemokraterna – med lite extra pålagor som vi inte stöttar. Det tycker Vänsterpartiet – eventuellt med pålagor som vi inte stöttar. Och det tycker också Miljöpartiet – säkert med några anpassningar.

Det är vad alla partier som inte är på regeringssidan tycker. Det finns inte ett enda parti här i kammaren i dag som tycker att 13 000 kronor ska vara ett golv för arbetskraftsinvandring. Flera partier påstår det trots att de vet att det inte är sant. Det kan inte vara så den politiska debatten i Sverige ska föras. Vi kan vara helt oense om saker och ting, men låt oss åtminstone låta bli att ljuga om vad den andre står för. Det tycker jag att vi och de som lyssnar är värda.

Herr talman! Det kommer alltid att vara någon som gör rätt och någon som gör fel. Vi vill gärna utvisa dem som gör fel och behålla dem som gör rätt. Det finns säkert partier som vill behålla lite fler av dem som gör fel än vad vi tycker. Men det som händer just nu är att regeringen utvisar dem som gör rätt, och det är absurt och bidrar inte till att göra Sverige bättre.

Jag uppskattar hur Moderaterna tidigare var tydliga med att Sverige alltid har byggts både av dem som har varit här länge och av dem som har kommit hit för att bidra. Det är det Moderaterna som jag känner igen, och väldigt många bär den åsikten i hjärtat. Men det är bara att konstatera att det som levereras i verklig lagstiftning inte bygger på samma idé. Det är väldigt synd, annars hade vi haft mycket lättare för att stötta detta.

Vi har gått från arbetskraftsinvandring, som vi egentligen skulle prata om, till att hantera arbetskraftsutvisning, vilket är en annan sak. Vi utvisar människor som gör rätt varenda dag och som bidrar till välfärden, företagen, tillväxten, skatterna och bnp. Det är det vi gör just nu på grund av regeringens politik.

När man höjer lönegolvet i sommar blir det ytterligare 10 000 som tjänar 30 000 kronor och mer som kommer att utvisas. Hur blir Sverige bättre av att vi utvisar människor som jobbar och bidrar och tjänar 30 000 kronor eller mer? Jag har aldrig förstått det och kommer aldrig att kunna förstå det. Jag känner inte riktigt heller att jag får ett tydligt svar från någon som kan ekonomi på hur det gör Sverige bättre.

Vi har talat mycket om siffror. Det är viktigt att ha korrekta siffror då. Det blir som sagt 10 000 personer till som kommer att utvisas, enligt riksdagens utredningstjänst. Av dem bor 4 000 i Stockholm. Det är 75 procent av alla arbetskraftsinvandrare på Gotland.

Hur blir Gotland rikare av det? Hur hjälper det deras ekonomi? Kommer en arbetslös invandrare från Malmö som har suttit i ineffektiva kommunala åtgärder plötsligt att åka till Gotland och ta ett jobb som han inte kan, i morgon när ni utvisar den andra? Det kommer inte att hända. Ingen som har någon som helst förståelse för hur världen funkar tror på det. Det kommer inte att hända. Det är inte så det funkar.

Ja, inför aktivitetskrav, pressa folk ut i arbete och se till att de får utbildning – absolut. Men det löser inte problemet för den företagare som plötsligt har mindre tillväxt, får sälja mindre och inte kommer att ha råd med hyran på grund av att ni har förstört hans företag för att ni har utvisat den kompetens han behöver. Det hjälper inte honom. Därför måste vi faktiskt prata om verkligheten, och verkligheten just nu är att regeringen på alla möjliga områden utökar utvisningarna av dem som jobbar.

Det var en artikel i Dagens industri i går, tror jag att det var, om Bruzaholms, ett gjuteri som har funnits i Sverige sedan 1660-talet och som just nu förlorar kärnkompetens på grund av regeringens politik. Varför? Det är ingen idé med det. Det hjälper ingen över huvud taget.

När regeringen lägger fram förslag om arbetskraftsinvandring och ser över regelverket vill man ändra regelverket så att de tonårsutvisningar vi ser nu när det gäller folk med permanenta uppehållstillstånd också ska börja ske när det gäller dem som har arbetstillstånd. Deras barn ska också utvisas när de är mellan 18 och 21. Just nu är det 21 år som gäller för dem, men med regeringens förslag blir det 18 år för dem också. Från regeringens sida handlar det inte om att stoppa tonårsutvisningarna, utan det handlar om att göra dem fler. Det är fullkomligt vansinnigt.

Ja, vi ska reglera arbetskraftsinvandringen. Men vi ska inte förstöra den, och vi ska inte förstöra svenska företag. Det är det som detta gör, på riktigt. Det är inte svårt att ringa runt till företagare och kolla hur detta påverkar. Alla är emot det här. Vi kommer tillbaka till att detta är idioti. Företagarna säger att det är samhällsekonomisk idioti. Stockholms Handelskammare säger bara idioti – det ska stoppas och dras tillbaka. Svenskt Näringsliv säger backa. Saco tycker att det är dumt. TCO tycker att det är dumt.

Varför är den här regeringen så oerhört glad för Sverigedemokraterna att man inte bryr sig om Sverige? Det är något jag gärna skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Jag kan konstatera att jag inte fick svar på min fråga om det är svårare att skriva en summa på 34 000 än 28 000 man vill ljuga om lönen man tänker ge någon. Det kan vara trevligt att påminna om det. Det finns en bra möjlighet för ledamoten att svara, och det utgår jag från att ledamoten önskar.

Låt oss tala om snabbmatskockar. Jag uppmanar ledamoten att prata med personalen på någon av de många snabbmatsrestauranger som serverar thaimat och fråga hur lätt det är att få tag på en kvalificerad kock inom Sveriges gränser eller i EU över huvud taget och varför de importerar personal från andra länder och betalar kollektivavtalsenliga löner, som vi tycker att man ska göra. Jag uppmanar starkt till ett besök. Varför vill regeringen driva en politik som minskar deras möjligheter att klara sig?

Jag har flera gånger fått frågan om vilken sida vi väljer. Vi kommer att välja den sida som efter valet kan ge bra politik. Och på det här området är regeringens politik erbarmlig. Det är inte jag som säger det; alla näringslivsorganisationer och teknikföretag som jag har träffat, till exempel representanter för ABB, hatar detta. De tycker att det är dumt och illa. Det förstör deras tillväxt. ABB är inget fattigt litet bolag, och inte de andra heller. Men det finns även småbolag som är helt beroende av kompetens utifrån. De tycker att det här är dåligt. Handelskammaren och Svenskt Näringsliv säger att det är katastrof.

Vi kommer att välja sida efter valet. I dagsläget finns det väl två statsministerkandidater, eller hur? Det har partiledarna varit tydliga med. Det är Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson. Det finns de som säger att det finns tre. Vi får se efter valet om Ulf Kristersson eller Jimmie Åkesson får styra på den sidan. Men vi kommer att välja efter valet, och det finns flera kandidater. Vi har inte valt sida.

Fru talman! Ingemar Kihlström har helt rätt. Vi befinner oss i mitten, och fler borde göra det. Det kan jag rekommendera folk.

Det är sant att vi säger ja till vissa saker och nej till andra. Vi använder oss av den fina principen att om något är smart röstar vi ja, och är något dumt röstar vi nej. Det borde fler testa.

Vi är för nödvändiga åtstramningar på området. När till exempel företag fuskar ökar man straffen. Det handlar om alla vettiga saker, till exempel att rensa i fusket. Kristdemokraterna röstade för de regler som nu kritiseras. Det känns som att många partier glömmer vad de har röstat för. Det gäller oss också. Vi kan vara ärliga med vad vi ska rösta för i stället för att påstå något annat.

De vi säger nej till är ett vansinnigt lönegolv. Jag kan återge vad Stockholms Handelskammare har framfört: Det är idioti, det är kontraproduktivt och det behöver tas bort. Det hjälper inte Sverige, utan i stället stjälper det Sverige. Det här har framförts från den region som har de bästa förutsättningarna i det här landet.

Det är idioti säger företagen. Det måste vi ta med. Att sedan påstå att lönegolvet utgör ett hinder gör att jag måste få ställa en mycket konkret fråga. Låt oss säga att vi hittar på en lön på 34 000 för någon som jobbar gratis eller för 10 000 i verkligheten. Är det svårare att skriva 34 000 än 28 000 och ljuga? Är det svårare att skriva de siffrorna än andra? Det är enda skillnaden, det vill säga att hitta på en högre siffra. Gör det någon som helst skillnad med fusket?

Fru talman! Det är sant att vi var med om att fatta beslut om reglerna om 13 000 kronor. Om jag minns rätt var Ulf Kristersson minister och Johan Forsell var stabschef i alliansregeringen, tror jag. Det var någonting sådant.

Det är inte jag som har röstat för detta. Det är statsministern, som ledamoten nu stöttar, som har röstat för det. Han har tryckt på knapparna och satt i en regering som genomförde det och hade det kollektiva ansvaret, som man har i en regering, för att man genomförde de reglerna. Lägg inte det på mig. Ledamoten får lägga det på sin chef.

Vi kan tala om transfereringar och vilka det är som bidrar. Arbetskraftsinvandringen i Sverige bidrar med 30 eller 31 gånger så mycket in i skatt som det som går till transfereringar till arbetskraftsinvandrarna och deras familjer. Det är också gamla siffror, när vi hade reglerna om 13 000 kronor.

Det är inte så ekonomin fungerar. Om en människa är här, tjänar enligt kollektivavtal och bidrar med skatt bidrar den mer till den svenska skattekassan än om den inte är här och jobbar.

Jag kan ta det igen. Den människa som är här och betalar skatt gör att vi får mer skatt än om den människan inte är här och betalar skatt. Så fungerar matten. Företaget kan utvecklas mer och anställa fler människor för att det är en som kan bidra till att öka kakan.

Våra partier har alltid trott på att man kan öka kakan. Det är problemet med den socialistiska sidan: I deras politiska idéer tror man ibland inte att man kan öka kakan. Vi har alltid stått för det. Moderaterna har tydligen lämnat det. Då är vi tillbaka till att vi förstår varför det har blivit så galet.

Det blir galet om man tror att det bara är ett visst antal jobb som kan fördelas mellan arbetslösa i Malmö och i Boden. Jag tog tidigare ett exempel. Det är 20 personer som ska utvisas som jobbade på ett äldreboende i Boden. Det hjälper inte dem att det sitter en arbetslös invandrare i Malmö som kan skickas dit. Den har inte kompetensen. Den kommer sannolikt inte dit, även om vi är helt för aktivitetskravet. Detta är bara dumt.

(Applåder)

Fru talman! Det här är nog första gången jag känner att jag behöver ge en moderat en lektion i basal ekonomi. Att en människa i Sverige som tjänar 30 000 kronor, betalar skatt etcetera skulle vara en belastning för det svenska välfärdssystemet är en fullständigt absurd idé. Det skulle innebära att nästan alla svenska arbetare är en belastning för systemet. Det är alltså Moderaternas syn. Det var det ledamoten sa.

Bnp ökar med 57 miljarder kronor tack vare arbetskraftsinvandring. Skatteintäkterna är på 17 miljarder kronor. Det är gamla siffror. Företag – håll i dig! – har tillväxt. När det är någon som jobbar kommer det ut en produkt som företaget tjänar pengar på. Därmed skapas också mer välstånd. Det finns någonting som heter företagsskatter, som sedan är det som primärt betalar våra löner – det är statliga skatter. Det är helt absurt att höra en moderat påstå de här sakerna om hur det funkar med löner etcetera i företagen.

Nej, vi vill inte sätta in Socialdemokraternas fackliga vänner i varje enskilt litet småföretag så att de ska bestämma vilka personer företagen ska anställa. Men ni har satt in SD i dem, Magnus Resare. Det är inte vad ni vill göra utan vad ni redan har gjort. SD har bestämt vem som ska få anställas i vartenda litet småföretag i Sverige. Det är absurt.

I Jämtland kan man inte anställa, men i Stockholm kan man göra det. I Jämtland ska 60 procent av arbetskraftsinvandrarna utvisas på grund av det nya lönekrav som ni snart ska införa. I Stockholm är det 20 procent, för lönerna är högre här. Det lönegolv som SD har tvingat er till och som de har infört i vartenda litet svenskt företag är absurt. På detta sätt underminerar ni svensk ekonomi. Och när man hör dig prata om hur ekonomi fungerar förstår jag att ni inte har fattat hur illa det är.

(Applåder)